Statsutskottets Utlåtande N:o 50 (Utlåtande 1897:Su50 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

N:o 50.

Ank. till Riksd. kansli den 9 april 1897, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af tre till förra hospitalshemmanet I * * * 5 * * 8/8 mantal
Stäfvie n:o 19 i Malmöhus län hörande lägenheter.

0. A.)

I en till Riksdagen den 19 februari innevarande år aflåten och till

statsutskottets förberedande behandling remitterad proposition (n:o 48)

meddelas, hurusom, sedan vid uppskattning, som år 1896 hållits å förra

hospitalshemmanet 5/s mantal Stäfvie n:o 19 i Stäfvie socken och Torna

härad af Malmöhus län i och för egendomens förnyade utarrendering från

den 14 mars 1899, fråga väckts om afsöndring och särskild föryttring åt

några till egendomen hörande lägenheter, domänstyrelsen i skrifvelse den

8 sistlidne januari understält nämnda fråga Kongl. Maj:ts pröfning och
dervid öfverlemnat instrumenten öfver berörda uppskattning tillika med
en af förste landtmätaren C. M. Carlqvist år 1895 öfver egendomen upprättad
karta med beskrifning äfvensom yttrande af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet jemte öfriga till ärendet hörande handlingar.

Af omförmälda handlingar inhemtades:

att egendomen vore genom fyra af serafimerordensgillet utfärdade
kontrakt, deraf två utaf den 9 maj 1868 och två af den 15 oktober 1873,
i fyra särskilda lotter utarrenderad till den 14 mars 1899 mot arrendeafgifter,
som för hvar och en af lotterna understege 200 kronor, men för
alla lotterna tillsammans öfverstege 500 kronor om året;

att ifrågavarande arrendelotter tillkommit på det sätt, att egendomen,
som i början af innevarande århundrade varit upplåten under ett arrende,
Bih. till Riksd. Prot. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 86 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

sedermera efter hand blifvit af dess innehafvare försedd med åbyggnader
för särskilda hushåll;

att egendomen innehölle en sammanlagd areal af 80 hektar 79,l ar;

att af de till egendomen hörande samfälda egor följande utgjordes af med
enskilda bostadshus bebyggda lägenheter och, såsom belägna afsides från
de öfriga egorna i en trakt, der god tillgång till arbetsförtjenst förefunnes,
af uppskattningsmännen ansetts lämpa sig för försäljning, nemligen:

1) en å förenämnda karta med n:o 104 betecknad egotrakt om 41 ar,
saluvärderad till 400 kronor,

2) egotrakten n:o 105 om 1,9 ar, värderad till 100 kronor, samt

3) en lägenhet, bestående af egotrakterna n:is 107 och 108, om tillhopa
17 ar, saluvärderad till 200 kronor;

att de å kartan med n:is 109 och 110 betecknade egotrakter, belägna
omkring 3 kilometer från egendomens öfriga egor och bestående af nyligen
afdikad, men ej fullständigt torrlagd ängsmark om tillhopa 32,9 ar, som
brukades samfäldt till alla fyra arrendelotterna, af uppskattningsmännen
ansetts hafva nästan intet värde för egendomen, men deremot icke vara
värdelösa för angränsande egendomsegare, i följd hvaraf dessa egotrakter,
som åsatts ett saluvärde af tillhopa 200 kronor och ett arrendevärde af 8
kronor, borde, enligt uppskattningsmännens åsigt, försäljas antingen å offentlig
auktion eller genom infordrande af skriftliga anbud; samt

att innehafvarne af ofvannämnda, med enskilda bostadshus bebyggda
tre lägenheter erbjudit sig att af kronan inköpa, hvar och en den af honom
bebodda lägenhet, mot erläggande vid tillträdet den 14 mars 1899 af den
bestämda köpeskillingen samt på i öfrigt i kongl. brefvet den 22 december
1893 stadgade vilkor.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som, i likhet med uppskattningsmännen,
ansett ifrågavarande hemmansdelar, hvilka, ehuru utarrenderade
hvar för sig, vore att såsom en egendom anse, icke böra försäljas, utan
å nyo utarrenderas, hade förklarat sig icke kunna biträda uppskattningsmännens
förslag om försäljning af egofigurerna n:is 109 och 110, enär
dessa lägenheter icke vore af den beskaffenhet, som i kongl. brefven den
22 december 1893 och den 13 juli 1894 åsyftades. Deremot hade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt öfriga förenämnda lägenheters försäljning
till innehafvarne för åsätta pris.

För egen del hade domänstyrelsen beträffande sistberörda tre lägenheter
hemstält, att desamma måtte få från egendomen afsöndra^ samt försäljas.

I fråga åter om egotrakterna nås 109 och 110 hade domänstyrelsen
anfört, att dessa, hvilka såsom ej ännu genom den skedda vattenafledningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

fullständigt torrlagda icke kunde brukas såsom åker, af sådan anledning
icke heller för närvarande lämpade sig att bebyggas såsom jordbrukslägenheter.
Domänstyrelsen hade derför ansett nämnda egotrakter icke
höra till antalet af sådana lägenheter, som enligt nu gällande föreskrifter
borde .afsöndras och särskildt föryttras, samt på grund deraf och då sannolikt
vid nästa arrendeperiods utgång vattenafledningen hunnit verka derhän,
att egotrakterna kunde odlas och för bebyggande användas, föreslagit,
att ifrågavarande egotrakter måtte tills vidare i kronans ego bibehållas.

Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att medgifva, dels att följande till förra hospitalshemmanet
Stäfvie n:o 19 hörande, med enskilda bostadshus försedda lägenheter,
nemligen: den å Carlqvists ofvan omförmälda karta med n:o 104
betecknade egotrakt om 41 ar, egotrakten n:o 105 om 1,9 ar samt den af
egotrakterna n:is 107 och 108 bestående lägenhet om 17 ar måtte från
egendomen afsöndras samt försäljas, en hvar till sin innehafvare, med tillträdesrätt
den 14 mars 1899 mot erläggande vid tillträdet af den bestämda
köpeskillingen, men utan skyldighet att till stamhemmanet erlägga årlig
afgäld; dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljningar inflöte,
måtte, på samma sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärandé eller
till skogsbörd tjenlig mark.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.