Statsutskottets Utlåtande N:o 50 (Utlåtande 1890:Su50 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

N:o 50.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1890, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition angående
statens öfvertagande af ett rörande säteriet Mossebo med
underlydande hemman i Mölltorps socken af Vadsbo
härad afslutadt köp.

(I. A.)

Med åberopande af bilagdt utdrag af protokoll öfver landtförsvarsärenden
den 7 innevarande månad har Kongl. Maj;t i proposition
(n:o 35) af samma dag äskat Riksdagens medgifvande dertill:

att ett rörande säteriet Mossebo 1 mantal, säteriet Nygård 1
mantal och frälsehemmanet Tomten 5/72:dels mantal i Mölltorps socken
af Vadsbo härad och Skaraborgs län enligt köpekontrakt den 16 sistlidne
januari afslutadt köp måtte, mot det till statsverket öfverlemnades
ett af svenska qvinnoföreningen till egendomarnes inköpande lemnadt
bidrag, få af staten öfvertagas samt

att, vid bifall härtill, egendomarne måtte få öfverlåtas till disposition
af arméförvaltningen.

Enligt ofvan åberopade statsrådsprotokoll hade departementschefen
vid ärendets föredragning anfört, att, sedan svenska qvinnoföreningen
vid årsmöte den 14 november 1889 beslutat att för inköp
af ofvan uppräknade fastigheter till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett
belopp af 24,000 kronor, och Kongl. Maj:t för att icke lemna ur händerna
det tillfälle, som samtidigt erbjöd sig att på antagliga vilkor
åt det allmänna förvärfva nämnda fastigheter, hvilkas egande anmälts
vara af mycken betydelse för de pågående befästningsarbetena å Va -

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

berget, behagat medgifva att desamma finge, med användande af den
sålunda erbjudna penningesumman, för Kongl. Maj:ts egen räkning
inköpas, departementschefen ansåge åtgärder böra vidtagas för fastigheternas
öfverlåtande åt statsverket. Då emellertid den för hemmanen
bestämda köpeskilling öfverstege det af svenska qvinnoföreningen erbjudna
belopp och en del af densamma följaktligen måste mot inteckning
i fastigheterna qvarstå, så att staten genom öfvertagande af köpslutet
komme att häfta för gäld, borde, enligt departementschefens
mening, Riksdagens samtycke till öfverlåtelsen inhemtas. Departementschefen
hade derför ansett nödigt lemna följande öfversigt öfver hvad
i ärendet förekommit.

Uti skrifvelse den 4 december 1889 fäste chefen för fortifikationen
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att nu
ifrågavarande hemman komme i statens besittning. Det vore Kongl.
Maj:t bekant, yttrade han, att de år 1887 påbörjade befästningsarbetena
å Vaberget vid Karlsborg afsåge endast utförandet af de nödvändigaste
anläggningarne å bergets topp, af hvilket kronan icke inköpt större
område än som för dessa anläggningar oundgängligen erfordrades.
Den skogbevuxna och skarpt brutna beskaffenheten af det vidsträckta
bergets sluttningar gjorde emellertid, att dessa mindre väl och ställvis
alldeles icke kunde åtkormnas från verken å sjelfva toppen, hvadan ett
godt försvar af ifrågavarande för Karlsborgs fästning numera så vigtiga
position, efter chefens för fortifikationen åsigt, ovilkorligen kräfde att
vissa terrängförändringar, såsom skogsrödjningar, utfyllningar och afjemuingar
in. m. blefvo å nämnda sluttningar verkstälda. Att låta
dessa arbeten helt och hållet anstå till ett krigsutbrott ansåge chefen
för fortifikationen vådligt, då de vore af den vidlyftiga och tidsödande
beskaffenhet att de sannolikt då komme att blifva till största delen
ogjorda, till stort men för ett fullkraftigt försvar af denna del utaf
Karlsborgs yttre befästningslinie. Chefen för fortifikationen hade derför
och då de knappa årsanslagen för Karlsborgs fästningsbyggnad
icke lemnade någon utsigt att kunna för kronan förvärfva de områden
af berget, der nämnda arbeten borde utföras, hemstält till svenska
qvinnoföreningen, huruvida densamma icke skulle vilja för sina insamlade
medel inköpa det ofvannämnda säteriet Mossebo med underlydande,
hvars egor till betydande del voro belägna på bergets vestra sluttning,
för att dymedelst bereda kronan rätt att inom detta område redan i
fredstid utföra erforderliga försvarsarbeten och utfyllningar.

Egendomen vore år 1888 taxerad till 43,400 kronor; de deri intecknade
skulder uppginge till ett belopp af 29,000 kronor, hvaraf
16,000 kronor utgjorde återstoden af ett i Smålands m. fl. provinsers

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

hypoteksförening bekommet lån å ursprungligen 20,000 kronor. Annuiteten
å detta lån uppginge till 1,150 kronor och de årliga utskylderna
till omkring 220 kronor; och kunde slutligen egendomen åt kronan
förvärfvas för 40,000 kronor.

Med anmälan vidare, att svenska qvinnoföreningen, på sätt redan
antydts, förklarat sig vilja till inköpet bidraga med 24,000 kronor och
att förberedande köpeaftal redan afslutats, hemstälde alltså chefen för
fortifikationen, att Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att köp om hemmanen
finge på de i nämnda köpeaftal bestämda vilkor för Kongl. Maj:ts räkning
afslutas, äfvensom uppdraga åt arméförvaltningen å fortifikation sdepartementet
att, efter fastigheternas inköpande, handhafva förvaltningen
af desamma med rättighet att inom deras områden låta verkställa
de arbeten, som kunde anses erforderliga för ett ändamålsenligt
ordnande af Vabergspositionens försvar.

Då i det af chefen för fortifikationen tillika bifogade förslag till
köpeaftal från säljarens sida uppstälts såsom vilkor för aftalets bestånd,
att köpet afslutades före den 1 februari 1890, och tiden icke medgaf
att dessförinnan inhemta Riksdagens samtycke till fastigheternas öfvertagande,
behagade Kongl. Maj:t, som af chefens för fortifikationen
yttrande i ämnet inhemtade, att köpeanbudet ansågs mycket förmånligt
för kronan, för egen del antaga anbudet.

I följd deraf uppdrogs åt chefen för fortifikationen att dels underrätta
svenska qvinnoföreningen, att det af föreningen erbjudna bidrag
till köpeskillingen mottoges, och dels för Kongl. Maj:ts räkning på de i
förslaget till köpeaftalet bestämda vilkor inköpa fastigheterna.

I skrifvelse till Kongl Maj:t den 3 i denna månad hade chefen
för fortifikationen anmält att köpet afslutats; och hade han dervid öfverlemnat,
förutom gravationsbevis, köpebref och åtkomsthandlingar jemte
beskrifning och karta öfver hemmanen, dels det emellan hemmanens
förutvarande egare A. Jonsson och Matilda Isaksson, å ena, och öfverstelöjtnanten
m. m. V. Norrman, å andra sidau, den 16 sistlidne januari
upprättade, å Kongl. Maj:t öfverlåtna köpekontrakt och dels ett emellan
bemälde Norrman, å ena, och landtbrukaren A. Johansson, å andra
sidan, den 12 februari innevarande år rörande hemmanen upprättadt
arrendekontrakt.

Af dessa handlingar framginge bland annat följande: egendomen
bestode numera, sedan en del deraf förut försålts till kronan, af sammanlagdt
682 tunnland 6,4 kappland, deraf 123 tunnland 7,4 kappland
åker, 169 tunnland 7,9 kappland äng och 389 tunnland 23,1 kappland
afrösningsjord; och hade derå 1887 skördats 480 tunnor hafre utom
slöhafre, 100 tunnor råg, 280 tunnor potatis och 50 lass hö, hvarjemte

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

ladugården ansåges kunna inbringa omkring 2,000 kronor. Fastigheterna
finge tillträdas den 14 i denna månad. Alla af egendomarne utgående
skatter och onera af hvad namn och beskaffenhet som helst skulle bestridas
af köparen från och med tillträdesdagen. Köpeskillingen vore
bestämd till 40,000 kronor och skulle liqvideras sålunda, att köparen
öfvertoge och ansvarade med utfästa räntor från tillträdesdagen för
de i hemmanen intecknade skuldförbindelser samt betalte återstoden
kontant vid tillträdet. Den blifvande arrendatorn, som för arrendekontraktets
fullgörande stält borgen af tre personer en för alla och
alla för eu såsom för egen skuld, vore skyldig att under arrendetiden, som
inträdde den 14 mars innevarande år och utginge samma dag 1905,
väl häfda åkerjorden i sjuårig cirkulation. Egendomen skulle mottagas
efter syn, hvilken borde förrättas, sedan åbyggnaderna vid mangården
blifvit genom egarens försorg reparerade och i försvarligt stånd försatta,
och skulle likaledes afträdas efter syn, då arrendatorn vore skyldig
att aflemna egendomen i lika godt skick, som han mottagit densamma.
Med undantag endast af eganderättsbevillningen, som afjordegaren
skulle erläggas, ansvarade arrendatorn, utan afdrag å arrendesumman,
för alla af egendomen utgående skatter och onera, afgiften
för försäkrade åbyggnader, som af honom disponerades, jemväl häruti
inbegripen. Skulle jordegaren lemna kronan tillstånd att å egendomens
egor låta utföra befästningsanläggningar eller nya vägar eller andra
arbeten, finge arrendatorn icke lägga hinder derför, men vore berättigad
att, om åkerjord för dylikt ändamål toges i anspråk, erhålla årligt
afdrag på arrendeafgiften efter 14 kronor per tunnland. Önskade jordegaren
för egen räkning afverka skog, finge arrendatorn ej motsätta
sig utköringeu af det fälda virket. Arrendatorn, som i årligt arrende
skulle betala 1,800 kronor, vore slutligen, om jordegaren önskade försälja
eller på annat sätt disponera öfver egendomen, skyldig att nästa
laga fardag efter härom meddelad underrättelse från egendomen aflyfta
mot godtgörelse af 200 kronor per återstående arrendeår, om sådan
åtgärd skedde före det 10:de arrendeåret, och af 300 kronor, om den
skedde derefter.

Departementschefen hade vidare upplyst, att, enligt chefens för
fortifikationen sist omförmälda skrifvelse, de af svenska qvinnoföreningen
erbjudna medel komme att blifva disponibla, 20,000 kronor den
18 i denna månad och återstoden den 18 nästkommande maj, samfält
de i hemmanen intecknade skulder, med undantag af den till Smålands
m. fl. provinsers hypoteksförening, blifvit uppsagda till betalning den
26 nästkommande augusti, så att, då det erbjudna bidraget på en obetydlighet
när, som af chefen för fortikationen beräknats till 447 kronor

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

53 öre, försloge till gäldande så väl af nämnda skulder som af alla
utgifter i och för köpeskillingsliqviden, den skuld, kronan skulle komma
att öfvertaga, redan under innevarande års lopp kom me att inskränka
sig till förbindelsen till hypotheksföreningen, å hvilken annuiteten, såsom
redan omnämts, uppginge till 1,150 kronor.

Af det sålunda anförda hade departementschefen ansett framgå,
dels att det för kronan måste vara af mycken vigt att kunna förfoga
öfver ifrågavarande egendom, och dels att någon risk icke kunde vara
förenad med öfvertagandet af köpslutet.

I förstnämnda afseende hade han, utöfver hvad chefen för fortifikationen
derutinnan yttrat, erinrat, att i följd af det för arbetena å
Vaberget antagna befästningssystem, som hufvudsakligen karakteriserades
deraf att förutom grafvar jemväl platser för så väl kanoner som
besättning skulle i sjelfva berget nedsprängas, stort behof af utrymme
för den undansprängda stenen uppkomme och att sådant ej kunde beredas
å den mark å Yaberget, som kronan för närvarande egde. Genom
inköpet af den ifrågavarande egendomen, hvarest, på sätt chefen
för fortifikationen redan upplyst, betydande terrängförändringar måste
vidtagas, skulle tillfälle beredas att på ändamålsenligt sätt använda de
omnämnda stora stenmassorna. Dessutom hade den å Karlsborg förlagda
sappörbataljonen städse varit i saknad af lämplig terräng för
öfning i skogsrödjning, uppförandet af tillfälliga befästningar och dylika
arbeten, som i krig ofta måste förekomma. Förvärfvandet af säteriet
Mossebo, hvarigenom kronan komme att förfoga öfver ett vidsträckt
och till sin naturliga beskaffenhet synnerligen omvexlande jordområde,
hvarest arbeten af nyssnämnda slag med lätthet kunna anordnas, skulle
jemväl ur denna synpunkt vara af ganska stor betydelse.

Hvad frågan om risken anginge, ansåge departementschefen det
böra ihågkommas, att säkerhet för eu årlig arrendeafgift utaf 1,800
kronor förefunnes; och då de ständiga utgifterna endast komme att utgöras
af den till hypotheksföreningen utgående annuitet af 1,150 kronor,
borde tillgång utan svårighet kunna beredas så väl till det mindre,
kontanta belopp, som för gäldandet af de i augusti månad innevarande
år förfallande intecknade skulderna erfordrades, och till den reparation
af mangården, hvilken enligt arrendekontraktet måste företagas,
som ock till de öfriga tillfälliga utgifter, hvilka till äfventyrs kunde
blifva af nöden. Det torde till och med, förmenade departementschefen,
kunna antagas för visst, att något öfverskott skulle uppkomma, och
borde detsamma, som i grunden representerade räntan å den af svenska
qvinnoföreningen lemnade gåfva, i likhet med sjelfva kapitalet,

Statsutskottets Utlåtande N:o 50.

disponeras till ändamål, som stode i samband med befästningsarbetena
å Vaberget.

Statsutskottet, till hvars handläggning denna kongl. proposition
öfverlemnats, delar den af herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
här ofvan uttalade uppfattning om fördelen för kronan att
på de föreslagna vilkoren få öfvertaga ifrågavarande köp och hemställer
för den skull,

att Riksdagen må medgifva, att ofvan omförmälda
rörande säteriet Mossebo, 1 mantal, säteriet Nygård,
1 mantal, och frälsehemmanet Tomten, W mantal,
i Mölltorps socken af Vadsbo härad och Skaraborgs
län enligt köpekontrakt den 16 sistlidne januari
afskräde köp må, mot det till statsverket öfverlemnas
det af svenska qvinnoföreningen till egendomarnes
inköpande lemnade bidrag, af staten öfvertagas,
samt att egendomarne må öfverlåtas till disposition
af arméförvaltningen.

Stockholm den 10 april 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer
af herrar L. Jönsson och S. Nilsson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1890.