Statsutskottets Utlåtande N:ö 49 (Utlåtande 1896:Su49 su)

Statsutskottets Utlåtande N:ö 49.

N:o 49.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1896, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om ändring i gällande
bestämmelser rörande de vissa enskilda jernvägsaktiebolag
beviljade statslån, dels om anvisande af medel
för understödjande medelst län af enskilda jernvägsanläqqninqar.

'' (R. A.)

I en inom Första Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 38) har herr Th. Nyström föreslagit,

att Riksdagen måtte medgifva, att de enskilda jernvägsaktiebolag,
hvilka erhållit lån ur de af 1871, 1876, 1881, 1886 och 1891 årens Riksdagar
beviljade anslag till låneunderstöd för enskilda jernvägar finge, om
de före utgången af innevarande år derom hos fullmägtige i riksgäldskontoret
gjorde anmälan, antingen återbetala sin skuld till riksgäldskontoret
på sådant sätt, att annuiteten, utan rubbning af öfriga. för lånet
gällande bestämmelser, för tiden från och med nästkommande år beräknades
till fyra och en half procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af
hvilken annuitet först godtgjordes ränta efter fyra för hundra å oguldet
kapitalbelopp och återstoden utgjorde afbetalning derå, eller, om de sådant
önskade, medgåfves rätt att under loppet af innevarande eller nästkommande
år efter sex månaders föregången uppsägelse till riksgäldskontor
inbetala hela återstoden af ifrågavarande lån.

Vid motiveringen af denna framställning har motionären till eu
början erinrat derom, att redan vid sistlidne års riksdag förelågo framgå.
till Riksd. Prat. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 40 Höft. {N-.o 49.) ‘ 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

ställningar i enahanda syfte, samt att statsutskottet då, i utlåtande n:o 57,
såsom skäl för afslag å samma framställningar anförde, bland annat, att
inverkan af 1880 års låns konvertering å den effektiva räntan för detta lån
och således äfven å statsskulden i dess helhet ännu icke vore utredd, hvilket
förhållande egde så mycket större betydelse, som nämnda lån utgjorde mer
än en tredjedel af statens skuld och att, då frågan om nedsättning af räntan
å de äldre jernvägslånen lämpligen torde kunna till behandling företagas i
sammanhang med den år 1896 uppstående frågan om beviljande af ny fond
för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar och om den ränta, staten
dervid borde betinga sig för nya jernvägslån, vid hvilket tillfälle nyssberörda
lånekonverterings verkan vore känd. Motionären har derefter andraga,
att då vid den annuitetsnedsättning å lån till enskilda jernvägar,
som gjordes år 1886, den effektiva medelräntan å statsskulden i dess helhet
uträknades till 4,348 procent, men sedan dess fallit till cirka 4 procent,
och då under innevarande år en beaktansvärd vinst uppstode till följd af
1880 års låns afstämpling till 372 procent ränta, syntes nedsättning af
räntan å de äldre jernvägslånen nu lämpligen kunna tagas under ompröfning,
och detta med så mycket större skäl, som den ränta, staten sjelf
hade att utbetala blefve betydligt mindre, än hvad staten erhölle af jernvägsbolagen.
Slutligen har motionären tillagt, att, derest för medgifvande af
annuitetens nedsättande till 4V2 procent några särskilda vilkor möjligen
skulle finnas nödiga, statsutskottet torde vara oförhindradt att föreslå sådana,
Om ränta och amortering har Riksdagen för nedannämnda lånefonder
vid deras beviljande meddelat följande bestämmelser, nemligen:

för lån ur 1871 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
af hvilken annuitet först skulle godtgöras ränta efter fem
för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgöra afbetalning derå;

att räntefrihet finge beviljas för högst tre år, dock icke utöfver ett
år från den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast
skulle vara färdig och för trafik öppnad;

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter sistnämnda dag;

för lån ur 1876 års anslag:

att annuiteten skulle beräknas till sex procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
af hvilken annuitet först skulle godtgöras ränta efter

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

fem för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgöra afbetalning
derå;

att räntefrihet ej finge beviljas, men anstånd med räntans erläggande
medgifvas för högst tre år, dock icke utöfver ett år från den dag, då,
enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara färdig och
för trafik öppnad, skolande den sålunda uppskjutna liqviden af räntan
fullgöras, genom en mot samma räntas belopp svarande utsträckning af
tiden för annuitetens erläggande, så att statsverket för sin försträckning
blefve till fullo godtgjordt;

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter den dag, då, enligt
Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara färdig och för
trafik öppnad;

( och för lån ur 1881, 1886 och 1891 årens anslag:

att annuiteten skulle beräknas till fem procent å ursprungliga försträckningsbeloppet,
af hvilken annuitet först skulle godtgöras ränta efter
fyra och en half för hundra å oguldet kapitalbelopp, och återstoden utgöra
afbetalning derå;

att anstånd med räntans erläggande finge medgifvas för högst tre
år, dock icke utöfver ett år från den dag, då, enligt Kongl. Majts bestämmande,
jernväg senast skulle vare färdig och för trafik öppnad; skolande
beloppet af den ränta, med hvars erläggande anstånd sålunda medgifvits,
till staten inbetalas, sedan genom de stadgade annuitetsliqviderna
all öfrig ränta, med hvilken anstånd icke beviljats, blifvit gulden och
kapitalet godtgjordt, så att- efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande
fortfores så länge, till dess äfven beloppet af den ränta, med
hvars erläggande anstånd medgifvits, blifvit till staten inbetaldt; och

att kapitalafbetalning skulle vidtaga tre år efter den dag, då, enligt
Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg senast skulle vara färdig och för trafik
öppnad. —

I anledning af inom Riksdagen gjorda framställningar medgaf emellei>-tid 1883 års Riksdag för de ur 1871 och 1876 års anslag utgifna lån annuitetens
nedsättning till 51 /2 procent å ursprungliga lånebeloppet, af hvilken
annuitet först skulle godtgöras 5 procent ränta å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgöra kapitalafbetalning derå.

Af detta medgifvande begagnade sig samtliga låntagare ur nämnda
båda fonder med undantag af Krylbo—Norbergs, Upsala—Margretehill
och Karlskrona—Vexiö jern vägsaktiebolag, hvilka erhållit lån ur 1871
års fond.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Vid 1886 års riksdag nedsattes derpå annuiteterna å lån ur 1871
och 1876 års anslag till 5 procent, hvaraf 472 procent skulle utgöra ränta
och återstoden kapitalafbetalning. Såsom vilkor för åtnjutandet af denna
nedsättning stadgades emellertid, att de jernvägsaktiebolag, hvilka begagnade
sig deraf, skulle vara underkastade de jemkningar i erhållna koncessionsvilkor
eller andra af Kongl. Maj:t för dem gifna bestämmelser, hvilka
Kongl. Maj:t ur statens och det allmännas synpunkt samt för åstadkommande
af närmare öfverensstämmelse med de under senare tid gifna koncessioner
kunde finna skäl föreskrifva.

Sju jernvägsbolag begagnade sig af den sålunda inedgifna räntenedsättningen,
hvaremot de återstående tre bolagen icke begagnade sig deraf.
Dessa bolag voro Krylbo—Norbergs och Upsala—Margretehill jernvägsaktiebolag,
hvilka fortfarande liqvidera sina lån enligt de ursprungliga vildren,
således med en annuitet af 6 procent, deraf 5 procent ränta, samt
Bergslagernas jernvägsaktiebolag, som betalar sitt ur 1871 års fond erhållna
lån på det af 1883 års Riksdag medgifna sätt, eller med en annuitet
af 572 procent, deraf 5 procent ränta.

Sedan utskottet anhållit om fullmägtiges i riksgäldskontoret yttrande
öfver, bland annat, herr Nyströms ifrågavarande motion, hafva fullmägtige,
med utlåtande af den 12 sistlidne mars, till utskottet öfverlemnat några af
sakkunnig person verkstälda uträkningar af vissa ränteförhållanden vid
statsskulden, sådan denna befans den 16 februari innevarande år med
frånräknande af 1891 års 4 procent lån å 7,200,000 kronor, hvilket skall
i sin helhet återbetalas den 1 nästkommande juli. Af nyssnämnda uträkningar,
som utskottet fogat såsom bilaga till detta sitt utlåtande, framgår,
att den effektiva räntan å 1880 års lån efter afstämplingen till 372
procent beräknats utgöra 3,568 procent och medelräntan å hela den fonderade
statsskulden 3,682 procent.

Med afseende å motionärens hemställan yttra fullmägtige följande:

»Såsom ofvan omförmälts, betala de enskilda jern vägsbolagen med
några undantag 4 V2 procent ränta å sina lån, hvarvid dock är att märka,
att de bolag, som fått lån ur 1871 års fond, åtnjutit tre års räntefrihet,
och de bolag, som erhållit lån från 1876, 1881, 1886 och 1891 årens fonder,
anstånd med erläggandet af de tre första årens ränta, till dess hela kapitalet
blifvit guldet. Dessa förmåner, hvilka till sitt resultat icke skilja sig
mycket från hvarandra, nedsätta emellertid högst betydligt den ränta, bolagen
i sjelfva verket till riksgäldskontoret betala, eller, med andra ord, den
effektiva räntan å jern vägsbolagens lån uppgår ej till 4 72 procent. Att
angifva en för samtliga jernvägslån gemensam siffra såsom effektiv ränta
är ogörligt, emedan längden af den tid, hvarunder räntan ej betalas, utan

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

blott debiteras, för att vid amorteringstidens slut gäldas, är olika för hvarje
särskildt bolag. Då vid sistlidna års riksdag fråga var om nedsättning af
annuiteten å jern vägsbolagens lån, måste fullmägtige derför åtnöja sig med
att låta uträkna den effektiva räntan för ett lån, som blifvit lyftadt- i allmänt
vanlig ordning. Det lån, som för detta ändamål utvaldes, har meddelats
ur 1886 års fond, enligt hvars bestämmelser den förskrifna räntan
utgör 4 72 procent med tre års ränteanstånd på förut omförmälda vilkor.
Den effektiva räntan å detta lån uppgår endast till 4,i4i procent. (Jfr
bil. V till statsutskottets vid 1895 års riksdag utlåtande n:o 57.)

Om man jemför beloppet af denna procentsats med den effektiva
räntan å statsskulden i dess helhet, 8,682 procent, skulle det kunna tyckas,
som om staten skördade vinst å lånen till de enskilda jernvägsbolagen.. Så
är emellertid ingalunda fallet. Enligt fullmägtiges åsigt får man nemligen
icke vid bedömandet af förevarande fråga lemna å sido, att i den förflutna
tiden den effektiva räntan å t. ex. 1878 års lån angifvits under förutsättning,
att detta lån skulle löpa till år 1930, men att, då samma lån numera
blifvit inlöst, dess effektiva ränta väsentligt stegrats och dermed äfven
den effektiva räntan å statsskulden i dess helhet varit högre, än förut beräknats,
samt att till följd häraf räntan å jernvägsbolagens lån i verkligheten
stått i annat förhållande till den ränta, staten haft att betala, än
man på grund af gjorda uträkningar antagit. Exempel härpå kan jemväl
herntas från 1880 års lån. När den effektiva räntan å detta lån nu, efter
afstämplingen till 3 V2 procent, beräknas utgöra 3,568 procent i stället för
förutvarande 4,216 procent, har förstnämnda siffra vunnits endast derigenom,
att afstämplingen betraktats, som om ett nytt lån upptagits med en kapitalrabatt,
motsvarande den för afstämplingen utbetalda provisionen af icke
fullt eu half procent. Men då så skett, är gifvet, att de kapitalrabattsbelopp,
staten fått vidkännas vid utsläppandet af lånets olika emissioner,
höra fördelas på tiden intill afstämplingen den 1 oktober 1895. Häraf
följer, att den vid föregående uträkningar angifna effektiva räntan å lånet,
hvilken beräknats under förutsättning att detsamma skulle löpa till år 1930,
icke varit 4,216 procent, utan en icke obetydligt högre siffra, hvarigenom
åter medelräntan å statsskulden för den förflutna tiden varit högre än den
uträknade, efter hvilken räntan å jernvägslånen rättats.

Då den effektiva räntan å statsskulden i dess helhet uppgifves för
närvarande belöpa sig till 3,682 procent, har denna siffra på enahanda sätt
vunnits med beräkning, att de olika statslånen skola löpa hela den tid, som
ingår i de uppgjorda amorteringsplanorna, att alltså 1886 års lån skall löpa
till 1961, 1894 års lån till år 1950 o. s. v. Om lånen icke löpa den
antagna tiden till slut, utan dessförinnan återbetalas, komma de dock i de

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

fall, då de upptagits med kapitalrabatt, att bära en högre effektiv ränta än
den, som uppstår, om de betalas efter ursprunglig plan, hvarvid stegringens
storlek är beroende dels på kapitalrabattens belopp, dels på den tidpunkt,
när betalningen eger ruin. Och då det af flera skäl torde få anses

icke osannolikt, att inom en ej alltför aflägsen tidrymd eu stor del af stats skulden

skall kunna ytterligare konverteras, lärer ofvan angifna siffra 3,682
procent då kunna komma att visa sig icke hafva varit den ränta, som

verkligen utgått under den förflutna tid, för hvilken den beräknats, utan

att den effektiva räntan varit en annan, som åtskilligt öfverskrider nyssberörda,
på nu kända oc-h antagna förutsättningar beräknade ränta.

Af de uträkningar, fullmägtige vid sistlidna års riksdag öfverlemnade
till utskottet, framgick, att om annuiteten å det jernvägslån, som med nuvarande
vilkor drager en effektiv ränta af 4,ui procent, skulle från och
med år 1896 nedsatts till 4V2 procent, hvaraf 4 procent ränta, lånets
effektiva ränta skulle hafva kommit att utgöra 3,813 procent. Skilnaden
emellan denna effektiva ränta och den nu beräknade effektiva medelräntan
å statsskulden 3,682 procent, eller 0,m procent, är så obetydlig, att en
genom konvertering inträffande förkortning af återbetalningstiden för något
eller några af de statslån, som upptagits med kapitalrabatt, lätt kan, hvad
den närvarande tiden angår, höja den beräknade medelräntan å statsskulden
med en procentsats, som mer eller mindre öfverstiger 0,i3i procent.

Att de kapitalrabatter, staten fått vidkännas vid upptagandet af sina
flesta lån, måste öfva stort inflytande å den ränta, jern vägsbolagen, som
erhållit sina lån från riksgäldskontoret utan kapitalrabatt, böra betala, för
att staten skall vara skyddad mot förlust, framgår för öfrigt af det förhållande,
att omförmälda kapitalrabatter uppgå till ett högst betydligt
belopp. I den af Riksdagens revisorer afgifna berättelse öfver den sistlidna
år verkstälda revision af riksgäldskontoret finnes å sid. 282 och följande
intagen en tabell, utvisande, att intill den 1 oktober 1895 summan af kapitalrabatterna
a samtliga dittills försålda statsobligationer belöper sig till
nära 37 millioner kronor, och enär åtskilliga räntejouissancer till låneöfvertagare
och låneomkostnader icke tagits i beräkning vid uppskattningen
af den för obligationerna inflytande valuta, torde denna siffra i verkligheten
vara icke obetydligt högre.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då fullmägtige hysa
den uppfattning, att staten icke bör vidkännas förlust, derigenom att den
anskaffat medel för anläggning af enskilda jernvägar, anse sig fullmägtige
för närvarande icke kunna tillstyrka nedsättning af annuiteterna å lån till
enskilda jernvägsbolag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Beträffande härefter frågan om rätt för jernvägsbolag att efter uppsägning
till riksgäldskontoret inbetala låneåterstod, önska fullmägtige fästa
uppmärksamheten derpå, att, om eu sådan återbetalning skall kunna medgifvas
utan förlust för staten, betalningen måste ske å tid, då medlen
kunna användas till konvertering af något statens skuldbelopp, löpande med
samma ränta som lånet eller med högre ränta än detta, samt att, då något
sådant konverteringstillfälle icke erbjuder sig, ett medgifvande af dylik
återbetalningsrätt skulle åsamka staten förlust, hvilken till följd af de betydliga
belopp, som sannolikt komme att återbetalas, icke blefve ringa.
Fullmägtige få derför afstyrka bifall jemväl till denna del af ifrågavarande
motion.»

Då vid föregående tillfällen i Riksdagen varit fråga om bestämmande
af räntan å lån för understödjande af enskilda jernvägsanläggningar eller
om nedsättning af räntan å beviljade dylika lån, har statens förhållande
till de låntagande bolagen städse af såväl fullmägtige i riksgäldskontoret
som statsutskottet och Riksdagen betraktats på det sätt, att staten å ena
sidan icke borde beräkna någon vinst å denna lånerörelse, men å andra
sidan icke heller drabbas af förlust till följd deraf, att den med sin större
kredit trädde emellan och anskaffade eu del af det för jernvägarne behöfliga
anläggningskapitalet. Med fasthållande af denna uppfattning, hvilkens’
vigtighet synes oomtvistlig, har utskottet ansett, att, innan en räntenedsättning
eger rum och de med jernvägsbolagen ursprungligen träffade låneaftalen
sålunda brytas, det bör vara till fullo ådagalagdt, att en sådan,
från statens sida frivilligt medgifven ändring i de en gång bestämda lånevilkoren
kan ske, utan att staten derpå direkt förlorar.

Af fullmägtiges i riksgäldskontoret ofvan intagna yttrande framgår
emellertid, att staten skulle tillskyndas förlust, om herr Nyströms motion
nu bifölles. Visserligen har genom afstämplingen af 1880 års lån till 3x/2
procent ränta medelräntan å statsskulden i dess helhet nedgått till 3,682
procent, en siffra, som snarare torde understiga än öfverstiga den effektiva
ränta, jernvägsbolagen erlägga till staten, men denna procentsats 3,682 utgör
resultatet af beräkningar, i livilka såsom en mycket betydande faktor ingår
den förutsättningen, att de olika statslånen ej skola återbetalas hastigare,
än de för dem uppgjorda amorteringsplanerna innehålla. Samma antagande
låg till grund för de beräkningar, hvarpå Riksdagen åren 1881, 1886 och
1891 stödde bestämmandet af 4x/2 procent ränta å lånen ur nämnda års
anslag och på hvilka 1886 års Riksdag nedsatte räntan å de ur 1871 och
1876 årens anslag beviljade lån. Vid sistberörda riksdag förelågo uträkningar,
enligt hvilka medelräntan å statsskulden skulle uppgå till allenast
4,348 procent. Då förutsattes likväl, att 1872 års lån, med en kapital -

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

rabatt af mer än tio procent, skulle återbetalas under 40 år, att 1878 års
lån, hvarå kapitalrabatten uppgick till mer än fjorton procent, skulle återbetalas
under 52 år o. s. v. När sedermera 1872 års lån fullständigt
gäldades år 1888, alltså efter sexton års förlopp, och 1878 års lån, hvarå
åren 1888 och 1889 utöfver planen återbetaldes i rundt tal 8,600,000
kronor, i sin helhet återbetaldes år 1895 i stället för år 1930, är tydligt,
att, om dessa och dylika vid de flesta öfriga statslånen förekommande förhållanden
kunnat tagas i betraktande år 1886, lånens effektiva ränta och
således jemväl medelräntan å statsskulden vid uträkningen blifvit afsevärdt
högre än den angifna, 4,348 procent. Men dermed hade också
grunden för den vidtagna räntenedsättningen bortfallit, i all synnerhet
som den jernvägsbolagen beviljade förmån af tre års räntefrihet eller ränteanstånd
ju medför en ingalunda obetydlig sänkning i den ränta, bolagen
förskrifvit.

Med det nu sagda, som icke är annat än en ytterligare utveckling
af hvad fullmägtige erinrat, har utskottet velat med ännu ett exempel
visa, att till följd af de kapitalrabatter, staten fått vidkännas vid upptagandet
af sina flesta lån, man rätteligen ej kan på den efter en konvertering
företagna nya beräkning af medelräntan å statsskulden stödja en
omedelbar nedsättning af räntan å de utlemnade jernvägslånen, samt att
en redan från och med år 1897 inträdande minskning i statens ränteinkomst
från de jernvägsbolag, om hvilka ifrågavarande motion handlar,
skulle ådraga staten en gifven förlust, så mycket hellre som det synes
tvifvelaktigt, huruvida alla bolag, hvilka erhållit statslån, komma att kunna
fullgöra sin betalningsskyldighet.

Hvad slutligen angår förslaget om medgifvande af rätt för jernvägsbolag
att efter uppsägning inbetala låneåterstod, anser sig utskottet kunna
inskränka sig till att åberopa fullmägtiges i riksgäldskontoret yttrande
derom. Det ligger för öfrigt i öppen dag, att, då riksgäldskontoret ej kan
använda några medel till en fördelaktig konvertering, samt de inflytande
beloppen följaktligen måste utlånas eller på annat sätt placeras mot ränta,
riksgäldskontoret på grund af nu rådande låga räntefot komine att lida
till och med större förlust än den, som den föreslagna räntenedsättningen
skulle förorsaka.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Th. Nyströms ofvan omförmälda motion ej
må af Riksdagen bifallas.

Stats utskottets Utlåtande N:o 49.

II.

Till statsutskottet hafva för förberedande behandling vidare öfverlemnats
dels en af herr 0. Nyländer inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 26), med hemställan, att Riksdagen behagade till låneunderstöd för enskilda
jernvägar bevilja och ställa till Ivongl. Maj:ts förfogande ett extra
anslag af tio millioner kronor att utgå under fem år från och med år
1897 med två millioner kronor årligen, dock så, att belopp, som ej blifvit
till utgående under ett af dessa år anvisadt, finge för ett efterföljande år
af samma femårsperiod disponei’as, samt för öfrigt. på de vilkor, som Riksdagen
närmare måtte bestämma, dels ock följande motioner, nemligen:

n:o 8 inom Första Kammaren af herr Gustaf Björlin och den dermed
lika lydande motionen,

n:o 30 inom Andra Kammaren af herr E. Poignant m. fl. samt
n:o 158 inom Andra Kammaren af herr J. Johnsson rn. fl.

Herrar Björlin och Poignant in. fl. hemställa, att Riksdagen behagade
ställa till Ivongl. Maj:ts förfogande för låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar
pa Gotland ett extra anslag af en million kronor att utgå
under åren 1897 och 1898 med hälften hvartdera året, samt hafva till
stöd för detta förslag anfört följande.

Då den första sammanhängande planen till jernvägars anläggande på
Gotland år 1874 uppgjordes, hade man antagit, att behofvet af detta samfärdsmedel
för hela ön borde tillgodoses genom eu stambana af tre fots
spårvidd emellan Fårösund i norr och Burgsvik i söder, med sidobanor till
Visby och Klintehamn på öns vestra kust samt Slita och Ronehamn på
den östra. Den sammanlagda längden af de föreslagna banorna skulle
hafva utgjort 171 kilometer. Men deraf hade hittills blott en tredjedel
kommit till utförande, nemligen den år 1878 färdiga linien mellan Visby
och Hemse, utgörande 55 eller, med inberäknande af hamnspåret i Visby,
57 kilometer. Efter förnyade undersökningar, verkstälda år 1886 på statens
bekostnad samt åren 1894 och 1895 på bekostnad af enskilde, hade man
funnit den äldre planen böra modifieras på det sätt, att linien norrut skulle
utgå icke från Barlingbo station, utan från Visby och tills vidare ej utdragas
ända till Fårösund, utan stanna vid Tingstäde »träsk» eller sjö; att
linien till Slite skulle få till utgångspunkt Barlingbo station i stället för
Bill. till Kiksd. Prat. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

en punkt på Fårösundslinien norr om Tingstäde; att, med utelemnande
tills vidare af linien Hemse—Ronehamn, eu bana österut skulle anläggas
från Barlingbo station till Hörsne; samt att Klintehamnsbanan skulle anslutas
omedelbart till sockerbruket vid Roma station. De nu föreslagna
banornas längd skulle blifva för linien Visby—Tingstäde 23 kilometer,
Barlingbo Slite 27, Barlingbo—Hörsne 8, Roma—Klintehamn 23, Hemse
Burgsvik 25, tillsammans 106 kilometer. Kostnaden för banornas anläggning
med anskaffande åt rörlig materiel kunde svårligen beräknas till mindre
än i medeltal 20,000 kronor per kilometer eller tillsammans 2,120,000
kronor.

Huru angeläget det vore, att dessa jernvägar måtte komma till stånd
inom den närmaste framtiden, insåges lätt nog, då man visste, att de icke
blott vore af stor betydelse för försvaret af den genom sitt läge mer än
någon annan del af riket för en fiendes angrepp blottstälda ön, utan äfven
utgjorde ett lifsvilkor för Gotlands ekonomiska utveckling, för odlingen af
den vidsträckta Martebo myr och andra tillförene vattensjuka marker,
hvilkas torrläggning redan vore eller ofördröjligen blefve fullbordad, samt
för den omdaning af Gotlands jordbruk, som syntes blifva en följd af
sockerbetodlingens införande och dess utsträckning till de bördiga delar
af ön, hvilka ännu sakna de för betornas transport nödiga jernvägsförbindelser.

Att staten ingalunda skulle äfventyra någon förlust genom att bevilja
lån för de ifrågavarande jernvägarnes anläggning, framginge af det
förhållandet, att trafiken på Gotlands nuvarande jernväg efter Roma sockerfabriks
anläggning tilltagit så väsentligt, att, sedan jernvägsbolaget genom
betydande af betalningar nu kunnat till ett belopp af 100,000 kronor nedbringa
sin förfallna annuitetsskuld till statsverket, denna skuld utan tvifvel
komme att inbetalas före slutet af innevarande år, hvarefter utdelning å
aktierna vore att motse redan nästa år. Detta lyckliga förhållande skulle
naturligtvis sätta bolaget i tillfälle att med utsigt till skälig vinst anlägga
de föreslagna bibanorna för underlättande af den tilltagande betodlingen
och jordbrukets i följd deraf påskyndade utveckling i öfrigt.

Herrar Johnsson m. fl. åter hemställa, att Riksdagen måtte bevilja
och ställa till Ivongl. Maj:ts disposition ett extra anslag å 1,847,500 kronor,
motsvarande halfva anläggningskostnaden för en jernväg från Orsa socken
i Dalarne till Bollnäs station ä norra stambanan, för att under de vilkor
och bestämmelser, som Riksdagen faststälde för understödjande af enskilda
jernvägar, af Kongl. Maj:t anvisas såsom lån till det bolag, som komme
att bildas för byggandet af jernvägen, att utgå med en tredjedel under
hvartdera af åren 1897—1899.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

I motiveringen till denna framställning erinra motionärerna, att de
redan vid förlidet års riksdag väckte förslag om beviljande af omförmälda
lånebelopp för eu jernväg Orsa—Bollnäs, ehuru detta förslag då ej lyckades
tillvinna sig bifall.

Vidkommande ofvan omförmälda motioner, anser sig utskottet till
en början böra erinra, att för tiden efter innevarande års utgång af Riksdagen
icke anvisats statsbidrag till understödjande af enskilda jernvägsanläggningar.

Att staten bör medelst lån befrämja anläggandet af enskilda jernvägar
har utskottet ansett vara genom 1871, 1876, 1881, 1886 och 1891 årens
Riksdagars beslut så erkändt, att någon utredning i detta hänsende icke
lärer nu erfordras. Likaså torde sättet för låneunderstödens utdelande,
eller, såsom redan för fem femårsperioder skett, ställandet af derför nödiga
medel till Kongl. Maj:ts disposition, vara pröfvadt och erkändt såsom det
i alla afseenden lämpligaste, icke minst derför att Kongl. Maj:t torde bäst
vara i tillfälle att egna en noggrann och omsorgsfull pröfning åt hithörande
frågor, i främsta rummet vigten af olika föreslagna jernvägsanläggningar
samt dei’as förmåga att kunna fullgöra sina skyldigheter gent emot staten
såsom långifvare, men äfven i icke mindre grad nya jernvägsliniers inverkan
å redan förefintliga banors förmåga att uppfylla sina förbindelser.

Vid sådant förhållande har utskottet ansett sig nu endast hafva att
yttra sig i fråga om lånefondens belopp och vilkoren för de bidrag, som
beviljas ur densamma.

För bedömande af hvilket belopp kan vara lämpligt får utskottet
meddela följande, från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållna uppgifter:

Förteckning å jernvägar, som erhållit koncession, men hvarå
arbetet ej påbörjats:

	Spårvidd.	Längd.	Beräknad kostnad.
	Meter.	Km.	Kronor.
Vansbro—Ludvika- Engelsberg.......	1,435	141 ,96	6,510,000
Bandelen Bomhusudden—Löfbarsudden (af Gefle—Bomhusudden— Löfharsuddens jern-väg)..................	>	2,0	57,581

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

	Spårvidd. Meter.	Längd. Km.	Beräknad kostnad. Kronor.
Eslöf—Röstånga .............	1,435	20,9	812,000
Yarberg—Månsarp............	>	147,3	4,440,000
Degeberga—Brösarp............		15,7	445,600
Markaryd—Yernamo............		91,1	2,964,000
Lindesberg—Valskog............		47,5	1,430,000
Östervärn—Södervärn........... Skifvarp—Charlottenlund (af Trelleborg —		3,39	130,000
Rydsgårds jernväg)..........	»	11,47	487,000
Orsa—Skattungbyn—Bollnäs........		121,2	3,785,000
Orsa—Skattungbyn—Sveg.........		140,3 3	4,704,000
Eslöf—Hörby...............		23,8 6	667,000
Lund—Refvinge..............		19,39	948,000
Dalby—Hörby...............	»	38,0 8	1,555,000
Vexiö—Tingsryd.............	1,067	44,8 2	907,500
Rimbo—Skebo...............	0,891	34,2	808,000
Kalmar—Berga..............	»	78,0	2,282,000
Strömstad—Mon..............	»	46,9	1,342,000
Grenna—Tranås.....• •.......		51,2	1,133,000
Hisingsbron—Nordre eif..........		14,3	376,000
Nordre eif —Tjufkilshufvud.......		14,7	534,000
Göteborg—Skara.............		129,2	3,789,000
Fridhem—Elfsered .........		11,54	228,000
Kinnekulle—Lidköping..........	»	27,3	656,000
Fogelsta—Linköping...........		39,33	788,000
Kåsta—Målerås..............	0,600	13,4	201,000
Summa	—	1,329,07	41,979,000

Härfö Hitom hafva i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen granskats förslag
till följande jernvägar, som ännu ej erhållit koncession:

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

	Spårvidd.	Längd.	Beräknad kostnad.
	Meter.	Km.	Kronor.
1 Sölvesborg—Elmhult . •.........	1,435	72,0	2,996,000
Markaryd—Veinge............	»	34,1	1,170,000
Skromberga—Påarp............	»	12,2	707,000
Linghed—Vintjern . \|...........	0,8 9 1	11,8	—
Jädraås—Ockelbo . \|...........		18,5	—
Borås—Ulricehamn............	»	44,1	1,017,000
Målerås—Mönsterås............	0,600	63,2	804,896
Kattarp—Bjuf..............	1,435	11,0	474,000
Grullberna—Thorsås............	1,067	43,4	1,118,000
(Hafva—Bergviken............	0,75	8,3
	—	318,6	—

Flere af de ifrågasatta jernvägarne komma antagligen ej till utförande,
och för några torde understöd medelst statslån icke lämpligen
böra beviljas. Det oaktadt har utskottet funnit ofvan anförda uppgifter
gifva vid handen, att det för de tre sista fonderna bestämda beloppet,
fem millioner kronor, skulle komma att visa sig otillräckligt i förhållande
till de många anspråk, som komme att ställas på en lånefond för nästa
femårsperiod. Enligt utskottets åsigt föreligger derför skäl att höja beloppet,
men då en ökning deraf till dubbla summan, såsom herr Nyländer
föreslagit, torde framkalla en alltför hastig utveckling af jernvägsbyggandet,
har utskottet icke velat tillstyrka ett större anslag än sju millioner femhundratusen
kronor, motsvarande 1,500,000 kronor om året. De för det
allmänna vigtigaste jernvägslinierna torde för öfrigt redan vara anlagda,
och med den rikliga penningtillgång, som för närvarande råder, lärer det
nu vara icke oväsenligt lättare att på enskild väg anskaffa anläggningskapital
än under den förflutna tiden.

Med afseende å vilkoren för lånen hafva fullmägtige i riksgäldskontoret
i sitt under punkt I omnämnda yttrande förmält sig för sin del
anse dem böra blifva desamma som för lånen ur 1891 års fond, med den
ändring likväl, att annuiteten bestämdes till 472 procent å ursprungliga beloppet,
hvaraf 4 procent beräknades såsom ränta och återstoden utgjorde

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

kapitalafbetalning. Enligt den uträkning, hvars resultat funnes angifvet i
bil. V vid sistlidne års Riksdags statsutskotts betänkande n:o 57, skulle, i
anledning af ränteanståndet, lånens effektiva ränta komma att i genomsnitt
hålla sig omkring 3,7 procent, och rådande förhållanden syntes fullmägtige
gifva grundad anledning antaga, att denna effektiva ränta skulle vara åtminstone
i det närmaste tillräcklig för att godtgöra staten dess ränteutgift
för lånemedlens anskaffande.

Visserligen torde staten för närvarande kunna upplåna penningar
inom landet till en effektiv ränta af ungefär 3 V2 procent, men då under
de år, ifrågavarande anslagsbelopp skall anskaffas, den allmänna räntefoten
lätt kan komma att stiga och staten vid sin upplåning nödgas betala en
högre effektiv ränta än 3,7 procent, synes det utskottet icke öfverensstämma
med tillbörlig försigtighet, om räntan å jernvägslånen nu skulle bestämmas
till 4 procent med tre års ränteanstånd. Dels till följd häraf, dels ock
med hänsyn till hvad under punkt I andragits rörande den beräknade
medelräntan. å statsskulden, 3,682 procent, hvilken medelränta enligt utskottes
mening icke kan frånkänna^ inverkan äfven i förevarande fall, har
utskottet funnit sig böra tillstyrka Riksdagen att bibehålla 4 V2 procent
ränta med tre års ränteanstånd, eller samma ränta, som är bestämd för
de jernvägsbolag, hvilka beviljats till eu del ännu ej lyftade lån ur 1891
års fond; och får utskottet erinra, att, på sätt förut''blifvit meddeladt, till
följd . af ränteanståndet den effektiva räntan å jernvägslånen endast utgör
omkring 4,u procent i stället för den förskrifna, 4 V2 procent,

Jemväl öfriga, vilkor för lånen anser utskottet böra förblifva orubbade,
och vill endast föreslå, att det i 2:a punkten af gällande vilkor förekommande
stadgandet, att bolagsmännens inbetalningar å af dem tecknade
belopp skola ske i förhållande till de andelar af lånesumman, som lyftas,
och före lyftningen af dessa andelar, utbytes mot den mera i öfverenstämmelse
med ordalagen i 3:e punkten stående föreskriften, att inbetalningarna
å den del af anläggningskapitalet, som bör utgöras af aktiekapital eller
eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott, skola ske i förhållande
till de andelar af lånesumman, som lyftas, och före lyftningen
af dessa låneandelar. Nuvarande 2:a och 3:e punkterna torde dessutom
böra byta plats.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må, med anledning af herr O.
Nyländers ofvan omförmälda motion, till låneunderstöd
för enskilda jernvägar bevilja och ställa till Kongl. Maj:t,s
disposition ett extra anslag af 7,500,000 kronor, att utgå

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

under fem år från och med år 1897 med 1,500,000 kronor
årligen, dock så, att belopp, som ej blifvit till utgående
under ett af dessa år anvisadt, må för ett efterföljande
år af samma femårsperiod disponeras, egande
Kongl. Maj:t att å detta anslag, till understödjande af
nya, ännu ej påbörjade enskilda jernvägsanläggningar,
anvisa af Kongl. Maj:t beviljade understödsbelopp, att
utgå i enlighet med följande vilkor och bestämmelser:

l:o) att kostnadsförslag och arbetsplan fastställas
af Kongl. Maj:t, som ock närmare bestämmer de ställen,
hvilka jernväg skall beröra, varande det sökande bolaget
skyldigt att godtgöra de särskilda kostnaderna för möjligen
erforderliga kontrollundersökningar, besigtningar,
extra biträdens användande med mera dylikt, hvilka
kunna af kostnadsförslagets och arbetsplanens granskning
föranledas;

2:o) att det lånesökande bolaget, för att kunna
erhålla statsunderstöd, skall vara skyldigt hos Kongl.
Maj:t styrka, att det förfogar öfver ett kapital, som
jemte statslånet är fullt tillräckligt till jernvägsanläggningens
utförande på sätt arbetsplan och kostnadsförslag
innehålla och hvaraf minst så stor del, som motsvarar
hälften af den beräknade anläggningskostnaden, bör utgöras
af inbetaldt eller tecknadt aktiebelopp eller eljest
utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott till jernvägsanläggningens
utförande;

3:o) att låneunderstödet må utgöra högst hälften
af anläggningskostnaden efter det faststälda kostnadsförslaget
samt lyftas i mån af arbetets fortgång på sätt
och å tider, som Kongl. Maj:t bestämmer, dock med
iakttagande deraf, att inbetalningarna å den del af anläggningskapitalet,
som bör utgöras af aktiekapital eller
eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt tillskott, skola
ske i förhållande till de andelar af lånesumman, som
lyftas, och före lyftningen af dessa låneandelar; skolande
härjemte en tiondedel af den beviljade låneförsträckningen
innestå, till dess besigtning af jernvägsanläggningen
blifvit i öfverensstämmelse med § 2 mom.
2 af kongl. kungörelsen den 11 december 1874, angående
ordningen för afsyning och besigtning af enskilda

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

jernvägar och deras upplåtande för allmän trafik, förrättad,
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat
tillstånd till banans öppnande för allmän trafik;

4:o) att i afseende å ifrågavarande försträckningar
skall iakttagas:

a) att annuiteten beräknas till fem procent å ursprungliga
försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet
först godtgöres ränta efter fyra och en half för hundra
å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning
derå;

b) att anstånd med räntans erläggande må medgifvas
för högst tre år, dock icke utöfver ett år från
den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg
senast skall vara färdig och för trafik öppnad; skolande
beloppet af den ränta, med hvars erläggande anstånd
sålunda medgifves, till staten inbetalas, sedan genom de
stadgade annuitetsliqviderna all öfrig ränta, med hvilken
anstånd icke beviljats, blifvit gulden och kapitalet godt,-gjordt, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens
erläggande fortfares så länge, till dess äfven beloppet af
den ränta, med hvars erläggande anstånd medgifvits,
blifvit till staten inbetaldt; och

c) att kapitalafbetalning skall vidtaga tre år efter
den dag, då, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande, jernväg
senast skall vara färdig och för trafik öppnad;

5:o) att jernvägsanläggningen med alla dertill hörande
byggnader och materiel, äfvensom all bolagets
öfriga egendom, skall utgöra säkerhet för den af staten
lemnade försträckning, och staten till säkerhet för sin
fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt
framför hvarje annan fordran i den jernväg, för
hvars anläggning den ifrågavarande försträckningen beviljats;
börande ej mindre såsom vilkor för statslånets
erhållande och tillgodonjutande i bolagsordningen intagas
stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet
för statens fordran inteckna bolagets jernväg med förmånsrätt
för samma fordran framför hvarje annan fordran
hos bolaget, än ock en tredjedel af det beviljade
statslånet innestå, till dess inteckning med ofvan stadgad
förmånsrätt i bolagets jernväg meddelats för förut lyf -

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

tade andelar af lånet; hvarjemte ofvan berörda sista
tredjedel ej må utbekommas, förr än inteckning för dess
belopp med förmånsrätt framför hvarje annan fordran än
statens blifvit i bolagets jernväg behörigen meddelad;

6:o) att Kongl, Maj:t skall insätta en med särskild
instruktion försedd ledamot i direktionen för hvarje jernvägsbolag,
som innehar lån af staten, och utse en revisor
att deltaga uti granskningen af bolagets förvaltning
och räkenskaper, samt att arfvode till sålunda utsedd
direktör och revisor skall bekostas af bolaget;

7:o) att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd,
skall vara skyldigt underkasta sig såväl de
bestämmelser i fråga om samtrafik, hvilka Kongl. Maj:t
kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i öfrigt
alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas
lämpliga och nödiga; samt

8:o) att hvarje sådant bolag, som nyss är nämndt,
må, då Kongl. Maj:t så pröfvar lämpligt, dels utan kostnad
eller årlig ersättning undfå upplåtelse af den för
jern vägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga mark,
som står under dess omedelbara disposition, hvaremot,
när fråga är om boställsjord eller annan åt enskild person
med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning
derför af bolaget bör leronas i enlighet med
gällande expropriationslag, dels ock kostnadsfritt begagna
sådana å kronans egor belägna kalk- och stenbrott jemte
grustägter, som kunna vara disponibla; och

b) att ofvanberörda af herrar G. Björlin, E.
Poignant m. fl. och J. Johnsson m. fl. väckta motioner
om understöd åt vissa särskilda jernvägsanläggningar
icke må till någon vidare Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 april 1896.

På statsutskottets vägnar:

OLOF JONSSON.

Bill. till [likså. Prof. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 40 Häft.

Statsutskottets Utlutande N:o 49.

Reservationer:

Vid punkt I: af herr N. Fosser, med hvilken herrar friherre F. W.
von Otter, C. U. S. Lybeck oeh Th. Nyström instämt och som yrkat, att
de i motiveringen å sid. 8 i slutet af andra stycket förekommande orden
»så mycket hellre som det synes tvifvelaktigt, huruvida alla bolag, hvilka
erhållit statslån, komma att kunna fullgöra sin betalningsskyldighet»
skulle utgå;

vid punkt II: af herrar II. P. P. Tamm, N. Fosser, I. Wijk, friherre
C. Kling spor, friherre J. T. Gripenstedt och C. U. S. Lybeck, som
ansett, att utskottet bort i fråga om vilkoren för lån ur den föreslagna
fonden hemställa, att i punkten 4:o) mom a) och b) skulle erhålla följande
lydelse:

a) att annuiteten beräknas till fyra och en half procent å ursprungliga
försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter
fyra för hundra å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå;

af herr P. Pehrson.

Herr A. G. L. Billing har anhållit att få antecknadt, att han inom
utskottet icke deltagit i behandlingen af de i detta utlåtande omförmälda
ärenden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Effektiva räntan å statsskulden i dess helhet.

För	beräkningen äro	följande uppgifter	lagda till grund:
				Återstod.	Effektiv ränta.
1860	års	premielån .	.... Kr.	375,555,56	4,5 %
1880	»	lån . . .	. . . . »	104,761,800	3,568 »
1886	»	» ...	. . . . »	59,088,444,44	3,862 »
1887	»	» . . • .	. . . . »	46,161,000	3,678 »
1888	»	» ...	. . . . »	26,666,666,67	3,794 »
1890	»	» ...	. . . . »	34,100,000	3,638 »
1894	»	» ...	. . . . »	18,000,000	3,662 »

varande dervid för 1880 och 1887 års lån i förestående öfversigt införda
de nu beräknade värdena å effektiva räntan.

På grund häraf befinnes den effektiva räntan å statsskulden i dess
helhet utgöra:

3,682 %.

Stockholm den 6 mars 1896.

Erik: Lundberg.

II.

1880 års lån efter konverteringen.

Det återstående beloppet af 1880 års lån den 1 april 1895 utgjorde
£ 5,772,000. Den 1 oktober samma år ändrades räntefoten från 4 % till
3V2 %. Dervid utgick för afstämpling af obligationer och utbyte af räntekuponger
eu provision af 31/64 % å det utelöpande kapitalet. Planen för
kapitalafbetalningarna, af h vilka den sista är af sedd att verkställas den 1
april 1930, förblef för öfrigt oförändrad. Likaledes bibehölls den förut
medgifna provisionen af lU % för inlösning af obligationer och kuponger.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Efter de genom afstämplingen väsentligt ändrade förhållandena har
lånet ansetts i hufvudsak erhålla karakteren af ett nytt lån. Vid det åt
undertecknad lemnade uppdraget att beräkna den effektiva räntefoten för
detsamma har derför frågan blifvit begränsad ensamt till tidrymden efter
den 1 april 1895.

För härledning af ifrågavarande räntefot har jag först utfört en beräkning
så, som om lånet, utan annan kapitalrabatt än den, som innebäres
uti afstämplingsprovisionen, uppstått genom ränteförändring på angifvet
sätt ur ett IV2 år förut upptaget, 35-årigt 4-procentlån, hvars alla annuiteter
ursprungligen vant lika stora. Jag har på detta sätt och under hänsyn
till inlösningsprovisionen utledt, serieformler, hvilka visserligen äro af
ganska komplicerad beskaffenhet, men hvilka likväl, enligt metoder, som
det blefve för vidlyftigt att här beskrifva, möjliggjort beräkning af den
sökta räntefoten. Resultatet är i det allra närmaste 3,570 %.

Det är tydligt, att det på detta sätt beräknade värdet af den effektiva
räntan ej kan i nämnvärd grad skilja sig från det, som skulle hafva
erhållits genom att utgå från den faktiskt antagna amorteringsplanen. Det
är visserligt sant, att, enligt denna senare summan af kapitalafbetalningen
och den efter 4 % beräknade räntan icke uppgår till fullkomligt lika belopp
de olika åren, men afvikelserna, som endast gå ut på att afrunda kapitalafbetalningarna
till mångfalder £ 6,000, äro alltid obetydliga och gå lika
ofta öfver som under den teoretiska medelannuiteten. Emellertid låter det
tänka sig, att dessa afvikelser möjligen kunde visa sig utöfva större inverkan
än annars i följd deraf, att räntenedsättningen bragt annuiteterna
att fortgå i stigande progression. Jag har derför jemfört. det genom seriemetoder
erhållna värdet med den faktiska amorteringsplanen, hvilken efter
räntekonverteringen har följande utseende (beloppen angifna i £):

1 April år	Årsränta.	Kapital- afbetalning.	Summa.	Återstående kapital.
1895 .......	—	—	__	5,772,000
1896 ... ....	216,450*)	78,000	294,450	5,694,000
1897 ........	199,290	84,000	283,290	5,610,000
1898 ........	196,350	84,000	280,350	5,526,000
1899 ........	193,410	90,000	283,410	5,436,000
1900 .....	190,260	90,000	280,260	5,346,000

*) 4 % under första halfåret, 3V2 % under andra halfåret.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

1 April år	Årsränta.	Rapital- afbetalning.	Summa.	Återstående kapital.
1901........	187,110	96,000	283,110	5,250,000
1902 ........	183,750	96,000	279,750	5,154,000
1903 ........	180,390	102,000	282,390	5,052,000
1904 ........	176,820	108,000	284,820	4,944,000
1905 ........	173,040	114,000	287,040	4,830,000
1906 ........	169,050	114,000	283,050	4,716,000
1907 ........	165,060	120,000	285,060	4,596,000
1908 ........	160,860	126,000	286,860	4,470,000
1909 ........	156,450	132,000	288,450	4,338,000
1910........	151,830	138,000	289,830	4,200,000
1911........	147,000	138,000	285,000	4,062,000
1912........	142,170	144,000	286,170	3,918,000
1913.......	137,130	150,000	287,130	3,768,000
1914........	131,880	156,000	287,880	3,612,000
1915........	126,420	162,000	288,420	3,450,000
1916........	120,750	174,000	294,750	3,276,000
1917........	114,660	180,000	294,660	3,096,000
1918........	108,360	186,000	294,360	2,910,000
1919........	101,850	192,000	293,850	2,718,000
1920 ........	95,130	204,000	299,130	2,514,000
1921........	87,990	210,000	297,990	2,304,000
1922 ........	80,640	216,000	296,640	2,088,000
1923 ........	73,080	228,000	301,080	1,860,000
1924 ........	65,100	234,000	299,100	1,627,000
1925 ........	56,910	246,000	302,910	1,380,000
1926 ........	48,300	252,000	300,300	1,128,000
1927 ........	39,480	264,000	303,480	864,000
1928 ........	30,240	276,000	306,240	588,000
1929 ........	20,580	288,000	308,580	300,000
1930 . • ......	10,500	300,000	310,500	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Såsom resultat af denna jemförelse har jag funnit, att den efter
3,570 % beräknade tillväxten af det ursprungliga kapitalet är något mer än
tillräcklig för bestridande af alla inlösningar af obligationer och kuponger
jemte dertill kommande provisioner, i det att enligt denna räntefot ett
öfverskott af något öfver £ 6,000 skulle uppstå efter sista utbetalningen.
För att få inkomster och utgifter att alldeles våga jemnt, bör talet 3,570
minskas med ej fullt 0,002. Den effektiva räntefoten är derför närmast

3,5§8 %. •

Stockholm den 6 mars 1896.

Erik Lundberg.

III.

Effektiva räntan å 1887 års lån.

För beräkningen äro följande uppgifter lagda till grund:

Enligt förut verkstäld beräkning utgör effektiva räntan å

2,287,000 kronor,	sålda	1887 . .	3,782 %
7,713,000 »	»	1888 . .	. . . 3,654 »
7,550,500 »	»	1889 . .	3,586 »
1,340,000 »	»	1890 . .	3,575 »
566,500 »	»	1891 . .	3,716 »
3,698,500 »	»	1892 . .	3,907 »
3,536,000 »	»	1893 . .	. . 3,816 »
5,235,000 »	»	1894 . .	. . . 3,699 »
Derefter såldes:
1895 ä 99 % .	, ,	kronor	2,900,000
» » 99V2 » .	.	. »	1,862,000
» » 1007* » .	.	»	160,500
» » 101 » .	• •	. *	464,500 5.387.000

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

1896	\ a	99	%.	. kronor	800,000
>*	»	9974	» .	. . . »	6,150,000
»	»	9972	» .	. . . »	539,500
»	»	100	» .	. . . »	200,000
»	»	10074	» .	. . . »	261,000
»	»	10072		. . . »	800,000
»	»	101	» .	. . . »	47,000
»	»	10U/2	» .	... »	50,000

Nominel ränta: 3,6 %.

Amorteringstid: 79 år från 1887 års obligation sförsäljning.
Under dessa förutsättningar blifver effektiva räntan

å de år 1895 sålda obligationerna..... 3,632 %

» » » 1896 » » ..... 3,627 »

Medelräntan å alla under åren 1887—1896 sålda obligationer
1887 års lån utgör:

3,678 %.

Stockholm den 6 mars 1896.

Erik Lundberg.