Statsutskottets Utlåtande N:o 49 (Utlåtande 1891:Su49 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

N:o 49.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1891, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition angående försäljning
till Helsingborgs socker/abrilcsaktiebolag af ett område
af Engelholms vestra kr omplantering i Kristianstads
län.

(I. A.)

Enligt hvad som inhemtas af det protokoll öfver finansärenden, hvilket
finnes bilagdt Kong!. Maj:ts ofvanberörda proposition (n:o 63) af den 10
innevarande månad, hade Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag hos Kongl.
Maj:t anhållit att för anläggning af en hvitbetssockerfabrik vid staden Engelholm
få af Vestra flygsandsplanteringen invid nämnda stad till pris, som
Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma, inköpa ett å en ansökningen
bilagd, af kommissionslandtmätaren Th. Röing år 1889 upprättad karta med
röd färg betecknadt område om 12 hektar 42 ar, gränsande i vester till
Skåne—Hallands jernväg och Engelholms jern vägsstations område, i söder
till Rönneån samt i öster och norr till flygsandsplanteringen.

Till stöd för ansökningen hade bolaget, med förmälan att bolaget
ingalunda förbisett den svårighet, som för områdets erhållande läge deri, att
detsamma utgjorde del af kronoplantering, hufvudsakligen anfört, att, då för
en dylik anläggning erfordrades flytande vatten och anläggningen, för att så
vidt möjligt vara alla till båtnad, borde vara belägen invid jern vägsstation,
men i närheten af Engelholms jernvägsstation och invid Rönneån ej funnes
enskild person tillhörig mark och ej heller tillräckligt stort obebyggdt område
Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 31 Höft. (N:o 49.) 1

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

af Engelholms stads egor, endast kronan vore i tillfälle att kunna lemna
mark till fabriksanläggningen samt att den ifrågasatta fabriken skulle komma
att, såsom förhållandet varit å andra orter, der hvitbetssockerfabriker funnes
anlagda, lemna ett afsevärdt bidrag till höjande af ortens jordbruk och
industri, hvarigenom statens bästa ej kunde undgå att blifva tillgodosedt.

Vid ansökningen var fogadt utdrag af protokollet hos stadsfullmägtige
i Engelholm den 1 november 1889, innefattande ett enhälligt uttalande af
stadsfullmägtige, att de ansåge den ifrågasatta platsen för anläggningen
synnerligen lämplig och för sin del icke hade något att erinra mot att
fabriken dit förlädes.

Öfver ansökningen afgaf på grund af remiss domänstyrelsen den 20
februari 1890 utlåtande, hvarmed domänstyrelsen öfverlemnade i ärendet
afgifna yttranden af jägmästaren i Engelholms revir, öfverjägmästaren i södra
distriktet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län.

Af dessa myndigheter afstyrkte jägmästaren bifall till ansökningen
af skäl hufvudsakligen, att anläggandet af en hvitbetssockerfabrik med tillhörande
eldfarliga inrättningar och arbetarebostäder å den ifrågavarande
platsen skulle öka den fara, som redan nu genom Skåne—Hallands jernväg
förefunnes för antändning af kronoplanteringen, hvars bibehållande vore af
omätlig vigt, enär utan densamma Engelholms stad och den kringliggande
orten för länge sedan skulle vara begrafna under flygsanden; att kostnaden
för kronoplanteringens bevakning skulle betydligt stegras, om en talrik arbetarebefolkning
blefve bosatt i dess närhet; samt att genom utsläppande af spillvatten
från fabriken i Rönneån fisket derstädes, hvilket tillhörde kronan,
skulle lida stor skada, så att kronans inkomst deraf komme att väsentligen
minskas, om ej helt och hållet upphöra.

Öfverjägmästaren hade deremot icke något att erinra mot den ifrågasatta
fabriksanläggningen, under förutsättning, att kronan för den mark, som
komme att dertill upplåtas, erhölle en köpeskilling, som fullt motsvarade
markens värde; och ansåg öfverjägmästaren, att priset kunde bestämmas i
förhållande till den årliga afgäld, som erlades för vissa å Engelholms norra
kronoplantering upplåtna tomtplatser.

Under anförande att i Skåne anläggandet af hvitbetssockerfabriker
visat sig vara ett synnerligen godt medel till höjande af jordbruksnäringens
afkastning samt att staden Engelholm, som på tre sidor omgåfves af eu
fruktbar ort i hög kultur, ganska väl egnade sig för en dylik anläggning,
tillstyrkte Kongl. Maj:ts befallningshafvande bifall till ansökningen om förvärfvandet
af den ifrågavarande marken. Köpeskillingen derför ansåg Kongl.
Maj:ts befallningshafvande böra antingen bestämmas i enlighet med föreskrifterna
i kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

allmänt behof den 14 april 1866 eller ock beräknas efter den afgäld, som
erlades för de nyss nämnda tomtplatserna å Engelholms norra kronoplantering.

Efter att hafva lemnat en historik angående tillkomsten af flygsandsplanteringarne
vid Engelholm, hvilken, belyst af två kopior af kartor, den
ena upprättad år 1739 och den andra år 1869, visade att lämpliga åtgärder
jemte absolut fredhållning från störande inverkningar, såsom eld, betning m. in.
mägtat förändra den lättrörliga flygsanden till en ganska växtlig skogsmark,
hade domänstyrelsen uti sitt utlåtande till Kong!. Maj:t erinrat, att, då fråga
väckts om Skåne—Hallands jernväg^ dragande öfver Engelholms vestra
kronoplantering, domänstyrelsen, i likhet med Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet och stadsfullmägtige i Engelholm in. fl., hemstält, att jernvägen
måtte framdragas i annan rigtning än öfver flygsandsplanteringarne, men
att Kongl. Maj:t icke desto mindre medgifvit jernvägsbolaget att på vissa
vilkor anlägga jernvägen öfver vestra planteringen, sedan bolaget såsom skäl
härför anfört, bland annat, att byggnadsarbeten redan företagits under denna
förutsättning, samt att högst betydliga utgifter komme att drabba bolaget, om
jernvägen skulle förläggas i annan rigtning; och hade domänstyrelsen vidare
anfört, att för eu hvitbetssockerfabriks anläggning å samma kronoplantering
emellertid ej kunde framläggas skäl af sådan art, och att den gjorda ansökningen
att för ändamålet få expropriera mark syntes styrelsen i öfrigt sakna
fog. Att hvitbetssockerfabriken komme att lemna ett afsevärdt bidrag till
höjande af ortens jordbruk och industri, anfördes visserligen såsom ett skäl
för ansökningens bifallande, men frånsedt att detta ändamål med fabriken
äfven borde kunde vinnas, må hända med någon minskning af nettovinsten å
företaget, om fabriken anlades på annan mark, borde, då planteringarne afgjordt
visat sig nödvändiga såsom ett vilkor för jordbruket i orten och såsom
ett skydd för staden Engelholm, deras bestånd ej äfventyras genom
ifrågavarande fabriksanläggning. För flygsandsplanteringen måste denna
anses såsom en inrättning, frän hvilken kunde befaras eldsolycka med den
påföljd, att hela vestra planteringen, således äfven området å motsatta sidan
af jernvägen mellan hafvet och denna, ödelädes. Skogselden skulle nemligen
med lätthet vid torr och blåsig väderlek kasta sig öfver jernvägens område,
och det stode utom mensklig magt att förhindra elden att sprida sig och att
på några timmar omintetgöra mer än ett århundrades arbeten. Att hittills
ej svårare eldstillbud uppstått å planteringen till följd af jernvägens anläggning
och trafikering kunde lika litet som någon annan omständighet gifva
stöd för den åsigten, att så förändrade förhållanden numera inträffat å berörda
flygsandsfält, att dess behandling kunde afvika från det förut såsom
rigtigt ansedda och jemväl i utlandet för dervarande flygsandsplanteringar
vedertagna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Af dessa skäl hade domänstyrelsen afstyrkt bifall till ansökningen.

I en till Kongl. Maj:t ingifven skrift hade derefter Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag,
med förmälan att, ehuru bolaget önskade att hela det af
bolaget förut angifna område blefve åt bolaget upplåtet, fabriksanläggningen,
om så blefve erforderligt, torde kunna inskränkas till ett område af endast
10 hektar, om blott detsamma gränsade intill så väl Skåne—Hallands jernväg
som Rönneån, erbjudit sig att för ifrågavarande jord erlägga ett pris, beräknadt
för ena hälften, belägen närmast jernvägen och ån, efter 2,000
kronor för hektar och för den andra hälften efter 1,000 kronor för hektar,
varande vid denna skrift fogade utdrag af protokoll, hållna vid stadsfullmägtiges
i Engelholm sammanträde den 2 maj 1890 samt vid kommunalstämmor
med Höja och Rebbelberga församlingar den 5 i samma månad,
äfvensom ett skriftligt yttrande af egaren till Vegeholms gods, kammarherren
R. G-rawenhorst-Löwenstierne.

Af dessa handlingar inhemtades, att stadsfullmägtige uttalat som sin
mening, att den ifrågasatta fabriksanläggningen icke kunde vara eldfarlig
för kronoplanteringen, då faran för den vester om Skåne—Hallands jernväg
belägna egentliga skogen kunde anses helt och hållet aflägsnad genom den
till en bredd af 40 meter på hvardera sidan om jern vägsspåret röjda och
från antändbara ämnen befriade öppna platsen, samt förmält sig på det
högsta önska, att anläggandet af fabriken, för hvilken den föreslagna platsen,
i anseende till terräng- och vattenförhållanden samt kommunikationer, vore
den enda lämpliga, måtte medgifvas, då anläggningen vore för orten och
staden af stor betydelse; att Höja församlings kommunalstämma, med framhållande
af fabrikens stora nytta för orten, förklarat sig anse densamma icke
kunna såsom eldfarlig blifva till skada för skogen; att Rebbelberga församlings
kommunalstämma, som icke heller ansåg att anläggningen kunde
för skogen medföra eldfara, åberopat, hurusom det vore af stor vigt för orten,
att fabriken kom till stånd, hvarigenom ett länge närdt önskningsmål vunnes,
enär jorden omkring Engelholm vore särdeles lämplig för betodling, och jordbrukaren
der så väl som annorstädes vore i behof att få den största möjliga
afkastning af sin egendom; samt att egaren af Yegeholms gods anfört, att
kronoplanteringen efter hans åsigt icke komme att utsättas för ringaste fara
genom den ifrågasatta hvitbetssockerfabriken, samt att då eu sådan fabrik
i orten vore sedan länge önskad och ingen annan lämplig plats i närheten
funnes, det vore synnerligen önskvärdt, att hinder för anläggningen ej måtte
ifrågakomma.

Vid besök på platsen förliden sommar hade herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet, enligt hvad han till protokollet uttalat, haft tillfälle
att taga i skärskådande det område, som i ansökningen afsåges, och an -

Statsutskottets Utlåtande N;o 49.

gränsande delar af kronoplanteringen. Den föreslagna platsen för fabriken
befans efter hans åsigt icke vara lämplig, utan borde, derest någon mark
för ifrågavarande ändamål komme att upplåtas, till fabriksanläggningen anvisas
ett område, som begränsades af Engelholms jernvägsstations område.
Rönnean och en från Könneån till stationsområdet dragen rät linie, hvilken
linie å en handlingarne i utdrag bilagd, af J. O. af Zellén år 1869 upprättad
karta öfver Engelholms flygsandsplanteringar funnes utmärkt med ett
rödt streck. Derigenom komme fabriksområdet att på en kortare sträcka än
som skulle blifva fallet, om dertill toges den af bolaget åsyftade marken,
gränsa omedelbart intill kronoplanteringen, och dessutom vunnes den fördel,
att en väg, som ledde till ett å kronoplanteringen beläget kronojägareboställe
och en der befintlig plantskola, icke komme att afstängas.

Sedan domänstyrelsen anmodats att inkomma med utredning ej mindre
om det pris, hvilket det område, bolaget begärt att få köpa, skäligen borde
betinga, för den händelse Kongl. Maj:t, komme att å ansökningen fästa afseende,
än äfven, allt under samma förutsättning, rörande den begränsning,
som å det till upplåtelse ifrågasatta området borde gifvas, och de vilkor i
öfrigt, under hvilka upplåtelsen borde ega rum, hade domänstyrelsen den 12
sistlidne februari afgifvit utlåtande i berörda hänseende och dervid tillika
öfverlemnat inhemtade yttranden från vederbörande jägmästare och öfverjägmästare
samt Kongl. Maj:t,s befallningshafvande. Vid Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
yttrande hade jemväl fogats en af Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag
ingifven skrift i ämnet.

Jägmästaren hade ansett den nu senast föreslagna platsen för fabriksanläggningen,
som, utom emot norr, hade en naturlig begränsning af jernvägen
och Rönneån, och genom valet af hvilken plats vägen till kronojägarebostället
ej afstängdes, vara att föredraga framför hvarje annan; och hade
öfverjägmästaren häri instämt.

Bolaget hade för sin del förklarat, att, ehuru bolaget fortfarande ansåge
det af bolaget ifrågasatta området vara för bolagets tilltänkta verksamhet
lämpligast, bolaget likväl vore villigt att i stället inköpa den mark,
som medelst den å kartan uppdragna linien funnes angifven.

Beträffande den köpeskilling, som bolaget borde betala för marken,
hade jägmästaren ansett densamma böra bestämmas till ett belopp, motsvarande
den afgäld af tio kronor per qvadratref, som erlades för tomterna å norra
kronoplanteringen, kapitaliserad efter fyra procent, då priset skulle blifva
2,836 kronor per hektar. Detta pris, hvari dock ej borde ingå värdet af
den växande skogen, ansåge jägmästaren, i betraktande af tomtens fördelaktiga
läge och lämplighet till byggnadsplats, vara mycket billigt, helst för

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

tomter i Engelholms stad på andra sidan af Rönneån begärdes en krona per
qvadrataln, motsvarande i rundt tal 28,000 kronor per hektar.

Öfverjägmästaren hade ansett marken böra åsättas det af jägmästaren
föreslagna pris af 2,836 kronor per hektar, möjligen jemnadt till 2,800
kronor per hektar, hvaremot bolaget, som dragit i tvifvelsmål rigtigheten af
att till grund för priset lägga afgälden för smärre tomtplatser, förmält sig
anse marken väl betald med ett belopp, beräknadt efter 2,000 kronor per
hektar, hvilket, pris bolaget således erbjöde sig att gälda. Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hade ansett detta pris fullt tillfredsställande, om i betraktande
toges dels områdets större rymd, dels den inskränkning i användningen
efter köpet, som borde föreskrifvas, dels ock att platsen inneslöte sandhöjder
och fördjupningar, hvilkas planering medförde betydliga kostnader, hvartill
komme., att skogens värde ej inginge i köpet.

Då det icke vore tvifvel underkastadt, att fabriksanläggningen komme
att påkalla ökning af den å kronoplanteringen anstälda bevakningspersonal,
hade jägmästaren föreslagit, att bolaget måtte tilltörbindas att. antingen årligen
till statsverket betala 600 kronor till aflöning åt en kronojägare eller
ock på en gång erlägga ett belopp, motsvarande kronojägarelönen kapitaliserad,
eller 15,000 kronor.

Öfverjägmästaren, som ej ansett sig kunna biträda hvad jägmästaren
sålunda föreslagit, hade deremot hemstält, att till förekommande af den befarade
uppkomsten af arbetarebostäder å det afsöndrade området med deraf
följande olägenheter, hvilkas betydelse han ingalunda underskattade, bland
köpevilkoren måtte intagas den bestämmelse, att, utöfver de boningslägenheter,
som komme att inrymmas i fabrikshusen, icke några arbetarebostäder
eller andra boningshus finge å området, uppföras.

Enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt borde förbudet mot
uppförande af boningshus inom fabriksområdet endast afse arbetarebostäder,
men icke kontorslokaler och boningslägenheter för de i fabriksdriften anstälde
tjensteman med familjer och tjenare, ej heller bostäder för de personer, som
måste anställas för vakthållning och dylika ändamål.

Bolaget, som förmält sig icke hafva för afsigt att å fabriksområdet
uppföra några bostäder för bolagets arbetare, enär bolaget tänkt sig, att desse
skulle bosätta sig öster om ån inom stadens planlagda område, hade ansett
något vilkor i nyssberörda hänseende ej vara erforderligt.

Jägmästaren och öfverjägmästaren hade sammanstämmande förordat,
dels att i gränsen mellan fabriksområdet och kronoplanteringen måtte på
bolagets bekostnad uppföras och underhållas stängsel, kvilket enligt jägmästarens
åsigt borde vara af jern, men enligt öfverjägmästarens förmenande
uppföras af bräder, å krönet förses med taggig jerntråd och å båda sidor

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

bestryka med vitriollösning eller annat ämne, som gjorde trävirke svårantändligt,
dels ock att upplag af stenkol eller andra bränbara ämnen icke
borde få finnas invid tomtens norra gräns på visst afstånd från kronoplanteringen,
och att detta område i öfrigt borde hållas fritt från lätt antändliga
ämnen, såsom torrt gräs in. m. Härjemte hade föreslagits, att långs stängslet
och på insidan deraf borde anläggas lämplig vattenledning från Rönneån
med på korta afstånd anbragta anstalter för att på hvilken punkt deraf som
helst hafva tillräcklig vattentillgång i händelse af eldsvåda inom fabriksområdet;
att fabrikens ångskorsten skulle hafva sådan höjd, att gnistor derifrån
ej kunde nedfalla i omgifningen; att de lokomotiv, som komma att
trafikera fabriksområdet, skulle, i likhet med hvad som vore föreskrifvet
beträffande de lokomotiv, som användes å Skåne-—Hallands jernväg, vara
försedda med gnistsläckare af bästa konstruktion; samt att skogsförvaltningen
skulle vara berättigad att öfvervaka, att de till skydd mot eldfara vidtagna
åtgärderna samt hägnaden bibehölles i ändamålsenligt skick.

Då det vore tydligt, att fisket i Rönneån komme att försämras genom
vattnets förorenande af spillvatten från fabriken samt att följaktligen kronans
inkomst af detta fiske, hvilket för närvarande vore utarrenderadt för en tid
af 5 år från den 1 januari 1889 emot årligt arrende af etthundra kronor,
äfven komme att minskas, hade jägmästaren ansett billigt, att bolaget förpligtades
att godtgöra kronan med det belopp, hvarmed arrendeafgiften
komme att understiga etthundra kronor. Öfverjägmästaren hade deremot
ansett denna ersättningsfråga lämpligast kunna regleras på det sätt, att
bolaget öfvertoge arrende mot samma afgift, som nu derför betalades.

För egen del hade domänstyrelsen anfört, att den föreslagna förändrade
platsen för fabrikstomten ej allenast på de af skogsförvaltningen undfägna
skäl, utan äfven med hänsyn till eldfarans minskande af styrelsen förordades
framför den af bolaget förut angifna; att i fråga om värdet af marken
det af skogsförvaltningen uppstälda priset snarare vore för lågt än för högt,
i synnerhet som den af styrelsen förordade tomten angränsade Rönneån på
eu längre sträcka, hvarför, äfven om hänsyn skulle tagas till den fördel för
ortens jordbruk, sockerfabrikens anläggning ansåges medföra, styrelsen hölle
före, att försäljningspriset ej borde sättas lägre än 2,800 kronor för hvarje
hektar; samt att, ehuru genom de af öfverjägmästaren och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande uppstälda köpevilkor eldfaran för flygsandsfälten enligt
styrelsens förmenande ej kunde anses förebyggd, dessa vilkor likväl syntes
styrelsen innefatta hvad som billigtvis, om fäbriksanlägggningen medgäfves,
kunde bolaget åläggas för att förekomma eldsolycka å flygsandsfältet.

Tekniska högskolan, som genom remiss fått sig anbefäldt att inkomma
med yttrande, huru vida hvitbetssockerfabrik vore att anse som eldfarlig

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

inrättning, samt i sådant fall hvilka åtgärder borde vidtagas för omgifvande
trakts skyddande mot eldfara från fabriken, hade till Kong! Maj:t öfverlemnat
ett af professoren i kemi och kemisk teknologi vid högskolan Peter
Klason å högskolans vägnar afgifvet yttrande, hvari såsom slutomdöme
anförts, att hvitbetssockerfabriker, så uppförda och skötta som nu för tiden
vore regeln, ej kunde anses vara i egentlig mening eldfarliga, samt att de
af vederbörande myndigheter föreslagna åtgärder till eldfarans minskande
linge anses tillfyllestgörande.

Af handlingarne framginge, enligt hvad departementschefen vidare
anfört, det förslaget att invid Engelholm anlägga en hvitbetssockerfabrik
omfattats med ett synnerligen lifligt intresse så väl inom Engelholms stad som
inom den kringliggande trakten; att en dylik fabriksanläggning skulle komma
att kraftigt bidraga till höjandet af ortens jordbruk; att flertalet af de
kommuner, inom hvilka de egendomar och hemman vore belägna, från hvilka
mark till den vestra flygsandsplanteringen upplåtits, kraftigt och utan
meningsskiljaktighet uttalat sig till förmån för ansökningen; och att, i
händelse denna skulle lemnas utan afseende, den ifrågavarande anläggningen
i saknad af annan närbelägen, för ändamålet lämplig plats, torde komma att
förläggas till annan ort. Af alla dessa skäl hade det derför synts honom
som om den gjorda framställningen borde röna tillmötesgående, så framt
sådant utan olägenheter för det allmänna kunde ega rum. Efter departementschefens
uppfattning mötte derför intet hinder. Han kunde nemligen icke
dela de af domänstyrelsen uttalade farhågor, att fabriken kunde komma att
förorsaka kronoplanteringens ödeläggande genom skogseld. På sätt professoren
Klason i det af honom afgifna utlåtande anfört, kunde en hvitbetssockerfabrik
ej betraktas såsom en särskildt eldfarlig inrättning, och i hvarje
händelse måste den eldfara, som under ytterst ogynsamma förhållanden skulle
kunna tänkas från fabriken, likasom från andra i flygsandsplanteringens
närhet befintliga bebodda byggnader, hota sagda plantering, betraktas såsom
en ren obetydlighet i jemförelse med den fara af detta slag, som skulle
kunna framkallas åt trafiken å den genom planteringen framdragna jernvägen,
en fara, hvilken likväl ansetts kunna förebyggas genom lämpliga
försigtighetsmått.

Han tvekade derför icke att med den förändring i afseende å läget
af platsen för fabriken, som af honom blifvit föreslagen, hos Kongl. Maj:t
förorda bolagets ansökning om förvärfvande af mark ä flygsandsplanteringen;
dock syntes, med afseende å hvad öfverjägmästaren och domän styrelsen
anfört, köpeskillingen böra fastställas till 2,800 kronor för hektar jemte
skyldighet för bolaget att ersätta den växande skogens värde samt att öfvertaga
arrenderätten till kronofiske! i Rönneån.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, har Kongl. Maj:t, no i
ofvan omförmälda proposition föreslagit Riksdagen att medgifva:

dels att till Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag måtte för anläggning
af en hvitbetssockerfabrik af Engelholms vestra kronoplantering försäljes ett
område af högst 10 hektar, så beläget att detsamma begränsades af Rönneån,
Engelholms jern vägsstations område och en från stationsområdet till Rönneån
dragen, å en af J. O. af Zellén är 1869 upprättad karta med röd färg utmärkt
rät linie, under vilkor

att bolaget för sjelfva marken betalte en köpeskilling af 2,800 kronor
per hektar och dessutom efter domänstyrelsens bestämmande ersatte värdet af
den å området befintliga ståndskogen;

att tillträdet skulle ega rum vid köpebrefvets undertecknande, då
köpeskillingen för marken och lösesumman för den derå växande skogen skulle
erläggas;

att bolaget efter utgången af nu löpande arrendeperiod för kronofisket
i Rönneån öfvertoge detta fiske på arrende för den tid, hvarunder hvitbetssockerfabrik
å det ifrågavarande området funnes, mot den arrendeafgift, som
nu derför betaltes;

att å det upplåtna området ej finge uppföras andra byggnader än
sådana, som erfordrades för fabriksanläggningen, och icke andra boningshus
än sådana, som vore afsedda att inrymma kontorslokaler och bostadslägenheter
för de vid fabriken anstälde tjensteman med familjer och tjenare eller
för de personer, som måste anställas för vakthållning och andra dylika
ändamål;

att det skulle åligga bolaget att i gränsen mellan fabriksområdet och
kronoplanteringen uppföra och underhålla stängsel af beskaffenhet, som af
domänstyrelsen kunde godkännas;

att lätt antändliga eller eldfarliga ämnen inom det upplåtna området
ej finge uppläggas eller eljest finnas på ett afstånd frän stängslet af 50
meter, inom hvilken del af området jemväl barrskogen borde afrödjas;
skolande området i sin helhet hållas fritt från torrt gräs, ljung och
dylikt;

att långs stängslet på dess inre sida skulle af bolaget anläggas vattenledning
från Rönneån med på korta afstånd anbragta anstalter för att på
hvilken punkt som helst af fabriksområdet hafva lätt tillgänglig och tillräcklig
vattentillgång i händelse af eldsvåda, dervid särskildt borde tillses, att vattenledningen
framdroges till närheten af kolupplaget;

att ångskorstenen å fabriken skulle hafva sådan höjd, att gnistor derifrån
ej kunde nedfalla i omgifningen;

Bih. till Biksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 31 Raft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 49.

att de lokomotiv, som komme att trafikera fabriksområdet, skulle vara
försedda med gnistsläckare af ändamålsenlig konstruktion;

att bolaget skulle ställa sig till efterrättelse de ytterligare föreskrifter,
som Kong! Maj:t framdeles, i händelse anledning dertill yppades, kunde finna
skäligt meddela till förebyggande af eldfara från fabriken;

att, på det att skogsforvaltningen måtte vara i tillfälle att öfvervaka,
att de för krön oplanteringens skyddande mot eldfara meddelade föreskrifter
efterlefdes, tillträde till fabriksområdet ej finge densamma förvägras;

att, derest bolaget underläte att vidtaga till eldfarans förebyggande
föreskrifna anordningar eller företoge åtgärder stridande mot de i berörda
afseende meddelade föreskrifter och hvad sålunda blifvit af bolaget underlätet,
eller företaget icke inom viss af domänstyrelsen förelagd tid af bolaget
blefve utfördt eller afhjelpt, rättelse skulle på bolagets bekostnad ega ram
genom domänstyrelsens försorg;

samt att bolaget skulle vara skyldigt att ersätta all skada, som genom
dess förvållande kunde å kronoplanteringen uppkomma;

dels och att köpeskillingen för marken och lösesumman för skogen
finge, på samma sätt som köpeskillingen för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd
tjenlig mark.

Med afseende å de särskilda förhållanden, som i förevarande ärende
förekommit, har utskottet, till hvars behandling omförmälda proposition
blifvit hänvisad, ansett sig böra tillstyrka den föreslagna försäljningen och
hemställer alltså,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas

Stockholm den 21 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

SVEN NILSSON.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.