Statsutskottets Utlåtande N:o 49
Utlåtande 1890:Su49
Statsutskottets Utlåtande N:o 49.
15
N:o 49.
Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1890, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående för- •
säljning till Hvetlanda bysamhälle af viss del af förra
häradshöfding eko stället Hvetlanda Thomas- och Kullagården
n:is 4 och 6.
(I. A.)
I en genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län
till Kongl. Maj:t insänd ansökning hade Hvetlanda bysamhälles municipalstyrelse,
efter uppdrag af samhällets municipalstämma, anhållit
att få för ett pris af 9,000 kronor inköpa vissa å en af förste landtmätaren
i länet upprättad karta utmärkta, till det för statsverkets räkning
intill den 14 mars 1896 utarrenderade förra häradshöfdingebostället
1 mantal Hvetlanda Thomas- och Kullagården n:is 4 och 6 hörande
jordområden, som vore belägna inom Hvetlanda municipalområde.
Enligt berörda, ansökningen bilagda karta med dertill hörande
beskrifning utgjorde arealen af den mark, bysamhället önskade för''
värfva, 27 hektar 11,7160 ar, hvaraf till tomter skulle användas 15
hektar 31,7 06 0 ar samt till gator och allmänna platser 11 hektar
80,oi ar. Af samma mark utgjorde 16 hektar 27,54 ar åker och tomter,
2 hektar 39,4 4 ar äng och 8 hektar 44,7 4 ar hagmark.
Vid en af vederbörande domänintendent med biträde af de inom
orten utsedde uppskattningsmän vid arrendevärderingar å kronoegendomar,
efter förordnande af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hållen
värdering å den till afsöndring ifrågasatta marken hade densamma åsatts
16
Statsutslcottets Utlåtande N:o 49.
ett värde af 9,811 kronor 48 öre. Då emellertid en stor del af den
till byggnadstomter afsedda marken först efter mycket lång tid antoges
kunna dertill försäljas, och stora kostnader vore förenade med
stenbrytning, rödjning, planering och stensättning af de ganska betydliga
områden, som skulle utläggas till gator och allmänna platser,
hade förrättningsmännen ansett det åsätta värdet billigtvis böra sänkas
till 9,000 kronor.
Vid ansökningen hade fogats skriftligt förklarande af arrendatorerna
af omförmälda hemman, att de icke hade något att invända
mot den ifrågasatta försäljningen, så framt under återstående arrendetiden
räntan å köpeskillingen lemnades dem såsom ersättning för den
afträdda jordens afkastning.
I den skrifvelse, hvarmed ansökningen öfverlemnats, hade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande meddelat, att hemmanet Hvetlanda Thomasocli
Kullagården, som lemnade i årligt arrende 1,200 kronor, innefattade
25 hektar 80,9 0 ar åker, 42 hektar 3,0 3 ar äng och 162
hektar 70,16 ar annan mark; att enligt särskilda kongl. bref den 11
augusti 1863, den 1 juni 1877 och den 23 maj 1879 från hemmanet
redan afsöndrats sammaniagdt 147 qvadratref 30 qvadratstänger eller
12 hektar 98,4495 ar till tomter, hvarför i årlig afgäld erlades 41 hektoliter
92,3G liter spanmål, hälften råg och hälften korn, motsvarande
efter 1889 års medelmarkegångspris 358 kronor 82 öre; samt att enligt
kongl. bref den 11 november .1887 byggnads- och brandordningarna
för rikets städer numera gälde för Hvetlanda inom ett af Kongl. Maj:t
bestämdt område, för hvilket byggnadsplan jemväl vore faststäld.
Kongl. Maj:t.s befallningshafvande hade vidare ^anfört att, om det
måste anses påtagligt, att den ifrågavarande marken, hvilken, enligt
hvad domänintendenten meddelat, kunde af kronan utan skada undvaras,
icke finge värderas efter dess lämplighet för jordbruk, i hvilket
fall värdet vore helt ringa, vid dess uppskattning icke heller finge
läggas till grund de värden, som erlades för tomter å andra orter eller
ens inom andra delar af Hvetlanda bysamhälle. Härtill skulle erfordras
ej blott, att gator och allmänna platser vore, efter förvärfvad eganderätt
till grunden, af samhället planerade och ordnade, utan äfven att
det inom eu ej för aflägsen framtid kunde förväntas, att marken blefve
mer allmänt föremål för byggnadsverksamhet. Af värderingsmännen
hade emellertid uttalats den åsigt, att det torde dröja en lång följd
af år, innan hela det ifrågavarande området blefve bebygdt eller toges
i anspråk för utläggning af gator och andra allmänna platser. Då
värderingsmännen syntes hafva fullgjort sitt uppdrag omsorgsfullt och
samvetsgrant samt med ledning af den kännedom om pris och öfriga
Statsutskottets Utlåtande N:o 49. 17
förhållanden inom orten, de vid föregående förrättningar hunnit förvärfva
sig, ansåge sig Kongl. Majrts befallningshafvande icke kunna
antaga annat, än att uppskattningsbeloppet 9,811 kronor 48 öre motsvarade
markens värde. Nämnda belopp, som i medeltal utgjorde
omkring 360 kronor för hektar, syntes icke heller vara ofördelaktigt
i jemförelse med den betalning, som betingats för den förut afsöndrade
marken och som, om den årliga afgäld, som härför erlades, kapitaliserades
efter fem procent, gjorde omkring 552 kronor för hektar af den
invid landsvägen belägna och redan vid upplåtelsen bebyggda eller till
bebyggande afsedda marken. På grund häraf hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
hemstäit, att Hvetlanda bysamhälle måtte få tillösa
sig ifrågavarande mark mot en lösesumma af 9,811 kronor 48 öre och
mot förbindelse att uppföra och underhålla erforderligt stängsel mot
kronohemmanets tillstötande mark.
Domänstyrelsen, som yttrat sig i ärendet, hade på de af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande anförda skäl hemstält, att området i fråga
måtte på vissa vilkor få af bysamhället för den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
angifna summa lösas, hvarjemte domänstyrelsen meddelat,
att marken till hela sin vidd folie inom det för Hvetlanda bysamhälle
enligt plan, som af Kongl. Maj:t gillats, upptagna område till
tomter och allmänna platser.
I anledning af hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.
Maj:t nu i en till Riksdagen den 28 februari innevarande år aflåten
proposition (n:o 34) föreslagit Riksdagen att medgifva,
dels att Hvetlanda bysamhälle måtte mot ett pris af 9,811 kronor
48 öre få tillösa sig ifrågavarande jordområden om tillhopa 27 hektar
11,7160 ar, under vilkor
att bysamhället, der så påfordras, uppför och underhåller erforderligt
stängsel mot kronohemmanets tillstötande mark;
att berörda lösesumma erlägges före markens tillträdande och
senast den 14 mars 1896, med rätt för de nuvarande arrendatorerna
af bostället att, derest marken af dem före sistnämnda dag afträdes,
njuta afkortning å derefter förfallande arrendeafgifter, motsvarande fem
procent_ ränta å lösesumman, räknadt från den dag, denna till statsverket
inbetalas; samt
att det område, bysamhället sålunda förvärfvar, på dess bekostnad
i författningsenlig ordning åsättes på området belöpande andel i
stamhemmanets mantal, hvarefter den samhället tillhörande hemmansdelen
bör i öfverensstämmelse med hvad i nådiga brefvet den 29 maj
1874 är stadgadt angående mindre kronoegendomar, som försäljas, ''i
jordeboken upptagas under titel allmänt frälse och för betecknande’af
Bill. till Biksd. Prot. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 34 Käft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 49.
denna dess natur påföras ränta till kronan i likhet med andra frälseegendomar
i orten;
dels ock att den inflytande lösesumman måtte, på samma sätt som
köpeskillingen för försålda mindre kronoegendomar, få användas till
inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig
mark.
Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning detta ärende
remitterats, har icke funnit något att erinra mot den föreslagna försäljningen
eller vilkoren derför; hvarför utskottet hemställer,
att Kongl Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm don 10 april 1890.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.