Statsutskottets Utlåtande N:o 48 (Utlåtande 1894:Su48 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

rq;* ijf J .‘V: !''1‘!; i.''*:-’.:!<"»} /■i''., ,;»il ''<''■) :«f. : > i* t rf*.

•r ,]•( .\r *-ti i* ’r i * i'' r. '' <• t - ... i + t „ r . -- j ■.

N:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1894. kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af jord från Alnarps kungsgård underlydande
gatehusen rt:is 12, 13 och 14 Lomma i Lomma församling
af Malmöhus län.

(I. A.)

Med åberopande af bilagdt protokoll öfver ecklesiastikärenden
för den 9 mars innevarande år har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten,
till statsutskottet remitterad proposition (n:o 64) föreslagit Riksdagen
att medgifva, att Lomma församling i Malmöhus län måtte berättigas
att, mot ersättning, som skulle bestämmas i enlighet med kongl. förordningen
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
den 14 april 1866, från Alnarps kungsgård underlydande gatehusen
n:is 12, 13 och 14 Lomma i Lomma församling för anläggning af begrafningsplats
i församlingen till sig lösa ett å en af förste landtmätaren
C. M. Carlquist år 1891 upprättad karta med litt. b betecknadt
jordområde af 83 ar, samt att det kronan tillkommande ersättningsbelopp
måtte få för Alnarps kungsgårds behof användas, på sätt Kongl. Maj:t
funne godt bestämma.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att år 1892 blifvit af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län till Kongl. Maj:t,
insänd en ansökning af Lomma församling i nämnda län om tillstånd
att från de under Alnarps kungsgård lydande gatehusen n:is 12, 13 och
Bih. till Riksd. Frot. 1894. 4 Sami. 1 Afd. 32 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

14 Lomma, belägna inom omförmälda församling, få till begrafningsplats,
efter behörig värdering, inköpa ett å en af förste landtmätaren
C. M. Carlquist år 1891 upprättad karta med litt. b betecknadt område
af 83 ar eller 1 tunnland 21,8 kappland. Till stöd för berörda ansökning
hade åberopats, att utrymmet å församlingens kyrkogård redan
vore i det närmaste upptaget och att ingen annan plats vore för ändamålet
så lämplig, då den del af församlingens kyrkojord, som ensam
kunde komma i fråga att användas till begrafningsplats, dels icke
kunde torrläggas till erforderligt djup, dels ock till arealen vore så
liten, att densamma enligt verkstälda beräkningar icke skulle komma
att räcka mer än tio år. Jemte ansökningen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
öfverlemnat, tillika med eget utlåtande, yttranden af
vederbörande, af hvilka arrendatorn af ifrågavarande gatehus bestred
den sökta upplåtelsen, under åberopande, bland annat, af de ekonomiska
och sanitära olägenheter, som för honom skulle deraf blifva en följd.
Efter remiss hade kammarkollegium afgifvit utlåtande i ärendet, dervid
kollegium anfört, att, då icke blott arrendatorn af ifrågavarande gatehus
bestridt den sökta upplåtelsen, utan äfven styrelsen för Alnarps
landtbruksinstitut hyst betänkligheter vid att förorda ansökningen, för
så vidt församlingen ej ålades att utöfver den köpeskilling, som kunde
för området varda bestämd, inlösa å gateliusen befintliga åbyggnader
efter värdering, till så stort belopp, att de utan förlust för kungsgården
kunde till annan lämplig plats förflyttas, men församlingen förklarat
sig icke vilja härpå ingå, kollegium med anledning deraf, och då jemväl
fullständig utredning saknades derom, huruvida icke någon annan
jord skulle kunna för det uppgifna ändamålet användas, funne sig ej
för det dåvarande kunna tillstyrka bifall till ansökningen.

Vid föredragning af berörda ärende den 23 juli 1892 fann Kongl.
Maj:t den då gjorda ansökningen icke föranleda vidare åtgärd.

Lomma församling hade emellertid, enligt hvad i statsrådsprotokollet
vidare meddelas, sett sig ur stånd att annorstädes anskaffa lämplig
begrafningsplats och fördenskull i eu under nästlidna år af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande insänd ansökning, jemlikt beslut å kyrkostämma
den 30 oktober 1892, förnyat sin anhållan om ifrågavarande
jordområdes upplåtande för berörda ändamål; vid hvilken ansökning
fogats ofvan omförmälda karta.

Då församlingen ansett skälen till Kongl. Maj:ts beslut i anledning
af dess föregående ansökning böra sökas i de anmärkningar, som,
enligt hvad ofvan anförts, från olika håll af vederbörande rigtats mot
berörda ansökning, hade församlingen numera sökt undanrödja dessa

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

hinder för ansökningens bifallande. För detta ändamål hade församlingen
låtit genom provinsialläkaren i Malmö distrikt R. Christiernsson och landtbruksingeniören
O. Nilsson verkställa undersökningar angående anläggande
af ny begrafningsplats för församlingen, varande vid den förnyade ansökningen
fogadt ett af dessa personer den 8 december 1892 utgifvet instrument,
utvisande, att den öster om gamla begrafningsplatsen och
kyrkan belägna kyrkojorden läge för lågt i förhållande till medelvattenståndet
i Lomma-ån för att kunna torrläggas till det för begrafningsplatsen
erforderliga djup eller omkring 3 meter — medelhöjden vore nemligen
i allmänhet ej mer än 3,5 meter öfver nämnda och 2,5 meter öfver
högvattenståndet i ån; att den del af denna egotrakt, som skulle kunna
ifrågasättas till begrafningsplats och som vore belägen emellan kyrkan
och Malmö—Billesholms jernväg, vore bebyggd, så att endast eu allt för
otillräcklig del deraf vore för ändamålet tillgänglig; att deremot det af
Lomma församling ifrågasatta området af gatehusen nås 12, 13 och 14
Lomma vore i anseende till höjdläge och storlek att föredraga; att visserligen
någon del deraf vore lika lågt belägen som den förstnämnda trakten,
men att detta kunde genom den planering, som måste blifva förenad
med iordningställandet till begrafningsplats, afhjelpas, i synnerhet som
största delen af ifrågavarande område läge öfver 5 meter öfver medelvattenståndet
i Lomma-ån; att, såsom de å Carlquists karta med blyerts inskrifna
höjdsiffrorna angåfve, fallet af egoområdet litt. b vore mot söder,
hvarför derå befintligtväl ytvatten som grundvatten måste gå i sydlig
rigtning och således icke kunde förorsaka de å den norr derom belägna
egotrakten litt. a boende någon olägenhet eller skada i sanitärt hänseende;
samt att ingen annan jord funnes, som i anseende till läge, affall och jordmån
vore af sådan beskaffenhet, att den skulle för det afsedda ändamålet
kunna användas; och hade Christiernsson och Nilsson, med anledning af
hvad sålunda blifvit utrönt, förklarat sig anse, att lämpligaste och bästa
platsen för ny kyrkogård för Lomma församling vore det ifrågasatta
området af gatehusen nås 12, 13 och 14 Lomma; och hade församlingen
i den nya ansökningen begärt att få förvärfva ifrågakomna jordområde
antingen genom köp efter vederbörlig värdering eller ock genom
expropriation.

Vid ansökningens insändande hade Kongl. Majås befallningshafvande
bifogat infordrade yttranden från arrendatorn af gatehusen nås
12, 13 och 14 Lomma Jöns Olsson, fögderiförvaltningen i orten, styrelsen
för Alnarps landtbruksinstitut och domkapitlet i Lund samt för egen
del afgifvit utlåtande i ärendet; och hade sedermera kammarkollegium,
efter remiss, sig i ärendet utlåtit, dervid kollegium bifogat yttrande,

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

som af detsamma från Lomma församling infordrats med anledning
af hvad styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut anfört. Slutligen hade
medicinalstyrelsen, anbefald att afgifva utlåtande i ärendet, hört förste
provinsialläkaren i länet samt, med öfverlemnande af dennes yttrande,
för egen del sig utlåtit.

Af handlingarna i ärendet hade, på sätt i statsrådsprotokollet
anföres, inhemtats:

att arrendatorn Jöns Olsson bestridt bifall till ansökningen, under
framhållande deraf, att genom den ifrågasatta jordupplåtelsen gårdsplatsen
till den af honom arrenderade egendomen komme att ligga
nästan helt och hållet instängd mellan två kyrkogårdar, Lomma-ån och
en från egorna förut afsöndrad skolhusplan, med ett ringa utrymme
kring byggnaderna och endast en smal utfartsväg till gårdens öfriga
egor, hvarigenom stora olägenheter i så väl sanitärt som ekonomiskt
afseende för honom komme att uppstå, äfvensom att andra för ändamålet
lämpliga platser funnes att tillgå, helst det ej vore nödvändigt
att kyrkogården förlädes i kyrkans omedelbara närhet;

att styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut, som ansett afhändandet
af ifrågavarande jordområde medföra en vida större minskning i
inkomst än räntan af det belopp, samma jordareal representerade., anhållit,
att församlingen måtte åläggas att utöfver den summa, hvartill
området kunde värderas, inlösa åbyggnaderna å gatehusen n:is 12, 13
och 14 Lomma efter värdering till så stort belopp, att åbyggnaderna
kunde utan förlust för kungsgården till annan lämplig plats å egendomen
förläggas;

att fögderiförvaltningen och domkapitlet tillstyrkt, att församlingen
Unge till begrafningsplats i laga ordning expropriera det ifrågasatta
området, domkapitlet under anförande, bland annat, att ny begrafningsplats
för församlingen vore af behofvet högeligen påkallad, samt att
annan dertill lämpligt belägen jord icke kunde erhållas;

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande instämt i hvad domkapitlet
i dess yttrande andragit; samt

.att Lomma församling, med anledning af styrelsens för Alnarps
landtbruksinstitut yttrande, jemlikt beslut å kyrkostämma den 17 maj
1893 anhållit, att, då endast en lagligen tillsatt expropriationsuämud
kunde afgöra, om och i hvad mån Alnarps landtbruksinstitut genom
den ifrågasatta jordupplåtelsen tillskyndades sådan förlust, som berättigade
det af styrelsen framstälda yrkande, församlingen måtte, med frånträdande
af det i ansökningen framstälda alternativ om jordens köp efter
värdering, få förvärfva det ifrågasatta området genom expropriation,

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

i hvilket fall församlingen förklarat sig beredd att till det belopp, expropriationsnämuden
funne rättvist bestämma, lemna ersättning så väl
för jorden som för all den förlust, Alnarps landtbruksinstitut genom
områdets frånskiljande kunde anses komma att lida.

I sitt förenämnda utlåtande hade kammarkollegium dels tillkännagifvit: att

Alnarps kungsgård med underlydande lägenheter varit landshöfdingen
i Malmöhus län på lön anslagen, men enligt kongl. brefvet
den 2 oktober 1857 upplåtits till landtbruksinstitut; samt

att under kungsgården lyda kronogatehusen n:is 12, lo och 14
Lomma, af hvilka n:is 12 och 13 med åsatt grundskatt upptagas uti
nya jordeboken för Lomma socken, hvaremot gatehuset n:r 14 Lomma
väl förekomme i 1825 års jordebok, men jemlikt kong], kungörelsen
den 28 januari 1870 såsom ej åsatt särskild ränta, kronotionde eller
rotering uteslutits från nya jordeboken, der en annan lägenhet erhållit
dess namn och nummer;

dels ock anfört, att kollegium, då numera ej allenast behofvet
af begrafningsplats blifvit vitsordadt, utan äfven, enligt hvad handlingarna
utmärkte, annan dertill lämpligt belägen plats ej funnes att
tillgå, och jemlikt företedt intyg af sakkunnige användningen af ifrågavarande
område för berörda ändamål ej i sanitärt hänseende medförde
olägenhet för arrendator!! af gatehusen, vid sålunda upplysta förhållanden
ej hade något att erinra mot att församlingen finge till begrafningsplats
förvärfva det ifrågasatta området, dock att ersättning derför
till samtlige vederbörande bestämdes i den ordning, kongl. förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof föreskrefve ; och hade kammarkollegium hemstält, ej mindre
att proposition i ämnet måtte aflåtas till Riksdagen, än äfven att Kong!.
Maj-.ts befallningshafvande erhölle i uppdrag att framdeles inkomma med
förslag rörande dispositionen af expropriationsmedlen.

Det af medicinalstyrelsen öfverlemnade, ofvan omförmälda yttrande,
som af förste provinsialläkaren, efter på stället företagen besigtning,
afgifvits, innehölle hufvudsakligen, att på eu omkrets från kyrkan af
två till flera kilometer ingen annan plats funnes, som till begrafningsplats
lämpade sig så pass väl som den ifrågasatta, hvilket härrörde
af svårigheten att till erforderligt djup erhålla torrlagd mark; på grund
hvaraf bemälde förste provinsialläkare förklarat, att nämnda område i
anseende till jordmån, jordlagrets djuplek öfver grundvattensnivån, sluttningsförhållandena
och arealen motsvarade de anspråk man i allmänhet
och särskilt i detta fall kunde ställa på en kyrkogård af behörig beUih.
till Rihsd. Rrot. 181)4. 4 Sand. 1 Afd. 32 Höft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

skaffenhet. I öfverensstämmelse med förste provinsialläkarens yttrande
samt lika med domkapitlet och Kongl. Majrts befallningshafvande hade
äfven medicinalstyrelsen tillstyrkt bifall till ansökningen; hvarvid
styrelsen likväl uttalat, att förut omförmälda åbyggnaders läge mellan
den gamla och den nya kyrkogården måste erkännas blifva mindre
lämpligt.

Det har visserligen icke undgått utskottets uppmärksamhet, att
den ifrågasatta jordupplåtelsen skulle komma att föranleda afsevärdt
intrång i förenämnda egendom, och att sålunda derigenom synnerlig
olägenhet skulle uppkomma vid brukandet af densamma; men då vid
den föreslagna expropriationen af berörda område vederbörande icke
torde underlåta att å kronans vägnar framställa de anspråk, som af
förhållandena kunna föranledas, har utskottet icke ansett förenämnda
omständigheter innebära fullgiltigt skäl till jordupplåtelsens afstyrkande.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.