Statsutskottets Utlåtande N:o 48 (Utlåtande 1890:Su48 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

N:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1890, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af ''Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af den s. k. Kommendantsängen vid skansen
Kronan i Göteborg m. in.

(I. A.)

I en till Riksdagen den 14 februari innevarande år aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverleranad proposition (n:o 25) har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att — under förutsättning att Kongl. Maj:t beslutade
att landeriet Qviberg invid Göteborg skulle för att användas till förläggningsplats
för ett nytt kasernetablissement åt göta artilleriregemente äfvensom
till exercisfält åt samma regemente, på de af grosshandlaren J. J. Ekman
genom försäljningsanbud den 8 maj 1889 kronan erbjudna vilkor af
kronan inköpas — medgifva,

dels att den s. k. Kommendantsängen vid skansen Kronan i Göteborg
måtte, med undantag af sjelfva skansen och kringliggande platå, mot 450,000
kronor försäljas;

och dels att af den för berörda lägenhet erhållna köpesumma måtte med

323,000 kronor gäldas köpeskillingen för landeriet Qviberg, och återstående
beloppet till förvaltning åt statskontoret öfverlemnas för att användas såsom
bidrag till kostnaderna för ett nytt kasernetablissement åt meranämnda regemente.

Enligt hvad af det vid ifrågavarande kongl. proposition fogade statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden för den 14 februari 1890 inhemtas, hade
generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet i skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 22 mars 1889 hemstält om åtgärders vidtagande i syfte att åt kronan
Bih. till Riksd. Prof, 1890. 4 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

förvärfva lämplig plats för uppförande af ett nytt kasernetablissement åt
göta artilleriregementes hufvudstyrka och deri erinrat, att frågan om ny förläggningsplats
för nämnda del åt regementet allt sedan början af 1870-talet
stått på dagordningen äfvensom att, oafsedt det bristfälliga och efter generalfälttygmästarens
åsigt oroväckande skick, i hvilket sjelfva kasernbyggnaden
sedan längre tid tillbaka befunnit sig, såsom skäl för de i nämnda syfte
gjorda framställningar hufvudsakligen åberopats, att det nuvarande etablissementet
vore förlagdt midt uti eu stor stad, der truppen ständigt varit utsatt
för frestelser af alla slag, att regementets skol- och öfningslokaler vore otillräckliga
och belägna på vidt skilda håll, att öfningsfältet vore af för ringa
utsträckning och slutligen att förråden jemväl vore förlagda på olika ställen
med långa afstånd sins emellan, så att en möjlig mobilisering i hög grad
försvårades.

Förslag till regementets förläggning antingen till annan plats i eller
invid Göteborg eller" ock till andra städer längre in i landet hade också
flera gånger varit framstälda; men nödvändigheten att åt rikets andra stad
fortfarande bereda garnison hade emellertid föranleda att det förra af dessa
alternativ ansetts företrädesvis böra tagas i öfvervägande.

Bland de platser, som under förutsättning att regementets hufvudstyrka
skulle qvarstanna i Göteborg blifvit, intill dess generalfälttygmästarens skrifvelse
afläts, ifrågasatta såsom lämpande sig för ett nytt etablissements anläggning,
omnämnde generalfälttygmästare!) särskilt dels den s. k. Kommendantsängen
med en vidd af cirka 7.6 hektar och pa ett afstånd af 1.9
kilometer från stadens centrum, och dels landeriet Störa Härianda med ett
omfång af 61.7 hektar och pa 3.6 kilometers afstånd från stadens centrum,
och hade generalfälttygmästare)! erinrat, att, derest förstnämnda alternativ
antoges, det tillika ifrågasatts, att exercisplats för regementet skulle anordnas
på lägenheten Ekedal, som med en vidd af 44 hektar vore belägen på ett
afstånd af omkring 2.8 kilometer från den tilltänkta byggnadsplats»».

Förslaget att till tomt för etablissementet använda Kommendantsängen
lemnade emellertid, enligt generalfälttygmästarens åsigt, åtskilligt öfrigt att
önska; dels vore nemligen byggnadsplatsen innesluten af qvarter, som beboddes
af stadens lösare befolkning, och af denna anledning ej rätt lämplig,
och dels vore afståndet emellan etablissementet och den tilltänkta exercisplatsen,
som i och för sig ej kunde anses fullt passande för sitt ändamål,
allt för stort. Hvad åter landeriet Stora Härianda anginge, skulle val,
derest planen att för etablissementet använda den dertill hörande mark i tid
kunnat förverkligas, en efter generalfälttygmästarens uppfattning synnerligen
lycklig lösning af frågan vunnits. Numera vore dock förvärfvandet af nämnda
landeri och de närmast angränsande 30 å 35 hektar, hvilka erfordrades för
att exercisfältet skulle erhålla tillräcklig utsträckning, en omöjlighet, enär,

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

sedan fråga väckts om dessa områdens indelande till stadstomter, priset för
sjelfva landeriet med tillhörande byggnader, hvilket år 1884 utgjorde cirka

120,000 kronor, numera ansåges uppgå till omkring 1,800,000 kronor.

Under sådana förhållanden hade, enligt hvad generalfälttygmästaren
anmärkt, artilleristyrelsen ansett sig böra göra ytterligare undersökningar,
huruvida någon annan för etablissementets anläggning lämplig, invid Göteboi’g
belägen plats stode att erhålla, och hade, sedan grosshandlaren m. m.
J. J. Ekman erbjudit sig att för ändamålet åt kronan upplåta det honom
tillhöriga landeriet Qviberg i Göteborgs stads 12:te rote, en sådan blifvit
funnen, som, enligt generalfälttygmästarens åsigt, i alla afseenden tillfredsstälde
de anspråk, som på en dylik plats måste ställas.

Nämnda landeri, tillsammans innefattande en areal af 154,6 hektar
(313 tunnland 5,7 kappland) vore beläget i nordöstra delen af Göteborgs
stad i den s. k. Gamlestaden. Dess område vore stadsjord, hvarför erlades
grundlega och landeriarrendemedel. Marken hvilade på mergelbotten, vore
till största delen fast och fullständigt täckdikad samt sänkte sig från norra
gränsen räknadt långsamt mot Säfve å, men dock tillräckligt för att möjliggöra
ett godt vattenaflopp och fullständig torrläggning; och vore, enär egendomen,
der landtbruk under många år på mönstergildt sätt bedrifvits, befunne
sig i synnerligen vårdadt skick, torrläggningen redan fullt planmessigt
genomförd, så att endast täckandet af en genom fältet gående rännil och
åkerfältens igenvallande erfordrades för erhållande af ett utmärkt exercisfält.

Byggnadsplats af bästa beskaffenhet funnes att tillgå i fältets sydvestra
del, och såsom exercisfält lämpade sig området, hvilket vore 1,500
meter långt och 1,300 meter bredt, mycket väl, ej mindre på grund af sin
stora utsträckning än ock till följd af markens beskaffenhet och dess af stora
jemna fält samt mer eller mindre tillgängliga kullar bestående, synnerligen
omvexlande terräng.

Området, som hade god vattentillgång och å hvilket fullt ändamåls--enliga skjutbanor för skarpskjutning med karbin och revolver kunde anordnas,
besutte dessutom ett stort företräde derutinnan, att lämpliga platser
i skydd af bergen i områdets norra del funnes för uppförande af krutförråd
och laboratoriebyggnad in. in., en omständighet, som, enligt generalfälttygmästarens
åsigt, vore af så mycket större vigt, som det nuvarande ammunitionsförrådets
vid Rya Näbba, ur försvarssynpunkt ogynsamma läge och svåra
kommunikationer samt laboratoriets och krutkapellens vid skansen Lejonet,
efter närgränsande jernvägs anläggning, ytterst eldfarliga granskap inom jemförelsevis
kort tid måste föranleda dessa byggnaders förflyttning.

Hvad vidare anginge frågan om de till landeriet förande kommunikationsleder
och möjligheten för det i det tilltänkta kasernetablissementet icke

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

inqvarterade befälet att i närheten af detsamma erhålla bostäder, hade gener
al fälttyg mästaren upplyst

att från Gustaf Adolfs torg i Göteborg till den föreslagna platsen för
etablissementet afståndet långs efter gamla landsvägen utgjorde omkring 4
km., men att till den nu trafikerade spårvägens slutpunkt vore ett afstånd
af endast omkring 1,6 km, och att, sedan den under utläggning varande
Riddargatan blifvit fullbordad, med säkerhet kunde antagas, att spårvägen
komme att utläggas till bron öfver Säfve ån;

att rangerstationen Olskroken, hvilken vore gemensam för vestra stambanan
och bergslagernas jernväg, vore belägen på ett afstånd från platsen
för etablissementet af omkring 1,3 km.; och att ångbåtsförbindelse emellan
staden och bryggor i fältets omedelbara närhet vore anordnad och i allmänhet
under, alla årstider kunde vidmagthållas;

att, då jemväl den nya jernvägen emellan Göteborg och Varberg framginge
i närheten, tre bredspåriga baner kunde för det blifvande etablissementet
användas, och att, då dertill komme segelleden å Göta eif, ställets
läge medgåfve en hastig förflyttning af i etablissementet inqvarterade trupper
såväl åt norr som åt öster och söder;

att qvarteren i Gamlestadens närhet redan vore reglerade och delvis
bebyggda, och att sålunda med ganska stor sannolikhet kunde antagas, att
samtidigt med uppförande af etablissementet den enskilda byggnadsföretagsamheten
skulle komma att rigtas på dessa qvarter för åstadkommande af
byggnader, som lämpade sig för befälets inqvarterande; samt

att, oaktadt den temligen betydliga våglängden från Göteborgs medelpunkt,
de redan befintliga kommunikationerna i allt fall gjorde möjligt för
dem af befälet, som sådant önskade, att qvarbo i de äldre stadsdelarne.

Beträffande kostnaderna för ifrågavarande områdes förvärfvande hade
generalfälttygmästaren upplyst, att grosshandlaren Ekman i det af honom
till generalfälttygmästaren aflemnade, den 4 mars 1889 daterade anbud
visserligen bestämt priset för landeriet till 313,000 kronor, men att emellertid
utgifterna för egendomens inlösande skulle kunna i någon mån nedbringas
genom återförsäljning af ett för regementet under närmaste framtid
obehöfligt område emellan vägen till JPartilled och Säfve ån. Generalfälttygmästaren
ansåge dock sistnämnda utväg föga lämplig. Om eganderätten till
nämnda område afhändes kronan, skulle nemligen, förutom att området derigenom
förlorade sin naturliga gräns, enligt generalfälttygmästarens åsigt
med all säkerhet derstädes inom kort uppstå utskänkningsställen, fabriksanläggningar
in. m., hvilkas omedelbara granskap till etablissementet komme
att medföra olägenheter, vida öfvervägande den fördel, som en minskad
kostnad för områdets förvärfvande skulle erbjuda; och en del af stranden
måste i hvarje fall bibehållas för beredande af plats för tvätt- och bad -

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

inrättning in. m., hvadan generalfälttygmästaren ansåge lämpligt, att hela nyssnämnda
område, hvars värde enligt hans åsigt med säkerhet komme att
att inom närmaste framtid mångdubblas, borde af kronan bibehållas och för
dess räkning utarrenderas.

De för inköpet behöfliga medel ansåge generalfälttygmästaren slutligen
lämpligast kunna erhållas genom försäljning af den s. k. Kommendantsängen
vid skansen Kronan i Göteborg, hvilken egendom syntes generalfälttygmästaren
utan olägenhet kunna af kronan undvaras. De delar deraf,
som kunde ifrågakomma till afyttring, vore vid en af stadsmäklaren J. M.
Möller och byggmästaren J. H. Jakobsson den 16 februari 1889 företagen
besigtning värderade till 1 krona 25 öre per qvadratfot, så att desamma,
om derifrån afräknades hvad som för gator oeh öppna platser erfordrades,
kunde antagas vid försäljning skola inbringa en summa af 719,000 kronor
i rundt tal; och ansåge generalfälttygmästaren, att egendomen för detta pris
borde hembjudas till inlösen åt staden Göteborg samt, om staden ej ville
till dylikt pris inlösa den, på samma sätt utbjudas till enskilda personer
eller bolag, och betalningsvilkoren om möjligt dervid bestämmas så, att vid
kronans tillträde af landeriet Qviberg den för inköpet af landeriet behöfliga
köpeskillingen kunde af nämnda medel gäldas.

Med förklaring att efter hans åsigt området i fråga, hvilket numera
vore det enda för ändamålet fullt lämpliga i stadens närhet, om några år
icke skulle kunna utan oerhörda kostnader förvärfvas, hemstälde alltså
generalfälttygmästaren, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen erforderliga
åtgärder i syfte att detsamma må åt kronan förvärfvas.

I ett öfver generalfälttygmästarens förslag afgifvet utlåtande hade
arméförvaltningen anmält, att genom fortifikationsbefälhafvarens i Göteborg
försorg undersökningar blifvit anstälda å den till inköp föreslagna marken
för närmare utrönande af grundens beskaffenhet och dess lämplighet dels
såsom exercisfält, dels för uppförande derå af kasernetablissement; äfvensom
att fortifikationsbefälhafvaren, med vitsordande af hvad generalfälttygmästaren
rörande markens beskaffenhet upplyst, såsom resultat af de gjorda undersökningarna
i öfrigt tillkännagifvit,

att den å landeriet befintliga mylla hvilade på ett omkring 2 å 3
meter mägtigt lager af mycket fast och hård lera, hvarunder åter befunnes
lös blålera, men att det fasta berglagret vore tillräckligt mägtigt för att
kunna uppbära stenbyggnader om 3 våningar;

att den något kuperade men för artillerifordon tillgängliga terrängen
särdeles väl lämpade sig till exercisfält;

att, i betraktande häraf och då å området funnes riklig tillgång på
godt dricksvatten, landeriet enligt fortifikationsbefälhafvarens åsigt vore
mycket passande att användas såsom plats för det nya etablissementet;

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

att någon besparing i byggnadskostnaden för etablissementet borde
kunna åstadkommas genom tillvaratagande af redan å landeriet befintliga
byggnader, och att sjelfva byggnaderna vid etablissementet lämpligast syntes
böra förläggas till platsen norr om vägen till Partilled och strax öster om
vägen till skolhuset.

Arméförvaltningen hade vidare upplyst, att, då grosshandlaren Ekman
uti sitt ofvan nämnda försälj ni ngsanbud af den 4 mars 1889, såsom vilkor
för anbudets bestånd, förbehållit sig att om dess antagande erhålla bestämdt
meddelande inom utgången af sistförflutna juli månad, generalfälttygmästare!!,
då sådant meddelande ej vid nämnda tid kunnat lemnas, till arméförvaltningen
låtit öfverlemna ett den 8 maj 1889 af grosshandlaren Ekman afgifvet
förnyadt och intill den 31 juli 1890 gällande köpeanbud, uti hvilket
emellertid köpeskillingen, inberäknadt ett belopp å 8,000 kronor, som redan
i första anbudet fordrats såsom ersättning åt afgående tjenstepersonal, blifvit
bestämdt till 323,000 kronor, samt att generalfälttygmästaren dessutom
låtit tillställa arméförvaltningen eu till förvaltningen stöld och den 14 sistlidne
oktober dagtecknad skrifvelse från stadsmäklaren i Göteborg J. M.
Möller af innehåll, att han vore bemyndigad för den s. k. Kommendantsängen
vid skansen Kronan, med undantag för sjelfva skansen och närmast
kringliggande platå, erbjuda en köpesumma af 450,000 kronor, under vilkor,
att lägenheten finge tillträdas den 14 mars 1891, att den erbjudna köpesumman
skulle erläggas kontant vid tillträdet, att köparen ensam skulle
vidkännas alla med lagfart af köpet förenade kostnader, samt att köpeanbudet
förfölle, derest icke detsamma blefve af nu pågående lagtima Riksdag
godkändt.

Slutligen hade förvaltningen upplyst, att vid en af tygmästaren och
fortifikationsbefälhafvaren i Göteborg den 3 november 1888 företagen värdering
af den s. k. Kommendantsängen densamma åsatts ett värde af

400,000 kronor; och hade förvaltningen, hvad angår sjelfva saken, förordat
det af generalfälttygmästaren afgifna förslag, hvarigenom en efter dess förmenande
lycklig och äfven i ekonomiskt afseende fördelaktig lösning åt
förevarande för regementet vigtiga fråga skulle vinnas. Af den utredning,
som åvägabragts, framginge nemligen, enligt förvaltningens åsigt, att landeriet
i fråga särdeles väl lämpade sig för det ändamål, som med inköpet åt
detsamma afsåges, hvarjemte förvaltningen funne de af grosshandlaren Ekman
erbjudna köpevilkor antagliga; och då, beträffande försäljningen af
den s. k. Kommendantsängen, genom det af stadsmäklaren Möller derå
gjorda anbud för nämnda lägenhet skulle erhållas ett större belopp än det,
hvartill kronans egna värderingsman uppskattat densamma, ansåge förvaltningen
berörda anbud så mycket snarare böra antagas, som Kommendantsängen
för närvarande ej lemnado någon egentlig afkastning och den oj

Statsutskottets Utlåtande N:o 48. 7

heller, såvidt förvaltningen förmådde bedöma, kunde blifva för militära ändamål
behöflig.

För egen del hade statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
till en början erinrat, att, på sätt generalfälttygmästaren jemväl påpekat,
göta artilleriregementes kasernetablissement länge befunnit sig i det skick,
att uppförandet af ett nytt sådant måste anses såsom en oundgänglig nödvändighet.
Enligt hvad generalfälttygmästaren i en särskild till departementschefen
afgifven promemoria anmält, hade redan år 1871 så svåra bristfälligheter
yppat sig å sjelfva kasernbyggnaden, att grunden å åtskilliga ställen
ansågs böra undersökas samt byggnaden afvägas och lodas; och hade dylik
undersökning jemväl verkstälts följande år, dervid kasernen befunnits hafva
sedan senaste undersökning undergått sådan sättning, att vederbörande ansåge
nödigt att tid efter annan låta anställa förnyade undersökningar.
Sedan dess hade afvägningar och lödningar hvart annat eller hvart tredje
år verkstälts, och hade deraf framgått, att sättningen ännu fortfore, ehuru
numera i något mindre grad. Då dertill komme, att byggnaden vore uppförd
på en sluttning, och att för blotta ögat synliga verkningar af den
fortgående sättningen redan framträdt, i det dels norra mellanbyggnaden
utåt gården böjt sig, dels taken i närmare 50 rum gifvit sig, så att särskilda
anordningar för deras understöttande måst vidtagas, kunde med skäl
befaras, att byggnaden inom en jemförelsevis kort tid komme att instörta.

Kasernbyggnadens bristfälliga och för dess invånare rent af lifsfarliga
beskaffenhet hade också flera gånger inför vederbörande embetsmyndigheter
påpekats, och så väl 187G som 1882 årens statsrevisorer, hvilka besökt
platsen, hade jemväl vitsordat behofvet af en ny kasernbyggnad.

Det vore emellertid icke endast kasernbyggnadens bristfälligheter, som
framkallat de hitintills vidtagna förberedande åtgärderna för uppförandet af
ett nytt kasernetablissement. Dertill hade äfven medverkat de mångfaldiga
olägenheter, som måste uppstå såsom följd af det sätt, hvarpå utrymme åt
regementets öfnings- och sjuklokaler samt förrådsrum med mera dylikt för
närvarande vore beredt. Departementschefen åberopade angående dessa förhållanden
hvad generalfälttygmästaren derom yttrat, och hvaraf framginge,
att frågan om ett nytt kasernetablissements anskaffande icke längre kunde
undanskjutas.

I likhet med generalfälttygmästaren ansåge äfven departementschefen,
att, då krigsstyrelsen sålunda måste vara betänkt på att bringa ett nytt
kasernetablissement till stånd, den borde utgå från förutsättningen att regementets
hufvudstyrka fortfarande skulle vara förlagd till Göteborg. Det
kunde icke rimligen ifrågasättas, att denna rikets andra stad skulle vara
alldeles utan garnison; och då annan trupp än de för närvarande derstädes
förlagda batterierna af göta artilleriregemente icke vore för detta ändamål

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

tillgänglig, borde också förslagen att åt dem bereda annan garnisonsort
öfvergifvas.

Äfven i fråga om valet af byggnadsplats i Göteborg vore departementschefen
ense med generalfälttygmästaren. Utom de af honom omnämnda
lägenheter hade flera andra platser derstädes, såsom ett område vid Katrinelund
och ett vid Lorentsberg, föreslagits såsom lämpande sig för etablissementet,
men anstälda undersökningar hade sedermera ådagalagt, att de, i
likhet med Kommendantsängen och området vid Härianda, varit antingen
för dyra eller för trånga eller af annan anledning för ändamålet mindre
passande, under det att mot det nu i sådant afseende föreslagna landeriet
Qviberg någon befogad erinran icke syntes kunna göras. Från staden nog
aflägset att medgifva en kraftig disciplins upprätthållande och truppens skyddande
mot storstadslifvets frestelser, vore det på samma gång beläget så
nära intill staden, att nödig handräckning för ordningens upprätthållande
kunde, der så erfordrades, utan afsevärd tidsutdrägt derifrån lemnas; och
särskildt den olägenhet, som ur rent militärisk synpunkt kunde anses vara
förenad med etablissementets förläggning till det invid kusten belägna Göteborg,
kunde, derest nu ifrågavarande egendom med dess från allmänna segelleden
undandolda läge och beqväma kommunikationer utvaldes till byggnadsplats,
anses vara i ej ringa mån förminskad.

[ sammanhang härmed har departementschefen redogjort för vilkoren
för det tilltänkta inköpet af Qviberg och de förhållanden, som dermed stå i
sammanhang och dervid meddelat, att det senast af grosshandlaren Ekman
afgifna försäljningsanbud, som med undantag endast för den jemförelsevis
mindre betydliga höjningen i köpesummans belopp i allt det väsentliga
öfverensstämde med det första, innehölle hufvudsakligen följande bestämmelser.
Köpeskillingen, som, inberäknadt ofvannämnda 8,000 kronor, vore bestämd
till 323,000 kronor, skulle antingen kontant eller i skuldsedlar erläggas
den 15 mars 1891, då egendomen jemväl finge af köparen tillträdas,
och berodde på öfverenskommelse emellan de båda kontrahenterna, vid hvilken
tid den ej kontant inbetalda delen af köpeskillingen borde gäldas.
Köpeskillingsreverserna skulle löpa med 5 procent ränta, som skulle halfårsvis
betalas. Inga inventarier medföljde köpet. Köparen skulle ansvara för
grundlegor, skatter, onera och besvär äfvensom brandförsäkringsafgifter, som
för egendomen skulle erläggas eller utgöras efter tillträdesdagen. Köparen
skulle vidare från och med tillträdesdagen öfvertaga alla säljarens rättigheter
och skyldigheter på grund af dels två med namngifna personer upprättade
kontrakt om arrende af en del utaf egendomen, dels hvresaftal med
Göteborgs stads folkskolestyrelse om ett å egendomen befintligt skolhus, och
skulle köparen dessutom förbinda sig att från tillträdesdagen ansvara för de
förpligtelse!’, säljaren iklädt sig till de vid egendomen antagna torpare och

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

lagstadde tjenare med flere. Slutligen förbehölle sig säljaren att mot en afgift
af 2,000 kronor per år intill den 14 mars 1895 arrendera de fyra
större manhusen å egendomen jemte vissa uppräknade uthus och områden,
dessa senare till en areal af omkring 18 tunnland, dock med rättighet för
säljaren att efter uppsägning jemväl före arrendetidens utgång afträda arrendet
å den fardag, som infölle näst efter sex månader efter uppsägelsen.

Då enligt handlingar, som hade åtföljt generalfälttygmästarens skrifvelse
i ämnet, de arrendemedel, som för närvarande inflöte från egendomen och
hvilka enligt bestämmelserna i försäljningsanbudet tills vidare skulle, jemväl
efter det kronan öfvertagit egendomen, utgöras med oförändrade belopp, uppginge
till 1,300 kronor och, för beräknande af kronans inkomst af egendomen,
dertill borde läggas dels för tiden intill den 14 mars 1895 säljarens
afgift för arrenderätten till mangårdens åbyggnader med tillhörande område,
och dels för den tid, som, räknad från den 14 mars 1891, åtginge
innan inflyttning i det nya etablissementet kunde ega rum, blifvande arrendeafgift
för den för närvarande af säljaren sjelf brukade del af egendomen,
hvilken afgift af generalfälttygmästare!! beräknats till 4,000 kronor årligen,
blefve alltså, efter kronans öfvertagande utaf egendomen, den årliga inkomsten
7,300 kronor; och då utgifterna för egendomen, bestående i grundlega
och landeriarrendemedel till årligt belopp af omkring 700 kronor äfvensom
brandförsäkringsafgifter, hvilka, enligt nyssnämnda handlingar, under de
närmaste ^åren kunde beräknas i årligt medeltal komma att uppgå till 1,278
kronor, så att sammanlagda utgiften blefve 1,978 kronor, komme alltså under
de första åren, innan etablissementet blifvit färdigt och landeriets mark utlagts
till exercisfält, den årligen behållna inkomsten att utgöra omkring
5,300 kronor. Huru förhållandena efter denna tidpunkt komme att gestalta
sig, berodde, enligt hvad departementschefen inhemtat, väsentligen derpå,
huruvida någon afsevärd inkomst kunde beredas från den ofvannämnda, för
regementet ej behöfliga andel af egendomen, som vore belägen emellan vägen
till Partilled och Säfve ån. Hyran för skolhuset, hvilken för närvarande
utginge med 1,000 kronor, äfvensom afgift för en mindre, nu för 300 kronor
årligen utarrenderad del af egendomen, kunde emellertid, på sätt generalfälttygmästaren
anmält, fortfarande beräknas skola utgå; och den från dessa
lägenheter härflytande inkomst borde så mycket snarare förslå till gäldande
af kronans utgifter för egendomen, som landeriets dyrbaraste byggnader antagligen
komme att införlifvas med etablissementet, hvilket, i likhet med
andra dylika kronan tillhöriga anläggningar, icke komme att blifva brandförsäkradt,
och de dryga brandstodsafgifterna sålunda efter etablissementets
färdigbyggande komme att till större delen bortfalla.

Hvad beträffade det af grosshandlaren Ekman för landeriet fordrade
Bill. titt Rilcsd. Prot. 1890. 4 Smil. 1 Afd. 34 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande A7:o 48.

pris, funne departementschefen, lika med generalfälttygmästaren och armeförvaltningen,
detsamma vara antagligt. Egendomens areal utgjorde, såsom
redan nämnts, 313 tunnland, och då derå uppförda byggnader, enligt hvad
meranämnda handlingar utvisade, vore brandförsäkrade till ett sammanlagdt
belopp af 190,950 kronor, samt egendomen, enligt samma handlingar, vore
bevillningstaxerad till 284,500 kronor, kunde det icke sägas, att en köpesumma
af 323,000 kronor, utgörande något mer än 1,000 kronor per tunnland,
vore för hög, helst egendomen vore belägen i omedelbar närhet af en
stor stad. Särskild! vid jemförelse med förslaget att till byggnadsplats använda
den s. k. Kommendantsängen, visade sig den lösning af kasernfrågan,
som skulle vinnas genom inköpet af landeriet Qviberg, synnerligen lycklig.
Blefve Kommendantsängen till byggnadsplats använd, maste särskilda dryga
kostnader beräknas för förvärfvandet af exercisplats, under det att, derest
Kommendantsängen försåldes och landeriet Qviberg i stället inköptes, icke
allenast exercisplats utan särskilda anslag erhölles, utan äfven ett ej obetydligt,
till byggnadsfrågans främjande användbart öfverskott uppkomme.
Vidare tilläde departementschefen, att, då af de utaf säljaren företedda åtkomsthandlingar
till egendomen framginge, att staden Göteborg vore berättigad
att tillösa sig landeriet, i händelse besittningen deraf å annan än besittningshafvarens
arfvingar upplätes, departementschefen i skrifvelse den 18
sistlidne december från stadsfullmägtige derstädes latit infordra yttiande, huruvida
de, derest landeriet blefve för kronans räkning inköpt, vore benägna
att afstå från den staden förbehållna lösningsrätt till egendomen, samt att
stadsfullmägtige genom skrifvelse den 28 januari 1890, som den 8 i denna
månad till landtförsvarsdepartementet inkommit, på denna framställning lemnat
jakande svar.

Då sålunda något formelt hinder för köpeaftalets afslutande numera
icke förefunnes, och egendomen i alla afseenden syntes väl lämpa sig för
det ändamål, som med dess inköpande afsågcs, samt departementschefen vidare,
i likhet med generalfälttygmästaren, vore öfvertygad derom, att, om
med inköpet dröjdes, priset på egendomen komme att ställa sig vida högre
än nu vore fallet, hade departementschefen alltså ansett sig, under förutsättning
att nödiga medel för köpesummans gäldande kunde beredas, böra
tillstyrka antagande af det gjorda anbudet.

Hvad slutligen beträffade sättet för sådana medels anskaffande, instämde
departementschefen likaledes med generalfälttygmästaren och^ arméförvaltningen.
På sätt dessa myndigheter yttrat, kunde den s. k. Ivommendantsäno-en
svårligen komma r fråga att för försvarsändamål vidare an\ändas,
och det vore vid sådant förhållande föga lämpligt, att densamma, hvilken för
närvarande lernnade nästan ingen afkastning, fortfarande af kronan bibehöl -

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

les. Svårigheten blifver endast att afgöra, huru den på det ändamålsenligaste
sättet måtte kunna afyttras.

I detta afseende ville departementschefen upplysa, att fråga om dess
inköpande för Göteborgs stads räkning varit understäld den af staten och
staden gemensamt tillsatta nämnd, som jemlik! Kong!. Maj:ts beslut sammanträdt
i Göteborg under år 1887 och som haft till uppgift att uppgöra
förslag till öfverenskommelse emellan staten och staden rörande ej mindre
stadens befrielse för all framtid från skyldigheten att åt göta artilleriregemente
eller annan motsvarande krigsstyrka, som kunde varda i staden förlagd,
tillhandahålla rum och servis, än äfven öfverlåtande åt staden af åtskilliga
staten tillhöriga områden i Göteborg, som vid nytt kasernetablissements
uppförande blifva för kronan obehöfliga. Denna nämnd hade ansett
Göteborgs stad för eganderätten till den s. k. Kommendantsängen böra erlägga
200,000 kronor; och rörande nämndens utlåtande, hvilket i anseende
till de flera svårlösta frågor, som i detsamma berörts, vore till vederbörande
embetsmyndigheter för yttrandes afgifvande remitteradt, meddelade departementschefen,
att nämnden till 1,014,450 kronor beräknat hela den summa,
som staden Göteborg borde för kasernfrågans lösning i den föreslagna rigtningen
till kronan utgifva.

Då emellertid nu ett anbud å Kommendantsängen erhållits, afseende
ett vida högre belopp än det, nämnden ansett staden Göteborg böra för
densamma erlägga, borde ifrågavarande område lämpligen från den tilltänkta
öfverenskommelsen uteslutas och särskild! för sig försäljas. Huruvida omförmälda,
å 450,000 kronor lydande anbud dervid borde antagas, eller området,
som vore beläget i omedelbar närhet af staden och väl lämpade sig
att stycka sönder till byggnadstomter, tills vidare borde af kronan bibehållas
och genom dess egen försorg i smärre lotter försäljas, vore deremot mera
tveksamt. Yid värdering, som af sakkunifige män anstälts, hade området,
som förut nämnts, uppskattats till det värde, att den del deraf, å hvilken fast
anbud nu förelåge, beräknats kunna vid försäljning i mindre lotter inbringa

719,000 kronor, eller 269,000 kronor mer än det erhållna anbudet; och det
kunde icke sägas, att den erfarenhet, som här i Stockholm vid gardeskaserntomternas
försäljning vunnits rörande ändamålsenligheten deraf, att kronan vid
afyttring af ett dylikt större område sjelf öfvertoge sönderstyckningen och
försäljningen af de olika tomterna, visat sig ofördelaktig. A andra sidan
måste dock ihågkommas att detta förfaringssätt medförde, förutom ränteförlust,
ej oansenliga utgifter i form af försäljningsprovisioner, arfvoden för ritningars
och styckningsförslags uppgörande, gatuanläggningsarbeten och dylikt,
och att framför allt fullkomlig säkerhet, att den från början påräknade
köpesumman verkligen också vid de många olika försäljningarna skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

komma att ingå, ingalunda kunde anses förefinnas. I förevarande fall, då
det fasta anbudet uppginge till i det närmaste två tredjedelar af den summa,
som beräknats kunna vid den slutliga försäljningen i mindre lotter erhållas,
syntes departementschefen derför företräde böra gifvas åt det fasta anbudet,
hvarigenom kronan omedelbart komme i besittning af en något mindre, men
kontant inbetald köpesumma.

Departementschefen funne sig alltså böra tillstyrka jemväl antagandet
af det utaf'' stadsmäklaren Möller gjorda anbud beträffande försäljningen af
den s. k. Kommendantsängen.

Hvad slutligen anginge användandet af den summa, hvarmed, för den
händelse båda de sålunda gjorda förslagen vunne bifall, köpeskillingen för
Kommendantsängen komme att öfverstiga lösesumman för landeriet Qviberg,
borde densamma enligt departementschefens mening för det blifvande kasernetablissementet
reserveras och under tiden öfverlemnas till förvaltning åt
statskontoret.

Såsom af förestående redogörelse framgår, föreligga nu egentligen tvenne
särskilda frågor, nemligen dels fråga om inköp för göta artilleriregementes
räkning af landeriet Qviberg invid Göteborg och dels förslag om försäljning
med visst undantag af den s. k. Kommendentsängen vid skansen Kronan i
nämnda stad samt försäljningsmedlens användande för gäldande af köpeskillingen
för omförmälda landeri och öfverlemnande, hvad återstående beloppet beträffar,
till statskontoret för att användas såsom bidrag till kostnaderna för ett nytt
kasernetablissement för artilleriregementet.

Hvad beträffar inköpet af landeriet Qviberg, har utskottet på de i
statsrådsprotokollet anförda skäl ansett sig böra förorda detsamma, enär *det
torde kunna befaras, att inköpspriset för denna fastighet, som, enligt hvad
den i ärendet förebragta utredning, gifver vid handen, är för göta artilleriregemente
erforderlig och särdeles lämplig, vid ett uppskof med inköpet otvifvelaktigt
skulle komma att ställa sig ej oväsentligt högre än det, som betingats
i det nu afgifna anbudet, vid hvilket säljaren icke är bunden längre
än till utgången af juli månad innevarande år. Utskottet anser emellertid, att
beslutet om denna fastighets förvärfvande bör göras oberoende af frågan om
uppförande af nytt kasernetablissement för omförmälda artilleriregemente, en
fråga, som i öfrigt nu icke föreligger till pröfning; men då vid bifall till den
i sammanhang härmed föreslagna försäljningen af Kommendantsängen medel
för försåld kronoegendom komma att inflyta, hvilka lämpligen kunna användas
till bestridande af kostnaden för annan fastighets förvärfvande, har utskottet
ansett, att köpeskillingen för Qviberg bör af Kongl. Maj:t af tillgängliga
medel förskjutas för att ersättas af det belopp, som genom Kommendantsängens
afyttring kan komma att ingå.

Emot den ifrågasatta försäljningen af den s. k. Kommendantsängen med
undantag af sjelfva skansen Kronan och kringliggande platå har utskottet

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

ej heller haft något att erinra, men har deremot icke funnit skäl att tillstyrka
antagandet af det föreslagna försäljningspriset. Enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelats, hafva de till försäljning föreslagna delarne af berörda
egendom vid eu i februari 1889 företagen besigtning värderats till
en krona 25 öre per qvadratfot, så att desamma, om derifrån afräknades
hvad som för gator och öppna platser erfordrades, kunde antagas vid försäljning
skola inbringa en summa af 719,000 kronor i rundt tal. Då från
statens sida något skäl till påskyndande af denna försäljning icke torde
kunna andragas, och då den erfarenhet, som vunnits vid afyttringen af gardeskasernernas
tomter i Stockholm gifver stöd för antagandet, att en småningom
och genom tomternas sönderstyckning skeende försäljning skulle blifva för
staten förmånlig, synes giltig anledning icke förefinnas till antagande af det
nu föreslagna köpeanbudet, som med 269,000 kronor understiger berörda
värderingssumma. Utskottet anser derför, att det bör till Kongl. Maj:t
öfverlemnas att bestämma angående sättet för ifrågavarande försäljning, men
att priset för tomtdelarne icke bör i medeltal understiga det vid nämnda
värdering åsätta, eller en krona 25 öre för qvadratfoten.

Hvad slutligen vidkommer Kongl. Maj:ts förslag om att den del af
köpesumman för berörda tomtdelar, som icke kornme att tagas i anspråk för
gäldande af köpeskillingen för landeriet Qviberg, skulle öfverlemnas till statskontoret
för att användas såsom bidrag till kostnaderna för ett nytt kasernetablissement
åt gåta artilleriregemente, skulle utskottet, visserligen, derest
fullständigt förslag angående kasernfrågans lösning förelåge, vilja ingå i
bedömande af äfven detta förslag; men då, på sätt departementschefen meddelat,
berörda fråga ännu är beroende af utredning, anser utskottet icke
lämpligt att nu föreslå Riksdagen att fatta beslut om medels afsättande för
sagda ändamål. Enligt hvad af departementschefen vid förevarande ärendes
föredragning blifvit upplyst, har af staten och Göteborgs stad gemensamt
tillsats en nämnd, hvilken sammanträdt år 1887 och haft till uppgift
att uppgöra förslag till öfverenskommelse emellan staten och staden rörande
ej mindre stadens befrielse för all framtid från skyldigheten att åt gåta artilleriregemente
eller annan motsvarande krigsstyrka, som kunde varda i
staden förlagd, tillhandahålla rum och servis, än äfven öfverlåtande åt staden
af åtskilliga staten tillhöriga områden i Göteborg, som vid nytt kasernetablissements
uppförande kunde blifva för kronan obehöfliga; och bland
hvilka områden utskottet särskildt velat framhålla den dyrbara och välbelägna
s. k. exercisheden, hvilken nu disponeras för artilleriregementets
behof. Omförmälda nämnds utlåtande är emellertid för närvarande öfverlemnadt
till vederbörande embetsmyndigheter för yttrandes afgifvande.

Vid sådant förhållande, och då den ersättning, staden Göteborg i berörda
hänseende torde befinnas villig att utgifva, sannolikt kan, obe -

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

räknad köpesumman för den s. k. Kommendantsängen, blifva tillräcklig för
tillgodoseende af det anslagsbehof, som må varda erforderligt för uppförande
af ett nytt artillerietablissement, anser utskottet nämnda köpesumma icke i
någon mån behöfva anlitas för omförmälda ändamål, utan böra med den
del, som icke erfordras för ersättande af förskott för inköpet af landeriet
Qviberg, till statsverket ingå och bland statsverkets inkomster redovisas under
titeln extra uppbörd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen — under förutsättning att
Kongl. Maj:t beslutar, att landeriet Qviberg invid Göteborg
skall för göte artilleriregementes räkning, på de af
grosshandlaren J. J. Ekman genom försäljningsanbud den
8 maj 1889 erbjuda vilkor, af kronan inköpas — medgifver:

dels att den s. k Kommendantsängen vid skansen
Kronan i Göteborg må, med undantag af sjelfva skansen
och kringliggande platå, försäljas; dock att försäljningen
så anordnas, att för de områden, som komma att föryttras,
må erhållas en köpeskilling, motsvarande, då från
lägenheten afräknas hvad som kan erfordras för gator
och öppna platser, minst en krona 25 öre för hvarje
qvadratfot; och

dels att den för landeriet Qviberg ifrågasatta köpeskillingen,
323,000 kronor, må åt Kong!. Maj:t af tillgängliga
medel förskjutas för att ersättas af den för
den s. k. Kommendautsängen inflytande köpesumma,
hvilken till återstående belopp skall till statsverket ingå
och bland statsverkets inkomster redovisas under titeln
extra uppbörd.

Stockholm den 10 april 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.