Statsutskottets Utlåtande N:o 46 (Utlåtande 1893:Su46 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

N:o 46.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1893, kl. 2 e. m.

Utlutande, i anledning af väckt motion om restitution åt Göteborgs
museum, af 1,034 kronor 90 öre, utgörande erlaqd
tull för vissa af nämnda museum från utlandet införskrifna
konstverk.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 160) har herr
G. Svanberg, med hvilken herr Olof Melin med flere instämt, anfört,
att genom enskild mans. offervillighet Göteborgs museum blifvit i tillfälle
att med sina samlingar förena eu del gipsafgjutningar efter den
antika plastikens mästerverk, hvilka afgjutningar vore afsedda att ega
en tvåfaldig betydelse både som vanliga museiföremål, utstälda för den
störa allmänheten, och såsom åskådningsmateriel för föreläsningar i
Göteborgs högskola.

Hela det af. donatorn i två poster skänkta beloppet hade utgjort
kronor 10,000, hvilka medel, så när som på en mindre återstod, blifvit
använda för sitt ändamål.

1 september 1891 hade musei styrelse hos generaltullstyrelsen
gjort framställning om tullfritt införande af ifrågavarande gipsafgjutnmgar,
hvilka icke kunnat inom landet erhållas, utan måste införskrifvas
från utländska museers gipsafgjutningsanstalter.

I skrifvelse af den 26 oktober 1891 till tulldirektören i Göteborg
hade generaltullstyrelsen emellertid meddelat, att styrelsen funnit sig
icke kunna till nämnda ansökning lemna bifall, och måste museum sålunda
för de till Göteborg ankomna försändelserna af gipsafgjutningar
erlägga tullafgifter till ett sammanlagdt belopp af 763 kronor 6 öre.

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

Samma år hade emellertid nationalmuseum intagit ett antal gipsafgjutningar,
äfvenledes från utländska museers gipsafgjutningsanstalter.
En ansökan att dessa gipsafgjutningar måtte såsom konstföremål tullfritt
utlemnas hade afslagits ''af generaltullstyrelsen; men på anhållan
af nationalmusei nämnd och efter generaltullstyrelsens hörande hade
Kongl. Maj:t den 4 december 1891 förklarat, att dessa gipsafgjutningar
finge tullfritt i riket införas.

På grund af detta utslag hade Göteborgs musei styrelse den 14
mars 1892 ingått till Kongl. Maj:t med underdånig framställning, att
gipsafgjutningar af här omförmäld beskaffenhet, som komme. att för
Göteborgs museum från utlandet till riket införas, måtte befrias från
tullafgift i likhet med de föremål af samma slag, som enligt kongl.
brefvet af 4 december 1891 blifvit till statens konstsamlingar tullfritt
införda, samt att den erlagda tullafgiften af 763 kronor 6 öre för de
redan till riket inkomna afgjutningarna måtte få af tullverket till museum
återbetalas.

Sedan generaltullstyrelsen på anfordran yttrat sig härom, hade
detta ärende den 20 maj 1892 af Kongl. Maj:t afgjorts, och hade Kongl.
Maj:t dervid icke funnit skäl att till den gjorda framställningen vare
sig i ena eller andra afseende! lemna bifall.

För ytterligare ett antal gipsafgjutningar af samma slag, införskrifna
för nämnda medel, hade Göteborgs museum sedan erlagt i tull
271 kronor 84 öre, och hade alltså för de hittills införda gipsafgjutningarna
erlagts en sammanlagd tullafgift af 1,034 kronor 90 öre..

Kongl. Maj:ts båda sins emellan motsatta utslag gälde, enligt hvad
motionären vidare anfört, två i det mesta likartade ärenden. De till
nationalmuseum införda gipsafgjutningarna vore lika mycket eller lika
litet konstverk som de till Göteborgs museum införda. Andamålet vore
i båda fallen helt och hållet detsamma och af rent allmän art, Skilnaden
läge deri, att nationalmuseum vore en statsinstitution och Göteborgs
museum en kommunal institution, samt deri, att gipsafgjutningarna
i ena fallet införskrifvits för statsmedel, i andra fallet på en
enskild konstväns bekostnad.

Den senare omständigheten hade, enligt motionärens förmenande,
väl knappast varit den afgörande; ty det vore ej .sannolikt, att Kongl.
Maj:t skulle hafva nekat tullfrihet för de af nationalmuseum inköpta
gipsafgjutningarna, derest nationalmuseum härvid varit i tillfälle använda
skänkta medel, och man borde tvärt om kunna antaga, att Kongl. Maj:t
skulle deri funnit ytterligare skäl för en sådan eftergift, Hufvudsakliga
anledningen till de olika besluten vore utan tvifvel att söka deri,
Bil till Riksd. Prat. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 35 Häft. %

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

att det i ena fallet hade varit fråga om en stats- och i andra fallet
om en kommunalinstitution, och borde den förra lättare komma i åtnjutande
af ifrågavarande förmån än den senare.

Hvad det här omnämnda fallet vidkomme, framstode såsom en
särskild anledning till tullfrihets beviljande, att de införskrifna gipsafgjutningarna
vore skänkta af enskild person och att tullen uppginge
till så stort belopp, att den motsvarade mer än en tiondedel af gåfvan.
Efterskänkandet af statens andel under sådana förhållanden kräfdes af
hänsynen dertill, att lofvärd enskild frikostighet för allmänt ändamål
måtte så oafkortadt som möjligt komma detta ändamål till godo.

Någon olägenhet syntes motionären icke kunna uppstå deraf, att
ifrågavarande gipsafgjutningar, ehuru kopior, räknades för hvad de i
sjelfva verket vore, nemligen konstnärsarbeten, då deras ursprung från
de utländska konstmuseernas gipsafgjutningsanstalter utgjorde en borgen
för denna deras egenskap. Det vore ock att märka, att här ej vore
fråga^ om konkurrens med inhemsk tillverkning, då dessa inrättningar
ju måste vara i närheten af de stora skulpturmuseerna, hvilkas reproduktionsanstalter
de hufvudsakligast vore.

På grund af det anförda har motionären nu hemstält, att Riksdagen
ville besluta, att till Göteborgs museum skulle återgäldas en
summa af 1,034 kronor 90 öre, utgörande erlagd tull för af nämnda
museum från utlandet införskrifna gipsafgjutningar af antika plastiska
konstverk.

Då ifrågavarande framställning, som ej innefattar förslag om visst
anslag för det uppgifna ändamålet, icke såsom den nu föreligger gifvit
utskottet anledning att ingå i närmare pröfning af de till stöd för motionärens
förslag anförda skäl, får utskottet hemställa,

att herr G. Svanbergs förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1893.