Statsutskottets Utlåtande N:o 45 (Utlåtande 1896:Su45 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

N:o 45.

Ank. till Rikad. kansli deu 24 april 1896, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående understöd till kolonien Hall.

(l:a U. A.)

Uti en till Riksdagen den 14 februari innevarande år aflåten
proposition, n:o 34, har Kongl. Maj:t under åberopande af bilagdt
statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden för samma dag föreslagit
Riksdagen att medgifva, att af förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll måtte för ett antal af högst femtio på grund af domstols
utslag å kolonien Hall till vård och underhåll intagne gossar till kolonien
utgå understöd, beräknadt efter 50 öre om dagen för hvarje gosse.

Af berörda statsrådsprotokoll inhemtas, att, sedan Kongl. Maj:t
genom särskilda beslut dels från och med 1880 tilldelat den af föreningen
till minne af Konung Oscar I och Drottning Josefina inrättade
åkerbrukskolonien Hall från fångvårdsanstalternas besparingskassor bidrag
af 50 öre om dagen för hvarje elev, som, till ett antal af 150, i
enlighet med bestämmelserna i det för kolonien af Kongl. Maj:t faststälda
reglemente, varit der intagen och vårdad, dels jemlikt kongl.
bref den 13 april 1888 medgifvit, att elevantalet vid kolonien från och
med den 1 maj samma år finge ökas med tjugufem utöfver det förut
faststälda antalet af 150 eller till 175, med rätt för kolonien att åtnjuta
från fångvårdsanstalternas besparingskassor ett bidrag af 50 öre om
dagen jemväl för hvar och en gosse intill ett antal af 25, som utöfver
Bih. till Riksd. Prot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 37 Haft. (N:is 45, 46).

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

150 på grund af domstols beslut eller efter anmälan af polis- eller
kommunalmyndighet derstädes till vård och underhåll intoges, dock med
åliggande för föreningens styrelse att tillse, att, om tillökningen i
elevantalet utöfver 150 ovilkorligen skulle befinnas kräfva förhöjning i
förvaltningskostnaden, denna kostnad jemte öfriga utgifter för det högre
elevantalet icke i något fall måtte öfverstiga den förökade inkomst, som
genom nämnda anordning komme att tillflyta kolonien, till upplysning
hvarom bokföringen borde vara så inrättad, att densamma tydligen utvisade
inkomsterna och utgifterna för det antal elever, som utöfver 150
blefve vid kolonien intaget;

så hade föreningens styrelse anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
jemväl för år 1896 bevilja kolonien Hall bidrag från fångvårdsanstalternas
besparingskassor af 50 öre per dag för hvarje elev till ett antal
af 175, som på grund af domstols beslut eller uppå anmälan af poliseller
kommunalmyndighet derstädes vore till vård och uppfostran intagen,
dock med enahanda åliggande för styrelsen beträffande utöfver
150 intagne elever, som genom kongl. brefvet den 13 april 1888 i afseende
på förhöjdt elevantal blifvit bestämdt.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som jemlikt
föreskrift i det för kolonien Hall faststälda reglemente till Kongl. Maj:t
öfverlemnat den af föreningens styrelse afgifna berättelse om koloniens
verksamhet under senaste förvaltningsåret eller tiden från och med den
1 juli 1894 till och med den 30 juni 1895 samt vederbörande revisorers
berättelse öfver verkstäld granskning af koloniens räkenskaper och förvaltning
för samma tid, hade dervid med stöd af den kännedom, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande genom inspektionsbesök under året och eljest
egde om anstalten förklarat sig instämma i revisorernas uttalande om
det i alla afseenden tillfredsställande sätt, hvarpå kolonien förvaltades,
och om de goda vitsord, hvilka nu såsom under föregående år borde
tillkomma anstaltens direktör och öfriga befattningshafvande derstädes,
samt tillstyrkt bifall till styrelsens ansökan att fortfarande för kolonien
komma i åtnjutande af samma bidrag från fångvårdsanstalternas besparingskassor
som hittills.

Öfver samma ansökan hade derefter fångvårdsstyrelsen afgifvit
utlåtande, deri fångvårdsstyrelsen anfört, att kolonien äfven framgent
syntes vara förtjent af samma understöd från det allmännas sida, som
under senare tid kommit den till del, och i saknad hvaraf den icke
kunde fortsätta sin verksamhet i samma omfattning som hittills. I följd
häraf funne sig styrelsen böra jemväl för år 1896 förorda bidrag till
kolonien från fångvårdsanstalternas besparingskassor till så stort belopp,

Statsutskottets Utlåtande N:o 45. . 3

som dessa kassors ställning kunde medgifva. I detta afseende förekomme
emellertid, att nämnda kassors behållning, som vid 1892 års
början utgjorde 342,186 kronor 89 öre,* sjunkit vid 1893 års slut till
333,969 kronor 81 öre och vid 1894 års slut, under hvilket år kassornas
bidrag till kolonien utgjort 31,819 kronor, till 326,364 kronor 53 öre;
att, då kassornas samtliga medel voro placerade i allmänna hypteksbankens
41 procent obligationer, livilka år 1897 kunde konverteras,
ränteinkomsten å dessa medel säkerligen komme att från och med nämnda
år icke obetydligt sjunka; samt att det derför till förekommande af allt
för stor minskning i dessa medels kapitaltillgång redan nu vore nödvändigt
att nedsätta bidraget till kolonien Hall; och ansåge styrelsen,
att, ehuru kassornas minskning under de senaste tre åren i medeltal
något öfverstigit 5,000 kronor för år, nedsättningen för år 1896 lämpligast
borde så bestämmas, att bidraget, med bibehållande af dess beräkning
till 50 öre om dagen för hvarje gosse, begränsades till det antal
gossar, för hvilket det utgick före’1888, eller 150, hvarigenom, efter
beräkning af ett stående elevantal vid kolonien af ytterligare 25 gossar,
kassornas utgift för året för ifrågavarande ändamål skulle komma att
minskas med 4,575 kronor. Men för att kolonien icke härigenom skulle
mista en för densamma välbehöflig inkomst, som den allt ifrån år 1888
uppburit, syntes det styrelsen önskvärdt, att den sålunda föreslagna
minskningen i besparingskassornas bidrag till kolonien kunde ersättas
af andra allmänna medel. På grund häraf hade styrelsen hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes dels medgifva, att af fångvårdsanstalternas besparingskassor
finge till kolonien Hall för år 1896 utgå ett bidrag af
50 öre per dag för hvarje på grund af domstols beslut eller efter anmälan
af polis- eller kommunalmyndighet derstädes till vård och underhåll
intagen elev intill ett antal af 150; dels af andra tillgängliga medel
anvisa ett bidrag till kolonien med likaledes 50 öre om dagen för hvarje
gosse af nyss angifna beskaffenhet intill ett antal af 25, som utöfver
150 der åtnjöte vård och underhåll, dock under vilkor af enahanda
åliggande för föreningens styrelse beträffande de utöfver 150 intagna
eleverna, som genom nådiga brefvet den 13 april 1888 blifvit bestämdt.

Till ytterligare upplysning om åtskilliga omständigheter, som med
den nu föreliggande frågan om understöd åt kolonien Hall egde sammanhang,
hade departementschefen meddelat, att styrelsen för föreningen
till minne af Konung Oscar I och Drottning Josefina anmält, att, derest
Kongl. Maj:t funne af behofvet påkalladt, att vidgadt tillfälle bereddes
att till allmän uppfostringsanstalt öfverlemna minderåriga, hvilka för
begångna brottsliga handlingar eller gröfre vanart antingen enligt dom -

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

stols förordnande jemlikt 5 kap. 1 § strafflagen eller på grund af intyg
från polis- eller kommunalmyndighet borde i sådan anstalt intagas,
kolonien Hall kunde, utan skada för sin verksamhet såsom uppfostringsanstalt,
emottaga utöfver det redan bestämda högsta elevantalet, eller
175, ytterligare 25 elever, så framt dels samma bidrag erhölles af allmänna
medel för de tillkomna eleverna som för de hittills antagna,
eller 50 öre för dag och elev, dels ett anslag af 20,000 kronor anvisades
för uppförande vid kolonien af en byggnad, afsedd till sjukrum,
bostad för sjukvårdarinna och den ökade tillsyningspersonal, som till
följd af elevantalets ökning blefve erforderlig.

I anledning af denna framställning, hvilken blifvit af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Stockholms län varmt förordad och öfver hvilken
fångvårdsstyrelsen afgifvit utlåtande, erfordrades ytterligare utredning,
hvadan departementschefen icke nu vore i tillfälle att till afgörande
inför Kong!. Maj:t föredraga densamma.

Emellertid hade departementschefen funnit sig ur de till ärendet
hörande handlingar böra meddela, hurusom i fråga om behofvet af den
sålunda ifrågasatta utvidgningen af kolonien Hall anförts: att ett till
175 gossar begränsad! elevantal visat sig alltför ringa för att tillfredsställa
landets behof af vanartig ungdoms intagande å allmän uppfostringsanstalt,
i det från skilda håll inom riket, från såväl landt- som
stadskommuner, klagomål försports öfver bristande tillfälle till minderårigas
öfverlemnande till dylik anstalt; att under koloniens senaste förvaltningsår
det stadgade elevantalet af 175 varit fyldt; att de nykomna
elever, åt hvilka under samma år plats vid kolonien kunnat beredas,
måst, i medeltal under tre månader, efter det ansökningarna om deras
intagande inkommit och bifallits, i sina hemorter afvakta inträffande
ledighet vid kolonien; att af dessa gossar 19 varit af domstol jemlikt
5 kap. 1 § strafflagen dömda till intagning i allmän uppfostringsanstalt,
men ej kunnat af ofvan angifna orsak beredas plats vid kolonien förr
än i medeltal nära fem månader efter utslagets afkunnande; att denna
i flera afseenden skadliga väntetid, under hvilken det till och med inträffat,
att gossar för ytterligare begångna brott å nyo dömts till intagning
i allmän uppfostringsanstalt, efter hand måst förlängas, så att
den för de elever, som under den gångna delen af nu löpande förvaltningsår
intagits vid kolonien, utgjort i medeltal sex månader från
utslagets afkunnande och fem från ansökningens beviljande; att med
anledning af bristande utrymme inträde å Hall under senaste förvaltningsåret
vägrats för tre till intagning eljest qvalificerade ynglingar,
af hvilka två dömts att i allmän uppfostringsanstalt insättas, enär de

Statsutskottets Utlåtande N:o 45. 0

ej kunnat beräknas erhålla plats å kolonien förr än de öfverskridit den
för inträde bestämda maximiåldern af 15 år; att fyra redan bifallna
ansökningar blifvit under året återkallade, enär alltför lång tid visade
sig åtgå, intill dess platser vid Hall blefve lediga ; samt att af enahanda
anledning ett stort antal förfrågningar om inträde för dertill qväll
ficerade gossar ej fullföljts.

I det af fångvårdsstyrelsen i detta senare ärende afgifna utlåtande
hade styrelsen i fråga om fångvårdsanstalternas besparingskassor erinrat,
att dessa kassors hufvudändamål vore att genom frigifna fångars understödjande
motverka deras återfall i brott, och att det icke vore tillbörligt,
att de för annat, om än så samhällsgagnande, ändamål toges så
hårdt i anspråk, att de sattes ur stånd att tjena sitt ursprungliga syfte.
Under år 1894 hade från besparingskassorna utbetalts 12,000 kronor
till olika föreningar och hem, som omhändertaga frigifna fångar; och
det kunde icke ifrågasättas, att ju icke dylika utgifters bestridande allt
fortfarande måste anses såsom besparingskassornas främsta uppgift,

Slutligen hade fångvårdsstyrelsen, under erinran, att frågan om
förstärkta åtgärder för vilsekommen ungdoms rättande för närvarande
står på dagordningen såväl i Danmark som i Norge, till Kongl. Maj:t
hemstält, att före sistberörda ärendes afgörande måtte åt sakkunnige
män lemnas i uppdrag att verkställa en utredning och afgifva förslag
i ämnet,

Vid öfvervägande af de uttalanden, för hvilka departementscheten
sålunda redogjort, syntes, beträffande den till Kongl. Maj:ts afgörande
nu föreliggande frågan, det till en början vara obestridligt, att kolonien
Hall vore för sin samhällsgagnande verksamhet beroende deraf, att den
fortfarande komrne i åtnjutande af samma understöd af allmänna medel,
som hittills kommit den''till del. En minskning i detta understöd kornme
att nödvändiggöra en motsvarande minskning i elevantalet vid kolonien.
En dylik åtgärd — som för öfrigt icke kunde vidtagas annorlunda äu
i mån af elevers afgång — vore med hänsyn till nu rådande förhållanden
ingalunda tillrådlig. Vid sadant förhållande, och då för iftuo
varande år andra medel, af hvilka understöd för kolonien kunde beviljas,
icke funnes tillgängliga än fångvårdsanstalternas besparingskassor, ansåge
departementschefen sig böra tillstyrka Kongl. Maj:t att för året
anvisa det af kolonien begärda understödet i dess helhet från samma

besparingskassor. .

Deremot var det nödigt att för kommande år bereda kolomen
understöd af andra allmänna medel, om dess verksamhet skulle kunna
fortgå ostörd. Af den redogörelse för besparingskassornas ställning,

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

som fångvårdsstyrelsen lemnat, fraraginge, att, äfven om beloppet af
deras understöd beräknades allenast efter 150 elever, minskningen af
kassornas bidrag till kolonien Hall i allt fall icke kom me att uppgå ens
till samma belopp som kassornas årliga kapitalminskning under senare
åren. Då härtill kom me, att kassornas ränteinkomst af skäl, som fångvårdsstyrelsen
angifvit, inom den närmaste framtiden komme att afsevärdt
nedgå, syntes det vara att befara, att icke ens för ett antal af
150 elever bidrag med säkerhet kunde vara att af kassorna påräkna,
för så vidt de fortfarande skulle kunna motsvara sitt ursprungliga och
hufvudsakliga syfte att understödja frigifna fångar.

Af de å kolonien Hall intagna elever vore ett anmärkningsvärd!
stort antal sådana, som jemlikt 5 kap. 1 § strafflagen blifvit af domstol
dömda att i allmän uppfostringsanstalt insättas. Af infordade uppgifter
framginge, att antalet af dylika gossar för närvarande uppginge till 94.

Det kunde näppeligen bestridas, att staten i afseende på dessa
barn, som under stöd af gällande lag för begångna brott dömts att insättas
i allmän uppfostringsanstalt, hade en särskild förpligtelse att sörja
för, det de äfven blefve på dylikt sätt fostrade; och deras omhändertagande
för dylik uppfostran stode så på gränsen af vanlig fångvård,
att det för visso icke kunde anses främmande för de med anslagen till
fångvården afsedda ändamål, om af dessa anslag utginge åtminstone
tills vidare det understöd, som erfordrades för vidmagthållande af den
onda redan befintliga, af staten understödda uppfostringsanstalten för
dylik vanartig ungdom. Hvad anginge storleken af det understöd, som
departementschefen sålunda ansåge sig böra ifrågasätta från fångvårdsanslagen,
syntes det antagligt, att, om för ett antal af högst 50, på
grund af domstols utslag å kolonien intagna gossar, dylikt understöd,
beräknadt efter 50 öre om dagen för hvarje gosse, kunde vara att i
fall af behof påräkna, koloniens verksamhet i dess nuvarande omfattning
borde kunna anses tills vidare betryggad och möjligen äfven tillfälle
beredas till någon mindre ökning af elevantalet, om sådan eljest funnes
lämpligen kunna ega rum. Understödet hade departementschefen antagit
böra utgå från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
och borde åt Kongl. Maj:t öfverlemnas att för hvarje år, med hänsyn
till det bidrag, som kunde vara att påräkna från fångvårdens besparingskassor,
bestämma för huru många elever understöd från nämnda anslag
måtte utgå. I händelse understödet skulle komma att utgå för hela
det medgifna antalet elever, komme den utgift, som härigenom blefve
statsverket tillskyndad, att uppgå till 9,125 kronor årligen, och kunde

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

ett cfylikt belopp ej anses oskäligt i förhållande till det vigtiga behof,
som dermed skulle tillgodoses.

Innevarande års Riksdag har, med anledning af en inom Andra
Kammaren väckt motion (n:o 123), besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag om åtgärder för beredande af lämplig uppfostran
dels åt minderåriga förbrytare, dels åt vanartade och i sedligt afseende
försummade barn. Vid sådant förhållande, och då den utredning i
hithörande ämnen, som sålunda är att emotse, torde böra föregå beslut
om i hvad mån och på hvad sätt åkerbrukskolonien framdeles bör
beredas understöd af allmänna medel, anser utskottet sig icke böra
tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning, helst den
minskning i fångvårdsanstalternas besparingskassemedel, som kan blifva
en följd deraf, att nuvarande bestämmelser i fråga om understöd af
dessa medel till kolonien Hall fortfarande må komma att gälla under
den tid, berörda utredning pågår, icke lärer kunna anses synnerligen
betydande.

Utskottet hemställer derför,

. '' '' ■'' D». w" i/I ii! i l‘ > s '',.f -1 ‘«v>»{ ^ v i Vi . I; ? .1'' r ,i j''''i ’ /! i! itu

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 april 1896.

På statsutskottets vägnar:

OLOF JONSSON.

Herr A. G. L. Biliing har begärt få antecknadt, att han icke närvarit
vid förestående ärendes behandling inom utskottet.