Statsutskottets Utlåtande N:o 45 (Utlåtande 1891:Su45 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

N:0 45.

Ank. till Kiksd. kansli den 21 april 1891, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition ifråga om
reglering af Bergslagernas jemn ägs aktiebolags obligationsskuld.
(R. A.)

I en den 2 innevarande april till Riksdagen afliden proposition (n:o
56) har, med anledning af en utaf styrelsen för Bergslagernas jern vägsaktiebolag
å bolagets vägnar i underdånighet gjord framställning, Kongl. Maj.t,
under åberopande af ett propositionen bifogadt statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för sagda dag föreslagit Riksdagen att bemyndiga riksgäldskontoret
att för de till nämnda bolags 5 procent obligationslån hörande
obligationer och räntekuponger, som af staten innehafvas, medgifva:

beträffande obligationslånet: att detsamma må bibehållas utelöpande till
oförändrad ränta, men genom påstämpling å obligationerna förbehåll göras
derom, att amorteringen af samma obligationslån upphör intill dess det obligationslån
för oguldna räntekuponger, om hvilket nedan förmärs, blifvit
till fullo återbetaldt; att derefter amortering af 5 procent obligationslånet
skall ega ram; samt att slutbetalning af lånet skall vara till fullo verkstäld
senast år 1920 med rätt för bolaget att redan efter ingången af år 1900
uppsäga hela lånet till inbetalning sex månader efter i allmänna tidningarne
skedd uppsägning;

Bill. till Riksd. Prof. 1891. 4 Samt. 1 Afd. 29 Höft. (N:o 45.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

och vidkommande gäldandet af de till 5 procent obligationslånet hörande
förfallna, men icke infriade kuponger: att sådant må ske medelst ett kupongskuldens
nominella värde motsvarande 4 procent obligationslån af den
beskaffenhet, som inhemtas af vidfogadt formulär till de förbindelser, som
för detta lån skulle utfärdas.

Det sålunda åberopade formulär till förbindelse är af följande lydelse:

»Serie. N:o.

Till innehafvaren af denna skuldförbindelse betalar Bergslagernas Jernvägsaktiebolag
senast den 15 Januari 1912 på sätt som angifves i omstående
utfästelse Kronor med fyra procent årlig ränta från den 15 Ja nuari

1892 till dess betalning sker.

Räntan erlägges den 1 Januari och 1 Juli.

Bergslagernas Jern vägsaktiebolag förbehåller sig rätt att efter ingången
af år 1890 återbetala hela lånet sex månader efter i allmänna tidningarne
skedd uppsägning.

Göteborg den 1891.

Rör Bergslagernas Jern vägsaktiebolag
Dess Styrelse:

Denna skuldförbindelse utgör andel af ett den af Bergsla gernas

Jern vägsaktiebolags för inlösen af utelöpande oinfriade kuponger
tillhörande obligationslånet den 15 Januari 1874 upplagd! lån å Kronor
fördeladt i

Och har Bergslagernas Jernvägsaktiebolag beträffande nu ifrågavarande lån
gjort följande

Utfästelse.

Bergslagernas Jernvägsaktiebolag förbinder sig härmed:
att, så länge denna skuldförbindelse är utelöpande icke verkställa amortering
å bolagets obligationslån den 15 Januari 1874, ej heller företaga
någon utdelning till aktieegarne;

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

att, sedan annuiteten å Jern vägsbolagets statslån och räntan å dess
obligationslån blifvit betalda, använda öfverskottet af bolagets nettobehållning
till gäldande af räntan å denna skuldförbindelse;

att, derest dylikt öfverskott för ett eller flera år ej skulle förslå till
sistberörda räntas fulla gäldande, använda hvarje derefter följande års öfverskott
till att i främsta rummet täcka bristen i föregående års räntebetalningar;

att, med hvad af nyssnämnda öfverskott kan återstå, sedan full ränta å
denna förbindelse blifvit erlagd, verkställa inlösen af de denna dag af bolaget
i utbyte mot förfallna oinfriade kuponger tillhörande berörda obligationslån
utfärdade skuldförbindelser;

att hvarje år, sådan inlösen kan ske, den 1 Juli verkställa densamma
efter inför Notarius Publicus i Göteborg den första helgfria dagen i föregående
Juni månad skedd utlottning, som omedelbart derefter kungöres i allmänna
tidningarne;

att, till säkerhet för denna skuldförbindelses behöriga fullgörande i
taka händer nedsätta i jernvägen näst efter obligationslånet intecknad förbindelse
å Kronor ;

samt att, utan afseende å hvad lag stadgar angående preskriptionstid,
fullgöra sina åtaganden på grund af denna förbindelse;

dock förbehåller Bergslagernas Jern vägsaktiebolag sig att ränta å denna
skuldförbindelse ej må utsökas, der ej visas kan att bolaget brustit i iakttagandet
af här ofvan stadgade bestämmelser om användning af bolagets
nettobehållning.

Göteborg den 1891.

För Bergslagernas Jern vägsaktiebolag
Dess Styrelse:

Af 1871 års fond för låneunderstöd åt enskilda jernvägar anvisade
Kong!. Maj:t åt Bergslagernas Jern vägsaktiebolag ett belopp af 5,000,000
kronor, af livilket lån, som löper med 5 procent ränta och hvarå annuiteten
städse i behörig tid erlagts, återstår oguldet ett belopp af 4,650,580
kronor 37 öre jemte ränta från den 31 december 1890.

Statsutskottets Utledande N:o 45.

För anskaffande af erforderliga medel utöfver inbetaldt aktiekapital och
berörda statslån till utförande af de jern vägar, hvarå bolaget förvärf vat koncession,
hade bolaget den 15 januari 1874 upplagt ett med 5 procent årlig,
balfårsvis förfallande ränta löpande obligationslån å 36,000,000 kronor.
Med förmälan att ett konsortium af in- och utländska banker och bankirer
af detta lån öfvertagit obligationer till ett belopp af 29,000,000 kronor
efter eu kurs af 90 procent, hvaremot bolaget sjelft tills vidare reserverat
obligationer å 7,000,000 kronor, för hvilket belopp deltagare i lånet icke
kunnat vinnas, samt att den inom landet allt knappare tillgången på ledigt
kapital för bolaget omöjliggjort placeringen af nyssnämnda återstående del
af obligationslånet, anhöll bolagets styrelse, som icke funnit någon annan
utväg att kunna genomföra bolagets jern vägsföretag, om Kongl. Maj:ts medverkan
för undfående af låneunderstöd af allmänna medel.

På framställning af Kongl. Maj:t beslöt 1878 års Eiksdag, att på
vissa vilkor, som bolaget sedermera uppfylt, skulle för statsverkets räkning få
inköpas af bolaget utfärdade till dess upplagda obligationslån å 36,000,000
kronor hörande obligationer å 6,753,600 kronor efter en kurs af 90 procent
å nominella beloppet, motsvarande 6,078,240 kronor. Till följd af
detta Riksdagens beslut har riksgäldskontoret under åren 1878 och 1879
förvärfvat 6,753,600 kronor i obligationer af berörda lån, för hvilket Bergslagernas
jernväg är intecknad med rätt näst efter det bolaget beviljade
statslånet å ursprungligen 5,000,000 kronor. Af de utaf staten sålunda
öfvertagna obligationerna har emellertid utlottats och af bolaget till och med
den 15 januari innevarande år infriats ett belopp af 765,000 kronor, så
att riksgäldskontorets fordran i obligationer för närvarande utgör 5,988,600
kronor, hvilket belopp i inköp kostat 5,389,740 kronor. Deremot har
bolaget icke förmått fullgöra stadgade ränteliqvider å obligationslånet. Den
sista af bolaget inlösta halfårskupongen förföll den 15 juli 1885, hvadan
elfva derefter förfallna kuponger ännu återstå oinlösta. Dock har bolaget
den 1 i denna månad guldit hälften af det den 15 januari 1S86 förfallna
kupongbelopp. Riksgäldskontorets fordran för oinlösta kuponger utgör derefter
1,638,157 kronor 50 öre, då följaktligen riksgäldskontorets hela fordran
hos bolaget på grund af öfvertagna obligationer uppgår till 7,626,757
kronor 50 öre jemte från den 15 sistlidne januari upplupen, icke förfallen
ränta efter 5 procent för år å 5,988,600 kronor.

I den underdåniga ansökan, hvilken ligger till grund för ifrågavarande
proposition, har styrelsen rörande bolagets nuvarande affärställning upplyst:

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

att af ofvan om förmälda obligationslån å 36,000,000 kronor utlemnats

endast ........................................................................ kr. 33,079,500: —

att häraf amorterats dels med
bj^ggnadsmedel åren 1875—1881 ... kr. 502,200: —

och dels med trafikmedel . ______ ''» 3,649,500: — 4,151,700: —

så att återstoden af utelöpande obligationer nu utgjorde kr. 28,927,800: —
att med tillgängliga medel inlösts de till obligationslånet
hörande räntekuponger till och med n:o 23,
förfallen den 15 juli 1885, hvaremot ogulden men förfallen
ränta å berörda lån för närvarande uppginge till » 8,342,145: —

hvadan alltså hela skulden till obligationsinnehafvarne

utgjorde .................................................................. kr. 37,269,945: —

samt att å statslånet, som ursprungligen utgjorde
5,000,000 kronor, och å hvilket annuiteten behörigen

erlagts, återstode oguldne .......................................... » 4,650,580: 37

Bolagets hela skuld belöpte sig alltså till............ kr. 41,920,525: 37

Då bolaget numera inlöst hälften af kupongen n:o 24, förfallen den
15 januari 1886, har nyssnämnda skuldsumma något nedgått.

Vidare har styrelsen till ledning för bedömande af jernvägens ränteförmåga
meddelat följande tablå, utvisande för de senast förflutna 5 åren
huru stor del af den i styrelsens årsberättelser till bolagsstämmor upptagna
nettobehållning stått till förfogande för liqvid åt fordringsegarne, nemligen :

	I styrelsens berättel-ser uppgifven netto-behållning	Häraf användt till rörlig materiel, för-råd, utvidgnings-arbeten m. m.	Öfverskott
1886 .	1,489,484	31	253,159	25	1,236,325	06
1887... ......	1,602,650	74	155,491	84	1,447,158	90
1888	1,828,047	90	126,499	04	1,701,548	86
1889 .	2,125,573	31	410,508	76	1,715,064	55
1890..................	2,179,123	82	429,983	70	1,749,140	12

Styrelsen anför härefter, att den skulle hafva önskat, att frågan om
reglering af skulden till obligationsinnehafvarne ännu någon tid fått anstå
i afvaktan derå, att, vare sig med fortsatt begagnande af det hittills af styrelsen
valda liqvidationssätt eller utan amortering men med betalning af full
ränta och minskning af kupongskulden, i den mån trafiken dertill lemnade

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

tillgång, vid tilltagande trafik skulle möjliggjorts betalning af bolagets hela
obligations- och ränteskuld genom ett nytt lån, hvarom aftal då, sedan
ytterligare erfarenhet om jernvägens afkastning vunnits, lättare skulle kunnat
träffas. Då emellertid innehafvare af obligationer, representerande betydliga
belopp, ansett tiden redan nu vara inne för reglering af obligationsskulden,
hade styrelsen, med anledning af ett utaf obligationsinnehafvare väckt förslag,
hos Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen af förevarande
proposition. I styrelsens hemställan ingick dock, att amortering af 5 procent
obligationslånet skulle ega rum, först sedan aktieegarne förut undfått intill 5 procent
ränta, men denna bestämmelse blef med styrelsens medgifvande utesluten.

Fullmägtige i riksgäldskontoret, hvilka lemnats tillfälle att i ärendet
sig yttra, erinrade, bland annat, att, då Bergslagernas jern vägsaktiebolag nu
syntes kunna utan olägenhet fullgöra räuteliqviderna å obligationslånet, innevarande
års Riksdag uppdragit åt fullmägtige att, på sätt fullmägtige kunde
pröfva lämpligt, tillse, att bolagets styrelse i främsta rummet erlade förfallen och
hädanefter förfallande ränta å bolagets obligationsskuld till riksgäldskontoret
och först sedan räntan blifvit vederbörligen gulden verkstälde amortering derå.

Fullmägtige anförde vidare, att af det vid styrelsens nu ifrågavarande
underdåniga ansökning fogade formulär till de förbindelser, hvilka skulle af
bolaget utfärdas för att lemnas i utbyte mot förfallna oinfriade kuponger,
tillhörande ofvan berörda obligationslån, framginge, att bolaget ville utfästa
sig att, så länge någon dylik skuldförbindelse vore utelöpande, icke verkställa
amortering å bolagets obligationslån af den 15 januari 1874 och icke
heller företaga någon utdelning till aktieegarne. I detta hänseende stode
styrelsens förslag till reglering af bolagets obligationsskuld i öfverensstämmelse
med Riksdagens nyssnämnda beslut. Fullmägtige hade derför icke
något att anmärka emot den grund, hvarpå omförmälda förslag vore bygdt.

Enligt förslaget skulle det lån, som vore afsedt att träda i stället för
bolagets kupongskuld, löpa med 4 procent årlig ränta. Då obligationsinnehafvarne
icke vore lagligen berättigade till ränta å förfallna oinlösta kuponger,
syntes i jemförelse med det af bolaget iakttagna förfaringssätt beträffande
liqviden af dess obligationsskuld den erbjudna räntegodtgörelsen
innebära en oomtvistlig fördel för innehafvarne af bolagets obligationer och
sådana förfallna kuponger, som tillhörde redan infriade obligationer.

Ehuru den enligt förslaget bolaget förbehållna rättighet att efter ingången
af år 1900 återbetala sitt nuvarande obligationslån icke egde något
stöd i lydelsen af de till detta lån hörande obligationer, syntes likväl till -

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

räcklig anledning saknas att från riksgäldskontorets sida motsätta sig den
af bolaget önskade konverteringsrätten, hvarom numera vid afslutandet af
obligationslån förbehåll allmänt gjordes. Det vore emellertid enligt fullmägtiges
mening utan tvifvel fördelaktigt för riksgäldskontoret, om konverteringstiden,
som, i händelse af bifall till förslaget, komme att inträda, då
enligt amorteringsplanen omkring en tredjedel af lånet skulle vara återbetald,
blefve framflyttad till en något senare tidpunkt.

Fullmägtige hade ansett sig jemväl böra fästa uppmärksamhet derpå,
att det skulle kunna ifrågasättas, huru vida icke för antagandet af ifrågavarande
förslag, hvilket torde få anses medföra afsevärda fördelar för bolaget,
från statens sida borde uppställas samma fordran, som 1886 års Biksdag
gjorde till vilkor för åtnjutandet af den vid nämnda riksdag beviljade
nedsättning i räntan å lånen till enskilda jern vägar — af hvilken räntenedsättning
Bergslagernas jern vägsaktiebolag icke begagnade sig — eller att
bolaget skulle vara underkastad! de jemkningar i erhållna koncessionsvilkor
eller andra af Kongl. Maj: t gifna bestämmelser, hvilka Kongl. Maj:t, ur
statens och det allmännas synpunkt samt för åstadkommande af närmare
öfverensstämmelse med de under senare tid gifna koncessioner, funne skäl
att föreskrifva. Enligt hvad fullmägtige inhemta!, saknade koncessionen å
Bergslagernas jernväg åtskilliga ur berörda synpunkt vigtiga bestämmelser, under
det att åter andra vore i väsentliga stycken olika dem, som numera meddelades.

Med afseende å de uppoffringar, delegarne i bolaget fått vidkännas för
åstadkommande af ifrågavarande, för det allmänna vigtiga trafikförbindelse,
syntes emellertid fullmägtige hvad fullmägtige anfört rörande föreliggande
förslag till reglering af bolagets obligationsskuld likväl icke, derest öfriga
obligationsinnehafvare inginge på detsamma, böra utgöra hinder för antagande
äfven från statens sida af förslaget.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t androg chefen för finansdepartementet,
enligt hvad som inhemtas af det propositionen vidfogade
statsrådsprotokoll, hufvudsakligen följande.

Bland de af bolaget från statens sida äskade medgifvanden vore den
föreslagna rätten att efter ingången af år 1900 till återbetalning uppsäga
hela 5 procent obligationslånet utan tvifvel det vigtigaste. Fullmägtige i
riksgäldskontoret hade också, utan att likväl bestämdt motsätta sig förslaget
i denna del, antydt, att det vore fördelaktigt för riksgäldskontoret, om konverteringstiden
blefve framflyttad till en något senare tidpunkt. Ehuru
detta naturligtvis icke kunde bestridas, borde man likväl icke förbise, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

statens lånetransaktioner med bolaget icke varit förenade med någon uppoffring.
Sålunda hade staten å det bolaget år 1 872 beviljade lån å 5,000,000
kronor uppburit och komme alltjemt att uppbära ränta efter 5 procent,
hvilken ränta betydligt öfverstege statens egen nuvarande upplåningsränta.
Likaledes hade de af staten åren 1878 och 1879 efter en kurs af 90 procent
af bolaget inköpta obligationerna å sammanlagdt 0,753,600 kronor intill
den 15 juli 1885 lemnat 5 procent ränta å nominella beloppet, och
skulle enligt förslaget staten, jemte godtgörelse för den hittills förfallna,
men icke godtgjorda räntan, äfven hädanefter intill konverteringstiden åtnjuta
enahanda ränta å nyssnämnda belopp. Härtill komme att staten äfven
så till vida på obligationslånet skördat vinst, att af de å 90 procent inköpta
obligationerna hittills utlottats ett belopp af 765,000 kronor. Med
afseende härå och då aktieegarne, Indika med betydliga egna uppoffringar
bragt stora bergslagsbanan till stånd, härigenom beredt väsentliga fördelar
åt en stor del af landet, ansåge departementschefen sig ega skäl att tillstyrka
bifall till bolagets framställning i denna del.

Hvad åter beträffade bolagets förslag om uppläggande af ett 4 procent
obligationslån till täckande af obligationsinnehafvarnes fordran för icke
liqviderade räntekuponger, funne departementschefen, lika med fullmägtige,
att detta erbjudande för staten innebure en väsentlig fördel och att detsamma
derför borde antagas.

Slutligen hade fullmägtige ansett det kunna ifrågasättas, huru vida icke
såsom vilkor för de ifrågastälda medgifvandena från statens sida borde uppställas
skyldighet för bolaget att underkasta sig vissa jemkningar i de erhållna
koncessionsvilkoren. Med anledning häraf tilläte departementschefen
sig likväl erinra, att, då staten beträffande de nu ifrågavarande, af staten
inköpta obligationerna icke kunde sägas stå i annat förhållande till bolaget
än hvarje annan obligationsinnehafvare, skäl icke syntes vara för handen
att till detta förhållande utsträcka tillämpningen af vilkor, hvilka med skäl
kunde uppställas, då fråga vore om förändringar beträffande de för befrämjande
af enskilda jern vägsanläggningar utlemnade statslån.

Till statsutskottet har jemväl biff vit hänvisad en af herr A. V. Ljungman
inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 188), i hvilken motionären anfört,
att det af fullmägtige i riksgäldskontoret påpekade förhållande med den Bergslagernas
jern vägsaktiebolag meddelade koncession vore af så allvarlig beskaffenhet,
att det icke, på sätt som skett, hade bort af Kongl. Maj:t lemnas
utan afseende, enär, om det än icke kunde förnekas, att Bergslagernas jern -

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

vägar »beredt väsentliga fördelar åt en stor del af landet», det dock vore
lika obestridligt, att koncessionsvilkoren för desamma äfven beredt de mest
väsentliga olägenheter »åt eu stor del af landet», som till följd af det sätt,
på hvilket det allmännas intressen i dessa vilkor blifvit åsidosatta, hindrats
och fortfarande hindrades från att på ett förmånligt sätt anordna sin samfärdsel.
Det sätt, hvarpå Bergslagernas jernvägsaktiebolag begagnat den magt,
som genom nämnda koncessionsvilkor lagts uti bolagets händer och som
innebure en den mest betänkliga våda för »en stor del af landet», utgjorde
äfven eu direkt uppmaning till Riksdagen att icke göra någon som helst
eftergift åt bolaget, med mindre det underkastade sig samma koncessionsvilkor,
som vore gällande för rikets öfriga större jern vägar, och detta särskilt
med hänsyn till bestämmelserna om samtrafik och om anslutning af
andra jernvägar till bolagets.

Skulle emellertid bolaget nu liksom 1886 neka att underkasta sig en
sådan jemkning i koncessionsvilkoren för bolagets jernvägar, och bolaget,
med anledning deraf, att dess nu ifrågasatta finansoperation sålunda gånge
om intet, möjligen blefve försatt i konkurs, då vore tvifvelsutan af nöden,
att Riksdagen i reglementet för riksgäldskontorets förvaltning meddelade
riksgäldsfullmägtige uppdrag att vidtaga de med hänsyn till en sådan eventualitet
nödiga åtgärderna, på det att statens och det allmännas intressen
måtte vederbörligen tillvaratagas.

På grund häraf hemstälde motionären, att Riksdagen med anledning af
Kongl. Maj:ts proposition n:o 56 måtte besluta dels att, endast under vilkor
att Bergslagernas jernvägsaktiebolag medgifver den 1886 fordrade jemkningen
i koncessionen å bolagets jernvägar, bifalla hvad i propositionen
föreslagits, dels ock att åt sina fullmägtige i riksgäldskontor^ uppdraga att,
i händelse bolaget nödgas till sina gäldenärer afträda sin egendom och denna
under tid, då Riksdagen ej är samlad, skulle blifva till tvångsförsäljning utbjuden,
vidtaga alla de åtgärder, som för skyddandet af statens och det allmännas
intressen må anses erforderliga.

Då en reglering af Bergslagernas jern vägsaktiebolags obliga tionsskuld,
på sätt nu blifvit ifrågasatt, otvifvelaktigt erbjuder obligationsinnehafvarne
beaktansvärda fördelar, har utskottet funnit sig böra tillstyrka Riksdagen
att antaga föreliggande förslag. Att, såsom herr Ljungman yrkat, för bifall
till Kongl. Maj:ts proposition uppställa det vilkor att bolaget skall medgifva
de af 1886 års Riksdag fordrade jemkuingar i koncessionen å bolagets
Bill. till Biksd. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 29 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N-.o 45.

jernvägar anser utskottet icke böra ifrågakomma. Utskottet kan nemligen,
i likhet med chefen för finansdepartementet, icke betrakta statens ställning
till det väckta förslaget ur annan synpunkt än den, som gäller för öfriga
obligatiousinnekafvare. Gienom att inköpa eu del af bolagets obligationer
har staten till bolaget trädt i samma förhållande som hvarje annan innehafvare
af dylika obligationer, och det synes utskottet icke rigtigt, om staten
skulle begagna detta tillfälle till att mot bolaget framställa anspråk,
som de eljest med staten i denna fråga lika berättigade icke kunna väcka
och hvilka bolagets styrelse dessutom antagligen skulle anse sig förhindrad
att tillmötesgå, bland annat äfven derför, att dessa anspråk under vissa förhållanden
kunde innebära ett medgifvande af förmåner åt en borgenär till de
öfriges förfång. Utskottet är för sin del öfvertygadt derom, att ett vilkor, sådant
som det af motionären påyrkade, skulle kunna äfventyra hela den föreslagna
för staten fördelaktiga uppgörelsen; men härtill vill utskottet icke medverka.

Om utskottet ansett sig icke kunna förorda motionärens förslag i omförmälda
hänseende, har utskottet deremot funnit motionens senare del förtjent
af uppmärksamhet. Behandlingen af denna del utaf motionen torde
dock lämpligast böra ega rum i sammanhang med behandlingen af återstående
stadganden i det nya reglementet för riksgäldskontoret, till hvilket
reglemente utskottet kommer att föreslå ett tillägg, afsedt att fylla eu lucka
i de nuvarande bestämmelserna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Eiksdagen, utan afseende å herr Ljungmans ofvanberörda
motion i hvad den angår uppställandet af vilkor
för bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition,
må bifalla denna proposition.

Stockholm den 21 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

Sven Nilsson.

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

Reservation

af herr P. Pehrson, hvilken yrkat, att utskottets hemställan skulle
erhålla följande lydelse:

att Riksdagen, med anledning af herr Ljungmans
motion, må bifalla Kongl. Maj:ts proposition, under vilkor
att Bergslagernas jern vägsaktiebolag medgifver den
jemkning i koncessionen å bolagets jernvägar, att dessa
skola vara underkastade de bestämmelser i fråga om samtrafik
med statens eller enskildas jernvägar och om afgifterna
derför, som af Kongl. Maj:t utfärdas.