Statsutskottets Utlåtande N:o 44 (Utlåtande 1893:Su44 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

N:o 44.

Ank. till Biksd. kansli den 20 mars 1893, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition till Riksdagen
angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf
efter enlcan Maria Kristina Olsson från Raseberg i
Skaraborgs län.

(I. A.)

Enligt hvad i en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 10) af
den 22 december 1892 inhemtas, hade, sedan lägenhetsegaren Sven
Olssons från Raseberg i Lavads socken enka, Maria Kristina Johansdotter,
den 4 april 1889 aflidit, i instrumentet öfver den efter henne
den 15 i nämnda månad förrättade bouppteckning såsom hennes arfvingar
upptagits »systerbarnen» Christina Johansdotter, gift med arbetaren
Claes Thure Claesson och bosatt i Stockholm, Sofia Johansdotter,
gift med smidesarbetaren August Theodor Holmgren och bosatt å Vira
bruk i Upland, Johanna Johansdotter, gift med arbetaren Gustaf Albert
Jansson och bosatt i Stockholm, Fredrika Johansdotter, gift med arbetaren
Sven Johan Johansson och bosatt i Norra Amerika, samt slagteriarbetaren
Carl Johansson från Venersborg, af hvilka den sistnämnde
sedermera ogift aflidit; hvarjemte i berörda instrument äfven antecknats,
att Sven Olsson efterlemnat en halfbroder, Anders Olsson i Vestanåker.

Bih. till Biksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 35 Häft. (N:is 44—46) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

A'' instrumentet öfver ett den 22 februari och den 31 oktober
1890 efter Sven Olsson och hans bemälda hustru förrättadt arfskifte
hade framgått, att makarne, hvilka med hvarandra ingått äktenskap
före år 1845, uti inbördes testamente af den 10 mars 1877 föreskrifvit,
att den af dem, som den andra öfverlefde, skulle med oinskränkt
dispositionsrätt under sin lifstid behålla och besitta allt hvad i boet
funnes, samt att efter båda makarnes död qvarlåtenskapen skulle efter
lag fördelas mellan deras arfvingar; att enkan Olsson genom testamente
åt den 23 april 1883 förordnat, att hennes systerdotter, Sofia Holmgren,
skulle etter hennes död erhålla hennes gångkläder, af hvilken egendom
denna då skulle blifva ensam egare utan minsta intrång eller klander
af enkan Olssons öfriga arfvingar; att utredningsmannen i boet, landtbrukaren
S. J. Andersson i Björklunda, vid arfskiftesförrättningen upplyst,
ej mindre att de i boupptecknir.gsinstrumentet såsom arfvingar
etter enkan Olsson upptagna systerbarnen vore barn af en utom äktenskapet
född dotter till enkan Olssons moder, än äfven att inga kända
arfvingar efter enkan Olsson funnes, hvadan hennes giftorätt i boet
komme att tillfalla kronan såsom danaarf; samt att boets behållning
uppgått till 10,143 kronor 27 öre, deraf två tredjedelar tillskiftats förbemälde
Anders Olsson och återstående tredjedelen eller 3,381 kronor
9 öre Kongl. Magt och kronan.

Sedan derefter kammaradvokatfiskalsembetet instämt förbemälde
S. J. Andersson till 1890 års lagtima hösteting med Kållands härad
under yrkande, att qvarlåtenskapen efter enkan Olsson måtte förklaras
skola såsom danaarf tillfalla kronan och Andersson förpligtas för medlen
redovisa, samt under målets handläggning å kärandesidan företetts
ett prestbetyg, hvaraf inhemtades, att enkan Olsson haft en oäkta syster,
Kerstin, född den 23 mars 1811, hade häradsrätten genom utslag den
31 december 1890, hvilket vunnit laga kraft, förklarat, att, som de i
arfskiftesinstrumentet upptagna syskonbarn till enkan Olsson, hvilka till
en början förmenats vara dennas arfvingar och såsom sådana jemväl
antecknats i den efter henne upprättade bouppteckningen, icke kunnat
visa sig vara berättigade till arf efter henne, och det ej heller kunnat
utrönas, att hon egt några andra skyldemän i lifvet, berättigade att taga
arf efter henne, samt enkan Olsson, hvilken aflidit den 4 april 1889,
för ty ej efterlemnat några på orten kända arfvingar, skulle hennes
qvarlåtenskap såsom danaarf tillfalla Kongl. Magt och kronan, i följd
hvaraf S. J. Andersson, hvilken dels såsom utredningsman och dels på
grund af särskild! förordnande att bevaka kronans rätt haft om hand
enkan Olssons dödsbo, förpligtades att till vederbörande myndighet å

Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

•Kongl. Matos och kronans vägnar redovisa qvarlåtenskapen efter henne.
Härefter hade förbemälde Claes Thure Claesson och hans hustru Christina
Johansdotter, August Theodor Holmgren och hans hustru boka
Johansdotter, Gustaf Albert Jansson och hans hustru Johanna Johansdotter
samt Sven Johan Johansson och hans hustru Fredrika Johansdotter
hos Kongl. Maj:t gjort framställning om afstående åt kronans

rätt till ifrågavarande danaarf. ,

Claes Thure Claesson och hans medsökande hade till stod tor (ten
gjorda ansökningen anfört, att de, ehuru arbetsföra, likväl vore i saknad
af alla andra tillgångar än hvad de genom sitt arbete kunde förekalla
sig samt befunne sig jemte minderåriga barn i mycket fattiga omständigheter;
varande af sökandena åberopade dels särskilda intyg åt vederbörande
pastorsembeten, utvisande, att Claesson och hans hustru, som
vore födda, mannen den 14 maj 1846 och hustrun den 28 juni 1840
befunne sig i fattiga omständigheter, att Sofia Johansdotter vore född
den 8 augusti 1847, samt att Gustaf Albert Jansson, som vore född den
10 augusti 1860, befunne sig i medellösa omständigheter, dels ett den
25 februari innevarande år af ordföranden i Eskelhems församlings åt
Gotlands län fattigvårdsstyrelse utfärdadt intyg, att makarne Holmgren,
som dåmera vore bosatta inom berörda församling, befunne sig i myc to
små och fattiga omständigheter samt hade många minderåriga barn,
dels ock ett af vederbörande tjensteman vid skandinaviska evangelisklutherska
församlingen i Gardner i staten Massachusetts åt Norra Amerikas
förenta stater den 6 sistlidne februari afgifvet intyg åt innehål,
att Sven Johan Johansson och hans hustru Fredrika Johansdotter, hviika
tillhörde nämnda församling och af hviika mannen vore född den 12
augusti 1848 samt hustrun den 6 augusti 1842, vore i ekonomiskt afseende
i en mycket betryckt och behöfvande ställning.

Med anledning af Claes Thure Claessons och hans medsokandes
berörda framställning hade utlåtande afgifvits af Kongl. Mapts befallningshafvande
i Skaraborgs län, som dervid öfverlemnat inhemtadt yttrande
från kronofogden i Lidköpings fögderi, deruti anförts, att, enligt
hvad kronofogden, som sökt göra sig underrättad, huruvida den afiidna
egt någon bekantskap med sökandena och om den förefintliga slagtskapen
utgjort något närmare föreningsband dem emellan, tran tillförlitligt
håll inhemtat, enkan Olsson i lifstiden flera gånger mottagit besök åt
sina ifrågavarande fjerran boende systerbarn, och att, då uti det mellan
makarne Olsson upprättade inbördes testamentet bestämts, att etter
båda makarnes död qvarlåtenskapen skulle efter lag delas mellan deras
arfvingar, såsom enkan Olssons arfvingar otvifvelaktigt åsyftats hennes

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 44.

omförmäla systerbarn, ehuru uttrycklig bestämmelse derom ej i testa-*
mentet influtit; och hade Kongl. Majrts befallningshafvande på de af
kronofogden anförda skal förordat bifall till ansökningen. Infordradt
utlåtande både jemväl afgifvits af kammaradvokatfiskalsembetet, hvilket
jemte upplysning att landtbrukaren S. J. Andersson i sin förenämnda
egenskap afgifvit redovisning, utvisande, att ifrågavarande danaarf, efter
aldrag af utanordna^ aktoratsprovision till advokatfiskal, utgjorde ett
ograveradt belopp af 3,049 kronor 20 öre, som i statskontoret innestode,
sk^nkashemSta ^ Samma danaarf måtte till sökandenas förmån efter m

• A Medi- afs,ee^d® a hvad i ärendet sålunda förekommit, har Kongl.
Maj.t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel, tre tusen fyrationio kronor 20 öre, måtte öfverlåtas
a ofyanbemalda Christina Johansdotter, Sofia Johansdotter, Johanna
Johan sdotter och Fredrika Johansdotter till lika fördelning dem emellan.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition
blifvit hänvisad har emot Kong]. Maj:ts framställning icke haft
något att erinra, hvadan utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.