Statsutskottets Utlåtande N:o 43 (Utlåtande 1894:Su43 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

■

.i:

N:o 43.

> -.Vi A >nV<vs*

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1894, kl. 3 e. m.

,s I • • j > < j >1 < > •'' >''u: A''t a f''i i4® ii; i ! -j U-v* »it*- . \-r ? > f m f j, ij *; ’f'' ■ Ut 70;’U.l

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

upplåtelse till Jemtlands fältjägareregementes mötesplats
af mark tillhörig f. d. militiebostället Kungsgården n:o 1
i Jemtlands län.

(I. A.)

i > >: i i. ''. •}>: [ A-:i. t\n jjn in''drif ■. uj i /ilo < f rr ptifftö/l

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för den 26 januari innevarande år bär Kongl. Maj:t
i en samma dag till Riksdagen aflåten och sedermera till statsutskottets
förberedande behandling remitterad proposition (n:o 32) föreslagit Riksdagen
att medgifva, att af f. d. corpscliefsbostället 2 V8 mantal n:o 1
Kungsgården de områden, som betecknades med röd färg å eu vid
protokollet fogad karta, måtte för tiden från och med den 14 mars
1895 få upplåtas till Jemtlands fältjägareregemente för att med dess
mötesplats å Frösön sammanläggas.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att på förslag åt arméförvaltningen,
som framhållit önskvärdheten deraf, att åt vaktmästaren
vid dåvarande Jemtlands fältjägarecorps’ förråd å Frösö lägerplats bereddes
bostad å lägerplatsen, Kongl. Maj:t genom bref den 27 januari
1888 medgifvit, att för berörda ändamål finge för kronans räkning förvärfvas
dels eganderätten till byggnaderna å det s. > k. Svenstorpet

Statsutskottets Utlåtande N:o 48.

under f. d. corpschefsbostället 2 1/2 mantal Kungsgården n:o 1 i Frösö
socken af Jemkande län, dels ock brukningsrätten af den till torpet
hörande jord under återstående arrendetid eller intill den 14 mars 1895;
och hade Kongl. Magt i sammanhang dermed anbefalt arméförvaltningen
att närmare mot slutet af arrendetiden men dock så tidigt, att, innan
förnyad utarrendering af Kungsgården egde rum, Riksdagens yttrande
i frågan kunde hinna inhemtas, till Kongl. Maj:t inkomma med framställning
om torplägenhetens fullständiga skiljande från Kungsgården
och sammanläggning med mötesplatsen.

Enligt hvad arméförvaltningen i en till Kongl. Maj:t den 11
augusti 1893 ingifven skrifvelse anmält hade förvaltningen med anledning
deraf uppdragit åt chefen för corpsen att afgifva förslag såväl
rörande ifrågavarande torp lägenhets sammanläggande med mötesfältet
som ock om den ytterligare utvidgning af mötesplatsen på Kungsgårdens
område, som ansåges böra komma till stånd; och hade, på sätt
arméförvaltningen ytterligare tillkännagifvit, chefen för corpsen, till
åtlydnad deraf, meddelat, att den för mötesplatsens utvidgning lämpligaste
terrängen tillhörde f. d. regementspastorsbostället 72 mantal
Vesterhus n:o 3, f. d. kronofogdebostället 1/2 mantal Vesterhus n:o 2
och f. d. regementsfältskärsbostället 5/12 mantal Vesterhus n:o 1, att
emellertid, under det att nu gällande arrendekontrakt om Vesterhus n:o
1 utginge vid midfastan år 1895, arrendekontrakten om de två förstnämnda
boställena egde giltighet intill midfastan 1900, och att, då sålunda
en längre tid komme att förflyta, innan någon utvidgning af
exercisfältet åt denna sida kunde ega rum, men för truppernas öfning
ovilkorligen erfordrades större utrymme än det, hvaröfver regementet
för närvarande förfogade, det syntes chefen lämpligast att med mötesplatsen
förenades de delar af f. d. corpschefsbostället, som å ett handlingarna
bilagdt karteutkast betecknades med röd färg och hvilka, då
arrendekontraktet om nämnda boställe löpte till ända den 14 mars 1895, .
redan sagda dag blefve för ändamålet disponibla.

Beträffande detta sålunda af chefen framstälda förslag till frågans
lösning hade yttranden afgifvits utaf vederbörande jägmästare och öfverjägmästare
samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län och
domänstyrelsen; och framginge af dessa vid arméförvaltningens skrifvelse
fogade yttranden, bland annat:

att ifrågavarande egendom består af två skilda delar, den ena
omfattande den å Frösön belägna hufvudgården med derunder brukade
inegor äfvensom åtskilliga i sammanhang dermed belägna torp samt
hemskogen, fördelad i tre skogsskiften, af hvilka det största utgöres af

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

halfön Bynäset, och den andra delen bestående af den på 14 kilometers
afstånd från hufvudgården i Ås socken belägna fyllnadsjorden Kånkbacken; att

den till användning för mötesfältets utvidgning föreslagna
mark omfattar hufvudgården med tillydande inegor och derintill liggande
torp, en mindre del af Bynässkiftét samt de öfriga tvenne hemskogsskiftena; att

Bynässkiftét, innehållande en areal af omkring 227 hektar,
beräknats lemna en till 1,040 kronor uppskattad årlig virkesafkastning,
hvaremot de öfriga hemskogsskiftena utgöras endast af beteshagar och
prydnadspark med ringa skogsafkastning;

att emellertid hemskogens hela virkesafkastning hittills varit anslagen
till vedbrand och till underhåll af byggnaderna vid hufvudgården
och att kronan dessutom sedan 1874 fått för underhåll af det vid
egendomen befintliga karaktershus vidkännas en kostnad af sammanlagdt
1,540 kronor 92 öre eller i medeltal för 20 år 77 kronor om året;

att arrendet för egendomen utgör 189 kubikfot korn, motsvarande
omkring 370 kronor, och kontant 550 kronor eller således tillhopa 920
kronor;

att jägmästaren med afseende derå, att, enligt hvad ofvan om förmälts,
en ej obetydlig inkomst af skogen skulle erhållas, om densamma
ej anlitades för boställets behof, på det lifligaste tillstyrkt bifall till
den gjorda framställningen och i sammanhang dermed hemstält, att
Bynässkiftét måtte ställas under skogsstatens omedelbara förvaltning,
men Kånkbacken deremot försäljas;

att jemväl öfverjägmästaren förordat chefsembetets framställning
om utvidgning af mötesfältet, dervid han dock hemstält, att, för vinnande
af en lämpligare gräns mot lägerplatsen, Bynässkiftét, som öfverjägmästaren
lika med jägmästaren ansett böra såsom kronopark förvaltas,
icke måtte till någon del ingå'' i upplåtelsen, utan denna innefatta
endast den del af hufvudgården, som läge öster om en å kartan
med blyerts uppdragen linie, tvärs öfver näset mellan berörda skifte och
Frösön i öfrigt; och har öfverjägmästaren, då fyllnadsj ord en Kånkbacken
med en areal af 41,53 har vore belägen i närheten af förut till kronopark
afsätta utskogen till förra militiebostället Undrom n:o 4 samt på
ett afstånd af endast 0,5 mil från Östersund och antagligen i en framtid
mark skulle kunna för utvidgning af lägenheten tilläggas, föreslagit,
att äfven Kånkbacken måtte till kronopark afsättas;

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande funnit intet tvifvel kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

råda derom, att icke en utvidgning af mötesplatsen vore alldeles nödvändig* att

samma myndighet ytterligare påpekat, att arrendet för egendomen
efter afdrag af den beräknade årliga kostnaden för karaktershusets
underhåll utgjorde allenast omkring 843 kronor om året och
således med ungefär 200 kronor understege den afkastning, som beräknades
kunna erhållas ensamt af skogen å Bynässkiftet, om detta
skildes från den öfriga egendomen och ej behöfde tagas i anspråk för
husbehofsvirke till egendomens arrendator och torpare, och att dertill
vidare komrae, att jemväl för fyllnadsjorden,. hvilken nu ej gåfve någon
behållning, alldenstund derstädes bosatta torpare vore berättigade att
från lägenheten förses med husbehofsvirke, skulle, derest skogen ej
för nämnda ändamål anlitades, utan såsom kronopark förvaltades, kunna
påräknas så pass stor inkomst, att sammanlagda skogsinkomsten från
Bynäset och Kånkbacken kunde skattas till mellan 1,100 och 1,200
kronor årligen, ett nettobelopp, som enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
åsigt ej genom en förnyad utarrendering af egendomen kunde
erhållas;

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande på dessa skäl och på grund
af hvad i öfrigt af jägmästaren och öfverjägmästaren anförts tillstyrkt,
att den omkring 500 tunnland omfattande del af Kungsgården, som ej
utgjordes af skogsskiftet Bynäset och fyllnadsjorden Kånkbacken, måtte,
med den gränsskilnad mellan Bynäset och återstoden af hufvudgården,
som af öfverjägmästaren föreslagits, upplåtas till disposition af arméförvaltningen
för ofvan omförmälda ändamål; samt

att domänstyrelsen, under förutsättning att den af corpschefen
föreslagna utvidgning af mötesfältet vore af behofvet påkallad, icke
hade något att erinra deremot, att härtill användes den i sådant afseende
å ofvan omförmälda karteutkast upptagna mark, deri, så vidt af
de hos styrelsen befintliga handlingar kunde inhemtas, inginge inegor
till en areal af omkring 103 hektar, torpjorden häri inräknad, men att
emellertid styrelsen i likhet med öfverjägmästaren och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande tillstyrkt, att om sådant utan olägenhet kunde ''ske,
det område, som komme att till regementet upplåtas, måtte få i vester
begränsas på sätt af dessa myndigheter föreslagits.

Arméförvaltningen, som jemväl för sin del tillstyrkt, att proposition
i antydda syftet måtte till Riksdagen aflåtas, hade emellertid, hvad
anginge gränsen emellan det blifvande området för lägerplatsen och
det s. k. Bynässkiftet, förklarat sig instämma med corpschefen, då det
efter arméförvaltningens uppfattning måste vara synnerligen oneklig!,

G Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

att äfven den mark, som utgjorde skjutbanans förlängning till sjöstranden,
upplätes till mötesplatsen.

Den framställning, som sålunda af chefen för numera Jemtlands
fältjägareregemente gjorts och som i hufvudsak tillstyrkts af samtliga
de i ärendet hörda myndigheter, ansåge sig departementschefen jemväl
böra understödja. Att ifrågavarande mötesplats vore för liten hade
flera gånger framhållits, och uppenbart vore, att, om detta varit fallet
före år 1892, då det till Jernband förlagda infanteritruppförbandet utgjorde
allenast en corps, behofvet. af utvidgning ännu mera skulle göra
sig gällande, sedan, på grund af den sagda år antagna förbättrade härordningen,
omförmälda truppförband organiserats som regemente, hvithet
lika väl som öfriga infanteriregementen vid armén skulle under de för
stammen och andra beväringsklassen gemensamma mötena indelas på
tre bataljoner. I stället för ett truppförband af detta slag, som under
hittills varande förhållanden i regeln vapenöfvats å lägerplatsen, komme
alltså för framtiden tre sådana att derstädes förläggas, och lätt insåges,
att under dylika omständigheter ifrågavarande mötesplats, som hittills
räknats till de mindre vid armén, skulle i sitt närvarande skick visa
sig alldeles otillräcklig. Då dertill komme, att den föreslagna utvidgningen
kunde ordnas så, att statsverket, långt ifrån att någon ökad
kostnad derigenom ådroges detsamma, till och med skulle genom den
stegrade inkomsten från boställets skogar hafva att såsom följd deraf
motse någon om än obetydlig årlig vinst, syntes alla skäl tala för bifall
till framställningen.

Hvad beträffade frågan om gränsen emellan det s. k. Bynässkiftet
och mötesfältet, stälde sig departementschefen på regementschefens
och arméförvaltningens sida. Skulle nämnda gräns dragas så, som af
de civila myndigheterna föreslagits, blefve afståndet från den genom
mötesfältet gående väg och fältets gränslinie endast omkring 1,500
meter, och lätteligen insåges, att, då regementets skjutbana måste förläggas
på denna del af mötesfältet, nämnda afstånd med nutidens långskjutande
gevär ingalunda kunde vara tillfyllestgörande.

Utskottet, som tagit del af de till detta ärende hörande handlingar,
har af dem inhemtat, att å ifrågavarande egendom finnas ej
mindre än 21 dagsverkstorp, deraf 18 på hufvudgården, och 3 på fyllnadsjorden,
hvilka alla blifvit anlagda under föregående boställsinnehafvares
och arrendatorers tid samt till största delen blifvit af torparne
sjelfva upparbetade och bebyggda med virke från boställets skog.

Af handlingarne framgår emellertid icke, huruvida de å hufvud -

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

gården bosatta torpare möjligen skulle kunna till en del medgifvas att
tills vidare qvarsitta å torpen äfven vid markens upplåtelse till lägerplats
eller i hvad mån platser skulle kunna beredas dem å andra områden
af ifrågavarande eller ett närgränsande boställe. Eu utredning i
detta afseende synes dock önsklig, innan beslut fattas om markens
öfverlemnande till förenämnda ändamål; och med afseende härå har
utskottet, som visserligen funnit mötesplatsens utvidgning af omständigheterna
påkallad, icke ansett sig i det skick, frågan nu befinner sig,
kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts omförmälda framställning, helst
behofvet af nämnda utvidgning icke torde vara så trängande, att dermed
ej kan anstå något år, och hinder icke lärer möta att vid nu
löpande arrendetids utgång den 14 mars 1895 bestämma så kort tid
för förnyad utarrendering af bostället, att detsamma kan varda, i den
mån sådant erfordras, för sammanslagning med mötesplatsen disponibelt.

På grund häraf och med hänsyn dertill, att utredning jemväl
saknas ej allenast huru med de å bostället befintliga, kronan tillhöriga
byggnader skall vid markens öfverlemnande till mötesplatsen förfaras,
utan äfven beträffande användningen af virket från den å det till skjutbana
afsedda området växande skogen, hemställer utskottet,

att hvad Kongl. Maj:t i omförmälda afseende föreslagit
för närvarande icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 april 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.