Statsutskottets Utlåtande N:o 43 (Utlåtande 1893:Su43 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

N:o 43.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1893, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts särskilda proposition,
angående ordnande af pensions förhållandena vid intendenturcorpsen.

(l:a U. A.)

Uti en den 17 nästlidne februari till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 36) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att fältintendenter,
intendenter och förvaltare vid intendenturcorpsen måtte få förklaras berättigade
att, under de vilkor i öfrig!, som för åtnjutande af fyllnadspension
funnes stadgade uti kongl. cirkuläret den 22 juni 1877 angående ny
pensionsreglering för armén, vid fylda 60 lefnadsår erhålla dylik pension.

Såsom af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden af nyssnämnda dag inhemtas, har departementschefen
erinrat, hurusom, sedan Kongl. Maj:t med godkännande af 1892 års urtima
riksdags i härordningsfrågan fattade beslut faststält stat för den nyinrättade
intendenturcorpsen, generalintendenten i skrifvelse den 14 sistlidne
februari anhållit, att Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte dels
att embets- och tjenstemännen vid nämnda corps måtte vinna delaktighet
i arméns pensionskassa samt arméns enke- och pupillkassa och dervid,
hvad anginge tiden för pensions erhållande och skyldighet att med pension
afgå, likställas, generalintendenten med embetsman tillhörande generalitetet
samt fältintendenterna, intendenterna, förvaltarne och förmännen med regementsintenclenterna,
och dels att löntagarne å intendenturcorpsens stat
måtte, tills vidare och intill dess frågan om corpsens delaktighet i nämnda
kassor kunde blifva i vederbörlig ordning afgjord, berättigas att för erhållande
af eventuel pensionsrätt till desamma erlägga afgifter med enahanda
belopp, som skulle påförts dem, derest de redan varit delegare i kassorna.

Departementschefen, som funnit generalintendentens, framställning,
för så vidt densamma afsåge delaktighet för de nämnda tjenstemännen i
pensionskassorna, böra bero på arméns fullmägtiges afgörande, och som
Bih. till Riksd. Prat. 1893. 4 Sand. 1 Afd. 34 Höft. (N:o 43).

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

jemväl ansett yrkandet, att löntagarne å intendenturcorpsens stat skalle berättigas
att redan innan corpsen upptagits till delaktighet i kassorna få till
dem erlägga afgifter, icke höra afgöras förr, än yttrande från direktionen
för arméns pensionskassa inhemtats, har, i fråga om den rätt till fyllnadspension,
som kunde för intendenturtjenstemän ifrågakomma, till en början
erinrat, hurusom uti de år 1877 af Riksdagen antagna, sedermera af Kongl.
Maj:t genom cirkuläret den 22 juni samma år till efterrättelse fastställa
grunderna för arméns pensionering vore å ena sidan stadgadt, att de till
armén hörande embets- och tjensteman af militärläkare och civilstaterna,
hvilka vore till pension ur arméns pensionskassa berättigade, jemväl egde,
att vid afskedstagande! erhålla fyllnadspension, hvadan alltså eventuel rätt
till dylik pension inträdde i och med detsamma vederbörande tjensteman
vid armén vunnit delaktighet i pensionskassan; men att då å andra sidan
såsom ytterligare vilkor för fyllnadspensions erhållande, enligt samma grunder,
stadgades viss lefnadsålder, som bestämts olika för tjensteman af olika
grader och ej heller sammanfölle med den lefnadsålder, som enligt reglementet,
för arméns pensionskassa vore för erhållande af pension från
nämnda kassa faststäld, uppenbai*t vore, att då vid armén inrättades tjenstebefattning
af annat slag eller annan benämning än de förut i pensionsgrunderna
uppräknade, frågan om den ålder, innehafvare af dylik befattning
borde hafva uppnått för att komma i åtnjutande af fyllnadspension,
berodde på Riksdagens afgörande.

Enligt den för intendenturcorpsen faststälda nya stat skulle vid densamma
finnas anstälde: 1 generalintendent, 4 fältintendenter af lista klassen,
5 fältintendenter af 2:dra, klassen, 30 intendenter af lista klassen, 16 intendenter
af 2:dra klassen, 8 intendenter af 3:dje klassen, 53 förvaltare och
36 förmän. Af dessa befattningar vore generalintendentens redan i pensionsgrunderna
likstäld med generalsbefattning, på grund hvaraf frågan om hans
pensionering icke påkallade någon framställning till Riksdagen.

Beträffande vidare förmänsbefattningarne torde, i fråga om pensionering,
på dem böra tillämpas de för manskap vid armén gällande bestämmelser
och sålunda pension från arméns pensionskassa för dem icke kunna
ifrågakomma.

Frågan om rätt till fyllnadspension för de återstående officers- eller
underofficersrangklasserna tillhörande nya befattningarne vid intendenturcorpsen,
eller fältintendenternas, intendenternas och förvaltarnes, gjorde
deremot en framställning till Riksdagen af nöden.

Vidkommande dessa befattningars egenskaper att vara nya, har departementschefen
erinrat, att den största gruppen deraf, intendenternas, vore
afsedd att utbytas mot de nuvarande regementsintendentsbefattningarna,

Statsutskottets Utletande N:o 43.

hvilka, i mån af innehafvarnes afgång, skulle indragas, och att, beträffande
pensioneringen af intendenterna, statens ställning så till vida blefve gynsammare
än förut, som dels de blifvande innehafvarne af dessa befattningar
ej kunde komma i åtnjutande af ålderstillägg och således ej heller af den
dermed förenade högre pension och dels dessa tjenstemäns aflöning, utaf
hvilken pensionens storlek vore beroende, skulle utgå med tre olika belopp,
deraf det högsta motsvarar det för närvarande till regementsintendenterna
utgående.

Till generalintendentens hemställan, att fältintendenter, intendenter och
förvaltare i fråga om rätt till erhållande af fyllnadspension måtte likställas
med regementsintendenterna, så att pensionsrätten skulle inträda vid uppnådda
60 lefnadsår och skyldigheten att med pension afgå följaktligen vid 63 år,
har departementschefen tillstyrkt bifall. Innehafvarne af dessa befattningar
skulle derigenom, i fråga om pensionsåldern, komma i alldeles samma ställning
som det stora flertalet civile tjensteman vid armén, af hvilka endast
krigsarkivarie!! och vaktmästarne vid militära embetsverk och staber måste
för vinnande af fyllnadspension hafva uppnått 65 lefnadsår. Äfven statens
berättigade intresse att ej i förtid betungas med tjenstemäns pensionering
skulle, enligt departementschefens förmenande, genom ett sådant ordnande
af frågan om pensionsåldern för de nya intendenturfjenstemännen, blifva
väl tillgodosedt. I grad vore fältintendenterna likstälda med öfverstelöjtnanter
och majorer, intendenterna med kaptener och löjtnanter samt förvaltare
med fanjunkare; och då dessa militäre tjensteman för erhållande
af fyllnadspension måste hafva uppnått 55 respektive 50 lefnadsår, skulle
alltså rättigheten till pension för gradkamraterna inom den nya intendenturcorpsen
inträda 5 respektive 10 år senare.

Utskottet, som emot hvad Kongl. Maj:t föreslagit icke haft något att
erinra, får hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 20 mars 1893.

På utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herrar L. Jönsson, P. Pehrson i Törneryd, N. Petersson och O. Andersson.