Statsutskottets Utlåtande N:o 42 (Utlåtande 1892:Su42 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

N:o 42.

Ank. till Riksd. kansli den 31 mars 1892, kl. 5 e. m.

Utlutande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
dispositionen af inflytande hyresinkomster frän de till
svenska kronans egendom i Konstantinopel hörande bodlägenheter.
(l:a IT. A.)

Uti en den 13 januari innevarande år till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 10) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, i afvaktan
på den slutliga pröfningen af väckt förslag rörande ombyggnad af de
till kronans fastighet i Konstantinopel hörande bodlägenheter, medgifva,
dels att af öfverskotten å de från berörda fastigheter inflytande hyresinkomster
finge från och med år 1893 tills vidare till svenska kyrkan
i Paris användas 3,050 kronor årligen, dels ock att samma öfverskott
i öfrigt måtte tills vidare reserveras och insättas i Sveriges riksbank
på särskild räkning, benämnd »medel influtna från kronans fastighet i
Konstantinopel, till framtida disposition».

Såsom af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver
utrikesdepartementsärenden för ofvannämnda dag inhemtas, har ministern
för utrikes ärendena vid ärendets föredragning till en början erinrat,
att den ifrågavarande fastigheten år 1757 genom dåvarande envoyén
Gr. von Oelsing, efter bemyndigande af kanslikollegium, inköpts för
medel, som genom stamböcker, kollektör och eljest insamlats i ändamål
att i Konstantinopel uppföra én luthersk kyrka. I det å tomten då
befintliga hus hade emellertid, förutom kyrka, äfven bostad för beskickningen
blifvit inredd, i det att Celsing anmält, att, ”det i anseende till
turkarnes fanatism och den dåvarande stränga regimen i Turkiet ej gått

Bih. till Jlihd. Frot. 18112. 4 Sami. 1 A/d. 21 Höft. (N:o 42). 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

an att angifva huset såsom kyrkans egendom eller der anordna eu mer
lysande kyrkoinrättning”.

Sedan Kongl. Magt år 1863 begärt Rikets Ständers medgifvande
att med ifrågavarande egendom i Konstantinopel måtte få vidtagas de
förfoganden, som kunde befinnas bäst leda till att utan särskild kostnad
för staten bereda svenska beskickningen vid Ottomanniska porten
eu passande och värdig bostad, samt Rikets Ständer anmält, att de för
sin del, på grund af livad i ämnet blifvit upplyst, medgifvit Kongl.
Magt att vidtaga de förfoganden, som i ofvanberörda hänseende kunde
anses lämpliga, både inom berörda egendom sedermera under åren 1869
och 1870 arbeten blifvit utförda, omfattande dels nybyggnad af beskicltningshotellet
och uppförande af bodlägenheter i egendomens gräns åt
Peragatan, för hvilka arbeten kostnaden blifvit bestridd genom lån, afsedt
att amorteras genom inflytande hyror för bodlägenheterna. Sedan
detta lån blifvit slutbetaldt, både vid regleringen af statsverkets utgifter
för år 1887 dåvarande ministern för utrikes ärendena anmält, att särskilt
statsanslag för underhåll af ifrågavarande fastighet kunde för
framtiden undvaras; och hade i följd häraf det anslag å 4,200 kronor,
som dittills varit för detta ändamål under tredje hufvudtiteln uppfördt,
ur riksstaten för år 1887 uteslutits. Alla utgifter för fastigheten hade
från och med sistnämnda år bestridts af dess hyresafkastning, men då
i dessa utgifter ingått omkostnader för större reparationsarbeten, hade
räkenskaperna för fastigheter! först år 1890 haft att uppvisa öfverskott.
Enligt hvad utrikesministern den 11 april 1891 inför Kongl. Maj:t anmält,
utgjorde detta öfverskott 4,956 kronor 82 öre.

Efter att å sid. 4 och 5 af statsrådsprotokollet erinrats, att lön till
eu legationspredikant i Konstantinopel varit å konsulsstaten uppförd
ända till år 1882, då densamma på Kongl. Maj:ts framställning indragits,
hvarefter frågan om befattningens återupprättande icke förekommit, hvarför
den särskilda kapellbyggnad, som funnes å tomten, icke för närvarande
användes, upplyser utrikesministern, att de vid Peragatan belägna
bodlägenheter lemnade en årlig hyresinkomst af 15,897 kronor
och att efter afdrag af det för egendomens underhåll samt för skatter
in. in. erforderliga belopp, enligt de af kongl. beskickningen gjorda
beräkningar ett årligt öfverskott af omkring 11,000 kronor kunde antagas
framgent skola uppkomma, Kongl. beskiclaiingen hade föreslagit
att af detta öfverskott bilda en byggnadsfond afsedd att användas som
bidrag till ombyggnad af bodlägenheterna för erhållande af större hyresinkomst,
och den direkta utgiften för ett sådant företag skulle, enligt
ett af en framstående arkitekt uppgjordt förslag, kunna beräknas till

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

omkring 150,000 kronor. Företaget skulle kunna utföras inom kort
tid genom upptagande af ett byggnadslån och derefter skulle efter afdrag
af underhålls- och amorteringskostnader ett så stort öfverskott
uppkomma, att företaget kunde anses vinstgifvande.

För egen del vore utrikesministern benägen ansluta sig till beskickningens
åsigt om lämpligheten att företaga en ombyggnad af berörda
bodlägenheter, för så vidt en, i förhållande till kostnaderna för ombyggnaden,
afsevärd ökning i fastighetens afkastning skulle kunna vinnas.
Och med afseende på bodarnes fördelaktiga belägenhet vid hufvudgatan
i en företrädesvis af den förmögnare europeiska befolkningen bebodd
stadsdel, syntes det icke osannolikt, att företaget, på sätt beskickningen
antagit, skulle komma att visa sig vinstgifvande. Frågan kunde dock
icke för närvarande anses tillräckligt utredd, då det uppgjorda byggnadsförslaget
syntes böra undergå granskning af annan byggnadskunnig
och med förhållandena på platsen förtrogen person samt jemväl i öfrig!
ytterligare upplysningar borde inhemtas för att bereda den största möjliga
tillförlitlighet åt beräkningen af den afkastning, fastigheten i dess tillämnade
nya skick kunde väntas lemna. Intill dess en sådan utredning
förelåge, och fördelarne af det väckta byggnadsförslaget kunde med
ledning deraf bedömas, ansåge utrikesministern frågan om dispositionen
af öfverskotten å fastighetens hyresafkastning böra anstå, och dessa öfverskott
tills vidare reserveras allenast med nedan omförmälda undantag
af det belopp, 3,050 kronor årligen, som lian ansåge böra användas till
svenska kyrkan i Paris.

Till sistnämnda kyrka funnes i gällande riksstat å tredje hufvudtiteln
för utgifter, som bestredes af svenska statsverket allena, uppförd!
ett belopp af 2,950 kronor. Vid 1886 års riksdag hade Kongl. Magt
begärt att det sedan flera år med 1,800 kronor utgående anslaget till
samma kyrka måtte förhöjas med 1,700 kronor till 3,500 kronor, men
Riksdagen hade endast så till vida bifallit Kongl. Maj:ts i berörda hänseende
gjorda framställning, att ifrågavarande anslag förhöjdes med
1,150 kronor, utgörande återstoden af det belopp som blifvit disponibelt
genom den af Kongl. Magt samtidigt föreslagna indragning af anslaget
till underhåll af svenska kronans egendom i Konstantinopel; och
anslaget till kyrkan i Paris hade derefter utgått med nämnda belopp
2,950 kronor.

Svenska församlingen i haris hade emellertid genom sitt kyrkoråd i
eu, vid statsrådsprotokollet fogad ansökning af den 15 sistlidne oktober,
till hvilken utskottet får hänvisa, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta proposition, att det nuvarande anslaget till kyrkan

Statsutskottets Utlåtande N:0 42.

måtte höjas från 2,950 till 6,000 kronor. Det ytterligare anslaget skulle
således blifva 3,050 kronor hvaraf 2,186 för fyllande af brist i kyrkans
nuvarande budget och 864 kronor såsom lönetillökning för kyrkans
pastor, hvilken, då han för närvarande uppbure 4,320 kronor från kyrkan
och 2,000 kronor från 8:de hufvudtiteln såsom sjömansprest i hainnarne
vid engelska kanalen, härigenom skulle i rundt tal erhålla 7,200
kronor eller 10,000 francs.

Denna ansökning hade blifvit förordad dels af Kongl. Maj:ts
minister i Paris, som vitsordat kyrkans gagnrika verksamhet och till
stöd för löneförhöjningen anfört att lönen vore otillräcklig och att man
icke alltid kunde påräkna att till pastor erhålla en person, som, i likhet
med den nuvarande innehafvaren af befattningen, vore i tillfälle att af
egna tillgångar fylla bristen i det för lefnadskostnaden i Paris erforderliga
belopp, dels ock af h. h. erkebiskopen som i sitt, statsrådsprotokollet
bilagda, yttrande likaledes förklarat sig på det lifligaste tillstyrka
bifall till ansökningen.

Äfvenledes, lifligt öfvertygad om kyrkans gagnrika verksamhet, ansåge
utrikesministern, att man måste befara, att denna verksamhet komme
att afbrytas, om kyrkan icke erhölle ytterligare bidrag från svenska
staten. Kyrkan med tillhörande tomter, af hvilka endast en del tagits
i anspråk för kyrkobyggnaden, hade på sin tid förvärfvats för medel,
som, ehuru till eu del insamlade genom kollektör i Sverige, likväl
hufvudsakligen erhållits genom af svenska kolonien i Paris på enskild
väg gjorda insamlingar; men som församlingen senare öfverlemnat
kyrkan med tillhörande tomter till svenska staten, vore det, då kyrkan
förklarats vara svenska statens egendom, icke möjligt för församlingen
att upptaga lån på fastigheterna; och å andra sidan, då tomterna och
kyrkobyggnaden åstadkommits hufvudsakligen genom församlingens medel,
borde någon afyttring icke kunna ifrågasättas utan församlingens
medgifvande.

Kär kyrkan öfverlemnades till staten hade ansetts sannolikt att
kyrkan efter tomternas försäljning skulle komma i så god ekonomisk
ställning att vidare statsunderstöd skulle kunna undvaras, men de förhoppningar
man gjorde sig om tomternas hastigt stigande värde hade
icke förverkligats, och det vore enligt utrikesministerns åsigt icke numera
sannolikt att tomterna, af hvilka endast den bäst belägna hittills
kunnat afyttras, komme att inbringa så mycket att allt bidrag från
statsverket efter tomternas försäljning skulle kunna indragas, men anslaget
borde i hvarje fall derefter kunna nedsättas, oafsedt att hela

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

frågan huru vida anledning fortfarande funnes till statsbidrag hvarje år
kunde ånyo upptagas.

Den nu anmälda bristen i kyrkans budget hade i sjelfva verket
alltid förefunnits, ehuru den hittills kunnat betäckas dels genom inkomsten
för den försålda tomten och dels genom enskilda tillfälliga
donationer, och hvad anginge förslaget att höja pastorns lön, ansåge
äfven utrikesministern för sin del en sådan förhöjning i hög grad
behöflig.

Då emellertid det nu anmälda behofvet af tillskott i kyrkans inkomster
så till vida kunde anses för tillfälligt, som dess behöflighet
i hvarje fall måste underkastas ny pröfning vid en framtida tomtförsäljning,
ansåge utrikesministern sig åtminstone icke för närvarande
böra tillstyrka att hos Riksdagen äska ökning i det för kyrkan i Paris
å 3:dje hufvudtiteln uppförda anslag, men deremot syntes det honom
att det för kyrkan nu begärda beloppet skulle kunna tills vidare anvisas
till utgående af öfverskotten å inkomsterna från kronans fastighet
i Konstantinopel. Sistberörda fastighet hade förvärfvats i ett syfte,
som läge mycket nära det ändamål, för hvilket den svenska kyrkoförsamlingen
i Paris blifvit bildad, i det att man i båda fallen afsett
att å främmande ort bereda tryggadt tillfälle till luthersk religionsutöfning
och religionsvård. Det kunde icke förnekas, att öfverskotten
å hyresafkastningen af fastigheten i Konstantinopel funne en med det
ursprungliga syftet för fastighetsköpet närmare öfverensstämmande användning
om deraf anvisades medel för den lutherska kyrkan äfven
å andra orter, än om dessa öfverskott skulle tagas i anspråk för andra
statsändamål. Och någon betänklighet borde icke heller möta med afseende
å det belopp, som nu begärdes för kyrkan i Paris, då afkastningen
af fastigheten i Konstantinopel munera vore tillräckligt stor,
för att, äfven med afdrag af berörda belopp, lemna tillgång till anställande
af eu svensk prest vid legationen i Konstantinopel, om och när
det kunde visa sig lämpligt och möjligt att ånyo der upprätta en dylik
befattning.

Åt det utaf Kongl. Maj:t nu äskade belopp, 3,050 kronor årligen
till svenska kyrkan i Paris, äro, såsom här ofvan omförmälts, 2,186
kronor afsedda till fyllande af brist i kyrkans budget och 864 kronor
till lönetillökning för kyrkans pastor. Då, enligt utskottets åsigt, det
är af vigt, att den svenska kyrkliga verksamheten i Paris vidmagthålles,
men fara är att denna verksamhet kommer att afbrytas, om kyrkan icke
erhåller ytterligare bidrag från svenska staten, bär utskottet funnit skäligt
tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts framställning så vidt densamma rör

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

beredande af lönetillökning åt kyrkans pastor. Hvad deremot angår
framställningen i hvad den afser fyllande af brist i kyrkans budget,
finner utskottet det böra tillkomma den svenska församlingen i Paris
att sjelf vidtaga åtgärder till bristens täckande eller balanserande tills
vidare, i hvilket afseende svårighet desto mindre torde böra möta som
utsigt förefinnes att genom försäljning af de till kyrkan hörande tomter
för ändamålet tillgängliga medel skola inflyta.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot att öfverskotten å
de från kronans fastighet i Konstantinopel ingående hyresinkomster tills
vidare reserveras och på särskild räkning i riksbanken insättas, har, på
grund af hvad ofvan anförts, velat tillstyrka, att af dessa öfverskottsmedel
må användas ett belopp af 864 kronor för lönetillökning åt den
svenska kyrkans pastor i haris, men anser att sådant medgifvande nu
bör lemnas endast för år 1893, på det nästkommande Riksdag må ej
mindre ytterligare pröfva behofvet än äfven, derest det samma fortfarande
förefinnes, taga i öfvervägande, huru vida utgiften för omförmälda
ändamål må lämpligen af ifrågavarande öfverskottsmedel bestridas.

Utskottet får derför hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, i afvaktan på den
slutliga pröfningen af väckt förslag rörande ombyggnad
af de till kronans fastighet i Konstantinopel hörande
bodlägenheter, medgifver dels att af öfverskotten å
de från berörda fastigheter inflytande hyresinkomster
må för år 1893 till lönetillökning för pastor vid svenska
kyrkan i Paris användas 864 kronor, dels ock att
samma öfverskott i öfrigt må tills vidare reserveras
och insättas i Sveriges riksbank på särskild räkning,
benämnd »medel influtna från kronans fastighet i Konstantinopel,
till framtida disposition».

Stockholm den 31 mars 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Reservation:

af herr friherre A. J{. von Krcemer.

Herr K. Bohnstedt har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
inom utskottet i förestående ärendes behandling.