Statsutskottets Utlåtande N:o 42 (Utlåtande 1891:Su42 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

N:o 42.

Ank. till Riksd. kansli den 14 April 1891, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande
af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende.

(R. A.)

I en deri 13 sistlidne mars till Riksdagen aflåten, till statsutskottet
hänvisad proposition (n:o 53) har Kongl. Maj:t gjort framställning om
beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende.

Af det propositionen bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
inhemtas, att telegrafverket för telefonväsendet haft att disponera:

a) lånemedel:

från handels- och sjöfartsfonden... kr. 630,000: —

» den s. k. gemensamma fonden
i statskontoret.................. » 800,000: — \ 430 000:_

b) af Riksdagen anvisade anslagsbelopp........................... 345,337:50

c) bidrag från kommuner nr. m........................................... 20,462: 50

d) förskott från Uddevalla stad för rikstelefonlinien

Göteborg—Venersborg—-Uddevalla ........................... 26,465: —

Summa kronor 1,822,265: —

Under åren 1882—1889 hade, förutom för utvidgning af de äldre
telefonnäten, till anläggning och inköp af telefonnät äfvensom för byg Bih.

till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 26 Raft. (N:o 42).

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

gande af telefonlinien Stockholm—Göteborg användts kr. 1,378,965:95
samt under tiden 1890—mars 1891 för anläggning
och inköp af telefonnät, ombyggnad af inköpta nät samt
byggande af rikstelefonlinien Stockholm—Malmö utgif -

va omkring ................................................................................ » 875,000: —

hvarjemte värdet å telefonmaterialier i förråd beräknades
tili......................................................................................... » 175,000: —

då alltså för telefonändamål inalles utgifvits......... kr. 2,428,965: 95.

Skilnaden mellan detta belopp och ofvan upptagna inkomstsumma,
eller i rundt tal 607,000 kronor, hade utgått från nettobehållningen af
de under alla åren influtna abonnements- och samtalsafgifter.

För att lemna en öfversigt af statstelefonväsendets utveckling
under tiden 1883—1890 har utskottet ansett sig böra meddela följande,
på uppgifter i dels förevarande kongl. proposition och dels utskottets
utlåtande n:o 8 grundade tablå:

Telefonledningarnas Antal

Antal. Längd i km. apparater. Inkomster.

1883 .............................. 487 909,i 555 kr. 45,005: 38

1884 .............................. 770 1,362,9 888 » 76,333: 12

1885 .............................. 1,101 2,172,5 1,255 » 109,970: 92

1886 .............................. 1,390 3,115,g 1,602 » 149,906: 84

1887 .............................. 1,687 4,323,0 1,964 » 191,867: 96

1888 .............................. 2,885 7,219,o 3,389 » 296,600: 74

1889 .............................. 3,338 8,841,o 3,925 » 364,431: 70

1890 .............................. 4,300 12,100,o 5,050 omkring » 408,000: —•

Af berörda proposition inhemtas tillika, att i mars 1891 telefonapparaternas
antal uppgått till 5,700, i sammanhang hvarmed utskottet
vill erinra om den utskottet förut meddelade, i nyss åberopade utlåtande
intagna uppgift, att inkomsterna beräknades för år 1891 komma att
utgöra omkring 600,000 kronor.

I underdånig skrifvelse af den 24 sistlidne februari hade telegrafstyrelsen,
efter att hafva redogjort för användningen af det genom nådigt
bref den 10 oktober 1890 till styrelsens förfogande stälda lånekapital
af 600,000 kronor, meddelat, att genom användningen af samma kapital
antalet telefonapparater ökats från 3,800 till 5,500, eller med nära 45
procent, med eu beräknad tillökning i bruttoinkomsten af abonnement
och samtal från 364,000 kronor till omkring 550,000 kronor, eller med
omkring Öl procent. Då telegrafverkets skuld för telefonanläggningar

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

utgjorde 1,362,000 kronor samt till stadgad afbetalning derå jemte ränta
vid 1891 års slut erfordrades sammanlagdt 125,000 kronor, återstode
alltså 425,000 kronor, hvaraf för drift och underhåll beräknades åtgå
ett kostnadsbelopp af 250,000 kronor samt 175,000 kronor komma att
utgöra nettovinst.

Derest allmänhetens fordran om ytterligare utsträckning af rikstelefonnätet
skulle kunna tillfredsställas, samt de af Riksdagen med
anslag utan återbetalningsskyldighet understödda telefonanläggningar
på långa afstånd skulle komma till sitt fulla gagn och lemna den med
dem afsedda inkomst; ansåge emellertid telegrafstyrelsen det varda
nödvändigt, att äfven de telefonnät, som läge i närheten af dessa anläggningar,
men ännu icke tillhörde staten, öfvertoges åt telegrafverket.
Telegrafstyrelsen hade derför till en början med några af de större
telefonföreningarna trädt i underhandling om träffande af aftal i sådant
syfte, och hade nämnda föreningar förklarat sig önska en uppgörelse
om öfverlåtelse till staten af deras telefonnät. De telefonföreningar,
med hvilka styrelsen inledt underhandlingar om dylik öfverlåtelse, vore,
bland andra, de i Norrköping, Nyköping, Linköping, Jönköping, Vexiö,
Örebro, Köping och Söderhamn. Den summa, som erfordrades för de
sålunda i utsigt stälda inköpen, uppginge i rundt tal till 470,000 kronor,
hvartill komme för nätens anslutning till rikstelefonen samt för nya förbindelseledningar
in. in. omkring 160,000 kronor, eller tillhopa 630,000 kronor.

Antalet abonnenter i rikstelefonnätet skulle genom omförmälda
enskilda näts öfvertagande af telegrafverket omedelbart ökas med omkring
2,000, och den årliga bruttoinkomsten med minst 150,000 kronor;
förvärfvandet af så vigtiga nät, som de nyss uppräknade, komme, enligt
hvad telegrafstyrelsen anfört, dessutom att i väsentlig grad medföra
tillkomsten af nya abonnenter i de telegrafverket förut tillhöriga telefonnät.
Att äfven en icke obetydligt ökad inkomst skulle genom de
nämnda nätens intagande i rikstelefonnätet tillföras de interurbana ledningarna
framginge deraf, att de flesta af ifrågavarande städer räknades
till landets större industri- och handelsplatser, hvilka kunde antagas
vara i behof af all den lättnad i samfärdsmedel, som kunde åt
dem beredas. Förutom i rent ekonomiskt hänseende syntes det derför
vara af vigt för landet i dess helhet, att den sålunda ifrågasatta utvidgningen
af rikstelefonnätet komme till stånd.

Telegrafstyrelsen meddelade härjemte, att äfven andra orter än
de, som nu direkt berördes af de långsträckta telefonledningarna, till
styrelsen inkommit med begäran om anslutning till rikstelefonnätet.

Vidare anförde styrelsen, att det för att kunna utvidga telefon -

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

nätet i Stockholm i mån af tillkomsten af nya abonnenter vore nödvändigt,
att Jiufvu dledningarna framdroges i kablar under gatorna,
emedan luftområdet inom staden vore så taget i anspråk af förut befintliga
elektriska ledningar, att det delvis vore omöjligt att framkomma
med större knippen af telefontrådar. Ju förr början med nedläggning
af dylika kablar kunde ske, desto billigare komme den slutliga anläggningen
af telefonnätet i dess helhet att blifva, emedan telegrafverket
naturligtvis icke kunde underlåta att redan nu upplägga luftledningar
till de personer, som anmälde sig att ingå såsom abonnenter i rikstelefonnätet;
men dessa ledningar måste sedermera, då kabelsystemet i
gatorna blifvit ordnadt, ersättas med andra i nämnda system ingående
ledningar, hvarigenom kostnaden nära nog fördubblades.

Äfven i statens telefonnät på öfriga orter vore en snabb tillväxt
af abonnenter att motse, ty nya abonnenter tillkomme i samma mån
som statstelefonnätet utvidgades och större fördelar deraf blefve abonnenterna
beredda.

Antalet af de under år 1890 tillkomna abonnenter i statens telefonnät,
förutom de under året inlösta, uppginge till omkring 1,000,
och komme ökningen att under innevarande år blifva betydligt större.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade telegrafstyrelsen
i underdånighet hemstält, att Kong!. Maj:t täcktes bereda telegrafverket
utväg att för fortsatt utveckling af statens telefonväsende erhålla ett
ytterligare lån till belopp af 1,000,000 kronor, att i mån af behof och
på skeende reqvisitioner ställas till telegrafstyrelsens förfogande, med
skyldighet för telegrafverket att derå göra afbetalningar och erlägga
ränta, på sätt Kong!. Maj:t kunde finna för godt i nåder föreskrifva.

Med anledning af hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört yttrade
statsrådet och chefen för civildepartementet följande:

»Jag hade redan den 12 sistlidne januari vid anmälan af telegrafstyrelsens
framställningar om anslag för år 1892 till fullföljande af
anläggningen af statens interurbana telefonledningar tillfälle framhålla
de skäl, hvilka ej mindre ur statens än ur den korresponderande allmänhetens
synpunkt talade för angelägenheten deraf, att den tidpunkt,
då statens telefonnät komme att omfatta alla orter af betydenhet i
landet, blefve så fort sig göre läte uppnådd. Samma skäl eg a tillämplighet
äfven då det gäller utsträckning af statens lokala telefonnät och
dessas tillökande med nya, hvarvid jag särskild! fäster uppmärksamheten
derpå, att, i mån som de lokala telefonnäten tillväxa, de interurbana
ledningarnas rentabilitet. ökas. Jag anser mig derför ega fulla
skäl att förorda bifall till telegrafstyrelsens nu gjorda framställning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

Det belopp, telegrafstyrelsen nu begeärt, kan emellertid, vid det
förhållande att detsamma dels i och för sig är jemförelsevis ganska
stort, dels ock måste under en längre tid hållas till styrelsens förfogande,
ej lämpligen förskjutas af statskontoret eller från någon under
detta embetsverks förvaltning stäld fond. Då ifrågavarande bidrag till
utveckling af en statens industriella rörelse komme att utgå endast
såsom lån och mot ränta, synes det ock vara naturligast att anvisa
beloppet till utgående från det statens embetsverk, som har att besörja
det väsentligaste af statens lånerörelse, nemligen riksgäldskontoret. Én
sådan åtgärd skulle jemväl stå i full öfverensstämmelse med dem, som
tillförene i liknande fall af Riksdagen vidtagits. Ännu är, enligt § 20
af det senast för riksgäldskontoret utfärdade reglemente, på nämnda
kontor anvisadt ett kreditiv å högst 150,000 kronor till bestridande af
sådana telegrafverkets oförutsedda utgifter, som för uppfyllande af
traktatsenliga förbindelser kunna erfordras och till hvilka verkets egna
medel icke lemna tillgång, och enligt § 13 af samma reglemente åligger
det riksgäldskontoret att tillhandahålla medel till fyllande af odlingslånefondens
behof. Med fullt så stort skäl torde det kunna åt riksgäldskontoret
uppdragas att fylla det statens egna lånebehof, om hvilket
nu är fråga, och hvarvid, i öfverensstämmelse med hvad som finnes
stadgadt i fråga om statskontorets rätt att af riksgäldskontoret erhålla
kassaförstärkning, behofvet borde för hvarje utbetalning af Eders Kong].
Maj:t pröfvas.

Hvad sättet för lånebeloppets amortering beträffar, synes någon
anledning ej förefinnas att binda telegrafverket vid en viss, bestämd
sådan, helst naturligt är, att telegrafverket måste önska afbörda sig
denna räntebärande skuld så snart det står i dess förmåga. Huru
hastigt detta må kunna ske, låter sig nu ej tillförlitligt beräknas. Nödvändigt
är emellertid, att telegrafverket dels erhåller rätt att medelst
partiella afbetalningar gälda skulden, i den mån dess tillgångar sådant
medgifva, och dels tillförsäkras att få till sin disposition behålla beloppet
under eu tillräckligt lång tidrymd, hvilken jag efter approximativa
beräkningar ansett kunna bestämmas till tolf år, dock icke så, att
medlen under hela denna tid skulle, oafsedt gjorda afbetalningar, såsom
ett kreditiv hållas verket till hända, utan skulle det ursprungligen anvisade
lånebeloppet småningom definitivt minskas i mån af gjorda liqvider
å skulden. Efter nyssnämnda tidrymds förlopp torde riksgäldskontoret
böra ega att till återbetalning uppsäga den skuldsumma, som
till äfventyrs då ännu kunde finnas ogulden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 42.

I fråga om tiden för sådan uppsägning, äfvensom beträffande räntefoten,
torde annan bestämmelse ej erfordras än att fullrnägtige i riksgäldskontoret
ega härom bestämma.»

Uppå statsrådets hemställan har Kongl. Maj:t i detta ämne i nu
förevarande proposition föreslagit Riksdagen att bemyndiga riksgäldskontoret
att tillhandahålla telegrafstyrelsen, för fortsatt utveckling af
statens telefonväsende, ett lånebelopp af en million kronor, att, i mån
af behof och sedan detta för hvarje gång blifvit af Kongl. Maj:t pröfvadt,
af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas och, jemte ränta,
som af fullrnägtige i riksgäldskontoret bestämmes, återgäldas medelst
afbetalningar i den mån telegrafverkets medel dertill lemna tillgång,
dock så att dylika afbetalningar böra en månad förut af telegrafstyrelsen
för riksgäldskontoret tillkännagifvas, och att riksgäldskontoret eger
att, sedan tolf år från första lyftningsdagen förflutit, uppsäga hvad då
af lånet må finnas oguldet till återbetalning å den tid efter uppsägningen,
som af fullrnägtige bestämmes.

Med anledning häraf anser sig utskottet till en början böra erinra,
hurusom utskottet i sitt utlåtande n:o 8, vid behandlingen af de
utaf Kongl. Maj:t äskade extra anslag för anläggning af telefonledningar,
med afseende å telegrafstyrelsens upplåning af medel för utveckling
af statens telefonväsende yttrade, bland annat:

»Utskottet finner emellertid det vara oegentligt, att ett embetsverk
af Kongl. Maj:t utan Riksdagens hörande tillätes ikläda sig dylika
vidtgående ekonomiska förbindelser, och föreställer sig, att telegrafstyrelsen
skulle lika framgångsrikt som under den sista tiden kunna på
telefonområdet tillvarataga statens intressen, äfven om de medel, hvilka
för sådant ändamål måste stå till styrelsens disposition, bereddes derigenom,
att antingen Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t beviljade
ett förslagsanslag till erforderligt belopp för inköp och anläggning
af lokala telefonnät, eller ock Riksdagens medgifvande äskades
dertill, att telegrafstyrelsen för enahanda ändamål finge inom visst, för
år bestämdt maximibelopp mot skälig ränta upplåna medel, att med inflytande
telefoninkomster på bestämd tid amorteras.»

Då Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag står i nära öfverensstämmelse
med hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet förorda bifall
i hufvudsak till den kongl. propositionen. Utskottet kan emellertid
icke underlåta att i detta sammanhang framhålla, att en icke obetydligt
ökad inkomst skulle tillföras de interurbana ledningarna äfven derigenom
att de enskilda telefonnät, som sådant önskade, kunde mot skälig afgift
komma i förbindelse med statens telefonledningar. Såsom ett vilkor

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

härför måste naturligen från telegrafstyrelsens sida uppställas, att det
enskilda telefonnätet skall i tekniskt afseende vara sådant, att en dylik
anslutning kan ega rum, utan att hinder eller störande afbrott i telefonledningarnas
användande kan befaras. Men om ett enskildt nät uppfyller
alla berättigade fordringar i detta hänseende, synes utskottet
några svårigheter icke böra göras för detta näts anslutande till statens
telefonnät, som af en dylik anordning drager fördel.

Enligt den kongl. propositionen skall riksgäldskontoret eg a att,
sedan tolf år från första lyftningsdagen förflutit, uppsäga hvad då af
lånet må finnas oguldet till återbetalning å den tid efter uppsägningen,
som af fullmägtige bestämmes. I stället för denna föreskrift föreslår
utskottet en bestämmelse derom, att lånet skall vara återbetaldt inom
tolf år från första lyftningsdagen. Utskottet anser det nemligen lämpligare,
att en amorteringstid bestämdt fastställes.

Då medlen till denna utlåning torde af riksgäldskontoret böra
anskaffas genom upplåning, hvartill bemyndigande för närvarande icke
lärer erfordras, men den ränta, telegrafstyrelsen skall till nämnda kontor
erlägga, icke bör öfverstiga den ränteutgift riksgäldskontoret får
för berörda upplåning vidkännas, har utskottet ansett detta, i likhet
med hvad i dylika fall förut egt rum, böra i Riksdagens beslut utsägas.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen må bemyndiga fullmägtige i riksgäldskontoret
att tillhandahålla telegrafstyrelsen, för
fortsatt utveckling af statens telefonväsende, ett iånebelopp
af en million kronor, att, i mån af behof och
sedan detta för hvarje gång blifvit af Kongl. Maj:t
pröfvadt, af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas
och, jemte ränta, motsvarande den ränteutgift, som
genom berörda belopps öfverlemnande till telegrafstyrelsen
riksgäldskontoret förorsakas, inom tolf år
från första lyftningsdagen återgäldas medelst afbetalningar
i den mån telegrafverkets medel dertill lemna
tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad
förut af telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret
tillkännagifvas.

Stockholm den 14 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.