Statsutskottets Utlåtande N:o 41 (Utlåtande 1892:Su41 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

N:o 41.

Ank. till Kiksd. kansli den 31 mars 1892, kl. 5 e. ni.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
ändring i lagen om lindring i rustnings- och roteringshesvären
den 5 juni 1885 äfvensom inom Riksdagen
väckta motioner i samma ämne.

(I. A.)

Kongl. Maj:t, som den 13 januari innevarande år till Riksdagen
aflåtit propositioner angående ändring i vissa delar af värnpligtslagen
den 5 juni 1885 och förordningen den 14 september 1883 angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst, har i en till Riksdagen
förstnämnde dag, under åberopande af bilagdt, protokoll öfver landtförsvarsärenden
för samma dag, afgifven proposition (n:o 6) föreslagit Riksdagen
att, för den händelse Riksdagen bifölle omförmälda propositioner,
propositionen angående ändring i värnpligtslagen, i hvad densamma
afsåge förändrad lydelse af 1 §, 3 § 1 inom., 6, 27 och 28 §§, 33 §
mom. 2 och 3 samt 34, 52 och 53 §§, och tillika antoge ett af Kongl.
Maj:t nämnda dag, på föredragning af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet,
godkäudt förslag om förstärkningar i landets
nuvarande härorganisation,
dels medgifva

att 1 och 6 §§ i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

§ I I

rustnings- och roteringsbesvären skall, på sätt samt under iakttagande
af de särskilda bestämmelser och undantag, som bär nedan i
denna lag omförmälas, lindring ega rum att årligen utgå iutill 1893
med trettio procent, för år 1893 med femtio procent, för åren 1894
och 1895 med sextio procent, för åren 1896 och 1897 med sjuttio
procent, för åren 1898 och 1899 med åttio procent, för åren 1900 och
1901 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt
från och med år 1902 med hela beloppet af samma värde.

§ 6.

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring, jemlikt § 1, bör
rusthåll eller rote tillgodokomma, skall följande iakttagas:

A) Beträffande effektiva rusthåll och rotar:

För rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, skall till grund
för beräkningen läggas fulla värdet å rustningen eller roteringeu, sådant
samma värde i § 2 mom. a) blifvit bestämdt, hvaremot för rusthåll eller
rote, som är i åtnjutande af understöd, hvarom i § 5 mom. 1 förmäles,
beräknas allenast det belopp, hvarmed nyssnämnda värde å rustningen
eller roteringen öfverstiger understödet; kunnande, der understödet skulle
uppgå till lika belopp med eller öfverstiga besvärets värde, sådan lindring,
som i denna lag afses, icke ifrågakomma.

B) Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet, vakanta
rotar vid infanteriet samt vakanta rusthåll och rotar vid båtsmanshållet:

l:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl af trosspassevolausafgiften,
då sådan åtgår, är lika stor med eller större äu det
här ofvan i § 2 mom. a) bestämda värde å rustningen eller roteringen,
skall för rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, till grund för
beräkningen läggas vakansafgiftens eller nämnda afgifters sammanlagda
belopp, men för rusthåll eller rote, som är i åtnjutande af understöd,
endast det belopp, hvarmed vakansafgiften eller summan af berörda
afgifter öfverstiger understödet; och kommer alltså, der understödet
uppgår till lika belopp med eller öfverstiger afgifterna, lindring, hvarom
i denna lag är fråga, icke att ega rum.

2:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lägre än det i § 2 mom. a) satta
värde å rustningen eller roteringen, skall den lindring, som, enligt hvad

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

bär ofvan är stadgadt, skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret
varit effektivt, minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde
och afgiftsbeloppet, men skulle denna skilnad vara lika stor med eller
större än berörda lindring, kommer, så länge detta förhållande fortfar,
någon lättnad i rustningen eller roteringen enligt denna lag icke att
ega rum.

C) Beträffande halfvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet och
vakanta rusthåll vid infanteriet:

l:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl för beklädnad,
remtyg och beväpning, är lika stor med det i § 2 mom. b)
eller c) bestämda värde, skall lindring tillgodokomma rusthåll eller rote
i de fall och efter enahanda beräkningsgrund, som här ofvan angående
effektiva rusthåll och rotar stadgas.

2:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl för
beklädnad, remtyg och beväpning, är lägre än det i § 2 mom. b) eller
c) bestämda värde, skall den lindring, som enligt hvad här ofvan är
stadgadt skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret varit effektivt,
minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgift, men
är denna skilnad lika stor med eller större än berörda lindring, kommer,
så länge detta förhållande fortfar, någon lättnad i rustningen och
roteringen enligt denna lag icke att ega rum.

3:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet äfven för beklädnad,
remtyg och beväpning, är större än det i § 2 mom. b) eller
c) bestämda värde, skall öfverskottet tilläggas värdet å hela rustningseller
roteringsbesväret och lindring å summan häraf, efter afdrag af
understödet, der sådant utgår, tillgodokomma rusthållet eller roten i
öfverensstämmelse med hvad här ofvan angående effektiva rusthåll och
rotar är stadgadt;

och dels besluta,

att frälserusttjensten äfvensom presterskapets åliggande att vid
inträffande krig utgöra krigsgärd i spaumål skola med ingången af år
1893 helt och hållet upphöra.

Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning denna proposition
blifvit öfverlemnad, har i sammanhang med densamma behandlat
jemväl nedannämuda inom Riksdagens Andra Kammare väckta motioner,
i hvad de afse lindring i rustnings- och roteringsbesväreu samt
dithörande frågor, nemligen:

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Motion n:o 107 af herrar C. T. Lind och J. A. Johansson i Bastholmen,
hvilka föreslagit, bland annat, att Riksdagen måtte besluta
följande tillägg till lagen af den 5 juni 1885 angående lindring i rustningsoch
roteringsbesvären, nemligen:

Vid markegångssättningen skall nj uppskattning årligen ega rum
å medelvärdet af rustnings- och roteringsbesvären för de till hvarje
regemente eller corps hörande rust- eller rotehåll. Den kostnad, hvarmed
rusthåll eller rote efter sådan uppskattning befinnes vara betungad utöfver
de i denna lag bestämda värden, godtgöres rusthållet eller roten
af staten.

Motion n:o 130 af herr J. Sjöberg, som föreslagit, att, om Riksdagen
bifölle Kongl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af värnpligtslagen af
den 5 juni 1885, Riksdagen skulle besluta detta, utom med öfriga vilkor,
under förutsättning af att det af skatteregleringskomitén beräknade
värde af rote- och rusthåll af en nämnd pröfvades och evalverades
i öfverensstämmelse med medelvärdet af den under nästföregående femeller
tioårsperiod befunna verkliga kostnad för rustnings- och roteringsbesvären.

Motion n:o 139 af herr G. Eriksson i Mörviken m. fl., som föreslagit,
att vissa af de utaf Kongl. Maj:t begärda anslagen till försvarets
stärkande måtte af Riksdagen beviljas endast under uttryckliga vilkor,
bland andra, att rust- och rotehållet ställes på vakans mot erläggande
af vakansafgifter, som motsvarade värdet af och funnes regemente- eller
eorpsvis angifna i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885 samt att lindring i rustnings- och roteringsbesvären
motsvarande vakansbeloppen tillgodokomme rust- och rotehållare
på sätt Kongl. Maj:t i sin till denna Riksdag afgifna proposition
u:o 6 föreslagit.

Motion n:o 164 af herr M. Dalm, som föreslagit, att, om Riksdagen
bifölle Kongl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af värnpligtslagen
af den 5 juni 1885 (kongl. propositionen n:o 2), Riksdagen måtte
besluta detta, utom med öfriga vilkor, under förutsättning af att det af
skatteregleringskomitén beräknade värde af rote- och rusthåll hvart
femte år pröfvades och bestämdes i öfverensstämmelse med den verkliga
kostnaden för detta onus af en nämnd så sammansatt, att de olika
intressena der blefve tillgodosedda, och att föreskriften om eu sådan
förnyad uppskattning af rustnings- och roteringsbesvären skulle intagas
i lagen angående lindring i berörda besvär.

Motion n:o 172 af herr J. Bratt in. fl., som yrkat, att — då lösandet
af härordningsfrågan ej kundo ske annat än i förening med grund -

Statsutskottets Utlåtande N:o dt.

skattoafskrifningen och dermed sammanhängande frågor — Riksdagen
för sin del, för den händelse de af motionärerne till innevarande års
Riksdag afgifna förslag angående såväl ny värnpligtslag som ny härordning
bifölles, måtte besluta den ändring i lagen om lindring i
rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885, som innehölles i
Kong]. Maj:ts proposition n:o 6 till innevarande års Riksdag.

Beträffande deu af Kongl. Maj:t föreslagna lindringen i rustningsoch
roteringsbesvären har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
till det ofvan åberopade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 13 sistlidne januari anfört, att på grund af Kongl. Maj:ts
beslut i fråga om grundskatternas afskrifning förslag jemväl borde
afgifvas i syfte, att lindring i rustnings- och roteringsbesvären, motsvarande
den successivt fortgående afskrifningen af grundskatterna,
jemväl måtte komma att utgå; och erfordrades derför enligt departementschefens
åsigt, oafsedt höjning i anslaget till lindring i rtistningsoch
roteringsbesvären, att i lagen den 5 juni 1885 angående lindring
i nämnda besvär intoges för ändamålet nödiga bestämmelser.

Hvad anginge ändringarne i den s. k. liudringslagen, vore lämpligast,
att bestämmelse om den olika procent, hvarmed lindringen för
framtiden skulle komma att utgå, infördes redan i första pa ragla fen
af ifrågavarande lag och att derefter på de öfriga ställen i lagen, der
föreskrifter om lindringsprocentens belopp för närvarande förekomme,
hänvisning till berörda paragraf infördes.

Slutligen borde nu, liksom sistlidet år, i förevarande sammanhangtagas
under öfvervägande, om ej i enlighet med tillvägagåendet år
1883, då fråga om rustnings- och roteringsbesvärens fullständiga afskrifning
förevar, förslag borde till Riksdagen häuskjutas om upphörande
af extra roteringen och frälserusttjensten äfvensom presterskapets
åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spannmål.
Hvad anginge sist omförmälda båda besvär, hvilka numera kunde sägas
hafva förlorat all betydelse ur militärisk synpunkt, hade departementschefen
intet att erinra deremot, att ett dylikt förslag framstäldes. Förhållandena
beträffande extra roteringen syntes deremot något olika. Till en
början hade frågan år 1883 afsett eu fullständig afskrifning af rustningsoch
roteringsbesvären, under det att för närvarande förutsattes, att
samma besvär fortfarande skulle ega bestånd, och att de rustnings- och

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

roteringsskyldige endast skulle komma i åtnjutande af ett mot dessa
besvärs värde svarande vederlag. Analogien emellan nämnda besvär
och extra roteringen syntes departementschefen alltså för närvarande
endast kunna medföra, att ersättning för de prestationer, som i extra
roteringen innefattades, skulle, utan rubbning af den med extra roteringen
förenade skyldighet, vederbörande tillerkännas. Vidare borde
grundade anspråk på extra roteringens upphörande före ingången af
det år, då lindring i rustnings- och roteringsbesvären skulle utgå med
dessa besvärs fulla värde, knappast med fog kunna framställas; och
då slutligen, enligt kontrakt med vederbörande hemmansegare, extra
roteringen skulle af de flesta hemman, som deraf vore betungade, på
det sätt utgöras, att vederbörande rotar skulle i krigstid för hären
anskaffa hästar, men denna skyldighet ingalunda vore för hären utan
betydelse, så länge frågan om sättet, huru behofvet deraf i öfrigt skulle
tillgodoses, icke blifvit genom lag definitivt ordnad, syntes lämpligast,
att frågan om den ersättning, som möjligen kunde anses böra utgå
till innehafvare af extra roterade hemman, icke för närvarande upptoges
till behandling.

Utskottet, som, på sätt i dess denna dag afgifna utlåtande angående
afskrifning i de på viss jord hyflande grundskatter anförts,
ansett den föreslagna lindringen i rustnings- och roteringsbesvären
böra beslutas i sammanhang med frågorna om grundskatteafskrifningen
och om stärkandet af landets försvar, har alltså icke något att erinra
mot att hvad Kongl. Maj:t i nu förevarande hänseende föreslagit bifalles
under vilkor, att tillfredsställande beslut äfven fattas i nämnda
härmed sammanhängande frågor.

Med anledning af de i herrar Linds och Johanssons, Sjöbergs samt
Dahns ofvan anförda motioner framstälda förslag om förnyad uppskattning
af kostnaden för rustnings- och roteringsbesvären har utskottet
velat i minnet återkalla, hurusom statsutskottet nästlidet år, på grund
af då i samma ämne väckta förslag, uttalade den meningen, att ehuruväl
vid förslagen om förenämnda skattefrågors lösning städse förutsatts,
att nedsättning i grundskatterna skulle betinga motsvarande lindring
i rustnings- och roteringsbesvären, de rustnings- och roteringsskyldige
i sjelfva verket icke erhållit samma lindring, som kommit grundskattegifvaro
till del, enär till följd af prisförhöjningar och i öfrigt svång -

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

heten att exakt värdera rustnings- och roteringsprestationerna, de vid
den nu gällande uppskattningen åsätta värdena stundom måste anses
väl låga; och i enlighet med denna åsigt tillstyrkte utskottet eu hvart
tionde år förnyad värdering af prestationerna för hvarje rusthåll och
rote efter utredning af en nämnd, så sammansatt, att de olika intressena
der blefve tillgodosedda.

Under erinran, att, derest på sätt herr G. Eriksson m. fl. i ofvannämnda
motion föreslagit, en allmän vakanssättning af rust- och rotehållet
blefve beslutad, en dylik förnyad värdering icke skulle ifrågakomma
samt att äfven under nuvarande förhållanden den nya uppskattningen
endast kan afse de rust- och rotehåll, för hvilka vakanssättningen
icke redan blifvit för all framtid bestämd, har utskottet, som delar
omförmälda mening angående lämpligheten af en periodvis återkommande
uppskattning af berörda besvär, velat framhålla dels att hvarje värderingsnämnds
uppdrag i regeln torde böra omfatta ett regementes eller corps’
område, dels att nämnden synes böra bestå af fem ledamöter, nemligen
två, förordnade af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, två, välde af områdets''
rust- eller rotehållare, hvilka effektivt utgöra rust- eller roteringsbesvären,
samt en utsedd af landstinget, hvarjemte ett motsvarande
antal suppleanter torde böra i enahanda ordning tillsättas. Valet af
uppskattningsnämndens ledamöter, hvilket, hvad beträffar dem, som
böra utses af rust- eller rotehållarne, torde böra anställas genom Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes försorg, anser utskottet böra förrättas under
det år, som närmast föregår uppskattningsperiodens ingång. Öfver
uppskattningarne böra särskilda längder upprättas; och torde dessa,
efter det vederbörande landsting beredts tillfälle att deröfver yttra sig,
böra genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg insändas till
Kongl. Maj:t, som härefter lärer komma att bestämma prestationernas
värde, hvarefter ersättningarna skola efter de sålunda bestämda värdena
utgå.

De nu ifrågasatta uppskattningsnämnderna synas emellertid icke
böra sammanträda förr än år 1901, eller året före den föreslagna lindringens
fullständiga inträdande, på det att samtidigt dermed, eller år
1902, en fullt exakt grund för bestämmandet af ersättningen för ifrågavarande
besvär må kunna tillämpas.

Föreskrifter om eu sådan förnyad uppskattning af rustnings- och
roteriugsbesvären böra naturligen intagas i lagen angående lindring i
berörda besvär och der lämpligen inflyta i § 2, hvilken utskottet följaktligen
anser böra erhålla förändrad lydelse.

Hvad slutligen beträffar Kongl. Maj:ts förslag om att frälserust -

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

tjensten äfvensom presterskapets åliggande att vid inträffande krig
utgöra krigsgärd i spanmål skola med ingången af år 1893 helt och
hållet upphöra, föreställer sig utskottet, att samma skäl, som i ofvan
anförda statsrådsprotokoll åberopats till stöd för bibehållande tills vidare
af extra roteringen, äro fullt tillämpliga äfven i fråga om frälserusttjensten
och presterskapets berörda åliggande, hvarför utskottet icke
funnit sig böra förorda Kongl. Maj:ts förslag i denna del, utan ansett
att med beslut i dessa ämnen lämpligen kan tills vidare anstå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:

I) att Riksdagen, för den händelse kamrarne
med sammanstämmande beslut dels bifalla Kongl.
Maj:ts den 13 januari 1892 till Riksdagen aflåtna
propositioner angående ändring i värnpligtslagen, i
hvad densamma afser förändrad lydelse af § 1, § 3
mom. 1, §§ 6, 27 och 28, § 33 mom. 2 och 3 samt
§§ 34, 52 och 53 i nämnda lag och om ändring i
förordningen den 14 september 1883 angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst, dels ock i
hufvudsak godkänna det af utskottet i utlåtande n:o
39 framlagda förslag angående ordnande af landtförsvaret,
må — under förutsättning af motsvarande
afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter —
medgifva:

att 1, 2 och 6 §§ i lagen om lindring i rustningsoch
roteringsbesvären den 5 juni 1885 må erhålla
följande förändrade lydelse:

§ L

1 rustnings- och roteringsbesvären skall, på sätt
samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser
och undantag, som här nedan i denna lag omförmälas,
lindring ega rum att årligen utgå intill 1893 med
trettio procent, för år 1893 med femtio procent, för
åren 1894 och 1895 med sextio procent, för åren 1896
och 1897 med sjuttio procent, för åren 1898 och 1899
med åttio procent, för åren 1900 och 1901 med nittio
procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt
; . från och med år 1902 med hela beloppet af samma
värde.

Bih. till liiksd. Prot. 1893. 4 Sand. 1 Afd. 26 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

§ 2.

Vid uppskattning af rustnings och roteringsbesvären
för de i § 1 angifna ändamål skola för tiden
intill år 1902 prestationerna för hvarje rusthåll och
rote bestämmas regements- och oorpsvis till nedannämnda
värden:

Smålands grenadierbataljon ................. 180: —

År 1901 och derefter hvart tionde år, hvarje
gång för de närmast följande tio åren, bestämmes
prestationernas värde af Kongl. Maj:t efter utredning
af en nämnd så sammansatt, att de olika intressena
der blifva tillgodosedda, och efter inhemtande af vederbörande
landstings yttrande öfver nämndens utredning.

§ 6.

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring,
jemlikt § 1, bör rusthåll eller rote tillgodokomma,
skall följande iakttagas:

A) Beträffande effektiva rusthåll och rotar:

För rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd,
skall till grund för beräkningen läggas fulla
värdet å rustningen eller roteringen, sådant samma
värde i § 2 mom. a) blifvit bestämdt, hvaremot för
rusthåll eller rote, som är i åtnjutande af understöd,
hvarom i § 5 mom. 1 förmäles, beräknas allenast det
belopp, hvarmed nyssnämnda värde å rustningen eller
roteringen öfverstiger understödet;kunnande,der understödet
skulle uppgå till lika belopp med eller öfverstiga
besvärets värde, sådan lindring, som i denna
lag afses, icke ifrågakomma.

B) Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid
kavalleriet, vakanta rotar vid infanteriet samt vakanta
rusthåll och rotar vid bätsnianshållet:

l:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri
jemväl af trosspassevolansafgiften, då sådan utgår, är

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

lika stor med eller större än det här ofvan i § 2 mom.
a) bestämda värde å rustningen eller roteringen, skall
för rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd,
till grund för beräkningen läggas vakansafgiftens eller
nämnda afgifters sammanlagda belopp, men för rusthåll
eller rote, som är i åtnjutande af understöd,
endast det belopp, hvarmed vakansafgiften eller summan
af berörda afgifter öfverstiger understödet; och
kommer alltså, der understödet uppgår till lika belopp
med eller öfverstiger afgifterna, lindring, hvarom i
denna lag är fråga, icke att eg a rum.

2:o) Der vakansafgifteu^ med ^beräkning deri
jemväl af trosspassevolansafgiften, då sådan utgår, är
lägre än dét i § 2 mom. a) satta värde å rustningen
eller roleringen, skall den lindring, som, enligt hvad
här ofvan är stadgadt, skolat tillkomma rusthållet
eller roten, om besväret varit effektivt, minskas med
skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgiftsbeloppet,
men skulle denna skilnad vara lika stor med eller
större än berörda lindring, kommer, så länge detta
förhållande fortfar, någon lättnad i rustningen eller
roteringen enligt denna lag icke att eg a rum.

C) Beträffande halfvakanta rusthåll och rotar vid
kavalleriet och vakanta rusthåll vid infanteriet:

1 ro) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
jemväl för beklädnad, remtyg och beväpning,
är lika stor med det i § 2 mom. b) eller c) bestämda
värde, skall lindring tillgodokomma rusthåll eller rote
i de fall och efter enahanda beräkningsgrund, som
här ofvan angående effektiva rusthåll och rotar stadgas.

2:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
jemväl för beklädnad, remtyg och beväpning,
är lägre än det i § 2 mom. b) eller c) bestämda
värde, skall den lindring, som enligt hvad här ofvan
är stadgadt skolat tillkomma rusthållet eller roten,
om besväret varit effektivt, minskas med skilnaden
mellan n}rssnämnda värde och afgift, men är denna
skilnad lika stor med eller större än berörda lindring,
kommer, Bå länge detta förhållande fortfar, någon

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

lättnad i rustningen och roteringen enligt denna lag
icke att ega rum.

3:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
äfven för beklädnad, remtyg och beväpning, är
större än det i § 2 mom. b) eller c) bestämda värde,
skall öfverskottet tilläggas värdet å hela rustningseller
roteringsbesväret och lindring å summan häraf,
efter afdrag af understödet, der sådant utgår, tillgodokomma
rusthållet eller roten i öfverensstämmelse med
hvad bär ofvan angående effektiva rusthåll och rotar
är stadgadt;

II) att Kongl. Maj ds förslag om upphörande af
frälserusttjensten äfvensom presterskapets åliggande
att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spannmål
icke må af Riksdagen bifallas.

III) att herrar Linds och Johanssons, Sjöbergs,
Dahns och Bratts ofvaunämnda motioner samt herr
Erikssons m. fl. omförmälda motion i denna del icke
må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 mars 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

af herr H. P. P. Tamm, som hänfört sig till den af honom vid
utlåtandet n:o 40 antecknade reservation;

af herrar A. Persson, G. Eriksson, P. Ersson, O. Jonsson, /. Lyttkens,
P. Pehr son och C. Persson: »Under åberopande af de skäl, vi uti

särskild reservation vid frågan om utskottets förslag angående ordnandet
af landtförsvaret anfört, och då vi fortfarande hysa den uppfattning,
att den inom Riksdagen ofta uttalade mening, att skattefrågorna, i hvad

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

de afse såväl de å viss jord hvilande grundskatter m. m. som rustningsoch
roteringsbesvären, höra samtidigt och likställigt vinna sin slutliga
lösning, få vi härmed anmäla vår reservation emot utskottets förslag
att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning, i synnerhet
som densamma skett endast under förutsättning af bifall till
andra af Kongl. Maj:t gjorda förslag angående värnpligtens utsträckning
och anslags beviljande för försvarets förstärkning m. m.»;

af herrar $. G. von Frusen och Ollas A. Ericsson.

Herr P. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i förestående ärendes slutbehandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sand. 1 Afd. 26 Höft.