Statsutskottets Utlåtande N:o 40 (Utlåtande 1893:Su40 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 17 mars 1893, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse af rätt till bearbetande af apatitförekomster.

(I. A.)

I skrifvelse af den 17 maj 1889 anhöll Riksdagen, att Kongl.
Maj:t täcktes ofördröjligen låta anställa undersökning om förekomst,
utsträckning och beskaffenhet af de vid Gellivare och i allmänhet inom
Norrbotten å kronojord befintliga apatitlager samt vidtaga de åtgärder,
som till bevarande af statens rätt och fördel deraf kunde föranledas.

Jemte erinran härom har Kongl. Maj:t, sedan med anledning af
Riksdagens berörda framställning undersökningsarbeten i det af Riksdagen
angifna syfte blifvit i enlighet med särskilda af Kongl. Maj:t
meddelade föreskrifter under de fyra sistförflutna åren verkstälda, till
Riksdagen öfverlemnat till Kongl. Maj:t inkomna berättelser öfver de
under åren 1889, 1890 och 1891 verkstälda dylika arbeten; i sammanhang
hvarmed Kongl. Maj:t i en till Riksdagen den 17 nästlidne februari
aflåten, till statsutskottet remitterad proposition (n:o 29) föreslagit
Riksdagen att medgifva, att Kongl. Maj:t måtte ega

dels åt svenske män bevilja tillstånd att mot den årliga afgäld
och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t komnie att bestämma, å
kronojord inom visst å marken utstakadt område under eu tid för hvarje
gång af högst trettio år med andras uteslutande med arbete belägga
och sig tillgodogöra anträffade apatitfyndigheter, med rätt för koncessionsinnehafvaren
att, derest Kongl. Maj:t efter upplåtelsetidens utgång
pröfvade ny upplåtelse af området böra ske, ega företrädesrätt till
öfverenskommelse om fortsatt arbete med apatitens tillgodogörande på
de vilkor, Kongl. Maj:t då på grund af sig företeende omständigheter
kunde finna godt bestämma,

Bill. till liilcsd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 32 Häft. (N:o 40). 1

Statsutskottets Utlåtande N;o 40.

dels åt sådan koncessionsinnehafvare för den tid, hvarunder koncessionen
beviljats, upplåta i närheten af fyndställe belägna, af staten
obegagnade vattenfall jemte erforderlig mark för vägar, för anläggning
af verkstäder och arbetarebostäder samt för kraftledning, med skyldighet
för koncessionsinnehafvaren att för sålunda åt honom upplåtna
förmåner gälda visst årligt arrende, som skulle bestämmas genom särskild
uppskattning före upplåtelsens medgifvande.

I det vid ifrågavarande proposition fogade statsrådsprotokoll öfver
finansärenden den 17 nästlidne februari redogöres till en början (sid.
3 6) för de undersökningar rörande apatittillgångarna å kronojord

inom Norrbottens län, som anstälts med anledning af Riksdagens omförmälda
skrifvelse; och tillåter sig utskottet hänvisa till denna redogörelse
äfvensom till de till Riksdagen öfverlemnade tryckta berättelserna
öfver berörda undersökningar samt särskilde komiterades jemväl till
trycket befordrade betänkande angående apatittillgångar i Norrbotten.

I förenämnda statsrådsprotokoll meddelas vidare, att bergsingeniören
Hans von Post i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift förmält, att af honom
under åren 1889—1891 verkstälda undersökningar rörande förekomsten af
mineralet apatit gifvit vid handen, att å de kronan tillhöriga bergshöjderna
Dundret, Luspavara och Siäkavara i Gellivare socken af Norrbottens län
sagda mineral förekomine på flera ställen och särskild! på de två förstnämnda
bergshöjderna till sådan myckenhet, att antagas kunde, dels att
de redan anträffade fynden skulle kunna återgifva på dem nedlagda brytningskostnader,
dels ock att, derest försöks- och brytningsarbeten kunde
åvägabringas i större omfattning och med större ekonomiska resurser,
än som dittills stått sökanden till buds, jemväl vinst skulle uppstå å
företaget; och hade von Post anhållit, att sökanden, hans rättsinnehafvare
och de svenske män, med hvilka han kunde förena sig, måtte
undfå tillstånd att på nämnda bergshöjder, såvidt de icke vore upplåtna
åt annan, dels med andras uteslutande under åren 1892, 1893
och 1894 eftersöka apatit och verkställa derför nödiga sprängningsoch
jordarbeten, dels äfven, för den händelse under berörda period
brytvärda fynd af apatit anträffades, under en tid af 50 år derefter
ensamme bearbeta och tillgodogöra sig fynden. Tillika hade sökanden
hemstält, dels att tillståndet till verkställande af undersökningar och
försöksarbeten måtte omfatta hela de nämnda, mot marken skarpt
begränsade bergshöjderna, men tillståndet till apatitens bearbetande

Statsutskottets Utlåtande N:o 40. 3

och tillgodogörande allenast vissa till utsträckning efter fyndställenas
läge samt till storlek efter arbetets och dertill hörande inrättningars
behof bestämda områden, dels att mark till väg från jernvägen Luleå

_Gellivare och till arbetsplatserna måtte anvisas, äfvensom sökanden

medgifvas rätt att efter anmälan få använda i närheten af fyndställena
belägna, af staten icke begagnade vattenfall jemte erforderlig mark
för ''anläggning af anrikningsverk och arbetarebostäder samt för kraftledningar,
dels ock att rättigheten till inom ofvan omförmäla brytnings-
och byggnadsområden förekommande, icke inmutningsbara mineral
måtte på sökanden eller hans intressentskap öfverlåtas; hvarjemte
sökanden föreslagit, att såsom vilkor för ofvanberörda tillstånd måtte
föreskrifvas: för tillståndet till försöksarbetena, att å dessa. arbeten
skulle hvarje år nedläggas minst 4,000 kronor, hvarom bevis innan
den 1 mars året derefter borde lemnas; för tillståndet till apatitens
bearbetande och vidare tillgodogörande, att hvarje år innan sagda dag
skulle för det föregående brytningsåret erläggas dels för erforderlig
mark och vattenkraft ett arrende, till belopp motsvarande^ hvad som
inom orten för dylik mark eller kraft högst plägade utgå, dels ock
för bruten och från fyndställena under brytningsperioden bortförd
apatit en afgäld, beräknad efter en i ansökningsskriften angifven formel
i förhållande till apatitens halt åt trebasisk fosforsyrad kalk, dock
aldrig understigande femhundra kronor, samt slutligen, såsom vilkor
för bedrifvande af så väl försöksarbete som vidare arbete, att borgen
stäldes för den skada å marken, som kunde genom arbetet uppkomma,
äfvensom att värdet af de växande träd, som för arbetet måste fällas,
blefve enligt vederbörande jägmästares uppskattning ersatt; allt vid
äfventyr att dessa rättigheter eljest förverkades.

Öfver denna ansökning hade utlåtanden afgifvits af domänstyrelsen,
kammarkollegium, chefen för Sveriges geologiska undersökning,
tekniska högskolan, kommerskollegium och Kong!. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län.

Domänstyrelsen hade i det af styrelsen afgitna utlåtandet upplyst,
att de med det gemensamma namnet Dundret betecknade bergshöjder,
med undantag af norra sluttningen, vore belägna inom den, jemlikt
kongl. bref den 30 oktober 1874, i Gellivare socken afsätta kronopark;
att så väl norra sluttningen af nämnda höjder som Siäkavara och
Luspavara tillhörde de områden i samma socken, hvilka vid allmänna
afvittringen upptagits såsom odisponerade kronoöfverloppsmarker; samt
att någon olägenhet för skogen ej vore att befara af arbetena för ifrågavarande
minerals tillgodogörande; och hade domänstyrelsen vidare

4 Statsutskottets Utlåtande N.-o 40.

hufvudsakligen anfört, att företaget i fråga visserligen vore förtjent att
underlättas och främjas, men då tillförlitlig kännedom ännu saknades
om betydelsen och värdet af de i kronans eg o varande apatitförande
områden, syntes det icke vara förenligt med kronans intressen, att
redan nu dessa områden upplätes åt sökanden på längre tid, utan borde
dermed lämpligen anstå, intill dess genom afslutandet af de på allmän
bekostnad påbörjade undersökningarna af apatitens förekomst någon
kännedom vunnits i berörda afseende. Domänstyrelsen hemstälde derför,
att framställningen icke måtte i vidsträcktare mån bifallas, än att
tillstånd till bedrifvande af försöksarbete å områdena på de föreslagna
vilkoren medgåfves sökanden och hans intressentskap.

I hvad domänstyrelsen sålunda anfört hade kammarkollegium
instämt.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning hade i sitt utlåtande,
bland annat, anfört, att den af Kong], Maj:t tillsatta kommission för
undersökning af apatittillgångarna i Norrbotten egnat särskild uppmärksamhet
.åt de af sökanden von Post påvisade apatitförekomster i
gabbroberg inom . nu ifrågavarande områden, hvarvid kommissionens
arbeten i väsentlig män underlättats derigenom, att von Post stält
frukterna af sitt långvariga och kostsamma försöksarbete till kommissionens
förfogande; att, ehuru undersökningarna å dessa områden
kunde anses från kommissionens sida afslutade, det icke vore möjligt
att med full visshet förutsäga, huruvida apatitdrift å nämnda områden
skulle varda i afsevärd mån lönande, enär, för att vinna önskvärd
klarhet i denna fråga, så dryga omkostnader erfordrades, att ingen
kunde antagas vara benägen att underkasta sig sådana utan att dessförinnan
hafva fått sig tillförsäkrad rätt till skälig vinst af de fynd,
som kunde göras, att, då det syntes mindre lämpligt, att en och samma
person förunnades koncession å så stora områden, som sökanden ifrågasatt,
och då af Dundret endast norra sluttningen visat sig vara i nämnvärd
mån apatitförande, åt sökanden borde upplåtas allenast Luspavara
och Siäkavara samt viss, i utlåtandet angifven del af Dundret;
samt att beträffande den afgäld, som sökanden skulle tillförbiudas att
utgifva till statsverket för rättigheten att bryta apatit, det vore enklast
att beräkna afgälden enligt samma grunder, som i Norge tilläm*
fråg''a om afgift till jordegare för bruten apatit, eller efter ett
på förhand bestämdt belopp, merendels två kronor per ton för använd
bortförd eller försåld apatit.

Tekniska högskolan hade såsom utlåtande i ärendet åberopat ett
af professoren vid högskolan G. Nordenström i ämnet afgifvet yttrande,

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

hvari tillstyrkts bifall till ansökningen, dock med erinran att den tid,
för hvilken sökanden skulle få med andras uteslutande ensam bearbeta
och tillgodogöra anträffade fynd af apatit, icke borde bestämmas till
mer än högst trettio år, samt att bestämmelse måhända borde meddelas
i syfte, att fältspärrning blefve förebyggd i fråga om inmutbara
mineral, som till äfventyrs visade sig inom de åt sökanden upplåtna
områden förekomma på sådant sätt och i sådan mängd, att de med
tillgängliga metoder fördelaktigt kunde tillgodogöras eller blifva föremål
för teknisk användning.

Af kommerskollegium hade anförts, hurusom enligt kongl. bref
till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län den 30 maj
1890 de undersökningar rörande förekomsten af apatit inom Norrbotten,
som åren 1889, 1890 och 1891 på allmän bekostnad fortgått, under de
sistnämnda två åren haft till ändamål, förutom, bland annat, en fortsatt
utredning af värdet och betydelsen af de apatittillgångar, som. å Gellivare
malmberg förekomrae, jemväl en geognostisk undersökning af å
kronojord förekommande gabbromassiv, i första rummet de närmast
Luleå—Ofoten-jernvägen och i kustlandet befintliga, med särskild hänsyn
till förekomsten af sådana varieteter af denna bergart, som, enligt
hittills vunnen erfarenhet, ansåges vara företrädesvis apatitförande.
Dessa sistnämnda undersökningar, hvilka icke syntes hafva afsett att
för kronans räkning uppleta brytvärda apatitfynd, utan fast hellre att i
stort bestämma gränserna för de trakter, der sannolikhet funnes för att
apatit skulle kunna anträffas, finge nu anses afslutade, åtminstone hvad
beträffade områdena invid Luleå—Ofoten-jeruvägen.

De af sökanden von Post i ansökningen omförmälda bergshöjder,
på hvilka han uppgåfve sig hafva funnit lofvande anledningar till brvtvärda
apatitförekomster, egde icke något som helst sammanhang med
fyndigheterna å Gellivare malmberg, utan tillhörde just de gabbroområden
invid Luleå—Ofoten jernväg, hvilkas betydelse med hänsigt
till apatiten skulle genom förberörda geognostiska undersökningar närmare
utredas.

Efter de på allmän bekostnad bedrifna undersökningarnas, afslutande
å här ifrågavarande gabbromassiv syntes apatitfrågans praktiska
lösning bäst befrämjas genom att åt den enskilda företagsamheten
öfverlåta det detaljerade letandet efter brytvärda apatitfyndigheter. Då
von Post, hvilken ''varit den förste, som hänvändt uppmärksamheten på
möjligheten att i berörda gabbromassiv anträffa apatit och som å sina
arbeten med letandet efter detta mineral redan uppoffrat mycken tid
och nedlagt kostnader, nu önskade fortgå på den af honom inslagna

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

väg och fortsätta sina gräfningar och sprängningsarbeten, hvarigenom
utsigt vunnes att erhålla en verkligt praktisk utredning om huruvida
apatit i brytvärda mängder kunde anträffas inom merberörda gabbroområden,
vore underlättande och befrämjande af hans bemödanden,
äfven ur det allmännas synpunkt, att förorda, särdeles som, derest hans
försök skulle krönas med framgång, sökandet efter andra nya fyndställen
för det för vårt jordbruk så vigtiga apatitmineralet säkerligen
derigenom skulle framkallas.

Det kunde emellertid icke förutsättas, att sökanden och de personer,
. med hvilka han kunde förena sig, skulle vilja på den vidare
utredningen af brytvärdheten af apatitförekomsterna å de merberörda
områdena göra för ändamålet erforderliga omkostnader, derest de icke
jemväl erhölle visshet om att, för den händelse resultatet af undersökningarna
blefve gynsamt, äfven få tillfälle att genom apatitens tillgodogörande
om möjligt skörda någon vinst af sitt arbete och sina utlägg.

På grund af hvad sålunda andragits, och då domänstyrelsen icke
haft något att ur skogsvårdens synpunkt invända mot att ett arbete
för apatitens tillgodogörande anlades å ifrågavarande, kronan tillhöriga
mark, funne sig kollegium ega full anledning att, i likhet med chefen
för Sveriges geologiska undersökning och tekniska högskolan, tillstyrka
bifall i hufvudsak till ansökningen.

I fråga om de af sökanden föreslagna vilkor hade kollegium dock
erinrat följande.

Den tid af 50 år, hvarunder sökanden och hans intressentskap
enligt sökandens underdåniga begäran skulle ega att med andras uteslutande
tillgodogöra sig de möjligen anträffade apatitfynden, syntes
kollegium vara för lång och lämpligen kunna nedsättas till 30 år,
med rättighet likväl för sökanden och hans intressentskap att efter
denna tids förlopp ega företräde till öfverenskommelse om fortsatt arbete
med apatitens tillgodogörande under den tid och på de vilkor,
Kong!. Maj:t då, på grund af sig företeende omständigheter och vunnen
erfarenhet, kunde finna godt bestämma. Vidare ansåge kollegium, att
den årliga afgälden för apatiteu, i stället för att beräknas efter den af
sökanden föreslagna formel, hvarvid lätteligen svårigheter och olika
tolkningar på grund af olika analysresultat kunde uppstå, borde fastställas
till ett fixt belopp för all från orten afsänd eller der på något
sätt tillgodogjord apatit. Detta belopp kunde då lämpligen bestämmas
till det, enligt uppgift, i Norge vid enahanda förhållanden vanligaste,
eller 2 kronor per ton. Beträffande derefter hvad sökanden hemstält
i fråga om öfverlåtelse på honom och hans intressentskap af kronans

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

rätt till icke inmutningsbara mineral inom till äfventyra inmutade områden
eller utlagda utmål inom de för apatitbrytningen upplåtna områdena,
så borde detta förtydligas derhän, att dermed skulle afses den
rätt, kronan på grund af 8 § grufvestadgan kunde ega till apatiten
inom till äfventyra inmutade områden och blifvande utmål inom apatitbrytningsområdena,
samt att sökanden och hans intressentskap, utan
rätt till godtgörelse från kronans sida, skulle vara underkastade det
intrång i sitt arbete, som kunde uppstå på grund af till äfventyra skedd
inmutning af malmfyndigheter inom de för apatitbrytningen upplåtna
områdena. Vidare borde bestämmas, att sökanden och hans intressentskap
skulle vara skyldige att efter försöksperiodens slut anmäla, om
de ville igångsätta arbetet med apatitens vidare tillgodogörande, och
hafva hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet derom gjort anmälan
inom ett år från försöksperiodens slut.

Då måhända svårigheter skulle möta för att, i de trakter, hvarom
fråga vore, beträffande det arrende, sökanden skulle för åt honom upplåten
mark och vattenkraft erlägga, finna jemförelse med andra i orten
utarrenderade föremål af samma slag, hade kollegium ansett sagda
arrende böra bestämmas efter särskild uppskattning.

På grund af hvad sålunda anförts hade kollegium hemstält, dels
att åt von Post, hans rättsinnehafvare och de svenske män, med hvilka
han kunde sig förena, måtte meddelas tillstånd att å bergshöjderna
Dundret, Luspavara och Siäkavara inom Gellivare socken af Norrbottens
län med andras uteslutande eftersöka apatitfyndigheter och derefter
med arbete belägga och sig tillgodogöra till äfventyrs anträffade sådana
fyndigheter, dels att med afseende härå måtte föreskrifvas vissa i statsrådsprotokollet
(sid. 12—14) intagna vilkor.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, som inhemtat
yttrande från bergmästareembetet i norra bergmästaredistriktet, hade,
bland annat, anfört, att det vore obestridligt, att upptäckandet af brytvärda
apatitfyndigheter inom länet och grundandet af eu industri för
tillgodogörandet af detta mineral skulle lända till mycket stort gagn
ej blott för orten, utan för hela vårt land. Med all sannolikhet komme
emellertid de till äfventyrs förefintliga apatitlagren fortfarande att ligga
onyttiga, om ej den enskilda företagsamheten lemnades tillfälle att ingripa
för anställande af de vidtomfattande och kostsamma undersökningar,
som erfordrades för att derpå grunda en större industri. . Å
andra sidan kunde det icke billigtvis ifrågasättas, att enskild! kapital
skulle kunna för ett dylikt företag intresseras, med mindre någon utsigt
erhölles att få ersättning för derå nedlagda kostnader. Med af -

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

seende härå hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordat bifall till
von Posts ansökning på de af koinmerskoHegium föreslagna vilkor,
allenast med vissa ändringar och tillägg.

Enligt hvad statsrådet och chefen för finansdepartementet till berörda
statsrådsprotokoll vidare anfört, hade de af Kongl. Maj:t på
Riksdagens begäran anordnade undersökningarna af apatittillgångar i
Norrbottens län afsett dels utredning af förhållandena med den apatit,
som anträffas å Gellivare malmberg, dels en geognostisk undersökning
af den å kronojord förekommande gabbrobergart, som, enligt erfarenhet
från andra länder, ansåges vara företrädesvis apatitförande, dels ock
utredning af de mellan staten såsom jordegare samt inmutare af malmfyndigheter
och upptäckare af apatitförekomster uppstående rättsförhållanden.

Såsom ock kommerskollegium i förberörda utlåtande anfört, hade
emellertid dessa undersökningar, särskilt af gabbrobergarten, icke
åsyftat att direkt för kronans räkning uppleta brytvärda apatitfyndigheter,
utan fast hellre att vinna utredning angående möjligheten af en
apatitindustris uppkomst i nämnda landsdel och att tillika tillse, att,
der apatittillgångarna funnes å kronohjord, statens rätt blefve behörigen
tillvaratagen.

De resultat, hvartill undersökningarna ledt i fråga om Gellivare
malmberg, kunde anses vara följande. Förhoppningarna om tillvaron
af större, i och för sig brytvärda förekomster af ren apatit, lämplig
att direkt användas för beredning på kemisk väg af gödningsämne,
hade icke bekräftats. Deremot hade tillgångarna å apatit tillsammans
med jernmalm befunnits mycket betydande och större, än man förut
antagit. Dessa tillgångar kunde dock endast efter särskild mekanisk
och magnetisk behandling, för afskiljande af jernmalmen, användas för
fosfatfabrikationen på kemisk väg. I de allra flesta fall vore emellertid
jermalmen till mängden öfvervägande, medan de förekomster af apatit
med relativt underordnad jernmalmshalt, som under undersökningarnas
gång anträffats, vore mindre betydande.

Undersökningarna rörande ofvanberörda gabbrobergart hade gifvit
vid handen, att denna bergart i stor utsträckning inom länet förekomme,
samt att sannolikhet syntes finnas för anträffande derinom af brytvärd
apatit.

Anstälda försök att genom smältning af apatitrikt gods från
Gellivare åstadkomma ett gödningsämne, jemförligt med s. k. Thomasslagg,
hade visat, att på denna väg en produkt, innehållande Idelig

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

fosforsyra, kunde erhållas, men fortsatta kulturförsök erfordrades för
utrönande af produktens värde.

Utredning af statens, såsom jordegare, rättsförhållande filt inmutare
af malmfyndigheter och till enskilde apatitupptäckare hade verkstälts;
och slutligen hade, med föranledande af undersökningarna, ett rikt
material för en geologisk karta öfver Gellivare malmberg insamlats;
en sådan karta, hvarigenom en ökad kännedom om berörda stora jernmalmsförekomst
vunnes, skulle inom kort kunna offentliggöras.

Då ifrågavarande undersökningar nu vore i det närmaste afsilande,
borde, enligt departementschefens mening, tillses, att de vunna resultaten
i möjligaste mån blefve tillgodogjorda. Härvid kunde dock icke gerna
ifrågasättas, att staten för egen räkning skulle bearbeta apatitfyndigheter.
Apatiten å Gellivare malmberg förekomme till allra största
delen inom jerngrufveutmål, anvisade jemlikt nu gällande grufvestadga
och till hvilka rätten innehades af privata personer. Att inom de
vidsträckta, mycket ofta jordtäckta gabbroområdena låta för statens
räkning, under ledning af geologer eller andra sakkunnige, anordna
detaljerade undersökningar, blefve ett både dyrbart och i allt fall vanskligt
företag. Vida lämpligare vore att åt den enskilda företagsamheten
öfverlemna det detaljerade letandet med hacka och spade. Funnes
nemligen eggelsen af utsigt till större ekonomisk fördel, blefve detta
arbete bäst utfördt af enskilde med hjelp af befolkningen i orten eller
arbetare, hvilka vunnit kännedom om apatiten i dess olika former.
Detta tillvägagående, som äfven fullt öfverensstämde med statens intressen,
då det bidroge till ökade arbetstillfällen och måhända äfven kunde bidraga
till befolkningens ökning i nu glest bebodda trakter, hade i andra
länder, särskild! Norge, ledt till gynnsamma resultat. De rika apatitgrufvorna
der hade funnits af enskilde, sedan befolkningens intresse
blifvit för saken väckt.

För att emellertid den enskilda företagsamheten skulle kunna
intresseras för fortsatta apatitundersökningar borde tillses, att den, som
ville å kronojord bearbeta dylika fyndigheter, erhölle rättighet dertill
under sådana vilkor, att företaget för honom erbjöde utsigt till ekonomisk
fördel; men måste dervid äfven tillses, att staten för de upplåtna
rättigheterna erhölle skälig godtgörelse.

Med hänsyn härtill borde alltså medgifvas, att enskilda personer
kunde undfå dels rätt att med andras uteslutande under viss tid (försöksperioden)
inom vissa större områden eftersöka eller låta eftersöka
apatitfyndigheter, dels rätt att under viss längre tid (arbetsperioden)
Bih. till Riksd. Prof. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 32 Haft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

inom bestämda, noggrant utstakade områden med andras uteslutande
med arbete belägga och sig tillgodogöra anträffade apatitfyndigheter,
dels rätt att disponera ej mindre erforderligt område af kronans mark
för uppförande derå af verkstäder och arbetarebostäder, för vägar m. in.,
än äfven behöflig vattenkraft, der tillgång till sådan funnes, dels ock
slutligen öfverlåtelse på sig af den kronan i egenskap af jordegare
enligt § 8 i gällande grufvestadga tillkommande rätt till apatit inom
till äfventyrs inmutade områden och utlagda utmål inom de anvisade
apatitarbetsfälten; och borde kronan till gengäld för dessa medgifvanden
betinga sig, att, under försöksperioden, arbete till visst värde årligen
nedlades å företaget samt att under arbetsperioden erlades dels
afgäld för bruten apatit, dels ock årligt arrende lör upplåten mark och
vattenkraft.

Såsom af det förut anförda framginge, förelåge för närvarande
till pröfning en ansökning om tillstånd att å vissa uppgifna områden
i Norrbotten bearbeta apatitfyndigheter. Denna ansökning, gjord af
bergsingeniören H. von Post, hvilken redan före de på allmän bekostnad
föranstaltade apatitundersökningarna inlagt synnerliga förtjenster om
kännedomen rörande förkomsten af det ifrågavarande mineralet, syntes
departementschefen förtjent att vinna afseende. Kommerskollegium
hade ock i hufvudsak förordat densamma äfvensom afgifvit förslag till
de vilkor, under hvilka enligt kollegii mening den begärda koncessionen
borde beviljas. Ehuru departementschefen för tillfället saknade anledning
att ingå i en närmare granskning af alla detaljer i de föreslagna
vilkoren, ansåge han sig dock redan nu böra anföra, att sagda vilkor
syntes i allt väsentligt höra vinna godkännande, dock att, med afseende
särskilt på den af Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1890 gjorda
framställning om vissa ändringar i gällande grufvestadga, bland vilkoren
äfven borde inryckas en bestämmelse om skyldighet för sökanden att
utan rätt till godtgörelse från kronans sida underkasta sig möjligen
blifvande ändringar i gällande gruflagstiftning.

Härvid förekomme emellertid, att af de områden, hvilka von Posts
ansökning afsåge, eller bergshöjderna Gellivare, Dundret, Luspavara
och Siäkavara, den förstnämnda, med undantag af norra sluttningen,
som utgjordes af odisponerad kronoöfverloppsmark, folie inom området
för den i Gellivare socken afsätta kronopark, och de båda senare
vore disponerad kronoöfverloppsmark. Visserligen vore Kongl. Maj:t
oförhindrad att medgifva anställandet af försöksarbeten efter apatit
å dylik mark, men deremot vore det icke med gällande grunder
för förvaltningen af kronans fasta egendom förenligt, att upplåtelse af

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

jord eller vattenkraft i och för bearbetning af apatitfyndigheter från
sådan mark egde rum. Då Riksdagens medgifvande härtill sålunda
borde inhemtas, vore lämpligt att icke inskränka det äskade medgifvandet
endast till det nu föreliggande fallet, utan af Riksdagen
begära ett generelt bemyndigande att bevilja dylika upplåtelser å
kronomark; och då uppenbart vore, att de närmare vilkor, under h vilka
koncession till apatitbrytning borde beviljas, måste lämpas efter de i
hvarje särskild! fall förekommande omständigheter, borde endast de
allmännaste grunderna för dylika koncessioner underställas Riksdagens
pröfning och godkännande.

I likhet med hvad departementschefen framhållit, anser utskottet
det icke böra ifrågasättas, att staten skall för egen räkning bearbeta
apatitfyndigheter, utan att åt den enskilda företagsamheten bör öfverlemnas
att vidtaga de åtgärder i sådant afseende, hvartill utsigten
till ekonomisk vinst må mana. Rätt att bearbeta å kronojord funna
apatitförekomster synes alltså, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, böra åt
enskilde upplåtas. Likaledes anser sig utskottet böra förorda Kongl.
Maj:ts förslag om utarrendering åt koncessionsinnehafvare af i närheten
af'' fyndställe belägna, af staten obegagnade vattenfall äfvensom för
företaget erforderlig mark. Härvid har utskottet endast velat uttala
den mening, att vid sådana vattenfalls upplåtande torde böra lemnas
bestämda föreskrifter derom, att den från vattenfallen hemtade kraft
uteslutande får användas för arbeten, som afse bearbetning af apatitfyndigheter.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 17 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.