Statsutskottets Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1909:Su3 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 9 febr. 1909, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitef innefattande anslagen till justitiedepartementet.

(l:a IT. A.)

Ordinarie anslag.

Högsta domstolen.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåta
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Ivungl. * loj • j rådaämbeten.
under åberopande af statsrådsprotokollet öfver justitieärenden den 12 i [1.]°)
samma månad uti punkt 1 under andra hufvudtiteln föreslagit Riksdagen
dels att, under förutsättning att den särskilt aflåtna propositionen
med förslag till lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring
på afdelningar varder af Riksdagen bifallen, höja anslaget till
högsta domstolen med löner till tre justitieråd, tillhopa 39,000 kronor,
dels ock att för åtnjutande af lön som justitieråd måtte beträffande
justitieråd, som hädanefter utnämnes, stadgas det villkor, att med
justitierådsämbete icke må förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot
j styrelse för bolag, verk, förening eller inrättning, som dnfver bankeller
försäkringsrörelse eller hvars verksamhet eljest har hufvudsakligen

*) Hänvisar till punkt i Kungl. Maj:ts proposition.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3.)

z Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ekonomiskt syfte, ej heller befattning som tjänsteman i bolag, verk
förening eller inrättning, som ofvan sagts.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härigenom för
xtiksdagen

anmäla.

a/9a/iöningen , . Kungl. Maj:t har under punkt 2 af andra hufvudtiteln före te

de vid Slagit Kiksdagen att

stolen anställ. . dels godkänna i statsrådsprotokollet öfver justitieärenden den 12
da vakt,nä- januari 1J09 intaget, af departementschefen tillstyrkt förslag till aflöningsfrj
staf för höSsta domstolens vaktmästare äfvensom de villkor och bestämmelser,
som af departementschefen föreslagits för åtnjutande af de i
samma stat upptagna aflöningsförmåner,

. deols förklara, ej mindre, att en hvar, som med eller efter 1910
ars ingång tillträder vaktmästarebefattning i högsta domstolen, skall
vara pliktig att underkasta sig förberörda villkor och bestämmelser, än
äfven att de förutvarande innehafvare af sådana befattningar, Indika icke
före den 1 november 1909 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya
.iflömngsstatci] samt nämnda villkor och bestämmelser, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom i
den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående
civda tjänstmnehafvares rätt till pension vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem;

dels ock höja anslaget till högsta domstolen med det för genomförande
af den föreslagna nya aflöningsstaten för domstolens vaktmästare
erforderliga belopp 1,200 kronor.

1. Departementschefen har i detta ärende till statrådsprotokollet anfört
följande:

högsta domstolen äro för närvarande anställda tre vaktmästare
hvilkas aflöningsförmåner jämlikt nådigt bref deD 18 mai 1878 äro
bestänka för förste vaktmästaren till lön 800 kronor och tjänstgörino-spenningar
300 kronor samt för en hvar af de bägge öfriga till lön 500
kronor och tjänstgöringspenningar 300 kronor med rätt för dessa sistnamnde
att därutöfver efter fem års tjänstgöring bekomma ett ålders1
^SS a* 100 kionor. För åtnjutande af dessa löneförmåner gälla
en igt nådig kungörelse den 12 juli 1878 enahanda bestämmelser och
villkor, som enligt samma kungörelse stadgats för vaktmästare i Knngl.
Maj:ts kansli och livilka sammanfalla med dem, som gälla för statsdepartementens
personal i öfrigt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 3

Frågan om lönereglering för tjänsteman och. betjente i Kungl.
Mai:ts kansli skall visserligen under den närmaste framtiden upptagas
till behandling. Att i afvaktan härå uppskjuta regleringen af de vid
högsta domstolen anställda vaktmästarnes löneförmåner synes dock icke
vara erforderligt eller ens, sedan domstolens ledamöter fått sina anönmgsförhållanden
reglerade, fullt lämpligt. Härtill kommer, att till instundande
Riksdag, i samband med öfriga förslag rörande organisationen åt den
tilltänkta regeringsrätten, lärer komma att föreslås aflöning åt vaktmästare
därstädes i enlighet med de grunder, som kommit till tillämpning
inom de ämbetsverk, hvilkas löneförhållanden in. m. vid. senaste bada
riksdagar omreglerats. Med hänsyn till den afsedda likställigheten mellan
högsta* domstolen och regeringsrätten torde då ock vara på sin. plats,
att frågan om reglering af löneförhållandena för vaktmästarne i högsta
domstolen samtidigt upptages till behandling.

Här föreligger sålunda ett fall, då en lönereglering synes hora
och kunna ske utan löneregleringskommitténs medverkan. Hå tjänsteförhåll
andena för vaktmästarne i högsta domstolen äro i hufvudsak
likartade med dem, som gälla för vaktmästarne i de redan reglerade
ämbetsverken inom hufvudstaden, böra de förre tydligen komma i åtnjutande
af samma löneförmåner som de senare. Någon nedsättning al
deras antal kan desto mindre ifrågasättas, som göromålen efter senaste
lönereglering icke obetydligt ökats, bland annat,^ dels till följd åt flen
tid efter annan inträdda ökningen af justitierådens antal och dels
därigenom att högsta domstolen numera vissa tider tjänstgör a tre

afdelningar. . , e

De villkor och. bestämmelser, som fastställts för åtnjutande åt de

i de af Riksdagen redan godkända nya aflöningsstaterna upptagna
aflöningsförmåner, böra naturligtvis i tillämpliga delar blifva gällande
äfven för vaktmästarne i högsta domstolen, i händelse deras atiomngsförmåner
omregleras efter enahanda grunder, som i nämnda lönestater
blifvit tillämpade. Någon allmän föreskrift för vaktmästarne i högsta
domstolen att minst 6 timmar hvarje söckendag vara å tjänsterummet
tillstädes bör dock uppenbarligen icke ifrågakomma, utan synes det
lämpligen kunna öfverlåtas åt domstolen att efter eget beprisande
afgöra^ i hvad mån närvaro af vaktmästare a tjänsterummet bör pafordras
utöfver den tid af 4 timmar dagligen utom å lördagar, da domstolens
sessioner pågå. Härvid bör emellertid beaktas, att dessa vaktmästare,
jämte uppvaktningen å tjänsterummet under pågående sessionstid,
icke obetydligt tagas i anspråk för handlingars afhämtning hos
eller kringbärning till domstolens ledamöter.»

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottet har fast sin uppmärksamhet vid, att enligt Kungl. Mai ds
föreliggande förslag icke blifvit, såsom förutsättning för åtnjutande af
högre löneförmåner, meddelad föreskrift om viss tid för vaktmästarne
att yara tillstädes å ämbetsiokalen. Utskottet har emellertid funnit
detta förhållande pakalladt af det inom domstolen rådande arbetssättet.

Va utskottet icke haft något att erinra emot Kungl. Maj:ts förslag, får
utskottet hemställa, ö’

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Makts
förslag J

a) godkänna följande i statsrådprotokollet öfver
.1 ustitiedepartementsärenden den 12 januari 1909 intagna
aflönmgsstat för högsta domstolens vaktmästare
att tillämpas från och med år 1910:

Kronor.

1 förste vakt-mästare .....	■ Lön	Tjänst- görings- pennin- gar	Orts- tillägg	* Summa	j
900	450	150	1,500
1 vaktmästare	700	350	150	1.200l	Efter 5 år kan
1 dito ......	700 i	350	150	i J lönen höjas med ! 1,200;) 100 kr. !
;		1	Summa 3,900

cn . , ,Än!''t- Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad
samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till
honom utgå äfvensom a lönen afdragas 100 kronor årligen. B J

b) godkänna följande i förenämnda statsrådsprotokoll
intagna villkor och bestämmelser för åtnjutande
af de i staten upptagna aflöningsförmåner,
nämligen

att vaktmästare i högsta domstolen skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller_ jämkning i åligganden, som kan föranledas af
möjligen inträdande förändring af domstolens arbetssätt
eller eljest i allmänhet varda stadgad, samt i sådant

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 5

hänseende vara pliktig att, med bibehållande af den
aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål;

att med vaktmästarebefattning i högsta domstolen
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat;

att med sådan befattning ej heller må förenas
anställning hos verk eller bolag, som är med Kungl.
Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller annan tjänstebefattning af hvad
slag som helst, så framt ej uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande anställning
eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för tjänstgöringen såsom vaktmästare i
högsta domstolen, chefen för justitiedepartementet
finner anställningen eller befattningen kunna få tillsvidare
mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast
för den tid, vederbörande vaktmästare verkligen tjänstgjort,
men för den tid, han varit från tjänstgöringbefriad,
skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,
men att den, som undfår ledighet för svag
hälsas vårdande eller enskilda angelägenheter eller i
behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest
är lagligen förhindrad att sköta befattningen,. kan
förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar
afstå så mycket af lönen eller ortstillägget,
som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till vaktmästare för tid,
hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att
hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, där vaktmästare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke pröfvas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, savida det
ej befinnes skäligt låta honom uppbära något däraf;

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att, där förhöjning af lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af vaktmästarebefattning är i
staten medgifven, tidpunkten för förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning,
med godt vitsord bestridt tjänsten, samt under iakttagande,
att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det,
hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande befattningens innehafvare därvid tillgodoräknas
den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen;

att likväl vaktmästare, som, då han intjänat
stadgad tid för erhållande af löneförhöjning, redan
uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen
äfvensom ortstillägget utgå till månadens slut; samt
att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens
ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af vaktmästarebefattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet
till befattningen stadgadt;

c) förklara ej mindre, att en hvar, som med eller
efter 1910 års ingång tillträder vaktmästarebefattning
i högsta domstolen, skall vara pliktig att underkasta
sig förberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af
sådana befattningar, hvilka icke före den 1 november
1909 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya
aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande
aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes
af bestämmelserna i gällande lag angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit dem; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 7

d) höja anslaget till högsta domstolen med det
för genomförande af den föreslagna nya aflöningsstaten
för domstolens vaktmästare erforderliga belopp
1,200 kronor.

3:o) Kungl. Maj:t har vidare under denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att

dels godkänna i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
den 12 januari innevarande år intaget, af departementschefen
tillstyrkt förslag till aflöningsstat för justitiekanslersämbetet äfvensom
de villkor och bestämmelser, som af departementschefen föreslagits för
åtnjutande af de i samma stat upptagna aflöningsförmåner,

dels förklara,

ej mindre, att en hvar, som med eller efter ingången af år 1910
tillträder befattning vid justitiekanslersämbetet, skall vara pliktig underkasta
sig ofvanberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar vid
ämbetsverket, hvilka icke före den 1 november 1909 anmäla, att de
vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i
den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i gällande lag angående
civila tjänstinnehafvares rätt till pension, vid den rätt till pension, som
dittills tillkommit dem;

dels ock höja det i riksstaten uppförda anslaget till justitiekanslersexpeditionen
från 18,800 kronor med 9,600 kronor eller sålunda till
28,400 kronor.

Rörande denna fråga har departementschefen till statradsprotokollet
anfört följande:

Den 22 maj 1908 har löneregleringskommittén afgifvit underdånigt
betänkande angående reglering af löneförhållanden m. m. vid justitiekanslersämbetet
och sedan ämbetet den 27 augusti 1908 afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande i ärendet, får jag nu för Eders Kungl.
Maj:t framlägga förslag till ny lönestat för ifrågavarande ämbete.

Härvid må det i fråga om justitiekanslersämbetets organisation
och ämbetsuppgifter till en början tillåtas mig erinra om vissa grundlagsbestämmelser,
som afse detta ämbete.

Regeringsformen innehåller i § 27 den bestämmelsen, att Konungen
må till justitiekansler nämna en lagfaren, skicklig och oväldig man,

Ny lönestat
för justitiekanslersämbetet.

[3.]

Nuvarande
organisation
och ämbetsuppgifter.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Instruktion.

Justitie kanslem.

som i domarevärf varit nyttjad, och att honom, såsom Konungens
högste ombudsman, åligger förnämligast att föra eller genom de under
honom ställda fiskaler låta föra Konungens talan i mål, som röra allmän
säkerhet och kronans rätt, samt att å Konungens vägnar hafva tillsyn
öfver rättvisans handhafvande och i sådan egenskap beifra fel, som af
domare och ämbetsmän blifva begångna.

I fråga om justitiekanslerns befattning med tryckfrihetsärenden
stadgar tryckfrihetsförordningen i §§ 4 och 5, bland annat, att det
åligger justitiekanslern att, så snart förbrytelse mot nämnda förordning
blifvit hos honom anmäld af chefen för justitiedepartementet, låta genom
tillförordnad aktor vid behörig domstol åtala förbrytelsen, och att det
ankommer på justitiekanslerns ämbetsåtgärd och ansvar, att sådana mål
varda lagligen handhafda. Dessutom har han att för egen del öfva
tillbörlig uppsikt öfver tryckfrihetens lagliga bruk.

Enligt den af Kungl. Maj:t den 29 november 1878 för justitiekanslersämbetet
utfärdade, ännu gällande instruktion äger justitiekanslern
ensam beslutanderätt i de till ämbetet hörande ärenden och biträdes
vid dess förvaltande af en sekreterare och en registrator, hvarjämte
amanuenser få antagas efter behof. Vid justitiekanslersexpeditionen är
enligt stat anställd en ordinarie vaktmästare.

I afseende å justitiekanslerns ämbetsplikter stadgas i 3 § af
instruktionen följande:

Justitiekanslern är Kungl. Maj:ts högste ombudsman och skall i
denna egenskap hafva tillsyn häröfver, att alla lagar, författningar och
instruktioner varda iakttagna och efterlefda samt att hvar och en i sitt
ämbete fullgör sin skyldighet, och åligger det honom att föra eller
genom de under honom ställda fiskaler låta föra Kungl. Maj:ts talan i
mål, som röra allmän säkerhet och kronans rätt, samt beifra eller låta
beifra fel, som begås af domare och ämbetsmän.

Justitiekanslern äger att, när han finner det nödigt, öfvervara
högsta domstolens samt alla andra domstolars, kollegiers och ämbetsverks
öfverläggningar, dock utan att yttra sin mening; och skall tillgång
lämnas honom till alla domstolars, kollegiers och andra ämbetsverks
protokoll och handlingar. Alla Kungl. Maj:ts ämbetsmän böra
lämna justitiekanslern det lagliga biträde och de upplysningar, han af
dem äskar; och det är honom tillåtet att vid förklaringars och underrättelsers
infordrande förelägga ämbetsmän till och med Konungens
befallningshafvande samt underdomare viten till högst etthundra kronor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

9 ''

hvilka, då de blifvit försutna, vederbörande hafva att på justitiekanslerns
begäran uttaga.

Alla fiskaler samt ombudsmän, som hafva lika befattning med dem
i ett eller annat afseende, åligger det att efterkomma och lyda hvad
justitiekanslern å ämbetets vägnar befaller dem; viljande Kung!. Maj:t
vid bortgifvande af sådana fiskalssysslor, som af Kungl. Maj:t tillsättas,
inhämta justitiekanslerns yttrande om hvilken af de därvid i fråga
varande kan till ett sådant ämbete vara skickligast.

Hvad angår fiskalssysslor, hvilka icke tillsättas af Kungl. Maj:t
eller af justitiekanslern, bör, innan någon utnämnes till sådan syssla,
justitiekanslerns utlåtande inhämtas af vederbörande, som bortgifva
sådana tjänster; dock gäller detta icke hofrätternas fiskaler..

Justitiekanslern tillsätter stadsfiskaler och äger rättighet att på
viss tid eller för alltid skilja från tjänsten den, som finnes hafva gjort
sig därtill skyldig. Därifrån äro dock undantagna stadsfiskalerna i
Stockholm. Justitiekanslern äger att till landsfiskalstjänsters bestridande
förordna lämpliga personer och skilja dem från förordnandet, när sådant
pröfvas skäligt, äfvensom att, där någon extra fiskals tillsättande finnes
nödigt, förordna sådan.

Till justitiekanslerns ämbetsplikter hör vidare, enligt § 4 i instruktionen: att

på behörig ort utföra eller låta utföra de mål, Kungl. Maj:t
öfverlämnar till hans handläggning, samt de åtal mot ämbetsmän och
enskilda, som Kungl. Maj:t finner böra anställas, hvarom befallning
meddelas genom utfärdad remiss eller utdrag af det inför Kungl. Maj:t
förda protokoll; åliggande det justitiekanslern att själf föra talan i de
mål, som hos Kungl. Maj:t omedelbarligen upptagas och utföras, äfvensom
vid riksrätt, när den varder på hans begäran förordnad;

att afgifva underdåniga utlåtanden i mål och ärenden, i hvilka
Kungl. Maj:t finner lämpligt höra justitiekanslern;

att, på sätt i nådiga kungörelsen den 16 maj 1827 och skrifvelsen
den 8 december 1848 stadgas, besluta angående fullföljd af talan
i kronan rörande rättegångar;

att, på sätt i tryckfrihetsförordningen stadgas, vaka öfver tryckfrihetens
rätta bruk och åtala dem, som förbryta sig däremot;

att med uppmärksamhet följa alla oafgjorda kronobalansmål och
tillse, att kronans rätt varder behörigen iakttagen; i h vilket afseende
vederbörande myndigheter hafva att årligen inkomma till justitiekanslern
med erforderliga upplysningar;

Bill. till Rik sd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 3 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att på anmälan förordna särskild åklagare i krigsrättsmål af beskaffenhet,
att deras utförande ej lämpligen kan anförtros åt väbel eller
underofficer;

att mottaga af Hans Maj:t Konungen alla ansökningar, som lämnas
i Hans Maj:ts egna händer, och ombesörja, att de varda ingifna å vederbörlig
ort;

att, när det visat sig, att någon förordning genom tidens förändring
kommit ur bruk, så att den ej vidare efterlefves, inkomma till Kungl.
Maj:t med berättelse därom och förslag till rättelse;

att granska hofrätternas, kollegiers och Konungens befallningshafvandes
årliga arbetsredogörelser, jämte de från andra ämbetsverk och
myndigheter afgifna arbetsförteckningar, hvilka Kungl. Maj:t för sådant
ändamål öfverlämnar till justitiekanslern, äfvensom de ägodelningsrättsdagböcker,
fånglistor, arbetsredogörelser från fiskaler m. m., som enligt
särskilda författningar inkomma till justitiekanslern; åliggande det
stadsfiskalerna, med undantag af dem i Stockholm, att halfårsvis insända
till justitiekanslern sina arbetsredogörelser, för förra halfåret före
den 1 augusti samma år och för senare halfåret före den 1 februari
påföljande året;

att hvarje år till Kungl. Maj:t ingifva:

a) förteckning å de af Kungl. Maj:t till justitiekanslerns handläggning
öfverlämnade äldre och nyare oafgjordå mål med uppgift för
hvart och ett om hvad därvid blifvit tillgjordt,

b) berättelse angående kronobalansmålen och hvad i afseende å
dem förekommit,

c) berättelse om granskningen af hofrätternas, kollegiers och
Konungens befallningshafvandes arbetsredogörelser, och

d) särskild förteckning öfver alla de af justitiekanslern under föregående
året handlagda mai och ärenden af olika slag; samt slutligen

att jämväl i de fall, som ej finnas särskildt nämnda i instruktionen,
ställa sig till efterrättelse hvad i lag och författningar med afseende å
justitiekanslerns befattning och i öfrigt finnes föreskrifvet eller framdeles
kan vara stadgadt.

1 sistnämnda hänseende har af kommittén särskildt erinrats, bland

annat,

att enligt instruktionen för kammarrätten den 14 november 1879
åtal för fel och försummelser i afseende å uppbörden, förvaltningen och
redovisningen samt kontrollen och tillsynen beträffande medel och persedlar,
för hvilka redogörelse ingår till kammarrättens revisionsafdel -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 11

ning, skola, då de afse rikets hofrätter eller kollegier, statskontoret,
armé- eller marinförvaltningen, af kammarrätten öfverlämnas till justitie kanslersämbetets

handläggning, och

att enligt 30 kap. 7 § rättegångsbalken, sådan denna § lyder
enligt lag den 14 juni 1901, i brottmål, som fullföljts i hofrätt eller
blifvit dess pröfning underställdt, allmän åklagare ej äger i annat hänseende
än såvidt angår ansvars- eller ersättningsskyldighet för honom
själf söka ändring i hofrättens utslag, där han ej tillika är målsägande,
men att, därest justitiekanslern, på framställning af åklagaren eller eljest,
finner sådana omständigheter vara för handen, att talan mot hofrättens
utslag bör fullföljas, justitiekanslern äger därom förordna.

Jag tillåter mig i detta sammanhang fästa uppmärksamheten därå, att
i den förnyade instruktion för kammarrätten, som utfärdats den 23 december
1908, intagits en föreskrift af enahanda innehåll, som ofvan angifvits.

Beträffande den justitiekanslern åliggande skyldigheten att granska
inkommande arbetsredogörelser, fånglistor m. in. bär af kommittén meddelats
följande närmare upplysningar.

Granskningen af arbetsredogörelserna från rikets kollegier eller i
deras ställe inrättade verk (arméförvaltningen, marinförvaltningen, kammarkollegium,
statskontoret, kommerskollegium och kammarrätten) afser
att följa och öfvervaka arbetets gång hos dessa ämbetsmyndigheter, för
hvilket ändamål tabell årligen upprättas öfver de hos dem afgjorda och
balanserade målen under senaste tioårsperiod. Särskilt tillses, att malens
afgörande icke oskäligen uppskjutes; och pläga uppkommande anmärkningar
rörande oafgjorda äldre mål under hand delgifvas vederbörande

för rättelses vinnande. o . i

Granskningen åt arbetsredogörelserna tran rikets hoträtter och
krigshofrätten bär liknande ändamål, och upprättas rörande hofrätterna
årligen, förutom motsvarande tabeller öfver afgjorda och balanserade
mål under senast förflutna tio år, jämväl särskilda tabeller, utvisande
arbetets gång under det år, arbetsredogörelserna omfatta.

Vidkommande de från öfverståthållarämbetet och Konungens befallningshafvande
inkommande arbetsredogörelserna alser deras granskning
äfvenledes att följa och öfvervaka arbetets gång hos dessa myndigheter.
Till möjliggörande dåra!’ upprättas inom justitiekanslersexpeditionen,
bland annat, dels särskilda sammandrag af samtliga arbetsredogörelserna
för jämförande af den olika arbetsmängden hos ifrågavarande myndigheter
icke allenast det år, arbetsredogörelserna afse, utan älven senaste
fc ro årsperiod, och dels en tabell utvisande tiden, da de balanserade

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

målen inkommit-, och i hvad man balansen under det år, arbetsredogörelser
na omfatta, ökats eller minskats hos ifrågavarande myndigheter.
Nu omförmälda granskning plägar vanligen föranleda till aflåtande! åt
ett flertal skrivelser, hvarigenom de äldre balanserade målens afgörande
påskyndas.

Kungl. Maj:t har hittills öfverlämnat till justitiekanslern för granskning
arbetsredogörelser från lotsstyrelsen och domänstyrelsen. Granskningen
af dessa arbetsredogörelser och af landtmäteristyrelsens arbetsledogörelse,
hvilken, jämlikt föreskrift i styrelsens instruktion, insändes
till justitiekanslern, åsyftar likaledes att tillse, att arbetet hos dessa
myndigheter behörigen bedrifves.

bran ad\okatfiskaleina hos rikets hofrätter, kammarkollegium, kammarrätten
och marinförvaltningen samt från landtmäterifiskalen, landsfiskaler
äfvensom samtliga stadsfiskaler, utom de i Stockholm, inkomma
äfven arbetsredogörelser, hvilkas granskning bär till syftemål att följa
och öfvervaka nämnda fiskalers verksamhet. Då de af hofrätternas
advokatfiskal afgifna arbetsredogörelser redovisa samtliga af dem anställda
åtal, blir justitiekanslern sålunda i tillfälle att bilda sig ett omdöme
om domares och andra med dem likställda tjänstemäns förvaltning
i allmänhet. Stadsfiskalernas arbetsredogörelser lämna i viss mån
eu öfversikt öfver rättsskipningen i brottmål inom städerna.

\ id giansknmgen af de, jämlikt nådiga kungörelsen deri 9 november
190 G angående fångförteckningar och rapporter från fängelserna
och tvångsarbetsanstalterna i riket, till justitiekanslern inkommande fånglistorna
tillses hufvudsakligen, att de afkunnade utslagen och meddelade
straffbesluten äro lagligen grundade, samt att de ådönida straffen blifva
ratt verkställda. Denna granskning, som äfvenledes lämnar tillfälle att
följa rättsskipningen i brottmål inom landet, föranleder åtskillig skriftväxling
och undei stundom anställande af atal. Sedan några år tillbaka
iipptagas i de från militärhäktena inkommande fånglistorna äfven de
fångar, som af befälhafvare ålagts disciplinär bestraffning. Därigenom
hafva dessa listors omfång och arbetet med deras granskning
betydligt ökats. ‘ *

Den inom justitiekanslersexpeditionen skeende granskning af äox»-delningsrätt-ers dagböcker afser tillsyn däröfver, att handläggningen0af
ägostyckningar, laga skiften, hemmansklyfningar och vissa andra landtmäteriförrättningar
icke af ägodelningsrätterna eller domhafvandena
^skäligen fördröjes, samt att inkomna handlingar varda till vederbörande
mom föreskrifven tid återställda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. ld

Granskningen af de från öfverståthållarämbetet och Konungens
befallningshafvande inkommande förteckningar öfver ej slutbehandlade
ärenden angående verkställighet af domstols utslag, hvarigenom frihetsstraff
ådömts icke häktade personer, afser att tillse, att utslagen i ratt
tid af vederbörande under- och öfverdomstolar afsandts till oiverstathållarämbetet
eller Konungens befallningshafvande, äfvensom att sistnämnda
myndigheter vidtaga åtgärder för utslagens bringande till verkställighet.

I fråga om den justitiekanslern åliggande tillsynen öfver rättvisans
handhafvande och öfver lagars och författningars efterlefnad ar slutligen
att märka, att denna tillsyn utöfvas, bland annat, genom arliga
inspektionsresor. Dessa resor vara fem eller sex veckor hvarje ar och
omfatta i regel tre län årligen. Under resorna forrattas inspektion samt
granskas diarier och handlingar hos läns- och stiftsstyrelser rådhusrätter
och magistrater, häradsrätter och domhafvande a landet, krigsrätter,
lands- och stadsfiskaler samt vid fängelser och häkten.

Sekreteraren vid justitiekanslersämbetet åligger enligt instruktionen.
att biträda vid utarbetandet af de från Kungl. Maj:t till justitiekanslern
remitterade ärenden samt uppsätta de skrivelser, som daral
föranledas, äfvensom memorial i såväl dessa som andra ärenden, hvilka
det tillkommer justitiekanslern att anmäla hos Kungl. Maj :t; _

att uppsätta de förteckningar och berättelser, hvilka enligt instruktionen
böra årligen ingifvas till Kungl. Maj:t;

att författa afgående bref och skrivelser i öfnga ärenden, som

förekomma hos justitiekanslern;

att ansvara för arkivet, registraturets ordnande och inbindning,
registers författande, där sådant er!ordras, med mera dylikt,

att hålla noggrann reda och förteckning på alla hos justitiekanslern
anhängiga, ännu oafgjorda ärenden och vid hvarje manads slut afiämna
uppgift på de infordrade svar och upplysningar, som uteblifvit, äfvensom
att anmäla, där sådana handlingar, hvilka böra insändas till justitiekanslern,
icke inkommit inom behörig tid; .

att ombesörja rekvisition från statskontoret åt de till justitiekanslern
och hans expedition utgående löner och arfvoden m. m.;

att kontrasignera afgående memorial, bref och expeditioner; sam
att mellan amanuenserna fördela de göromål, som böra verkställas

af dem.

Sekreterare*.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Registrator^.

Registrator]! tillhör hufvudsakligen:

att föra de hos justitiekanslern brukliga diarier äfvensom särskild
lista eller matrikel öfver lands- och stadsfiskalerna i riket, däri anteckning
bör ske angående meddelad tjänstledighet och dylikt;

att ombesörja expeditionen af afgående bref och skrivelser;
att såsom antagen redogörare uppbära och utdela löner och
ar i voden, besörja uppköp för expeditionens räkning m. m. samt efter
hvarje ars slut anämna redogörelse dels för löner och arfvoden, dels för
expensmedlen;

att föra saköreslängd öfver de af justitiekanslern ålagda viten; samt
att biträda vid granskningen af fånglistor, arbetsförtecknmgar,
redogörelser, dagböcker m. m.

Amanuenserna biträda vid granskning af fånglistor, arbetsredogorelser
och dylikt samt deltaga i öfrigt i förekommande göromål efter
vederbörande förmäns föreskrifter.

omfattning. .. , yPPty''s.ning rörande antalet ärenden, som till justitiekanslers ambetet

inkommit under en del år från den tidpunkt, då nuvarande
aflomngsförmaner fastställdes för justitiekanslern och den vid hans expedition
anställda ordinarie personal, har kommittén meddelat de uppgifter,
som innefattas i följande tabeller;

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

! 1 År. \| !	Kung! Maj ds remisser.	Från Hans Maj:t Konungen öfverläm-nade sup* plikmål.	Krono* mål.	Angifvelser och anmälan-den af myn-digheter och enskilda för åtal samt in-om justitie-kanslersäm-betet gjorda anmärk-ningar.	Ärenden! rörande i lands-och städs-fiskaler.	Fram-ställnin-gar om fullföl-jande af under-dåniga besvär i brott-mål.	Jfriga af justitie-ianslers-ämbetet hand-lagda ärenden.	l Summa.
1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.	8.
1876 ...........	32		17	56	81		74	260
1877 ............	28	—	22	62	78	~	78	268
i 1878 ...........	25	_	19	*6	62		82	244
i 1883 ...........	29		24	46	80		126	305
1888 ...........	41	97	34	112	133	—	119	536
1893 ............	44	106	22	73	167	—	100	512 1
1898 ...........	60	j 108	37	75	197	I —	107	584
1903 ............	61	171	35	113	213	47	129	769
1904 ............	82	169	16	118	193	61	138	777
i 1905 ............	64	152	j 21	106	187	48	125	703
i 1906 ............	134	189	26	90	202	48	149	838
1907 ............	92	119	1 25	140	225	49	173	[ 823

I förestående tabell under 1 och 4 upptagna mål hafva
föranledt åtal till följande antal.

'' 1 \|	Tryck- frihets* åtal.	Annat åtal.	Summa.		Tryck- frihets- åtal.	Annat åtal.	Summa.!
Är 1«7K ........		6	6	År 1898 .............	3	8	n
. 1877 .............	3	•)36	39	> 1903............	1	7	8
* .............		6	6	» 1901..............	2	12	14
» 1883 .............	4	8	12	» 1905 ............	4	2	6
* \ ftfiK ..........	18	11	29	» 1906 ...............	12	6	18
» 1893 ...............	8	5	13	» 1907 ............	4	8	12

*) Den höga siffran beror därpå, att dåvarande sundhetskollegium till åtal an
mälde ett större antal apotekare.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Aflöning*.

förhållanden.

För justitiekanslersämbetet gäller för närvarande följande lönestat:

	Lön.		Tjänst- görings- penningar		Summa.
Justitiekanslern ..................	6,000	_	2.000		8,000
Sekreteraren ..................	3,000		1,500	_	4,500		Efter 5 år kan lönen hö-1 jas med 500 kronor och
Registratorn .....................	1,800	_	1,200	—	3,000	—	1 efter 10 år med ytter-'' ägare 500 kronor.
1 vaktmästare ................... Till amanuenser, vikariatser-	500		300	—	soo	—	(Efter 5 år kan lönen hö-t jas med 100 kronor.
sättning, renskrifning m. m.	__	!		—	2,500	_
Summa kronor	—		j	-\|	18,800		1

Beloppet af den justitiekanslern nu tillkommande aflöning bestämdes
vid 18 <6 års riksdag. Kungl. Maj:t hade föreslagit 9,000
kronor. Dåvarande chefen för justitiedepartementet hade i detta hänseende
erinrat, att den till justitiekanslern då utgående lön utgjorde
7,000 kronor, men att, sedan Kungl. Maj:t beslutat för de äldsta revisioiissekreterarna
och hofrättsråden föreslå en aflöning, uppgående till
lika stort belopp, hänsynen till förhållandet mellan dessa sistnämnda
befattningar och justitiekanslerns ämbete syntes göra en förhöjning i
justitiekanslerns löneförmåner nödvändig, äfven om densamma icke eljest
påkallades däraf att lefnadsomkostnaderna i hög grad stegrats sedan
den då utgående lönen bestämdes.

I skrifvelse den 11 maj 1876 anförde emellertid Riksdagen, att,
då de med justitiekanslerns ämbete förenade göromål, om än viktiga,
ej kunde anses vara af synnerligen ansträngande beskaffenhet, den af
Kungl. Maj:t ifrågasatta tillökningen i aflöning syntes vara högre än
nödvändigheten kräfde. Genom aflöningens förhöjning till 8,000 kronor,
eller enahanda belopp, hvartill densamma under år 1875 med då utgående
dyrtidstillägg uppgått, syntes det Riksdagen, att alla billiga anspråk
kunde anses uppfyllda.

Enligt nådiga kungörelsen den 19 maj 1876 angående villkoren
för åtnjutande af de från 1877 års början fastställda nya löneförmåner
för,, bland andra, justitiekanslern och rikets samtliga hofrätter utgå justitiekanslerns
löneförmåner med iakttagande i tillämpliga delar af enahanda
bestämmelser och villkor, som för hofrätternas ämbetsmän blifvit
godkända.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Aflöningarna för justitiekanslersämbetets öfriga personal bestämdes
vid 1878 års riksdag. Riksdagens beslut i detta hänseende skilde sig
från Kungl. Maj:ts förslag däruti, att detta förslag för sekreteraren
upptog- lönen 500 kronor högre och att begynnelseaflonmgen till registrator
var i Kungl. Maj:ts förslag annorlunda fördelad, nämligen i
lön 2,000 och tjänstgöringspenuingar 1,000 kronor.

I nådiga kungörelsen den 12 juli 1878 angående villkoren for åtnjutande
af de från 1879 års början fastställda nya löneförmånerna för
statsdepartementens, utom utrikesdepartementets, afdelmngar åt Kungl.

Makts kansli äfvensom för justitiekanslersexpeditioneu m. ti. ioreskrels,
att för åtnjutande af de nya löneförmånerna inom justitiekanslersexpeditionen
skulle gälla i tillämpliga delar hvad som stadgades for de
nämnda departementen.

Inkomst af sportler förekommer inom justitiekanslersexpeditioneu sPortUr.
för registratorn, dock endast i obetydlig mån. Enligt kommittén meddelad
uppgift skall under åren 1903-1907 lösen för■ afskrift® och
diariebevis efter afdrag för rensknfmngskostnader hafva for registi atorn
medfört en inkomst af 15 å 25 kronor årligen.

Vid 1898 års riksdag väcktes inom Första Kammaren motion darom, Tiggare /«-att Riksdagen ville besluta, att den lön af 8,000 kronor, som justitie- afUningen
ombudsmannen åtnjuter, skulle frän och med år 1899 utgåett''U
12,000 kronor höjdt belopp, samt, for den händelse Riksdagen skulle
anse $ 97 i regeringsformen därtill föranleda, att justitiekansler^ lon
från samma tid skulle utgå med 9,000 kronor och hans tjänstgönngspenningar
med 3,000 kronor. _ . , ,,

Det åsyftade stadgandet i § 97 uti regeringsformen innehåller, att
Riksdagens justitieombudsman skall, så länge lian innehar ämbetet, i
alla afseende^ anses lika med Konungens justitiekansler.

1 Andra Kammaren väcktes vid samma riksmöte en motion innefattande,
bland annat, förslag därom, att justitieombudsmans- och justitiekanslersbefattningama
skulle från och med 1899 års ingång aflonas

med 10,000 kronor årligen. . D<1 , ^

Motionären i Första Kammaren framhöll i sm motion, att Riksdagen
i allmänhet vid bestämmandet af justitieombudsmannens lön latit sig
ledas af orden i § 97 af regeringsformen, att nämnda ämbetsmän »skall
i alla afseenden anses lika med Konungens justitiekansler», och alltså
fastställt lönen till likhet med den sistnämndes. Så skedde redan vid
1809_1810 årens Riksdag, hvarvid statsutskottet, sedan konstitutions Bih.

till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 3

Anslag till
ökadt arbets
biträde åt
justitiekanslerså''mbetet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

utskottet afböjt att därom utlåta sig, yttrade, att det »trott sig icke böra
eller kunna föreslå mindre lönevillkor för justitieombudsmannen än hvad
justitiekanslern åtnjuter».

Motionären i Andra kammaren afsåg ock med sitt förslag närmast
justitieombudsmannen, men — såsom i motionen uttalas — »alldenstund
justitieombudsmannen och justitiekanslern enligt grundlagen skola vara
likställda», fick förslaget gälla båda dessa tjänstebefattningar.

I det utlåtande i ämnet, som statsutskottet afgaf vid 1898 års
riksdag vitsordade _ utskottet, att med föranledande af det nämnda
stadgandet i § 97 i regeringsformen redan från det nya statsskickets
början aflömngen for justitieombudsmannen och justitiekanslern varit
bestämd till enahanda belopp.

Utskottet ansåg sig emellertid ej hafva skäl att tillstyrka förhöjning
af justitieombudsmannens aflöning och vid sådant förhållande fann utskottet
ej heller anledning förorda den ökning af justitiekanslerns aflöning, som
i sammanhang med den ifrågasatta löneförhöjningen för justitieombudsmannen
föreslagits endast på den grund, att dessa ämbetsmän enligt
grundlagens stadgande skulle anses i allo lika.

I anledning af det förslag, som föranledde lagen den 14 juni 1901
om ändring i vissa delar af rättegångsbalken och då det syntes vara att
förutse, att den uppgift, som enligt samma lag skulle tillkomma justitiekanslern,
komme att för honom medföra behof af ökadt arbetsbiträde,
anbefalldes justitiekanslersämbetet att afgifva underdånigt utlåtande
angående det belopp,, som kunde anses erforderligt för beredande af
sådant ökadt arbetsbiträde.

. Den 4 januari 1901 afgafs det infordrade utlåtandet. Däri anfördes,
att i den^ då befintliga lagbyrån undersökningar gjorts rörande de
under femårsperioden 1891—1895 i högsta domstolen afgjorda brottmål,

1 iVi r underdåniga besvär fullföljts af allmän åklagare, och att dessa
mai befunnits utgöra i medeltal omkring 97 om året. Justitiekanslersämbetet
hade låtit genomgå de å nedre justitierevisionens registrators kontor

förda diarier öfver besvärs- och ansökningsmål för åren 1896_1900

och hade därvid befunnits, att antalet mål af ifrågavarande beskaffenhet
af allmän åklagare fullföljts hos Kungl. Maj:t, under sistnämnda
femårsperiod utgjort i medeltal omkring 95 om året.

Äfven om, såsom i motiven till omförmälda lag förutsattes skola
ske, antydan meddelades åklagarna, att hemställan hos justitiekanslern
om talans fullföljande borde ske endast i sådant fall, där det med
hänsyn till yppad ny bevisning eller af annan särskild orsak vore
angeläget, att talan fullföljdes, antog dock justitiekanslersämbetet, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 1"

antalet fall, då dylik hemställan blefve gjord hos justitiekanslern,
åtminstone det första året efter lagens trädande i kraft komme att närma
sio- sistnämnda medeltalssiffra, 95. Däremot ansåg ämbetet sannolikt,
att antalet därefter blefve förminskadt. Huru stor denna minskning
kunde blifva, läte sig emellertid ej förutse; att antalet skulle minskas
med mera än hälften, vågade ämbetet ej antaga. . . ..

För att kunna bedöma, huruvida ett mål borde fullföljas i högsta
instans, erfordrades, bland annat, en noggrann granskning af underdomstolens
ofta vidlyftiga protokoll, de till hofrätten mgifna skrifterna och
ofri o-a handlingar i målet. En sådan granskning _ af handlingarna uti
ifrågavarande mål kunde ej medhinnas af justitiekanslern spalt utan
åsidosättande af öfriga honom åliggande göromål. Det ansågs darior
blifva nödvändigt att i justitiekanslersexpeditionen anstalta en särskild
tjänsteman, hvilken skulle hafva att verkställa denna granskning och att
därefter inför justitiekanslern föredraga målen i de delar, som erfordrades
för bedömande af frågan, huruvida målen borde fullföljas eller icke,
äfvensom att biträda vid författande af underdåniga besvär i de mal,
som befunnos böra dragas under högsta domstolens profning.

Till én dylik befattning i justitiekanslersexpeditionen syntes det
önskvärdt att erhålla en person, som tjänstgjort i hofrätt såsom fiskal
och därunder förvärfva! vana vid brottmåls inläsande och föredragning.
De ordinarie hofrättstjänstemännen vore emedlertid därvid ej att påräkna
För att förmå någon af de extra ordinarie tjänstemännen, hvilka
tjänsto-jort såsom fiskaler, att mottaga förordnande i justitiekanslersexpeditionen,
ansågs det blifva af nöden att erbjuda honom något högre
löneförmåner än dem, han åtnjöte i hofrätten, och att inskränka förordnandet
till viss kortare tid, ett hälft eller ett helt år, etter hvars förlopp
han kunde återgå till sin tjänstgöring i hofrätten. Under förmälan
att de extra ordinarie hofrättstjänstemän, hvilka sålunda kunde komma
i Mera, uppbure aflöning intill ett belopp af 3,500 kronor om året,
ansåg° justitiekansler sämbetet, att, på det en till den ifrågasätta tjansto-örino-én
fullt kvalificerad person skulle med säkerhet kunna paraknas,
ett belopp af 4,000 kronor för det första året borde ställas till justitie kanslerns

förfogande. . . , ,

Till det nämnda beloppet borde emellertid laggas ett mindre belopp
till bestridande af ökade renskrifningskostnader och skälig ersättning
till den i justitiekanslersexpeditionen anställde amanuens, som åt
justitiekanslern förordnades att fullfölja de mål, i hvilka klagan funnes
böra äga rum. Detta belopp ansågs tills vidare kunna bestammas till

500 kronor om året.

Amanuens arfvoden.

Benskrif ningskostnad.

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 11 januari 1901
åberopade dåvarande chefen för justitiedepartementet hvad justitiekanslersämbetet
anfört; och då, innan nödig erfarenhet vunnits angående
omfattningen af de göromål, som på föreslaget sätt skulle tilldelas
justitiekanslersämbetet, något ordinarie anslag ej syntes böra ifrågasättas,
hemställde departementschefen, att Kungi. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att, under förutsättning att propositionen med förslag till
lag angående ändring i vissa delar af rättegångsbalken blefve af Riksdagen
bifallen, till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersämbetet anvisa
på extra stat för år 1902 ett belopp af 4,500 kronor.

Efter det framställning i sådant hänseende gjorts vid 1901 års
riksmöte, meddelade Riksdagen i skrifvelse den 29 maj samma år, att,
då de af Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i rättegångsbalken, som
skulle ålägga justitiekanslersämbetet det angifna ökade arbetet, bifallits
af Riksdagen, denna ansett däraf följa, att i någon mån ökade arbetskrafter
borde ställas till nämnda ämbetes förfogande. Med hänsyn till
antalet af de mål, som, enligt hvad de gjorda beräkningarna gåfve vid
handen, sannolikt komme att af sådan anledning blifva föremål för
ämbetets pröfning, syntes det Riksdagen emellertid, att det ökade arbetsbiträdet
kunde vinnas för mindre kostnad för statsverket än den Kungl.
Maj:t ifrågasatt, och höll Riksdagen före, att ett belopp af 3,500 kronor
skulle därtill visa sig fullt tillräckligt. Framställningen hade därför på
det sätt bifallits, att Riksdagen till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersämbetet
på extra stat för år 1902 anvisat ett anslag af 3,500 kronor.

Samma belopp har på enahanda sätt anvisats för ett hvart af
åren 1903—1909.

. Enligt kommittén meddelad uppgift hafva för år 1907 de vid
justitiekanslersexpeditionen anställda amanuenser fått uppbära:
en amanuens i arfvode 100 kronor i månaden samt

en gratifikation af 250 kronor, tillhopa ................................. kronor 1 450

en amanuens i arfvode 75 kronor i månaden samt

en gratifikation af 160 kronor, tillhopa ................................. y, \ 0G0

de amanuenser, som biträdt med föredragning af besvärsmål,
sammanlagdt ................................................................. 2 400

Vid justitiekanslersämbetet finnes icke något ständigt biträde för
ombesörjande af skrifgöromal och dylika sysslor. Renskrifningen verkställdes
där tillförne af amanuenser, men sedan göromålen väsentligen
ökats, har en renskrifverska från en af Stockholms renskrifningsbyråer

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vidtalats att, mot en ersättning af 30 kronor i månaden, hvarjesöndag
två timmar uppehålla sig i ämbetets lokal for att verkställa före
kommande renskrifmng. Vissa dagar är hon icke under dessa tva timmar
helt och hållet sysselsatt med skrifning för ämbetets rakning och
är då oförhindrad använda tiden till renskrifmng för sm byras rakning.

Ibland inträffar åter, att så mycket renskrifmngsarbete hopax wg
det icke medhinnes på de två timmarna, i hvilket fall rensknfnmgs
byrån anlitas mot särskild godtgörelse.

Kommittén har i sitt betänkande, efter en jämförande framställning lersämbetets
rörande förhållandet mellan justitiekansler* och justitieombudsmannen
i afseende å deras ämbetsutöfnmg, härefter ofvergatt till en redogo e ^ oktober
för vissa till kommittén öfverlämnade handlingar. .

Härvid märkes till eu början justitiekanslersambetets underdåniga
utlåtande den 25 oktober 1902, afgifvet med anledning af nadiga cirkuläret
den 25 oktober 1901, hvarigenom ämbetsverk och myndigheter
anbefallts att hvar för sin förvaltningsgren inkomma med utredning,
huruvida, under angifven förutsättning, för tiden efter ar 190- andrmgar
i vederbörande lönestater kunde anses hora aga rum, därvid tillika
borde komma under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i orvaltningen
tillfälle kunde beredas till indragning åt tjänster, som genom
de förändrade anordningarna kunde undvaras. ,

Uti detta utlåtande har erinrats, att justitiekansler^ och de hos
honom anställda ordinarie tjänstemän icke tillagts ratt till semester oc
att de därför måste för erhållande af ledighet lika lång tid, som andr
tjänstemän åtnjuta semester, afstå från sina tjänstgormgspennmgai

under ledighet stiden. „ , • ,i.

Under åberopande af lefnadskostnadernas stegring, pape a
tandet jämväl, att göromålen i justitiekanslersexpeditionen väsentligen
ökats. Aren 1871—1875 utgjorde de till justitiekansler!! för underdånigt
utlåtandes afgifvande inkomna kungl. remisser i medeltal omkring -1,
under åren 1897—1901 däremot 50 om aret. flinga diarieförda mai
utgjorde åren 1871—1875 i medeltal omkring 276, men aren 1897
1901 omkring 422 om året. Därtill komme från Hans Maj:t Konungen
till justitiekansler!! öfverlämnade supplikärenden till ett antal åt omkring
120 om året. Rörande dessa sistnämnda ärendens antal under
åren" 1871-1875 kunde uppgift ej lämnas enär de då ej diariefördes
Beträffande de brottmål, som enligt lagen den 14 juni 1901 ej
finne fullföljas till högsta domstolen utan justitiekanslerns forordnan ,
upjgifves i''utlåtande^ att från och med 1902 års början till den 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

oktober samma år från allmänna åklagare inkommit framställningar om
underdånig talans fullföljande i 39 besvärsmål; i 14 af dessa hade
justitiekanslern förordnat om talans fullföljande.

Vidkommande själfva löneregleringen anföres i utlåtandet, att det
Vs oskäligt, att, såsom i Riksdagen jämväl varit ifrågasatt,
justitiekanslern i aflöningshänseende blefve likställd med ledamöterna i
högsta domstolen. Löneförmånerna för sekreteraren, registratorn och
vaktmästaren vid justitiekanslersexpeditionen syntes böra bestämmas i
öfverensstämmelse med hvad motsvarande tjänstemän och betjänte i
andra. statens ämbetsverk kunde varda vid allmän lönereglering tillagdt,
hvarvid jämväl frågan om rätt till semester utan afdrag å tjänstgöringspenningarna
för bemälde sekreterare och registrator ansågs böra komma
under öfvervägande. I sammanhang därmed erinras, att Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 9 februari 1858, med afseende å vikten och
mångfalden af de ärenden, som förekomme till sekreterarens behandling,
förklarat honom vara expeditionssekreterare i Kungl. Maj:ts kansli.

Beträffande det i staten för justitiekanslersexpeditionen upptagna
belopp af 2,500 kronor till amanuenser in. m. upplystes, att detta belopp
de senaste åren fördelats mellan två amanuenser och en extra vaktmästare.
Beloppet ansågs böra i icke oväsentlig mån ökas med afseende
å den betydliga tillökning i arbetet inom expeditionen, som ägt
rum, sedan beloppet först fastställdes, äfvensom å nödvändigheten att
för arbetets behöriga gång minst 2 amanuenser samtidigt funnes för
tjänstgöring tillgängliga, samt med hänsyn därjämte till de stegrade
lefnadskostnaderna.

Med det a extra stat från 1902 års början anvisade belopp å
3,500. kionor hade aflönats en nyantag-en amanuens, som inläst och för
justitiekanslern föredragit de besvärsmål, i hvilka allmänna åklagare
gjort hemställan om underdånig talans fullföljande hos Kungl. Maj:t.
Dessa mål .både, såsom redan nämnts, från årets början till den 1
oktober utgjort 39 stycken, och ehuru åtskilliga af dem varit af ganska
vidlyftig beskaffenhet, hade de dock icke fullt upptagit den nyantagne
amanuensens tid. I det ofvan omnämnda underdåniga utlåtandet den
4 januari 1901 både justitiekanslersämbetet framhållit, att för ifrågavarande
besvärsmål inläsande och föredragning erfordrades en särskildt
för denna tjänstgöring kvalificerad amanuens. De därför i utlåtandet
anförda skäl kvarstode fortfarande. Däremot ansågs det af Riksdagen
för 1902 och 1903 a extra stat anvisade beloppet å 3,500 kronor om
året ej behöfva helt och hållet tagas i anspråk för den nyantagne
amanuensens aflönande, beroende därpå, att ifrågavarande besvärsmåls

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 28

antal åtminstone dittills icke hindrat honom att ägna sig äfven åt annan
tjänstgöring, ett förhållande, som sannolikt icke heller i den närmaste
framtiden komme att förändras.

Då emellertid det i ordinarie staten till amanuenser m. m. upptagna
belopp ansågs otillräckligt och behöfva icke obetydligt höjas,
syntes det justitiekanslersämbetet, att det å extra stat uppförda anslaget
å 3,500 kronor borde öfverföras på ordinarie stat och läggas till det
redan befintliga anslaget å 2,500 kronor. Genom denna anordning
skulle nödiga medel finnas att tillgå ej mindre till aflönande af den för
ofvannämnda besvärsmåls beredande och föredragning anställde amanuens,
hvilken då jämväl kunde biträda med andra göromål inom expeditionen,
än äfven till erforderlig förbättring af öfriga i justitiekanslersexpeditionen
tjänstgörande amanuensers aflöningsvillkor.

Enär, efter det de hos justitiekanslern anställda ordinarie tjänstemännens
antal vid föregående lönereglering inskränkts till två, göromålen
i justitiekanslersexpeditionen väsentligen ökats, ansågs uppenbart,
att någon ytterligare indragning af tjänster inom expeditionen ej kunde
äga rum.

Till kommittén hade vidare öfverlämnats en från justitiekanslersämbetet
till chefen för justitiedepartementet den 12 oktober 1907 aflåten
skrifvelse angående, bland annat, reglering af justitiekanslerns löneförmåner.
Vid denna skrifvelse var fogad afskrift af en däri åberopad
promemoria, som justitiekanslern aflämnat till justitiedepartementet.

I skrifvelsen framhåller justitiekanslern, att hans löneförmåner
understiga många honom underställda ämbetsmäns, däribland nära nog
samtliga underdomares på landet. Då allmänheten vore benägen att
bedöma ett ämbetes betydelse efter den aflöning, som bestås dess innehafvare,
kunde det i längden blifva svårt för justitiekanslern att med
nuvarande löneförmåner uppehålla den auktoritet och det inflytande på
underlydande, som enligt författningarna skola tillkomma honom.

I promemorian erinras om det skäl, på grund hvaraf Riksdagen
år 1876 satte justitiekanslerns aflöning till det nuvarande beloppet,
8,000 kronor, i stället för de af Kungl. Maj:t föreslagna 9,000. Detta
skäl hade förlorat sin giltighet. Justitiekanslerns göromål hade nämligen
ökats till den grad, att om dem numera ej kunde sägas, att de
icke äro af synnerligen ansträngande beskaffenhet.. De af justitiekanslern
handlagda ärendena utgjorde under femårsperioden 1871—1875
i medeltal, de i »allmänna diariet» upptagna 276,4 och de i »kungl.

Justitickanslersämbetets

skrifvelse den
12 oktober
1907 jämte en
promemoria.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

remissdiariet» 21,8. För perioden 1901—1905 gestaltade sig däremot
medeltalssiffrorna sålunda:

allmänna diariet.......... 466,8

kungl. remissdiariet.........55,8

supplikdiariet...........157,o

besvärsdiariet...........50,5

Till målen i allmänna diariet hörde de rättegångar, i kvilka justitiekanslern
hade att bevaka kronans rätt. Bland dem hade särskilt de
s. k. vattenmålen ökats. På senare åren hade nämligen de i enskild
ägo befintliga vattenfallen börjat begagnas och bebyggas; de allmänna
ombuden vid vattensynerna erlade i regel vad mot underrättens utslag;
med anledning däraf komme jämlikt 1827 års förordning vattenmålen
nästan utan undantag under justitiekanslerns pröfning. I dessa mål,
likasom i allmänhet i kronans öfriga rättegångar, gällde det att iakttaga
och bevaka viktiga allmänna intressen, och målen vore både vidlyftiga
och svåra samt toge mycken tid i anspråk.

De ärenden, hvilka från de särskilda statsdepartementen remitterades
till justitiekansler, för utlåtandes afgifvande, hade mer än fördubblats.
I dessa ärenden framställdes rätt ofta till justitiekansler
spörsmål, för hvilkas besvarande fordrades mycket arbete och eftertanke
samt ej sällan åstadkommande af ytterligare utredning. Koncepten till
dessa underdåniga utlåtanden uppsattes äfven egenhändigt af justitiekansler,
enär hjälp därtill i allmänhet ej kunde påräknas af sekreteraren,
hvilken vore sysselsatt med granskning af arbetsredogörelserna från de
centrala ämbetsverken och Konungens befallningshafvande, fånglistor
och mera dylikt.

I supplikdiariet intoges de ärenden, hvilka af Hans Maj :t Konungen
öfverlämnades till justitiekansler. Dessa ärenden, hvilka tillförne voro
fåtaliga och då ej diariefördes, vore visserligen i regeln ej af synnerligen
svår eller vidlyftig beskaffenhet, men de toge dock tid, enär
supplikanterna ofta hänvisades att personligen söka justitiekansler, som
då tillhandaginge dem med råd och upplysningar samt skriftväxling i
deras angelägenheter.

Från och med år 1902 hade justitiekansler ålagts pröfva, huruvida
allmän åklagare borde hos Kungl. Maj:t fullfölja talan i brottmål.
Dessa mål, i hvilka justitiekansler emellertid hade att påräkna hjälp
af en för ändamålet anställd amanuens, hade äfven bidragit att öka
göromålen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 25

Med hänsyn därtill att justitiekanslern icke vore tillförsäkrad rätt till
semester, och i följd häraf nödgades att, för erhållande af motsvarande
frihet från göromålen, begära tjänstledighet, hvarvid han ginge miste
om sina tjänstgöringspenningar, kunde man således säga, att hans löneförmåner
i verkligheten icke uppginge ens till 8,000 kronor.

I promemorian uttalas ock, att ingen annan ämbetsman i motsvarande
ämbetsställning är så lågt aflönad som justitiekanslern. Med
hänsyn såväl därtill som till de ökade göromålen och de stegrade lefnadskostnaderna
måste en reglering af justitiekanslerns löneförmåner anses
af behofvet påkallad. Och på grund af hans ämbetsställning samt hans
viktiga och numera mycket omfattande göromål syntes det kunna ifråga--sättas, huruvida han icke borde i aflöningshänseende likställas med

justitieråd.

I sitt ifrågavarande betänkande har löneregleringskommittén, hvad angående
först angår frågan om justitiekanslerns ämbetsverksamhet, icke ifråga- granskning af
satt annan förändring i de härutinnan nu gällande bestämmelser, än arige}*™*°
att kommittén på anförda skäl hemställt om utredning, huruvida ej
äfven andra ämbetsverk än de, från hvilka nu arbetsredogörelser ellei
arbetsförteckningar öfverlämnas till justitiekanslern för granskning, må
böra åläggas att till justitiekanslersäm betet aflämna antingen dylika
redogörelser eller förteckningar eller åtminstone kortfattade relationer
angående balanserade mål.

Nämnda framställning anmäldes af mig för Eders Kungl. Maj:t Dep^^nU''
den 27 november 1908, och tillåter jag mig erinra, att Eders Kungl. Mapt
i anledning häraf täcktes förordna, att utredning i det af kommittén
angifna hänseende skall genom de särskilda departementens försorg
verkställas, hvarefter det skulle ankomma på vederbörande departementschefer
att hvar för sitt departement anmäla detta ärende till den
åtgärd, hvartill den blifvande utredningen kan gifva anledning.

I sammanhang härmed har kommittén jämväl i ett annat hänseende ang&ende
uttryckt ett särskildt önskemål. Under erinran om sina i delen I åt revision af
kommitténs betänkanden gjorda uttalanden i fråga om behofvet åt eu
revision af gällande instruktionsbestämmelser för centrala ämbetsverk i
syfte att åstadkomma förenkling och önskvärd likformighet, särskildt i
hvad angår disciplinär domsrätt och forum för till domstol hänskjuta
mål rörande tjänsteförseelser, anför kommittén, att intill dess en sådan
revision kan ''anses böra vidtagas, det enligt kommitténs åsikt skulle

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 4

-jb Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vala synnerligen lämpligt, om, då till vederbörande statsdepartement
Iran ämbetsverk eller myndighet inkommer instruktionsförslag, hvari
nnas upptagna bestämmelser uti ofvan särskildt angifna afseenden,
förslaget före dess pröfning hos Kungl. Maj:t blefve remitteradt till
utlåtande af justitiekanslern i berörda delar. Han borde ju nämligen
anses särskild* sakkunnig härutinnan, allrahelst som det redan är honom
palagdt såsom Konungens högste ombudsman att hafva tillsyn däröfver
att alla instruktioner varda iakttagna och efterlefda.

DepSZntS- „ •• Jag'' delar kommitténs uppfattning rörande önskvärdheten af en
allmän revision af de för de centrala ämbetsverken gällande instruktioner
till vinnande af nödig likformighet i de af kommittén angifna
hanseenden, och torde åtgärder för åstadkommande af en dylik revision
snarast möjligt hora vidtagas. I afvaktan härpå synes emellertid
lämplig* att, i enlighet med kommitténs förslag, före utfärdandet af
nya eller andrake instruktioner, däri fråga är om disciplinär domsrätt
eller forum i mai rörande tjänsteförseelser, justitiekansler^ utlåtande i
c*elar mf°rdras. _ Genom särskilda ämbetsskrifvelser den 10 december
08 hav jag ock bringat kommitténs ifrågavarande önskemål till öfrig-a
departementschefers kännedom.

Förslag till
ny lönestat.

„ Härefter öfvergår kommittén till frågan om de aflöningsförmåner
a stat, som hora tillkomma den ordinarie personalen vid justitiekanslersambetet,
jämte vissa därmed sammanhängande frågor.

Justitiekanslern
s
aflöning.

0 . de a’af,_ som numera ställas och än vidare må böra ställas

pa mnehatvaren af justitiekanslersbefattningen, har det synts kommittén
som om vid nu förestående lönereglering aflöningen till justitiekanslern
bor sattas lika med hvad som anses skäligt för generaldirektörer i
normalgrad Och enär aflöningen för dessa blifvit vid löneregleringar
som al Riksdagen beslutats åren 1907 och 1908, bestämd till 11,000
kronor, daraf 7,000 i lön, 3,000 i tjänstgöringspenningar och 1,000 i
ortstillagg, har kommittén ansett sig böra för justitiekanslern föreslå
enahanda aflöning, på lika sätt fördelad.

Den öfriga
ordinarie
personalen vid
justitiekanslersämbetet.

Hvad angar den öfriga ordinarie personalen vid justitiekanslersambetet,
har kommittén ej tänkt sig indragning af någon ordinarie
tjänst därstädes. Men kommittén har härvid såsom sin bestämda
uppfattning uttalat, att, därest aflöningen för sekreteraren och för
registratorn varder förhöjd, på sätt och med de villkor kommittén före -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3:

slår, och därest såsom eu förutsättning därför jämväl stadgas den normalarbetstid
å tjänsterummet, som är afsedd för flertalet centrala ämbetsverk,
af bemälda sekreterare och registrator må kunna förväntas en
väsentligt ökad arbetsprodukt och i följd däraf behofvet af amanuenser
väsentligen förminskas.

Med erinran att enligt gällande instruktion det åligger sekreteraren
att biträda vid utarbetandet af de från Kungl. Maj:t till justitiekanslern
remitterade ärenden samt uppsätta de skrivelser, som däraf föranledas,
äfvensom memorial i såväl dessa som andra ärenden, hvilka det tillkommer
justitiekanslern att anmäla bos Kungl. Maj:t, bar kommittén
uti ifrågavarande afseende framhållit, att, huru än, af en eller annan
anledning, arbetet hittills ansetts böra fördelas mellan tjänstemännen vid
justitiekanslersexpeditionen, efter skedd lönereglering arbetet synes böra
så ordnas, att justitiekanslern må erhålla kraftigt och värdefullt biträde
af sekreteraren vid de utrednings- och uppsättningsgöromål, som föranledas
af de från Kungl. Maj:t till justitiekanslern remitterade ärenden.
Och då enligt den för statskontoret den 18 oktober 1907 utfärdade
instruktion sekreteraren i nämnda verk kan åläggas föredragningsskyldigbet,
bar det synts kommittén, att i en blifvande ny instruktion lör
justitiekanslersämbetet en föreskrift bör intagas, på grund hvaraf sekreteraren
må kunna åläggas att öfvertaga den föredragning inför justitiekanslern
af brottmål, hvilken kräfves för bedömande, huruvida talan
må böra fullföljas mot hofrätts utslag. Därigenom skulle inbesparas
arfvode till en för sådan föredragning anställd särskild amanuens.

I samma instruktion bör enligt kommitténs åsikt äfven beträffande
registrator^ gifvas uttryck åt krafvet på ökad tjänstgöringsskyldighet.

Till jämförelse i detta hänseende har kommittén erinrat om gällande
bestämmelser för vissa andra myndigheter såsom, bland annat, att i
instruktionen för försäkringsinspektionen den 31 december 1903 tinnes
stadgadt, att registrator! bos nämnda myndighet åligger, utöfver särskild!
angifna göromål beträffande diarieföring, bearbetning af statistiskt
material m. in., förrätta de göromål, hvilka inspektionen kan finna
lämpligt att uppdraga åt honom.

Då sekreteraren, registrator! och vaktmästaren vid justitiekanslersämbetet,
hvilka å nu gällande stat åtnjuta enahanda aflöningar, som vid
1870-talets löneregleringar fastställdes för vederbörande normalgrader
vid centrala ämbetsverk, vid nu förestående lönereglering enligt kommitténs
åsikt böra bibehållas i motsvarande normalgrader, sådana de
blifvit vid 1907 års riksdag fastställda för statskontoret och arméförvaltningen
samt vid 1908 ars riksdag för vissa andra ämbetsverk, bär

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

kommittén beträffande ifrågavarande befattningar föreslagit följande
aflöningar nämligen:

för sekreteraren lön 3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800
kronor, ortstillägg ^ 400 kronor, tillhopa 5,800 kronor, hvartill skulle
kunna komma två ålderstillägg till lönen, hvardera å 500 kronor, efter
respektive 5 och 10 år;

för registratorn lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500
kronor, ortstillägg 300 kronor, tillhopa 4,000 kronor, hvartill skulle
kunna komma tre ålderstillägg till lönen, hvart och ett å 500 kronor,
efter respektive 5, 10 och 15 år;

samt för vaktmästaren lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350
kronor, ortstillägg 150 kronor, tillhopa 1,200 kronor, hvartill efter 5 år
skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen å 100 kronor.

Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjöte fri bostad samt bränsle,
skulle, så länge denna förmån kvarstode, ortstillägg ej utgå till honom
äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

flrud?nnnya -.o,1 öfvei''ensstämmelse med de beslut, som fattats af 1907 års Riksdag
a/iönings- 1 fråga om ny aflöningsstat för statskontoret och angående organisation
staten. af arméns centrala förvaltningsmyndighet samt af 1908 års Riksdag
vid antagande af nya aflöningsstater för vissa andra ämbetsverk, har
kommittén vidare hemställt, att såsom förutsättning för den blifvande
nya aflöningsstaten måtte uppställas, att samtliga ordinarie tjänstinnehafvare
vid justitiekanslersämbetet skola, i den mån ej undantag kunna
anses ° höra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst 6 timmar hvarje söckendag.

Avmor’'' • -i . ^ut^£cn har kommittén ansett vid den blifvande nya staten böra
i tillämpliga delar fastas enahanda aflöningsvillkor, som vid 1907 års
riksdag antogos för statskontoret. I sådant hänseende skulle ock justitiekanslern
samt sekreteraren och registratorn hos ämbetet få komma i
åtnjutande af den semesterförmån, som tillkommer tjänstemän inom
motsvarande lönegrader i statskontoret in. fl. ämbetsverk.

I afseende å anslaget till amanuenser, vikariatsersättning, renski-ifning
m. m. har kommittén erinrat, bland annat, om vissa af chefen
för finansdepartementet till statsrådsprotokollet den 13 mars 1908 gjorda
uttalanden i fråga om reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium.

Anslag till
amanuenser,
vikariatsersättning
t
renskrifning
m. m.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 29

Chefen för finansdepartementet erinrade därvid, att rörande
grunderna för aflöningen till de mera fast anställda amanuenserna inom
de centrala ämbetsverken han utförligt uttalat sig vid föiedragnmgen
den 15 mars 1907 af frågan om ny lönereglering för statskontoret.
Han hade därvid utgått från den uppfattning, att, under förutsättning
af en tjänstgöring af den omfattning, löneregleringskommittén syntes
hafva förutsatt såsom den normala0), minimiarfvodet för amanuens i
centralt ämbetsverk under vanliga förhållanden i allmänhet icke kunde
beräknas lägre än 1,200 å 1,500 kronor för år räknadt med eventuell
förhöjning i mån af visad flit och duglighet till 2,000 kronor om aret.

I anseende härtill och med hänsyn till de arfvodesbelopp, som
redan då utgick till amanuenserna i kammarkollegium, ansåg departementschefen
det belopp, som vid kammarkollegii nya organisation erfordrades
för aflöning åt amanuenser, icke böra beräknas lägre an
kommittén föreslagit, motsvarande i medeltal 1,800 kronor för dein hvar.
Departementschefen erinrade jämväl, att vid berörda tillfälle den 1
mars 1907 han i sammanhang med behandlingen af hithörande spörsmål
uttalat den mening, att fast anställd amanuens i centralt ämbetsverk
äfven borde tillerkännas rätt att vid sjukdom, ej öfverskridande, viss
tid, samt vid förordnande å ordinarie tjänst under den ordinarie mnehafvarens
semester eller tjänstledighet såsom regel bibehålla en del åt
amanuensarfvodet, hvilken lämpligen syntes böra bestammas till tva
tredjedelar, äfvensom att dylik amanuens borde beredas tillfälle att, i
den mån förhållandena inom vederbörande ämbetsverk sådant tilläte,
årligen erhålla någon tids ledighet, förslagsvis beräknad till 2 a 3
veckor, utan skyldighet att afstå någon del af arfvodet. Departementschefen
hade därjämte vid samma tillfälle såsom önskvärdt framhållit,
att, då amanuens med fast arfvode för sjukdom eller eljest åtnjöte
ledighet eller förordnades att uppehålla ordinarie befattning, annan
extra ordinarie tjänsteman, där lämplig sådan funnes att tillgå, förordnades
att bestrida amanuensbefattningen mot den aflöning, hvilken
inom verket ansåges böra utgöra begynnelsearfvode för sådan befattning,
som vore i fråga. Detta hade, enligt hvad departementschefen tillkännagaf,
tillämpats vid beräknandet af det belopp, som vid den mya
organisationen af kammarkollegium skulle erfordras för tillgodoseende

af nyssberörda ändamål. . .. , ...

Den ståndpunkt, chefen för finansdepartementet i förenamnda hänseenden
intagit i fråga om statskontoret och kammarkollegium, har han *)

*) fyra timmars arbete hvarje söckendag, förekommande hemarbete inberäknadt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vidhållit vid afgifvande af förslag angående reglering af löneförhållandena
m. m. vid kammarrätten.

Beträffande ifrågavarande anslag har kommittén vidare anfört
följande.

Såsom redan blifvit uttalad!, hade kommittén den uppfattningen,
att, därest aflöningarna för sekreteraren och registratorn vid iustitiekanslersexpeditionen
blefve förhöjda, på sätt och med de villkor kommittén
föreslagit, och därest såsom en förutsättning därför jämväl
stadgades den normalarbetstid å tjänsterummet, som är afsedd för flertalet
centrala ämbetsverk, af bemälda sekreterare och registrator kunde
förväntas en väsentligt ökad arbetsprodukt och i följd däraf behofvet
af amanuenser väsentligen förminskas.

Kommittén hade jämväl uttryckt den mening, att i den nya instruktion,
som efter löneregleringen torde komma att utfärdas för
justitiekanslersämbetet, en föreskrift syntes böra intagas, på grund
hvaraf sekreteraren kunde åläggas att öfvertaga den föredragning inför
justitiekansler!! af brottmål, hvilken kräfves för bedömande, huruvida
talan må böra fullföljas mot hofrätts utslag.

Godkändes: kommitténs uppfattning i nu antydda hänseenden,
maste antalet amanuenser vid justitiekanslersexpeditionen med all säkerhet
kunna begränsas till två.

Visserligen mötte svårighet att nu afgöra, huruvida under ofvanberörda
förutsättningar städse kunde för två amanuenser förefinnas
sysselsättning till den omfattning, att arfvode borde till hvar och en
af dem utgå i öfverensstämmelse med hvad redan blifvit och än vidare
kunde blifva bestämdt för normal tjänstgöring vid centrala ämbetsverk
och statsdepartement. Men då kommittén ansåge sig böra utgå
från det antagandet, att göromålen för de biträdande tjänstemännen,
ordinarie och extra, vid justitiekanslersexpeditionen komme att ökas såväl
beträffande granskningen af arbetsredogörelser m. m. från vederbörande
ämbetsverk och myndigheter som och beträffande utrednings- och uppsättningsarbeten,
särskild! i följd af kungl. remisser, hade kommittén
funnit sig höra vid beräknandet af det anslag, hvarifrån arfvoden till
amanuenser vid justitiekanslersexpeditionen skola utgå, ställa beräkningen
i sistnämnda hänseende efter de grunder, som chefen för finansdepartementet
följt beträffande kammarkollegium och kammarrätten.
Kommittén hade därför i sin kalkyl upptagit arfvoden för två amanuenser
vid justitiekanslersexpeditionen efter ett medeltal af 1,800 kronor
för hvar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Med erinran att kommittén i sitt förslag till aflöningsvillkor för
den ordinarie personalen vid justitiekanslersämbetet utgått från den
förutsättning, att justi ti ekanslern samt hos honom anställda sekreterare
och registrator böra få komma i åtnjutande af den semesterförmån, som
tillkommer tjänstemän inom motsvarande lönegrader i statskontoret
m. fl. ämbetsverk, samt att justitiekanslern och sekreteraren sålunda
skulle få åtnjuta semester hvardera under en och en half månad samt
registratorn under en månad, har kommittén framhållit, att för dessa
semesterledigheter likasom för den tid, beräknad till 1 Va månad årligen,
då justitiekanslern befinner sig på inspektionsresor, erfordras vikariatsersättningar,
motsvarande de vederbörande tjänstemän tillkommande
tjänstgöringspenningar. I detta hänseende har af kommittén beräknats
ett sammanlagdt belopp af 1,100 kronor. Då vidare vid afgifvandet af
de för 1908 års Riksdag framlagda förslagen till reglering af löneförhållanden
m. m. vid kammarkollegium och kammarrätten, för uppehållande
af amanuensbefattning under sjukdom och semester samt då
amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst under innehafvares
semester eller tjänstledighet, beräknats omkring 450 kronor för hvarje
amanuens, har kommittén ansett, att med tillämpning häraf skulle i
sådant hänseende vid justitiekanslersexpeditionen kunna beräknas 900
kronor.

Under framhållande att vid justitiekanslersexpeditionen, såsom
förut är nämdt, icke erfordras något fast anställdt biträde för renskrifning,
har kommittén med ledning af erhållna uppgifter för renskrifning
för justitiekanslersämbetets räkning beräknat ett belopp per år af 500
kronor.

Slutligen har, i betraktande däraf att vid justitiekanslersämbetet
finnes allenast en ordinarie vaktmästare, ansetts böra till gratifikation
åt extra vaktmästare beräknas ett belopp af 300 kronor.

På grund häraf har kommittén hemställt, att i blifvande stat lör
justitiekanslersämbetet måtte uppföras ett anslag af 6,400 kronor till
amanuenser, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.

Kommittén afslutar sitt betänkande med en jämförelse mellan den
för justitiekanslersämbetet nu gällande lönestaten samt den af kommittén
föreslagna. Om, framhåller kommittén, till slutsiffran å den nu

Vikariats ersättning.

Renskrif ningskostnad.

Extra vaktmästare.

Jämförelse
med nu gällande
lönestat.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Justitie kanslers ämbetet.

gällande staten........................................................................ kronor 18,800: —

lägges dels det belopp af................................................... „ 3,500: —

som alltifrån år 1902 på extra stat utgått till ökadt
arbetsbiträde åt justitiekanslersämbetet,

dels ock utbetaldt dyrtidstillägg för år 1907............... „ 80:_

skulle alltså anslagsbeloppen på ordinarie och extra

stat för år utgöra tillhopa ................................................ kronor 22,380:_.

Då afsedt vore, att vid tillämpning af kommitténs förslag hittillsvarande
anslag till justitiekanslersämbetet på extra stat ej vidare skulle
utgå, skulle den af kommittén föreslagna statens slutsumma, 28,400
kronor, med allenast 6,020 kronor komma att öfverstiga summan af
ofvanstående särskilda anslagsbelopp på ordinarie och extra stat.

Vid denna beräkning hade emellertid ej hänsyn tagits till ålderstillägg,
hvilka fortfarande såsom hittills skulle utgå af andra hufvudtitelns
gemensamma anslag till ålderstillägg.

I detta hänseende har kommittén emellertid erinrat, att ålderstill1
äggen till sekreteraren och vaktmästaren vid justitiekanslersämbetet
skulle blifva desamma som hittills, men att registratorn såsom tjänsteman
i första normalgraden skulle enligt den nya staten erhålla efter
femton år ett ytterligare (tredje) ålderstillägg.

I sitt öfver kommitténs förslag afgifna utlåtande har justitiekanslern,
med förmälan att han såsom ledamot af kommittén deltagit i alla dess
beslut utom i fråga om bestämmandet af egna löneförmåner, i sistnämnda
hänseende åberopat hvad han anfört i underdåniga utlåtandet den 25 oktober
1902 och i skrifvelsen till chefen för justitiedepartementet den 12 oktober
1907 jämte den därvid fogade promemoria. Visserligen hade senaste
Riksdag fastställt justitieombudsmannens löneförmåner till 11,000 kronor
eller 2,000 kronor mindre än hvad justitieråden åtnjuta. Härvid borde
dock uppmärksammas, att för justitieråden redan fastställts och för
justitiekanslern af kommittén föreslagits den föreskrift, att de ej finge
emottaga vissa uppdrag, såsom exempelvis ordförande- eller ledamotskap
i bolagsstyrelser, under det att Riksdagen icke uppställt någon
motsvarande föreskrift för justitieombudsmannen, hvilken således vore
oförhindrad innehafva dylika, i allmänhet inbringande uppdrag.

I sammanhang härmed har justitiekanslern, med åberopande af
97 § regeringsformen, hemställt, att när på grund af senaste Riksdags
beslut justitieombudsmannens löneförmåner från och med den 1 januari
1909 utgå med det förhöjda beloppet 11,000 kronor, men det måste

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

anses inkonstitutionel^, att Kungl. Maj:ts förtroendeman, justitiekansler,
är i något hänseende sämre ställd än Riksdagens förtroendeman, justitieombudsmannen,
samt redan från det nya statsskickets början aflöningen
till dessa båda ämbetsmän varit bestämd till enahanda belopp, framställning
måtte göras hos Riksdagen att till lönefyllnad för justitiekansleren
för år 1909 på extra stat anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

Slutligen har justitiekansler meddelat, att hos ämbetet anställde
sekreteraren Ernst'' Gustaf Fredrik Björklund, hvilken är född den 14
mars 1846, och registrator! Johan Oskar Theodor von Engeström,
hvilken är född den 20 december 1844, båda förklarat, att de, som icke
vilja afstå från sin rätt att med pension afgå vid uppnådda 65 lefnadsår,
hafva för afsikt att icke ingå på den af kommittén föreslagna nya
lönestaten. Då kommitténs förslag således icke torde kunna, hvad dessa
två tjänstemän angår, genomföras förr än respektive 1911 och 1910,
har justitiekansleren hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgifva, att justitiekansleren skall äga att under denna öfvergångstid
till upphållande af göromålen hos justitiekanslersämbetet använda det
belopp, hvarmed dessa tjänstemäns aflöningsförmåner enligt den nya
staten öfverskjuta deras nuvarande löneförmåner.

Mot hvad kommittén, utan meningsskiljaktighet, sålunda hemställt Dej>a^™nU''
i fråga om aflöningsförhållandena m. m. vid justitiekanslersämbetet
i inner jag i hufvudsak ingenting att erinra, utan biträder i allt väsentligt
kommitténs förslag.

Att, såsom af justitiekanslern ifrågasatts, i aflöningshänseende likställa
honom med justitieråd synes mig desto mindre böra ifrågakomma,
som senaste Riksdag, med afslag å väckt motion om justitieombudsmannens
likställande i nämnda hänseende med justitieråd,
bestämt* dennes aflöning till 11,000 kronor, och någon anledning icke
torde föreligga att nu afvika från den hittills tillämpade likställigheten
mellan justitiekanslern och justitieombudsmannen i afseende å
löneförmåner. Väl är sant, att vid den sålunda beslutade höjningen af
justitieombudsmannens aflöning icke fästats något sådant villkor rörande
förbud att emottaga vissa uppdrag, som lastställts lör justitieråden och
af kommittén föreslagits jämväl för justitiekanslern, men denna olikhet
i villkoren för löneförmånernas åtnjutande lärer icke innefatta giltigt
skål att för justitiekanslern föreslå högre aflöning.

Hvad angår kommitténs förslag att i en blifvande ny instruktion
för justitiekanslersämbetet en föreskrift bör intagas, på grund hvaraf
sekreteraren må kunna aläggas att öfvertaga den föiedragning inföi
justitiekanslern, som föranledes af lagen den 14 juni 1901 angående
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. ä

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ändring i vissa delar af rättegångsbalken, finner jag nämnda förslag
icke gifva anledning '' till annan erinran, än att en dylik anordning
naturligtvis icke bör utgöra hinder för justitiekanslern att i särskilda
fäll uppdraga åt någon amanuens att i sekreterarens ställe fullgöra
sådan föredragning. Ärenden af detta slag kräfva ju alltid skyndsam
handläggning. Den tid, som för målens beredande till föredragningstår
till buds, är ofta synnerligen knapp. Särskild! om flera dylika
mål samtidigt inkomma eller fråga är om mål af vidlyftigare eller eljest
af mer invecklad beskaffenhet, synes det mig därför antagligt, att det
stundom kan blifva erforderligt att anlita särskild föredragande, hvilken
kan mera odeladt ägna sig åt arbetet att till föredragning bereda ifrågavarande
mål. Någon höjning af anslaget till amanuenser m. m. utöfver
hvad kommittén hemställt har jag emellertid icke af denna anledning
ansett mig böra föreslå.

Mot den af kommittén för beviljande af de föreslagna nya aflöningsförmånerna
angifna förutsättning, att samtliga ordinarie tjänstinneliafvare
skola, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller
för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes
minst 6 timmar hvarje söckendag, har jag, hvad angår sekreteraren
och registrator^, ingen anmärkning att framställa. Jag erinrar härvid,
att enligt Eders Kungl. Maj:ts den 23 oktober 1908 meddelade beslut den
dagliga arbetstiden å tjänsterummet för dessa liksom för flertalet andra
tjänstemän, tillhörande ämbetsverk med ännu oreglerade aflöningsförhållanden,
från och med den 1 november samma år utgör 5 timmar,
iledan i sammanhang med sistberörda ärende hade jag anledning att
underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan, huruvida justitiekanslern
bör i förevarande afseende fullt likställas med öfriga ordinarie tjänstinnebafvare
i justitiekanslersämbetet. Jag erinrade därvid, att med
hänsyn till arten af justitiekanslerns ämbetsverksamhet honom åliggande
arbete i tjänsten, äfven där så icke af sakens natur påkallas, ofta nog
torde med större fördel kunna utföras utom tjänsterummet. Meddelades
föreskrift om viss daglig arbetstid å tjänsterummet jämväl för justitiekanslern,
borde det icke anses ligga utom hans befogenhet ätt efter
sitt beprisande för egen del inskränka nämnda arbetstid. I hvarje
fall syntes det emellertid lämpligt, att nämnda föreskrift, i hvad
justitiekanslern anginge, erhölle sådan affattning, att dennes befogenhet
härutinnan uttryckligen erkändes. Jag hemställde därför, att för justitiekanslern
den dagliga arbetstiden å tjänsterummet skulle vara densamma
som för sekreteraren och registratorn, i den mån ej justitiekanslern funne
honom åliggande arbete kunna med större fördel utföras utom tjänste -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

rummet; och tillåter jag mig erinra, att Kung! Mapts beslut innefattade
bifall till nämnda hemställan, i öfverensstämmelse hvarmed föreskrift i
angifna hänseende meddelats i nådigt bref till justitiekanslersambetet
ofvannämnda den 23 oktober.

Af enahanda skäl, som till stöd för nyssberörda undantagsbestämmelse
af mig åberopats, anser jag liknande föreskrift höra meddelas i
en blifvande ny instruktion för justitiekansler sämbetet och att således,
hvad justitiekansler!! angår, skyldighet att minst 6 timmar hvarje söckendag
vara å tjänsterummet tillstädes icke bör stadgas såsom en ovillkorlig
förutsättning för åtnjutande af de nu föreslagna höjda aflömngs förmånerna.

. n „ , » , ...,

Slutligen tillåter jag mig att i afseende a den af kommittén an o-ifna

kostnadsberäkningen påpeka, att, enligt hvad jag inhämtat, tor
år 1908 till justitiekansler!! och öfrig vid justitiekanslersämbetet anstalta
personal utbetalts extra lönetillägg till belopp af sammanlagd t 1,800
kronor Under förutsättning att extra lönetillägg tor ar 190J kommer
att beviljas efter i hufvudsak enahanda grunder som under nästföregående
år, skulle alltså det belopp, hvarmed den af kommittén föreslagna
lönestaten öfverstiger summan af de för närvarande för justitiekanslersämbetet
å ordinarie och extra stat utgående anslagsbelopp icke uppgå
till mera än 4,300 kronor.

För att härefter öfvergå till de särskilda framställningar, justitiekanslern
gjort uti sitt öfver kommitténs betänkande afgifna utlåtande,
har jag visserligen ansett mig böra biträda kommitténs förslag, enligt
hvilket i den blifvande nya aflöningsstaten för justitiekanslersambetet
justitiekansler^ aflöning upptagits till samma belopp, som af senaste
Riksdag bestämts för justitieombudsmannen. Dåra! följer emellertid icke,
att jag jämväl anser mig böra biträda justitiekanslerns hemställan om utverkande
åt honom af ett särskildt lönetillägg för innevarande ar, motsvarande
skillnaden mellan hans och justitieombudsmannens nuvarande
aflöningsförmåner. Jag medgifver villigt, att olikheten i afseende a
aflöningsförmåner för detta år innebär eu oegentlighet, men jag kan ej
finna, att denna oegentlighet är af annat slag eller större an den, som
till följd af löneregleringarnas endast successiva framskridande gor sig
"äflande äfven å andra områden. T händelse justitiekansler^ jämväl för
år 1909 kommer i åtnjutande af extra lönetillägg efter samma grunder
som under år 1908, skulle för öfrigt skillnaden mellan hans och justitieombudsmannens
aflöning åtminstone delvis utjämnas.

Statsutskottets Utlåtande Ko 3.

Hvad slutligen angår justitiekansler^ förslag, att i händelse
nuvarande innehafvare af sekreterare- och registratorsbefattnino-arna
vid justitiekanslersämbetet, såsom de uppgift vara sin afsikt, icke ingå
pa den blifvande nya aflöningsstaten, justitiekanslern skulle äga att
under den sålunda uppkommande öfvergångstiden till uppehållande af
goromålen hos ämbetet använda det belopp, hvarmed dessa tjänstemäns
m ömngslöimaner enligt den nya staten öfverskjuta deras nuvarande
löneförmåner, så synes det mig lämpligare, att dessa öfverskottsmedel i
manlig eldning tillgodoföra^ andra hufvudtitelns allmänna besparingar,
hvarefter det må bero på lvungl. Majrts pröfning i hvarje särkildt fall,

,eller.1 hvad man motsvarande belopp må för angifna''ändamål ställas
till justitiekanslersämbetets förfogande.

tjuder åberopande af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig
framlägga följande förslag till aflöningsstat för justitiekanslersämbetet,
att tillämpas från och med år 1910:

r o n o r.

	Lön-	Tjänst- görings- penniu. gar.	Orts- tillägg.	Summa.
Justitiekanslern.....	7,000	3,000	1,000	11,000
Sekreteraren.......	3,600	1,800	400	5,800
Registrator!]........	2,200	1,500	300	4,000j
Vaktmästaren....... Till amanuenser, vikariats-ersättningar, renskrifning in. m...........	700	350	150	1,200 6,400\|
Summa	—	—	- !	28,000;

! {Efteroårkanlönenhöjas.
med 500. kronor och
efter 10 år med ytterligare
500 kronor.

| j Efter 5 år kan lönen höjas

500 kronor.

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna iörmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

För åtnjutande af de sålunda föreslagna atiöningsförmånerna torde,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad kommittén hemställt, hora
stadgas föli ande villkor och bestämmelser nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid justi tiekanslersambetet
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förandrad organisation
af ämbetsverket eller eljest i allmänhet kan varda stadgad,
samt i sådant hänseende vara pliktig att, med bibehållande af den tjanstegrad
och den aflöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål;

att med ordinarie befattning vid justitiekanslersämbetet icke ma
förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej hel er ma
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj forsedt eller blifvit
såsom aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänstemän i sadant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst,
såframt ej, hvad angår justitiekansler^ Kungl. Maj:t och, hvad angar
innehafvare af annan befattning, justitiekansler!! uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och

bibehållas; v

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings
innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men
för den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till

den, som uppehållit befattningen; . „ . ... ....

att den, som af sjukdom hindras att sm befattning förrätta, ager
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring-hos
Riksdagen,'' dess utskott eller revisorer _ eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket al lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest

P10f''aattS aflöning ej må utgå till tjänsteman eller vaktmästare för tid,
hvarunder han afhåilit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig
ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltig! ioriall;

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att, därest tjänsteman eller vaktmästare varder afstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del åt hans aflöning, som icke pröfvas
hora användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida det ej befinnes skäligt låta honom uppbära något deraf;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande af semester,
registrator!! skall vara skyldig att, om han förordnas att uppeld*3''
sekreterarbefattningen, densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
tall af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men i senare
fallet af däremot svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än sammanlagdt tre månader under ett
och samma kalenderår;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning är i staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innebafvaren
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på
grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentlig1:
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han
åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,
därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma
villkor, under iakttagande, hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej för tillträdas förr än vid
början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid,
som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans
tillträde till befattningen;

att likväl löntagare, som, då lian intjänat stadgad tid för erhållande
af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar
honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

• att. tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, justitiekauslern och
sekreteraren hvardera under en och en half månad samt registratorn
under en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande
eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget uto-å till
månadens slut; ö

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga
om lätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. S9

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter
tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning ellm
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Vidare torde, jämväl i öfverensstämmelse med kommitténs förslag,
föreskrift böra meddelas dels därom att enhvar, som med eller efter
1910 års ingång tillträder befattning i justitiekanslersämbetet, skall
vara skyldig att underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser,
dels ock därom att de förutvarande innehafvare af befattningar
vid ämbetsverket, Indika icke före den 1 november 1909 anmäla, att
de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola
vara bibehållna vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom,
i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda
lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem.»

Emot hvad Kungl. Maj:t i detta ärende föreslagit har utskottet
icke haft något att erinra.

Hvad beträffar frågan om den tid, ordinarie tjänsteinnehafvare
skola vara skyldiga att vara tillstädes å tjänsterummet har departementschefen
till ofvannämnda statsrådsprotokoll i fråga om justitieka,nslerens
dagliga arbetstid uttalat den mening, att lör denne ämbetsman icke bör,
såsom ovillkorlig förutsättning för åtnjutande af de höjda aflöningsförmånerna,
stadgas skyldighet att minst 6 timmar hvarje söckendag vara
å tjänsterummet tillstädes. Utskottet anser emellertid, att, i öfverensstämmelse
med hvad vid de under senaste åren beslutade löneregleringar
iakttagits, en allmän bestämmelse om vistelse å tjänsterummet bör uppställas
såsom förutsättning för Riksdagens godkännande åt den nu föreslagna
aflöningsstaten. Med den uppfattning i afseende å ifrågavarande
bestämmelses innebörd, som af Riksdagen uttalats, torde en sådan ^ bestämmelse
icke lägga hinder i vägen för justitiekanslern att vara frånvarande
från tjänsterummet i den män han finner honom åliggande arbete
kunna med större fördel utföras utom detsamma.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen må

a) godkänna följande aflöningsstat för justitiekanslersärnbetet
att tillämpas från och med år 1910:

Utskotttia yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Justitiekansler!!............j 7,000

Registratorn

Vaktmästaren...............

Till amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifning
m. m. ...

	K r	> n o r.
Lön.	, 3 S ! 3j& 3 Cs	© i 3- : 73 » = c: a
	p -j •*CJQ tf}	09 P 09
! 7,000	3,000	1,000 11,000
3,600	1,800	f 400 5,800 \| ! f
2,200	o o	300 1,000
700	350	I 150 l,200i j I 1
-		— j 6,4001

Summa

---— „ uujao

med 500 kronor och
, efter 10 år med ytterlig
i gare 500 kronor.

''Etter 5 år kan lönen liöj as
med 500 kronor, efter
10 år med ytterligare
500 kronor och efter 15
år med än ytterligare’
500 kronor.

5f ter 5 år kan lönen höj as1
med 100 kronor. j

- 28,400

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad
samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till
honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

b) besluta, att under ofvanstående aflöningsstat
skall införas följande bestämmelse:

»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari
1910 under förutsättning att Kungl. Maj:t dessförinnan
meddelar föreskrift därom, att samtliga ordinarie
tjänstinnehafvare skola, i den mån ej undantag kunna
anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning
medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst
0 timmar hvarje söckendag.»

c) , godkänna följande villkor och bestämmelser
för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner,
nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid justitiekanslersämbetet
skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation
af ämbetsverket eller eljest i allmänhet kan
varda stadgad, samt i sådant hänseende vara pliktig
att, med bibehållande af den tjänstegrad och den af -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 41

löning lian innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de med befattningen förenade göromål;

att med ordinarie befattning- vid justitiekanslersämbetet
icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat; ... , .. ,

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk
ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj törsedt eller bill vit
såsom aktiebolag'' registreradt, eller befattning såsom
tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, såframt ej, livad
angår justitiekanslern, Kungl. Maj:t och, hvad angar
innehafvare af annan befattning, justitiekanslern uppå
därom gjord framställning och etter pröfning, att
ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej ma
anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna ta
tills vidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast
för den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort
eller åtnjutit semester, men för den tid, han
eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till
den, som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sm befattning
förrätta, äger uppbära hela lönen Jämte ortstilllägget,
men att den, som undfår ledighet för svaghälsas
vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos Riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra
särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges
från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så
mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman ellei
vaktmästare för tid," hvarunder han afhållit sig från
tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig, ordning erhållit''tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 3 Käft. 6

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att, därest tjänsteman eller vaktmästare varder
afstånga från tjänstgöring eller i häkte tagen, den
del åt hans aflöning, som icke pröfvas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehallas,
savida det ej befinnes skäligt låta honom uppbära
något dåra!''; 1

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras
för beredande af semester, registratorn skall vara skyldig
att, om han förordnas att uppehålla sekreterarbefattningen,
densamma, mot åtnjutande i förstnämnda
fall af de lör befattningen anslagna tjänstgöringspenningai,
men i senare fallet af däremot svarande
belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida,
dock ej längre än sammanlagdt tre månader
under ett och samma kalenderår;

att,, därest förhöjning af lönen efter viss tids
fortsatt innehafvande af befattning är i staten medgifven,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem år, under villkor att innehafvare!!
under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med cr0dt
vitsord bestämdt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt
uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till
last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen,
om sådan äger rum, efter ytterligare fem
ar, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,
därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes
på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar
och eu af omförmälda löneförhöjningar angår, att den
högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
a.f kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid
tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens
flödande i kraft förflutit från hans tillträde
till befattningen:

_ likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått
den Iefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom
till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta
semester, justitiekanslern och sekreteraren hvardera
under en och en half månad samt registratorn under
en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom
ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen
stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.

d) förklara,

ej mindre, att enhvar, som med eller efter ingången
af år 1910 tillträder befattning vid justitiekanslersämbetet,
skall vara pliktig underkasta sig
ofvanberörda villkor och bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af befattningar
vid ämbetsverket, hvilka icke före den 1
november 1909 anmäla, att de vilja underkasta sig
den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunna därtill förbindas,
skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande
aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej
annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda lag,
vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

e) höja det i riksstaten uppförda anslaget
till justitiekanslersexpeditionen från 18,800 kronor med
9,600 kronor eller sålunda till 28,400 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N.-o 3,

Höjning af
anslaget till
Svea hofrätt
med därunder
lydande
justitiestat.

[4-]

Höjning af
anslaget tUl
Göta hofrätt
med därunder
lydande
justitiestat.

[5.]

Höjning af
anslaget till
hofrätten
öfver Skåne
och Blekinge
med därunder
lydande
justitiestat.

[6-]

Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat.

4:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdag-en att i afvaktan på den
proposition angående ny lönereglering för rikets kofrätter, som Kungl.
Maj:t må komma att till Riksdagen aflåta, i det för Svea hofrätt med
därunder lydande justitiestat uppförda ordinarie anslag måtte beräknas
en förhöjning af 89,050 kronor och anslaget i dess helhet sålunda beräknas
till 787,837 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen anmäla.

Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat.

5:o) Kungl. Maj:t bär vidare föreslagit Riksdagen att i afvaktan
på den proposition angående ny lönereglering för rikets hofrätter, som
Kungl. Maj:t må komma att till Riksdagen aflåta, i det för Göta hofrätt
med därunder lydande justitiestat uppförda ordinarie anslag måtte
beräknas eu förhöjning af 45,850 kronor och anslaget i dess helhet
sålunda beräknas till 528,763 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles under
riksdagen afgifva utlåtande; hvilketj utskottet skolat härigenom för Riksdagen anmäla.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat.

6:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att i afvaktan
på den proposition angående ny lönereglering för rikets hofrätter, som
Kungl. Maj:t må komma att till Riksdagen aflåta, i det för hofrätten
öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat uppförda
ordinarie anslag måtte beräknas en förhöjning af 16,250 kronor och
anslaget i dess helhet sålunda beräknas till 227,463 kronor.

Utskottet kommer att framdeles under riksdagen yttra sig öfver
denna framställning; hvilket utskottet skolat härigenom för Riksdagen

anmäla.

Statsutskottets Utlåtande Nx> 3.

Öfriga ordinarie anslag.

7:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som för innevarande ar
finnas 4 andra hufvudtitelu uppförda, har Kung . Magt icke föreslagit
någon annan ändring, än att förslagsanslaget till
expenser, ved m. m, nu utgörande 112,004 kronor, mitte för jamnande
af hufvudtitelns slutsumma höjas med 86 kronor eller sålunda till 11 ,
kronor.

Utskottet hemställer,

Ang. öfriga
ordinarie
anslag.

[7-]

att samtliga å andra liufvudtiteln uppförda ordinarie
anslag, som här ofvan icke blifvit omformalda,
må för år 1910 fastställas till samma belopp, som i
innevarande års riksstat, dock att i anslaget till skrilmaterialer
och expenser, ved in. m. må fa goras den
jämkning, som till jämnande af hufvudtitelns slutsumma
kan erfordras.

Extra anslag.

S-o) Kungl. Mai it liar vidare under denna hufvudtitel föreslagit

J ö ...... • _ j_j_ j___^ oflo+nQ TM*rmnsitimlön |^8 J

Riksdagen att, under förutsättning att den särskilt aftaga propositionen
med förslag till lag angående Kungl. Maj :ts högsta domstols tjans göling

på Utdelningar varder af Riksdagen bifallen, för beredande af

aflöning till tre nya justitieråd för tiden från och med den 1 april 1909
till årets slut å extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 29,250 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles uudei
riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härigenom for Riksdagen anmäla.

9:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att for lort^
uppehållande af lagberedningens verksamhet å extra stat for år 1910 [g/j

anvma^ett A5^0Kammaren väckt till statsutskottet hänvisad

motion n:o 120, har lierr C. Lindhagen hemställt, att Riksdagen ville,
med beaktande af i motionen åberopade synpunkter, bevilja det under

Statsutskottets Utlåtande N.-o 3.

andra hufvudtiteln i statsverkspropositionen begärda anslag till nya lagberedningen
men afslå anslaget till en särskild processkommission.

Öfver denna motion kommer utskottet att i sammanhang med
iragan om beviljande af anslag till en processkommission yttra sig; och
iar utskottet nu, i anledning af hvad Kung! Maj:t föreslagit, tillstyrka

att Riksdagen må, i enlighet med hvad under en
följd af år ägt rum, för fortsatt uppehållande af lagberedningens
verksamhet å extra stat för år 1910 anvisa
ett belopp af 50,000 kronor.

procLskom-''1 , . ^O.o) Kungl. Maj:t. har uti punkt 10:o) af denna hufvudtitel före .

glt Rlksdägen att till bestridande af kostnaderna för en processkom[10.
] mission, afsedd att verkställa omarbetning äf rättegångsbalken och därtill
korande författningar, på extra stat för år 1910 bevilja 50,000 kronor.

För detta ärendes behandling kommer utskottet att"sammanträda
\l!ec ,.lag''ut^k?„ttet; °ch koinmer det sammansatta utskottet “att framdeles
häröfver afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen

anmäla.

“™nT‘ ll:o) Med tillstyrkande af bifall till Kung! Maj:te uti punkt ll:o)

J af denna hufvudtitel gjorda framställning hemställer utskottet,

att Riksdagen må för bestridande af de utaf
tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader
for amanuenser, renskrifning m. in. vid justitiedepartementets
afdelning af Kung!. Majts kansli å
extra stat for år 1910 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

T?-1 ,q12:0) ]£UrgL nIaj:t nliar under denna hufvudtitel vidare föreslagit
Riksdagen att för aflönande af en andre ledamot å justitiedepartementets
afdelnmg for lagärenden a extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af
lingar daraf 2’500 kronor skola anses såsom tjänstgöringspen dePart<!ment,

0hefeI1 Sber0I”*de St“‘SrM''-

»Jrån och med innevarande år är å justitiedepartementets afdelning
for lagärenden tillsvidare förordnad en andre ledamot, för hvars

Arfvode åt
en andre
ledamot å
justitiedepartementets

afdelning för
lagärenden.
[12.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 47

aflönande senaste Riksdag å extra stat lör år 1909 anvisat ett belopp
af 7,500 kronor. I fråga om åtnjutande af denna aflöning, däraf 2,500
kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar, gäller enligt Riksdagens
beslut hvad för byråchefen för lagärenden är i enahanda afseende
stadgadt. Den nye" ledamoten å departementets lagafdelning är sålunda
skyldig att, så länge förordnandet fortfar, frånträda den lön, han innehar
å annat ämbetsverks stat.»

Då, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, detta anslagär
behöfligt jämväl för år 1910, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för aflönande af en andre
ledamot å justitiedepartementets afdelning för lagärenden
anvisa ett belopp af 7,500 kronor, däraf 2,500
kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar;

13:o) Uti punkt 13 af denna lxufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att för beredande af tillfällig löneförbättring åt ordinarie
och konstituerade revisionssekreterare med åt enhvar af 8 ordinarie
revisionssekreterare 1,100 kronor och åt enhvar af 6 konstituerade revisionssekreterare
1,700 kronor, af hvilka belopp 500 kronor skola anses
såsom tjänstgöringspenningar, å extra stat för år 1910 anvisa ett belopp
af 19,000 kronor.

Rörande denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet-
yttrat följande:

»Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 13 januari 1908
af frågor angående regleringen af andra hufvudtitelns stat erinrade jagbeträffande
nedre justitierevisionen, bland annat, att frågan om reglering
af löneförhållandena för nedre revisionens ämbets- och tjänstemän ännu
icke kunnat af löneregleringskommittén upptagas till behandling, beroende
därpå, att denna fråga på det närmaste sammanhängde med
frågan om inrättande af den tilltänkta regeringsrätten och de förändringar
i afseende å högsta domstolens sammansättning och arbetsmaterial,
som däraf tilläfventyrs kunde föranledas. Innan sistnämnda
frågor vunnnit sin lösning, kunde därför någon slutlig reglering åt
löneförhållandena i nedre revisionen icke lämpligen ifrågasättas. Af
särskilda skäl ansåg jag emellertid, hvad revisionssekreterare anginge,
oundgängligen nödvändigt, att i afvaktan på den blifvande slutliga
löneregleringen en tillfällig sådan af väsentlig art ofördröjligen blefve
vidtagen.

Aflöning 8-tillägg ät ordi•
narie och konstituerade

revisionssekreterare.

[13.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

AJlöningstillägg
åt tre
amanuenser
i nedre revisionen.

[14.]

Beträffande de skäl, hvarpå denna min uppfattning grundades,
tillåter jag mig hänvisa till mitt anförande till statsrådsprotokollet ofvanberörda
den 13 januari.

Med anledning af den framställning om beredande af tillfällig
löneförbättring åt ordinarie och konstituerade revisionssekreterare, som
på grund häraf gjordes till Riksdagen, anvisade sedermera Riksdagen
å extra stat för år 1909 ett belopp af 19,000 kronor. Häraf afsågs att
bereda tillfällig ökning i aflöningen för nämnda år åt enhvar af 8
ordinarie revisionssekreterare med 1,100 kronor och åt enhvar af 6
konstituerade revisionssekreterare med 1,700 kronor. Af dessa belopp
skulle 500 kronor anses såsom tjänstgöringspenningar.

Därest de till vidare grundlagsenlig behandling hvilande förslagen
om inrättande af en regeringsrätt och ett lagråd jämte öfriga
därmed sammanhängande författningsförslag varda under instundande
riksdag slutligen godkända, bortfaller det hinder, som hittills mött för
en definitiv reglering af löneförhållandena vid nedre justitierevisionen,
och torde frågan härom snarast möjligt därefter böra öfverlämnas till
löneregleringskommitténs behandling.

Klart ar emellertid, ätt af\ en i ^ * \ nnsammaste fall forsla^^ till 11 \~
lönestat för nedre revisionen icke kan komma att framläggas tidigare
än till 1910 års Riksdag och sålunda träda i kraft först med 1911 års
ingång. Häraf framgår, att enahanda belopp, som anvisats för beredande
af tillfällig löneförbättring åt ordinarie och konstituerade revisionssekreterare
under år 1909, erfordras jämväl för år 1910.»

Utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer alltså,

att Riksdagen må för beredande af tillfällig löneförbättring
åt ordinarie och konstituerade revisionssekreterare
med åt enhvar af 8 ordinarie revisionssekreterare
1,100 kronor och åt enhvar af 6 konstituerade
revisionssekreterare 1,700 kronor, af hvilka
belopp 500 kronor skola anses såsom tjänstgöringspenningar,
å extra stat för år 1910 anvisa ett belopp
af 19,000 kronor.

14:o) Kung!. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit
Riksdagen att för beredande af tillfällig förhöjning af de i aflöningsstaten
för nedre justitierevisionen till enhvar af tre amanuenser upptagna

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, till 1,800 kronor å extra stat för
år 1910 anvisa ett belopp af 900 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande:

»Till senaste Riksdag gjordes af Eders Kungl. Maj:t framställning
om tillfällig förhöjning af de i aflöningsstaten för nedre justitierevisionen
till enhvar af tre amanuenser upptagna tjänstgöringspenningar,
1,500 kronor, till 2,100 kronor.

Ifrågavarande amanuenser äga tjänstgöringsskyldighet som protokollssekreterare.
Pa grund af en under år 1905 dem meddelad löneförhöjning
hafva de ansetts icke kunna komma i åtnjutande af dyrtids tillägg

eller extra lönetillägg. . . .

Riksdagen ansåg emellertid dessa tre amanuensers tjänstgöringsskyldighet
icke vara" af den art, att densamma borde föranleda den
sålunda föreslagna allönings förhöj ningen, detta så mycket mindre, som
flere af de såsom tillförordnade protokollssekreterare tjänstgörande amanuenserna,
efter hvad Riksdagen inhämtat, samtidigt innehade annan
ordinarie statstjänst. Emellertid syntes någon förhöjning med hänsyn
till den å alla områden inträffade allmänna prisstegringen böra ske, och
ansåg Riksdagen densamma lämpligen böra bestämmas till 300 kronor
för hvarje här ifrågavarande amanuens. På grund häraf anvisade Riksdagen
för beredande af tillfällig förhöjning af dessa amanuensers tjänsto-öringspenningar
till 1,800 kronor pa extra stat föi ar 1909 ett belopp
af 900 kronor.»

Då de skäl, som föranledt nämnda löneförhöjning, fortfarande äga
lika giltighet, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för beredande af tillfällig förhöjning
af de i aflöningsstaten för nedre justitierevisiönen
till enhvar af tre amanuenser upptagna tjänstgöringspenningar,
1,500 kronor, till 1,800 kronor å
extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 900 kronor.

15:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit
Riksdagen att till aflönande af dels 6 tillförordnade revisionssekreterare,
däraf 3 från och med den 1 april 1909, dels ock 6 amanuenser
i nedre justitierevisionen, däraf 3 likaledes från och med den 1 april
1909, å extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 78,075 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel utbetala
hvad enligt ofvan angifna grunder häraf belöper för år 1909.

Bih till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Häft.

Förstärkning
af nedre justitierevisionens

arbetskrafter.

[15.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

_ Ofvei denna framställning'' kommer utskottet att framdeles under
Riksdagen afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härigenom för
Riksdagen

anmäla.

reritioneru re- 16:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts uti punkt 16

a*™*™- åt denna hufvudtitel gjorda framställning, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till aflönande af ett biträde å
nedre justitierevisionens registratorskontor å extra stat
för år 1910 anvisa ett belopp af 2,700 kronor.

''iLnTsvca .'' 17:o) Kungl. Maj:t har vidare under denna hufvudtitel föreslagit

reträtt. Riksdagen att för fortsatt uppehållande från den 1 september 1909 af
[17.] en extra division i Svea hofrätt för behandling af instämda och vädjade
mål å extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 32,700 kronor
med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1909 förskottsvis af tillgängliga
medel utanordna hvad af nämnda belopp belöper på tiden från
den 1 september till årets slut.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört
följande:

»Vid Svea hofrätt har, såsom bekant, alltsedan den 1 september
1904 en extra division varit i verksamhet, hvilken uteslutande handlägger
vädjade och instämda mål.

För fortsatt uppehållande af denna division från den 1 september
1908 beviljade senaste Riksdag å extra stat ett belopp af 32,700 kronor.
Häraf afsågos 25,000 kronor till arfvoden åt fem adjungerade ledamöter
med 5,000 kronor åt dem hvar samt 5,000 kronor åt två personer, hvilka
kunde blifva af hofrätten förordnade att å den extra divisionen tjänstgöra
i egenskap af notarier, därvid för hvardera beräknades ett arfvode
af 2,100 kronor jämte renskrifningspenningar 400 kronor. Af återstående
beloppet afsågos 2,400 kronor till gratifikationer åt extra ordinarie
tjänstemän samt 300 kronor till erforderligt vaktmästarebiträde.

I sitt den 16 juli 1908 afgifna underdåniga betänkande angående
reglering af löneförhållanden in. m. vid rikets hofrätter har lönereglermgskommittén
utan meningsskiljaktighet funnit ifrågavarande division
fortfarande vara för hofrätten behöflig, men å andra sidan ansett något
bestämdt omdöme ännu icke kunna uttalas, huruvida detta behof kan
antagas blifva så stadigvarande, att divisionen bör uppföras å ordinarie

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

stat. Till denna fråga anhåller jag att framdeles få närmare återkomma
i sammanhang med redogörelse för kommitténs ifrågavarande betänkande
i öfrigt. Redan nu vill jag emellertid hafva uttalat, att jag ansluter
mig till kommitténs uppfattning såväl angående den fortsatta behöfligheten
af denna division som att medel till uppehållande af densammas
verksamhet fortfarande såsom hittills böra äskas å extra stat.

Hvad angår det belopp, som för nämnda ändamål må anses erforderligt,
kunde väl i fråga om tiden efter den 1 januari 1910, då ny
lönestat för hofrätten kan antagas hafva trädt i kraft, någon .jämkning
ifrågasättas i nuvarande anslagshelopp. Särskilt gäller detta i fråga om
aflöningen till uppehållande af notarietjänstgöringen å divisionen. Då
det emellertid synes ovisst, om någon förändring i afseende å denna
tjänstgöring, i öfverensstämmelse med hvad kommittén i fråga om notarietjänstgöringen
å liofrättens ordinarie divisioner föreslagit, lämpligen
kan genomföras redan rid nämnda tidpunkt och i allt fall den jämkning
i anslagsbeloppet, som möjligen skulle kunna ifrågakomma, endast,
kunde blifva af mindre väsentlig betydelse, anser jag ifrågavarande
anslag böra för nästkommande arbetsår i dess helhet eller för tiden till
den 1 september 1910 uppföras till oförändradt belopp.»

Utskottet, som ej haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,

att Riksdagen må för fortsatt uppehållande
från den 1 september 1909 af en extra division i
Svea hofrätt för behandling af instämda och vädjade
mål å extra stat för år 1910 anvisa ett belopp
af 32,700 kronor med rätt för Kungl. Maj:t
att under år 1909 förskottsvis af tillgängliga medel
utanordna hvad af nämnda belopp belöper på
tiden från den 1 september till årets slut.

18:o) Uti punkt 18 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och
militära ledamöter å extra stat för år 1910 anvisa ett belopp af 3,250
kronor.

Rörande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:

»Sedan nästlidna Riksdag afslagit Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till ny strafflag för krigsmakten m. m. under uttalande, bland
annat, att det, för vinnande af ett tillfredsställande resultat, enligt Riks -

Krigt hofrätten.

[18.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Nybyggnader
m. m. vid
länsfängelsct
i Växjö.

[19.]

dagens uppfattning, vore nödvändigt, att arbetet med reformering af
krigslagstiftningen i främsta rummet inriktades på genomförande af
en mera betryggande domstolsorganisation och på ett öfverseende af
de stadganden, som därmed stå i samband, bar frågan om en reform
af den militära domstolsorganisationen och den militära rättegångsordningen
upptagits till behandling inom justitiedepartementet.

Arbetet härmed har emellertid ännu icke fortskridit så långt, att
förslag i ämnet kan föreläggas instundande Riksdag.

Vid sådant förhållande torde till arfvoden åt krigsliofrättens ordförande
och militära ledamöter böra äskas enahanda belopp, som för
innevarande och flera föregående år därtill anslagits.»

Med tillstyrkande af bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må till arfvoden åt krigsliofrättens
ordförande och militära ledamöter å extra stat för år
1910 anvisa ett belopp af 3,250 kronor.

19:o) Under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t vidare föreslagit
Riksdagen medgifva att till nybyggnader m. m. vid länsfängelset i Växjö,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, måtte af köpeskillingen
för det försålda centralfängelset i Göteborg få användas ett
belopp af 114,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att af tillgängliga
medel förskottsvis utanordna hvad häraf redan före köpeskillingens erläggande
kan befinnas erforderligt.

Rörande denna framställning, har departementschefen till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande:

»Sedan med hänsyn till det år efter år minskade antalet kvinnliga
gemensamhetsfångar, som förvaras å centralfängelset i Göteborg, jämte
anstaltens ur fångvård ssynpunkt olämpliga läge fråga uppkommit om
indragning och försäljning af nämnda fängelse, inkom fångvårdsstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 10 mars 1908 med förslag i nämnda hänseende,
därvid styrelsen till nådig pröfning öfverlämnade ett under
förutsättning åt Kungl. Maj:ts bifall ingånget köpeaftal rörande försäljning
af fängelset i fråga till Göteborgs stad.

Efter det infordrade underdåniga utlåtanden i ärendet afgifvits
af öfverintendentsämbetet beträffande det öfverenskomna försäljningspriset,
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län
samt af justitiekanslersämbetet, i hvad angår kronans rätt till den tomt,

Statsutslcottets Utlåtande N:o 3. 53

hvarå fängelsebyggnaderna äro belägna, anmälde jag detta ärende inföi
Eders Kungl. Maj:t den 2 oktober 1908.

Jag anförde därvid, bland annat, följande:

»Enligt hvad af den i ärendet förebragta utredning framgår, tillkom
denna, å tomten n:o 22 i Göteborgs stads 12:te rote vid Gullbeigsbrogatan
belägna anstalt ursprungligen, efter förordnande år 1735, såsom
ett staden Göteborgs rasp- och spinnhus för »vanartiga och okynmga
människor och lättingar så af man- som kvinnokönet». Under tidernas
lopp öfvergåck anstalten till att blifva en kronans korrektionsinrättning.
Sedan anstalten enligt nådigt bref den 20 november 1866 under benämningen
»straffängelse» tagits i bruk uteslutande för kvinnor, dömda ti
straffarbete, hade densamma, som då ägde plats för 100 fångar i gemensamma
sofsalar och var försedd med sex dagceller, under en följd åt
år full användning, i det att medeltalet fångar vissa år uppgick till

95 och ännu år 1890 utgjorde 75. Vx 10f,_ „

Till följd af cellstraffets vidsträcktare användning enligt 1892 ars
verkställighetslag började gemensamhetsfångarnas antal därefter ganska
hastigt minskas. Då nattceller under år 1895 vid fängelset inrattades,
ansågs af sådan anledning möjligt att inskränka dessas antal till 60.
Snart visade det sig, att äfven detta antal var mer än tillräckligt, såsom
framgår af följande af fångvårdsstyrelsen meddelade uppgift öfver medeltalet
fångar vid anstalten under nedannämnda år nämligen:

år 1897 ........................................................................ 44

>, !898........................................................................ f9

» ........................................................................ lo

„ I9»»........................................................................ .

„ ............................................................................

„ ........................................................................ 25

„ 1903........................................................................ l\

» ............................................................................

„ 1905..........................................................................

- 1906........................................................................

Efter hvad jag inhämtat, utgör antalet fångar för närvarande 18.

Att för detta ringa fångantal upprätthålla en särskild anstalt kan,
såsom fångvårdsstyrelsen framhåller, icke vara förenligt med god hushållning;
och har fångvårdsstyrelsen i afseende härå särskild! papekat,
att aflöningarna åt de vid fängelset anställda befattnmgsliafvandra,
med inberäkning af beklädnadsersättning, vedanslag och hyresersättning,
uppgå till ej mindre än 8,900 kronor, oafsedt ålderstillägg. Härtill

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

kommer, att fängelset ligger mklämdt invid en samling fabriksanläggQlngfn
aS omedelbara grannskap af lätt insedda skäl är olämplig,
afskildt hafva upprepade eldsvådetillbud förekommit i fabriksbyggnader
hvilka gränsa alldeles intill fängelsets område. ’

• , ..^ed ^ledning af dessa förhållanden har fångvårdsstyrelsen ansett

sig hora ingå i förhandlingar i ändamål att afyttra fängelseanläggming-en.
Härvid har måst särskilt tagas i betraktande, att den tomt, som°för
anlaggnmgen disponeras, enligt hvad af utredningen framgår, är belägen
a jord, som af kronan donerats till Göteborgs stad. °

Då, 1 fö^d bäraf uppenbarligen allenast till staden en öfverlåtelse
af fangelseanlaggnmgen på förmånliga villkor kan ske, har fångvårdsstyrelsen
hänvändt sig till stadens drätselkammare med framställning i
amnet. Efter genom sakkunniga verkställd besiktning och värdering
af de till fängelset hörande byggnader och områden, därvid hänsyn
.agits, bland annat, därtill att fångvården allenast innehar dispositionsratten
till tomten har mellan styrelsen och drätselkammaren ingåtts
''inA"Skn ''i| Sei! bilagdt, af stadsfullmäktige i Göteborg den 26 mars
1J07 godkandt köpekontrakt, hvarigenom styrelsen förklarat sio- till
staden öfverlåta den kronan tillkommande rätt till ifrågavarande tomt
samt aganderatten till de därå uppförda byggnader. Köpeskillingen
ar enligt vardermgsmännens förslag bestämd till 134,000 kronor och
ska 1 erläggas vid tillträdet, som sker å af Kung]. Mai:t bestämd dag,
dock senast den 1 januari 1910. Angående tiden för tillträdet skall
drätselkammaren erhålla underrättelse minst tre månader förut. Slutlio-en
ar ofveren skommet, att kontraktet är ogiltigt, därest det ei af Kung!
Alapt godkannes före 1908 års utgång.»

, 3?fd,erifrai1 fångvårdsstyrelsen i sin berörda skrifvelse tillika
framställt förslag till vissa nybyggnader in. in. vid länsfängelset i Växio
i syfte, bland annat, att därstädes inrymma de kvinnliga gemensamhetsfangarna,
till hvilken fråga jag anhöll att framdeles få återkomma,
hemställde jag att da den föreslagna försäljningen syntes för statsverket
förmånlig, omformälda mellan fångvårdsstyrelsen och drätselkammaren
i Göteborg ingångna köpeaftal, hvarigenom till staden öfverlatits
den kronan nu tillkommande besittningsrätt till ifrågavarande, ostridigt
a stadens donationsjord belägna tomt samt äganderätten till de
dåra uppförda byggnader måtte af Eders Kungl. Maj:t godkännas,
k t , mnda framställning blef af Eders Kungl. Maj:t bifallen och anbefalldes
i sammanhang härmed fångvårdsstyrelsen att i behörig- tid inkomma
med förslag angående tiden, då afträdet till staden lämpligen
kunde ske. V idare bemyndigades styrelsen att, i afvaktan på slutlig prof -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

mng af förslaget om nybyggnader in. in. vid länsfängelset i Växjö
för inrymmande därstädes af de kvinnliga gemensamhetsfångarna,
vidtaga på styrelsen ankommande åtgärder, som för nämnda fångars
öfverflyttning till annan fångvårdsanstalt kunde tillsvidare erfordras,
äfvensom att i sammanhang med köparens tillträde af ifrågavarande
egendom mottaga den betingade köpeskillingen att af styrelsen tillsvidare
förvaltas och utan sammanblandning med öfriga af styrelsen omhänderkafda
medel under särskildt konto i räkenskaperna redovisas.

Jag anhåller nu att i sammanhang med frågan om användningen
af nämnda köpeskilling få för Eders Kungl. Maj:t ånyo anmäla den af
fångvårdsstyrelsen väckta frågan om nybyggnader m. in. vid länsfängelset
i Växjö.

I afseende å denna fråga har styrelsen uti sin omförmälda skrifvelse
den 10 mars 1908 framhållit, att anordningar för inrymmande af
kvinnliga gemensamhetsfångar icke finnas vidtagna vid någon annan
straffanstalt än vid eentralfängelset i Göteborg. Att utan särskilda
. åtgärder intaga dem vid ett vanligt cellfängelse, där de kunde användas
till handräckning m. in., läte icke sig göra, såvidt äfven manliga
fångar förvarades i samma fängelse. Och måste dessutom, i betraktande
af den långa tid de kvinnliga gemensamhetsfångarna, af hvilka
de flesta vore dömda till straffarbete på lifstiden, hade att tillbringa
inom fängelset, tillfälle för dem vara beredt att under dagarna arbeta
.äfven utom cellerna och cellkorridorerna i ljusa och luftiga lokaler.

Till längre tids straffarbete dömda kvinnor aftjäna för närvarande
celltiden uti länsfängelserna i Stockholm och i Växjö, mellan hvilka
de fördelas, allteftersom de tillhöra landets norra eller södra delar.
Genom att förändra bestämmelserna i fråga om de län, från hvilka
kvinnorna sålunda skola förpassas till det ena eller andra fängelset, kan
fångvårdsstyrelsen reglera tillströmningen. Enligt hvad styrelsen meddelat,
hafva under de två sista åren vid årssluten förvarats i nämnda
fängelser: år 1906 i Stockholm 59 och i Växjö 40, år 1907 i Stockholm
48 och i Växjö 50 kvinnliga fångar enligt hvad följande tabell närmare
utvisar:

	Stockholms länsfängelse	Växjö länsfängelse
År	Straff- fångar	Fån- L,. i Ra"n- gelse- n, 0S J ?a Summa	■ 1 i Rann- Straff- j * , Bötes- sak- fä""ar ; ångar i fänSar i	Summa
1906......	52	4 — 3 59	39 ! 1 i — 1'' —	40
1907......	46	1 1 — 48	49 '' — ! — '' 1	50

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

I bägge fängelserna förvaras äfven manliga fångar. I Stockholms
länsfängelse har den värsta olägenheten häraf kunnat afhjälpas därigenom,
att redan vid fängelsets uppförande därinom anbragts mellanväggar
och skjutdörrar, som tudela fängelsekorridorerna; och det skulle
således synas möjligt att, med bibehållande af manliga fångar i ena
fängeisehalfvan, inrymma de kvinnliga gemensamhetsfångarna tillika
med de kvinnliga cellfångarna i den andra halfvan. Äfven om på detta
sätt fullständigt afskiljande kunde ske inom själfva fängelsebyggnaden,
vore dock, framhåller styrelsen, ej lika lätt att förekomma, att ej härutom
de kvinnliga gemensamhetsfångarna, som måste syssla på gårdarna,
i administrationslokaler etc., kunde blifva föremål för de manliga
fångarnas bespejande. Olämpligheten häraf inses lätt. Då härtill
kommer, att å den trånga tomten någon passande arbetslokal för de
kvinnliga gemensamhetsfångarna knappast kan åstadkommas, har styrelsen
icke ausett sig böra föreslå åtgärder till deras intagande vid
nämnda fängelse. Härtill bidrager ock, att, ehuru fängelset har 112
celler, i följd af folkökningen inom samhällena omkring hufvudstaden
redan nu icke finnes plats för de manliga fångar, som enligt gällande
bestämmelser böra i Stockholms länsfängelse aftjena straffarbete eller
urbota fängelse. Att genom ditsändande af de kvinnliga gemensamhetsfångarna
än ytterligare inkräkta på utrymmet vore tydligen icke välbetänkt.
Däremot vore ju synnerligen lämpligt att kunna vid nämnda
fängelse bereda plats för de dithörande, till fängelse- eller kortare tids
straffarbete dömda manliga fångarna genom att bortflytta de till längre
tids straffarbete dömda kvinnorna.

Det har länge för styrelsen varit ett önskemål att vinna ett för
kvinnliga gemensamhets- och eellfångar anpassadt fängelse, där manliga
fångar alls icke förvaras. Styrelsen har ansett detta kunna ske genom
att från sådana fångar utrymma ett lämpligt länsfängelse. Men detta
kan i fråga om rannsaknings- och bötesfångar icke ske på annat sätt,
än att för deras förvarande uppföres ett särskildt häkte på platsen.

Växjö länsfängelse, med 90 celler, äger en stor och jämförelsevis
fritt belägen tomt, där lämpligen kunde uppföras en mindre cellbyggnad
för länets rannsaknings- och bötesfångar äfvensom nödiga tillbyggnader
i öfrigt och sålunda önskemålet uppnås, att hufvudfängelset må kunna
användas uteslutande för kvinnor. Någon afsevärd tillökning i de kvinnliga
gemensämhetsfångarnas antal anser styrelsen icke vara att motse.

Antalet till straffarbete och till urbota fängelse dömda fångar af
mankön bär vid Växjöfängelset vid slutet af nedannämnda år utgjort

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

år 1901

1902

1903

1904

1905

1906

1907

40.

28.

26.

11.

14.

Under de första af de i tabellen angifna åren visar sig siffran jämförelsevis
hög, enligt hvad styrelsen framhåller, beroende däraf att
ifrågavarande fängelse då användes såsom reserv för en del andra och
mottog sådana manliga fångar, som icke i dem hade plats. Efter det
sedermera kvinnofångar börjat i Växjöfängelset sammanföras, hafva
allenast från det egna länet manliga fångar där intagits. Antalet af
dessa framgår af de senare siffrorna i tabellen. Någon svårighet anser
styrelsen icke möta att för de få fångarna af nämnda kategori finna
plats annorstädes.

Antalet rannsaknings- och bötesfångar utgjorde vid slutet af

år

1901

1902

1903

1904

1905

1906

1907

män kvinnor

10 —

7 —

2 —

9 —

8 —

I betraktande af dessa siffor skulle det synas nog att för dessa
rannlsaknings- och bötesfångars hysande uppföra en byggnad om ett tiotal
celler. Men en annan beräkning visar, att högsta antalet rannsakningsfångar
så nyligen som år 1906 uppgått till 9 och bötesfångarna
till 6. Häraf torde framgå, att åtminstone 15 celler erfordras. Då
emellertid för en jämförelsevis ringa ökning i kostnaden cellantalet vid
nybyggnad kan höjas genom anbringande af ytterligare en våning, har
styrelsen funnit detta höra ske för att tillgodose framtida behof och i
regel bereda utrymme äfven för länets urbota fängelsefångar.

Enligt skrifvelsen bilagda ritningar och förslag vore afsikten att
invid'' fängelsets ena gafvel, i förbindelse med detsamma, förlägga en
ekonomibyggnad, inrymmande, jämte beliöfligt antal nattceller för gemensamhetsfångarna,
på nedra botten arbetssalar för dessa fångar och eu
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami 1 Afd. 3 Höft. 8

58 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

trappa upp en stor skolsal, som äfven kunde vid högtidligare tillal
en användas såsom kyrksal. Redan'' under nuvarande förhållanden
meddelas skolundervisning åt de många unga kvinnor, som äro i Växjöfangelset
intagna, hvilket de behöfva för att ej förlora sitt mått af
ändlig spänstighet. Äfven om ej gemensamhetsfångarna skulle till
platsen förflyttas, vore åstadkommande af lämplig skollokal af nöden
tor att kunna åt undervisningen gifva önsklig omfattning. Intill denna
ekonomibyggnad men utan annat samband därmed än det, som ur bevaknings-
och bekvämlighetssynpunkt är behöfligt, är enligt förslaget
det nya bötes- och rannsakningshäktet förlagdt. Byggnaden, som skulle
uppföras i jämnhöjd med det äldre fängelset, innehåller i bottenvåningen
och två öfvervåningar 25 celler jämte mottagningsrum, vaktrum och
badrum.

samtliga till längre tids straffarbete dömda kvinnor
skulle i fängelset kunna sammanföras och Stockholms länsfängelse frigöras
för att i stället mottaga det hastigt tillväxande antalet af fångar
från det egna länet.

Enligt kostnadsberäkning af styrelsens biträdande arkitekt betingas:

för ekonomihuset och liäktesbyggnaden tillhopa . . 92,000 kronor

för hägnad af sten och promenadgårdar ...... 12,000

för materialbod och latrinbod............. A000 ”

för ändrings- och reparationsarbeten i det gamla

fängelset.................... . . . 6,000 „

Summa 114,000 kronor

I afseende å den ekonomiska sidan af saken har styrelsen vidare
framhållit, att den tillökning i bevakningsstyrka, som vid länsfängelset i
Växjö blefve nödvändig i följd af den föreslagna utvidgningen, torde
kunna inskränkas till två vaktkvinnor med aflöning för båda tillsammans
af 1,600 kronor. Härtill skulle för de nuvarande två vaktkvinnorna
komma höjning i aflöning till enahanda belopp som för vaktkvinna vid
central fangyårdsanstalt eller med 100 kronor för hvardera. Redan
oafsedt den ifrågasatta förändringen af fängelset har, enligt hvad styrelsen
meddelat, visat sig behof af en assistent därstädes, men äfven
°mjajÖn^n^en ^ ^eime’ 2,100 kronor, inräknas, visar sig i jämförelse
med de nuvarande aflöningarna vid central fängelset i Göteborg en afsevärd
årlig minskning i lönekostnaderna.

I sammanhang härmed har styrelsen upplyst, att af den vid
centralfangelset i Göteborg för närvarande anställda personal direktören
Carl Wallgren förklarat sig på vissa villkor villig mottaga annan tjänst

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

inom fångvården, hvarjämte styrelsen erinrat, att till predikanten vid
fängelset "enligt nu gällande stat icke utgår särskildt arfvode, då nämligen
predikanten vid centralfängelset i Härianda är pliktig att i nämnda
egenskap tjänstgöra utan särskild ersättning, att förordnandet för läkaren
vid fängelset upphör med dess indragning samt att den fåtaliga bevakningen
därstädes torde vid nämnda tid kunna annorstädes placeras.

Hvad angår kostnaderna för nu föreslagna byggnadsarbeten, bär
styrelsen ansett desamma lämpligen kunna bestridas ur köpeskillingen
för centralfängelset i Göteborg, därvid styrelsen emellertid hemställt,
att för ändamålet erforderligt belopp måtte af statsmedel förskotteras.

Med erinran att, då köpeskillingen för centralfängelset i Göteborg
utgör 134,000 kronor, följaktligen ej blott nu föreslagna byggnadsarbeten
kunna därmed bestridas, utan därutöfver ett öfverskott skulle
uppstå af 20,000 kronor, bar fångvårdsstyrelsen slutligen föreslagit, att
sistnämnda belopp måtte ställas till Eders Ivungl. Maj:ts förfogande för att
användas för det fångvårdens ändamål, som finnes lämpligt, exempelvis
till anordnande af vaktkonstapelbostäder, hvaraf synnerligt behof förefinnes,
såsom i Växjö eller vid fängelset å Härianda.

Öfverintendentsämbetet, hvars yttrande infordrats öfver de Eders
Ivungl. Maj:ts pröfning underställda ritnings- och kostnadsförslagen till
nybyggnader och förändringar vid länsfängelset i Växjö, har ej funnit
något att häremot erinra.

Med hänsyn till hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört, anser jag
mig böra biträda styrelsens förslag om nybyggnader m. m. vid länsfängelset
i Växjö för inrymmande därstädes af kvinnliga gemensamhetsoch
cellfångar.»

Med tillstyrkande af bifall till hvad Kung]. Maj:t i detta ärende
föreslagit får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att till nybyggnader
m. m. vid länsfängelset i Växjö, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med uppgjorda ritningar, må af köpeskillingen
för det försålda centralfängelset i Göteborg
få användas ett belopp af 114,000 kronor, med rätt
för Ivungl. Maj:t att af tillgängliga medel förskottsvis
utanordna hvad häraf redan före köpeskillingens erläggande
kan befinnas erforderligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

utbyte af mark 20:o) Vidare liar Kungd. Maj:t under denna liufvudtitel föreslagit
7l2Jåo9i R.lksdagen. atti med godkännande af utaf stadsfullmäktige i Härnösand
Härnösand.-; gjoidt erbjudande af utbyte af mark mellan fångvården och staden, medstad
för ut. gifva ej mindre att den af staden härvid fordrade mellangift, 6 885
fZSZSLZ» kfonor 63 öre, må bestridas af köpeskillingen för centralfängelset i
därstädes Höte borg, an äfven att återstående delen af det, i händelse af bifall till
r2o”l förslaSet om användande af viss del af samma köpeskilling till nybyggnader
m. m. vid länsfängelset i Växjö, uppkommande öfverskott måtte
ställas till Kungl. Maj ds förfogande för att i män af behof användas
för fångvårdens räkning till anordnande af bostadslägenheter för vaktbetjänte.

Vid föredragning al detta ärende yttrade departementschefen till
ofvannämnda statsrådsprotokoll följande:

»Fångvårdsstyrelsen har i underdånig skrifvelse den 11 september
1908 angående anslag till fångvården för år 1910 anfört, bland annat,
följande:

I underdånig skrifvelse den 29 oktober 1907 med förslag till stater
å fångvårdens förslagsanslag för år 1908 anmälde styrelsen, att fängelset
i Härnösand haft stor olägenhet däraf, att utsikt linnes in i fängelset
och öfver dess gårdar från det till den utvidgade fängelsetomten gränsande,
högt belägna så kallade G ådeåtorget, hvilket äges af staden,
och att styrelsen därför, för att kunna freda fängelset från sådan
olägenhet, öfverenskommit med staden om förhyrande af närmaste delen
af detta torg.

Da emellertid fara förelåg-, att staden, som är stadd i utvidgning
åt ifrågavarande håll, skulle med uppsägning af berörda aftal försälja
eller föi annat ändamål upplåta platsen, har styrelsen sedermera föranlåtits
genom fängelsedirektören göra förfrågan hos staden om villkoren
för markens förvärfvande åt fångvården, och har som svar härå till
styrelsen öfverlämnats utdrag af Härnösands stadsfullmäktiges protokoll
den 19 december 1907 med tillhörande af C. J. Kruuse år 1907 författad
karta.

Enligt detta protokoll, som jämte tillhörande karta bifogats styrelsens
skrifvelse den 11 september 1908, erbjuda stadsfullmäktige utbyte
al mark mellan styrelsen och staden på följande villkor, nämligen

att staden till långvården med full äganderätt afstår de emellan
nya landsvägen i väster, hospitalets tomt i söder och fängelsets tomt
i öster belägna delarna af Folkparken och Gådeåtorget, utgörande, den
förra 4,376 kvadratmeter och den senare 1,132,5 kvadratmeter, sedan
från den sistnämnda delen undantagits ett mindre, i dess norra hörn

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

beläget område, på sätt funnes utmärkt a omförmälda karta, mot det att
fångvården till staden dels med full äganderätt öfverlämnar af fängelset
tillhöriga tomten n:o 7 ett å samma karta betecknadt område i tomtens
nordvästra hörn af 55 kvadratmeters areal, dels ock erlägger en kontant
mellangift, beräknad att utgöra 1 krona 25 öre föi kvadratmetern
af hela ofvånnämnda, af staden till fångvården afträdda område, hvarjämte
stadsfullmäktige beslutat, att de skulle vara af det sålunda gjorda anbudet
bundna intill utgången af år 1909, därest det icke dessförinnan
af styrelsen förkastades.

Då den erbjudna arealen af Gådeåtorget och den i styrelsens
underdåniga skrifvelse den 29 oktober 1907 jämväl afsedda mark, som
här benämnes Folkparken, utg''ör tillsammans o,o08,5 kvadratmetei,
skulle alltså statsverket hafva att erlägga en kontant mellangift af
6,885 kronor 63 öre förutom af tomten n:o 7 berörda 55 kvadratmeter,
som för fångvården icke äro af något egentligt värde.

Med framhållande att den mark, som fängelset enligt berörda anbud
skulle förvärfva, är just den för dess nödiga isolerande mest behöfliga,
samt att den, då fängelset icke har någon af sina vaktkonstaplar
boende a platsen, äfven kan ekonomiskt utnyttjas som byggnadstomt
för vaktbetjäntsbostäder, har styrelsen, med hänsyn jämväl därtill att
den fordrade mellangiften af 1 krona 25 öre per kvadratmeter, enligt
hvad styrelsen inhämtat, måste anses billig, tillstyrkt anbudets antagande
såsom för fångvården förmånligt samt förty hemställt, att af Rikodagen
måtte å extra stat för 1910 äskas det för ifrågavarande utbyte af mark
mellan fångvården och staden såsom mellangift erforderliga beloppet
6,885 kronor 63 öre.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län, hvars
utlåtande i ärendet infordrats, har, med anmälan att besvär emot stadsfullmäktiges
beslut icke inom laga tid anförts, tillstyrkt godkännande
af ifrågavarande förslag till jordbyte, hvilket enligt Kungl. Maj:ts befallningsliafvandes
mening är för statsverket fördelaktigt.

Med hänsyn till hvad myndigheterna sålunda anfört, finner äfven
jag stadsfullmäktiges ifrågavarande anbud böra godkännas. Hvad angår
''den af stadsfullmäktige fordrade mellangiften, synes mig nämnda kostnad
lämpligen kunna bestridas ur det öfverskott å köpeskillingen för
central fängelset i Göteborg, som skulle uppstå, i händelse förslaget om
användande däraf af erforderligt belopp till nybyggnader^ m. m. vid
länsfängelset i Växjö varder af Riksdagen godkändt. Återstående delen
af samma öfverskott torde i så fall böra ställas till Kungl. Maj.ts

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

disposition för att i män af behof användas för fångvårdens räkning
förslagsvis till anordnande af bostadslägenheter åt vaktbetjänte.»

Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t i''detta ärende
föreslagit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må med godkännande af utaf
stadsfullmäktige i Härnösand gjordt erbjudande af utbyte
af mark mellan fångvården och staden, medgifva ej
mindre att den af staden härvid fordrade mellangift, 6,885
kronor 63 öre, må bestridas af köpeskillingen för
centralfängelset i Göteborg, än äfven att återstående
delen af det, i händelse af bifall till förslaget om användande
af viss del af samma köpeskilling till nybyggnader
in. m. vid länsfängelset i Växjö, uppkommande
öfverskott måtte ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande för att i mån af behof användas för fångvårdens
räkning till anordnande af bostadslägenheter
för vaktbetjänte.

Angående
anslag till
uppförande af
bostadshus för
saktkonstaplar
vid centralfäng
elsel
<5 Härianda.

[21. \

-1;°) Uti punkt 21:o) af denna hufvudtitel bär Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till uppförande vid centralfängelset å Härianda af
fem bostadshus för vakt-konstaplar, hvartdera afsedt för fyra familjer
å extra stat för år 1910 anvisa ett belopp .af 150,000 kronor.

1 denna fråga yttrade departementschefen till åberopade statsråds-*
protokollet:

»Uti underdånig skrifvelse den 12 december 1902 med förslag, bland
annat, till uppförande af det nuvarande centralfängelset å Härianda
framhöll fångvårdsstyrelsen, att å de af styrelsens biträdande arkitekt
uPPgj°rda ritningar till ifrågavarande fängelse äfven upptagits en särskild
bostadsbyggnad för vaktbetjänte därstädes, men att för den kostnadssumma
af 700,000 kronor, inom hvilken styrelsen ansett sig böra
inskränka sitt förslag, bostäder åt andra vaktkonstapiar än de ogifta,
h vilka finge bo i fängelsets vaktrum, icke kunde vinnas. För sådana
bostäder funnes emellertid god plats på den vidsträckta tomten, där en
vaktkonstapelsbyggnad lämpligen kunde förläggas nordost om fängelset;
och skulle den besparing i hyresersättningar, som vunnes genom
bostädernas uppförande, antagligen nära motsvara byggnadskostnaden,

, för bostäder åt nio vaktbetjänte af styrelsen beräknades till
65,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Uti sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 11 september 1908
har styrelsen ånyo upptagit frågan om anordnande af bostadshus för
vaktkonstaplar vid ifrågavarande fängelse.

Styrelsen framhåller häri, att saknaden af dylika bostäder under
alla förhållanden måste för en straffanstalt af Iiärlandafängelsets storlek
vara en afsevärd olägenhet. Men denna är här så mycket större,
emedan fängelset är ensligt beläget, på så långt afstånd från bebyggd
del af Göteborgs stad, att vaktkonstaplarna, som äro hänvisade dit för
hyrande af bostäder, icke kunna erhålla sådana närmare fängelset än i
allmänhet 15 minuters väg eller ännu längre därifrån. Det ligger i
öppen dag, att detta icke blott skall vara till skada för konstaplarnas
tjänstgöring, utan äfven kan innebära fara för säkerheten vid fängelset.

Sedan nu erfarenhet å platsen vunnits, har styrelsen låtit genom
sin biträdande arkitekt uppgöra förslag till det nämnda behofvets afhjälpande.
Härvid förelåg till beaktande en framställning i saken från
konstaplarna sjkifva, hvari de uttalat som önskemål att få bostäderna
fördelade med fyra i hvarje hus och, om möjligt, med två rum och kök
i hvarje bostad. Det senare målet har emellertid synts styrelsen icke
kunna fullständigt realiseras, emedan man därigenom skulle komma upp
till en byggnadskostnad, som allt för mycket öfverstege kapitalvärdet
af de i brist på bostäder utgående hyresersättningarna. Biträdande arkitekten
har därför föreslagit den utväg att utvidga tamburen till en
direkt belyst och med eldstad försedd entré eller hall af ett mindre
rums storlek och nytta. Härigenom skulle, under förutsättning att på
en gång uppfördes fem hus, hvart och ett för fyra familjer, kostnaden
för hvarje hus kunna nedbringas till 30,000 kronor eller samma belopp,
som motsvarande antal sammanbyggda lägenheter skulle betinga. Hela
antalet lägenheter skulle vid sådan anordning uppgå till 20 och totalbyggnadskostnaden
till 150,000 kronor.

Beträffande det sålunda ifrågasatta anordnandet på en gång af 20
lägenheter har styrelsen erinrat, att fängelsets nuvarande vaktkonstapelsantal,
hvari dock enligt upprepade framställningar af dess direktör
någon ökning lärer erfordras, utgör 24. Dessutom finnas vid fängelset
anställda ledare och undervisare i arbetet, åt hvilka vore önskligt mot
bostäder utbyta de hyresersättningar, de nu betinga sig. Antalet åt
vaktkonstaplarna och arbetsundervisarna vid fängelset nu utgående
hyresersättningar utgör för de förre 24 och för de senare 2 eller således
tillsammans 26. Beloppet af sådau ersättning har visserligen Hittills
begränsats till 250 kronor för år, men torde vid de stigande hyresprisen
i Göteborg snart vara uppe till omkring 300 kronor eller för 20

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottets

yttrande.

ersättningar till 6,000 kronor för år, motsvarande, efter 4 procent,
räntan å den för 20 bostadslägenheter här beräknade byggnadskostnad^.
Det ifrågasatta förslaget, som i sig är afsedt att fylla ett oafvisligt
behof, skulle alltså, enligt styrelsens åsikt, icke heller i ekonomiskt
afseende ställa sig alltför ofördelaktigt.

Med öfverlämnande af de af biträdande arkitekten upprättade ritningar
jämte kostnadsförslag har fångvårdsstyrelsen hemställt, att hos
Riksdagen måtte för ofvannämnda ändamål å extra stat för år 1910 äskas
ett anslag af 150,000 kronor.

Ofverintendentsämbetet, som hörts i ärendet, har i afgifvet underdånigt
utlåtande anmält, att ämbetet icke funnit annat att för sin del
i ärendet anföra, än att det otvifvelaktigt skulle varit ur olika synpunkter
att föredraga, därest åt de i hvarje byggnad inrymda fyra särskilda
lägenheter kunnat beredas skilda ingångar, men att, då däraf
föranledda ändrade anordningar skulle i högst väsentlig mån orsaka
höjning i den beräknade och af ämbetet utan erinran lämnade arbetskostnaden,
ämbetet ansett sig blott höra omnämna förhållandet.

Lika med fångvårdsstyrelsen anser jag anordnande af vaktkonstapelsbostäder
vid ifrågavarande fängelse vara af behofvet påkalladt.
Med hänsyn till antalet där anställda vaktkonstaplar, hvilka, enligt
uppgift} samtliga äro gifta, kan förslaget icke heller anses gå längre,
än af omständigheterna för närvarande påkallas. Det erforderliga beloppet
är visserligen af afsevärd storlek, men den verkliga kostnaden
reduceras ju väsentligen genom den besparing i afseende å nu utgående
hvresersättningar, som förslagets godkännande skulle medföra.»

Behofvet af ifrågavarande bostadshus synes utskottet vara ådagalagdt.
I afseende å kostnadsberäkningen är att märka, att i slutsumman,
30,000 kronor för hvarje hus, ingår kostnad för vatten- och afloppsledningar,
planeringsarbeten, gångar, staket m. m. Detta oaktadt synes
nämnda belopp vara väl högt för bostadshus af den beskaffenhet, hvarom
nu är fråga. En granskning af kostnadsförslaget har också gifvit vid
handen, att vissa poster skulle kunna i någon mån nedbringas. Då
utskottet emellertid icke är i tillfälle att närmare angifva de belopp,
med hvilka kostnaderna böra minskas, tinner utskottet sig icke kunna
föreslå någon viss nedsättning i den af Kungl. Maj:t föreslagna anslagssumman
men antager, att begränsning å densamma må kunna äga rum,
och hemställer, under uttalande häraf,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att Riksdagen må till uppförande vid centralfängelset
å Härianda af fem bostadshus för vaktkonstaplar,
hvardera afsedt för fyra familjer, å extra
stat för år 1910 anvisa ett belopp af 150,000 kronor.

22:6) Uti punkt 22 under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att på extra stat för år 1910 bevilja till aflöningar
åt tjänstemän och betjänte vid statens uppfostringsanstalt å Bona ett
förslagsanslag högst 26,250 kronor, samt till kost och beklädnad åt de
vid anstalten intagna elever in. m. ett förslagsanslag af 45,400 kronor.

Rörande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande.

»Senaste Riksdag beviljade på extra stat för år 1909:
till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid statens uppfostringsanstalt
å Bona ett förslagsanslag högst 26,250 kronor och

till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m.
ett förslagsanslag af 45,400 kronor.

Uti underdånig skrifvelse den 5 november 1908 har styrelsen för
uppfostringsanstalten hemställt, att samma anslag måtte af instundande
riksdag äskas för år 1910, därvid styrelsen emellertid, med åberopande
af sin i underdånig skrifvelse den 19 oktober 1907 gjorda framställning
om ny lönestat för anstalten, framhållit önskvärdheten af förbättrade
löneförmåner för anstaltens tjänstemän och betjänte.

I sammanhang härmed har styrelsen erinrat, att i anslaget till
aflöningar åt tjänstemän och betjänte ingå 1,800 kronor, afsedda till
ålderstillägg för direktör och afdelningsbefälhafvare, hvilka tillerkänts
rätt att för ålderstillägg tillgodoräkna sig tjänsteår i annan likartad
befattning. Af det sålunda till ålderstillägg beräknade beloppet hafva
hittills endast utgått 1,000 kronor till nuvarande innehafvaren af direktörstjänsten.
Återstående 800 kronor lära, framhåller styrelsen, efter all
sannolikhet icke komma att under år 1910 i sin helhet behöfva tagas
i anspråk för ålderstillägg åt två afdelningsbefälhafvare, utan torde
jämväl vara att tillgå för beredande af ålderstillägg åt de öfriga vid
anstalten nu anställda befattningshafvande, som enligt gällande lönestat
med 1910 års ingång skulle vara berättigade att komma i åtnjutande
af ett första ålderstillägg, nämligen

landtbruksinspektoren .................................................... kronor 200: —

husmodern ....................................................................... „ 50: —

och 2 förmän å 75 kronor hvardera.................................. „ 150^—

eller tillhopa kronor 4ÖÖ: —.
Bih, till Rikad. Prof. 1309. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

Statens
uppfostringsanstalt
å
Bona.
[22.]

66 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Med hänsyn härtill har styrelsen funnit någon ökning af löneanslagets
belopp icke vara behöflig för beredande af tillgång till de ålderstillägg,
som med 1910 års ingång kunna ifrågakomma.»

Departementchefen har slutligen meddelat, att Kungl. Maj:t den
30 oktober 1908 uppdragit åt löneregleringskommittén att i sammanhang
med frågorna om reglering af löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstaten
jämväl till behandling upptaga motsvarande frågor beträffande
statens uppfostringsanstalt å Bona.

I anslutning till Kungl. Maj:ts förevarande framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1910
bevilja

a) till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid
statens uppfostringsanstalt å Bona ett förslagsanslag
högst 26,250 kronor, samt

b) till kost och beklädnad åt de vid anstalten
intagna elever in. m. ett förslagsanslag af 45,400 kronor.

Hest stipendier.

[23.]

23:o) I öfverenstämmelse med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
hemställer utskottet

att Riksdagen må till resestipendier åt ordinarie
domare eller dem, som vid domstolarna bereda sig för
domarekallet, på extra stat för år 1910 anvisa ett
belopp af 6,000 kronor.

Statskontorets

förskott.

[24.]

24:o) Uti punkt 24 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till täckande af nedan omförmälda af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, 126,021 kronor 48 öre, å extra stat
för år 1910 anvisa i jämnt krontal 126,022 kronor.

Rörande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
yttrat följande:

»Jämlikt föreskrifter i särskilda nådiga bref bär statskontoret under
förskottstitel utbetalt följande belopp:
arfvode m. in. till kommitterade för utarbetande af

förslag till åtgärder för beredande af lättnad i

Riksdagens arbete.................kronor 3,653:54.

kostnader för en statistisk utredning i rösträttsfrågan „ 6,759: 5 8.

transport kronor 10,413: 12.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

transport kronor

kostnader för kommittén för verkställande al revision

af expropriationslagstiftningen m. m....... „

kostnader för kommittén för revision af skiftesstadgan

och därmed sammanhängande författningar . . „

kostnader för kommittén för utarbetande af förslag
till ny lagstiftning angående jordägares rätt
öfver vattnet å hans grund och till de förändrade
bestämmelser i andra delar af lagstiftningen,

som häraf föranledas............... it

kostnader för kommittén för utarbetande af förslag
till ny lagstiftning angående jords torrläggning
m. .................... • • it

kostnader för kommittén för verkställande af revision

af lagen om aktiebolag m. m.......... • »

kostnader för biträde inom justitiedepartementet vid
behandling af förslag till ny lag om aktiebolag
m. ...................... ii

kostnader för kommittén för revision al gällande

konkurslagstiftning................ n

kostnader för kommitterade för utarbetande af förslag
till föreskrifter angående registerföring af fastighet
i stad m. .................. n

ersättning för föredragning i högsta domstolen åt
upprättadt förslag till lag, innefattande särskilda
bestämmelser om arrende af viss jord å landet

inom Norrland och Dalarna........... • »

kostnader för biträde inom justitiedepartementet vid
behandling af frågor angående förändrade bestämmelser
om tillsättande af prästerliga tjänster

m. in......................._ • n

kostnader för biträde i justitiedepartementet vid
fortsatt behandling af vissa frågor angående

fiskerilagstiftningen........._....... »

kostnader för utredning af frågan om inrättande af

en administrativ högsta domstol . ....... „

kostnader för utarbetande af förslag till lag om

dödande af bortkomna handlingar ....... ,,

kostnader för anskaffande af afskrifter al vissa i ___

transport kronor

10,413: 12.
4,213: 20.
19,536: —

11,510: 07.

28,323: 32.
11,679: 39.

1,333: 34.
11,938: 30.

4,451: —

150: —

6,156: 48.

893: 29.
6,113: 97.
1,350: —
118,061: 48.

Statsutskottets Utlåtande N.v 3.

transport kronor 118,061: 48.
Svea hofrätt befintliga renoverade protokoll för

Ofvan-Siljans domsaga.............. v 2,000:

kostnader för anskaffande af blanketter till tomträtts böcker

för häradsrätternas behof........ M 060:

Dessutom bar statskontoret, sedan fiskarena
Hans Johansson och Martin Johansson i Hamburgsund
uti en till statskontoret ingifven skrift —
under åberopande af därvid fogad, vederbörligen
bestyrkt afskrift af Kungl. Maj:ts dom den 13
november 1907, hvarigenom Kungl. Maj:t och kronan
förpliktats att till bemälde personer utgifva ett
belopp af 5,000 kronor såsom ersättning för den
förlust och de olägenheter, som dem tillskyndats
genom en för Kungl. Maj:ts och kronans räkning
företagen upprensning af det s. k. Hornösund i
Bohuslän, — anhållit om utbekommande af, bland
annat, nämnda belopp, den 10 januari 1908 under
förskottstitel anordnat samma belopp........ ^ 5,000:_

kronor 126,021:4 8.

Med anmälan härom har statskontoret anhållit, att ersättning
måtte beredas statskontoret för de sålunda förskjutna beloppen.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till täckande af omförmälda
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, 126,021
kronor 48 öre, å extra stat för år 1910 anvisa i jämnt
krontal 126,022 kronor.

Jorärtqitlrä.

[25.]

25:o) 1 enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
hemställer utskottet,

att Riksdagen må af det för inrättande af ett jordregister
beviljade reservationsanslag å 750,000 kronor
på extra stat för år 1910 anvisa 150,000 kronor.

"*7Ma™"'' 26:o) Vidare har Kungl. Maj:t under denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att, till beredande, i enlighet med i statsrådsprotokollet öfver

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

finansärenden den 12 januari 1909 angifna grunder, af extra lönetillägg
för år 1909 åt vissa tjänstemän och betjänte i justitiedepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt ‘i de till justitiedepartementet
hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat för år 1910 anvisa såsom
förslagsanslag ett belopp af 120,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

27:o) Vidare har Kungl. Maj:t under denna liufvudtitel föreslagit afefoww»-Riksdagen att för beredande åt uppfostran åt minderåriga förbrytare af derSrigahvinnkvinnligt
kön, hvilka enligt domstols förordnande skola insättas i all- uga förbryta.™.
män uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1910 anvisa dels såsom [27.]
ersättning för hyra, ved, inventarier in. m. samt såsom bidrag till aflöning
åt föreståndarinnor och biträden vid sådan anstalt ett belopp af
6,500 kronor, dels ock till godtgörande af de vid anstalten mottagna
elevers bespisning, beklädnad, undervisning, läkar- och sjukvård m. m.
äfvensom till utrustning vid elevs utskrifning ett förslagsanslag å 6,000
kronor.

Rörande denna fråga har föredraganden, statsrådet, till statsrådsprotokollet
yttrat följande.

»Efter det diakonissanstalten i Stockholm erbjudit sig att pa vissa
villkor å den af anstalten inköpta egendomen Viebäck i Västra härad
af Jönköpings län från och med den 1 januari 190 ( tillsvidare och
intill två år efter skedd uppsägning till uppfostran mottaga högst tolf
minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, erkände Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 16 juni 1906, med stöd af 1 § i lagen den 27 juni
1902 angående verkställighet af domstols förordnande om tvångsuppfostran,
diakonissanstaltens skyddshem å Viebäck såsom allmän uppfostringsanstalt,
afsedd att med 1907 års ingång mottaga minderåriga
kvinnliga förbrytare, som enligt domstols förordnande skola insättas i
allmän uppfostringsanstalt. I sammanhang härmed fann Kungl. Maj:t,
med godkännande af diakonissanstaltens gjorda erbjudande och de härför
af anstalten uppställda villkor, godt förordna, bland annat, att diakonissanstalten
skulle vara berättigad att såsom ersättning för de utgifter,
skyddshemmet på grund af det gjorda erbjudandet fiDge vidkännas, af
statsmedel uppbära:

a) i hyra årligen 1,000 kronor,

b) för vedbrand, inventarier, telefon in. m. årligen 300 kronor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

c) såsom bidrag till lön åt anstaltens föreståndarinna årligen
800 kronor,

d) för bespisning, beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård
m. m. för hvarje vid anstalten jämlikt ofvannämnda lag mottagen elev
en afgift för hvarje dag af 1 krona samt

e) för elevernas utrustning vid deras utskrifning från anstalten
100 kronor för hvarje afgående elev.

Uti underdånig skrifvelse den 15 oktober 1907 anmälde härefter
diakonissanstalten, att å skyddshemmet å Viebäck dåmera voro intagna
nio minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvadan sålunda det antal
elever, för hvilket hemmet å Viebäck vore afsedt, i en snar framtid
torde blifva fylldt. I sammanhang härmed erbjöd sig »nstalten att, för
den händelse upprättande af ytterligare ett skyddshem å Viebäck ansåges
lämpligt, åtaga sig detta uppdrag, och åberopade anstalten med
afseende härå en vid skrifvelsen fogad, af anstaltens föreståndare hofpredikanten
Ernst Lönegren i ämnet upprättad promemoria.

Enligt denna promemoria skulle det nya skyddshemmet, likaledes
beräknadt för tolf elever, förläggas på ett afstånd af omkring en half
kilometer från det förra hemmet samt stå under samma öfverledning
som det sistnämnda. Då för ändamålet nybyggnad måste ske och
byggnaden till det nya hemmet, hvari skulle inredas såväl samlingssal,
arbetssalar, matsal, kök, rum för föreståndarinna och biträden m. m.
som nödigt antal sofrum, af Indika minst sex borde vara isolerade, af
försiktighetsskäl borde uppföras af tegel, kunde icke lokalhyran beräknas
så lågt som vid det nuvarande hemmet, utan måste hänsyn tagas till
kostnaden för amortering af det byggnadslån, diakonissanstalten, om
nybyggnad skulle ske, nödgades upptaga, Likaledes måste, särskild!
vid tanken på de svårare elevernas öfvervakande och fostran, antalet
vårdarinnor beräknas större än förut, i följd hvaraf kostnaderna äfven
i denna del ökades. Vid uppgörande af förslag till ekonomiskt aftal
rörande det nya hemmet ansågos därför diakonissanstaltens kostnader
böra beräknas sålunda:

hyra ................................................................................... kronor 2,500: —

ved, telefon, inventarier .................................................. „ 300: —

bidrag till föreståndarinnans lön och underhåll .......... ,, 800: —

bidrag till ett biträdes lön och underhåll ................... „ 800: —

dagkostnad för hvarje elev ............................................ „ 1: —

Sammanfördes kostnaderna för det äldre hemmet och det föreslagna
nya, komme dessa sålunda att uppgå till sammanlagdt 6,500
kronor jämte dagkostnad. Vid en ny uppgörelse på nu angifna grunder

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

borde de nu gällande bestämmelserna i aftalet. mellan staten och diakonissanstalten
fortfarande äga bestånd endast med nödiga förändringar till
följd af kostnadernas ökning.

Sedan Kungl. Maj:t med stöd af diakonissanstaltens sålunda gjorda
erbjudande till Riksdagen gjort framställning om beviljande af medel
för beredande af uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare, anmälde
Riksdagen i skrifvelse den 1 juni 1908, att Riksdagen, som ansett
diakonissanstaltens omförmäld a förslag innebära en ur såväl ekonomisk
som andra synpunkter synnerligen ändamålsenlig lösning af föreliggande
fråga, med bifall till Eders Kungl. Maj:ts framställning, för beredande af
uppfostran åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt domstols
förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, på extra
stat för år 1909 anvisat dels ett belopp af 6,500 kronor att utgå såsom
ersättning för hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom bidrag till
aflöning åt föreståndarinnor och biträden vid sådan anstalt, dels ock ett
förslagsanslag å 6,000 kronor till godtgörande af de vid anstalten mottagna0
elevers bespisning, beklädnad, undervisning, läkar- och sjukvård
in. m. äfvensom till utrustning vid eldvs utskrifning.

Vid underdånig anmälan af Riksdagens berörda skrit velse den 17
juni 1908 godkände Eders Kungl. Maj:t diakonissanstaltens ifrågavarande
erbjudande. I sammanhang härmed fann Eders Kungl. Maj:t godt stadga,

att diakonissanstalten skall vara berättigad att från och med den
dag efter den 1 januari 1909, då byggnaden till det nya hemmet, uppförd
i enlighet med diakonissanstaltens erbjudande och sedan den af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län efter verkställd afsyning
godkänts, är färdig att för ändamålet tagas i bruk, såsom ersättning
för de utgifter, anstalten får vidkännas på grund af sitt ifrågavarande
åtagande, af statsmedel uppbära:

a) i hyra årligen .............................................................. kronor 3,500: —

b) för ved, inventarier, telefon in. in. årligen.............. ,, 600: —

c) såsom bidrag till aflöning åt föreståndarinnor och

biträden årligen......................................................... v 2,400:

— sistberörda belopp, till den del detsamma öfverskjuter det såsom
bidrag till lön åt föreståndarinna vid skyddshemmet nu utgående belopp
eller 800 kronor, endast för såvidt och i den mån särskild föreståndarinna
vid det njra hemmet jämte biträde då är vid skyddshemmet
anställd — äfvensom ersättning för dagkostnad för hvarje elev samt
för elevernas utrustning vid deras utskrifning från skyddshemmet enligt
de i nådiga brefvet den 16 juni 1906 angifna grunder;

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

samt att hvad i öfrigt finnes i sistberörda nådiga bref föreskrifvet
angående skyddshemmet å Viebäck skall äfven efter det nu omförmälda
utvidgning kommit till stånd, fortfarande gälla.

Den nybyggnad, hvilken diakonissanstalten sålunda åtagit sig att
uppföra, lär, efter hvad jag inhämtat, under årets lopp blifva färdig
att för ändamålet tagas i bruk. Samma anslag, som för beredande af
tvångsuppfostran åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön beviljats
för år 1909, torde följaktligen böra äskas jämväl för år 1910.

I sammanhang härmed anser jag mig böra fästa Eders Kung!.
Maj:ts uppmärksamhet å vissa uttalanden i den öfver skyddshemmets
verksamhet under år 1907 af diakoniss-sällskapets styrelse afgifna redogörelse.

Styrelsen framhåller däri, att erfarenheten under året i hög grad
bestyrkt hvad i föregående berättelse yttrats om de allvarsamma olägenheter,
som följa af den högst olika ståndpunkt i viktiga hänseenden,
hvarpå eleverna befinna sig. I hög grad oegentligt hade det förefallit
att tå mottaga ett flertal elever, hvilkas föregående lif så tydligt som
möjligt talade mot deras intagande i tvångsuppfostringsanstalt till stort
men för de öfriga eleverna och för arbetet i dess helhet, och samtidigt
äga kännedom om, att i fängelserna hamnat ett icke ringa antal, som
åt allt att döma bort få njuta förmånen af tvångsuppfostran. Att en
skärpt kontroll i detta grund väsentliga stycke vore af nöden, om ej den
så förtjänstfulla lagen skulle göras mer eller mindre illusorisk, syntes
styrelsen uppenbart.

Hvad styrelsen sålunda anfört, finner jag i hög grad beaktansvärdt,
men torde ännu någon tids erfarenhet höra afvaktas, innan vidare
åtgärd vidtages i anledning af det sålunda påpekade missförhållandet.))

Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t i detta ärende
föreslagit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för beredande af uppfostran
åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka
enligt domstols förordnande skola insättas i allmän
uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1910 anvisa

a) såsom ersättning för hyra, ved, inventarier
m. in. samt såsom bidrag till aflöning åt föreståndarinnor
och biträden vid sådan anstalt ett belopp af
6,500 kronor samt

b) till godtgörande af de vid anstalten mottagna

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

elevers bespisning, beklädnad, undervisning, läkar- och
sjukvård m. m. äfvensom till utrustning vid elevs utskrifning
ett förslagsanslag å 6,000 kronor.

Stockholm den 9 februari 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Bih. till hlikså. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslag under

S:ai

1909 års riksstat anslår:
Anvisning kontant.
Kronor.	Ö.
17,000	1-
46,300	—
8,000	j -
275,700
18,800	_
161,000	_
698,787	—
482,913	—
211,213	—
11,100	_
55,000
2,249,100	\|
84.000	—
16,200
18,000 !	_ !
165.000	— 1
112,004
4,500	_\|
2,000 \|
4,636,617	—

Justitie*

Departementschefen .................................................

Departementets afdelning af Kungl. Majrts kansli

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, för rlogsta

domstolen. Nuvarande belopp..........................................

Ökas med ..............................................................

Justitiekanslersexpeditionen
Ökas med ........................

Nedre justitierevisionen ..."...............i.....................................

Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp
Okas med ............................................................................ r

Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat.

Ökas med ....................................

Nuvarande belopp.

Nuvarande belopp

Ökas med ..
Krigshofrätten

Fångvårdsstyrelsen ................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag....................................................................

Förslagsanslag .............................................................

Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda

*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Litt. A.

riksstatens Andra hufvudtite!

departementet.

slagsanslag ..

275,700
*) 40,200

18,800

9,600

—

Nuvarande belopp

698,787 *) 89,050	.
482,913 *) 45,850	—
211,213 *) 16,250	—

........................................................................................................ 63,000: —

................................................................................ 758,900: —

................................................................................ 1,288,000: — 2,046,900: —

ämbets- och tjänstemän, förslagsanslag.................................... 99,200: —

........................................................................................................ 40,000: —

nya strafflagens införande frångångna bötesandelar, förslagsanslag................

i Bern, förslagsanslag ............................................................................................

Summa

j Förslag till blif- vande riksstat:
Anvisning i kontant.
Kronor.	ö.
17,000	_
46,300	—
8,000	—
315,900	—
28,400	_
161,000	—
787,837	—
528,763	—
227,463	_
11,100	—
55,000
2,249,100	j
84.000	—
16,200	—
18.000	—
165,000	—
112,004	—
4,500	—
2,000
4,837,567	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Andra hufvudtitel.

Justitiedepartementet. Till beredande af aflöning till tre nya justitieråd för tiden från och med den 1 april 1909 till årets slut..............................................	Kronor. *) 29,250	ö.
» fortsatt uppehållande af lagberedningens verksamhet ................	50,000	—
» bestridande af kostnaderna för en processkommission ................	*) 50,000	—
» bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ............	5,000
» aflönande af en andra ledamot å justitiedepartementets afdel-ning för lagärenden ..........................................................................	7,500
» beredande af tillfällig löneförbättring åt ordinarie och konstitue-rade revisionssekreterare....................................................................	19,000
» beredande af tillfällig förhöjning af de i aflöningsstaten för nedre justitierevisionen till en hvar af tre amanuenser upptagna tjänstgöringspenningar........................................................................ » aflönande af sex tillförordnade revisionssekreterare och sex amanuenser i nedre justitierevisionen ............................................	900 *) 78,075
» aflönande af ett biträde å nedre justitierevisionens registrators-kontor..................................................................................................	2,700
» fortsatt uppehållande från den 1 september 1909 af en extra division i Svea hofrätt.......................................................................	32,700
» arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militära ledamöter	3,250	—
» uppförande vid centralfängelset å Härianda af fem bostadshus för vaktkonstaplar ............................................................................	150,000	_l
» aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid statens uppfostrings-anstalt å Bona, förslagsanslag, högst ............................................	26,250	J
» kost och beklädnad åt de vid statens uppfostringsanstalt å Bona intagna elever m. m.........................................................................	45,400
» resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarna bereda sig för domarekallet ............................................................	6,000
» täckande af utaf statskontoret utbetalta förskott ........................	126.022	—
» inrättande af ett jordregister, reservationsanslag...........................	150,000	-
transport	782,047	—

*) Af Kung], Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva
särskild! yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

	Kronor.	ö. j
transport	782,047	—
Till beredande af extra lönetillägg för år 1909 åt vissa tjänstemän och betjänte hos justitiedepartementet och underlydande verk, förslagsanslag......................................................................................	*) 120,000
» beredande af uppfostran å allmän uppfostringsanstalt åt minder-åriga förbrytare af kvinnligt kön, såsom ersättning för hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom bidrag till aflöning åt före-ståndarinnor och biträden vid sådan anstalt ...............................	6.500
» godtgörande af de å allmän uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare af kvinnligt kön mottagna elevers bespisning, bekläd-nad, undervisning, läkar- och sjukvård m. m. äfvensom till ut-rustning vid elevs utskrifning, förslagsanslag ................................	6,000

Summa] 914,547 | —

*) Af Kung]. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva
särskild! yttrande.

Bill. till Riksd. Prat. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 3 Håft.