Statsutskottets Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1901:Su3 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 12 februari 1901, kl. 3 e. ra.

. , tin t ''• ? v . ,''i - -tir’ ''• * k •• • ■ •'';''■,.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat.

l:o. I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t under andra hufvud-^^^;
titeln uti punkten 1 föreslagit Riksdagen att, för genomförande af del “Dalarnes domning
af Vester-Dalarnes domsaga i två nya domsagor, öka anslaget till saga.
häradshöfdingarne under Svea hofrätt med 4,500 kronor samt fördela de [l.J
till häradshöfdingen i Vester-Dalarnes domsaga anslagna tjenstgöringspenningar
och förvaltningskostnadsbidrag pa sätt det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 11 januari
1901 upptoge; och komme i händelse af bifall härtill det i 1901
års riksstat under rubrik »Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat»
uppförda anslag, 070,787 kronor, att förhöjas till 675,287 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen härom anfört
följande.

Bill. till Riksd. Prot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3).

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

\ ester-Dalarnes domsaga, med ett ytinnehåll af nära 80 qvadratmil
och en folkmängd, som den 31 december 1899 uppgått till mera än 54,000,
bestode af fem tingslag, nemligen Nås, Malungs, Grangärdes, Norrbärkes
och böderbärkes.

Vid domhafvandens frånfälle 1861 hade, med afseende på domsagans
utsträckning och folkmängd samt antalet deri förekommande mål
och ärenden, af åtskilliga socknar inom domsagan gjorts framställning till
Kong]. Maj:t om domsagans delning sålunda, att Nås och Malungs tingslag
komme att bilda en domsaga och öfriga tingslag den andra,
i -,i , a hofrätt i infordradt utlåtande afstyrkt ansökningen af

skal, att inkomsterna af domsagan syntes otillräckliga för två domares
aflönande, både Kong], Maj:t funnit det väl vara betänkligt att under dåvarande
förhållanden medgifva delning af domsagan, på sätt den blifvit
begära; men då åtskilliga olägenheter obestridligen egde rum till följd af
domsagans omfång, och enahanda förhållande förefunnes inom den angränsande
Oster-Dalarnes domsaga, hade hofrätten anbefalts att, när domareembetet
i sistnämnda domsaga blefve ledigt, till Kongl. Mai:t inkomma
med förslag till förändrad reglering af båda domsagorna.

, r„ . ar*i domareembetet i Oster-Dalarnes domsaga i början af år 1873

biitvit ledigt hade framstälts förslag, att delningen af'' de båda domsagorna
skulle verkställas antingen sålunda, att af domsagorna bildades
ie nya, eller ock på det sätt, att hvardera domsagan delades i två. Efter
det mnehafvaren af Vester-Dalarnes domsaga, för den händelse delning
komme till stånd, framstäf vissa anspråk på ersättning för mistade inkomster,
hade Kongl Maj:t, enligt bref till hofrätten den 11 december
1«74, funnit att ändamålsenligheten af en delning af domsagorna vore
satt utom tvifvel, samt att, då något antagligt förslag att af dessa domsagor
bilda tre icke kunnat framställas, endast förslaget att af hvardera
domsagan bilda två förtjenade att komma under öfvervägande; och hade
Kongl. Maj:t beslutat vidtagande af åtgärder för delning af Öster-Dalarnes
domsaga; men enär i följd af den under år 1874 skedda regleringen
åt häradshöfdingarnes aflöningsförmåner en delning af Vester-Dalarnes
domsaga skulle under dåvarande innehafvarens tjenstetid sannolikt ådraga
statsverket en utgift, för hvilken icke vunnes motsvarande fördel, hade
Kongl Maj:t förklarat annan åtgärd för delning af sistnämnda domsaga
icke höra för det dåvarande vidtagas, än att hofrätten anbefaldes att, då
domareembetet i domsagan blefve ledigt, till Kongl. Maj:t inkomma med
förnyad anmälan i ämnet.

Förslag om anvisande af nödiga medel för åstadkommande af delning
åt Vester-Dalarnes domsaga hade emellertid redan vid 1875 års riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. d

dac väckts af enskilde motionärer under uppgift, att dåmera delning af
domsagan skulle kunna ske, utan att utöfver beloppet af en ny häradshöfdingelön
någon kostnad för statsverket skulle förorsakas. _

Riksdagen, som för genomförande af förändrad reglering af Öster
Dalames domsaga anvisat en ny häradshöfdingelön, hade tillika i skrifvelse
den 3 mai 1875 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till påföljande riksdag
låta utreda, huruvida icke äfven Vester-Dalarnes domsaga kunde, utan
afvaktande af dåvarande innehafva^ afgång, delas utan annan kostnad
för statsverket än den, som föranleddes af behofvet af ytterligare en hå I

inf or dr ad t utlåtande angående denna framställning hade emellertid
domsagans innehafvare gjort anspråk på att bibehållas vid sa stor del
af den för häradshöfdingen från statsverket utgående kontanta aflöning,
att återstoden deraf ej syntes kunna jemte en ny lön och paråknade
sportler bereda en häradshöfding i den andra nybildade domsagan nodig
utkomst. I anledning häraf och då följaktligen den förutsättning, under
hvilken Riksdagen aflåtit sin ifrågavarande skrifvelse, icke förefunnes,
hade Kongl. Maj:t funnit någon åtgärd i anledning af skntvelsen icke

^Sed^nTmars månad 1900 innehafvaren af Vester-Dalarnes domsaga
aflidit, hade hofrätten hos Kongl. Maj:t å nyo anmält ärendet rörande domsagans
delning och dervid tillika meddelat, att utöfning^ af domareembetet
i domsagan i anseende till densamme omfattning och mängden
af förekommande göromål varit från slutet af oktober 1883 nästan oafbrutet
delad mellan två domhafvande, af hvilka den ene förestått Nas och
Malungs tingslag och den andre öfriga tre tingslag. ,

I anledning häraf hade Kongl. Maj:t anbefalt hofrätten att rörande
frågan om domsagans delning ånyo infordra yttranden från vederbörande
samt dermed äfvensom med eget förnyadt utlåtande till Kongl. Maj.t invid
följd häraf hade de särskilda tingslagens invånare blifvit horda
inför domhafvanden genom socknevis valda ombud, hvilka enhälligt tillstyrkt
domsagans delning sålunda, att Nås och Malungs tingslag komme
att bilda en domsaga samt Grangärdes, Norrbärkes. och böderbärkes tingslag
den andra; och hade yttranden i ärendet afgifvits af tva domhafvande,
förordnade att samtidigt förvalta hvar sin del af domsagan, af Kong .
Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län och af Svea hofrätt hvilka
samtlige likaledes förordat en delning af domsagan pa nyssnämnda sätt.

Enligt uppgift från statistiska centralbyrån hade den 31 december
1899 i Nås och Malungs tingslag funnits tillsammans 26,873 invånare och

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

i Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes tingslag tillhopa 27,809 inv
ciiicirc.

... 5®. urider fuj 1?" 1 domsagan anhängiga mål och ärenden hade uppgått
till ett antal af närmare 2,900. 11

Med afseende å domsagans utsträckning och folkmängd samt antalet deri
förekommande mål och ärenden syntes, enligt hvad departementschefen vidare
amorf, en delning af domsagan vara af behofvet påkallad; och borde delningen,
i enlighet med derom afgifna förslag, ske sålunda, att Nås och
Malungs två tingslag komme att utgöra en domsaga under benämning
IN as och Malungs domsaga och att Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes
tingslag bilda en domsaga, hvilken syntes lämpligen kunna benämnas
medjebackens domsaga. Som häradshöfdingeembetet för närvarande vore
obesatt, borde intet hinder möta för delningens omedelbara verkställande.

vad angmge det anslag, som för delningens genomförande erfordrades
vore att märka, att åt domhafvanden i den odelade domsagan vore af
statsmedel anvisade 4,500 kronor i lön, 3,400 kronor såsom tienstgörimrSpenningar
och 500 kronor såsom förvaltningskostnadsbidrag. Då invänarnes
antal väl vore något mindre, men målens antal större i Nås och
Malungs tingslag än i de öfriga, syntes tjenstgöringspenningarne och förvaltningskostnadsbidraget
böra, i öfverensstämmelse med de vid refflerinoåt
håradshöfdingarnes löneförmåner följda grunder, på de båda nya domsagorna
sålunda fördelas, att på Nås och Malungs domsaga komme 1 800
kronor i tjenstgönngspenningar och 300 kronor i förvaltningskostnadsbidrag
samt på bmedjebackens domsaga 1,600 kronor i tiensföörinffgpenningar
och 200 kronor såsom förvaltningskostnadsbidrag. Då anledning
att föreslå beredande af högre tjenstgönngspenningar eller förvaltningskostnadsförslag
ej förefunnes, skulle domsagans delning således för statsverket
medföra en ökad utgift af allenast beloppet af en häradshöfdingeion
eller 4,500 kronor. 6

Behofvet af ifrågavarande domsagas delning har länge varit erkändt
och har genom den i statsrådsprotokollet lernnade utredning blifvit idterhgare
styrkt. Då delningen, sådan den nu är föreslagen, icke komme att
iuTj annfn kostnad för statsverket än en ny häradshöfdingelön, och
alltså den önskan som Riksdagen i skrifvelse år 1875 uttalat, skulle genom
förslagets genomförande blifva uppfyld, hemställer utskottet,

att, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning,
Riksdagen, för genomförande af delning på
föreslaget sätt af Vester-Dalarnes domsaga i två nya

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

domsagor, må jemte fördelning af de till häradshöfdingen
i nämnda domsaga anslagna tjenstgöringspenningar och
förvaltningskostnadsbidrag, på sätt ofvan åberopade statsrådsprotokoll
upptager, öka anslaget till häradshöfdinmirne
under Svea hofrätt med 4,500 kronor.

Vid bifall härtill kommer det i 1901 års riksstat under rubrik »Svea
hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 670,787 kronor,
att höjas till 675,287 kronor.

Fångvården.

2:o) Kongl. Maj:t har i punkten 2 under denna hufvudtitel föresiagit^a^^^j Riksdagen

dels att medgifva: . för kamre att

det i förut åberopade statsrådsprotokoll intagna förslag till Au-^rn. fi.
drino- i vissa delar af aflöningsstaten för de tjensteman vid mngvards-^^^^,.
anstalterna, hvilkas aflöning utginge från det i riksstaten uppförda bestamda j-2j
anslaget till fångars vård och underhåll, finge tillämpas från och med ar

190"attaitill kamreraren vid centralfängelset i Malmö finge från och med
år 1902 tills vidare, till dess beslut angående detta fängelses användning
för framtiden fattats eller kamrerarens aflöning blifvit fast reglerad, åt
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utbetalas ett ärligt lönetillägg
af 1,400 kronor, deri inbegripet det nu utgående ersättmngsarfvo

dels att föreskrifva, att för åtnjutande af nu angifna loneförmanei
skulle gälla enahanda vilkor, som bestämts för innehafvare af lön a nu
gällande, af Riksdagen antagna lönestat för tjensteman vid tångvårds anstalterna,

med stadgande tillika: _ ...

a) att den af kamreraren vid centralfängelset a >sya \ arfvet enlig
kongl. brefvet den 5 mars 1880 medgifna provision å hyror och arrenden
och å iordbruksafkastningen vid fängelset med mera samt den sistbemålde
och ofri ce kamrerare och redogörare vid de centrala fångvårdsanstalterna
nu medgifna rätt till utminuteringsprocent å så kallade premievaror äfvensom
dem i fråga om varor, som för fångvårdens rakning magasineras, nu
tillkommande rätt till lösen från kronan eller disposition åt det öfver
skott, som läge inom den enligt gällande afskrifningsreglemente medgifna
afskrifningsprocenten, skulle från och med den 1 januari 1902 upphöra, och

b Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

* . h) likfdc;des der at kararerarne vid centralfängelset i Malmö och
v angsaibetsanstalten i Landskrona nu af förslagsanslaget till fångars vård

och underhal1 tillerkända kontanta ersättningar för mistad inkomst i afsknfningsprocent
skulle från 1902 års ingån| indragas;

dels ock att såsom följd häraf öka bestämda anslaget till fångars vård
1 med f>900 kronor och förslagsanslaget till ålderstillägg föl en

del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embets- och tjenstemån
med 1,000 kronor, men minska förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll med 3,030 kronor, eller skilnaden mellan, å ena sidan beoppet
åt besparade afskrifnings- och arrendeprovisioner, 3,680 kronor
samt, a andra sidan, lönetillägget till kamreraren vid centralfängelset i
Malmo, 1,400 kronor, med afdrag af det till honom för närvarande utfående
ersåttmngsarfvode, 750 kronor, eller sålunda 650 kronor.

1 händelse af bifall till omförmälda framställningar komme

• bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, som nu utgjorde
49o,100 kronor, att uppgå till 504,000 kronor och sålunda ökas

me "T L " i............,....................................................... kronor 8,900: —

och förslagsanslaget till ålderstillägg för en del vid

fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embets- och
5™“- nu utgörande 65,000 kronor, att upptagas
till 66,000 kronor och sålunda ökas med................. » \ 000* _

summa ökning kronor 9,900: —-

kronor 3,030:

. härifrån minskningen å det i riksstaten för

;ir111901 tlU 1,042,375 kronor upptagna förslagsanslaget
till fangars vård och underhåll.....................................

återstpde ökning ^....... ........................................"==? kr,.„„r ö.SVm:

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller i detta ämne följande.
för rT«i°ng '' Maj:t föreslagit sistlidet års Riksdag att till ersättning
för upphörda sportelmkomster höja lönen för kamrerare vid vissa
fangva rdsan st alter, hade Riksdagen funnit, att af utredningen i frågan väl
ramginge, att under senare år kamrerarne vid de centrala fångvårdsi?™
^ IK k:ini1iaS .dejvis hö»st betydlig minskning i de inkomster,
HZ?* ^Und-u 8p0rt.leV form af afskrifningsprocent och utminutering
procent förut tillkommit dem, men då Riksdagen hyste den öfvertygelsen,
att nämnda pa inkomst af sportler grundade aflöningssystem numera icke
vore lämpligt, och Riksdagen i öfverensstämmelse dermed ansåge en sådan
y lönereglering för ifrågavarande tjensteman böra snarast möjligt ega
ruin, att hvarje dylik sportelaflöning kunde upphöra och, der så funnes
hora ske, utbytas mot bestämd kontant aflöning, hade Riksdagen, under

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 7

antagande att densamma hade att emotse förslag från Kongl. Maj:t. i antydda
hänseende, funnit sig icke böra för afhjelpande till en del åt miss erhållande!
för det dåvarande företaga någon åtgärd af den art, lvongl.

Makt ifrågasatt. 0 , ,

I anledning häraf hade Kongl. Maj:t anbefalt fångvårdsstyrelsen att
inkomma med förslag i det sålunda af Riksdagen omförmälda afseende.

Till åtlydnad af sagda befallning hade fångvårdsstyrelsen i skrifvelse
den 28 september 1900 anfört följande: . „ ,

I slutet af 1850-talet, då ännu all aflöning till befattnmgshatvande
vid fångvårdsanstalterna faststälts af Kongl. Maj:t utan Riksdagens höi ande,
hade fängelsekamrerarne åtnjutit, förutom afskrifnings- och utminutermgsprocent
samt tjenstebostad och vedbrand äfvensom ljusanslag, i allmänhe
i lön 1,200 riksdaler och i skrifvarearfvode 300 eller vid de större fängelserna
450 riksdaler om året, hvarjemte fängelsekamreraren å Långholmen
för sitt bestyr vid det å platsen befintliga kronohäktet uppburit ett ärligt
arfvode af 150 riksdaler. Då derefter aflöningen för en del af tjenstemännen
vid fångvårdsanstalterna af Riksdagen ar 1863 uppförts a ordinarie
stat, hade, med bibehållande af nämnda, aflöningsgrunder i den stat,
som då liksom sedermera 1867 och 1868 af Riksdagen godkändes, följande
kontanta lönebelopp anvisats åt kamrerarne, nemligen lön 1,200 kronor,
skrifvarearfvode vid fängelserna å Långholmen, i Malmö och i Karlskrona
450 kronor samt i Landskrona 300 kronor, hvarförutom kamreraren vid
förstnämnda fängelse åtnjutit för bestyret vid kronohäktet å Långholmen
ett arfvode af 150 kronor och kamreraren vid tvångsarbetsanstalten i Korrköpinc
ett arfvode för arbetenas bokföring af 225 kronor.

^anledning deraf att, enligt vid straffängelset i Malmö vidtagen anordning,
proviantleverantören för hvarje dag vid tiden för mattillredningen
levererade de för fängelset erforderliga proviantartiklar, och derför kamreraren
i Malmö, som sålunda med proviantens mottagande och redovisning
icke hade att bestyra, icke heller i likhet med andra fängelsekamrerare
egde åtnjuta afskrifningsprocent å provianten, hade i lönestaten tillika
anvisats åt beinälde kamrerare ett ersättningsarfvode härför af 750 kronor
för år, att utgå så länge afskrifningsprocent å proviantuppbörden icke

tillgodokomme honom. 0 . , .

I de kamrerarne sålunda tillerkända löneförmåner hade.någon torhojning
inträdt genom den allmänna reglering af fängelsetjenstemännens
löner, som genomförts vid 1874 och 1875 års riksdagar. Enligt den da
antagna och med några mindre ändringar och tillägg ännu gällande lönestaten
uppbure kamrerarne vid ofvannämnda fångvårdsanstalter samt det
år 1875 färdigbyggda centralfängelset å Nya Varfvet och den ar 1891
öppnade tvångsarbetsanstalten a Svartsjö följande aflöning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

	å		å		—		i
	.Lång-	i Malmö.	Nya	å	Karls-	Lands-	Norr-
	holmen.	Varfvet.	Svartsjö.	krona.	krona.	köping.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
lön.......	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500
skrifvarearfvode arfvode för bestyr vid det å platsen	450	450	300	300	300	300	300
befintliga kronahäktet .	150	—	—	—	_ _	__ _
Summa	2;100	1,950	1,800	1,800	1,800	1,800!	1,800

hvärtdl koinme åt en livar af kamrerarne ålderstillägg med 300 kronor
etter lem och ytterligare 200 kronor efter tio år, tillsammans 500 kronor,
samt såsom förut tjenstebostad och löneved eller ersättning derför.
Deremot både de till kamrerarne förut af förlagsanslaget till fångars
vard. och underhall utgående ljusanslagen,, som uppgått från 40 till 80
kronor genom 1874 och 1875 års riksdagsbeslut blifvit indragna. Hvad
betr a träde det åt kamreraren i Malmö af 1863 års Riksdag å ordinarie
stat upptorka ersättmngsarfvodet för mistad afskrifningsprocent, så hade
ctetta arfvode, enär det såsom beroende på ett tillfälligt undantagsförhållande,
sona när som helst kunde förändras, icke synts tillhöra ''den ordinarie
afiömngsstaten, utan böra af förslagsanslaget utgå, af 1874 års Riksdag
uteslutits från nämnda stat och i stället beviljats af förslagsanslaget,
Åt samma Riksdag hade af enahanda orsak, som föranledt medgifvandet
åt berörda ersättningsarfvode åt kamreraren i Mallnö, ett dylikt arfvode
åt 500 kronor för år beviljats äfven åt kamreraren i Landskrona att likaledes,
sa länge afskrifningsprocent å proviantuppbörden af honom icke
atnjötes, utgå af förslagsanslaget. Enär förhållandet i berörda afseende
vid dessa begge fangvårdsanstalter sedermera varit oförändradt, hade sagde
artvoden derstädes från nämnda tid fortfarande utgått. Vidare hide
erinrats att kamreraren vid eentralfängelset å Nya Varfvet för sitt redovismngsbestyr
vid den för unge lösdrifvare af mankön å platsen provisoriskt
anordnade tvångsarbetsanstalten, enligt den af Kongl. Maj:t för
anstalten å förslagsanslaget faststälda stat, åtnjöte ett arfvode efter 300
kronor för år, hvilket dock, enär fråga länge förevarit om ändrade an +-iirivgar

t?-1*! näuinda klass a*'' lösdrifvare, måste betraktas såsom blott
tiiltälligt. Vidare hade samme kamrerare, liksom äfven direktören vid
sistnämnda centralfängelse, genom kongl. brefvet den 5 mars 1880 för
sina till deras egentliga tjenstebefattningar icke hörande redovisnings- och
andra bestyr med fängelsets icke obetydliga jordbruk och de kronans

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

många å platsen befintliga byggnader, hvilka såsom icke erforderliga för
fängelsets egna behof uthyrdes till enskilda, fått sig tillerkända vissa procent
af de till fängelsets kassa inflytande hyror och arrenden med mera
samt afkastning^! af jordbruket. Inkomsten häraf för kamreraren hade
uppgått år 1899 till 112 kronor 56 öre. _

Att löneökningen åt kamrerarne vid 1874 ars riksdag icke satts
högre, än ofvan nämnts, hade sin förklaring i den störa inkomst, kamrerarne
vid denna tid atnjöto i sportler. Af dessa utginge afskrifnings.
procenten af statsmedel på grund af afskrifningsreglementet den 11 augusti
1812. Utminuteringsprocenten hade likaledes af ålder utgått och utgjorde
ersättning till kamrerarne för besvär och tidspillan genom bestyret med
de så kallade premievarorna, som fångarne egde tillhandla sig för sin
arbetsförtjenst, samt för förlust vid utminuteringen af dessa varor ur kamrerarnes
förråd. Den hade utgjort 12 procent å varornas inköpspris och
godtgjordes kamrerarne genom höjning af detta samt betalades sålunda
af fångarnes arbetsförtjenst. Nämnda sportelinkomster kunde, efter beräkning
för kamrerarne i Malmö och Landskrona af de arfvoden, som i
stället för afskrifningsprocenten tillerkänts dem af^Riksdagen, och i öfrigt
efter medelbeloppet af sagda sportler för de tre aren närmast före 1874,
vid denna tid uppskattas till följande belopp:

Långholmen.

Kr.

Malmö.

Kr.

Karlskrona.

Kr.

Landskrona.

Kr.

Norrköping.

Kr.

1,450

2,950

750

1,000

1,200

875

500

1,450

470

400

Utminuteringsprocent .................

Summa

4,400

1,750

2,075

1,950

870

Berörda sportelinkomster hade emellertid redan under åren närmast
efter 1874 års lönereglering betydligt nedgått och derefter i allmänhet
fortfarande sjunkit; så hade utminuteringsprocenten år 1899 utgjort, vid
Långholmen 609: 35, i Malmö 205: 58, å Nya Yarfvet 417: 78, vid centralfängelset
i Göteborg 71:07, å Svartsjö 319:90, i Karlskrona 355:10, i
Landskrona 129: 55 samt i Norrköping 220: 73.

Om man frånsågc den lilla sålunda ännu återstående och allt mer
försvinnande inkomsten i utminuteringsprocent, hade sportelinkomsterna
nedgått till följande belopp:

Bill. Ull Jliksd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

	å Lång- holmen.	i Malmö.	å Nya Varfvet.	å Svartsjö.	i Karls- krona.	i Lands- krona.	Norr- köping.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
afskrifningsprocent	750	765	870	395	585	500	370

provision å arrenden m. m................	—	—	no	—	__	__	__
Säger	750	765	980	395	585	500	370
Sammanlades dessa belopp med ofvan
angifna, å det bestämda anslaget upp-förda aflöning, utgörande . . .	2,100	1,950	1,800	1.800	1,800	1,800	1,800
sa erhölles såsom inkomstsummor 1	2,850	2,715	2,780	2,195	2,385	2,300	2,170

Direktören vid centralfängelset för qvinnor i Göteborg, hvilken
tillika vore redogörare för detta fängelse och, förutom bostad och vedbrand,
åtnjöte lön som direktör 1,500 kronor och arfvode som redogörare
500 kronor äfvensom två ålderstillägg å tillsammans 500 kronor,
hade år 1899 såsom redogörare uppburit i afskrifningsprocent 100 kronor’
hvadan hans inkomster, med frånräkning af ålderstilläggen, kunde för
närvarande uppskattas till 2,100 kronor.

Med afseende a sportelinkomsternas föränderliga och ovissa natur
hade styrelsen förklarat sig icke kunna annat än på det lifligaste instämma
i Riksdagens uttalande om önskvärdheten af ett utbyte af fäno-elsekamrerarnes
sportler mot kontant aflöning.

För den händelse sådan ändring vidtoges, måste dock i allt fall för
fängelsekamrerarne qvarstå ansvaret för omhänderhafvande förråd. Fn
följd häraf vore, att, såsom jemväl i fråga om varuuppbörden för armén
föreslagits, fortfarande någon afskrifningsprocent syntes böra bibehållas till
uppbördsmannens skyddande mot den oundvikliga förlust, han eljest
komme att lida för såsom det i 1812 års afskrifningsreglemente hette
| »all den minskning, som uppbörden tillskyndas genom mätning, vågning,
minutering, intorkning, laccage, råttfrat, damning, spillning och handtering
m; *. Styrelsen hölle dock före, att den för detta ändamål behöflig^
afskrifningsprocent borde kunna nedsättas icke obetydligt under den i
1812 ais reglemente bestämda. Om storleken af den reducerade procenten
vore styrelsen icke för närvarande i tillfälle att afgifva yttrande. Och
skulle Ivongl. Maj:t, såsom ifrågasatt blifvit, finna lämpligt att utfärda
nyff gemensamt afskrifningsreglemente för alla statens förvaltningsgrenar,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

torde åtskilliga förarbeten derför ännu återstå. Behof vet af afsknfmngsreo-lementets
ändring i nu angifna retning torde emellertid icke utgöra
nå^ot hinder för beslut om upphörandet af fängelsekamrerarnes nuvarande,
hufvudsakligast ur afskrifningsprocenten härflytande sportelinkomst. kol
den händelse ett dylikt beslut fattades, skulle deraf för fångvårdsforvaltnin<ren
blott påkallas meddelande af bestämmelse derom, att den kamrerarne
vid vissa fångvårdsanstalter hittills medgifna rätt till lösen från
kronan för det öfverskott, som läge inom den medgifna afskntningspro

centen, skulle för framtiden upphöra. r- +

Med särskild hänsyn till den betydande uppbörd, som anförtroddes
åt kamrerarne, måste det, enligt hvad fångvårdsstyrelsen vidare anfört
ligga i statens välförstådda intresse, att de icke aflönades sa knappt, att
de nedtvingades i ekonomiska bekymmer. Så vore dock nu förhållandet..
Efter den nedgång, som egt rum i deras sportler, vore deras aflöning i
si elfva verket så knapp, att den långt ifrån motsvarade hvad deras maktpåliggande
tjensteåligganden billigtvis kunde kräfva. Endast med ihärdig
sparsamhet och verkliga försakelser kunde den göras tillräcklig for e
ordinär familj af den samhällsklass, som dessa statstjensteman tillhörde.
Det kunde så mycket mindre förundra, om kamrerarne djupt kände det
obilliga i en dylik förställning, som deras inkomster vid lönernas bestämmande
beräknats betydligt högre, än de nu stälde sig. •,

Till afhjelpande af detta missförhållande, som ytterligare okades
o-enom senare tiders dyrare lefnadsförhållanden och den betydliga sjunkning
af penningevärdet, som efter 1874 års lönereglering inträda borde vid
det utbyte, som enligt Riksdagens anvisning kunde komma att göras åt
kamrerarnes sportelinkomster mot kontant fast aflöning, denna afvågas
mindre efter storleken af de sportler, de för närvarande kunde påräkna
än med skälig hänsyn till de tillskott till den egentliga lönen som vid
nu gällande lönestats uppgörande syntes hafva i sportler för dem beräknats

Hvad härvid anginge centralfängelset i Malmö, sa, enär fråga uppstått
om detta fängelses nedläggande såsom straffanstalt, både _ styrelsen ansett
den aflöning, som kunde beredas kamreraren derstädes i stället för den
nuvarande sportelinkoinsten, icke böra anvisas å bestämda anslaget som
fast lön utan af förslagsanslaget till fångars vård och underhall som lönetillägg
tills vidare, till dess frågan om fängelsets framtid kunde blifva

afgjord eller kamrerarens lön fast reglerad.

Förslag hade visserligen blifvit väckt om återlemnande till flottan
af dennas till fångvårdsstyrelsen för provisoriskt begagnande och på ett

års uppsägning upplåtna etablissement å Nya Varhet. Men då styrelsen
af anförda orsaker hölle det antagligt, att styrelsen i allt fall icke skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

uppsägas från de delar af Nya Varhet, som i främsta rummet erfordrades
_ för dervarande fängelse, hade styrelsen funnit sig böra i sitt löne1
eglei ingsforslag upptaga jemväl aflöningen för kamreraren vid detta
fängelse. Skulle Kongl Maj:t finna skäligt att i fråga om den föreslagna
uppsägningen annorlunda besluta, finge ock dermed löneregleringsförslaget
i berörda del anses tills vidare förfallet. ö ö

A T w£n?rdSanSTeu V01’e ?ÖrSt för kamreraren vid centralfängelset
vÄnn dernäst för kamreraren vid centralfängelset å Nya

sam t mT6’ a? d| dessa Nelser vore de största i riket

, * f ^ te de st jrsta ”pplagsförråden, äfven sjelfva redogörarebestvret

ei måste vara mera tidsödande och sträfsammare än för öfriga fän^elsekamrerare.
Löneförmånerna borde derför för kamrerare å Långholmen
i Nya Yarfvet sättas något högre än för de öfrige. Härvid borde
afseende fästas äfven derå, att kamreraren å Långholmen tillika vore

nkt2n’areDetVld fde!l ST , k™nohäkte benämnda stora cellfängelset å
^ 25fvoJ° af11l0° kronor för år> han härför åtnjöte, vore
yd °tvis allt för otillräckligt att utgöra skälig ersättning för hans bestyr
med namnda fängelse, hvilket sedan den tid, då lönestaten uppgjordes,
blifvit tillbygdt med mer än 100 celler. PltJ ’

]vuJ °“ de b®loPlh hvartill aflöningen åt kamreraren borde sättas,
hade af _ styrelsen erinrats, dels att innehafvare af dessa fenster i allmänhet
icke både att, såsom bevakningsbefälhafvarne vid de centrala
fangvårdsanstalterna eller lägre aflönade fängelseföreståndare, i mån af
förtjenst vänta befordran till högre aflönade befattningar inom fångvården
dels ock att flera af direktörerna vid de nuvarande länsfän^lserna med
a -mng af dem tillkommande andelar i arbetsinkomsten och ålderstmägg,
nadde en kontant inkomstsumma af inemot 4,000 kronor och der Styrelsen

hade ansett lämpligt, att, med indragning af de till fängelse''amrerarne
i afsknfnmgs- och utminuteringsprocent samt provisfon å
arrenden in. in. nu utgående sportler, aflöningen till dem såbestämdes
att kamreraren vid centralfängelset å Långholmen finge åtnjuta i denna
egenskap, utom alderstillägg, en lönesumma af 3,300 kronor och som

vid° central^ IT ^ 500 att dk^des kamreraren

vid centralfängelset a Nya Varhet, hans arfvode vid den provisoriska

tvangsarbetsanstalten oräknadt, samt en hvar af kamrerarne vid tvångs arbetsanstalterna

a Svartsjö och i Karlskrona erhölle en lönesumma, utom

ternl i Sdi '' kamrerarne vid tvångsarbetsanstal teina

Landskrona och Korrkppmg hvardera en lönesumma, utom ålders illaggen,

af 3,000 kronor. Alderstilläggen, som fortfarande borde vara

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

två för hvarje kamrerare, att utgå det ena efter fem och det andra efter
tio år, borde, enligt styrelsens åsigt, sättas för en hvar af de tva förstnämnda
kamrerarne till 1,000 kr orion, nemligen 500 kronor för hvardera
tillägget samt för en hvar af kamrerarne vid tvångsarbetsanstalterna a
Svartsjö och i Karlskrona samt den med dem i storlek och göromålens
besvärlighet närmast jemförliga tvångsarbetsanstalten i Lorrköpmg till
700 kronor, det ena å 400 och det andra å 300 kronor, samt för kamreraren
i Landskrona till 500 kronor, det ena å 300 och det andra a 200

kr°n Aflöningarna, hvilka sålunda med ålderstilläggen skulle uppgå å Långholmen
till 4 800 kronor, å Nya Varfvet, arfvodet vid tvångsarbetsanstalten
oräknadt, till 4,300 kronor, å Svartsjö och i Karlskrona till 4,000 kronor,
i Norrköpino- till 3,700 kronor och i Landskrona till 3,500 kronor, borde
så fördelas i lön och arfvoden, att efter gällande grunder för pensions
beräkning denna skulle komma att utgöra för kamrerarne å Långholmen
och å Nya Varfvet 2,800 kronor, eller enahanda belopp, som i pension
tillkomme första gradens tjensteman i de centrala embetsverken, för kamrerarne
å Svartsjö, i Karlskrona och i Norrköping 2,500 kronor och i

Landskrona 2,300 kronor. . . , , ,

I fråga om kamreraren vid centralfängelset i Malmö hade styrelsen
ansett, att med hänsyn till detta fängelses för närvarande minskade betydelse
det ifrågasatta lönetillägget borde inskränkas till 1,400 kronor,
deri inbegripet det nu utgående ersättningsarfvodet 750 kionoi.

För direktören och redogöraren vid centralfängelset i Göteborg borde
den fasta aflöningen ökas med 300 kronor såsom tillägg till hans arfvode
som redogörare. Derigenom skulle inkomsten vid befattningen komma att
uppgå, utan ålderstillägg, till 2,300 kronor och med ålderstillägg till
2,800 kronor. Pensionen blefve liksom nu 2,000 kronor.

De framställningar, styrelsen sålunda gjort, hade sammanfattats i
följande förslag till ändring i vissa delar af aflöningsstaten för de tjensteman
vid fång vårdsanstalterna, hvilkas aflöning utginge från det x riksstaten
uppförda bestämda anslaget till fångars vård och underhåll:

• Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

			Öl 2 W!		Alderstillägg
	T	Arfvode.	J-J*	Sömma.
: • '' . : ... • •! Centrcilfängelset å Långholmen. \| 1 kamrerare...............	i	o <'' Oj g	efter 5 år.	efter 10 år.
1 8Q0	yym		3,300 3,300	500	500
Centralfängelset å Nya Varfvet. 1 kamrerare.........	1 R00
uppbär derjemte tills vidare, så länge den pro-, visoriska tvångsarbetsanstalten å Nya Varfvet för unge lösdrifvare af mankön bibehålies, arfvode af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll för redogörelsebestyren vid denna anstalt.				500	500
Centralfängelset i Göteborg. 1 direktör ......	1 Pion
dito såsom redogörare		800 i om		j 2,300	300	200
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. 1 kamrerare ...	1,800		3,300
				oUO 1
Tvångsarbetsanstalten i Karlskrona. 1 kamrerare .......	1,800	i nnn		3,300		300
			4UU
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona. 1 kamrerare ..	1,800	900	300	3,000	300	200
” * :
Tvångsarbetsanstalten i Norrköping. 1 kamrerare ......	1 800			3,000	400	I 300
			oUU 1
Kronohäklet å Långholmen. Kamreraren vid centralfängelset	I I	500	• j	500
Summa kronor \|	12,300 \|	7,100 \|	2,600 \|	22,000 j

Da emellertid denna lönestat icke skulle komma att tillämpas före 1902,
men den starka nedgången i utminuteringsprocenten efter den 1 oktober
1899, da styrelsens, beslut, att fångarnes rätt att uttaga s. k. premievaror
skulle inskränkas till endast mindre qvantiteter af vissa födoämnen, trädt
i raft, syntes ställa billiga anspråk derpå, att kamrerarne redan före
förstnämnda ar erhölle någon ersättning för hvad de sålunda förlorade,
hade styrelsen föreslagit, att dem finge för år 1901 medgifvas fyllnadsersattnmgar
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll till
belopp, som tillsammans med dem under samma år tillgodokommande
inkomst i utminuteringsprocent motsvarade hvad hvar och en åtnjutit i
dylik procent för år 1898.

Statsutskott''ets Utlåtande N:o 3.

Om från sistnämnda summa ...........................................

droges summan af å bestämda anslaget till samme tjensteman
nu uppförda aflöningar ........................................._

funne man, att aflöningsutgifterna till dem å detta anslag

skulle ökas med ......................•.................;............

Dertill komine ökningen i ålderstillägg, hvilken, vid beräkning
efter antalet för år 1900 till dessa tjensteman
utgående dylika tillägg, skulle uppgå till........._

hvadan sammanlagda ökningen i utgift a bestämda anslaget
och anslaget till ålderstillägg kunde beräknas

till.......................................................................................

Deremot skulle besparas de nu af förslagsanslaget utgående
afskrifnings- och arrendeprovisioner till förenämnda
kamrerare och direktören vid centralfängelset
i Göteborg, hvilka provisioner efter 1899 års förhållanden
upptagits till...........................................-..........

Fångvårdens verkliga utgiftsökning för de i ofvanstående
förslag till ändring i lönestaten upptagne tjensteman

skulle sålunda kunna uppskattas till .............-............

hvartill komme ökningen genom lönetillägget åt kamreraren
i Malmö .................................................................

kronor	22,000: —
	13,100: —
kronor	8,900: —
1 ■»	1,000: —
kronor	9,900: -
»	3,680: —
kronor	6,220: —
»	650: —
; kronor	6,870: —

Hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört har departementschefen ansett
sio- höra biträda, utom hvad anginge framställningen om fyllnadsersättningar
till kamrerarne för år 1901, hvilken framställning ej ansages höra
föranleda annan åtgärd än den, som kunde varda till beredande af dyrtidstillägg
åt vissa statens embets- och tjensteman vidtagen.

Det af Kongl. Maj:t nu framstälda förslag att dels bereda ifrågavarande
tjensteman ersättning för den delvis högst betydliga minskning i inkomster
på grund af sportler, som de under senare år fatt vidkännas, och dels
utbyta de dem ännu tillkommande sportler mot kontant anöningstnlökning
står i öfverensstämmelse med Riksdagens nästlidet år uttalade uppfattning,
och finner utskottet sig böra tillstyrka, att lönereglering i berörda syften
nu måtte vidtagas. Utskottet finner det emellertid icke af Kongl. J\iaj:ts
proposition fullt tydligt framgå, huruvida genom den föreslagna regleringen
verkligen all inkomst af sportler skulle upphöra för desse tjensteman.
Ehuru det synes antagligt, att den afskrifningsprocent, som, enligt fångvårdsstyrelsens
åsigt, skulle i hvarje fall behöfva bibehållas, endast skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vara att betrakta såsom en viss gräns, inom hvilken brist i varuförvaltmngen
icke skulle behöfva af redogöraren ersättas, dock utan att, såsom
nu, redogöraren egde rätt att erhålla kontant lösen för de varor inom
namnda gräns, hvilkas redovisning icke bruste, har utskottet likväl ansett
lämpligt att åt detta vilkor gifva en affattning, som enligt utskottets mening
utesluter hvarje ovisshet om, att icke all af dylika anledningar härflytande
inkomst skall upphöra. Utskottet har visserligen trott sig kunna
i ragasätta, huruvida ens en sådan felräkningsmarginal, som nyss antydts
om den ock till äfventyra må kunna vara nödvändig vid andra varuuppbördsiörvaltnmgar,
exempelvis arméns, hvarom utskottet saknar anledning
att nu yttra sig kan vara erforderlig vid fångvårdens inrättningar,
som alla aro belägna i eller invid större städer och der alltså varornas
leverans bör kunna anordnas på beqvämt och för redogöraren betryggande
satt. . Utskottet, som inhemtat, att vid åtminstone en större kommunal försörjningsanstalt
förut befintlig dylik marginal blifvit under senare tid borttagen
utan att någon olägenhet deraf uppstått, har emellertid icke ansett
sig böra nu bestämdt uttala sig i detta ämne.

I afseende på det sätt, hvarpå Kongl. Maj:t föreslagit, att aflöningsvilkoren
för ifrågavarande tjensteman skulle förbättras, har utskottet icke
kunnat biträda förslaget, att ålderstillägg af olika storlek skulle tilldelas
kamrerarne vid olika fängelser, utan håller före, att lön och ålderstillägg
samt till följd deraf jemväl pension bör blifva lika för alla nu ifråga”
varande kamrerare, med undantag allenast för den vid centralfängelset i
Malmo anstalde, hvilken lönetillägg, till följd af detta fängelses ifrågasatta
förändring eller indragning, bör, på sätt Kongl. Maj:t nu jemväl föreslagit,
anvisas från förslagsansiaget. Alderstilläggens belopp har utskottet funnit
hora bibehållas vid de nuvarande, eller sålunda 300 kronor efter fem och
^00 kronor efter tio års tjenst, i likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit
för kamreraren vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona. Pensionen, som
nu utgar med 2,000 kronor, kommer i allt fall att till följd af höjningen
i den fasta lönen ökas till 2,300 kronor för alla kamrerarne, utom den i
Malmo. _ För direktören vid centralfängelset i Göteborg har Kongl. Makt
föreslagit bibehållandet af nuvarande ålderstillägg och pensionsbelopp,
la det att den af Kongl. Maj:t, med hänsyn till göromålens olika mängd
och besvärlighet vid de olika fängelserna, iakttagna proportionen i aflönmgarnas
storlek för de vid dem anstälde kamrerarne icke måtte allt för
mycket förryckas, har utskottet ansett arfvodet till kamrerarne i Malmö
och i Landskrona böra minskas med 200 kronor för hvartdera. I öfrma
hänseenden har utskottet funnit sig böra biträda Kongl. Mai:ts framställning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Kamreraren vid centralfängelset i Malmö kommer enligt utskottets
förslag att erhålla: lön 1,500 kronor, skrifvarearfvode 450 kronor samt
från förslagsanslaget lönetillägg 1,200 kronor, eller tillhopa 3,150 kronor
jemte två ålderstillägg å tillsammans 500 kronor.

Till .följd af de af utskottet sålunda vidtagna förändringar blifver
dels ökningen i anslaget till ålderstillägg obehöflig och dels ökningen
i de från det bestämda anslaget utgående aflöningar minskad med^ 200
kronor, hvaremot minskningen å förslagsanslaget komme att uppgå till
3,230 kronor i stället för 3,030 kronor enligt Kongl. Maj:ts förslag.
Härigenom uppstår in alles eu minskad utgift för statsverket af 1,400
kronor i förhållande till hvad Kongl. _ Maj:t föreslagit; och anslagsökningen
i sin helhet begränsas alltså till 5,470 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må
dels medgifva:

att från och med år 1902 de i nedanstående tablå
upptagna ändringar i aflöningsstaten för de tjenstemän
vid fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning utgår från
det i riksstaten uppförda bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll, må tillämpas, nemligen:

Bill. till llikstl. Prol. 1.901. 4 Sami. 1 Afd. 3 Hilfl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3

		Arfvode	5 »	Su mina.	Ålderstillägg
	Ltiii.	C-> £5 <t -t • ro	efter 5 år.	efter 10 år
Cqntralfängelset å Långholmen. 1 kamrerare.............	1,SOO 1,800	1,000 1,000	500	3,300 3,300	300	200
Centralfängelset å Nya Varf vet. 1 kamrerare .............	500	300	200
uppbär derjemte tills vidare, så länge den provisoriska tvångs-arbetsanstalten l Nya Varfvet föl unge lösdrifvare al mankön bibebålles, arfvode af förslags-anslaget till fångars vård och underhåll för redogörelsebesty-ren vid denna an-stalt.
Centralfängelset i Göteborg. 1 direktör .................. dito såsom redogörare	1,500	800		j 2,300	300	200
Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. 1 kamrerare ...........	1,800	1,000	500	3,300	300	200
Tvångsarbetsanstalten i Karlskrona. 1 kamrerare ...............	1,800	1,000	500	3,300	300	200
Tvångsarbetsanstalten i Landskrona. 1 kamrerare ...............	1,800	700	300	2,800	300	200
Tvångsarbetsanstalten i Norrköping. 1 kamrerare ..............	1,800	900	300	3,000	300	200
Kronohuktct å Lång-holmen.
Kamreraren vid central-fängelset.................		500		500
Summa kronor	12,300	0,900 \|	2,000 \|	21,800 i	--1	--1

att till kamreraren vid centralfängelset i Malmö
må från och med år 1902 tills vidare, till dess beslut
angående detta fängelses användning för framtiden

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

•19

fattas eller kamrerarens aflöning blifver last reglerad,
af förslagsanslaget till fångars vård och t underhåll
utbetalas ett årligt lönetillägg af 1,200 kronor den
inbegripet det nu utgående ersattmngsarfvodet 7o0

kr0lWdels föreskrifva, att för åtnjutande af nu angifna
löneförmåner skola gälla enahanda vilkor, som estämts
för innehafvare af lön å nu gällande, al in sdagen
antagna lönestat för tjensteman vid fangvardsanstalterna,
med stadgande tillika:

a) att hvarje med inkomst lör redogörare^ förenad
rätt till provision å hyror, arrenden och jordbruksafkastning
m. m. eller till utmmutenngsprocent
eller till afskrifningsprocent eller till andra spoitlei
skall från och med den 1 januari 1902 upphöra- och

b) att likaledes de åt kamrerarne vid central fängelset

i Malmö och tvångsarbetsanstalten i Landskrona
nu af förslagsanslaget till fångars vard. och
underhåll tillerkända, kontanta ersättningar för nnstad
inkomst i afskrifningsprocent skola från 1902 ais intrång;
indragas; , .. , , ,

dels och såsom följd häraf öka bestänka anslaget

till fångars vård och underhåll med 8,700 kronor, men
minska förslagsanslaget till fångars vård och underhall
med 3,230 kronor, eller skilnaden mellan, a ena sidan,
beloppet af besparade afskrifnings- och arrendeprovisioner,
3,680 kronor, samt, å andra sidan, lönetillägget
till kamreraren vid centralfängelset i Malm o, 1,200
kronor, med afdrag af det till honom för närvarande
utgående ersättningsarfvode, 750 kronor, eller sålunda
450 kronor.

Vid bifall härtill kommer bestämda anslaget till fångars vard och
underhåll, nu 495,100 kronor, att ökas med 8,700 kromn till -503,800
kronor och förslagsanslaget till fångars vard och underhåll, 1,042,375
kronor, att minskas med 3,230 kronor till 1,039,145 kronor, hvaremot

någon förändring icke skulle ega rum i afseende a förslagsanslaget till
ålderstilläo-e för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstalde
embete-oSf tjensteman, nu utgörande 65,000 kronor. Fångvardsanslaget

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

I*nlni ‘T111 nu Utgör 1’691’975 kronor, komme alltså att upptagas

till 1,697,445 kronor. 110

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

Angående ™ d:o) Ko?8\ M*j:t har föreslagit Riksdagen att, under förutsättnin

da«de af deltaf™ ------^----- - i ’ ..... - -

tillärnan- --v*---* -»g*, umouagcu ubb, UJJUBf lOrUtSaitDing

tatt den särskilt aflatna propositionen med förslag till lag om ändring

1 vissa rlfUav åt ____ i ■ r . .n ° . &

anslag.

[3.]

. j i tui lag om ana nu g

i vissa delar af rättegångsbalken bifölles, medgifva, att af förslagsanslaget till
ersättning åt domare, vittnen och parter finge utgå den kostnad, som
kunde uppkomma, ej mindre då ordförande i häradsrätt befunnes iäfvrn
än älven då uthärads nämnd måste tillkallas. ö

. . ( ,!Ver denrna framställning kommer utskottet, sedan sig visat, huruvida
ofvan omförmälda särskilda proposition vinner Riksdagens bifall, att
framdeles afgifva utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

inom Andra , ^ ^ en. ino™ A!ldra Kammaren väckt, till statsutskottet öfver Kammaren

''cmmid motion (n:o 68) har herr J. Bengtsson i Bjernalt föreslagit att
vackt motion. Riksdagen måtte för sin del besluta: att ledamot i häradsrätt, i likhet
med skiftesgodman och ledamot af egodelningsrätt, för sin ordinarie tjenstgöring
tillerkännes dagtraktamente med 4 kronor 50 öre för hvarje förrättmngsdag,
som han personligen deltager i rättens förhandlingar, jemte
reseersättning enligt femte klassen af gällande resereglemente till och ifrån
törråttmngsstället; samt för detta ändamål under andra hufvudtiteln anslå
ett förslagsanslag af 350,000 kronor.

. denna motions syfte hafva fjorton af kammarens ledamöter förklarat
sig instämma.

Angående en

Motionaren. har till en början erinrat, hurusom gång efter annan till
Riksdagen aflatits motioner i syfte att bereda ersättning åt nämndemän
för ordinarie tjenstgöring i häradsrätt, men att dessa motioner alltid
strandat . pa vederbörande utskotts kategoriska förklarande, att nämndemansmstitutionen
vore ett förtroendeuppdrag, för hvilket aflöning ej borde
uppbäras. & J

Då frågan emellertid vore af den beskaffenhet, att den, enligt motionärens
förmenande, påkallade en förnyad ompröfning, samt det anförda
skälet mot ersättning åt nämndeman icke vid närmare granskning syntes
halla streck, tilläte han sig framkomma med ny motion i ämnet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Visserligen

vore det sant, att befattningen såsom nämndeman vore
ansedd att vara ett förtroendeuppdrag och att densamma derför också
borde anses såsom sådant. Men förhållandena hade i detta liksom i så
många andra afseenden under tidernas lopp förändrats, sa att nämndemansbefattningen
numera betraktades såsom ett hufvudsakligen betungande
onus, från hvilket man, så fort sig göra läte, sökte vinna befrielse. Dertill
både flera omständigheter bidragit Den vigtigaste af dessa vore, att tiden,
som en nämndeman i och för sin tjenstgöring försutte, numera blifvit
utsträckt i så hög grad, att hans egentliga verksamhet deraf blefve lidande.

Såge man nemligen på, huru förhållandena i detta fall tedde sig inom
domsagor med sammanträden — och dessa utgjorde numera flertalet,
skulle man finna, att, derest man beräknade hvarje sammanträde till minst
två dagar, häradsrättens ledamöter vore upptagne af ordinarie tjenstgöring
under minst 20 dagar årligen i domsagor med ett tingslag och
under minst 10 dagar årligen i domsagor med två tingslag. Härtill komme
vidare två slutsammanträden samt den tid, som åtginge för resor till och
från tingsstaden.

Men ej nog med att en dyrbar tid ginge förlorad genom denna tjenstgöring;
den vore äfven förenad med dryga kostnader för resoi och undeiliåll.
Den tid vore numera länge sedan förbi, då en nämndeman under
sin tjenstgöring uppehölle sig med kost, som han fört med sig från hemmet.
Nu måste lian taga seden sådan den vore och intaga sina måltider i sällskap
med de öfriga nämndemännen i tingsgästningslokalen, der under
tingsdagarne priset merendels vore oskäligt högt uppdrifvet.

Äfven under förutsättning, att nämndemansbefattningen ännu alltjemt
betraktades såsom ett förtroendeuppdrag, ansuge lnotionåien inga
som helst skål tala för, att icke med ifrågavarande befattning borde förenas
rätt till ersättning för resor och underhåll. Snarare syntes en motsatt
uppfattning hafva varit rådande vid tiden för och efter nämndemansinstitutionens
inrättande, i det att nämndemansbefattningen då medfört
franska väsentliga fördelar, såsom befrielse ifrån krono- och kungsskjutsar
m. m., som på den tiden ofta förekommit och som utgjort ett högst
betungande onus. Och såge man på förhållandena i l ära dagar, vore det
icke svårt att draga fram exempel på, att förtroendeuppdrag af minst lika
ansvarsfull beskaffenhet som nämndemansbefattningen vore förenade med
ersättning. Man behöfde blott erinra om sådana uppdrag som skiftesgodmanskap,
ledamotskap af egodelningsrätt, fjerdingsmansbefattning och
- det vigtigaste af alla förtroendeuppdrag — ledamot,skap af Riksdagens

uppdrag vore förenade
som

Andra Kammare för att visa,
med ersättning, utgående i såväl

ledamot,skap af Riksdagens
att, samtliga, dessa,
dagtraktamenten

reseersättning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Men utom denna rent ekonomiska sida af saken funnes ett annat,
högre motiv, som kraftigt talade till förmån för ifrågavarande motion,''
och det vore — såsom så ofta påpekats — att rättskipningen å landet
i hög grad lede af de nuvarande förhållandena. Derigenom att en nämndeman
numera i regeln sällan qvarstannade på sin post längre än de två
ar, hvarunder han vore tvungen att qvarsitta, vållades täta ombyten inom
nämnden. Detta hade till påföljd, att nämnden hvarken vore i besittning
af den kunskap och erfarenhet, som erfordrades för att stödja en oerfaren
domare, eller egde det inflytande på rättens förhandlingar, som lagstiftaren
a.fsett, att den skulle hafva. Härtill komme svårigheten att till
nämndemän kunna erhålla lämpliga personer, enär för närvarande hvilken
medelmåtta som helst ansåges god nog till denna befattning. Deremot
skulle man mot lämplig ersättning kunna påräkna de till befattningen
lämpligaste och bäst qvalificerade personer, som dessutom vore villiga
att så länge som möjligt qvarsitta i nämnden.

Angående en vid 1898 års riksdag väckt, med den nu förevarande
motionen i afseende å yrkandet alldeles lika lydande motion yttrade
statsutskottet. vid nämnda riksdag, att, enär nämndemansinstitutionen
vore och, enligt utskottets mening, borde förblifva byggd på den grundsats,
att befattningen såsom nämndeman vore ett på medborgarnes förtroende
grundadt hedersuppdrag, för hvilket aflöning ej borde uppbäras,
(inge utskottet, hvilket icke försport, att någon svårighet uppstått att
finna lämpliga personer till besättande af lediga nämndemansbefattningar,
hemställa, att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas. Detta
blöt också Riksdagens ^ beslut, som fattades utan att vid ärendets behandling
i kamrarne någon annan än motionären yttrade sig i frågan.
Den uppfattning, som af 1898 års statsutskott sålunda uttalades och som
vid nämnda, endast tre år tillbaka aflägsna tidpunkt synes hafva vunnit
Riksdagens gillande, har utskottet hvarken genom de af motionären nu
anförda skäl eller af andra anledningar funnit sig böra frångå. Utskottet
• hemställer derför,

att herr Bengtssons nu ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.

efrigTordi- , ^ afseende å öfriga ordinarie anslag under denna hufvudtitel

tinne avslag, har någon förändring icke föreslagits.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottet liemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel, i hvilka förändring här ofvan icke blifyit
ifrågasatt, må i 1902 års riksstat upptagas tdl oförändrade
belopp, dock att anslaget till skrifmatenahei
och expenser, ved m. m. må få till beloppet jemkas
i den mån, som det för jemnande af hufvudtitelns
slutsumma kan finnas erforderligt.

■ '' t : * Y* •'' ti '' : J r i '' •

Extra anslag.

6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att,^ förn^rtfatt ?PP®''a„5“«nashållande
af lagbyråns verksamhet, å extra stat för år 1902 bevilja ett byrån.
anslag å 25,000 kronor. • n : ■ [4.] I

I ofvan åberopade statsrådsprotokoll har angående lagbyråns veik samhet

under år 1900 meddelats: o f.. ,

Lagbyrån, hvilken under senare delen af ar 1899 utarbetat ‘ols‘^g
till lag om inteckning i fartyg, hade under början af vårsessionen 1901
varit sysselsatt med afslutande af de förslag till ändringar i allmän lag,
hvilka deraf föranledts, jemte upprättande af motiv till forstnamnda
lagförslag. Derefter hade utarbetats förslag till lag om ocker, under
hvilket arbete en af lagbyråns ledamöter i högsta domstolen föredragit
förslaget till lag om inteckningi i fartyg och dermed sammanhängande
författningar. Under senare hälften af vårsessionen hade lagbyran behandlat
frågan om lagstiftning angående samegendom, hvilket arbete
under vårsessionen så fortskridit, att förslag till lag angående samäganderätt
och i sammanhang dermed erforderliga förslag till ändring
i vissa lagrum upprättats, hvarjemte en ledamot föredragit i högsta
domstolen lagförslaget angående ocker. Under höstsessionens förra de
både genomgåtts och granskats dels förslaget till lag om sameganderätt,
dels förslaget om ändrad lydelse af 17 ocli Öl kap. rättegångsbalken
samt upprättats förslag till lag om tillägg till förordningen den
G februari 1849 angående viss tid för klander al husesyn, hvarjemte eu

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

af ledamöterna bi träd t vid utarbetande af förslag till kungörelse om
uppgifter till straffregistret och registrets förande. Under senare delen
åt nostsessionen både utarbetats förslag till lag om tolks anlitande vid
domstol; och hade under denna tid lagbyråns ledamöter i öfrigt varit
hufvudsakligen sålunda sysselsatta, att en ledamot uppgjort förslag till
de ändringar, som i författningsförslaget angående fullföljd af talan föranleddes
af anmärkningar, framstälda inom högsta domstolen vid granskn.
ämnda förslag, en ledamot deltagit i utarbetande af förslag
till författning angående anteckning i kyrkobok om förändring eller
antagande åt slägtnamn samt till lag angående verkställighet i vissa
afl af sträft, adömdt genom icke, laga kraft egande utslag, samt eu
ledamot föredragit i högsta domstolen förslagen till lag om ändrad

lydelse af 17 och 31 kap. rättegångsbalken samt till lag om tolks anlitande
vid domstol.

Utskottet hemställer, - ■ -, :

att, för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet,
Riksdagen må på extra stat för år 1902 bevilja
ett anslag af 25,000 kronor.

intill . , KonPL har föreslagit Riksdagen att, för bestridande af de

kostnader för''1™''- tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader för amastraffregister,
nu en ser, renskrifning in. in. vid justitiedepartementets afdelning af Kon-l
Lo.J Maj:ts kansli, å extra stat för år 1902 bevilja. 3,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom, efter
det Kongl. Maj:t föreslagit 1900 års Riksdag att, under förutsättning att
sårski dt aflåta proposition med förslag till lag om straffregister blefve
åt Riksdagen bifallen, till bestridande af deraf föranledda kostnader öka
anslaget till justitiedepartementets afdelhing af Kongl. Maj:ts kansli med
. ,''00 kronor, Riksdagen antagit ofvannämnda lagförslag, men ansett, att,
innan den genom lagen införda nya gren af statsförvaltningen fått under
nagra ar vara i verksamhet, icke kunde med någorlunda visshet bedömas
mängden eller beskaffenheten af de arbetskrafter, som kunde finnas för
densamma erforderliga, samt för bestridande af de af lagens tillämpning
föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid justitiedepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli å extra stat för år 1901
anvisat 3,000 kronor. Departementschefen har vidare anfört, att, om ock
det sålunda anvisade belopp vore otillräckligt, sedan göromålen med straff -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

registret uppnått större omfattning, han likväl, vid det förhållande, att
lagens tillämpning inträdt först med början af år 1901 och sålunda tillräcklig
erfarenhet för närvarande saknades för bedömande, i hvad man
höjning i anslaget kunde för år 1902 anses erforderlig, ansåge sig höra
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för 1902 bevilja
enahanda belopp som för 1901.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, för bestridande af de utaf tillämpning
af lagen om straffregister föranledda kostnader
för amanuenser, renskrifning m. m. vid justitiedepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli å extra stat
för år 1902 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

8:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1902 anvisa, för ökadt, arbetsbiträde åt justitiekanslersembetet, ett anslå O ökadt arbets å

4,500 kronor. _ ^ t[Zukal Enligt

hvad det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll upplyser, sUraembeUl.

är denna framställning beroende af Riksdagens bifall till en särskildt af- |g_j
låten proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar åt
rättegångsbalken. Sedan Riksdagen fattat beslut angående berörda, till
lagutskottet hänvisade proposition, kommer utskottet att afgifva yttrande
angående nu ifrågavarande framställning, hvilket utskottet härmed skolat
för Riksdagen

anmäla.

9-o) Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter Angående
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, i likhet med närmast föregående
år, på extra stat anvisa ett anslag af 3,250 kronor. . , . 17 ]

Departementschefen har meddelat, att öfver ett inom justitiedepartementet
utarbetadt förslag till lag om ändrad lydelse af vissa paragrafer i
förordningen den 11 juni 1868 om krigsdomstolar och rättegången derstädes
krigshofrättens utlåtande blifvit den 7 januari detta år åt Kongl.

Maj:t infordradt, men att nämnda utlåtande ännu icke afgifvits. rrågan
om krigshofrättens organisation hade följaktligen ännu icke kommit i det
skick, att densamma kunde för Riksdagen framläggas.

Bill. till Rikad. Frot. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 3 lläft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må för år 1902 till arfvoden åt krigsh
of rätt ens ordförande och militäre ledamöter på extra
stat anvisa 3,250 kronor.

resestipendiet'' 10:o) Uti punkten 8 under denna hufvudtitel har Kono-]. Mai-t föreät
domare, slagit Riksdagen att till resestipendier åt ordinarie'' domare eller dem, som
L8.J vid domstolarne beredde sig för domarekallet, på extra stat för år 1902
bevilja ett anslag af 6,000 kronor.

» .*<''•! Ti >•* ...i i It» . , y\ . • , .... , , ,

Af förut åberopade statsrådsprotokollet inhemtas i detta ämne följande.

1 skrifvelse den 9 november 1900 hade Riksdagens justitieombudsman
antört, hurusom på kulturens flesta områden i våra dagar gjorde sig gälan
e ett oafvislig t behof att lära känna främmande folks uppfattning’
sedvänjor och inrättningar, För att underlätta och befordra en sådan
kunskap om främmande länder, hade staten, der sådant ansetts behöfligt,
anslagit medel till resestipendier för olika yrken. Särskild! inom den
andliga kulturens områden hade anslag hos oss beviljats till dylika resestipendier
för vetenskapsmän och konstnärer, lärare vid de allmänna läroverken,
läkare, prestman in. fl. ‘0; • r

Förgäfves spanade man emellertid i fiksstaten efter något anslag till
resestipendier åt praktiska jurister. " ‘ ■ '' rf..?

Skulle någon med anledning häraf antaga, att statsinagterna änsåge
dylika stipendier för denna yrkesklass obehöfliga, så vore en sådan uppfattning
utan tvifvel felaktig. Grunden till det anmärkta förhållandet
ansage justitieombudsmannen vara att söka allenast deri, att ifrågavarande
angelägenhet hittills icke blifvit af statsmagterna tillräckligt uppmärkDet.
kunde nemligen ej gerna bestridas, att det vore till nytta för
lagskipning och lagstiftning, om bland landets praktiska jurister, dermed
i främsta rummet afsages ordinarie domare och dem,'' som eljest vid domstolarne
beredde sig för domarekallet, funnes ett ej alltför ringa antal,
som hade annan och mera lefvande kunskap om utländsk rätt, än de här
i landet kunde hafva inhemtat af literaturen. Och det vore en sjelfklar
sak, att kunskap om utländsk rätt och dess tillämpning bäst förvärfvades
genom studier i utlandet. Der erhölles på ort och ställe de säkraste anvisningarna
å lämplig literatur, och tillfällen erbjöde sig der att o-enom
bevistandet af rättsförhandlingarna, åhörandet af föreläsningar och diskussioner
samt personligt umgänge med domare och advokater göra de bok -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

liga studierna mera lefvande och fruktbärande, än kammarstudier i hemlandet
utan dylik lifgifvande påverkan någonsin kunde blifva. Otvityelaktigt
skulle jurister, som sålunda sattes i tillfälle att under, en ej alltför
kort tids vistelse i utlandet idka rättsstudier, dervid göra iakttagelser och
jeinförelser, som skulle göra dem skickliga icke blott att med större.. sakkunskap,
än nu vore fallet, bedöma värdet af ifrågasatta reformer mom
svensk lagskipning och lagstiftning, utan äfven att rätt uppskatta de egendom^
o-heter, som funnes hos vår rätt och voye förtjena att bibehållas.
Dylika studieresor för praktiska jurister skulle tillika gifvetvis stegra deras
intresse för sitt kall och för en hvar, som komme i åtnjutande åt ifrågavarande
förmån, utgöra ett lifvande afbrott i de vanliga, ofta entormiga

och i regeln ansträngande göromålen. i ■

Antagligt vore vidare, att sådana studieresqr skulle medföra ett valkommet
tillskott till den torftiga svenska juridiska literaturen. Måhända
kunde det åläggas vederbörande stipendiater att offentliggöra en berättelse
rörande gjorda iakttagelser och rön under resan eller att utgifva en afhandling
öfver något särskildt ämne, som derunder utgjort föremal fölstudier,
I hvarje fall borde man kunna antaga, att åtskilliga af stipendiaterna
skulle sjelfmant komma att lemna dylika bidrag till den juridiska

Det gåfves ett skäl, som syntes göra dessa studieresor just i vår tid till
ett behof"af beskaffenhet att ej böra afvisas. Den rättegångsrefono, hvilken
i vårt land så länge fördröjts, kunde icke alltjemt pa samma sätt som
hittills undanskjutas, utan måste frågan härom eu gång på allvar komma
på dao-ordningen. När striden då skulle utkämpas om de störa och omtvistade
frågorna på processrättens område, dervid enligt sakens natur
hänsyn måste tagas till utländsk processlagstiftning, vore det af vigt, att
bland de rättsbildade i landet ej saknades personer, som angående processlavarne
i det ena eller andra af de främsta kulturländerna skaffat sig den
o-rundliga insigt, som, på sätt ofvan antydts, endast genom praktiska studier
på ort och ställe kunde förvärfvas. Ju allsidigare den juridiska sakkunskapen
vore hos de jurister, som till följd af embetsställmng eller
eljest komme att öfva inflytande på den vigtiga reform, som pa ifrågavarande
område förestode, desto säkrare kunde man hoppas, att reformen

komme att ledas i en god retning. i , " ,

På grund af hvad sålunda anförts hade justitieombudsmannen hemstr.
lt,
stipendier för praktiska jurister kunde anses vara af behofvet pakallade,
och under sådan förutsättning hos. Riksdagen begära för ändamalet erforderligt
anslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Öfver denna framställning hade utlåtanden inherntats från presidenterna
i hofrätterna, hvilka samtliga tillstyrkt bifall till framställningen,
presidenten i Göta hofrätt dock under förklarande, att han väl ej kunde
dela justitieombudsmannens uppfattning, att det vore till någon omedelbar
nytta för lagskipnmgen, om bland domarekåren funnes ett "antal jurister
som hade annan och mera lefvande kunskap om utländsk rätt, än de bär
] kunde. hafva inhemtat af literaturen, men att, såvidt anginge

fdnandingen, Justltieombudsmannens framställning syntes förtjent af

Beträffande de grunder, som vid stipendiernas inrättande borde tillJampas,
hade af presidenten i hofrätten öfver Skåne och Blekinge blifvit
uttaladt, bland annat, att stipendiaten borde vara väl förtrogen med vår
svenska rätt och vår processordning, hvartill fordrades tre å fyra års
tjenstgöring hos underdomare och i hofrätt, samt fullt beherska det landets
språk, der han ämnade idka sina studier; att tiden för vistandet utnkes
borde bestämmas till minst ett år; att stipendiaten borde förpliktas
att till adagaläggande af vunna insigter efter hemkomsten afgifva reseberättelse
eller författa en afhandling, samt att stipendiet borde sättas
till sa högt belopp, att det betäckte stipendiatens kostnader i utlandet och
jemväl lemnade honom godtgörelse för de aflöningsförmåner i hemlandet
som han möjligen finge afstå under sin vistelse utrikes.

Departementschefen har för egen del anfört, att det förslag, som sålunda
tramstälts, syntes honom vara synnerligen beaktansvärdt. Utan
tvifvel skulle det nemligen vara af icke ringa betydelse, att praktiska
jurister bereddes tillfälle att studera rättegångsförfarandet i andra länder
och att för sådant ändamål statsmedel anvisades till resestipendier för
ordinarie domare och dem, som vid domstolarne beredde sig för domarekaJ
et. Departementschefen funne derför grundade skäl att biträda justitieombudsmannens
framställning.

I afseende å det till resestipendierna erforderliga belopp syntes då
•stipendiatens vistelse i utlandet lämpligen ansåges kunna bestämmas till

f1 ;,ld ,sex månader, icke skäligen böra nu ifrågasättas ett högre anslag
ån 6,000 kronor, fördeladt på två stipendier.

Beträffande sättet och viJkoren för resestipendiernas utdelande borde
de närmare bestämmelserna meddelas af Kongl. Maj:t.

Att praktiske jurister må, i likhet med åtskilliga andre statens tjenstemän,
beredas tillfälle att, med understöd af resestipendium utaf statsmedel,
genom utländska studieresor vidga sina kunskaper och vinna ökad
erfarenhet, synes utskottet vara ett ändamål väl värdt att befrämja. Mot

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

summan af det af Kongl. Maj:t för dylika stipendier nu begärda anslaget
6000 kronor, har utskottet icke funnit sig höra göra någon erinran men
då statsrådsprotokollet upplyser, att sagda^anslagsbelopp-vore
fördelas i två stipendier, hvardera å 3,000 kronor, afsedda föi se
ders vistelse i utlandet, finner utskottet sig icke kunna i allo förorda
dessa bestämmelser, tv äfven om i allmänhet, sex månader;ma vargen
längsta tid för hvilken stipendium bör kunna atnjutas, kan i särskilda tall
undantag härifrån vara af omständigheterna påkalla^, ilka80“^a^™
sidan vid vissa tillfällen möjligen lian befinnas lämpligt attutdda^stipen^
dium äfven för kortare tids utländsk vistelse. Och hvad vidare be
träffar beloppet af stipendium, anser utskottet, S01f''^k^tta?fa(e
den af presidenten i hofrätten öfver Skane och _ Blek inge uttalade
uppfattning, att stipendium bör innebära ersättning jemväl för stipend
atens under resetiden förlorade aflöning, att för ifrågavarande tjensteman
bör, vid jemförelse med de stipendier, som utgå till åtskillig^ andre stats
tjensteman, ett belopp af 2,000 kronor för sex manaders utrikes vistelse
sirat i proportion derefter för längre eller kortare tid vara under van iga
förhållanden tillräckligt, 1 öfverensstämmelse härmed anser'' nligt

heller, att stipendierna böra bestämmas till visst antal. Det torde e g
utskottets mening, vara lämpligast, att åt Kongl.

att inom nu uppdragna gränser efter sig företeende förhallanden bestämma
såväl stipendiernas belopp och antal s°m ock tiden for vistdsen utomlm^.

Under förutsättning att stipendiernas utdelande ma ske enligt
af utskottet angifna grunder, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till resestipendier åt ordinarie
domare eller dem, som vid domstolars bereda sig
för domarekallet, på extra stat för ar 1902 bevilja ett
anslag af 6,000 kronor.

Kongl. aaj:t^ har^ föreslå^! _itök^fogen^jitt^JbrJoeredande^afojr(éi.rtia<is

dyrtid Ägg & år *1901 It en d?l tjensteman od. betjente i justitiedepartementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till justlt.edepartementet
hörande embetsverk och kårer, anvisa pa extra stat för ai 1902,

förslagsvis, 289,000 kronor. <•

Öfver donna framställning kommer utskottet framdeles att afgifva

utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Jätlig ökninq . 12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande för

slagen az/inhévarande år åf tillfällig ökning i arfvoden åt amanuenser och extr

i av
amanuenser
och extra
biträden.

[ 10.] kronor.

« . - , . . ----o ------ö IVV mmnjiuunow Ul/11 CAUUl

biträden i justitiedepartementets afdelning af Kongl. Mapts kansli och
underlydande verk på extra stat för 1902 bevilja ett anslag af 5,100

Jemväl angående denna framställning kommer utskottet att framdeles
afgifva utlåtande; hvilket utskottet härmed skolat 1 : br :•

(

anmäla.

Stockholm den 12 februari 1901.

-om in

På statsutskottets vägnar:

. ■ ? i f
> b t»•

HUGG TAMM.

• »T. C t. >(irl.V t.

. I

•: A

'' «

—

nlr,.

Reservationer:

'' ä''OJ fiol)- •''!(

; v f r i . »''•■fj j it , -<\i.,
r U- Jij

>(• j

>!''■ J -; >T t>if■«:!

vid punkt ko (angående delning af Vester-Dalarnes domsaga),

af herrar P. Pehrson, N. Boström, O. Larsson, A. Göransson, I. Mänsrn’
ru'' Ferss°n’ A°-, knek son, N. Svensson, A. Petersson, 0. Andersson,
G Odqmst och A J Ericson, hvilka /insett, att utskottets yttrande och
föislag bort. hafva följande lydelse:

»Behofvet af ifrågavarande domsagas delning har länge vant erkänd t
och har genom den i statsrådsprotokollet lemnade utredning blifvit ytterligare
styrkt; och då, häradshöfdingeembetet för närvarande är obesatt,
fPGi “t*ko*tet„ en (hrP delning nu böra verkställas. Att densamma medför
behofvet af anvisandet utaf en ny häradshöfdingelön å 4,500 kronor
hr,ner utskottet vara obestridligt. Ej heller har utskottet något att erinra
emot fördelningen af tjenstgönngspenningarna, på sätt Kongf. Mai:t föreslagit
Hvad deremot angår förvaltningskostnadsbidraget, hvilket vid löneregleringen
ar 1874 tilldelades domhafvanden i Vester-Dalarnes domsaga

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

.V\U

i likhet med ett flertal andre domhafvande af den anledning, att. inkomsterna
genom sportler från domsagan ansågos icke motsvara des utgifter,
som förvaltningen af densamma medförde, torde de ändrade förhållande ,
såväl i afseende på dessa sportelinkomster som med hänsyn till nämnda
'' utoÖtirs storlek;5hvilka inträdt under de förflutna 27 åren, enligt utskottet
mening hafva föranledt dertill, att sagda UtskTtet

domhafvandena i de nya två domsagorna erforderligt ™*kottet_anser
derför, att nämnda förvaltmngskostnadsbidrag a tillhopa 500 kronoi icke
vidare’ bör utgå; och hemställer utskottet alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj.ts
nu förevarande framställning, att Riksdagen, för genomförande
af delning på föreslaget sätt af v ester-l)alarnes
domsaga i två nya domsagor, må å ordinarie

stat bevilja: 3

för häradshöfdingen i Nås och Malungs domsaga:

jön ...........................................kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar ....... »'' . 1,800: " 6,300 :—

för häradshöfdingen i Smedjebackens domsaga:
jön ................-J.:■ kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar ........ » 1,600: yy_6,l00:

och alltså öka anslaget till häradshöfdingarne under;
Svea hofrätt med 4,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer det i 1901 års riksstat under rubrik »Svea
hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 670,787 kionor,
att höjas till 674,787 kronor"''

it HM''

r Yif
■ ;». / f

vid punkt 4:o (angående väckt motion om dagtraktamente och reseersättning
för ledamöter i häradsrätt):

af herrar I. Månsson och D. Persson.

;t *i''(

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

S:a

1901 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.
Kronor.	ö.
17,000	_
35,800	—
6,000	—
182,700	—
18,800	—
150,400	—
670,787	—
476,913
208,713	—
11,100	_
55,000	-—
1,691,975
84,000
12,000	—
18,000	—
135,000	—
64,262	—
4,500
3,842,950

Justitie Departemeutschefen.

....................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj :ts kansli.....

HögstaedoinstoleneUS °mblul föl öfver skrifters ailmängörande, förslagsanslag

Justitiekanslersexpeditionen......................................."

Nedre justitierevisionen.............................................

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp

Okas för genomförande af delning af Vester-Dalarnes domsaga i två nya domsagor
Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat.....................

Krf^hofrätte61" Skåne °cb BIekin8e raed derunder lydande justitiestat . . ''

Ålderstillägg, förslagsanslag,.................................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen ............................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag. Nuvarande belopp ............................................

Okas med anledning af ändring i aflöningsstaten för vissa tjensteman vid fång Förslagsanslag.

Nuvarande belopp .............................................

Minskas ■ned skilnaden mellan beloppet af besparade afskrifnings- och arrendeaflöningen
för kamreraren vid centralfängelset i Malmö, 450'' kronor...

Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embete- och
Vard och underhall åt läns- och kronohäkten, reservatioiiscmslug

Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom nya

Medikolegal besigtmngar, förslagsanslag ...........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag.......................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., förslagsanslag .........

Extra utgifter, reservationsanslag..................................." ,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Litt. A.

riksstatens Andra hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i kontant.
Kronor.	Ö.
17,000	—
35,800	—
6,000	—
182,700	—
18,800	—
150,400	—
675,287	_
476,913	—
208,713	—
11,100	—
55,000
1.697,445
84,000	—
12,000	—
18,000	—
135,000	—
64,262	—
4,500

departementet.

.!''♦ f t Ht: t* ''t it i

i li -

med

670,787: —
4,500: —

vårdsanstalterna med

provisioner, 3,680 kronor, ocli höjningen i

tjensteman, förslagsanslag..........................................................

trafflagens införande frångångna bötesaudelar, förslagsanslag

............................... 59,500: ~

495,100: —

8,700: — 503,800: —

1,042,375: —

3,230: — 1,039,145: — 1,542,945

65,000

30,000

Summa| 3,852,920
D

Bill. till llihtd. Prof. 1901. 4 Sami. 1 Afd. 3 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Andra hnfvudtitel.

	Kronor	Ö.
Justitiedepartementet.
För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet » bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister förau-ledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid justitie-departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli	25,000	—
3,000
Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter * resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarne	3,250	—
bereda sig för domarekallet...............................................................	G,000	—
Summa	37,250	—

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1901.