Statsutskottets Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1892:Su3 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

>i:o 3.-

Ank. till Riksd. kansli den 12 februari 1892, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitie.
departementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

FångvArden.

Anslående i:0. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det i gällande stat för fångvårds ‘fånqmrd»-

styrelser! uppförda anslag till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpensh/relsen.
ningar åt extra biträden in. in., 11,800 kronor, måtte höjas till 13,000 kronor
W eller med 1,200 kronor.

Enligt hvad det statsverkspropositionen hilagda statsrådsprotokollet
öfver justitiedepartementsärenden den 13 januari innevarande år utvisar, har
statsrådet och chefen för justitiedepartementet vid ärendets föredragning inför
Kongl. Maj:t erinrat, att i reglementet angående arbetspremier vid de centrala
straff- och tvångsarbetsanstalterna i riket den 24 oktober 1890, hvilket trädde
i kraft den 1 sistlidne maj, vore meddelade åtskilliga bestämmelser, genom
hvilkas tillämpning arbetet inom fångvårdsstyrelsen blifvit ökadt. Dessa bestämmelser,
hvilka återfunnes i §§ 5, 9 och 11 af reglementet, innehölle:

att besparade arbetspremier för fånge, som i dylik anstalt underginge
straff- eller tvångsarbete, skulle med vissa vilkor och förbehåll för hans räkning
i postsparbanken insättas;

Statsutskottets Utlåtande Avo 3.

att frigifven fånge, som häktades för lösdrifveri eller för brott, begånget
under hans vistelse vid anstalten eller derefter, icke egde rättighet att medan
han sålunda hölles häktad förfoga öfver premiemedel, som för hans räkning
i postsparbanken innestode;

samt att frigifven fånge i vissa fall förverkade ä hans postsparbanksbok
innestående premiemedel, Indika tillfölle anslaget till fångars vård och
underhåll.

Under åberopande, att genom öfvervakandet af dessa föreskrifters tillämpning
helt och hållet nya göromål af icke ringa omfattning blifvit fångvårdsstyrelsen
pålagda, hade styrelsen i skrifvelse den 31 mars 1891 gjort
framställning derom, att Kong!. Maj:t, på det styrelsen måtte sättas i tillfälle
att vidtaga erforderliga anordningar för vederbörlig tillämpning af bestämmelserna
uti ifrågakomna reglemente, täcktes medgifva styrelsen att
af fångvårdsanstalternas besparingskassemedel disponera för år 1891 ett
belopp af intill 1,500 kronor samt för kommande år och intill dess annorlunda
kunde varda förordnadt ett lika belopp af intill 1,500 kronor. Styrelsen
anförde härvid, efter att hafva närmare redogjort för beskaffenheten af omförmälda
göromål, hurusom ansvaret för fullgörandet af desamma tillika med
den skriftvexling, som deraf otvifvelaktigt i ej ringa grad komme att föranledas,
icke borde kunna läggas på någon annan än en af styrelsens ordinarie
tjenstemän och bland dem på ingen lämpligare än registrator^ hvilken enligt
den för fångvårdsstyrelsen gällande instruktion af den 22 november 1877
hade att emottaga, ordna och förvara alla till styrelsen inkommande handlingar.
Men denne tjensteman, hvilken jemlikt instruktionen, utom de egentliga
registratorsgöromålen, hade att verkställa granskning och sammanfattning
af de från fångvårdsinrättningarne inkommande uppgifter angående personalredovisningen,
att upprätta de statistiska tabellerna dertill samt att besörja
den derför erforderliga skriftvexlingen, vore af de göromål, hvilka sålunda
redan ålåge honom, sä strängt upptagen under den vanliga tjenstgöringstiden,
att han för fullgörandet af ifrågavarande nya bestyr, ehuru han dervid för
kollationering m. in. borde ega att anlita nödigt biträde, skulle blifva nödsakad
att betydligt utsträcka sagda tid; och då nyssnämnda bestyr- finge
anses ligga utom den egentliga fångvårdsförvaltningen, syntes billigheten
fordra, att någon särskild ersättning bereddes registrator!! och den amanuens,
som blefve af styrelsen till hans biträde förordnad. Denna ersättning kunde
lämpligen utgå frän fångvårdsanstalternas besparingskassor, hvilka jemlikt
föreskrift i reglementet skulle ega lätt till eu del förverkade premiemedel.

Enligt beslut den 12 sistlidne juni hade emellertid Kong! Maj:t, enär
de göromål, hvilka genom tillämpningen af åberopade reglementet hos fångvårdsstyrelsen
uppkommit, icke kunde anses falla utom området för sty -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

relsens embetsförvaltning, funnit den gjorda framställningen ej till någon åtgärd
föranleda.

Fångvårdsstyrelsen hade sedermera i skrifvelse af den 29 sistlidne
september rörande ordinarie anslagen till fångvården för år 1893 ånyo upptagit
frågan om beredande af medel för ofvanberörda ändamål.

I detta afseende hade styrelsen, med hänvisning till innehållet i sin
förra skrifvelse, till fullständigt angifvande af de nya göromålen öfverlemnat
en i styrelsens registratorskontor upprättad promemoria öfver desamma, hvarjemte
styrelsen vidare anfört, att, såsom af promemorian syntes, bestode
arbetet i samlande, diarieförande och inregistrerande af en mängd olika uppgifter,
hvilka i anledning af det nya reglementet måste från skilda håll till
styrelsen insändas, samt i meddelanden, som på grund af dessa uppgifter
borde Finnas till postsparbankens styrelse, hvarförutom, på det reglementets
bestämmelser skulle leda till afsedt ändamål samt ordning och reda i deras
tillämpning upprätthållas, med den största noggrannhet måste öfvervakas, ej
mindre att samtliga de olika vederbörande, hvilka kunde hafva att skaffa
med frågor, som stode i sammanhang med reglementet, fullgjorde hvad på
dem ankomme, än äfven att de uppgifter, som på grund af reglementet
afgåfves, till alla delar blefve rigtiga, i hvilket hänseende skrivelser esomoftast
måste aflåtas för påminnelser eller rättelsers vinnande samt för utredning
af uppkommande förvecklingar. Då nu detta tidsödande arbete, hvilket
till sin natur vore närmast beslägtadt med de göromål, som enligt fångvårdsstyrelsens
instruktion ålåge dess registrator, icke kunnat af honom medhinnas,
hade styrelsen funnit sig föranlåten uppdraga detsamma åt en å registratorskontoret
antagen extra ordinarie amanuens. Men sedan styrelsens framställning
om anvisande af särskilda medel till de ifrågavarande bestyrens godtgörande
icke vunnit Kong! Maj:ts bifall, funnes till beredande åt nämnda
amanuens åt arfvode för dessa bestyr icke några andra medel att anlita än
det i staten för fångvårdsstyrelsen uppförda anslag å 11,800 kronor till
vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden in. m.
I fråga om detta anslags tillräcklighet för den nya utgiften hade styrelsen
erinrat om hvad som vid anslagets bestämmande förekommit, beträffande
hvilken del af styrelsens anförande utskottet får hänvisa till statsrådsprotokollet
(sid. 4 och 5); och framginge deraf, att styrelsen, för vinnande af tillgång
till aflöning åt det vid de nu i anledning af arbetspremiereglementet
tillkomna göromålen nödvändiga biträdet, icke vore i stånd att göra besparingar
i de till godtgörelse åt styrelsens öfriga biträden beräknade utgifter,
utan att styrelsen derigenom skulle betagas utsigten att i sin tjenst förvärfva
och bibehålla derför passande och dugliga arbetskrafter.

Med afseende å storleken af de utaf löneregleringskomitén beräknade

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

amanuensarfvoden hade styrelsen ansett det belopp, som för det nya ändamålet
skulle erfordras, lämpligen böra bestämmas till 1,200 kronor. Och
hade styrelsen i sammanhang härmed framhållit, att den sålunda ifrågasatta
tillökningen i utgift, åtminstone till icke oväsentlig del, hvaröfver närmare
beräkning dock icke ännu kunde göras, syntes komma att motvägas genom
den inkomst, som till statsverket inflöte på grund deraf, att frigifna, men
derefter i brott återfallna fångar, jemlikt § 11 i ofta nämnda reglemente,
förverkade i postsparbanken insatta medel.

Fångvårdsstyrelsen hade derför hemstält, att Kongl. Maj.ts täcktes till
Riksdagen göra framställning derom, att det i gällande stat för fångvårdsstyrelsen
uppförda anslag till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar
åt extra biträden m. m., 11,800 kronor, måtte höjas med 1,200 kronor
till 13,000 kronor.

Den af fångvårdsstyrelsen i förevarande fråga leinnade utredning ansåge
departementschefen innefatta giltiga skäl för den begärda tillökningen i
omförmälda, uti fångvårdsstyrelsens stat upptagna anslag, hvarför han tillstyrkte
Kongl. Maj:t att till Riksdagen aflåta förslag i enlighet med fångvårdsstyrelsens
hemställan.

Enligt den af Riksdagen år 1877 faststälda stat för fångvårdsstyrelsen
äro dess embets- och tjensteman underkastade den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet,
som kan varda stadgad.

Då emellertid genom tillämpning af ofvan omförmälda reglemente af
den 24 oktober 1890, hvilket blifvit faststäldt i syfte att till de å de
centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna intagna fångarnes förmån tillvarataga
och fruktbargöra en del af deras arbetsplenum1, nya göromål, hvilka
befunnits kräfva särskild skyndsamhet, inom styrelsen uppstått, har utskottet
funnit ersättningen för dessa göromål, derest de icke kunna anses böra
utan vidare godtgörelse af styrelsen utföras, skäligen böra bestridas af
medel, som genom fångarnes arbete inflyta.

Utskottet har derför ansett den af fångvårdsstyrelsen i dess första
skrifvelse i ämnet föreslagna utvägen att låta den erforderliga ersättningen,
som utskottet ansett böra tillfalla en extra ordinarie tjensteman i fångvårdsstyrelsen
och icke böra öfverskrida 1,200 kronor, utgå af fångvårdsanstalternas
besparingskassor, till hvilka ifrågavarande fångars förverkade
premiemedel i vissa fall ingå, vara att föredraga framför Kongl. Maj:ts af
fångvårdsstyrelsens senare framställning föranledda förslag, att för ändamålet
boja anslaget till fångvårdsstyrelsen.

Statsutskottets Utlåtande K:o 3.

Utskottet, hemställer derför,

att, med afslag å Kongl. Maj:ts förevarande framställning,
anslaget till vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar
åt extra biträden in. in. för fångvårdsstyrelsen
inå fortfarande utgå med 11,800 kronor samt således anslaget
till fångvårdsstyrelsen i 1893 års riksstat uppföras
med oförminskadt belopp af 59,500 kronor.

beåämda ^:0- Kong!. Maj:t har vidare under titeln »Fångvården» föreslagit,

ansliget tillit t bestämda anslaget till fångars vård och underhåll måtte minskas med
fånga™ motsvarande de å detta anslag nu anvisade arfvoden till chefen för

underhåll, numera upplösta kronoarbetskompaniet å Vaxholm, 2,000 kronor, och till
[2 4.] en subalternofficer vid samma kompani, 1,200 kronor, eller således med tillhopa
3,200 kronor;

att Riksdagen måtte godkänna det i statsrådsprotokollet öfver justitiedeparteraentsärenden
den 13 januari innevarande år intagna förslag till
atlöningsstat för tjenstemännen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö äfvensom
de vilkor, som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner;
samt

att bestämda anslaget till fångars vård och underhåll måtte ökas med
sammanlagda beloppet af de i forenämnda atlöningsstat upptagna löner och
arfvoden, 8,800 kronor.

Såsom af statsrådsprotokollet (sid. 6) inhemtas hade, enligt hvad fångvårdsstyrelsen
anmält, kronoarbetskompaniet å Vaxholm numera, sedan
tvångsarbetsanstalten å Svartsjö under år 1891 öppnats, blifvit indraget,
i följd hvaraf de å det bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
anvisade arfvoden till chefen för kompaniet, 2,000 kronor, och till en subalternofficer
derstädes, 1,200 kronor, kunde från anslaget utgå.

Med öfverlemnande af förslag till stat för den nya tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö, uti hvilket förslag till löner åt tjenstemännen uppförts följande belopp
att tills vidare såsom arfvoden utgå, nemligen till direktören 3,500 kronor,
till bevakningsbefälhafvaren 2,000 kronor, till kamreraren 1,800 kronor och
till predikanten 1,500 kronor, allt för år räknadt, hade fångvårdsstyrelsen i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anfört, bland annat, att, beträffande storleken af
tjenstemännens aflöning, borde tagas i betraktande, att vid den nya anstalten,
der fångantalet kunde komma att tidtals uppgå till 300 man, och hvilken
skulle förvaltas i närmaste likhet med rikets öfriga större centrala fångvårdsanstalter,
tjenstegöromålen måste blifva fullt ut lika betungande och ansvarsfulla
som vid sistberörda större anstalter. Det syntes följaktligen styrelsen

Statsutskottets Utlåtande, N:o 3.

icke blott med billighet och rättvisa öfverensstämmande, utan ock till vinnande
och bibehållande vid anstalten af nitiska och dugliga tjensteman nödigt, att
dem tilldelades samma inkomster, som för deras vederlikar vid andra jemförliga
fångvårdsanstalter funnits erforderliga. I sådant afseende hade styrelsen
i valet emellan de något vexlande löneförmåner, som vid de olika centrala
anstalterna förekomme, ansett lämpligast föreslå enahanda belopp, som i stat
funnes anvisade för tvångsarbetsanstalten i Landskrona.

Efter det Kongl. Maj.t, enligt beslut den 15 sistlidne maj, anvisat
medel till de i omförmälda statsförslag åt tjenstemännen vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö upptagna arfvoden, både fångvårdsstyrelsen inkommit
med framställning derom, att de sålunda faststälda lönebeloppen, i likhet med
hvad förhållandet vore rörande aflöningen till motsvarande tjenstemän vid
andra centrala fångvårdsanstalter, samt med för dem iakttagen fördelning i
lön, arfvode och skrifvarearfvode, mätte i stat å fångvårdens bestämda anslag
uppföras, hvarjemte styrelsen framhållit, att direktören, kamreraren och bevakningsbefälhafvaren
borde tillerkännas enahanda rätt till ålderstillägg, som
vore åt andra dylika befattningshafvande vid fångvården medgifven.

Styrelsen hade på grund häraf hemstält, att löneförmåner till tjenstemännen
vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt måtte anvisas att utgå enligt följande
förslag till stat:

	Lön.	Arfvode.		Snmma	Ålderstillägg.
	arfvode.	Efter 5 år.	Efter 10 år.
1 direktör .................................	3,000	_	500	3,500	500	500
1 kamrerare..............................	1,500	—	300	1,800	300	200
1 predikant ..............................	—	1,500	—	1,500	—	—
1 bevakningsbefälhafvare......	2,000	—	—	2,000	300	200
Summa kronor	—	-—	—	8,800		—

Instämmande uti hvad fångvårdsstyrelsen sålunda hemstält, har departementschefen
tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att godkänna omförmälda förslag till aflöningsstat för tjenstemännen
vid tvångsarbetsanstalten ä Svartsjö med förklarande, att för de föreslagna
löneförmånernas åtnjutande skola gälla enahanda vilkor, som föreskrifvits för
innehafvare af lön ä den af Riksdagen redan antagna aflöningsstaten för eu
del tjenstemän vid fångvårdsanstalterna;

samt att i följd häraf höja bestämda anslaget till fångars vård och
liih till Riksd. Prof. 1392. 4 Sami■ 1 Afd. 2 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

underhåll med sammanlagda beloppet af de i förenämnda aflöningsstat för
tjenstemännen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö upptagne löner och arfvoden,
8,800 kronor.

När ifrån nyssnämnda aflöningsbelopp vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö, 8,800 kronor, afräknades de till indragning föreslagna arfvoden
vid kronoarbetskorapaniet å Yaxholm, 3,200 kronor, uppginge den summa,
hvarmed bestämda anslaget till fångars vård och underhåll i verkligheten
skulle behöfva höjas, till 5,600 kronor.

Berörda förhöjning af 5,600 kronor å bestämda anslaget till fångars vård
och underhåll motsvaras af en utaf Kongl. Maj:t under punkt 5:o i statsverkspropositionen
föreslagen minskning i förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll, hvarom i punkt 3:o af detta utlåtande närmare förmäles.

Utskottet, som vid granskning af den föreslagna lönestaten för tjenstemännen
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö icke funnit skäl till annan
erinran än att det deri för predikanten vid anstalten uppförda arfvode, 1,500
kronor, synts kunna nedsättas till 1,200 kronor, eller samma belopp hvarmed
komministerlön på landet vanligen utgår, får hemställa:

a) att bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
må minskas med belopp, motsvarande de å detta
anslag nu anvisade arfvoden till chefen för numera upplösta
kronoarbetskompaniet å Yaxholm, 2,000 kronor, och
till en subalternofficer vid samma kompani, 1,200 kronor,
eller således med tillhopa 3,200 kronor;

b) att Riksdagen må dels godkänna följande aflöningsstat
för tjenstemännen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö:

		Skrif-		Ålderstilläsre:
	Lön. j Arfvode.	vare- arf-	Samma.	Efter	Efter
		vode.		5 år.	10 år.
1 direktör ............	3,000	500	3,500	500	500
1 kamrerare.........	1,500	300	1,800	300	200
1 predikant .........	1,200	—	1,200	—
1 bevakningsbefäl-
häfvare...............	2,000 \|	—	2,000	300	200 \|
Summa kronor		—	8,500	_	_

dels ock förklara att för löneförmånernas åtnjutande skola
gälla enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvare
af lön a den af Riksdagen redan antagna aftoningsstaten
för eu del tjensteman vid fångvårdsanstalterna; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

c) att, vid bifall till livad i mom. b) föreslagits, bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll må ökas
med sammanlagda beloppet af de i förena,mnda aflöningsstat
upptagna löner och arfvoden, 8,500 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet i denna punkt föreslagit kommer alltså
ifrågavarande anslag, nu 506,000 kronor, att ökas med 5,800 kronor till
511,300 kronor.

3:o. Kongl. Maj:t har under titeln »Fångvården» slutligen föreslagit,
att förslagsanslaget till fångars vård och underhåll måtte nedsättas med dels anslaget till
1,200 kronor, motsvarande den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen i
anslaget till fångvårdsstyrelsen, dels ock 5,600 kronor, motsvarande det underhåll.
belopp, hvarmed den föreslagna ökningen i bestämda anslaget till fångars [5.]
vård och underhåll öfverstege föreslagna minskningen i samma anslag, eller
således med tillhopa 6,800 kronor.

Beträffande anledningen till denna framställning inhemtas af statsrådsprotokollet
(sid. 8) att, enligt hvad fångvårdsstyrelsen meddelat, årliga arbetsinkomsten
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö borde kunna beräknas komma
att motsvara såväl den föreslagna förhöjningen, 5,600 kronor, å bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll som ock den föreslagna förhöjningen
i fångvårdsstyrelsens stat, 1,200 kronor, i följd hvaraf styrelsen ansåge, att
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll kunde minskas med eu emot
dessa förhöjningar svarande summa, eller 6,800 kronor.

I sammanhang med frågan om berörda förslagsanslags nedsättning
har utskottet till behandling förehaft en inom Första Kammaren af herr
af Buren väckt motion, (n:o 2), deri föreslagits, att Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t måtte, så snart ske
kunde, vidtaga de åtgärder, som kunde tinnas erforderliga, för att de
ordinarie förslagsanslagen måtte i riksstaten uppföras till belopp så nära som
möjligt motsvarande de verkliga utgifterna.

Sedan samtliga hufvudtitlarne blifvit pröfvade, kommer utskottet framdeles
att med anledning af det i berörda motion framstälda förslaget till
skrifvelse afgifva den framställning, hvartill förhållandena må föranleda;
hvilket utskottet skolat

a) för Riksdagen anmäla.

Beträffande Kongl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet, som icke
haft något att emot detsamma erinra, hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

b) att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts ifrågavarande
framställning, må nedsätta förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll, nu 1,120,900 kronor, med
6,800 kronor till 1,114,100 kronor.

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

Angående 4:o. Kongl. Maj.t bär föreslagit, att förslagsanslaget till ersättning

af nämnder ^ domare, vittnen och parter, nu 100,000 kronor, måtte höjas med 35,000.
mäns rätt till Denna framställning är, såsom af statsrådsprotokollet (sid. 9) inhemtas,
för biträde föranledd dels af Kongl. Maj:ts med anledning af nya sjölagen den 12 juni
vid ransak 1891 genom kungörelse den 9 påföljande oktober meddelade förordnande anbrottmål
(k- enc*e ersättning åt sakkunnig, som på grund af rättens förordnande biträder
prop. >i:o ^^rådstufvurätt vid sjöförklarings upptagande, hvilken ersättning förklarats
angående s^ola utgå af förevarande anslag och beräknats föranleda en ökad statsansiaget
till utgift af högst 10,000 kronor årligen, dels och utaf förutsättning af RiksCrmdomare,
“lägens bifall till Kongl. Maj:ts proposition n:o 23 af den 31 december 1891
vittnen och angående ''utsträckning af nämndemäns rätt till ersättning för biträde vid rånsökningar
i brottmål, för hvilket ändamål från ifrågavarande anslag ansetts
komma att ytterligare åtgå ett årligt belopp af omkring 25,000 kronor.

I förenämnda, till utskottet remitterade proposition har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen, att nämndemän måtte, med bibehållande af den på grund
åt kongl. kungörelsen den 17 september 1851 dem tillkommande rätt till ersättning
enligt resereglementet för inställelse å gemensam tingsstad i brottmål,
då gerningen, hvarom ransakas, blifvit begången inom annat härad eller
tingslag än det, till hvilket nämndemannen hörer, ega att för biträde vid
brottmålsransakning, som egen rum ä urtima ting eller extra rättegångsdag
under lagtima ting, då gerningen, hvarom ransakas, föröfvats inom det härad
eller tingslag, för hvilket nämndemannen blifvit vald, af allmänna medel
bekomma enligt resereglementet beräknad godtgörelse för resan till och från
tingsstaden, dock att dagtraktamente under resan icke må beräknas.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
den 31 december 1891 redogör föredragande departementschefen
till en början för innehållet af Riksdagens skrifvelse den 1 maj 1889,
hvari Riksdagen, bland annat, anfört, att på den utredning af årliga kostnaden
för genomförande af förslaget om ersättning enligt gällande resereglemente
till nämndemän för inställelse vid urtima ting för ransakning i brottmål,
hvilken utredning syntes böra föregå beslut i ämnet, men svårligen

Statsutskottets Utlåtande N:o ti -

kunde annat än genom Kong! Maj:ts försorg åstadkommas, borde i någotl
man bero, om uti ifrågavarande fall både reseersättning och dagtraktamente
borde tillerkännas nämndemän eller endast reseersättning; samt att vid
ärendets pröfning jemväl borde komma att tagas i beaktande, huru vida éj
följdrigtigheten fordrade, att ersättning beviljades nämndemän jemväl för
inställelse vid tingsstad, då för ransakning i brottmål extra rättegångsdag
under lagtima ting måste ega rum, och hade Riksdagen anhållit, att Kongl.
Maj:t täcktes taga under ompröfning, huru vida ej nämndemän för inställelse
vid urtima ting för ransakning i brottmål måtte erhålla ersättning.

Med anledning af denna Riksdagens anhållan hade Kongl. Maj:t anbefalt
statskontoret att, efter verkstäld utredning angående den tillökning i
statsutgifterna, som skulle blifva en följd af den utaf Riksdagen föreslagna
lagstiftningsåtgärd, afgifva utlåtande; och sedan Kongl. Maj:ts samtlig^
befallningshafvande hvar och en inom sitt län ej mindre från häradshöfdingarne
infordrat förteckningar för hvardera af åren 1887 och 1888 särskilt
å de urtima ting och särskildt å de extra rättegångsdagar under lagtima
ting. hvilka för ransakning i brottmål af häradsrätterna hållits, med
uppgift för hvarje ting och extra rättegångsdag å förrättningsstället och
de nämndemän, hvilka i rätten tjenstgjort, äfvensom dessas hemvist, än äfven
med ledning af dessa förteckningar och andra införskaffade upplysningar beräknat
de kostnader, som, särskildt för urtima tingen och särskildt för de
extra rättegångsdagarne, skulle drabbat statsverket för hvarje af nämnda år,
derest nämndemännen, som tjenstgjort vid förrättningarne, varit berättigade
att enligt gällande resereglemente af allmänna medel erhålla vare sig endast
resekostnadsersättning eller så väl resekostnads- som traktamentsersättning,
hade statskontoret afgifvit det infordrade utlåtandet, dervid statskontoret omförmält,
hurusom, på grund af kungörelsen af den 17 september 1851, jemförd
med särskilda af Kongl. Maj:t uppå anförda besvär gifna beslut angående
kungörelsens tillämpning, nämndeman, som biträder vid ransakning a
tingsstad, hvilken jemlik!, kongl. förordningen den 20 november 1845 förklarats
vara gemensam för liera härad, åtnjöte, då den gerning, hvarom ransakades,
blifvit begången inom annat härad än det, till hvithet, nämndemannen
hörde, all den ersättning, soin enligt gällande resereglemente kunde
ifrågakomma, under det att, om gerningen föröfvats inom det härad, för
hvilket nämndemannen blifvit vald, han aldrig egde utfå traktamente för
sjelfva förrättningen och icke bekomme reseersättning i annat fäll, än att
han från sitt, hemvist hade längre väg till gemensamma tingsstaden än till
häradets vanliga tingsställe, i hvilket fall ersättningen beräknades endast
efter skilnaden emellan dessa våglängder, med rätt, för nämndemannen att

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 3,

erhålla traktamente för resan allenast då vägskilnaden utgjorde eu mil eller
derutöfver.

Statskontoret hade vidare anfört, att, enligt hvad uppgifterna från
Kongl. Maj:ts befallningshafvande närmare utvisade, till nämndemän, jemlik!
bestämmelserna i 1851 års kungörelse, utbetalts under år 1887 ett belopp
af 34,277 kronor 36 öre och under år 1888 ett belopp af 40,393
kronor 51 öre, deraf ersättning för sjelfva resekostnaden belöpte sig till
21,396 kronor 11 öre under år 1887 och 23,592 kronor 76 öre under år
1888, samt återstoden, 12,881 kronor 25 öre under det förra och 16,800
kronor 75 öre under det senare året, utgjorde dagtraktamente. Skulle under
dessa år ersättning utgått enligt resereglementets bestämmelser till nämndemän
för inställelse vid alla urtima ting i brottmål, oberoende om de hållits
å gemensam tingsstad eller icke, hade utgiften för hela riket utgjort 62,442
kronor 79 öre under år 1887 och 64,677 kronor 32 öre under år 1888.
Hade under samma två år ersättning till nämndemännen utgått enligt nyssnämnda
beräkningsgrund för inställelse så väl vid alla urtima ting i brottmål
som ock å extra rättegångsdag^'' under lagtima ting, skulle utgiften för hela
riket hafva belöpt sig för år 1887 till 103,313 kronor 26 öre och för år
1888 till 98,528 kronor 29 öre; utvisande sålunda beräknade kostnaden vid
jemförelse med den verkliga utgiften under ifrågavarande båda åren eu tillökning
i statsutgift: i förra fallet med 28,165 kronor 43 öre under år 1887
och med 24,283 kronor 81 öre under år 1888, samt i senare fallet med
69,035 kronor 90 öre under år 1887 och med 58,134 kronor 78 öre under
år 1888. Om ersättningen till nämndemännen inskränkts till godtgörelse för
sjelfva resan utan traktamente, hade kostnaderna för inställelse vid alla urtima
ting i brottmål uppgått år 1887 till 30,940 kronor 29 öre och för år
1888 till 31,876 kronor 67 öre, och således understigit utgiften för år 1887
med 3,337 kronor 7 öre och för år 1888 med 8,516 kronor 84 öre. På
enahanda sätt beräknad skulle, enligt hvad berörda uppgifter vidare utvisade,
ersättningen för inställelse så väl vid intima tingen som å extra rättegångsdagar
under lagtima ting belöpt sig under år 1887 till 48,S11 kronor 76
öre och under år 1888 till 46,982 kronor 33 öre, samt således öfverstigit
utbetalningarne under år 1887 med 14,534 kronor 40 öre och under år 1888
med 6,588 kronor 82 öre.

Slutligen hade statskontoret såsom sin åsigt uttalat, att godtgörelse
borde tillkomma nämndemännen för inställelse vid brottmålsransakningar,
ehvad de förrättades ä urtima ting eller å extra rättegångsdag under lagtima
ting. Det vore nemligen otvifvelaktigt, att genom lagstiftningsåtgärder, som
på senare tider vidtagits i syfte att tillgodose ökade kraf på snabbhet i rättskipningen,
nämndemansbestyret blifvit alltmer betungande; och de oftare

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

påkommande tingsresorna syntes, särskildt för de från tingsställena mera
aflägse boende nämndemännen, förorsaka större tidspillan och jemväl känbarare
direkta utgifter än tillförene, äfven om tillbörlig hänsyn toges till de
fördelar, som å flera orter numera erbjödes genom ett mera utveckladt kommunikationsväsen.
Af Riksdagens framställning framginge ock, att nämndemansuppdraget
flerstädes funnits så betungande, att dertill lämpliga personer
undandragit sig att länge bibehålla detsamma, ett förhållande, som i allmänhet
icke kunde vara för rättskipningen gagneligt; och statskontoret ansåge
det derför vara af vigt, att ytterligare lindring i de med uppdraget förenade
uppoffringar bereddes. Då de tingsresor, som icke läte sig på förhand bestämmas,
syntes vara de för nämndemännen mest betungande, förefunnes, ur
denna synpunkt, icke någon väsentlig skilnad mellan den inställelse, som påkallades
af ett urtima ting och en extra rättegångsdag under lagtima ting.
Såsom förut omförmälts, åtnjöte redan nu nämndemännen, jemlik! 1851 års
kungörelse, full ersättning enligt resereglementet för inställelse vid en för
flera härad gemensam tingsstad i brottmål, då gerningen, hvarom ransakades,
blifvit begången inom annat härad än det, till hvilket nämndemannen hörde.
En godtgörelse, omfattande så väl resekostnads- som traktamentsersättning enligt
resereglementet till inhäradsnämnd, för inställelse vid öfriga urtima ting
i brottmål och extra rättegångsdagar, skulle, enligt hvad den ofvan lemnade
utredningen gåfve vid handen, för statsverket medföra drygare utgifter, än
som för beredande af skälig lindring i nämndemansbesväret syntes vara
af nöden.

Af så väl ordalagen i Riksdagens förevarande skrifvelse som flera af
länsstyrelsernas yttranden framginge ock, att ersättning för sjelfva resekostnaden
skulle komma att tillfredsställa billiga anspråk, på samma gång en
ersättning i denna form icke komme att betaga befattningen dess egenskap
af oaflönad förtroendesyssla. De tillgängliga uppgifterna lemnade visserligen
icke upplysning om beloppet af de kostnader, som skulle blifva en följd af
ett godkännande af de utaf statskontoret sålunda ifrågasatta bestämmelserna,
men gåfve emellertid vid handen, att, om dessa bestämmelser egt tillämplighet
under de år uppgifterna afsäge, eller åren 1887 och 1888, tillökningen
i statsutgift icke skulle hafva öfverstigit ett belopp af 27,415 kronor 65 öre
under år 1887 och 23,389 kronor 57 öre under år 1888.

Statskontoret hade derför tillstyrkt, att nämndemän, med bibehållande
af den dem på grund af kungörelsen den 17 september 1851 tillkommande
rätt till ersättning enligt resereglementet för inställelse å gemensam tingsstad
i brottmål, då gerningen, hvarom ransakades, blifvit begången inom annat
härad eller tingslag än det, till hvilket nämndemannen hörde, måtte förklaras
berättigade att för biträde vid brottmålsransakning, som egde rum ä urtima

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ting eller extra rättegångsdag under lagtima ting, då gerningen, hvarom ransakades,
föröfvats inom det härad, för hvilket nämndemannen blifvit vald, af
allmänna medel bekomma enligt resereglementet beräknad godtgörelse för
resan till och från tingsstaden, dock att dagtraktamente under resan icke
måtte beräknas.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit ansåge departementschefen
statskontorets berörda förslag böra godkännas.

Utskottet, som emot Kong! Maj:ts förenämnda framställningar icke
haft något att erinra, hemställer:

a) att Riksdagen må, för beredande af rese- och traktamentsersättning
åt sakkunnig, som på grund af rättens
förordnande biträder rådstufvurätt vid sjöförklarings upptagande,
höja förslagsanslaget till ersättning åt domare,
vittnen och parter med 10,000 kronor;

b) att Riksdagen, med bifall till hvad Kong! Maj:t
föreslagit, må besluta, att nämndemän må, med bibehållande
af den på grund af kongl. kungörelsen den 17 september
1851 dem tillkommande rätt till ersättning enligt resereglementet
för inställelse å gemensam tingstad i brottmall,
då gerningen, hvarom ransakas, blifvit begången inom
annat härad eller tingslag än det, till hvilket nämndemannen
hörer, ega att för biträde vid brottmålsransakning,
som egen rum å urtima ting eller extra rättegångsdag
under lagtima ting, då gerningen, hvarom ransakas, föröfvats
inom det härad eller tingslag, för hvilket nämndemannen
blifvit vald, af allmänna medel bekomma enligt
resereglementet beräknad godtgörelse för resan till och
från tingsstaden, dock att dagtraktamente under resan
icke må beräknas;

c) att Riksdagen, vid bifall till hvad under mom. b)
föreslagits, må höja förenämnda förslagsanslag med ytterligare
25,000 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet i denna punkt föreslagit kommer ifrågavarande
förslagsanslag, nu 100,000 kronor, att höjas med sammanlagd!
35,000 kronor till 135,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Öfrig» ordinarie anslag ni. ni.

5:o. I afseende å öfrig» ordinarie, här ofvan ej omnämnda anslag Angående
under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan förändring,X-ffmnterii
än att, till jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier lier m m
och expenser, ved in. m. mätte nedsättas med 7 kronor eller från 64,219 17-j

kronor till 64,212 kronor; och får utskottet med anledning deraf hemställa,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel,
i hvilka förändring här ofvan icke blifvit ifrågasatt,
må i 1893 års riksstat upptagas till oförändrade belopp,
dock att anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
in. in. må få till beloppet jemkas i den män, som för
jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt,

Extra anslag.

Såsom extra anslag under denna hufvudtitel för år 1893 har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja nedan omförmälda belopp.

6:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer Angående
Utskottet, krigfof 1

ygl tten

att Riksdagen må, i likhet med hvad under en följd af [8.]
år egt rum, till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och
tre militäre ledamöter för år 1893 anvisa ett extra anslag
af 5,000 kronor.

7:o. För nya lagberedningen har Kongl. Maj:t för år 1893 äskat ett Angående
extra anslag å samma belopp, som för innevarande år finnes i sådant a{nyajagberedseende
anvisadt, eller 40,000 kronor. ningen.

Enligt hvad utskottet inhemtat, hafva under de tre sista åren för nya
lagberedningen användts till aflöningar, arfvoden, hyra, vaktbetjening och
skrifmaterialier in. in. år 1889 32,953 kronor 7 öre, år 1890 34,696 kronor
32 öre och år 1891 32,896 kronor 71 öre. Besparingarna, hvilka i den mån
de uppkommit blifvit bokförda såsom reservation å anslaget, hafva på särskilda
framställningar af Kongl. Maj:t blifvit af Riksdagen anvisade till
andra ändamål; och jemväl beträffande användandet af en del af 1891 års
Bih. till lliksd. Prat. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 3

Statsutskottets Utlåt ande N:o B.

besparingar, uppgående till 7,103 kronor 29 öre, är nu i statsverkspropositionen
under punkt 12 af förevarande hufvudtitel förslag af Kong!. Maj:t frainstäldt;
men äfven vid bifall till nyssberörda förslag kommer å anslaget att till år 1892
förefinnas en reservation å 5,103 kronor 29 öre.

Utskottet har ansett lämpligt, att anslaget icke bringas till högre belopp
än ungefär hvad för det afsedda ändamålet erfordras, hvarigenom förebygges
att fråga kan uppstå om användande af besparingarna å anslaget
till andra ändamål; och då de belopp, som för bestridande af utgifterna för
nya lagberedningen för hvart och ett af de tre sista åren från anslaget
utgått, såsom ofvan är nämndt, icke öfverskridit 35,000 kronor, synes anslaget
skäligen kunna till denna summa inskränkas.

Utskottet hemställer alltså,

att ett extra anslag af 35,000 kronor må för år 1893
för nya lagberedningen anvisas,

Angående 8:o. För svea hof rätts förstärkning med en öfvertalig division har Kong!.

en extra Maj:t för år 1892 äskat enahanda belopp, 17,500 kronor, som för hvardera
Svhi1 hofrätt^ åren 1891 och 1892 blifvit anvisadt.

[io.] Såsom statsrådsprotokollet upplyser (sid. 10), hade liofrätten i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anfört, hurusom den omständighet, att sjunde divisionen
började sitt arbete redan den 1 september 1890, i förening dermed, att under
samma år någon minskning egde rum i de inkommande målens antal, haft
till följd, att antalet balanserade mål, som vid slutet af år 1888 utgjorde
1,495 och under år 1889 ökades till 1,707, följande år nedgått till 1,550.
Huru stor del af denna balans komme att återstå den 1 september 1892,
intill hvilken tid de af Riksdagen redan beviljade anslag försloge för uppehållande
af den sjunde divisionens verksamhet, kunde naturligtvis ej på förhand
beräknas, men balansen komme säkerligen då icke att understiga 900
mål. Att hofrätten under åtminstone ytterligare ett år, räknadt från nämnda
tid, blefve i behof af förstärkning med en tillfällig sjunde division för ifrågavarande,
för den rättsökande allmänheten högst vigtiga ändamål, ansåge hofrätten
derför icke vara tvifvel underkastadt.

Under uttalande af förväntan att den ännu befintliga balansen af till
hofrätten instämda och vädjade mål måtte under innevarande och nästkommande
år varda i det närmaste afarbetad och således vidare anslag för
ändamålet än det nu äskade icke komma att erfordras, hemställer utskottet,

att för svea hofrätts förstärkning med en öfvertalig
division ett extra anslag af 17,500 kronor må för år 1893
anvisas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

9:0. Till understöd åt förbättring skolonien vid Hall har Kongl. Maj:t Angående
för är 1893 äskat ett extra anslag af 15,000 kronor att, om möjligt
användas uteslutande till afbetalning af koloniens kapitalskuld. Halt.

Denna framställning vore, såsom af statsrådsprotokollet inhemtades (sid. I11*]
10), föranledd af derom hos Kong!. Maj:t gjord ansökning af styrelsen för
föreningen till minne af konung Oskar I och drottning Josefina, hvilken
förening å sin egendom Hall inrättat ifrågavarande uppfostringsanstalt för
ungdom.

Till upplysning så väl om användandet af de för år 1891 anvisade
statsmedel som angående föreningens verksamhet samt dess och koloniens
ekonomiska ställning, hade styrelsen åberopat af föreningens revisorer och
styrelse afgifna berättelser angående förvaltningen under senaste räkenskapsåret
från och med den 1 juli 1890 till och med den 30 juni 1891. Dessa
berättelser utvisade, att föreningens skulder, som vid räkenskapsårets början
utgjorde 50,215 kronor 99 öre, minskats med 13,964 kronor 77 öre, äfvensom
att af det för år 1891 af Riksdagen anvisade anslag ett belopp af 13,647
kronor 68 öre blifvit användt till kapitalafbetalning och återstoden 1,352
kronor 32 öre till räntebetalningar.

Föreningens tillgångar utgjorde vid räkenskapsårets slut:

egendomen Hall ......................................................................... kronor 146,300: —

byggnader å egendomen ...................................................... 8 145,638: 90

invéntarier och förråd ............................................................ » 58,128: 64

en obligation .............................................................................. » 1,000: —

kassa................................................................... * 94: 41

Kronor 351,161: 95.

Egendomen Halls nettoafkastning hade under räkenskapsåret utgjort
4,563 kronor 22 öre. Enligt hvad revisorernas berättelser utvisade, hade under
året användts till underhåll af koloniens byggnader 2,625 kronor 24 öre
samt till nybyggnader vid egendomen Hall 2,483 kronor 98 öre.

Elevantalet hade den 30 juni 1891 uppgått till 161, deraf 54 från
Stockholms stad och de öfriga från nitton olika län. Kostnaden för hvarje
elev under förvaltningsåret hade utgjort 317 kronor 55 öre. Af revisorernas
berättelse framginge, att det ökade antalet elever utöfver 150, som med
Kongl. Maj:ts tillstånd under året varit å kolonien intaget, icke föranledt
någon ökad förvaltningskostnad, utan varit ekonomiskt fördelaktig.

Likasom för nästföregående år hade jemväl för det senast förflutna eu
af Kongl. Maj:t utsedd revisor deltagit i granskningen af koloniens räkenskaper
och förvaltning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Så väl fångvårdsstyrelsen som Kongl. Maj :ts befallningshafvande i Stockholms
län hade vitsordat, att föreningen fortfarande vore förtjent af enahanda
bidrag från statens sida som hittills.

Enligt hvad infordrad redovisning öfver fångvärdsans.talternas besparingskassemedel
för år 1890 (Bil. Litt. C) utvisar, har kolonien för tiden från
och med den 1 oktober 1889 till den 16 november 1890 erhållit i bidragför
63,985 underhållsdagar å 50 öre 31,992 kronor 50 öre.

Då koloniens kapitalskuld medelst de af Riksdagen för ändamålet anvisade
anslag så nedbragts, att densamma, som vid 1883 års utgång uppgick
till 140,000 kronor, enligt senaste bokslut utgjorde 36,251 kronor 22 öre,
torde den årliga ränteafgiften icke vara större, än att den bör hädanefter
kunna af koloniens egna tillgångar bestridas. På grund deraf och då angeläget
är, att kapitalskulden snarast möjligt varder till fullo gulden, har
utskottet ansett, att det anslagsbelopp, som af Riksdagen för ändamålet anvisas,
bör i sin helhet utgå till afbetalning af koloniens kapitalskuld och
icke, såsom hittills skett, till en del användas till räntebetalningar.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må till understöd åt förbättringskolonien
vid Hall för år 1893 anvisa ett extra anslag af 15,000
kronor, att användas uteslutande till afbetalning å koloniens
kapitalskuld.

A7tatsde 10;°‘ SlutliSen har Kong1- Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva,

kontorets att af besparingar å nya lagberedningens anslag vid 1891 års slut till
förskott, belopp af 7,103 kronor 29 öre måtte användas 2,000 kronor till ersättande
,2* af förskott, som statskontoret jemlikt kongl. brefvet den 12 december 1890
utbetalt till komitén för utarbetande af förslag till lagar angående solidariska
bolag och aktiebolag samt med dem jemförliga föreningar för ekonomisk
verksamhet.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majits förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 12 februari 1892.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS PERSSON.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 21

Reservationer:

vid punkten l:o (angående anslaget till fångvårdsstyrelsen):

af herrar P. Pehr sson, S. G. von Friesen och Ollas A. Ericsson;

vid punkten 2:o mom. b. och c. (angående aflöningsstat för tjensteraännen
vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö):

af herrar C. E. Casparsson, grefve E. C. A. Piper, R. G. von Hedenberp,
friherre A. R. von Kr (samer, C. Lundeberg, K. Bohnstedt, I. Kerfstedt
och I. Wijk, som ansett, att utskottet bort hemställa, att Kongl. Maj:ts förslag
till aflöningsstat måtte oförändradt af Riksdagen godkännas;

af herrar O. Jonsson, S. G. von Friesen och Ollas A. Ericsson;

vid punkten 4:o (angående utsträckning af nämndemäns rätt till ersättning
för biträde vid ransakningar i brottmål):

af herr A. P. Banielson, som yrkat, att utskottets motivering måtte
erhålla följande lydelse:

»Under uttalande af den uppfattning, att med uttrycket extra rättegångsdag
under lagtima ting icke bör kunna förstås annan än sådan dag,
som icke är i följd med vanliga tingsdagar, får utskottet, som ansett en
lämplig medelväg mellan de inom Riksdagen i ämnet uttalade meningar genom
ifrågavarande förslag vara trätfad samt icke funnit något att erinra mot den
föreslagna förhöjningen i anslaget, hemställa»;

vid punkten 7:o (angående anslag till nya lagberedningen):

af herrar H. P. P. Tamm, V. N. Ekenmanf R. G. von Hedenberg,
friherre A. R. von Kr eoner och K. Bohnstedt, som ansett, att Kongl. Maj:ts
förslag bort oförändradt af utskottet förordas;

af herrar P. Andersson och S. G. von Friesen, som yrkat, att utskottet
måtte föreslå anslagets nedsättande till 30,000 kronor.

Herr C\ Persson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit inom
utskottet i förestående hufvudtitels .behandling.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

y , > /A * . ; . .«v \ • .

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1892 års
riksstat
anslår:

Anvisning i kontant.
Kronor.	ö.
17,000	_
35,800	—
6,000	—
162,700	—
18,800	—
134,000	—
626,354	—
514,521
208,713
11,100	—-
55,000	—
1,781,400

3,571,388|—

Justitie Departementschefen

.........................................................................

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli....................................................................

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, förslagsanslag.........

Högsta domstolen. ..................................... • • ■ -.... ..........................................................

Justitiekanslersexpeditionen ......................................................................................................

Nedre justitierevisionen ............. ... ........i............................-.................... A.,......;.........................

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat ........................................................................

Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat .................................. .................................

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med derunder lydande justitiestat................................

Krigshofrätten..............................................................................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag.............................u............t .\.................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen....................................................................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag. Nuvarande belopp..............................................................................

Minskas med arfvoden till chefen och en subalternofficer vid upplösta kronoarbetsÖikas
med aflöning enligt stat till tjenstemännen vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

Förslagsanslag. Nuvarande belopp................................................................................

Minskas med...............................................................................................................

Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embets- och
Vård och underhåll af läns- och kronobäkten, reservationsanslag.......................................

Trp:t

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

<-i >>

. .

Litt. A.

riksstatens Andra hufvudtitel.

departementet.

kompaniet å Vaxholm ......

tjensteman, förslagsanslag

506,000: —

3,200: — 502,800: —

................. 8,500: — 511,300: -

................... 1,120,900: —

................... 6,800: — i, 114,100: —

59,500: —

1,625,400: —
65,000: —
30,000: —

Transport

Förslag till
blifvande
riksstat:

>O0 * kil

Anvisning i kontant.
Kronor.	Ö.
17,000	.
35,800	—
6,000	—
162,700	—
18,800	—
134,000	—
626,354	—
514,521	—
208,713	—
11,100	—
55,000
1,779,900	1

3,569,888!—

Statsutskottets Utlåtande K:o 3.

1892 års
riksstat
anslår:

Trp:t

S:ma


Anvisning i kontant.
Kronor.	ö.
3,571,388	_
84,000	—
12,000	—
18,000	—
100,000	—
64*219	—
U-li-lli'' i-
4,500	—
3,854,107

tai:iöuvT!

Ersättning åt personer, menigbeter och allmänna inrättningar för dem genom nya straff Medikolegala

besigtningar, förslagsanslag..............................................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .....................................................................

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag. Nuvarande belopp.....................

Ökas med....................................................................................................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag. Nuvarande belopp...................

Minskas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med...................................................

Extra utgifter, reservationsanslag................................................................................................

•il;"1 it

Statsutskottets ''Utlåtande N:o 3.

lagens införande frångångna bötcsandelar, förslagsanslag

.......

Transport

100,000

35,000

64,219

Summa

Förslag till blifvande
riksstat:
Anvisning i kontant.
Kronor.	ö.
3,569,888 84.000 12.000 18,000	II 1 1
135,000	—
64,212 4,500	—
3,887,600	—

lUh. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 2 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. Litt. B.

Tabell öfyer extra ordinarie anslagen under riksstatcns

Andra hufvndtitel.

•Justitiedepartementet Till arfvoden åt krigsliofrättens ordförande och fre militäre ledamöter För nya lagberedningen .............	Kronor.	Ö.
5,000 35.000 17,500 15.000
» Svea kofrätts förstärkning med eu öfvertalig division .
Till understöd åt förbättringskolonien vid Hall
Summa	72,500	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 3

Bil. Litt. C.

Redovisning öfver fångvårdsanstalternas besparingskassemedel för år 1890
(det sista år, för hvilket fullständigt afslutade räkenskaper finnas).

Debet. o;v
Behållning den 1 januari 1890...........................................................	344,906	49
/v; . 1 ,* f •-? i • ?1. ?f j i.: Inkomster:
Andel i arbetsinkomsten vid läns- och kronocellfängelserna 19,770: 11 Räntemedel....................................................... ............. 15,157: 23 Arbetsförtjenst, dels förverkad, dels tillhörande aflidne fångar in. m. ................................................................ 4,305: 48	39,238	82
Summa kronor	384,145	31
Kredit.
Utgifter: Bidrag till kolonien Hall: Underhållsafgift för elever, jemlikt kongl. blefven den 22 december 1887, den 13 april 1888 samt den 25 januari och 20 december 1889 för tiden från och med den 1 oktober 1889 till den 16 november 1890 eller för 03,985 underhållsdagar å 50 öre...... 31,992: 50 Understöd och belöningar åt frigifne m. m. 13,188: 99	k i * •'' 45,181	ji, 4!)
Behållning den 31 december 1890 ............................... ....................	338,903	82
Summa kronor	384,14531

Stockholm i kong!, fångvårdsstyrelsens kameralbyrå den 30 januari 1892.