Statsutskottets Utlåtande N:o 39 (Utlåtande 1895:Su39 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

N:o 39.

Ank. till Rikgd. kansli den 1 mars 1896, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående mantalspenningarnes
afskaf ande.

(I. A.)

Sedan till statsutskottet remitterats en inom Andra Kammaren af
herr T. Zetterstrand väckt motion (n:o 21), deri föreslagits, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag om afskaffande af
mantalspenningarne samt de personliga sjukvårds- och folkskoleafgifterna
äfvensom föreslå de förändrade föreskrifter i öfrigt, som deraf kunde varda
påkallade, hade utskottet i memorial n:o 11, enär denna motion, jemte
frågan om skrifvelse rörande mantalspenningarnes afskaffande, innefattade
ämnen, hvilka icke egde sammanhang med berörda fråga och
icke syntes utskottet tillhöra dess behandling, hemstält, att motionen
måtte till Andra Kammaren återlemnas.

Enligt utskottet tillhandakommet protokollsutdrag har Andra Kammaren
vid memorialets föredragning beslutit, att, sedan motionen, i
hvad densamma afsåge de personliga sjukvårds- och folkskoleafgifterna,
frånträdts, återförvisa densamma till statsutskottet.

I den sålunda till utskottets förberedande behandling hänvisade
frågan rörande mantalspenningarne har jemväl inom Andra Kammaren

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

förslag väckts af herr 0. H. Ström, hvilken i en äfven till utskottet remitterad
motion (n:o 25) hemstält, att Riksdagen måtte besluta, att mantalspenningarne
skulle upphöra från och med år 1897.

Jemte erinran att framställningar om mantalspenningarnes afskaffande
gjorts vid 1884, 1888 och 1889 årens riksdagar, men alltjemt
blifvit, i enlighet med utskottets förslag, af båda kamrarne afslagna,
får utskottet i minnet återkalla, hurusom skatteregleringskomitén
i sitt den 13 september 1882 afgifna utlåtande angående skatteförhållandena
i riket, under upptagande af den åsigt, att en personlig skatt
till staten fortfarande borde utgå, föreslog, att den ena af de personliga
skatterna, eller mantalspenningarne, måtte bibehållas, men att den
andra, den personliga skyddsafgiften, måtte upphäfvas. Såsom skäl för
mantalspenningarnes bibehållande anförde komitén, att denna skatt egde
gammal häfd och mer än de flesta andra skatter ingått i det allmänna
medvetandet, så att mantalspenningarne numera i viss mån kunde sägas
vara af det stora flertalet skattdragande uppfattade såsom ett uttryck
af det aktiva medborgareskapet; och härtill komme, att de i väsentlig
mån läge till grund för en stor del för lång tid gällande löningsöfverenskommelser,
Liksom ock i öfrigt för afgifter af flerahanda slag. I
öfverensstämmelse härmed föreslog Kongl. Maj:t 1883 års Riksdag att,
med mantalspenKingarnes bibehållande, den efter samma grund och
med lika belopp utgående personliga skyddsafgiften, eller första artikelns
bevillning, måtte upphöra; och blef detta förslag af Riksdagen
antaget.

Med inseende å hvad skattekomitén i ämnet anfört och då, förutom
befrielsen från den personliga skyddsafgiften, de fattigare samhällsklasserna
under senare åren beredts ytterligare skattelindringar
genan höjning i det så kallade existensminimum och genom afskaffandet
af den personliga fattigvårdsafgiften till kommunen, samt då mantalspeuringarne,
hvilka genom kongl. förordningen den 24 april 1863
bestämdes till 40 öre för fnan och 20 öre för qvinna samt fortfarande
utgöras med enahanda belopp, visserligen icke, med afseende å nuvarande
penningevärde, kunna betraktas såsom någon betungande skatt,
helst, enligt hvad i nämnda författning stadgas, befrielse från desammas
erläggande kan för fattigdom medgifvas, finner sig utskottet icke kunna
tillstyrka åtgärder i det syfte, ifrågavarande motioner afse, utan hemställer
:

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

a) att herr T. Zetterstrands omförmälda motion
icke må af Riksdagen bifallas; samt

b) att ej heller herr Ströms ofvanberörda motion
må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 1 mars 1895.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

. Herr H. P. P. Tamm har begärt få antecknadt, att han icke närvarit
inom utskottet vid förenämnda ärendes behandling.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1895.