Statsutskottets Utlåtande N:o 39 (Utlåtande 1891:Su39 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1891, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till staden Mariefred af viss Gripsholms kungsladugård
tillhörig mark.

(I. A.)

Sedan stadsfullmägtige i Mariefred vid särskilda sammanträden dels
den 6 oktober 1886, med anledning af framställning utaf stadens helsovårdsnämd
om beredande af aflopp för åtskilliga angifna, vid statens vestra gräns
belägna tomter, hvilka lede af vatten, godkänt ett af f. d. landtbruksstipendiaten
C. M. Nyström uppgjordt förslag till plan för afdikning af vattensjuka
trakter inom staden och dess närhet medelst upptagande af ett afloppsdike
å mark, som tillhörde Gripsholms kungsladugård, äfvensom till stadens utvidgning
å kungsladugårdens mark, enligt deröfver af bemälde Nyström upprättad
karta med åtecknad beskrifning, utvisande att den mark, som för berörda
ändamål erfordrades, utgjorde tillsammans 1,82 hektar af den så kallade
Munkhagen, tillhörande nämnda kungsladugård, dels ock den 29 december
samma år beslutit, att ansökning om expropriation af marken skulle göras,
så hade enligt hvad af det vid förestående, till Riksdagen den 23 sistlidna
januari aflåtna proposition (n:o 49) fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden
inhemtas, magistraten i Mariefred till Kongl. Maj:t insändt en af stadsfullmägtiges
ordförande, Adolph Sauer, gjord ansökning, att Kongl. Maj:t måtte
medgifva staden Mariefred rätt att tillösa sig berörda mark, hvarjemte
magistraten för egen del hemstält att nämnda mark måtte antingen få af
staden exproprieras eller ock tilldelas staden utan ersättning.

Till följd af härå erhållen remiss hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län till Kongl. Maj:t inkommit med utlåtande af
den 12 mars 1889 och dervid, med öfverlemnande af ej mindre från stadsfullmägtige
infordrad närmare utredning angående stadens behof uti ofvan
omförmälda hänseenden, än äfven förklaring af dåvarande arrendatorn af
Gripsholms kungsladugård, enkan Agnes Bergholm, anfört, att af hvad i
ärendet förekommit syntes vara ådagalagdt, dels att ofvanberörda tomter be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

svarades af vatten och att afdikning från desamma för ty måste af sanitära
skäl verkställas, dels ock att, om ifrågasatta afledningsdiket till följd af
markens lutningsförhållanden och andra omständigheter lämpligast borde fram
dragas i den föreslagna rigtningen, samma dike måste till undvikande af
skada å en å tomten n:o 33 belägen källa, som försåge stadens invånare
med dricksvatten, framdragas inom området för kungsladugårdens egor; hvartill
komme ej mindre att stadens planlagda område mot landsidan helt och
hållet begränsades af kronojord, så att någon utvidgning af stadens område
för erhållande af behöfliga och tjenliga byggnadsplatser icke kunde ernås,
med mindre mark af kronan dertill upplätes, än äfven att någon skada eller
olägenhet icke genom ifrågavarande marks afskiljande från kungsladugården
vare sig för kronan eller vederbörande arrendator syntes kunna uppstå;
och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande på grund häraf hemstält, att
staden måtte förklaras berättigad att i laga ordning expropriera ofvan omförmälda
område om l,s-j hektar.

Uti ett till Kongl. Maj:t afgifvet utlåtande af den 21 maj 1889 hade
kammarkollegium, med tillkännagifvande att Gripsholms kungsladugård om 9
mantal i Kernbo och Taxinge socknar vore genom domänstyrelsens kontrakt
den 13 maj 1857 utarrenderad till enkan Bergholm för 20 år från den 14
mars 1888 mot ett årligt arrende af 4,600 kronor, lika med Kongl. Maj:ts
befallningshafvande tillstyrkt, att det begärda området finge till staden Mariefred
upplåtas mot ersättning, som bestämdes enligt kongl. förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;
hvarjemte kollegium hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes vid en sådan upplåtelse
fästa följande vilkor, nemligen att ersättningssumman bland statsverkets
inkomster inginge och kungsladugårdens nuvarande arrendator finge
åtnjuta godtgörelse för förlusten af jorden med fem procent å ersättningssumman
genom nedsättning af arrendebeloppet; att det tilltänkta afloppsdike^
hvars upptagande och framtida underhåll skulle af staden ensam bekostas,
helt och hållet anbringades å det till staden upplåtna området och icke till
någon del å kungsladugårdens mark; att derest diket upptoges invid blifvande
rålinie mot kungsladugården, all dikesjord uppkastades på stadens mark; samt att
staden, innan gräfning af diket påbörjades, anbringade äfvensom för framtiden
underhölle stängsel vid diket å kungsladugårdens sida.

Jemväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt domänstyrelsen hade
blifvit i ärendet hörda; och hade sistnämnda styrelse, med förmälan att
arrenderätten till kungsladugården blifvit med styrelsens medgifvande af
Agnes Bergholm öfverlåt.en å J. A. Bergholm, hvilken uti afgifven förklaring
till alla delar instämt i det af förre arrendatorn meddelade yttrande, samt
att enligt 15:e punkten i det om kungsladugården gällande arrendekontrakt
Bih. till Riksd. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Åfd. 23 Raft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

arrendator)! vore skyldig att, der sådant för allmännyttigt ändamål å kronans
vägnar fordrades, afstå egendomen tillhörig mark äfvensom inkomstgifvande
lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den
förlust honom tillskyndades, lika med öfriga i ärendet hörda myndigheter
tillstyrkt, att ifrågavarande mark åt staden upplätes mot ersättning, som bestämdes
enligt kongl. förordningen den 14 april 1866 angående jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof, samt mot skyldighet att, derest dike
för afledande af vatten från stadens område förlädes i råskilnaden mot kungsladugården,
iakttaga de vilkor i afseende på dikets upptagande och underhåll
samt” anbringande och vidmagthållande af stängsel, som af kammarkollegium
föreslagits; hvarjemte domänstyrelsen hemstält, att den inflytande lösesumman
för marken finge på samma sätt som köpeskillingar för försålda mindre kronoegendomar
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till
skogsbörd tjenlig mark.

På grund af hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t nu föreslagit
Riksdagen att medgifva, dels att ofvan omförmälda, Gripsholms kungsladugård
tillhöriga mark om 1,82 hektar måtte med eganderätt få till staden
Mariefred upplåtas mot ersättning till kronan och arrendator^ hvilken ersättning
skulle bestämmas i den ordning, förordningen den 14 april 1866
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgade, samt
mot skyldighet för staden att om läget för den ofvannämnda afloppsledningen
samt dess upptagande och underhåll äfvensom i fråga om stängsels anbringande
utefter afloppsledningen och framtida underhåll iakttaga hvad åt
kammarkollegium i ärendet föreslagits, dels ock att den för marken inflytande
lösesumman måtte på samma sätt som köpeskillingar för försålda mindre
kronoegendomar få användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna fråga öfverlemnats,
får hemställa,

att Kongl. Majits ifrågavarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1891.