Statsutskottets Utlåtande N:o 37 (Utlåtande 1891:Su37 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1891, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
till Eslöfs köping af en del af militiebostället %
mantal Eslöf n:o 13 samt V8 mantal Eslöf n:is 15 och 17
i Vestra Sallerups socken af Malmöhus län.

(I. A.)

Hos Kongl. Maj:t hade, enligt hvad i förestående, till Riksdagen den
31 sistlidne januari aflåtna proposition (n:o 30) meddelats, kommunalfullmägtige
i Eslöfs köping år 1884 anhållit, att köpingen måtte berättigas att enligt
kongl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof den 14 april 1866 till sig lösa ett till sergeantsbostället % mantal
Eslöf n:o 13 samt % mantal Eslöf nås 15 och 17 hörande, inom gränsen
af den för köpingen faststälda plan i det närmaste granskapet af Eslöfs
jernvägsstation beläget jordområde, som enligt en af kommissionslandtmätaren
Th. Röing år 1883 upprättad karta med beskrifning innehölle en areal af
6,0769 har.

Enligt beslut den 28 november 1884 hade Kongl. Maj:t funnit berörda,
af boställets arrendator och vederbörande indelningshafvare bestridda samt
af domänstyrelsen afstyrkta ansökning ej föranleda vidare åtgärd, än att
domänstyrelsen anbefaldes att framdeles, innan efter dåvarande indelningshafvare^
afgång från tjensten auktion till boställets utarrenderande anstäldes,
hos Kongl. Maj:t göra hemställan om den åtgärd, som kunde erfordras med
afseende å den del af egorna, som läge inom Eslöfs köping.

Bih. till Riksd. Prof. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 23 Höft. (N:o 37—39.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Sedan indelningshafvaren under nästlidet år aflidit, i följd hvaraf
bostället komme att den 14 mars 1892 till statsverket indragas, hade
kommunalfullmägtige i Eslöf i en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning
anhållit att få från bostället köpa icke allenast förut omförmälda, å Röings
karta upptagna 6,0769 har, utan äfven derutöfver eu areal, som tillhopa med
nämnda område uppgifvits utgöra 21,985 har.

Af ansökningen bilagda utdrag af protokollen vid kommunalfullmägtiges
sammanträden den 1 och 5 augusti nästlidet år med dertill hörande handlingar
inhemtades, att, sedan komiterade blifvit af kommunalfullmägtige
utsedde för vidtagande af de åtgärder, som ansåges erforderliga för ifrågasatt
inköp af hela bostället eller större eller mindre del deraf, komiterade
föreslagit kommunalfullmägtige att göra anbud dels på de inom köpingens
planlagda område belägna delar, som å en af förste landtmätaren C. M.
Carlqvist år 1890 upprättad karta betecknats med a, innehållande 7,955 har,
deri inberäknade ofvan berörda 6,0769 har, dels ock på den å samma karta
med l utmärkta, utom köpingsområdet liggande mark med en areal af 14
har eller således tillsammans 21,955 har. Då i denna areal inginge åtskilliga,
af förutvarande arrendator^- af bostället och indelningshafvare åt
enskilda personer till byggnadsplatser och trädgårdar upplåtna egor, nemligen
i området a de med n:is 10—21 och 32—40 å Röings karta betecknade
tomter och i området b de å Oarlqvists karta under n:is 1—15 upptagna,
samt med afseende å dessa tomter afsigten med ett blifvande köp åt desamma
antoges förnämligast vara, att nuvarande innehafvare måtte beredas tillfälle
att förvärfva full eganderätt dertill, sä vidt detta kunde ske utan hinder
för genomförandet af den utaf Kongl. Maj:t faststälda plan för köpingen,
hade komiterade låtit verkställa särskild värdering genom tillkallade uppskattningsmän,
friherre W. G. von Schwerin, godsegaren G. Warholm och
ledamoten af Riksdagens Andra Kammare O. B. Olsson, å de ifrågavarande
tomterna, hvilka dervid uppskattats till ett värde af 34,470 kronor 90 öre.
Med tillkännagifvande att de i fråga om värdet af den återstående marken
sökt utröna detta, så vidt anginge en i samma mark inbegripen, med Kongl.
Maj:ts tillstånd från bostället mot viss årlig afgäld afsöndrad skolhustomt,
genom kapitalisering af den bestämda afgälden och beträffande den öfriga
marken genom jemförelse dels med skolhustomtens sålunda erhållna värde
och dels med under senare åren skedda köp, hade komiterade hemstält, att
köpingen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla att få köpa ofvan nämnda områden
a och b till följande pris:

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

Området a.	er SO	P	►p <i é	kronor	öre
Tomterna 10—21 och 32—40 å Röings karta enligt värdering........................................................................ Skolhustomten, 20 gånger afgälden, kronor 98: 64... Öfriga delar af området, 1—9 och 22—31 enligt Röings karta, efter 1,050 kronor per har .........	3 1 2	14 87 93	05 81 64	26,798 1,972 3,083	50 80 22
Således för området a	7	95	50	31,854	52
Området b.
Tomterna 1—15 å Carlqvists karta enligt värdering	3	18	—	7,672	40
De sydligast belägna 3 har efter 600 kronor per har	3	—	—	1,800	—
Öfriga delar af området efter 1,050 kronor per har	7	82	—	8,211	—
Således för området b eller tillsammans för båda områdena 49,537 kronor	14 92	öre.		17,683	40

Vid ärendets behandling inför kommunalfullmägtige hade såsom skäl
för bifall till förslaget framhållits den stora vigten för köpingen:
att komma i tillfälle att genomföra nödiga ga turegleringar;
att förvärfva eganderätt till den redan anlagda offentliga parken;
att få skolhustomten utvidgad och blifva i tillfälle att möjligen kunna
anlägga någon ny offentlig park; 1

att kunna få en plan för området utom köpingen uppgjord, innan ett
fortsatt bebyggande gjorde eu ordentlig gatureglering nästan omöjlig;

att blifva i tillfälle förhindra att genom olämpligt bebyggande utan
kontroll med afseende på det icke planlagda området en större eldfara komrne
att uppstå;

att, då vattnet från området öster om köpingen gånge genom köpingen
och dess kanal, men för en nödig reglering af nämnda aflopp fordrades
sänkning af kanalen och två jernvägstrummor, blifva i tillfälle öfvervaka,
att icke genom fortsatt bebyggande en större fara i sanitärt hänseende uppstode,
innan vattenafloppet blifvit regleradt; samt

att kunna bereda möjlighet för enskilde att skaffa sig full eganderätt
till af dem bebyggda tomter.

Härjemte anfördes, att i de flesta fäll tomterna vore så stora, att
köpingen vid blifvande försäljning borde kunna fördra, att hvad som behöfdes

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

för gatuutvidgning enligt den faststälda planen skulle, såsom annars i allmänhet
inom köpingen, vid inträffande ombyggnad eller nybyggnad fritt upplåtas
och att, om köpingen inköpte de föreslagna områdena, äfven öfverenskommelse
om behöfliga regleringar af tomternas gränser intill hvarandra
borde kunna åvägabringas.

Pa grund af de sålunda anförda skälen beslöto kommunalfullmägtige
hos Kongl. Magt anhålla att få köpa ofvan angifna områden till det af
komiterade föreslagna pris eller för sammanlagdt, 49,537 kronor 92 öre,
dervid fullmägtige ville framhålla, att köpingen icke hade någon som helst utsigt
eller afsigt att förtjena på den jord, som icke redan vore upplåten till tomter,
lika litet som den tänkte ockra med de redan af enskilde i bruk tagna tomterna,
utan ämnade köpingen på vilkor, som förut antydts, utbjuda dem åt
de nuvarande innehafvarne antingen på arrende mot erläggande af räntan å
det pris. köpingen komme att vidkännas för inköpet af dem, eller ock, med
undantag af en å två tomter, som framdeles komme att erfordras för blifvande
gaturegleringar, och för så vidt icke derigenom lades hinder i vägen
för utvidgning af gator enligt den faststälda planen samt nödiga ga tu- och
tomtregleringar, till inköp efter nämnda pris.

Efter erhållen remiss hade domänstyrelsen inhemtat och med eget utlåtande
till Kongl. Maj:t öfverlemnat öfver kommunalfullmägtiges berörda
framställning afgifna yttranden af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus
län samt af domänintendenten i länet och de till hans biträden vid
arrendevärderingar af landstinget och hushållningssällskapets förvaltningsutskott
utsedde personer.

De sistnämnde, hvilka, enligt hvad deras yttrande gåfve vid handen,
besigtiga! de egor, kommunalfullmägtige önskade få köpa, och granskat de
värden, hvartill dessa af komiterade upptagits, hade uttalat den mening, att
komiterade i allmänhet träffat en rigtig medelväg, och vid värderingen endast
anmärkt, att af tomterna ett par syntes vara för lågt och några andra för
högt uppskattade samt att, om jemkning härutinnan skedde på angifvet sätt,
en förhöjning i värdet skulle uppstå af 20 kronor 40 öre, hvilken såsom
värdeskilnad endast i det fall hade någon betydelse, om nuvarande tomtinnehafvare,
såsom kommunalfullmägtige antydt, berättigades att tillösa sig tomterna
till inköpspris eller öfvertaga dem mot arrende, motsvarande ränta å
köpeskillingen.

Under åberopande af kongl. brefvet den 18 maj 1888 angående beredande
af tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa lägenheter å de
kronans egendomar, som utarrenderades, och med framhållande att innehafvarne
af de å ifrågavarande områden belägna bebyggda lägenheter syntes
böra hafva berättigad anledning antaga, att de ej skulle sämre behandlas

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

än sådana lägenhetsinnehatvare, som i berörda kongl. bref afsåges, hade uppskattningsmännen
uttryckt den mening, att, derest Kongl. Maj:t skulle helt
och hållet eller delvis bifalla kommunalfullmägtiges ansökning, detta borde,
helst kommunalfullmägtige icke ovilkorligen förbundit sig att till lägenhetsinnehafvarne
åter försälja tomterna, utan fastmer låtit påskina, att vid upplåtelsen
skulle fästas förbehåll om kostnadsfritt afstående af jord till gator
in. m., endast ske med det uttryckliga vilkor, att köpingen förbunde sig
att till innehafvarne af de bebyggda lägenheterna mot inköpspris och skälig
godtgörelse för häfda kostnader försälja de delar af de bebyggda tomterna,
som icke ätginge till gator, dock under förbehåll att, om gata skulle göra
intrång på plats, hvarå byggnad nu stode, denna finge qvarligga, så länge
gällande byggnadsordning sådant medgåfve; och hade uppskattningsmännen
förklarat, att de ansåge sig under de af dem föreslagna vilkor obetingadt
kunna mot det erbjudna beloppet tillstyrka den ifrågasatta försäljningen.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län hade i sitt utlåtande
anfört, att köpingen Eslöf, hvars område blifvit taget frän de intill
nu ifrågavarande boställe gränsande hemman, under årens lopp till stor del
utsträckts jemväl till bostället, åt hvars egor en mängd tomter af hittills
varande indelningshafvare eller arrendator^- upplåtits till bebyggande. För
verkställande af gaturegleringar och för ordnande af köpingens sanitära förhållanden
vore det snart sagdt oundgängligt för köpingen att förvärfva
eganderätten till omförmälda lägenheter. Utöfver dessa tomters område hade
köpingen begärt att få tillösa sig endast så stor del, som för vinnande af
formliga egofigurer erfordrades. I följd häraf och då den del af bostället,
som återstode efter frånskiljande af det område, som köpingen önskade förvärfva,
synnerligen väl lämpade sig att sköta såsom jordbruksfastighet, hade
Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke något emot bifall till ansökningen att
erinra. Då i fråga om det af köpingen för området erbjudna belopp domänintendenten
med biträdande uppskattningsmän verkstält en detaljerad granskning
af de utaf köpingens förtroendemän tomterna åsätta värden och dervid
kommit till en hufvudsumma, som med endast 20 kronor 40 öre skilde sig
från köpingens förtroendemäns beräkning, ansåge sig Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som hyste fullt förtroende för uppskattningsmännens omdöme
härutinnan, i likhet med dem böra hemställa, att den af köpingen erbjudna
köpeskillingen måtte såsom för staten förmånlig varda antagen. Hvad åter
anginge de af uppskattningsmännen föreslagna bestämmelser beträffande de
tomter, å hvilka lägenhetsinneliafvarne tillhöriga byggnader blifvit uppförda,
så, utom det att befogade erinringar i allmänhet kunde göras emot förslag,
att ungefärligen enahanda förmån, som, vid förnyad utarrendering af kronodomän,
blifvit under vissa vilkor tillförsäkrad lägenhetsinnehatvare, bereddes

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

dylika innehafvare af lägenheter a kronodomäner som försåldes, syntes dessa
erinringar vara än mera befogade i ett fall sådant som detta. Köpingen
hade i sin ansökning förklarat sin afsigt icke vara att bereda sig någon inkomst
pa den jord, som redan blifvit till enskilda personer upplåten, utan
att köpingen i stället ville lemna dessa personer rätt att efter deras godtfinnande
antingen erhålla deras nu innehafvande tomter på arrende mot erläggande
af ränta å den köpeskilling, som köpingen för dem kunde komma
att få vidkännas, eller ock för samma pris få inköpa desamma med undantag
af en eller två tomter, som köpingen framdeles kunde komma att behöfva
för blifvande gaturegleringar. Någon anledning syntes derför icke förefinnas
att antaga, att dessa lägenhetsinnehafvares rätt behöfde af staten skyddas.
Det ville för öfrigt synas, som om inskränkningar i köpingens eganderätt,
derest en sådan erhölles af köpingen, vore så mycket betänkligare, som
härigenom resultatet möjligen kunde blifva, att ett vid upplåtelse åt köpingen
af eganderätten till ifrågavarande jordområde stadgadt vilkor lade hinder i
vägen för genomförande af den för köpingen fastställa plan. För köpingen,
hvilken i följd af öppnande af nya kommunikationsleder åt andra håll icke
längre befunne sig i framåtgående, vore det tydligtvis i dess eget intresse,
att invänarne icke blefve ruinerade genom att beröfvas sina lägenheter; och
det förefunnes så mycket mindre anledning för staten att stadga några bestämmelser
i fråga om lägenhetsinnehafvarne, som skäl fullständigt saknades
att betvifla fullgörandet af köpingens nu gjorda erbjudande åt desse.

Domänstyrelsen hade upplyst, att ifrågavarande boställes taxeringsvärde
för är 1889 utgjorde 73,000 kronor; att enligt en af förste landtmätaren
Carlqvist 1890 upprättad karta öfver boställets alla egor dessa innefattade
en sammanlagd areal af 118 har 26,s ar, deri ej inräknad af vägar, jernbanor
och kanaler upptagen mark; samt att vid verkstäld arrendeuppskattning
bostället ansetts, derest icke någon mark derifrån afskildes, böra i arrende
betinga 4,500 kronor, men, minskadt med den mark, som i ansökningen
afsåges, endast 3,170 kronor.

Åt'' domänstyrelsen hade vidare anförts, att de skäl, som af kommunalfullmägtige
åberopats till stöd för deras begäran om upplåtelse åt köpingen
af den mark, hvarom nu vore fråga, och hvaraf mer än en tredjedel läge
inom gränserna för köpingens planlagda område, syntes styrelsen ega full
giltighet; och då, på sätt Kongl. Maj:ts befallningshafvande anfört, genom
markens afskiljande ej uppstode något men för brukningen af bostället i öfrigt,
hade styrelsen, under förutsättning att marken ej vore för något särskild!
statsändamål behöflig, icke något att invända mot en öfverlåtelse å köpingen
af eganderätten till marken, dock med undantag af den deri ingående skolhustomten,
hvilken med en areal af 21 qvadratref 31 qvadratstänger redan

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

blifvit på grund af kongl. brefvet den 21 maj 1874 för alltid upplåten till

Vestra Sallerups församling till plats för skolhus jemte erforderligt plante ringsland

in. m. mot årlig afgäld af 60 kubikfot 8 kannor 85 kubiktum
korn, hvilken afgäld borde efter utgången af det om bostället mis 15 och
17 Eslöf då gällande arrende, som utlöpte den 14 mars 1887, omsättas i
penningar enligt det i kongl. förordningen den 23 juli 1869 bestämda medelvärde,
samt mot skyldighet för församlingen att, der sådant af boställsinnehafvarne
äskades, kring det afsöndrade området uppföra och underhålla stängsel.

Hvad anginge det vilkor, som domänintendenten med biträdande uppskattningsmän
ansett böra fästas vid en upplåtelse till köpingen för att i

möjligaste måtto trygga innehafvarne af bebyggda lägenheter å marken i

fråga vid besittningen af deras lägenheter, instämde domänstyrelsen i hvad
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i detta afseende yttrat och tilläte sig
derjemte påpeka, att, derest lägenhetsinnehafvarne icke ansett sig kunna
hysa förtroende till de uttalanden, som i protokollen vid kommunalfullmägtiges
sammanträden blifvit intagna rörande deras afsigter i fråga om nämnda
lägenheter, innehafvarne ej torde hafva underlåtit att sjelfva inkomma med
framställning i ämnet.

Då de värden, som läge till grund för den af köpingen erbjudna köpeskillingen,
blifvit å kronans vägnar af sakkunniga och tillförlitliga män vid
besigtning å stället granskade, utan att någon väsentlig anmärkning förekommit,
hade domänstyrelsen förmält sig icke hafva skäl att göra någon
erinran mot köpeskillingens belopp.

Domänstyrelsen hade derför hemstält, att ifrågavarande 21,955 har
måtte med undantag af skolhustomten, beräknad till 1,8781 har, mot den
erbjudna köpeskillingen, efter afdrag för hvad å skolhustomten belöpte, eller
således 47,565 kronor 12 öre, på vissa vilkor till Eslöfs köping öfverlåtas.

Med anledning deraf att under ärendets handläggning fråga uppstått,
huru vida området i fråga kunde vara behöfligt för utvidgning af jern vägsstationen
i Eslöf, hade öfver kommunalfullmägtiges framställning yttrande
inhemtats jemväl från jern vägsstyrelsen, som dervid, efter tagen del af handlingarna,
förklarat att från styrelsens sida icke vore något att i ämnet
erinra.

I anledning af hvad i ärendet förekommit har Kong!. Maj:t nu föreslagit
Riksdagen att medgifva:

dels att Eslöfs köping måtte få mot ett pris af 47,565 kronor 12 öre
och med tillträdesrätt den 14 mars 1892 tillösa sig ifrågavarande jordområde
om tillhopa 21,955 hektar med undantag af den till skolhustomt upplåtna
mark, beräknad till 1,8781 har, under vilkor:

att köpeskillingen erlades före tillträdet af området;

Statsutskottets Utlåtande N:o 37.

att köpingen, der så påfordrades, uppförde och underhölle erforderligt
stängsel mot boställets tillstötande mark; samt

att det område, köpingen förvärfvade, på köpingens bekostnad åsattes
på området belöpande andel i stamhemmanets mantal, hvarefter den köpingen
tillhörande hemmansdelen borde i öfverensstämmelse med hvad i kong!, brefvet
den 29 maj 1874 vore stadgadt angående mindre kronoegendomar, som försåldes,
i jordeboken upptagas under titel insockne frälse och för betecknande
af denna dess natur påföras ränta till kronan i likhet med andra frälseegendomar
i orten;

dels och att den inflytande köpeskillingen måtte, på samma sätt som
köpeskillingen för försålda mindre kronoegendomar, få användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning detta ärende remitterats,
har icke funnit något att erinra mot den af Kongl. Maj:t föreslagna
försäljningen eller vilkoren derför; hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 10 april 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

af herrar S. Nilsson, L. Jönsson, Anders Persson och G. Persson, som
ansett, att förutom öfriga, af utkottet föreslagna vilkor för förenämnda försäljning,
borde föreskrifvas, att Eslöfs köping skulle förbinda sig att till
innehafvarne af de bebyggda lägenheterna å ifrågavarande område mot inköpspris
och skälig godtgörelse för häfda kostnader försälja de delar af de
bebyggda tomterna, som icke åtginge till gator, dock under förbehåll att,
om gata skulle göra intrång på plats, hvarå byggnad nu stode, denna finge
qvarligga, så länge gällande byggnadsordning sådant medgåfve.