Statsutskottets Utlåtande N:o 36
Utlåtande 1892:Su36
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
N:o 36.
Ank. till Riksd. kansli den 17 mars 1892, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter sjömannen
Nikolaus Alfred österberg.
(I. A.)
Enligt hvad af eu utaf Kongl. Maj:t till Riksdagen afliden proposition
(n:o 35) af den 4 februari innevarande år inhemtas, hade sjömannen
Nikolaus Alfred Österberg från Visby, född den 13 april 1872 i Stockholm
af okända föräldrar, omkommit den 27 oktober 1890 under utrikes
sjöresa med ett i Haugesund i Norge hemmahörande fartyg; och hade
enligt den 11 april 1891 förrättad bouppteckning efter österberg, som
icke efterlemnat några kända arfvingar, hans qvarlåtenskap utgjorts af
dels ett kontant belopp af 70 kronor 74 öre, dels ock åtskilliga till
sammanlagdt värde af 20 kronor skattade klädespersedlar, hvilka vid
bouppteckningstillfallet ännu funnits i Haugesund.
Efter stämning till rådstufvurätten i Visby hade kammaradvokatfiskalen
yrkat, att Österbergs qvarlåtenskap måtte förklaras utgöra danaarf,
och då någon arfvinge efter Österberg icke under den efter dödsfallet,
förflutna tid af mer än natt och år gifvit sig tillkänna, hade rådstufvurätten
genom utslag den 14 december 1891, som vunnit laga kraft,
förklarat österbergs qvarlåtenskap böra såsom danaarf tillfalla kronan, i
följd hvaraf stadsfiskalen Sixten Jonzon, hvilken i egenskap af god man
för Österbergs okända arfvingar emottagit ofvan omförmälda till österbergs
qvarlåtenskap hörande kontanta belopp, förpligtats att till kronan
Statsutskottets Utlåtande N:o 36.
13
-aflemna redovisning öfver de af Jonzon i nämnda egenskap omhänderhafda
medel.
Redan innan berörda rättegång anhängiggjorts, hade enkan Christina
Lundgren i Visby i eu till Kong! Maj:t ingifven skrift anhållit,
att, då Österberg sedan sitt fjerde år varit såsom fosterson inackorderad
hos sökanden, Kongl. Maj:t måtte af gunst och nåd förläna sökanden
rätt till österbergs qvarlåtenskap.
Vid den underdåniga ansökningen hade funnits fogade dels ett af
två personer utfärdadt intyg, af innehåll, att Österberg, på sätt sökanden
uppgifvit, varit sedan sitt fjerde år såsom fosterson hos henne inackorderad
samt att Österberg under denna tid erhållit skolundervisning och
i öfrigt åtnjutit moderlig tillsyn och omvårdnad, dels ock ett af ordföranden
i fattigvårdsstyrelsen i Visby meddeladt bevis, att sökanden
befunne sig i behöfvande omständigheter.
I anledning af ansökningen hade utlåtanden afgifvits af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län samt kammaradvokatsfiskalsembetet,
hvilka tillstyrkt efterskänkande af kronans rätt till berörda
danaarf.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel, efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen tillkommande
provision, måtte på sökanden öfverlåtas.
Utskottet, som emot hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseenden
föreslagit, icke haft något att erinra, får alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 17 mars 1892.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
m till liiksd. Prot. 1892. 4 Sand. 1 Afd. 22 Häft.
3