Statsutskottets Utlåtande N:o 35 (Utlåtande 1895:Su35 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

N:o 35.

Ank. till Riksd. kansli den 1 mars 1895, kl. 1 e. ra.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående disposition
af förra länsrnansbostället 1f> mantal Fintorp
n:o 1 i Göteborgs och Bohus län. (I. A.)

Under åberopande af bifogadt protokoll öfver finansärenden för den
25 januari innevarande år, har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen aflåten,
till statsutskottets förberedande behandling öfverlemnad proposition (n:o 8)
föreslagit Riksdagen att medgifva:

att vid försäljning af förra länsmansbostället 1/2 mantal n:o 1 Fintorp
det å en af vice kommissionslandtmätaren Ivan Hedén upprättad
karta utmärkta område måtte från hemmanet i vederbörlig ordning afsöndras,

att de å berörda område befintliga bebyggda lägenheter, sådana de
vid fastställande af tomtindelning för området kunde vara till sina gränser
bestämda och i den mån hinder derför icke kunde anses föreligga i de
vid laga skifte å egorna till krono- och skattehemmanen Fintorp samt
gymnasiehemmanen Klef och Råghult meddelade bestämmelser angående
afsättande af mark för skifteslagets gemensamma begagnande, måtte innehafvande
till inlösen hembjudas mot de försäljningsvärden, som vid å
tomterna i vederbörlig ordning verkstäld uppskattning kunde varda dem
åsätta, samt med skyldighet för tomtinnehafvare att vara underkastad de
föreskrifter, hvilka såväl i fråga om skyldighet för tomtinnehafvare att

Bill. till Rikscl. Prot. 1835. 4 Samt. 1 Afd. 23 Haft. (N:o 35.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

utan ersättning bortflytta byggnader, som af honom innehades å mark,
afsedd för fiskeläget Bovallsstrands gemensamma behof eller till upplåtande
af nya tomter, som ock i (ifrigt kunde vid tomtindelningens fastställande
varda meddelade,

att, der hembud af dylik tomt ej inom tid, som Kong! Maj:ts befallningshafvande
egde bestämma, antoges eller för köpeskillingens erläggande
stäldes sådan säkerhet, som här nedan omförmäles, tomten skall å offentlig
auktion till den högstbjudande försäljas,

att hvad af omförmälda område i öfrigt befunnits lämpligt till byggnadsplatser
för enskilde måtte fördelas i tomter, samt tomterna hvar för
sig å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas,

att med köp af tomt jemväl skulle följa rätt till andel i den mark,
som vid tomtindelningens fastställande kunde komma att afsättas till vägar
eller i öfrigt för gemensamt begagnande af tomtinnehafvarne och egaren
af hufvurlgården Fintorp såsom innehafvare af det till lastage- och bryggeplats
för hufvudgården afsedda utrymme,

att köpare af tomt, som enligt nu föreslagna bestämmelser försåldes,
skulle, derest han sådant åstundade, ega inbetala köpeskillingen inom
loppet af tio år med en tiondedel årligen, så vida han, förutom inteckning
för köpeskillingsbeloppet, stälde säkerhet, som af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
godkändes, der tomten vore bebyggd, för köpeskillingens inbetalning
på föreskrifvet sätt och, der tomten vore obebyggd, för fullgörande af de
afbetalningar, som erfordrades för halfva köpeskillingens erläggande, samt
med det ytterligare vilkor i fråga om obebyggd tomt att, om tomten ej
före utgången af det femte året blifvit med byggnad försedd, ogulden
köpeskilling då skulle anses till betalning genast förfallen,

att upplåtelserna skulle ega rum med iakttagande af de rörande
jordafsöndring i kongl. förordningen den 6 augusti 1881 meddelade föreskrifter,

att köpeanbud å tomt, som utbjödes å auktion, skulle af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande pröfvas,

att, sedan en tiondedel af köpeskillingen blifvit erlagd och för återstoden
stälts sådan säkerhet, som ofvan nämnts, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
egde utfärda köpebref å tomten med deri intagen förpligtelse
för köparen ej mindre att ensam vidkännas lagfartskostnad och andra med
köpet förenade utgifter än äfven att till statsverket erlägga den årliga afgäld,
som i vederbörlig ordning kunde varda bestämd, samt

att de för försålda tomter inflytande köpeskillingar måtte på samma
sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar användas
till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inheintas, att domänstyrelsen, med
tillkännagifvande att det genom kammarkollegii kontrakt den 25 april
1870 på tjugu års tid från midfastan 1871 utarrenderade indragna länsmansbostället
V2 mantal Fintorp n:o 1 i Tossene socken och Sotenäs härad
af Göteborgs och Bohus län lemnade i årligt arrende endast trehundra
kronor, i skrifvelse den 7 december 1888 hemstält, att, enär Ivongl. Maj:ts
befallningshafvande i länet ansett anledning icke förefinnas att åt kronan
fortfarande bibehålla nämnda hemman, hvilket icke heller lämpligen kunde
för något skogsväsendets ändamål användas, detsamma måtte få under de
i kongl. brefvet den 29 maj 1874 omförmälda vilkor å offentlig auktion
till den högstbjudande försäljas med tillträdesrätt för köpare den 14
mars 1891.

Vid ärendets föredragning den 31 december 1888 hade Kongl. Maj:t,
med afseende derå att, enligt hvad upplyst blifvit, fiskeläget Bovallsstrand
till en del vore beläget å det ifrågavarande hemmanets område, funnit
godt anbefalla domänstyrelsen att föranstalta om utredning, huruvida skäl
kunde förefinnas att från försäljning undantaga de delar af hemmanets
område, som för närvarande vore använda till tomtplatser i fiskeläget eller
kunde dertill lämpligen afsättas, samt att derefter å nyo underställa ärendet
Kongl. Maj:ts pröfning.

Sedan undersökning å stället verkstälts af vederbörande domänintendent
och länsmannen i orten, hade domänstyrelsen med skrifvelse den 24
januari 1890 öfverlemnat ett af bemälde tjensteman afgifvet yttrande,
deruti de upplyste, att hemmanets egoområde enligt en vid laga skifte år
1840 af A. M. Wetterström upprättad karta med beskrifning utgjordes af
25 tunnland tomter och åker, 2 tunnland äng samt 103 tunnland af berg
hufvudsakligen bestående afrösningsjord; att den till hemmanet hörande
strand, der för närvarande 21 lägenheter vore upplåtna åt fiskare mot en
årlig afgäld af 261 kronor 50 öre och der tjenliga platser till dylika lägenheter
funnes till långt större antal, hade en längd af 1,700 fot och så väl
genom sin belägenhet som i öfrigt lämpade sig synnerligen väl till tomter
åt fiskare; samt att dylika strandplatser under det pågående stora sillfisket
vore särdeles eftersökta och jemväl under vanliga förhållanden hade
stort värde.

I berörda yttrande hade förrättningsinännen derjemte såsom sin åsigt
uttalat, att hemmanet, i fall det skulle försäljas, borde delas i två lotter,
af hvilka den del, som vore lämplig till tomtplatser, borde afyttras för
sig, och återstoden säljas särskilda att till tomtplatser lämpade sig det
område af hemmanet, som begränsades å en sida af hafvet, i sydvest
af rågången mot skattehemmanet Fintorp från stranden intill det vid ego -

Statsutskottets Utlåtande N:o 2.

figuren 4-56 å förutnämnda karta betecknade knäet, vidare af en rät linie
slutande vid en punkt å egogränsen mot Råghult, belägen omkring 400
fot från hafvet och derifrån till hafvet till den med 481 betecknade
figuren å kartan; samt att, sedan särskild karta och beskrifning öfver
denna del af landtmätare upprättats, densamma borde från hemmanet afsöndras,
hvarvid väg från hufvudgården till Bovallsstrand och utrymme
för lastageplats å sistnämnda ställe skulle undantagas. Fästes åter afseende
dervid, att nuvarande lägenhetsinnehafvare måtte varda tryggade
i besittningsrätten till de tomtplatser, de innehade, ansåge förrättningsmännen,
att hela egendomen, i stället för att försäljas, borde utarrenderas
under vilkor, att lägenhetsinnehafvarne egde rätt att bibehålla sina tomter
mot nu utgående afgälder.

Jemte åberopade, af domänintendenten och länsmannen afgifna yttrande
hade domänstyrelsen tillika öfverlemnat inhemtadt utlåtande från
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet, som anfört, att fiskeläget Bovallsstrand
vore ett samhälle, som gått framåt och med sitt, särskildt med
hänsyn till nu förekommande rikliga sillfiske, fördelaktiga läge val också
fortfarande komine att så göra. För den händelse fiskeläget Bovallsstrands
intressen särskildt skulle tillgodoses, syntes det önskligt och lämpligt att
vid försäljning af ifrågavarande hemman undantaga icke allenast det område
deraf, som nu användes till tomtplatser vid Bovallsstrand för att
bereda innehafvare deraf tryggad besittningsrätt för framtiden på skäliga
vilkor, hvilket antagligen icke skulle låta sig göra, om äfven detta område
försåldes på stadgadt sätt, utan jemväl det område, som ytterligare vore
till tomtplatser användbart för att på lämpligt sätt upplåtas till boningsplatser
å fiskeläget. Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade derför tillstyrkt, att
det af domänintendenten och hans biträde utmärkta område måtte från försäljningen
undantagas för att på nedan angifvet sätt disponeras, äfvensom
att för sådant ändamål området måtte af landtmätare uppmätas och å
karta läggas, dervid väg från hufvudgården till Bovallsstrand jemte utrymme
för nödig lastageplats borde undantagas för hufvudgårdens behof,
och att återstoden af området måtte i laga ordning från hemmanet afsöndras.
I fråga om dispositionen af det undantagna området ansåge
Kongl. Maj:ts befallningshafvande lämpligast, att innehafvarne af redan
utlagda tomtplatser och blifvande innehafvare af nya sådana platser tillförsäkrades
rätt att mot skälig afgäld till statsverket, som kunde af domänintendenten
med biträde af två nämndemän föreslås och af domänstyrelsen
bestämmas, arrendera tomterna med rätt för dem att efter anmälan kunna
mot köpeskilling, som på enahanda sätt kunde bestämmas, förvärfva eganderätten
till arrenderad tomtplats, för hvilket ändamål det icke bebyggda

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

området borde indelas i lämpliga tomter i sammanhang med ofvanberörda
landtmäteriförrättning.

För egen del hade domänstyrelsen anfört, att då aisigten med det
styrelsen genom förenämnda kongl. bref den 31 december 1888 gifna
föreläggande syntes vara, att sådana åtgärder med hemmanet vidtoges, som
lände de vid Bovallsstrand bosatte fiskare till gagn och fiskeläget i dess
helhet till framtida utveckling, styrelsen ansåge lämpligaste utvägen härtill
vara, att hemmanet i sin helhet fortfarande utarrenderades, med styrelsen
förbehållen rätt att i kontraktet gifva nuvarande tomtinnehaivare tryggad
besittningsrätt till sina jordinnehaf mot afgälds erläggande till arrendatorn
af hufvudgården och med rätt derjemte att från arrendet undantaga det
af domänintendenten och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i öfrigt föreslagna
område för vidtagande af för fiskelägets utveckling lämpliga
åtgärder.

Då ärendet den 18 april 1890 inför Kongl. Maj:t anmäldes, hade
Kongl. Maj:t förordnat:

att, sedan det af domänintendenten och länsmannen i orten till utsträckningen
närmare angifna område af hemmanet, hvilket område dels
redan vore användt till tomtplatser för fiskeläget, dels lämpade sig att
dertill afsättas, blifvit af landtmätare uppmätt och å karta lagdt, detta
område borde i laga ordning från hemmanet afsöndras, med iakttagande
dervid, att väg från hufvudgården till Bovallsstrand och utrymme för
lastageplats å sistnämnda ställe för hufvudgårdens behof undantoges;

att öfriga delen af hemmanet, med inberäkning af nyssnämnda lastageplats,
skulle genom domänstyrelsens försorg under de i kongl. brefvet den
29 inaj 1874 omförmälda vilkor å offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1891;

att den del af ofvan angifna, till tomtplatser afsedda område af hemmanet,
som icke redan vore bebyggd, skulle i sammanhang med nyssnämnda
landtmäteriförrättning indelas i lämpliga lotter, hvilka derefter hvar för
sig skulle genom domänstyrelsens försorg under de i nyssberörda kongl.
bref stadgade vilkor å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas
med tillträdesrätt för köparen påföljande midfasta;

att, hvad anginge dispositionen af den redan bebyggda delen af nyssnämnda
område, de nuvarande tomtinnehafvarne egde att jemväl efter midfastan
1891 tills vidare bibehålla sina lägenheter mot utgörande till statsverket
af den afgäld, som af dem för närvarande till hemmanets arrendator
erlades; samt

att, sedan dessa lägenheter blifvit å marken utstakade och å karta
lagda, domänstyrelsen skulle ega underställa Kongl. Maj:ts pröfning frågan

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

om deras framtida disposition, då Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande,
huruvida åt tomtinnehafvare, som sådant önskade, kunde beredas rätt att
till uppskattningsvärde, ej understigande tjugu gånger den nuvarande afgäldens
belopp, under eganderätt till ösa sig de tomter, som af dem innehades.

I skrifvelse den 9 juni 1893 hade nu domänstyrelsen, jemte det styrelsen
redogjort så väl för de förhållanden, som dittills vållat uppskof med
de enligt Kongl. Maj:ts beslut anbefalda åtgärder, som ock för de beslut,
indika tid efter annan meddelats angående hemmanet Fintorps utarrendering
under tiden från den 14 mars 1891 till samma dag 1894, öfverlemnat
eu af vice kommissionslandtmätaren Ivan Hedén, enligt meddeladt
förordnande, upprättad karta öfver fiskeläget Bovallsstrands reglering och
indelning i tomter jemte dertill hörande beskrifning äfvensom ett på föranstaltande
af styrelsen utaf samme landtmätare med biträde af gode män
uppgjordt förslag till mantals åsättande å de särskilda tomterna.

Af berörda handlingar och karta inhemtades,

att det a kartan utmärkta området innefattade en areal af sammanlagdt

8 hektar 79 ar 62 qvadratmeter, fördelad på följande sätt:

lastageplats för hemmanet .........................

24 bebyggda och af fiskare disponerade

landtomter....................................

70 obebyggda landtomter ..........

9 bebyggda salteritomter ...........

29 obebyggda salteritomter .......

oindelade bergområden ...............

vid tomtindelningen bestämda samfälliga

undantag för gator, torg m. m............ 1

skifteslagets -väg, utlagd till 5 meters
bredd, jemte bryggeplats......................

att tomterna bestämts till en areal af 225—-400 qvadratmeter, med
jemkning efter lokala förhållanden, och gatorna till 5 meters bredd, dock
att, der utrymmet ej annorlunda medgåfve, tvärgator tagits till 4 meters
bredd;

	11	ar 58 qvadratmeter
	73	» 48	»
2 hektar	46	> 02	»
	6	» 20	»
	23	» 10	»
3	16	» 33	»
1	96	•''> 88	»
	0,ö	> 03	»

att strandplatser med fritt utrymme till djupvatten för bryggor, sjöbodar
eller salterier bestäints till cirka 12 meters bredd;

att de redan befintliga tomtplatserna reglerats på samma gång som
de mellan dem befintliga upplagsplatser och hagar, hvilka såsom åker häfdades
och innehades af vissa tomtinnehafvare, äfvensom den i öfrigt till
bebyggande lämpliga delen af området indelats till nya tomtplatser;

att vid tomtindelningen aftal träffats dels om utbyte i visst fall af

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

bebyggd tomt mot föreslagen ny tomt, dels ock derom att smärre ekonoinihus,
som af tomtinnehafvare innehades vare sig å föreslagna allmänna
platser, torg eller gator eller ock å andra än de såsom bebyggda antecknade
tomterna, skulle af husegarne sjelfva utan ersättning inom viss tid
bortfly ttas;

att till det för hufvudgårdens behof af lastageplats afsätta område
väg ansetts böra vara gemensam för hufvudgården och fiskeläget;

samt att enligt instrumentet öfver den föreslagna mantalsfördelningen
såväl vägen till som ock de s. k. östra sjöbryggorna äfven före det å
egorna till krono- och skattehemmanen Fintorp samt gymnasiehemmanen
Klef och Räghult verkstälda laga skifte varit af samfäld natur och till
följd deraf nödigt vattenområde härtill jemväl samfäldt för hela skifteslaget,
hvarför från mantalsfördelningen undantagits de å Hedéns karta
med nås 134, 135 och 136 betecknade salteritomter.

Vid öfverlemnandet af dessa handlingar hade domänstyrelsen hemstält,
att Kongl. Maj:t måtte godkänna den uppgjorda tomtindelningen,
hvarjemte domänstyrelsen, som ansett fördelning af mantalet mellan hvarje
särskild tomtplats och hemmanet i öfrigt böra ske, anhållit om bemyndigande
att, sedan särskildt mantal i behörig ordning sålunda åsatts tomterna
hvar för sig äfvensom återstående delen af hemmanet, dels åt innehafvarne
af de bebyggda tomterna hembjuda desamma till öfvertagande med
full eganderätt under de vilkor och i den ordning, som i allmänhet kunde
varda stadgad för särskild föryttring utan auktion af lägenheter å kronans
egendomar, dels ock föranstalta om utbjudande å offentlig auktion af
samtliga obebyggda tomter äfvensom hemmanets hufvuddel med de bebyggda
tomter, hvilkas innehafvare ej begagnat sig af den dem erbjudna lösningsrätt,
och den för hemmanets behof undantagna väg till Bovallsstrand och
lastageplats.

Vid domänstyrelsens berörda heställan hade kammarkollegium i afgifvet
utlåtande icke funnit annat att erinra, än att, då en sådan mantalssättning,
som den domänstyrelsen föreslagit, ej öfverensstämde med gällande
författningar, kollegium ansåge, att upplåtelsen af de till tomter afsedda
områden borde ega rum med iakttagande af de rörande jordafsöndring i
nådiga förordningen den 6 augusti 1881 meddelade föreskrifter, samt att
tomterna och lastageplatsen borde försäljas med rätt till andel i de för
fiskelägets gemensamma behof afsätta vägar m. in.

I sammanhang med infordrandet af nyssberörda, af kammarkollegium
afgifna utlåtande hade Kongl. Maj:t den 30 december 1893 bemyndigat
domänstyrelsen att under ett år från den 14 mars 1894 ombesörja hemmanet
Fintorps skötsel och vård på de för kronan fördelaktigaste vilkor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

med iakttagande att såsom vilkor för den tomtinnehafvarne å redan bebyggda
delar af det till tomtplatser för fiskeläget Bovallsstrand afsedda
område af hemmanet medgifna rätt att tills vidare bibehålla sina lägenheter
skulle för tiden intill den 14 mars 1895 gälla, att de till den brukare,
som å hemmanet kunde varda antagen, fortfarande skulle erlägga för
lägenheterna förut utgående afgälder.

Med anledning af en utaf Erik Tilländer och Amandus Tilländer gjord
ansökning hade Ivongl. Maj:t derjemte den 6 juli 1894 förklarat, att hinder
från kronans sida ej mötte, ått sökandena, derest nuvarande arrendatorer
af hemmanet Fintorp dertill lemnade tillstånd, finge å de tomter, som å
den af Hedén upprättade kartan öfver fiskeläget Bovallsstrand vore betecknade
med n:is 112, 113 och 114, uppföra magasin för sillsaltning,
med rätt för sökandena att jemväl efter nu löpande arrendeperiods utgång,
så länge marken vore i kronans ego, tills vidare och intill dess
Kongl. Maj:t annorlunda förordnade, för angifna ändamålet disponera
samma tomter; och skulle domänstyrelsen ega att bestämma beloppet af
den afgäld, som af sökandena borde för ifrågavarande tomtupplåtelse utgöras
för tiden efter den 14 mars 1895.

För egen del har herr statsministern och departementschefen anfört,
att Kongl. Maj:t den 10 april 1891 föreslagit Riksdagen att medgifva, att,
der å kronoegendom, som med tillämpning af gällande bestämmelser försåldes,
funnes lägenhet, hvilken ansåges kunna, utan att hufvudgårdens
försäljning till skäligt pris derigenom försvårades, från egendomen afsöndras
och särskild! för sig afyttras, på Kongl. Maj:t finge ankomma att
utan auktion med full eganderätt upplåta sådan lägenhet åt innehafvaren
under vilkor, att, sedan värdet å lägenheten blifvit i den för arrendeuppskattningar
stadgade ordning utrönt, för lägenheten erlades en köpeskilling
motsvarande detta värde, att köparen skulle, derest han sådant åstundade,
ega inbetala köpeskillingen under loppet af tio år med en tiondedel årligen,
såvida han för fullgörande häraf stälde godkänd säkerhet, samt att
upplåtelsen skulle ega rum med iakttagande af de rörande jordafsöndring
i kongl. förordningen den 6 augusti 1881 meddelade föreskrifter. Denna
Kongl. Maj:ts framställning, som, enligt hvad det den kongl. propositionen
bilagda statsrådsprotokollet utvisade, afsåg äfven sådana lägenheter, hvilka
mera egde karakteren af byggnadstomter än jordbrukstorp, hade, enligt
hvad Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1891 anmält, af Riksdagen bifallits.
I öfverensstämmelse med grunderna för detta Kongl. Maj:ts och
Riksdagens beslut, hvilket, jemte åtskilliga i fråga om beslutets verkställande
meddelade närmare bestämmelser, kungjorts genom kongl. brefvet
till domänstyrelsen den 22 december 1893, ansåge departementschefen, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

de nu redan bebyggda lägenheterna å ofvan omförmälda, till afsöndring från
hemmanet Fintorp afsedda område, hvilka lägenheter icke kunde antagas vara
för hufvudgårdens brukning erforderliga, borde med de förbehåll och vilkor,
som komme att föreslås, hembjudas innehafvarne till inlösen mot den
köpeskilling, som i vederbörlig ordning kunde varda för lägenheterna bestämd.

Beträffande dispositionen i öfrigt af hemmanet Fintorp hade Kongl.
Maj:t redan den 18 april 1890 meddelat nådigt beslut, hvilket, sedan de
i samma beslut föreskrift^ förberedande åtgärderna numera blifvit verkstälda,
synts böra, med några mindre af förhållandena betingade ändringar,
afseende, bland annat, att upplåtelsen af nya tomter skulle ega rum
med iakttagande af de i kongl. förordningen den 6 augusti 1881 meddelade
föreskrifter, samt att den afgäld, som för dessa tomter kunde varda
bestämd, skulle, likasom ock afgälder för de redan bebyggda tomterna, ingå
till statsverket, bringas till verkställighet.

I afseende å Kongl. Maj:ts sistberörda beslut ansåge departementschefen
sig böra i korthet erinra om innehållet af nu gällande bestämmelser
angående försäljning af mindre kronoegendomar.

På derom af Kongl. Maj:t gjord framställning medgaf Riksdagen år
1874, att sådana kronan tillhöriga, under kammarkollegii förvaltning stälda
och för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för
hvilka årliga arrendeafgiften icke öfverstege 200 kronor och hvilkas bibehållande
åt kronan icke på grund af befintlig skogstillgång eller af annan
särskild anledning påkallades, finge, i den mån derom gällande arrendekontrakt
efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt slut, under iakttagande
af de föreskrifter Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt meddela, på
offentlig auktion försäljas till den högstbjudande under vilkor, att köpare,
som sådant åstundade, skulle ega att, efter derom vid auktionen gjord anmälan,
inbetala köpeskillingen under loppet af sex år med en sjettedel
årligen, så vida han för fullgörandet deraf vid auktionstillfället stälde
säkerhet, att högsta anbudets antaglighet understäldes Kongl. Maj:ts pröfning,
att försäljningen skulle ega rum utan förbehåll af'' någon kronotionde
eller sådan grundränta, som utginge endast af kronoskatte-egendornar,
samt att, sedan köpebref utfärdats, de sålda hemmanen och lägenheterna
skulle komma att i jordeboken upptagas under titel uitsockne
eller allmänt frälse» och för betecknande af denna deras natur påföras
ränta till kronan i likhet med andra frälsehemman i orten. Detta beslut
meddelades vederbörande till efterrättelse genom kongl. brefvet den 29
maj 1874 och hade sedermera på Riksdagens derom gjorda framställning
enligt kongl. bref den 6 juni 1879 vunnit tillämpning jemväl å de egendomar
med enahanda arrendeinkomst, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit

Bill. till Bikta. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

under kammarkollegii eller numera domänstyrelsens förvaltning. Vidare
hade Riksdagen år 1885 lemnat sitt bifall till ett af Ivongl. Maj:t framstäldt
förslag att, när fråga uppstode om försäljning af kronolägenhet,
hvilken ej varit för statsverkets räkning utarrenderad, men som uppenbarligen
vore eller vid verkstäld arrendeuppskattning funnes vara af sådan
beskaffenhet, att för densamma icke kunde påräknas högre årligt arrende
än 200 kronor, det finge ankomma på Kong! Maj:t att bestämma om
lägenhetens försäljning under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 stadgade
vilkor.

I skrifvelse den 14 juni 1887 hade Riksdagen derefter, med bifall
till en af Kongl. Maj:t gjord framställning, medgifvit, att, med några få
undantag, kronans samtliga i de norrländska länen belägna utarrenderade
jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstege 200 kronor, men ej 500 kronor
och hvilkas bibehållande i sin helhet eller delvis åt kronan icke af befintlig
skogstillgång eller annan särskild anledning påkallades, finge, i den
mån arrendekontrakten efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt slut,
å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas under de i kongl.
brefvet den 29 maj 1874 bestämda vilkor och med iakttagande att, der
egendomen tillhörande skogsmark undantoges från försäljning, den till försäljning
afsedda delen af egendomen före dess utbjudande värderades i
den ordning, som vore stadgad för arrendeuppskattningar. Hvad sålunda
beslutits hade meddelats till efterrättelse genom kongl. brefvet den 27
juni 1887.

Derjemte hade Riksdagen år 1888, jemväl på framställning af Kongl.
Maj:t, medgifvit, att vid inträffande arrendeledighet af sådana söder om
Norrland belägna, under förvaltning af domän styrelsen stälda och för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, hvilka i arrende lemnade mer
än 200 kronor, men icke utöfver 400 kronor, det finge bero af Kongl.
Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna, huruvida egendomen
fortfarande borde för kronan bibehållas eller till större eller mindre
del försäljas, samt att, der Kongl. Maj:t pröfvade försäljning böra ega rum,
densamma skulle ske i den ordning och under de vilkor, som enligt kongl.
brefvet den 29 maj 1874 gälde för försäljning af mindre hemman och
lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda bestämmelser, Kongl.
Maj:t kunde finna lämpligt att, i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen
meddela; varande detta Riksdagens beslut till efterrättelse kungjordt
genom kongl. brefvet den 18 maj 1888.

Slutligen hade Riksdagen år 1891, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, medgifvit, att vid inträffande arrendeledighet af sådana
söder om Norrland belägna, under förvaltning af domänstyrelsen

Statsutskottets Utlutande N:o 35.

stälda och för statsverkets räkning utarrenderade egendomar, hvilka i
arrende lemnade mer än 400 kronor, men icke utöfver 500 kronor, det
iinge bero af Kongl. Maj:t att, efter omständigheterna i hvarje fall, förordna,
huruvida egendomen fortfarande borde för kronan bibehållas eller
till större eller mindre del försäljas, samt att, der Kongl. Maj:t pröfvade
försäljning böra ega rum, densamma skulle ske i den ordning och under
de vilkor, som enligt kongl. brefvet den ‘29 maj 1874 gälde för försäljning
af mindre hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte af de särskilda
bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt att, i allmänhet
eller i vissa fall, för försäljningen meddela. Hvad sålunda beslutits har
till efterrättelse kungjorts genom kongl. brefvet den 29 maj 1891.

Dessa af Riksdagen meddelade bestämmelser angående försäljning af
mindre kronolägenheter hade förut alltid ansetts innefatta rätt för Kongl.
Maj:t att låta på auktion försälja kronolägenhet antingen i dess helhet
eller fördelad i lotter, äfven om lotterna icke varit afsedda att brukas
såsom jordbrukslägenheter, och på denna uppfattning af bestämmelsernas
innehåli grundade sig äfven Kongl. Majrts den 18 april 1890 meddelade
beslut, att vid försäljning af hemmanet Fintorp en del af hemmanets egoområde
skulle fördelas i lotter, hvilka derefter skulle hvar för sig å offentlig
auktion till den högstbjudande försäljas.

I skrifvelse den 9 maj 1894, hvari Riksdagen anmält sitt beslut i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder i syfte att
åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att bilda egna jordbruk,
hade emellertid Riksdagen, bland annat, förklarat sig anse, att, då
vid försäljning af kronodomän det befunnes lämpligt att i större eller
mindre mån stycka densamma till tomtplatser, frågan derom borde göras
till föremål för Riksdagens pröfning.

Med afseende å hvad Riksdagen sålunda anfört ansåge departementschefen,
att frågan om hemmanet Fintorps disposition, i hvad den afsåge
styckning af eu del af hemmanets egoområde till tomter och tomternas
försäljning vare sig genom hembud åt nuvarande innehafvarne eller på
offentlig auktion, borde underställas Riksdagens pröfning; och hade departementschefen
derför hemstält, att den nu föreliggande propositionen
måtte till Riksdagen aflåtas.

Utskottet, som tagit del af de till detta ärende hörande handlingar,
har emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke haft annat att erinra
än att utskottet, i öfverensstämmelse med hvad nästlidet års Riksdag, i
enlighet med utskottets hemställan, beslöt med anledning af då framlagd

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

proposition angående åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade
bereda tillfälle att bilda egna jordbruk, ansett, att äfven obebyggda,
tomter af ifrågavarande jordområde böra, efter i vederbörlig ordning skedd
uppskattning, kunna till åsatt saluvärde afyttras, och att följaktligen dessa
tomter, först sedan sig visat, att sådant anbud icke inom viss föreskrifven
tid under hand inkommit, böra å offentlig auktion till den högstbjudande
försäljas.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

att vid försäljning af förra länsmansbostället y2
mantal n:o 1 Fintorp det å Hedéns karta utmärkta område
må från hemmanet i vederbörlig ordning afsöndras,
att de å berörda område befintliga bebyggda lägenheter,
sådana de vid fastställande af tomtindelning för
området kunna varda till sina gränser bestämda och i
den mån hinder derför icke kan anses föreligga i de
vid ofvan omförmälda laga skifte meddelade bestämmelser
angående afsättande af mark för skifteslagets
gemensamma begagnande, må innehafvarne till inlösen
hembjudas mot de försäljningsvärden, som vid å tomterna
i vederbörlig ordning verkstäld uppskattning kunna
varda dem åsätta, samt med skyldighet för tomtinnehafvare
att vara underkastad de föreskrifter, hvilka såväl
i fråga om skyldighet för tomtinnehafvare att utan
ersättning bortflytta byggnader, som af honom innehafva^
å mark, afsedd för fiskelägets gemensamma behof
eller till upplåtande af nya tomter, som ock i öfrigt
kunna vid tomtindelningens fastställande varda meddelade,

att, der hembud af dylik tomt ej inom tid, som
Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger bestämma, antages
eller för köpeskillingens erläggande ställes sådan
säkerhet, som här nedan omförmäles, tomten skall å
offentlig auktion till den högstbjudande försäljas,

att hvad af omförmälda område i öfrigt befunnits
lämpligt till byggnadsplatser för enskilde må fördelas i
tomter samt tomterna hvar för sig, der de, efter uppskattning
i vederbörlig ordning icke kunnat genom

Statsutskottets inlåtande N:o 35.

deras utbjudande under hand till åsatt saluvärde afyttras,
å offentlig auktion till den högstbjudande försäljas,

att med köp af tomt jemväl skall följa rätt till
andel i den mark, som vid tomtindelningens fastställande
kan komma att afsättas till vägar eller i öfrigt
för gemensamt begagnande af tomtinnehafvarne och
egaren af hufvudgården Fintorp såsom innehafvare af
det till lastage- och bryggeplats för hufvudgården afsedda
utrymme,

att köpare af tomt, som enligt nu föreslagna bestämmelser
försäljes, skall, derest han sådant åstundar,
ega inbetala köpeskillingen inom loppet af tio år med
en tiondedel årligen, så vida han, förutom inteckning
för köpeskillingsbeloppet, ställer säkerhet, som af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande godkännes, der tomten är
bebyggd, för köpeskillingens inbetalning på föreskrifvet
sätt och, der tomten är obebyggd, för fullgörande af
de afbetalningar, som erfordras för halfva köpeskillingens
erläggande, samt med det ytterligare vilkor i fråga
om obebyggd tomt att, om tomten ej före utgången af
det femte året blifvit med byggnad försedd, ogulden
köpeskilling då skall anses till betalning genast förfallen,

att upplåtelserna skola ega rum med iakttagande af
de rörande jordafsöndring i förordningen den 6 augusti
1881 meddelade föreskrifter,

att köpeanbud å tomt, som utbjudes å auktion,
skall af Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvas,

att, sedan en tiondedel af köpeskillingen blifvit
erlagd och för återstoden, stälts sådan säkerhet, som
ofvan nämnts, Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger
utfärda köpebref å tomten med deri intagen förpligtelse
för köparen ej mindre att ensam vidkännas lagfartskostnad
och andra med köpet förenade utgifter än äfven
att till statsverket erlägga den årliga afgäld, som i
vederbörlig ordning kan varda bestämd, samt

att de för försålda tomter inflytande köpeskillingar
må på samma sätt som köpeskillingarne för försålda
Bih. till Riltsd. Prat. 1835. 4 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

mindre kronoegendomar användas till inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark.

Stockholm den 1 mars 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1895.