Statsutskottets Utlåtande N:o 35 (Utlåtande 1891:Su25 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 35.

. V;v o*

I-kj i j.1

j fi>r)Ji

N:o 25.

; r'';,, > .in ms in r" ri

Ank. till Riksd. kansli den 27 febr. 1891, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket
af skattefrälseräntor och kronotionde, som inneha
fves under enskild eg under ätt.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 108) liar herr A. Hansson i Solberga föreslagit, att Riksdagen
måtte för sin del besluta, att den i kongl. kungörelsen af den 13
juli 1887 bestämda tid för inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde
måtte utsträckas till 1892 års slut.

Sedan Riksdagen jern likt skrifvelse den 12 maj 1885 bifallit Kongl.
Maj:ts den 20 februari samma år aflåtna proposition angående inlösen
af skattefrälseräntor, kronotionde, som innebafves under enskild eganderätt,
samt arbets- och hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom,
bar Kongl. Maj:t den 11 september samma år utfärdat förordning i
ämnet. I denna förordning stadgades, bland annat, att vederbörande
egare till förenämnda räntor, tionde eller rätt till arbete eller liofveri,
hvilka ville begagna sig af den bestämda inlösen, skulle inom ett år
från den dag, författningen utfärdades, derom göra anmälan bos kammarkollegium
eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande, samt att inlösta räntor
och kronotionde skulle med iakttagande af de beräkningsgrunder, som
gälde för utgörande af kronans räntor och tionde näst före utfärdandet
af kongl. kungörelsen den 11 maj 1855 angående de i ordinarie räntan
ingående persedlars omsättning och förenkling, omsättas enligt föreskrifterna
i nämnda kungörelse och kongl. förordningen den 23 juli 1869

Statsutskottets Utlåtande N:o

samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas och kronotiondens
indragning, hvarvid för desamma skulle gälla enahanda bestämmelser
som för annan till staten utgående grundskatt.

Med anledning af 1887 års senare Riksdags i ämnet fattade beslut
förordnade Kongl. Maj:t genom kongl. kungörelsen den 13 juli nämnda
år, att den genom förenämnda förordning bestämda inlösen af skattefrälseräntor
och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt,
skulle fortfarande eg a rum, derest vederbörande egare derom i den ordning,
samma författning stadgade, gjorde anmälan inom utgången af
år 1888. .. iU.

Till inlösen af skattefrälseräntor m. in. anvisades

i 1887 års riksstat ........................................ „ 1888 „ „ ..........................	............ kronor 800,000 ......... „ 1,000,000	—
.« 1889 .. .........................................	............ „ 1,000,000	—
,, 1890 „ ,, ......................................	” 100,000
„ 1891 „ „ .........................................	............ 170,000	—

Summa kronor 3,070,000: —

Då statsrådet och chefen för finansdepartementet hos ifongl.
Maj:t gjorde hemställan om att vid 1891 års statsreglering måtte för
berörda ändamål afsättas nämnda belopp af 170,000 kronor, meddelade
statsrådet, enligt hvad af statsrådsprotokollet den 11 januari 1890 inhemtas,
att sammanlagda summan af de till inlösen hembjudna räntor
och öfriga utskylder af ifrågavarande slag utgjorde 3,074,377 kronor
50 öre samt att vidare afsättning af medel å riksstaten för ändamålet
ej komme att erfordras.

I den framställning, som låg till grund för 1885 års Riksdags beslut
i detta ämne, beräknades visserligen, att statens utgift för omförmälda
utskylders inlösen skulle komma att uppgå till närmare 4,000,000
kronor. Utskottet föreställer sig dock, att med ofvannämnda, för berörda
ändamål anvisade medel inlösen kunnat ega rum af nästan alla utskylder
inom landet af ifrågavarande slag, helst åtskilliga utskylder,
som förut ansetts vara att hänföra till dem, hvarom nu är fråga, sedermera
vid verkstälda undersökningar befunnits vara af beskaffenhet att
ej böra i öfverensstämmelse med kongl. kungörelsen den 11 september
1885 inlösas. Då emellertid, enligt hy ad motionären antydt, ännu
torde förefinnas enskilda egare till skattefrälseräntor och kronotionde,
hvilka egare skulle vara villiga att erbjuda dessa utskylder till inlösen
samt, på sätt vid dessa frågors föregående behandling anförts,
det är önskligt, att staten må kunna, så vidt möjligt, medelst frivilliga

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

aftal med rånte- och tiondeegare återförvärfva berörda utskylder, har
utskottet ej något att erinra mot föreliggande förslag om att ytterligare
tillfälle må beredas till förvärfvande för staten af de rättigheter af
ifrågavarande slag, som möjligen ännu befinna sig i enskildes händer;
och delar utskottet jemväl motionärens mening derom, att tiden, inom
hvilken det förnyade medgifvandet om anmälan till inlösen af sådana
utskylder må gälla, lämpligen bör utsättas till 1892 års utgång.

Inom den i 1885 års förordning föreskrifna tid inkommo saluanbud
å skattefrälseräntor m. m. till en beräknad lösesumma af 2,884,232
kronor 75 öre, och vid utgången af den i 1887 års förordning stadgade
preskriptionstiden, eller 1888 års slut, beräknades hela det till inlösen
anmälda räntebeloppet uppgå till 3,034,769 kronor 50 öre. De under
den förlängda preskriptionstiden till inlösen anmälda räntor och tionde
belöpte sig alltså, enligt berörda beräkning, ej till högre belopp än 150,536
kronor 75 öre. Med afseende härå torde lösesumman för de räntor
och tionde, hvilka, vid förnyadt tillfälle till anmälan om inlösen, komma
att kronan hem bjudas, icke kunna antagas blifva synnerligen stor. I
allt fall synes särskilt anslag för ändamålet icke behöfligt, utan torde
erforderligt belopp kunna af statskontoret förskjutas för att derefter
hos Riksdagen till ersättande anmälas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med anledning af herr Hanssons
förevarande motion, må besluta, att den genom kongl.
förordningen den 11 september 1885 bestämda inlösen
af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehafves
under enskild eganderätt, må ega rum, derest vederbörande
egare, som vill begagna sig af denna inlösen,
derom i den ordning, samma författning stadgar, gör
anmälan inom utgången af år 1892.

Stockholm den 27 februari 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1891.