Statsutskottets Utlåtande N:o 34 (Utlåtande 1895:Su34 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

N:o 34.

Ank. till Rikscl. kansli flen 1 mars 1895, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående upplåtelse
till allmänna barnhusinrättningen af oinskränkt
egande- och dispositionsrätt till tomten n:o 17 qvarteret
Barnhuset samt uppförande af nytt cellfängelse för
Stockholms län in. in. (I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 29 januari innevarande år, har Kongl. Maj:t
uti eu samma dag afbiten proposition (n:o 24) föreslagit Riksdagen att
medgifva:

dels att oinskränkt egande- och dispositionsrätt till tomten n:o 17
qvarteret Barnhuset måtte till allmänna barnhusinrättningen i Stockholm
upplåtas mot vederlag af ej mindre den i statsrådsprotokollet omförrnälda
tomt inom qvarteret Domherren än äfven ett kontant belopp af 597,500
kronor samt på de vilkor i öfrig!, som funnes upptagna i direktionens
öfver allmänna barnhusinrättningen skrifvelse till fångvårdsstyrelsen af
den 23 augusti 1894;

dels att å nämnda tomt inom qvarteret Domherren måtte uppföras
nytt cellfängelse för Stockholms län;

dels ock att till betäckande af byggnadskostnaden för nämnda nya
länsfängelse, beräknad till 300,000 kronor, samt af kostnaderna för nödiga
byggnads- och inredningsarbeten vid centralfängelserna å Nya Varfvet
samt i Göteborg och Norrköping, hvilka kostnader ansetts komma att
uppgå till 341,500 kronor, måtte användas — jemte influtna och inflytande
hyresmedel för vissa uthyrda delar af tomten n:o 17 i qvarteret
Barnhuset till belopp af 29,000 kronor — de medel, tillhopa utgörande
612,500 kronor, som komme att inflyta till följd af uppgörelsen med
allmänna barnhusinrättningen.

Bil,, till RiksJ, Prat. 18115. 4 Sami. 1 Afd. ‘22 Höft. (N:o 34).

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

I proposition till 1892 års Riksdag hade, enligt hvad statsrådet och
chefen för justitiedepartementet till förenämnda statsrådsprotokoll erinrat,
Kongl. Maj:t, föreslagit Riksdagen att medgifva, dels att lägenheten Stenbrottet
i Solna socken och Danderyds skeppslag af Stockholms län Unge till
fångvården upplåtas för uppförande derstädes af ett nytt centralfängelse
för qvinnor och ett nytt cellfängelse för Stockholms län i stället för de å
tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset i Stockholm belägna fängelser; samt
dels att oinskränkt egande- och dispositionsrätt till nämnda tomt, n:o 17
i qvarteret Barnhuset, tinge till direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen
i Stockholm upplåtas mot 597,500 kronor, att tillhandahållas fångvårdsstyrelsen
i den mån arbetet med uppförandet af ifrågakomna fängelser
toge sin början och fortskrede, och att användas såsom bidrag till
kostnaden för de n}^a fängelserna.

Sedan denna framställning blifvit af Riksdagen afslagen, hade, såsom
i statsrådsprotokollet vidare meddelas, fångvårdsstyrelsen i skrifvelse af den
14 december 1894 inkommit med nytt förslag till ordnande af ifrågavarande
angelägenhet, till grund för hvilket förslag läge deist ett mellan
direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen och Stockholms stads drätselnämnd
den 2 maj 1894 afslutadt samt af stadsfullmägtige den 18 påföljande
juni godkändt, vilkorligt kontrakt angående utbyte af jord, enligt hvilket
kontrakt staden skulle till barnhusinrättningen afstå bland annat en tomt
i qvarteret Domherren i Östermalms församling, dels ett af direktionen i
skrifvelse den 23 augusti 1894, under förutsättning af Kongl. Maj:ts godkännande,
till fångvårdsstyrelsen framstäldt anbud att, mot erhållande af
oinskränkt egande- och dispositionsrätt öfver tomten n:o 17 i qvarteret
Barnhuset, till fångvårdsstyrelsen utbetala en ersättningssumma af 597,500
kronor och att derjemte tillhandahålla fångvårdsstyrelsen förutnämnda tomt
inom qvarteret Domherren till byggnadsplats för nytt länscellfängelse,
varande vid detta anbud i öfrigt fästa följande vilkor:

l:o) att senast ett och ett hälft år efter det Kongl. Maj:t godkänt
ofvanberörda kontrakt samt ifrågavarande af direktionen gjorda erbjudande
och i hvarje fall icke senare än den 1 december 1896 styrelsen skall
hafva till direktionen öfverlexnnat tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset,
med undantag af det af länsfängelset upptagna, å bilagd karta särskildt
utmärkta område, hvilket senare åter skall af styrelsen till direktionen
afträdas sist tre och ett hälft år från det Kongl. Maj:t godkänt nu ifrågavarande
ei’bjudande och i hvarje fall icke senare än den 1 december 1898;

2:o) att de å tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset befintliga, fångvården
tillhörande byggnader skola, såvidt de tillhöra fångvården, tillfalla
barnhusinrättningen emot en särskild ersättning af 15,000 kronor, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

betalas, då tomten i sin helhet varder till barnhusinrättningen öfver lemnad;

3:o) att det arrende af 2,250 kronor årligen, som hittills jemlik!
kongl. brefvet den 26 mäj 1826 af fångvårdsmedlen till barnhusinrättningen
utbetalts, skall fortfarande utgå, intill dess fångvårdsstyrelsen till
barnhusinrättningen afträdt tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset med det
under punkt 1 här ofvan nämnda undantag, hvarefter arrende bör betalas
med 250 kronor om året, intill dess hela tomten blifvit till barnhusinrättningen
afträdd;

4:o) att, om någon del af tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset är
af fångvårdsstyrelsen utarrenderad, arrendet derför skall tillfalla styrelsen,
intill dess den utarrenderade marken i enlighet med den här ofvan i
punkten 1 intagna bestämmelsen till barnhusinrättningen öfverlemnats,
hvarefter arrendet tillfaller inrättningen, som i hvarje fall skall ega uppbära
arrendeafgifterna senast ett och ett hälft år efter det nu ifrågavarande
erbjudande blifvit af Kongl. Maj:t godkändt;

5:o) att den af barnhusinrättningen erbjudna ersättningssumma,
597,500 kronor, till fångvårdsstyrelsen utbetalas i den mån arbetet med
uppförandet af de fängelsebyggnader, hvilka skola ersätta de å tomten n.o 17
i qvarteret Barnhuset förlagda fängelser, tager sin början och fortskrider,
dock att styrelsen icke eger att uttaga medlen tidigare än följande uppställning
utvisar, nemligen:

vid byggnadsarbetenas början .....................................-......... 150,000 kr.

ett hälft år från byggnadsarbetenas början.......................- — 100,000 »

ett år » » * ................................ 50,000 »

två år » >} * ......-...........-............. 100,000 »

två och ett hälft år » » ................................ 100,000 »

vid öfverleinnandet till direktionen af tomten n:o 17 med

undantag af länsfängelsets område.................-...........—-...... 50,000 »

och vid öfverlemnande till direktionen af sist omförmälda

område.................................................. - ---------------------------- 47,500 »

Summa 597,500 kr.;

6:o) att ofvan omförmälda, å bifogad karta särskild! utmärkta område
inom qvarteret Domherren skall till fångvårdsstyrelsen öfverlåtas, så
snart direktionen öfver barnhusinrättningen jemlikt kontraktet af den 2
maj 1894 fatt detsamma tillträda;

7:o) att all den rätt emot Stockholms stad, som uti nyssnämnda
kontrakt tillagts barnhusinrättningen såsom blifvande egare till det i nästföregående
punkt afsedda, område, skall å fångvårdsstyrelsen öfverlåtas; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

8:o) att, sedan fångvårdsstyrelsen till direktionen öfver barnhusinrättningen
afträdt tomten n:o 17 i qvarteret Barnhuset med undantag af det
för länsfängelset använda området, men ännu icke utrymt länsfängelset,
direktionen skall ej mindre tillse, att tillträde för körande och gående till
samma fängelse lemnas obehindradt och att de till fängelset ledande gas-,
vatten- och afloppsledningar icke genom arbeten å kringliggande mark afbrytas,
än äfven låta på barnhusinrättningens bekostnad bättra och förstärka
det kring länsfängelset uppförda träplank, der sådant för fängelset
skulle finnas nödigt.

I afseende på detta direktionens öfver allmänna barnhusinrättningen
anbud både fångvårdsstyrelsen anfört, att detsamma stälde sig för fångvården
vida fördelaktigare än det i propositionen till 1892 års Riksdag omförmälda;
och att den för uppförande af nytt länsfängelse erbjudna tomten,
hvilken styrelsen ansåge kunna i värde uppskattas till 240,500 kronor,
vore dertill synnerligen lämplig, omsluten på alla sidor af 18 meter breda
gator, erbjudande trygghet mot eldfara och oberörd af de menliga inflytelser,
som byggnader inom samma qvarter alltid medförde, samt med
sådan belägenhet i öfrigt, att styrelsen hade all anledning antaga, det
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län skulle finna sig dermed
tillfredsstäld. Styrelsen ansåge fördenskull det gjorda anbudet vara för
fångvården synnerligen fördelaktigt, hvadan, och då intet varit att erinra
mot de af direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen i öfrigt uppstäda
vilkor, styrelsen ansåge någon tvekan om antagligheten af samma
anbud icke kunna förefinnas.

Hvad anginge de anordningar, som borde vidtagas för ersättande af
de nu å Norrmalm befintliga fängelserna, så kräfdes, såsom ofvan vore
antydt, att nytt cellfängelse för Stockholms län uppfördes.

Deremot hade fångvårdsstyrelsen ansett, att numera och med hänsyn
till de förändrade förhållanden, som inträdt till följd af lagarne den 20
juni 1890 angående ändringar i strafflagen och den 29 juli 1892 angående
straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrum, nytt centralfängelse
för qvinnor i stället för det å Norrmalm befintliga icke erfordrades.
Styrelsen hade nemligen tänkt sig, att med verkställigheten af straffarbete,
fängelsestraff och tvångsarbete, ådömdt qvinnor, borde för framtiden ordnas
sålunda:

att fängelsestraff och straffarbete till och med två år verkstäldes,
såsom hittills varit vanligt, å länscellfängelserna, samt hvad anginge qvinnor,
dömda i Stockholms stad, å cellfängelset i Stockholms län;

att qvinnor, dömda till straffarbete öfver två år eller på lifstiden,
för undergående af det enrumsstraff, hvartill de vid strafftidens början

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

skulle hållas, irit.oges: de som hade att undergå längsta tids enrumsstraff
å cellfängelset i Stockholms län, och de öfriga ä två eller tre län sfängelser,
ett i södra, ett i vestra och, om så behof des, ett i norra delen af riket;

att qvinno!’, som hade att i gemensamhetsfängelse aftjena sista delen
af dem ådömdt straffarbete, intoges å centralfängelset i Göteborg;

samt att qvinno]’, dömda till tvångsarbete, försändes till nuvarande
centralfängelset i Norrköping, hvilket förty borde förändras till tvångsarbetsanstalt.

I den motivering, som fångvårdsstyrelsen bifogat sitt sålunda afgifna
förslag, hade styrelsen framlagt en beräkning af det antal celler, som med
hänsyn till nu gällande lagstiftning kunde anses vara i rikets fängelser
erforderligt för olika slag af fångar, äfvensom af det antal celler, som nu
funnes i fängelserna tillgängligt.

Utaf denna beräkning framginge, att i läns- och kronocellfängelserna
— med nu gällande regler för deras användande — ett antal af 171 celler
kunde antagas vara ledigt; och hade styrelsen ansett, att dessa lediga celler
lämpligast borde användas för verkställighet af längre tids enrumsstraff,
som qvinnor hade att undergå, för hvilket ändamål jemväl nämnda cellantal
kunde antagas blifva fullt tillräckligt. Styrelsen förmälde sig ock redan
hafva i viss män infört en dylik anordning, i det styrelsen förordnat, att
länsfängelserna i Stockholm, Upsala, Kalmar och Mariestad skulle från 1893
års början användas för aftjenande af sådant enrumsstraff.

1 sammanhang härmed hade styrelsen anmält, att för verkställighet
af längre tids enrumsstraff, som män hade att undergå, erfordrades ökadt
cellantal, och hemstälde styrelsen förty, att 120 dylika celler — dag- och
nattceller af rymligare beskaffenhet — måtte anordnas vid nuvarande
centralfängelset å Nya Varfvet.

Hvad derefter anginge fångar, som hade att i gemensamhetsfängelse
aftjena sista delen af dem ådömdt straffarbete, så hade för undvikande af
logementssystemet med dess skadliga och demoraliserande inflytelser ansetts
nödigt att för sagde fångar anordna nattceller. Dylika nattceller
funnes i tillräckligt antal för män, men saknades alldeles för qvinnor. För
dessa qvinliga straffångar ansåge styrelsen ett antal af 60 nattceller vara
erforderligt, och hade derför föreslagit, att dylika måtte inredas vid centralfängelset
i Göteborg. Efter en dylik anordning skulle nämnda fängelse
blifva landets enda centralfängelse för qvinnor; i anledning hvaraf och då
Riksdagen i sin skrifvelse den 20 maj 1892 uttalat sig för lämpligheten
deraf, att olika kategorier qvinnofångar förvarades skilda från hvarandra
och ej sammanfördes i ett enda fängelse, styrelsen velat fästa uppmärksamheten
derå, att om före tillkomsten af 1892 års lag om enrumsstraffets

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

utsträckning en sådan fördelning af qvinnofångar på tre qvinnofängelser,
som dittills egt rum — nemligen att de som enligt 14 kap. 22, 23 och
24 §§ strafflagen vore dömda till straffarbete öfver två år från sydliga
delarne af riket intoges vid centralfärigelset i Göteborg och från nordliga
delarne af riket vid centralfängelset å Norrmalm samt de som voro dömda
för förfalskning, rån, mordbrand och stöld vid centralfängelset i Norrköping
— varit synnerligen lämplig, numera och sedan enrumsstraffet
blifvit utsträckt till 4 år behof icke förefunnes af mer än ett centralfängelse
för qvinnor, enär antalet af de qvinnor, som enligt nyss nämnda paragrafer
i strafflagen dömdes till straffarbete i öfver fyra år och således
hade att i gemensamhetsfängelse aftjena någon del af strafftiden, vore försvinnande
litet och i medeltal uppgått till allenast en om året.

Hvad slutligen anginge nattceller för dem, som hade att undergå
tvångsarbete, så funnes dylika för manliga tvångsarbetsfångar, men saknades
för qvinliga. Styrelsen hade derför föreslagit, att för sistnämnda fångar
måtte anordnas en tvångsarbetsanstalt, å nuvarande centralfängelset i Norrköping
med 162 nattceller och med sådana anordningar i öfrigt, att straffade
och ostraffade måtte skiljas från hvarandra jemväl under arbetet om
dagen.

De af fångvårdsstyrelsen på grund af nu anförda förhållanden föreslagna
byggnadsarbeten vore alltså:

l:o) uppförande af nytt cellfängelse för Stockholms län;

2:o) anordnande vid centralfängelset å Nya Varfvet af omkring 120
dag- och nattceller af rymligare beskaffenhet; samt

3:o) inredande vid centralfängelserna i Göteborg och Norrköping af
nattceller, 60 vid det förra och 162 vid det senare fängelset.

I fråga om det föreslagna nya cellfängelset för Stockholms län hade
fångvårdsstyrelsen anfört bland annat, att detsamma, på sätt ofvan vore
antydt, skulle blifva straffängelse dels för qvinnor från hela riket, hvilka
hade att aftjena längsta tids enrumsstraff, och dels för qvinnor från Stockholms
stad, dömda till straffarbete i två år och derunder eller till fängelse;
att såsom en följd häraf detta fängelse, som blefve af ungefärligen samma
storlek som det nuvarande, icke blefve tillräckligt för inrymmande af
de länet tillhörande manspersoner, som dömdes till fängelsestraff eller
straffarbete i två år och derunder, hvadan nödigt blefve att låta dessa
förflyttas till något närbeläget cellfängelse; att det emellertid redan för
länge sedan visat sig omöjligt att med hänsyn till straffångar vidhålla
det i öfrigt från fångvårdssynpunkt längesedan föråldrade systemet, att
lägga länsindelningen till grund för fångfördelningen, hvadan vid sagda,
i fråga om snart sagdt alla rikets länsfängelser vid upprepade tillfällen

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

under många år förekommande förhållande ingen anmärkning vore att
göra; att Stockholms lånsfängelse sålunda komme att inrymma, utom
förutnämnda qvinnor, de länet tillhörande män och qvinnor, som vore
under tilltal för brott eller häktade för lösdrifveri eller hvilka hade att
i stället för böter undergå förvandlingsstraff; att, då fängelset sålunda
skulle blifva ett fängelse hufvudsakligen för qvinnor, detsamma borde
erhålla den konstruktion, att en afdelning deraf afsåges ensamt för qvinnor
med uteslutande qvinlig bevakning, samt den andra afdelningen för män
under manlig bevakning; samt att, då antalet män, häktade för brott eller
för aftjenande af förvandlingsstraff för böter, under sistförflutna tre år
icke öfverstigit 17, mansafdelningen ansetts kunna inskränkas till 30 celler,
under det att den öfriga delen af fängelset med 72 celler skulle inrymma
qvinnor.

Till samtliga de ifrågasatta byggnads- oah inredningsarbetena har
fångvårdsstyrelsen låtit uppgöra fullständiga ritningar och kostnadsförslag,
enligt hvilka arbetena beräknats kräfva en kostnad af:

för nya cellfängelset för Stockholms lån
» centralfängelset å Nya Varfvet —

» » i Göteborg -...............

» » » Norrköping............

..................... kr. 300,000: —

...................... » 180,000: —

.................. » 58,000: —

.................... » 103,500: —

eller tillhopa kr. 641,500: —,

för hvilket belopp tillgångar skulle finnas i

dels de af direktionen öfver barnhusinrättningen i dess

anbud utfästa ersättningsbelopp, tillhopa ................... kr. 612,500: —

dels influtna och reserverade samt till den 1 december
1896 inflytande hyresmedel för uthyrda delar af det
af fångvården disponerade området i qvarteret Barnhuset
.........................................................-..................... » 29,000:

tillhopa kr. 641,500: —,

hvadan något särskild! anslag derutöfver icke skulle erfordras.

Slutligen hade fångvårdsstyrelsen uppgifvit, att genom indragning
af centralfängelset å Norrmalm komme att beredas en besparing i fångvårdsutgifter,
som enligt eu hos styrelsen uppgjord beräkning skulle uppgå
till omkring 18,000 kronor årligen.

Fångvårdsstyrelsen hade i anledning af hvad sålunda anförts hemstält,
att Kongl. Maj:t behagade dels godkänna det af direktionen öfver

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

allmänna barnhusinrättningen i dess skrifvelse af den 23 augusti 1894
gjorda erbjudande med dervid fästa vilkor samt bemyndiga styrelsen ej
mindre att på derför bestämda terminer uppbära de medel, tillsammans
612,500 kronor, som bemälda direktion förbundit sig betala, än äfven att
vidtaga de åtgärder, som erfordrades för lagfart af det till statsverket
öfverlåtna tomtområdet i qvarteret Domherren, dels fastställa de öfverleinnade
ritningarna och kostnadsförslagen till nytt cellfängelse för Stockholms
län, att uppföras å förberörda tomt, samt till ombyggnad och ominredning
af centralfängelserna å Nya Varfvet, i Göteborg och i Norrköping,
dels slutligen bemyndiga styrelsen att för utförande af ifrågavarande
byggnadsarbeten använda förenämnda af direktionen öfver barnhusinrättningen
utfästa ersättning, 612,500 kronor, jemte influtna och inflytande
hyresmedel för utarrenderad mark vid centralfängelset å Norrmalm, 29,000
kronor, samt att vid arbetenas utförande vidtaga de mindre väsentliga
afvikelser från ritningarna, som kunde finnas nödiga och ändamålsenliga
samt läte sig utföra, utan att den för arbetena i deras helhet beräknade
kostnadssumma öfverskredes.

(ifver fångvårdsstyrelsens sålunda gjorda framställning, såvidt den
anginge förslag om nytt cellfängelse för Stockholms län, hade Kongl.
Majrts befallningshafvande i nämnda län afgifvit utlåtande, deri hufvudsakligen
anförts: att Kongl. Majrts befallningshafvande aldrig ifrågasatt
vare sig länsfängelsets förflyttning eller dess ombyggnad, då det å sin
nuvarande plats hade ett särdeles fördelaktigt läge och vore i tillfredsställande
skick; att emellertid, då fångvårdsstyrelsen af skäl, hvilka det
läge utom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes befogenhet att bedöma, ansett
en flyttning af länsfängelset synnerligen önskvärd, och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande insåge svårigheten att för fängelset numera erhålla
lämplig plats inom hufvudstaden, Kongl. Majrts befallningshafvande icke
ville afstyrka förslaget om länsfängelsets förläggande till qvarteret Domherren,
om än afstånd et derifrån till länsstyrelsens embetslokaler vore betydligt
större än från det nuvarande länsfängelset, och den täta förbindelse,
hvilken måste ega rum mellan länsstyrelsen och länsfängelset,
koinme att i väsentlig mån försvåras; att enligt de uppgjorda ritningarna
det nya fängelsets inredning syntes blifva ganska ändamålsenlig
för den uppgift detsamma skulle för framtiden erhålla; att emellertid
det nya fängelset endast med afseende å ungefär en tredjedel af sitt utrymme
skulle komma att användas som länsfängelse och för öfrigt samt
hufvudsakligen blifva ett centralfängelse för qvinnor, och att Kongl.
Maj:ts befallningshafvande hyste en viss tvekan, huruvida det af fångvårdsstyrelsen
beräknade antalet af 30 celler för manliga fångar komme

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

att under alla förhållanden blifva tillräckligt-, hvadan Kongl. Maj:ts befallningshafvande
såge sig manad hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes
förklara det nya fängelset skola, sä långt behofvet kräfde, användas för
länets räkning i första rummet, utan att fängelsets egenskap att tillika
vara centralfängelse finge i sådant afseende verka hindrande; att i sammanhang
härmed Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemväl ville erinra, att,
äfven om, såsom fångvårdsstyrelsen anfört, systemet att lägga länsindelningen
till grund för fångfördelningen kunde anses föråldradt, det nya
system, som fångvårdsstyrelsen syntes vilja tillämpa med afseende på länsfängelset,
och enligt hvithet fängelset skulle för länets räkning få användas
endast för häktade och dem som aftjenade böter, under det att äfven de
kortaste omedelbarligen ådömda fängelsestraff skulle verkställas å annan
ort, kunde i vissa fall föranleda afsevärda olägenheter, hvadan Kongl.
Maj:ts befallningshafvande hoppades, att, hvad Stockholms län anginge,
fångar, dömda till kortare tids straff, ej skulle för straffets undergående
försändas till annat fängelse utom länet än i hufvudstaden eller möjligen
i Upsala stad, och att hinder ej måtte möta för straffets verkställande å
länets fängelse, såvida utrymmet der sådant medgåfve; samt att Kongl.
Maj:ts befallningshafvande emot ritningarna endast hade en obetydlig erinran,
som lätt kunde vid byggnadens uppförande tillmötesgås.

I särskilt på Kongi. Maj:ts pröfning beroende ärende hade direktionen
öfver allmänna barnhusinrättningen anhållit om Kongl. Maj:ts godkännande
af dels ofvan omförmälda, af direktionen med Stockholms stad
den 2 maj 1894 ingångna kontrakt, dels ock den af direktionen i skrifvelsen
till fångvårdsstyrelsen af den 23 augusti 1894 gjorda utfästelse;
och hade öfverintendentsembetet i utlåtande öfver berörda anhållan anfört
bland annat, att vilkoren för de ifrågastälda tomtutbytena syntes öfverintendentsembetet
vara för kontrahenterna å ömse sidor förmånliga, och
att öfverintendentsembetet tillstyrkte bifall till direktionens berörda framställning.

För egen del har departementschefen anfört, att det förslag, som
fångvårdsstyrelsen sålunda framlagt till slutlig lösning af den sedan flera
år tillbaka på dagordningen stående frågan om bättre ordnande af förhållandena
vid centralfängelset å Norrmalm, syntes antagligt, Högre ersättning
för statsverkets rätt till den nuvarande fängelsetomten å Norrmalm
än den af direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen nu erbjudna
kunde ej med skäl ifrågasättas, och de nya anordningar, som kräfdes för
att ersätta fängelserna a Norrmalm, blefve af de sålunda inflytande medlen
fullt betäckta, hvadan särskildt anslag derför ej erfordrades. De af Kongl.

Bill. till Riksd. Prat. 1330. 4 Sand. / Afd. 22 Iläft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län i vissa hänseenden befarade
olägenheter af fångvårdsstyrelsens plan för det nya länsfängelsets användning
kunde genom lämpliga bestämmelser förekommas. För förslagets
genomförande erfordrades emellertid Riksdagens samtycke till dels afhändandet
af statsverkets rätt till den nuvarande fängelsetomten, dels användandet
af den till staten upplåtna nya tomten till byggnadsplats för
Stockholms länsfängelse, dels ock användandet af de genom aftalet med
direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen inflytande medel till byggnads-
och andra arbeten af den art, fångvårdsstyrelsen föreslagit; hvadan
departementschefen hemstälde om att, såsom förevarande proposition innefattar,
dylikt samtycke måtte inhemtas.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition
blifvit hänvisad, har tagit del af de till ärendet hörande handlingar och
äfven haft tillgång till de angående förenämnda byggnadsarbeten upprättade
ritningar och kostnadsförslag samt går nu att i föreliggande frågor
afgifva yttrande.

Med anledning af den i ofvan berörda statsrådsprotokoll omförmälda
proposition till 1892 års lagtima Riksdag i fråga om öfverlåtande till direktionen
öfver allmänna barnhusinrättningen i Stockholm af dispositionen
öfver förenämnda tomt n:o 17 i qvarteret Barnhuset samt i sammanhang
dermed om uppförande å kronolägenheten Stenbrottet af nya fängelsebyggnader,
anförde Riksdagen i skrifvelse den 20 maj sagda år, bland annat,
att centralfängelset å Norrmalm visserligen befunne sig i så bristfälligt och
otidsenligt skick, att en förändring i dervarande förhållanden vore af oafvislig
behof påkallad samt att det syntes vara ådagalagdt, att det ur ekonomisk
synpunkt skulle för det allmänna vara fördelaktigt, om en sådan
förändring i afseende å de på ifrågavarande tomt inom qvarteret Barnhuset
förlagda fån g vårdsanstalter kunde åvägabringas, att den staten tillkommande
rätt till denna välbelägna och dyrbara tomt kunde till skäligt pris
föryttras, men att Riksdagen dock icke kunde biträda hvad Kongl. Maj:t
till dessa ändamåls vinnande då föreslagit. Såsom skäl för sitt afslag å
den kongl. propositionen åberopade Riksdagen, hvad den ekonomiska sidan
af frågan beträffade, bland annat, att den ersättning, som erbjudits för
nämnda tomts öfverlåtande till allmänna barnhusimrättningen, förefallit Riksdagen,
med hänsyn till hvad under senaste tiotal af år inom hufvudstaden
betingats för jemförliga tomter, väl lågt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 34. 11

Sedan emellertid, erdigt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, direktionen
öfver allmänna barnhusinrättningen numera förklarat sig villig att,
utöfver redan förut erbjudna 597,500 kronor, för egande- och dispositionsrätten
öfver ifrågavarande tomt öfverlåta till fångvårdsstyrelsen en tomt i
qvarteret Domherren här i staden, hvilken tomt af bemälda styrelse ansetts
kunna i värde uppskattas till 240,500 kronor, synes anmärkning icke skäligen
kunna göras mot den ersättning, staten skulle i förevarande afseende
få uppbära, helst i betraktande deraf, att kronan i sjelfva verket endast
eger dispositionsrätt för visst ändamål af berörda tomt i qvarteret Barnhuset;
och vid sådant förhållande anser sig utskottet höra tillstyrka Kong].
Maj:ts förslag om tomtens öfverlåtelse till bemälda inrättning.

I sammanhang härmed har utskottet velat ur ekonomisk synpunkt
anställa en jemförelse emellan den till 1892 års lagtima Riksdag aflåtna
propositionen i detta ämne och det nu föreliggande förslaget.

Enligt båda förslagen skall, såsom ofvan nämnts, för kronans dispositionsrätt
till barnhustomten utgå en lösesumma af 597,500 kronor, hvartill
nu ytterligare komma 15,000 kronor i ersättning för å tomten befintliga,
fångvården tillhörande byggnader. Dessa medel skulle enligt båda
förslagen användas för nya fängelsebyggnader. Men under det att det
senare förslaget icke kräfver någon vidare kostnad från statsverkets sida,

erfordrades enligt det förra ytterligare........................ kronor 499,577: io

Deremot skulle enligt ’ senaste öfverenskoinmelsen
med barnhusdirektionen kronan förvärfva ofvan omförmälda
område inom qvarteret Domherren, uppskattadt till » 240,500: —

Tillsammans kronor 740,077: io.

Härtill kommer, dels att, enligt hvad fångvårdsstyrelsen uppgifvit,
besparing i fångvårdsutgifter för framtiden skulle beredas enligt det förra
förslaget å 5,500 kronor och enligt det senare å 18,000 kronor, hvadan
här till förmån för det senare förslaget uppstår eu skilnad å 12,500 kronor,
dels ock att kronolägenheten Stenbrottet, lå/64 mantal, som enligt arrendekontrakt
den 26 maj 1896 tillsammans med lägenheten Falkonärsbostället,
3/32o mantal, utarrenderats för 1,750 kronor, skulle efter det förra förslaget
tagas i anspråk för fångvårdens behof.

Men äfven oafsedt, den ekonomiska sidan, har utskottet funnit det
nu framlagda förslaget, i hvad det afser anordningar i fråga om fängelsebyggnader,
ega väsentliga fördelar framför det senast förut i enahanda
ämne af^ifna och för öfrig! vara så välbetänkt, att utskottet icke tveka!''
att förorda detsamma, genom hvars utförande, såsom fångvårdsstyrelsen
erinrat, de arbeten med fängelsernas ordnande och förbättrande, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

sedan mer än femtio år tillbaka fortgått inom vårt land, skulle blifva afslutade.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, innebär förevarande förslag
en åtgärd, hvarigenom, utan särskild kostnad för statsverket, skulle
vinnas det länge eftersträfvade målet, att nattceller blefve inrättade för
så väl de qvinnor, hvilka äro dömda till tvångsarbete, som för dem, hvilka
skola i gemensamhetsfängelse aftjena sista delen af dem ådömdt straffarbete;
och skulle derjemte ökadt antal dag- och nattceller komma att
vinnas för manliga straffångar.

De föreslagna anordningarna afse dels att i länsfänqelset i Stockholm
inrätta, förutom de för länet erforderliga 30 celler för män, 10 celler för
transportfångar och 1 straffcell, 72 celler så väl för de inom Stockholms
stad till straffarbete i två år och derunder eller till fängelse dömda qvinnor
som ock för verkställande af längsta tids enrumsstraff å qvinnor från
rikets alla delar, dels att vid straff ängelsk i Norrköping bereda nattceller
och öfriga nödvändiga lokaler för 162 qvinliga arbetsfångar, dels att vid
straffängelset i Göteborg anordna 60 nattceller för qvinnor, hvilka hafva
att i gemensamhet aftjena dem ådömdt straffarbete samt dels att, då
qvinliga fångar i öfrigt komme att aftjena enrumsstraffen vid två å tre
länsfängelser och således utrymmet derstädes för sådant ändamål komme
att i högre grad än hittills tagas i anspråk för qvinnor samt följaktligen
dagceller för manliga straffångar måste i stället på annat håll beredas,
vid straffängelset å Nya Varf vet uppföra dag- och nattceller för män,
hvilka cellers antal, med hänsyn till lagarna den 20 juni 1890 angående
ändringar i strafflagen och den 29 juli 1892 angående straffarbetes och
fängelsestraffs aftjenande i enrum, ansetts böra ytterligare ökas och bestämmas
till 120 samt afses för män, som hafva att undergå längsta
strafftid i enrum.

Såsom till statsrådsprotokollet meddelats, hafva ifrågavarande byggnads-
och inredningsarbeten beräknats kräfva en kostnad af 641,500 kronor.
Af denna summa belöpa sig 103,500 kronor på den föreslagna ombyggnaden
af centralfängelset i Norrköping. Enligt det bland handlingarna
i ärendet befintliga kostnadsförslaget för denna ombyggnad, afses att,
förutom öfriga arbeten, utanför sjelfva fängelsets slutna område för fängelsets
direktör uppföra en bostadsbyggnad af trä, för hvilken kostnaden
beräknats till 24,500 ki''onor. Det har emellertid af flera skäl synts utskottet
olämpligt, att eu byggnad för sådant stadigvarande ändamål som
den ifrågavarandes uppföres af trä, helst kostnaden för denna byggnad
förefaller så högt tilltagen, att för samma belopp en stenbyggnad borde
kunna åstadkommas. Men skulle svårigheter i detta afseende yppa sig,

Statsutskottets Utlåtande N:o 34.

torde till kostnadens nedbringande inskränkningar kunna göras i bostadslägenhetens
utrymme, hvilket, enligt hvad ritningarna utvisa, torde, me
hänsyn till ifrågavarande befattningsinnehafvares tjensteställning, vara väl
rikligt tillmätt.

Under uttalande häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
i förevarande hänseende föreslagit, må medgifva:.

dels att oinskränkt egande- och dispositionsrätt
till tomten n:o 17 qvarteret Barnhuset må till allmänna
barnhusinrättningen i Stockholm upplåtas mot vederlag
af ej mindre den i statsrådsprotokollet omförmälda tomt
inom qvarteret Domherren än äfven ett kontant belopp
af 597,500 kronor samt på de vilkor i öfrig!, som finnas
upptagna i direktionens öfver allmänna barnhusinrättningen
skrifvelse till fångvårdsstyrelsen af den 23 augusti
1894;

dels att å nämnda tomt inom qvarteret Domherren
må uppföras nytt cellfängelse för Stockholms län;

dels ock att till betäckande af byggnad skostnaden
för nämnda nya länsfängelse, beräknad till 300,000
kronor, samt af kostnaderna för nödiga byggnads- och
inredningsarbeten vid centralfängelserna å Nya Varfvet
samt i Göteborg och Norrköping, hvilka kostnader ansetts
komma att uppgå till 341,500 kronor, må användas
— jemte influtna och inflytande hyresmedel förvissa
uthyrda delar af tomten n:o 17 i qvarteret. Barnhuset
till''belopp af 29,000 kronor — de medel, tillhopa
utgörande 612,500 kronor, som komma att inflyta till
följd af uppgörelsen med allmänna barnhusinrättningen.

Stockholm den 1 mars 1895.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.