Statsutskottets Utlåtande N:o 31 (Utlåtande 1896:Su31 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 189C, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande statens jernvägstrafik
som inom Riksdagen väckta förslag angående
jemn äg sbyggnader för statens räkning.

(R. A.)

Statens järnvägstrafik.

l:o.

I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
dels för år 1897 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel till utförande af
nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik, deribland särskilt
vissa förbättringar för trafiken vid Stockholms centralstation, 715,000
kronor, dels medgifva att, för påbörjande af arbetena vid Stockholms
centralstation, redan under år 1896 finge af jernvägstrafikmedlen användas
ett belopp af 500,000 kronor.

Af det vid ofvannämnda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 13 sistlidne januari inliemtas, att
jernvägsstyrelsen i skrifvelse af den 29 november 1895 hos Kongl. Maj:t
hemstält om ett anslag för år 1897 af 1,215,000 kronor till nya byggnader
och anläggningar, att användas på följande sätt:

Bih. till Riksd. Brok 1896. i Sami. 1 Åfd. 27 Raft. (Ako 31.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

Beräknad kostnad.

Vid Katrineholm: tillbyggnad af lokomotivstallet

med rum för 2 lokomotiv ................................................ kr.

För distriktets 76 lokomotiv funnes förnävarande
inalles endast 65 stallrum tillgängliga. Detta antal
vore otillräckligt synnerligast vid de tillfällen, då trafiken
fordrade, att så godt som samtliga dessa lokomotiv
hölles i tjenstfärdigt skick.

Vid linien Högsjö—Kilsmo: inköp af skogs- och
mossmark för anordningar till förekommande af skogens
antändning genom eld från lokomotiv .................. »

Årligen förekommande skogseldar å samma ställen
å Sigfridsboda och Högsjö egendomars skogsmarker
nödvändiggjorde särskilda skyddsåtgärder.

Vid Hallsberg: anordnande af brunn med vatten -

ledning till lokomotivstationsbyggnaden........................... »

Utläggning af ett stickspår...................................... »

Förenämnda byggnad komme att under år 1896
uppföras och följande år inredas, hvarvid erforderliga
anordningar för den deri jemväl inrymda vattenstationens
förseende med vatten borde utföras. Stickspåret
vore behöfligt för att kollossning skulle, ostörd
af öfrig trafik till och från lokomotivstationen, kunna
verkställas vid den i dess närhet blifvande platsen
för kolupplag.

Vid Motala: tillbyggnad af stationens godsmagasin
............................................................................. »

Godsmängden vid denna station hade under senaste
10 år ökats från omkring 12,000 ton år 1885
till omkring 24,300 ton år 1894 hvarför nuvarande
godsmagasin blifvit otillräckligt.

Vid Nässjö: uppförande af kolbås med tillhörande

spårutläggning .................................................................... »

Denna anläggning hade beräknats kosta 43,500
kronor, af hvilket belopp för år 1896 funnes 22,000
kronor tillgängliga.

Vid Elmhult: uppförande af kolbås med tillhörande
spårutläggning, uppsättning af en fristående

Transport kr.

12,000: —

1,500: —

7,000: —
6,100: —

6,000: —

21,500: —

54,100: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

Beräknad kostnad.

Transport kr.

vattenkran samt anordnande af vattenledning till densamma
..............................................................................••••• »

Inhägnad för det vid denna station erforderliga
kolförråd hade hittills saknats, men kunde ej längre
undvaras, då dels lokomotivens antal och i samband
dermed de upplagda kolmängderna ökats, dels ock en
del kolsorter — särskildt de svenska — fordrade täckta
förvaringsrum.

Vid Lund: utvidgning af spårsystemet ............... »

Till afslutande af pågående utvidgning af spårutrymmet
vid denna station erfordrades detta tilläggsanslag,
hufvudsakligast derför att, med hänsyn till en
redan utförd tillbyggnad af godsmagasinet samt uppförande
för statens räkning af ett tullnederlagsmagasin,
spårutrymmet måste för den ökade trafikens behof å
denna del af stationen i vissa delar väsentligen utvidgas
mer än som ursprungligen afsetts.

Vid Kil: uppförande af ett omlastningsskjul...... d

Såväl transito- som lokalgodstrafiken vid stationen
hade ökats, så att nuvarande godsmagasinet
vore otillräckligt. Godsomlastningar måste derför delvis
ske utom magasinet.

Vid Stockholms centralstation: förbättrade anordningar
för person- och ilgodstrafikens besörjande ...... »

Vid Tomteboda: uppförande af en vagnreparationsverkstad
med erforderlig spårläggning och jordanskaffning
............................................................ »

Vid Östersund: tillbyggnad af reparationsverkstaden
................................................................................. ®

Detta belopp vore afsedt till fullbordande af den
tillbyggnad af verkstaden, till hvilken under år 1895
anvisats medel.

Vid Luleå: uppförande af en fotogcnkällare...... »

Det förråd af fotogén, som för bandelen Vännäs—
Luleå—Gellivares behof borde finnas tillgängligt vid

filialförrådet i Luleå, vore större än som enligt gällande ____

Transport kr.

54,100: —
15,000: —

9,000: —

2,500: —

750,000: —

270,000: —
10,000: —

5,000: —

1,115,600: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

finge förvaras
särskild källare

Beräknad kostnad.

Transport kr. 1,115,600: —
i befintliga förrådsmåste
för ändamålet

lagbestämmelser
lokaler, hvarför
uppföras.

A Svartön vid Luleå; inredning af stationskarlsbostäder
i det boställshus, afsedt för 6 hushåll, som

uppfördes under år 1896.................................................

Vid MurjeJc: påbyggnad af stationshuset.............

Vid Ripats: utvidgning af spårsystemet ...............

Vid Malmberget: utvidgning af spårsystemet ......

Uppförande af boställshus, afsedt att inrymma 6
betjeningsbostäder, hvaraf för närvarande blott 4 skulle

inredas...................................................................................

De vid stationerna Murjek, Ripats och Malmberget
ifrågasatta anläggningar vore sådana, som för trafikens
besörjande vore oundgängligen nödvändiga, hvadan,
då det af Riksdagen beviljade anslaget till Gellivarebanans
komplettering icke varit afsedt att fylla
dessa behof, de sålunda angifna beloppen nu måst
särskilt begäras.

Till fullföljande af anordningar för vexelförreglingsoch
förbättrade signalapparater vid stationer å bandelar,
på hvilka snälltåg framginge
Diverse arbeten............................

2,300

5,800

6,000

3,600

11,850: —

................ »	50,000: —
............. »	19,850: —
Summa kr.	1,215,000: —

I fråga om de föreslagna förbättrade anordningarna för personoch
ilgodstrafikens besörjande vid Stockholms centralstation hade jernvägsstyrelsen
anfört följande:

Den ökning nämnda trafik erhållit under den tid, centralstationen
varit upplåten för sitt ändamål, framginge af följande uppgifter, grundade
på styrelsens underdåniga berättelser:

antal tåg................................	medeltal per dag	År 1874: 24	År 1894: 65	Ökning 20-års-pi 171 pr
försålde personbiljetter ......	11	11 11	682	1,155	69
afsända resgods ..................	V)	11 11	311	371	19
emottagna d:o ....................	11	11 11	257	369	44
afsända ilgods (expeditioner)	11	11 11	322	1,323	311
emottagna d:o ...................	V!	11 11	136	502	270

•n

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

*Dessa medeltal öfverskredes naturligen högst betydligt vid enstaka
tillfällen, såsom exempelvis vid midsommar och närmast före jul. Följaktligen
torde det få anses ostridigt, att det för 20 år sedan för dåvarande
trafik tillräckliga utrymmet, hvilket ej under årens lopp afsevärdt
ökats, numera vore alldeles otillräckligt. Beträffande särskilt behofvet
af ökadt spårutrymme, föranledt icke allenast af det större antalet tåg,
utan äfven af den betydliga tillökningen af deras längd — hvartill införandet
af kraftigare maskiner och bogievagnar bidragit — måste detta
oförtöfvadt tillgodoses, såvida det skulle blifva möjligt att tillfredsställa
den trafikerande allmänhetens berättigade kraf på ordning och punktlighet
vid tågexpedieringen och undanrödja den öfverhängande faran för
olyckshändelser, som nu förefunnes, särskildt vid de tillfällen, då flera
tåg skulle ungefär samtidigt emottagas och afsändas.

Enligt senast gällande tidtabell för sommaren, då tågens antal vore
större än under vintern, mottoges och afsändes dagligen vid stationen
75 tåg, hvilka hvarje sön- och helgdag ökades med ytterligare 5, eller
in alles 80 tåg, hvilka expedierades från kl. 6,2 G f. m. till kl. 11 e. m.,
alltså i medeltal under hela dagen ett tåg hvar tolfte minut. För samtliga
dessa tåg, hvilka ofta komme och ginge omedelbart efter hvarandra,
kunde för närvarande användas endast spåren n:is 1, 2 och 3 i banhallen,
med undantag för ett tåg, som aflinge från det fjerde spåret.
I öfrigt begagnades sistnämnda spår, likasom det femte i banhallen belägna,
till uppställning af reservvagnar och tågsätt, för hvilket ändamål
äfvenledes de utanför banhallen belägna sjette, sjunde och åttonde spåren
måste tagas i anspråk. Det nionde spåret förmedlade den för hvarje
år allt mer stegrade godstrafiken mellan norra stationen och de till enskilda
personer uthyrda, vester om banhallen belägna upplagsplatserna
för till salu varande ved och trävaror.

Hvad den fara beträffade, för hvilken de resande till följd af det
otillräckliga utrymmet vid stationen kunde blifva utsatta, så hotade den
dels vid de tillfällen, då de begåfve sig till eller från ett invid någon
mellanplattform stående tåg och dervid måste passera mellanliggande
spår, på hvilket tåg vore i annalkande, dels ock när de, då vid rådande
liflig trafik två spår samtidigt vore upptagna af långa tåg på 25 till 30
vagnar, nödgades stiga upp och ned öfver det framför stående tågets
vagnar, med äfventyr att dessa sattes i rörelse, innan den resande hunnit
nedstiga på den vidliggande plattformen.

De nu påpekade, i hög grad beaktansvärda olägenheterna, hvilka
gifvetvis ökades i den män trafiken tillväxte, kunde enligt styrelsens
förmenande ej afhjelpas på ett fullt tillfredsställande sätt, med mindre än

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

att det anordnades särskilda spår för de ankommande tågen och en särskild
för de resande med dessa tåg afsedd utgång, så belägen, att dessa
resande ej behöfde passera öfver spåren. För frågans lösning på detta
sätt hade styrelsen låtit uppgöra ett å en ingifven planritning åskådliggjordt
förslag, för bvilket styrelsen lemnat följande redogörelse:

»Uti den nuvarande banhallen skulle för beredande af alldeles nödvändigt
ökadt plattformsutrymme bibehållas endast fyra spår, hvaraf de
trenne närmast stationshuset belägna uteslutande skulle vara afsedda
för de afgående tågens expedierande med undantag dock för det tredje
spåret, hvilket äfven skulle kunna begagnas för de godståg, som passera
centralstationen. På det fjerde inom nuvarande banhallen liggande
spåret skulle framföras söderifrån ankommande persontåg. Utanför den
nuvarande banhallen upptager förslaget trenne spår för norrifrån ankommande
tåg, af hvilka spår det längst vesterut belägna är afsedt för
lokaltåg, som ofta anlända så pass samtidigt med de från längre håll
kommande tågen, att de ej lämpligen kunna införas på de för dessa
tåg hufvudsakligen afsedda spåren. Vester om dessa tågspår anses böra
utläggas spår för uppställning af reservvagnar och tågsätt, hvarvid förutsättes
en mindre omläggning af Munklägersgatan, som något litet måste
förskjutas in på Stockholms gasverks angränsande tomt, hvilken dock
på denna del icke är bebyggd och hvars Tipplåtande för ändåmålet icke
torde förvägras. I ett af de på planen vester om stationen framdragna
spåren är inlagd eu vändskifva för aflemnande af de vagnar, som för
Stockholms gasverks räkning af statens jern vägar transporteras emellan
gasverkets kolupplag vid Värtan och centralstationen.

Emellan de för de ankommande tågen afsedda spåren anordnas
för de resandes afstigande trenne plattformer. I södra ändan förenas
dessa plattformer med en tvärplattform och täckas af en banhall af
ungefär samma bredd och konstruktion som den nuvarande. Den nya
banhallen sträcker sig från Munklägersgatans början utmed södra hälften
af den nuvarande hallen ända till tvärplattformen, der den förenas med
en ankomsthall, som upptager det återstående utrymmet intill vägundergången
för Jakobsgatan.

Ifrågavarande ankomsthall, som innehåller en större säl för utlemnande
af resgods med särskild afdelning för tullbehandling, expeditioner
och magasin för ankommande ilgods — det senare i tvenne
våningar — en mindre expedition för stationsbefälet samt en väntsal
för dem, som invänta tågens ankomst, är med hänsjm till de höga
kostnader, hvilka skulle erfordras för beredande af en absolut fast
byggnadsgrund på den till största delen i Klara sjö utfylda marken,

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

konstruerad hufvudsakligen af jern och grundlägges på en bärande
bädd af beton med deri inlagda jemstänger i ändamål att vid en möjligen
blifvande sättning lätt kunna upprigtas. Utanför ankomsthallen
anordnas dels en gård för afhemtning af ilgods, hvilket med kärror
fraktas ut i staden, dels en större plats, afsedd att användas till åkarestation
för de resande. Då sålunda enligt detta förslag samtliga till
hufvudstaden anländande resande skulle komma att lemna stationens
område på den vester om jernvägen belägna hamnplatsen invid Klara -viken, måste flertalet af dessa, hvilka naturligen skola begifva sig till
de centralare stadsdelarne, färdas antingen på den för Jakobsgatan i
jernvägens plan anordnade vägöfvergången, med risk att ofta ganska
länge få vänta, under det att stationsrörelser utföras eller tåg passera,
eller ock genom den allt för trånga och låga vägundergången för
samma gata.

Enär den resande allmänheten säkerligen ej skulle finna sig i dessa
olägenheter för affärden från stationen och helt visst inom kort framkomma
med klagomål öfver anordningame i dess helhet, och enär passagen
öfver öfvergången i banans plan blifvit ytterligare försvårad
derigenom, att vid den föreslagna ändringen af stationen ännu flera
vexlingar komma att utföras i stationens södra ända, än hvad hittills
varit fallet, har det ansetts nödvändigt erhålla en beqvämare utfartsväg.
Detta ernås på det sätt, att öfverbyggnaden för den nuvarande undergången
utbytes mot en annan öfverbyggnad, bestående af tre spann,
ett å 13 meter för sjelfva körbanan och två, hvardera på 4 meter, för
gångbanorna, samt att jernvägsspåret i sammanhang dermed höjes 0,5
meter för erhållande af större höjd för undergången. Denna höjning
åstadkommes derigenom, att sammanbindningsbanans båda spår börja
svagt stiga från södra ändan af hufvudplattformen invid centralstationshuset
till vägundergången, hvarifrån spåren bibehålla den då uppnådda
höjden öfver hela Norrström sbron — å hvilken samtidigt behöflig förstärkning
skulle utföras — för att på Riddarholmen åter intaga sitt
nuvarande läge under Riddarholmsbron. Genom en dylik ändring skulle
tillräckligt fritt rum erhållas i vägundergången för vanliga åkdon och
för hotellens omnibusar. Då emellertid stigningen för upp- och nedfarten
endast obetydligt kan förbättras, torde det varda nödigt att bereda
öfverfart i banans plan för spårvagnarne, hvilka eljest skulle röna
olägenheten af den branta lutningen.

Det har äfven ansetts nödvändigt att anordna en kommunikationsled
mellan de nya plattformarne för ankommande resande och lokalerna
för de afgående tågens expedierande såväl för genomgångsresande som

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

för transiterande resgods, ilgods och möjligen äfven post. För detta
ändamål upptager förslaget en sammanbyggd gång- och transportbro,
hvilken senare är försedd med hissverk för godsets upphissande från
de yttre plattformarne och nedsänkande på hufvudplattformen invid
stationshuset. Gångbron anordnas med trappor, en på hvardera af de
bredare ankomstplattformame och en uti stationshuset, hvars inredningtill
följd häraf måste något förändras, i det att expeditionen och magasinet
för afgående ilgods, hvilka länge varit i stort behof af utvidgning,
flyttas, resgodsinlemningen utvidgas och den för de kungliga personerna
afsedda väntsalen förlägges till stationshusets södra flygel.

Förutom de sålunda vid sjelfva centralstationen erforderliga anordningarna
ingå, såsom en följd af dem, uti förslaget en del mindre
förändringar af de angränsande stationernas spårsystem äfvensom flyttningar
af en del provisoriska byggnader. Då för tågens förflyttning
mellan spårområdena för ankommande och afgående tåg centralstationens
vexlingsrörelser delvis komma att utsträckas till spår, som hittills
uteslutande disponerats af den norra stationen, och då denna station
äfven genom borttagandet af de vester om banhallen belägna upplagsplatserna
beröfvats utrymme, har det befunnits nödigt att inskränka
tågrörelserna inom stationen till de tvenne nuvarande hufvudspåren
samt att å hela sträckan mellan centralstationen och Tomteboda låta
de afgående och ankommande tågen framgå på skilda spår. Härigenom
och genom att bringa vexlarne i tågspåren och signalinrättningarna i
inbördes beroende af hvarandra samt genom inrättandet af så kallade
klocksignaler tryggas tågens säkerhet och möjliggöres ett lifligare utbyte
af tåg mellan de båda stationerna, så att en del tågsätt, framför
allt de långa och skrymmande natt-tågen, med lätthet kunna sändas
till Tomteboda för att der uppställas under dagens lopp och sålunda
icke upptaga det hårdt anlitade spårutrymmet vid centralstationen. Vid
Tomteboda föreslås derför utläggning af för detta ändamål lämpliga
spår samt flyttning dit af den vid centralstationen befintliga, provisoriska
verkstaden för reparation af bogievagnar samt det vagnskjul, som
inrymmer de kungliga tågsätten jemte en del andra vagnar, hvilkas
ständiga närvaro vid centralstationen icke erfordras. Gastagning och
öfrig skötsel af de vid Tomteboda sålunda stationerade vagnarne torde
äfven lämpligen der kunna anordnas. Slutligen erfordras för genomförandet
af det dubbelspåriga trafikeringssättet mellan centralstationen
och Tomteboda utläggning af några korta föreningsspår vid sistnämnda
station samt vid Karlbergs och Stockholms norra stationer.»

Den sålunda ifrågasatta utvidgningen af centralstationen hade sty -

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

relsen ansett vara ett behof, som måste snarast aflijelpas och vara tillgodosedt
senast före öppnandet af den blifvande allmänna konst- och
industriutställningen i Stockholm år 1897, hvarför de för ändamålet erforderliga
medlen delvis behöfde tagas i anspråk redan under år 1896.

I fråga om förslaget att vid Tomteboda uppföra en vagnreparationsverkstad,
hvartill jernvägsstyrelsen nu äskat ett anslag af 270,000 kronor,
erinrade departementschefen, att förslag i samma syfte af styrelsen
första gången framstälts i underdånig skrifvelse den 14 december 1891
angående anslag för år 1893 till nya byggnader och anläggningar vid
statens jernvägar m. m., hvarvid styrelsen anhöll, att medel måtte anvisas
till påbörjande af en dylik anläggning vid Tomteboda. Styrelsen
hade då framhållit, att man för att kunna utföra vagnreparationer i den
omfattning, som vore erforderlig, måste vara betänkt på att bereda tillräckligt
verkstadsutrymme för det antal vagnar, som samtidigt skulle
repareras, och af denna anledning borde utrymmet i verkstäderna ökas
med 16 platser. Anläggningen syntes styrelsen emellertid icke böra
begränsas till sagda minimum af utrymme, utan afseende borde fästas
derå, att eu tillökning deri betingades af vagnparkens efter hand skeende
tillväxt, hvadan det enligt styrelsens förmenande vore klokt, att
verkstaden planlades för 26 å 30 platser, samt att ungefär hälften af
densamma blefve färdig under år 1893; och som plats ej funnes för
en sådan byggnad invid de nuvarande större verkstäderna men kunde
beredas i Stockholms närhet, upptog styrelsen i förslaget till nya byggnader
ett belopp af 50,000 kronor till påbörjande af och jordanskaffning
till en sådan verkstadsbyggnad vid Tomteboda. Sedan 1892 års
Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
beviljat för år 1893 ett belopp af 500,000 kronor till nya byggnader
och anläggningar vid statens jern vägstrafik, anvisade Kongl. Maj: t den
20 januari 1893 ett belopp af 30,000 kronor till påbörjande af ifrågavarande
reparationsverkstad. Med anledning af jernvägsstyrelsens den
14 december 1892 afgifna förslag rörande anslagsbehofvet för nya
byggnader och anläggningar för år 1894, hvaruti upptagits ett belopp
af 100,000 kronor för fortsättning af uppförandet af nämnda verkstad,
äskade Kongl. Maj:t af 1893 års Riksdag ett anslag af 500,000 kronor
för nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik. Riksdagen
fann sig emellertid för det dåvarande icke böra bevilja medel
till arbeten för anläggningen och nedsatte i följd deraf det begärda
byggnadsanslaget med 100,000 kronor, och med anledning häraf förBili.
till /likså Vrot. 18.1(1. 1 Sami. 1 Afd. 27 lläft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

ordnade Kongl. Maj:t den 17 mars 1893, att åtgärder för ifrågavarande
arbetes utförande skulle inställas.

I underdånig skrifvelse den 30 november 1893 angående anslag
för år 1895 till nya byggnader och anläggningar vid statens jemvägar
hade emellertid styrelsen anmält, att beliofvet af att utrymmet för vagnreparationer
ökades med för det dåvarande minst 16 och i en ej aflägsen
framtid ytterligare 12 platser oafvisligt qvarstode, samt anförde vidare
beträffande den ifrågasatta reparationsverkstaden att, hvad först platsen
vidkomme, styrelsen ansåge densamma böra bestämmas till Stockholms
närhet, emedan i förhållande till det stora antal vagnar, framför
allt personvagnar, hvilka började och slutade sina turer vid någon
af hufvudstadens stationer, den enda invid Stockholm befintliga vagnreparationsverkstadens
utrymme vore allt för knappt tillmätt. För jemförelses
skull hade styrelsen meddelat att, då i Malmö funnes 14 och
i Göteborg 16 verkstadsplatser för person-, post- och resgodsvagnar,
funnes vid Liljeholmens verkstad endast 12 platser för samma ändamål.
En anläggning af ifrågavarande art borde vidare af praktiska
skäl vara belägen så nära som möjligt intill jemvägens hufvudspår och
ej långt från centralstationen samt af ekonomiska skäl ej sökas på annat
område än det, som redan tillhörde kronan. Af de i hufvudspårens
närhet befintliga marker, till hvilka staten vore egare, kunde såsom
för ändamålet lämpliga ifrågakomma endast Liljeholmen, Stenbrottet
och kronolägenheten Ingenting vid Tomteboda, men af dessa borde den
sistnämnda föredragas af skäl, för hvilka styrelsen, hvad särskilt Liljeholmen
angick, synnerligt utförligt redogjorde. Hvad sjelfva byggnadsanläggningen
vidkomme, kunde enligt upprättadt kostnadsförslag en
verkstad, med spårläggning, för fullständig reparation af 30 vagnar
samtidigt uppföras vid Tomteboda för en kostnad af 270,000 kronor.
Med förmälan att med hänsyn till en ytterligare utvidgning marken
vester om och intill den för nämnda verkstad sålunda afsedda terrängen,
enligt styrelsens åsigt, borde reserveras för uppförande af en anläggning
nära lika stor som den förra och beräknad att kosta 200,000
kronor, hemstälde styrelsen, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta
proposition om beviljande för en verkstadsanläggning med tillhörande
spårläggning invid Tomteboda jernvägsstation af ett anslag af
270,000 kronor, deraf till utgående under år 1895 ett belopp af 155,000
kronor.

Sedan emellertid dåvarande t. f. chefen för generalstaben uti infordradt
underdånigt utlåtande af den 20 december 1893 på anförda skäl
hemstält, att, inuan ett afgörande beslut fattades om platsen för den nya

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

verkstaden, frågan måtte underkastas en ytterligare sorgfällig pröfning
för utrönande af, huruvida icke, genom förläggning af den nya anläggningen
till någon plats i det inre af landet mellan sjöarna Venern,
Vettern och Hjelmaren, statens såväl trafik- och finans- som militära
intressen kunde blifva samtidigt tillgodosedda, fann Kongl. Maj:t, i
enlighet med departementschefens till följd häraf uttalade åsigt att
ytterligare utredning borde ega rum, innan det kunde ifrågakomma
att bevilja medel till denna anläggning, godt att för år 1895 till nya
byggnader och anläggningar af Riksdagen äska allenast 220,000 kronor
i stället för af jern vägsstyrelsen föreslagna 375,000 kronor.

Behofvet af ökadt utrymme för vagnreparationer var dock enligt
styrelsens uppfattning af så trängande art, att styrelsen ansåg sig icke
kunna underlåta att uti sin underdåniga skrifvelse den 21 november
1894 angående anslag för år 1896 till nya byggnader och anläggningar
ånyo upptaga förslaget derom. Detta förslag hade, sådant det
i styrelsens ofvan berörda skrifvelse den 30 november 1893 närmare
utvecklats, i sjelfva verket, enligt hvad styrelsen nu anförde, afsett
tre särskilda ändamål, nemligen dels anskaffandet af de 16 vagnplatser,
hvilkas omedelbara behöflighet uppvisats i underdåniga skrifvelsen
den 14 december 1891, dels anskaffandet af ytterligare 12
platser, hvilkas behöflighet i 1891 års förslag förutsetts och hvilka
närmast skulle afse att fylla det ökade behof, som uppkommit genom
de ändrade tåganordningarna mellan Stockholm, å ena sidan, samt
Östersund och Sundsvall, å den andra, samt genom ökningen af bogievagnarnes
antal, hvilket då uppgått till öfver 60, och dels reserverande
af mark för uppförande i framtiden af en ytterligare verkstadsanläggning
vid Tomteboda af ungefär samma storlek som den,
till hvilken anslag begärdes. Anskaffandet af de 16 vagnplatserna
hade beräknats kunna ske för en kostnad af 155,000 kronor, anskaffandet
af de 12 platserna åter för en kostnad af 115,000 kronor,
under förutsättning att denna senare anläggning utfördes i samband
med den förra, och uppförandet af den i framtiden erforderliga nya
anläggningen hade antagits komma att betinga en kostnad af 200,000
kronor.

Med afseende å de betänkligheter, som ur militär synpunkt framställs
mot förslaget, hade styrelsen trott sig böra modifiera detsamma,
så långt som sådant vore förenligt med förslagets egentliga innebörd,
nemligen att öka de invid Stockholm befintliga platserna för personvagnars
reparation (främst för deras målning och tapetsering) till det
antal, som oundgängligen kräfdes. Detta oafvisliga behof innefattade do

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

ofvan berörda 16 vagnplatserna, hvilka tillsammans med de vid Liljeholmen
befintliga 12 platserna skulle lemna åt Stockholm 28 platser,
d. v. s. ungefär det antal, som sammanräknadt funnes i Malmö och
Göteborg, och styrelsen upptog derför i sitt förslag ett belopp af 155,000
kronor, hvartill enligt hvad ofvan nämnts kostnaden för dessa platsers
anordnande hade beräknats.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 14 januari 1895 af omförmälda
ärende hade departementschefen uttalat, att, som jernvägsförvaltningens
organisation jemte dermed sammanhängande förhållanden
då vore under utredning af en utaf Kongl. Maj:t tillsatt komité, och
resultatet af denna komités arbeten äfven kunde komma att inverka
på frågan om anordnandet af statsbanornas verkstadsväsende, det icke
syntes vara skäl att då besluta en så dyrbar anläggning som den
ifrågavarande, och hade departementschefen alltså hemstält, att det af
jernvägsstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet borde minskas med det för
verkstaden vid Tomteboda beräknade beloppet 155,000 kronor, hvilken
hemställan äfven blifvit af Kongl. Maj:t bifallen.

Uti nu förevarande underdåniga skrifvelse af den 29 november 1895
hade jernvägsstyrelsen förklarat sig fortfarande vidhålla sin uti dess ofvan
berörda skrifvelse af den 21 november 1894 uttalade mening, att en verkstadsanläggning,
hvilken såsom den ifrågavarande uteslutande vore
afsedd för reparation, tapetsering och målning af personvagnar, icke torde
hafva någon synnerlig strategisk betydelse, hvadan valet af plats för
densamma borde ske med hänsyn endast till trafikförhållandena, hvilka
åter utvisade hufvudstaden såsom den rätta platsen, emedan derstädes
det största antalet personvagnar sammanfördes med bantågen från norr,
vester, sydvest och söder. Styrelsen hade visserligen uti sistnämnda
skrifvelse förklarat sig så till vida kunna tillmötesgå t. f. chefens för
generalstaben framställning, att till en början endast skulle ifrågakomma
till utförande de redan år 1891 begärda reparationsplatserna
med en byggnadskostnad af 155,000 kronor, och att med det definitiva
ordnandet af frågan angående lämpligaste orten för de 12 ytterligare
platser, som afsåges i styrelsens underdåniga framställning af år 1893,
deremot skulle utan alltför stora olägenheter kunna anstå, till dess den
från generalstabens sida ifrågasatta utredningen angående möjligheten
af att tillgodose äfven de militära intressena vid nya verkstadsanläggningar
hunne verkställas; och så länge dessa 12 platser ej uteslutande
behöfdes för personvagnar, sammanhängde frågan om orten för verkstadens
anläggande onekligen, åtminstone i någon mån, med den ur
strategisk synpunkt önskvärda utredningen. Men sedermera hade de

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

på ärendet inverkande förhållandena i betydlig grad förändrats. Genom
beslutet om förvärfvande för statens räkning af vestkustbanan komme
nemligen den statens jernvägar tillhöriga vagnparken att ökas med ej
mindre än 131 stycken person-, post- och packvagnar. Väl hade den
af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för beredande af frågan om vestkustbanans
inköp, med hänsyn dertill att nämnda bana ej egde någon
vagnverkstad, uti sitt till Kongl. Maj:t afgifna förslag upptagit ett
belopp af 80,000 kronor för eu ny mindre verkstadsbyggnad vid Elmhult
eller annan lämplig statsbanestation, men det af komiterade framsläpa
förslaget afsåge en verkstadsbyggnad för reparation af godsvagnar
men icke af personvagnar, af hvilket slag endast ett ytterligt
fåtal stannade i Elmhult.

Om nu också reparationerna af de från vestkustbanan öfvertagna
personvagnarna, med undantag i vissa fall af bogievagnarna, lämpligast
borde utföras vid verkstäderna i Malmö och Göteborg, så måste
dock för att möjliggöra detta dessa verkstäder befriades från eu del af
dem nu åliggande personvagusreparationer, framför allt i afseende å
tapetsering och målning samt underhåll af bogier; och detta skedde
enligt styrelsens förmenande bäst derigenom, att till den föreslagna
verkstaden vid Tomteboda förlädes alla dylika reparationer å de personvagnar,
som utginge från Stockolm å statsbanesträckorna till Malmö,
Göteborg och Charlottenberg. Men detta medförde åter, att i den allra
närmaste framtiden, utom de redan år 1891 anmälda 16 reparationsplatserna,
äfven de ofvan omförmälda ytterligare 12 stycken behöfdes
invid hufvudstaden för reparation uteslutande af personvagnar. Derför
nödgades styrelsen nu begära uppförandet på en gång af hela den
verkstadsbj^ggnad med tillhörande spåranläggningar, som i styrelsens
underdåniga skrifvelse den 30 november 1893 betecknats såsom »första
anläggning» och å den uppgjorda planritningen utmärktes med a, b, c, d
och a'', b'', c’, d'' samt beräknats kosta 270,000 kronor. Det vore emellertid
ej blott det ökade antalet personvagnar öfver hufvud, som motiverade
denna framställning, utan alldeles särskildt det alltjemt växande
antalet af bogievagnar, af hvilka hvar och en ej endast kräfde två
reparationsplatser (hvarje plats vore nemligen beräknad efter längden
af en fyrhjulig vagn) utan äfven utrymme för bogiernas reparation.
Antalet bogievagnar utgjorde år 1891 16 stycken, men hade nu vuxit
till 61 stycken. Lades dertill de till leverans år 1896 bestälda 8 stycken,
do till ytterligare anskaffning uti styrelsens förevarande underdåniga
skrifvelse föreslagna samt de genom inköpet af vestkustbanan öfver -

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

tagna, skulle statens jernvägars vagnpark komma att i den närmaste
framtiden uppvisa ej mindre än 127 stycken bogievagnar.

De äldre verkstäderna vore emellertid icke bygda för detta slags
vagnar och endast genom vidtagande af särskilda provisoriska anordningar
hade man kunnat bereda plats för den nödvändigaste reparationen
af dylika vagnar i vagnverkstäderna i Göteborg och Malmö. I
vagnverkstaden vid Liljeholmen fuunes icke möjlighet dertill och de
förestående anläggningarna i Östersund, och vid Boden måste rättas
efter det relativt ringa antal bogievagnar, som användes i bantågen å
6:te trafikdistriktet. Ensamt hänsynen till det vederbörliga underhållet
af en så dyrbar materiel utgjorde enligt styrelsens förmenande ett fullgodt
skäl för ett skyndsamt uppförande af den föreslagna anläggningen.

Slutligen hade styrelsen erinrat, att arrendet af kronolägenheten
Ingenting, belägen invid Tomteboda station och på hvars egor den föreslagna
verkstadsplatsen läge, upphörde vid midfastan 1897.

Då sålunda enligt styrelsens förmenande uppenbart vore, att en
tillökning i nuvarande verkstadsutrymme med minst 28 platser oundgängligen
erfordrades, att platsen för en dylik verkstadsanläggning
vore oberoende af hvarje strategisk hänsyn, men att af trafikskäl verkstaden
borde förläggas i hufvudstadens omedelbara närhet, och då af
noggranna undersökningar, verkstälda åren 1893 och 1894, framginge,
att ingen lämplig plats för billigare kostnad kunde anskaffas invid
hufvudstaden än den föreslagna vid Tomteboda station, hade styrelsen
ansett sig böra i det för år 1897 behöfliga byggnadsanslaget upptaga
jemväl 270,000 kronor för eu verkstadsanläggning å kronans område
vid Tomteboda station, afsedd för reparation m. m. af personvagnar.

I sammanhang härmed hade styrelsen framhållit, hurusom den
från generalstabens sida väckta fråga om anställande af en sorgfällig
pröfning, huruvida icke verkstadsanläggningar * det inre af landet skulle
kunna motsvara statens såväl trafik- och finans- som militära intressen,
ingalunda behöfde undanskjutas derför, att de militära intressena ej
vid detta tillfälle och i denna speciella fråga togos med i räkningen,
enär de, såsom styrelsen förut upprepade gånger påpekat, svårligen
kunde beröras af eu anläggning, som åsyftade sådana reparationer, som
i krigstid torde alldeles åsidosättas. Derför hade styrelsen ej heller
ansett lämpligt att föreslå någon utvidgning af verkstäderna i Göteborg,
Malmö, Liljeholmen eller vid Stockholms norra station. Men väl
hade styrelsen låtit verkställa omfattande förberedande utredningar angående
behofvet af sådana anläggningar, som från generalstabens sida
åsyftades och vid hvilka gifvetvis hänsyn måste tagas ej blott till sta -

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

tens utan äfven till vissa enskilda jernvägars materiel och. verkstäder
samt till befintligheten af privata verkstäder öfverhufvud.

Genom nådig remiss anbefald att afgifva yttrande i ärendet, i hvad
det afsåge anläggning af en reparationsverkstad vid Tomteboda, hade
t. f. chefen för generalstaben uti underdånigt utlåtande af den 27 december
1895 uttryckt den farhågan, att den nu föreslagna anläggningen
möjligen skulle, om icke helt och hållet förhindra, åtminstone betydligt
försena verkstadsfrågans lösning i den ur militär synpunkt rätta rigtningen,
d. v. s. utvidgning af statens jernvägars i det inre af landet
belägna reparationsverkstäder med dertill hörande förråd af reserv- och
förbrukningsartiklar; hvarjemte t. f. chefen för generalstaben i öfrigt
i hufvudsak biträdt hvad som i det den 20 december 1893 afgifna utlåtandet
i ärendet af dåvarande t. f. generalstabschefen anförts.

För egen del har departementschefen anfört följande:

»Den ifrågavarande verkstadsanläggningen vid Tomteboda är, efter
hvad numera upplysts, egentligen afsedd att blifva en verkstad för
mindre reparationer af bogie-personvagnar samt för sådana vagnars
ommålning och tapetsering och skall innehålla särskilda afdelningar
för hvart och ett af dessa ändamål tillika med en särskild afdelning
för snickeriarbeten. Vid sådant förhållande och då arbeten af dylikt
slag i allmänhet icke lära kunna hänföras till de arbeten, som äro afsedda
att utföras vid en sådan större centralverkstad, som af t. f. cheferna
för generalstaben åsyftas och hvilken, ur militärisk synpunkt sedt,
naturligtvis företrädesvis bör erhålla ett mot en angripande fiendtlig
styrka skyddadt läge inne i landet, synes mig att desse chefers anmärkningar
mot det nu föreslagna läget för verkstaden och dermed äfven
deras öfriga invändningar mot densammas anläggande i hufvudsak förfalla.

Och sedan den af Eders Kongl. Maj:t den 2 juni 1893 tillsatta
komité numera afgifvit betänkande och förslag angående jernvägsadministrationen,
utan att hvad komitén deruti anfört inverkar på den nu
föreliggande frågan om ordnandet af en del af statsbanornas verkstadsväsende,
hvilket, såsom detta nu af jernvägsstyrelsen föreslagits, tvärtom
synes egnadt att befordra den enhet i reparationer, som komitén förordat,
finner jag något hinder icke längre förefinnas att nu förorda
utförandet af den utaf styrelsen alltsedan år 1891 och således innan
frågan om vestkustbanans förvärfvande åt staten uppkommit föreslagna
reparationsverkstaden vid Tomteboda.

Med anledning häraf och då jag icke heller i öfrigt har något
att erinra emot jernvägsstyrelsens förslagsberäkning i och för nya
byggnader och anläggningar under 1897, synes mig lämpligt, att sty -

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

relsen må beredas tillgång till det härför upptagna beloppet af 1,215,000
kronor.

Då det emellertid är af vigt, att de föreslagna förbättrade anordningarna
för trafikens besörjande vid Stockholms centralstation hinna
blifva verkstälda före öppnandet af 1897 års allmänna konst- och industriutställning
i Stockholm, synes mig lämpligt, att de derför redan under
innevarande år ifrågakommande utgifter, beräknade till åtminstone 500,000
kronor, må bestridas med jernvägstrafikmedel, helst dessa — då till
statskontoret från jernvägsstyrelsen för år 1895 inlevererats 9 millioner
kronor eller 2 millioner kronor mera än hvad för samma år under
ordinarie inkomster af statsbanorna i riksstaten uppförts — med all
sannolikhet kunna antagas komma att för år 1896 utöfver de sålunda
disponerade 500,000 kronor lemna öfverskott att till statskontoret inlevereras
till större belopp än den summa, 7,200,000 kronor, som är i
riksstaten för detta år beräknad.

Det belopp, som till nya byggnader och anläggningar utöfver
nämnda 500,000 kronor erfordras, torde deremot böra å riksstaten för
år 1897 äskas.»

Hvad först angår de ifrågasatta förbättringarne vid Stockholms
centralstation, lärer det icke af någon, som eger kännedom om beskaffenheten
af de nuvarande anordningarue derstädes, kunna bestridas, att
dessa äro i högsta grad otillfredsställande, icke blott ur synpunkten af
trafikens jemna och obehindrade gång, utan ännu mer med hänsyn till
den fara, som hotar den resande allmänhetens säkerhet, en fara, som
ständigt växer i bredd med den stigande trafiken och under 1897 års
utställning i Stockholm uppenbarligen kommer att, derest rådande förhållanden
tillåtas fortfara, antaga mycket betydande dimensioner. Vidtagandet
af åtgärder för undanrödjande af omförmälda olägenheter har
derför för utskottet framstått som en, framför allt från allmänhetens
sida fullt berättigad fordran, hvilken Riksdagen icke bör tillbakavisa.

Om det sålunda ej kan förnekas, att svåra brister vidlåda de närvarande
anordningarna vid centralstationen, torde det vara lika obestridligt,
att den förnämsta orsaken dertill är att söka i den omständigheten,
att de resande vid många, dagligen inträffande tillfällen nödsakas
att i den vintertiden ofta af ånga uppfylda banhallen passera spår, på
livilket tåg är i annalkande eller står inne för att afgå. I likhet med
jernvägsstyrelsen anser utskottet det ligga i öppen dag att denna
synnerligen beaktansvärda olägenhet icke kan med framgång afhjelpas
på annat sätt, än att för de ankommande och afgående tågen anskaffas

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

särskilda spår, belägna invid från hvarandra afskilda plattformar, eller
med andra ord att vid centralbangården anordnas två olika stationer,
den ena afsedd för afgående, den andra för ankommande tåg, och synes
det utskottet jemväl klart, att det nuvarande stationshuset bör bibehållas
för de afgående tågen och alltså ny ankomststation uppföras.

Med afseende å platsen för denna station har utskottet så mycket
mindre funnit anledning till erinran mot hvad jernvägsstyrelsen föreslagit,
som någon annan användbar plats i omedelbar närhet af centralstationen
icke torde vara att tillgå. Icke heller har utskottet haft
något att anmärka beträffande anordningarna vid och inom den tillämnade
ankomststationen, hvilka, så vidt utskottet är i stånd att bedöma,
förefalla så ändamålsenliga, som utrymme och läge samt .tillbörlig sparsamhet
medgifva. Deremot har utskottet icke kunnat förbise, att den
föreslagna utvidgningen af undergången för Jakobsgatan under jernvägens
spår och den deraf härflytande minskningen af gatans bredd i
öfvergången öfver spåren, hvilken minskning får till följd, att gatutrafiken
måste, med undantag för spårvagnarna, hänvisas ensamt till
undergången, antagligen skall för nämnda trafik komma att i vissa fall
medföra olägenheter, beroende på de mindre gynsamma lutningsförhållandena
i undergången, enligt uppgift 1 : 16 eller möjligen 1:17.
På grund häraf och då det synts utskottet mindre nödvändigt att redan
nu — innan erfarenhet vunnits huruvida de befintliga gatuanordningar,
der Jakobsgatan korsar jernvägen, skola visa sig så otilltredställande,
att förändring derutinnan måste ega rum — besluta ändring af vägundergången,
har utskottet ansett det tillsvidare kunna anstå med de
tilltänkta gatuarbetena. Härigenom skulle för öfrigt öppnas utsigt till
att, om ändring erfordras, erhålla ett bättre förslag dertill än det föreliggande.

I fråga slutligen om de beräknade kostnaderna för de förbättringar,
som skulle åstadkommas, har utskottet, som undfått del af det uppgjorda
kostnadsförslaget, funnit sig icke kunna förorda annan nedsättning
af beloppet än den, som följer deraf, att någon ändring af
väguudergången för närvarande icke skulle komma till utförande, hvilken
ändring enligt nämnda förslag betingar en kostnad af 200,000 kronor.
Och om i betraktande tages, såväl att förändringar åt förevarande slag
öfverallt vid stora stationer, der de företagits, visat sig kräfva högst
betydliga summor, som att de ifrågasatta anordningarna, om de genomföras,
med all sannolikhet skola motsvara trafikens behof under eu
tidrymd af åtminstone omkring tjugu år, torde det belopp, hvithet
Bih. till Hittad. Vrot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 27 Höft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

sålunda skulle beviljas, eller 550,000 kronor, ingalunda kunna anses
för högt eller illa användt.

Beträffande härefter den föreslagna vagnreparationsverkstaden vid
Tomteboda har utskottet funnit behofvet af ytterligare plats för reparation
af personvagnar, särskildt bogievagnar, vara till fullo ådagalagdt,
och då Tomteboda erbjuder en synnerligen god terräng för anläggandet
af en verkstad, har utskottet ansett tillfället nu vara inne att besluta
ifrågavarande verkstadsanläggning, så mycket hellre som, på sätt statsrådsprotokollet
gifver vid handen, den nuvarande kronoarreudatorns
legotid utgår vid midfastan 1897. Men då den af 1893 års jernvägskomité
behandlade, ännu ej afgjorda frågan om distriktsindelningen vid
statens jernvägar lärer komma att utöfva ett bestämmande inflytande
på verkstadens storlek, har utskottet trott nödig varsamhet bjuda, att
för närvarande endast anskaffas de af jernvägsstyrelsen såsom ovilkorligen
nödvändiga betecknade 16 vagnsplatser, för hvilkas inredande
erfordras ett belopp af 155,000 kronor. Utskottet har dock velat betona
lämpligheten deraf, att i sammanhang med uppförandet af nämnda
verkstad ett så stort område undantages till statens jernvägar, att tillräckligt
utrymme finnes för framtida anläggningar för jernvägens behof.

Mot öfriga föreslagna nya byggnader och anläggningar vid statens
jernvägstrafik har utskottet icke haft något att erinra.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande framställning,

a) att till vissa förbättringar för trafiken vid
Stockholms centralstation beviljas 550,000 kronor,
hvaraf redan år 1896 må af jernvägstrafikmedlen
utgå ett belopp af 500,000 kronor och återstoden
50,000 kronor uppföres å riksstatens sjette hufvudtitel
såsom extra anslag för år 1897;

b) att till uppförande af en vagnreparationsverkstad
vid Tomteboda å riksstatens sjette hufvudtitel
för år 1897 på extra stat beviljas 155,000 kronor;
och

c) att till nya byggnader och anläggningar i
öfrigt vid statens jernvägstrafik för år 1897 beviljas,
likaledes å riksstatens sjette hufvudtitel på extra stat,
ett belopp af 195,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

2:o.

I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t vidare föreslagit
Riksdagen

dels att till utgående å riksstaten utom hufvudtitlarne af det
utaf Riksdagen år 1895, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar, beviljade anslag å 1,250,000 kronor anvisa
för år 1897 ett belopp af 400,000 kronor;

dels ock att, till anskaffande af ytterligare sådan rörlig materiel,
bevilja och å riksstaten utom hufvudtitlarne för år 1897 anvisa 1,600,000
kronor.

Med afseende härå har statsrådet och chefen för civildepartementet
till statsrådsprotokollet till en början erinrat, att Riksdagen år 1895
för anskaffande af dylik materiel beviljat ett anslag å 1,250,000 kronor
samt deraf till utgående under år 1896 å riksstaten utom hufvudtitlarne
anvisat 850,000 kronor.

Departementschefen har derefter omförmält, hurusom jernvägsstyrelsen
i sin ofvan berörda skrifvelse af den 29 november 1895 —
under förutsättning, att återstoden af det utaf Riksdagen sålunda beviljade
beloppet, 400,000 kronor, hvilket skulle användas till inköp af
5 lokomotiv af typen litt. Kd, 4 stycken 11 och III klass personbogievagnar
samt axlar, hjul och bromsar, stäldes till styrelsens förfogande
senast i januari år 1897 — anmält behofvet af ytterligare följande
rullande materiel:

4 lokomotiv af typ litt. Ce för................................ kronor

5 b af typ litt. Kd för................................. b

6 II klass personbogievagnar för ........................ b

6 III b b för.......................... »

100 täckta godsvagnar, dels med och dels utan

bromskupé och broms, för................................. b

200 öppna godsvagnar, dels med och dels utan

bromskur och broms, för ................................. b

600 vagnaxlar med hjul ............................................ b

Apparater för gasbelysning, luftbromsar, inredning
för hästtransport m. m........................... b

216,000: —
250,000: —
174,000: —
120,000: —

300,000: —

330,000: —
180,000: —

30,000: —

tillsammans kronor 1,600,000: —

I afseende härå hade styrelsen hufvudsakligen anfört:

De förstnämnda fyra lokomotiven, som skulle blifva af gällande

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

snälltågstyp, vore afsedda att ersätta de föråldrade, för de snabbgående
tågen allt för svaga lokomotiven af typerna litt. A. och B. — statsbanornas
äldsta lokomotivtyper — hvilka nu användas till framförande
af en del snäll- och persontåg. Särskilt vore det beliöfligt. att få
införa den kraftigare lokomotivtypen för persontågen å linien Stockholm—Ange.

De sistnämnda fem lokomotiven vore afsedda för vestkustbanorna.
Styrelsen hade nemligen öfvertygat sig om rigtigheten af den utaf
förenämnda komité uttalade åsigten, att för beredande af reserv för de
nu å nämnda banor befintliga lokomotiven ytterligare lokomotiv måste
anskaffas för en kostnad af 250,000 kronor, hvilket belopp medgåfve
inköp af fem nya lokomotiv.

Styrelsen hade vidare ansett sig böra göra framställning om anskaffande
af eu de] nya person- och godsvagnar för att kunna möta
det ökade behof af dylika vagnar, som med säkerhet vore att motse,
särskildt i följd af industriutsällningen i Stockholm under år 1897.

Emot hvad jernvägsstyrelsen sålunda föreslagit har departementschefen
förklarat sig icke finna skäl till anmärkning och endast vilja
påpeka, att kostnaden för anskaffande af fem lokomotiv för vestkustbanorna
inginge i de beräkningar, som komitén och jernvägsstyrelsen
i händelse af dessa banors förvärfvande åt staten uppgjort rörande
banornas kompletteringskostnader.

Med anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, hemställer
utskottet,

a) att Riksdagen må till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade jernvägar bevilja
ett anslag af 1,600,000 kronor; och

b) att nämnda belopp, 1,600,000 kronor, äfvensom
återstoden, 400,000 kronor, af det vid 1895 års
riksdag för enahanda ändamål beviljade anslag må
anvisas till utgående under år 1897 å riksstaten utom
hufvudtitlarne.

Jernvägsbyggnader för statens räkning.

3:o.

I två lika lydande motioner, väckta af herr C. O. Bergman
(n:o 46 inom Första Kammaren) och af herr Nils Wallmark, med

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

hvilken instämt herrar 0. H. Ström, C. J. Mustaparta och E. V. Bäckström
(n:o 156 inom Andra Kammaren) har föreslagits, att Riksdagen
måtte besluta att af det befintliga öfverskottet i statskassan afsätta
5,000,000 kronor i och för bekostande af norra stambanans fortsättande
från Boden till riksgränsen.

Härjemte har herr S. Palme i en inom Andra Kammaren väckt
motion (n:o 169) hemstält, att Riksdagen ville besluta, att af befintliga
statsöfverskott 1,500,000 kronor skulle reserveras för norra stambanans
blifvande fortsättning mot riksgränsen.

I fråga om de skäl, motionärerna andragit till stöd för sina framställningar,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.

Vid 1894 års riksdag hade i en inom Andra Kammaren väckt
motion (n:o 98) föreslagits, att Riksdagen måtte dels till Kongl. Maj:ts
disposition ställa ett förslagsanslag af 25,000 kronor, att redan samma
år användas till undersökning och utstakning af en jernvägslinie från
Boden till Haparanda, dels för år 1895 anvisa ett belopp af en million
kronor för påbörjande af banbyggnad från Boden till Haparanda eller
eventuel! åtminstone till lämplig punkt vid Kalix eif.

Härom yttrade statsutskottet i utlåtande n:o 45 följande: »En

utsträckning af norra stambanan utöfver den punkt, der så väl Kongl.
Maj:t som Riksdagen, enligt förut gjorda uttalanden, ansett denna bana,
åtminstone tills vidare, böra stanna, synes utskottet vara en åtgärd,
om hvilken i hög grad gäller, att den icke lämpligen bör beslutas i
annan ordning än efter framställning frän Kongl. Maj:t, som bäst torde
vara i tillfälle att. undersöka, om statens intresse fordrar utdragandet
af norra stambanan vare sig till Kalix eif eller till Haparanda och, i
sådant fall, när och under hvilka vilkor ifrågavarande jernvägsanläggning
bör komma till stånd.» Och hemstälde utskottet, att motionen
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilken hemställan
af båda kamrarna bifölls.

Med åberopande af hvad sålunda i detta ärende förut förekommit,
hemställer utskottet,

att ifrågavarande af herrar C. O. Bergman, Nils
Wall mark och S. Palme väckta motioner icke må vinna
Riksdagens bifall.

4:o.

Inom Första Kammaren har herr John Retlig m. fl. och inom

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

den Andra herr J. G. Nyström m. fl. i lika lydande motioner (n:o 36
Första Kammaren och n:o 144 Andra Kammaren) föreslagit:

l:o) att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts förfogande ställa en
summa af 15,000 kronor för utredning och undersökning af lämpligaste
sättet för åstadkommandet af en direkt jernvägsförbindelse i statens
hand mellan Krylbo och Örebro;

2:o) att Riksdagen måtte medgifva, att nämnda summa måtte få
delvis eller helt och hållet utgå af tillgängliga medel i mån af behof
redan år 1896, men eljest 1897.

Af motionerna, till hvilka utskottet får hänvisa, inhemtas, att
motionärerne anse ifrågavarande jernvägsförbindelse nödvändig för att
förkorta den nu alltför långa resan från landets södra och vestra delar
till Norrland och derjemte utgöra en för hela landets samfärdsel utomordentligt
vigtig komplettering af statsbanenätet.

Då Riksdagen hittills icke, på framställning af enskild motionär,
anvisat medel för sådant ändamål, som afses i förevarande motioner,
samt detta Riksdagens förfarande torde ega giltig grund i den omständigheten,
att den utredning, som gifvetvis bör föregå undersökningar
om nya statsjernvägars lämpligaste sträckning, och utan hvilken utredning
Riksdagen icke torde böra uttala sig till förmån för anläggande
af ny statsbana, ej kan på tillfyllestgörande sätt åstadkommas annat
än genom Kongl. Maj:ts försorg, får utskottet hemställa,

att herrar John Rettigs m. fl. och J. G. Nyströms
m. fl. ofvan omförmälda motioner icke må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 3 mars 1896.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

Reservationer:

Vid punkt Ro a): af herrar 0. Jonsson, H. Andersson, S. G. von
Frusen, L. Jönsson, P. Pehrson, C. Persson, /. Månsson, P. 6r. Näslund,
TV. Petersson och 0. A Ericsson;

Vid punkt 3:o: af herrar 0. Jonsson, ,5. G. iwn 7»vissen och P. G.
Näslund; samt

md punkt 4:o: af herr J. fr. P. Billing, med hvilken herr friherre
Gripenstedt instämt och som ansett utskottets yttrande i denna punkt
hafva bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet anser visserligen, att motionärerna anfört goda skäl för
sin åsigt, att den i fråga varande jernvägsförbindelsen skulle medföra
afsevärda fördelar, samt finner äfven talande grunder vara anförda för
att densamma inom den närmaste framtiden måtte inläggas såsom en
ny länk i statsbanekedjan; men då Riksdagen hittills icke, på framställning
af enskild motionär, anvisat medel för sådant ändamål, som
afses i förevarande motioner, samt detta Riksdagens förfarande torde
ega giltig grund i den omständigheten, att den utredning, som gifvetvis
bör föregå undersökningar om nya statsjernvägars lämpligaste sträckning,
ej kan på tillfyllestgörande sätt åstadkommas annat än genom
Kongl. Maj:ts försorg, får utskottet, som antager, att Kongl. Maj:t ej
lär underlåta att åt den i motionerna omtalade angelägenheten egna
tillbörlig uppmärksamhet, hemställa,

att herrar John Rettigs m. fl. och J. G. Nyströms
in. fl. omförmälda motioner icke må af Riksdagen bifallas»; och

af herr K. Bolmstedt:

»Med stöd af de i motionerna anförda förhållandena synes det i
hög grad sannolikt, att den ifrågavarande bansträckan skulle komma
att ej blott bilda en vigtig länk i statsbanekedjan utan äfven finansielt
bidraga till statsjernvägarnes förkofran. Och då jag till följd

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

häraf anser, att Riksdagen bör sättas i tillfälle att bilda sig ett omdöme
om och uttala sig i denna fråga, finner jag motionärernas framställning
om anslag till en undersökning och utredning angående densamma
vara synnerligen afsevärd.

Ej mindre vigtigt synes det vara, att en sådan undersökning och
utredning verkställes så snart som möjligt, då många och stora intressen
redan nu verka för utvidgningen af det enskilda jernbanenätet i den
landsdel, som banan är afsedd att genomlöpa, hvadan koncessionerandet
eller utförandet af enskilda konkurrenslinier är att förvänta, om frågans
behandling nu undanskjutes. Dylika konkurrenslinier kunna ej undgå
att försvåra och fördröja den ifrågavarande banans utförande som statsbana,
och komma i alla händelser att menligt inverka på dess ekonomiska
resultat.

På grund häraf, anser jag, att utskottet bort hemställa,

att [Riksdagen måtte till undersökning och utredning
af de kostnader, för hvilka en statsbanelinie
Krylbo—Örebro skulle kunna bringas till stånd, till
Kongl. Maj:ts förfogande ställa å extra stat för år
1897 ett belopp af 10,000 kronor.»

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.