Statsutskottets Utlåtande N:o 31

Utlåtande 1890:Su31

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1890, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skattelindring för de
skatteköpta s. k. halländska kyrkohemmanen.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet öfverlemnad
motion (n:o 180) har herr J. Ericson i Borekulla föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta:

att det landgille, som af de skatteköpta s. k. halländska kyrkohemmanen
utgjordes, måtte, under de närmare vilkor, som af Kongl. Maj:t komme att
bestämmas, efter hembjudan inlösas af statsverket, i likhet med den inlösen
af skattefrälseräntor, som under de nästförflutna åren egt rum;

att af statsverket inlöst landgille måtte erhålla samma lindring, som
tillkomme öfrig grundskatt; och

att sådant landgille, som icke, på sätt i förestående båda moment
omförmälts, hlifvit, statsverket till inlösen hembjudet, måtte erhålla ej mindre
samma rätt till lindring, som den Riksdagen i skrifvelse den 5 juni 1887 i
dylika fall medgifvit åt skattefrälseräntor, än äfven den rätt till lindring,
som kunde framdeles varda i grundskatters utgörande ytterligare medgifven.

Med anledning af en utaf samme motionär vid nästlidet års riksdag
väckt motion i enahanda syfte som det i den nu föreliggande afsedda,
erinrade statsutskottet, att förhållandena med de s. k. halländska kyrkohemmanen
blifvit genom kongl. kungörelsen den 11 september 1863 reglerade
på sådant sätt, att innehafvarne af dessa hemman kunnat bereda sig en

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

5

tryggad besittningsrätt till desamma genom att lösa dem till skatte mot
vilkor, bland annat, att kyrka och prest, som ensam åtnjutit landgille af
hemmanet, skulle ock ensam få jemte landgillet uppbära de räntor, som
blefve hemmanet i stället för skatteköpeskilling m. m. åsätta, samt att, der
landgille vore deladt mellan flere, räntorna skulle åtnjutas i förhållande till
hvarderas andel i landgillet. Då sålunda innehafvarne af dessa nyligen till
skatte lösta hemman förbundit sig att fortfarande utgöra det s. k. landgillet,
hvilken frivilligt åtagna skatt icke syntes vara att hänföra till det slags
onera, som inbegrepes under benämningen grundskatter, de der med hänsyn
till uppkomst och beskaffenhet ansetts böra, så vidt möjligt vore, afskrifvas,
hemstälde utskottet, att det af motionären framstälda förslaget måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende; och blef denna hemställan jemväl af Riksdagens
begge kamrar bifallen.

Utskottet, som af hvad i nu förevarande motion anförts icke funnit
anledning frångå den uppfattning, som vid frågans behandling vid nästlidet
års riksdag gjorde sig gällande, hemställer,

att herr J. Ericsons ifrågavarande motion må af Riksdagen
lemnas utan afseende.

Stockholm den 7 mars 1890.

På statsutskottets vägnar:

L1SS ÖL. LARSSON.