Statsutskottets Utlåtande N:o 30
Utlåtande 1895:Su30
Statsutskottets Utlåtande N:o 30.
1
N:o 30.
Ank. till Riksd. kansli den 22 febr. 1895, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
65 § i förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen
med de allmänna skogarne i riket.
(I. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande
handläggning öfverlemnad motion (n:o 124) har herr P. Truedsson föreslagit,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om
sådan ändring af 65 § af kongl. förordningen angående hushållning
med de allmänna skogarna i riket af den 26 januari 1894, att domänstyrelsen
erhölle rättighet att upplåta äfven statens utarrenderade domäner
för tägt af svart granit, jemte andra stenarter och grus, dock
att det skedde utan skada för domänarrendatorerna.
Till stöd för sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört,
dels att det å vissa utarrenderade kronoegendomar inom Kristianstads
län i en ort, der svart granit vid stenhuggeri bearbetades, funnes sådan
bergart, men att arrendatorerna på grund af gällande författningar icke
kunde häraf draga nytta, hvadan en förändring i författningarna erfordrades,
dels ock att, med afseende å 33 § i lagen angående väghållningshesvärets
ordnande å landet, domänstyrelsen icke borde vara förhindrad
att lemna bifall till tagande af väglagningsämnen från ifrågavarande
egendomar.
Bill. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 19 Höft, (N:is 30—31.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 30.
På sätt motionären antydt, stadgas i § 65 af kongl. kungörelsen
den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna
i riket, bland annat, att å de under skogsstatens vård och förvaltning
stälda allmänna skogar, från hvilka försäljningsmedel för virke ingå
till statsverket, må på högst enahanda tid, som för utarrendering af
kronans jordbruksdomäner är eller varder bestämd, af domänstyrelsen
upplåtas tägt af mossa, dyjord, bränntorf, sand, grus och sten, äfvensom
att dessa ämnen må, der så finnes vara lämpligt, afyttras i den
ordning, som angående skogsal sters försäljning är föreskrifven.
De sålunda meddelade föreskrifterna angående dispositionen öfver
dessa egendomars förenämnda produkter eger icke motsvarighet i fråga
om kronans utarrenderade egendomar. Den angående grunder för förvaltningen
af dessa domäner utfärdade kungörelsen af den 10 november
1882 angifver nemligen icke, att derifrån må afyttras något af ofvanberörda
eller likartade ämnen med undantag af hvad som afses i kungörelsens
mom. 5, eller då sten- och kalkbrott samt torftägt på särskilt
arrende upplåtas, dervid gifvetvis vederbörande ämnen må tillgodogöras.
Den i 1894 års kungörelse medgifna särskilda upplåtelsen af tägt
af mossa, dyjord och bränntorf synes visserligen icke böra ifrågakomma
i afseende å jordbruksdomänerna, helst i mom. 13 i kongl. kungörelsen
angående grunderna för deras förvaltning föreskrifves, huru som arrendator
må begagna torfmossa samt till egendomens förbättrande upptaga
dyjord m. fl. jordens beståndsdelar.
Hvad deremot beträffar tägt af sand, grus och sten, torde omständigheter
förefinnas, som böra föranleda dess utöfvande äfven å jordbruksdomänerna.
Härvid synes, såsom motionären jemväl påvisat, hänsyn
böra tagas till bestämmelserna i 33 § af lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande å landet den 23 oktober 1891, hvari stadgas:
))Å kronans allmänning må sand, grus eller sten till vägs underhåll
utan ersättning tagas efter vederbörande skogstjenstemans anvisning.
Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll
och kan öfverenskommelse med jordegaren icke träffas, eger
häradsrätten, då väghållningsskyldig derom instämmer talan, bestämma,
hvarest nämnda väglagningsämnen tjenligast och till minsta skada för
jordegaren må afhemtas, samt till hvilket belopp ersättning derför
skall utgifvas.»
Enligt utskottets mening är det af vigt, att åtgärder vidtagas till
underlättande af dessa bestämmelsers tillämplighet i afseende å andra
Statsutskottets Utlåtande N:o 30.
3
kronoegendomar än kronoallmänningarna; och dervid torde vara af
nöden, att föreskrifter meddelas i fråga om ofvan berörda väglagningsämnens
afhemtande från kronans utarrenderade domäner.
Vidkommande särskildt. de å dessa domäner förefintliga bergarter,
torde, såsom motionären åberopat, fall förekomma, då de genom sin
beskaffenhet samt genom möjligheten till deras förmånliga tillgodogörande
kunna bereda arrendatorerna afsevärda inkomster; och vid
sådant förhållande synas dessa inkomstkällor icke böra lemnas obegagnade,
helst medgifvandet för arrendator]! att bryta och bearbeta sten
till försäljning bör vid arrendekontraktets uppgörande eller vid derefter
lemnadt tillstånd till stenbrott lända till arrendeafgiftens förböjning.
Slutligen har utskottet velat anmärka, att bestämmelser i det
syfte, motionären afsett och utskottet jemväl ansett sig höra förorda,
visserligen icke, på sätt motionären föreslagit, böra inflyta i förordningen
angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket, utan
fastmer böra erhålla sin plats i kungörelsen angående grunder för förvaltningen
af kronans domäner.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huru vida icke förändrade bestämmelser må böra utfärdas
angående tägt af sand, grus och sten samt angående
stenbrott å kronans utarrenderade domäner,
och efter ärendets utredning till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill förhållandena må föranleda.
Stockholm den 22 februari 1895.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.