Statsutskottets Utlåtande N:o 3- (Utlåtande 1900:Su3 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

N:o 3,

Ank. till Riksd. kansli den 8 februari 1900, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufmdtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

(l:a U. A.) 4

Ordinarie anslag.

Departementets afdelning af Kongl. Majrts kansli,

l:o. Uti den till Riksdagen aflåtna propositionen angående stats- Angående
verkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under denna hufvudtitel uti %fu

punkten 1 föreslagit Riksdagen att, under förutsättning, att särskildt afbiten departeproposition
med förslag till lag om straffregister blefve af Riksdagen bifallen, at

öka anslaget till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli dels, enligt 1 Kongl.
det i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 13 januari tUgj-tj kansli

r o i tf n (»inte C7X t

innevarande år intagna förslag till tilläggsstat, med aflöning till en kanslist samma ämne
2,700 kronor och dels med förhöjning af 2,000 kronor i anslaget till ama- Andra
nuenser, vikariatsersättningar, renskrifning med mera, eller således med till- väckt motion.
hopa 4,700 kronor och alltså i 1901 års riksstat uppföra ifrågavarande [1-1
anslag, nu upptaget till 35,800 kronor, med 40,500 kronor, samt att för
åtnjutande af de i tilläggsstaten upptagna löneförmåner stadga enahanda
vilkor, som vore föreskrifna för innehafvare af löner å 1878 års aflöningsstat.
liih. till liiksd. Prot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3). 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

Angående
delning af
Norra
Ångerman\
lands domsaga.

[*-J

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 49) har herr A. Hedin
föreslagit, att Riksdagen, med afslag å Kong! Maj:ts framställning om höjning
af anslaget till justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli med
4,700 kronor, ville under förutsättning, att förslag till lag om straffregister
hlefve af Riksdagen antaget, till bestridande af de af lagens tillämpning föranledda
kostnader, å extra stat för år 1901 bevilja ett anslag af 1,500
kronor.

Öfver ifrågavarande framställningar kommer utskottet, sedan Riksdagen
fattat beslut med anledning af Kongl. Maj:ts ofvanherörda särskilda
proposition med förslag till lag om straffregister, att afgifva utlåtande; hvilket
utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat.

2:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att, för genomförande af
delning af Norra Ångermanlands domsaga i två nya domsagor, anslaget till
häradshöfdingarne under Svea hofrätt måtte ökas med 4,500 kronor samt de
till häradshöfdingen i Norra Ångermanlands domsaga anslagna tjenstgöringspenningar
fördelas på sätt ofvan åberopade statsrådsprotokoll upptoge; och
skulle i händelse af bifall härtill det i 1900 års riksstat under rubrik »Svea
hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 666,287 kronor,
behöfva förhöjas till 670,787 kronor. I

I detta ämne innehåller ofvanberörda statsrådsprotokoll följande:

Under år 1878 hade Norra Ångermanlands domsagas representanter i
Riksdagens Andra Kammare hos Kongl. Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t
ville hos Riksdagen göra framställning, att nämnda domsaga, bestående af
Nätra, Nordingrå, Själevads och Arnäs tingslag, måtte vid dåvarande innehafvaren
häradshöfdingen Johan Åkerbloms afgång delas i två domsagor
sålunda, att Nätra och Nordingrå tingslag komme att utgöra den ena domsagan
samt Själevads och Arnäs tingslag den andra.

Såsom skäl för ifrågavarande anhållan hade sökandena hufvudsakligen
anfört, att, sedan antalet invånare i Norra Ångermanlands domsaga, med en
areal af icke mindre än 62,81 qvadratmil, ökats till mera än 43,000, det
måste förutsättas, att rättskipningen icke kunde af en häradshöfding handhafvas
på ett tillfredsställande sätt; att i anledning af domsagans vidsträckta

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

omfång och den årligen växande mängden af domarens göromål domareembetet
ock under senare tiden utöfvats af två personer, som troligen dermed haft
full sysselsättning; samt att den tillökning i folkmängden och antalet af
industriella anläggningar, som kunde antagas blifva en följd af norra stambanans
framdragande genom en del af domsagan, säkerligen skulle komma att
än ytterligare öka domarens göromål och försena rättskipningen.

De särskilda tingslagens invånare hade derefter öfver ansökningen
blifvit hörda inför domhafvanden genom socknevis valda ombud, hvilka enhälligt
biträdt sökandenas framställning.

Dessutom hade yttranden i ärendet afgifvits af två domhafvande, som
förordnats att samtidigt förvalta hvar sin del af domsagan, af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Yesternorrlands län och af Svea hofrätt. De båda
domhafvandena hade vitsordat behofvet af domsagans delning och funnit detsamma
bekräftadt genom sin erfarenhet, i det att de hade full sysselsättning
med domsagans skötande.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade, under erinran, hurusom samma
myndighet redan vid fråga om delning af dåvarande Södra Ångermanlands
domsaga framhållit behofvet af jemväl Norra Ångermanlands domsagas delning,
yttrat, att de skäl, som då anförts för sistnämnda domsagas delning, sedan
dess icke förringats, utan fast hellre så stadgats, att de numera innebure en
oafvislig nödvändighet, hvadan Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkte
delning, på sätt sökandena hemstält.

Svea hofrätt hade med hänsyn till mängden af de vid domstolarna
inom domsagan förekommande mål och ärenden, domsagans vidsträckta område
och antalet af dess invånare, hvilka förhållanden föranledt, att domsagans
förvaltning alltsedan den 1 februari 1882, med undantag allenast af fjorton
dagar under 1885 års sommar, varit delad mellan två domhafvande, ansett
domsagans delning vara af behofvet synnerligen påkallad, i följd hvaraf, och
då det i ansökningen föreslagna sättet för domsagans delning, hvilket blifvit
förordadt ej mindre af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och den ene tillförordnade
domhafvanden än äfven af samtliga menigheter inom domsagan, hvilka
i ärendet yttrat sig, beredde domsagans befolkning fördelen af den snabbare
lagskipning, kongl. förordningen den 17 maj 1872 afsåge att åvägabringa, och
såväl derigenom som i öfrigt syntes vara egnadt att tillgodose ortens intressen,
hofrätten hemstält, att Norra Ångermanlands domsaga måtte vid nuvarande
innehafvarens afgång från embetet delas i två domsagor, bestående den ena
af Själevads och Arnäs tingslag och den andra af Nätra och Nordingrå
tingslag.

Enligt statistiska centralbyråns officiella uppgift hade funnits den 31

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

december 1898 i Nätra och Nordingrå tingslag tillsammans 24,318 invånare
och i Själevads och Arnäs tingslag tillhopa 25,871 invånare.

Departementschefen har för egen del förklarat sig på de skäl, som för
domsagans delning blifvit anförda, anse densamma vara af behofvet påkallad;
och delningen syntes honom böra ske sålunda, att Nätra och Nordingrå tvä
tingslag komme att utgöra en domsaga, hvilken lämpligen kunde benämnas
Nätra och Nordingrå domsaga, samt att Själevads och Arnäs båda tingslag
bildade en domsaga under benämning Själevads och Arnäs domsaga. Som
häradshöfdingeembetet för närvarande vore obesatt, mötte intet hinder för
delningens omedelbara verkställande.

Beträffande det anslag, som för delningens genomförande erfordrades,
erinrades om, att åt domhafvanden i den odelade domsagan vore af statsmedel
anvisade 4,500 kronor i lön och 2,400 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Då invånarnes och de afgjorda målens antal vore något högre i
Själevads och Arnäs än i Nät ra och Nordingrå tingslag, syntes tjenstgöringspenningarne
böra, i öfverensstämmelse med de vid reglering af häradshöfdingarnes
löneförmåner följda grunder, på de båda nya domsagorna sålunda
fördelas, att på Själevads och Arnäs domsaga komme 1,300 kronor,
och på Nätra och Nordingrå domsaga 1,100 kronor. Då anledning att föreslå
beredande af förvaltningskostnadsbidrag ej förefunnes, skulle domsagans
delning således för statsverket medföra en ökad utgift af allenast beloppet af
en häradshöfdingelön eller 4,500 kronor.

Departementschefen hemstälde alltså, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för delning af Norra Ångermanlands domsaga, på sätt blifvit
ifrågasatt, i stället för de åt domhafvanden i nämnda domsaga å ordinarie
stat anvisade aflöningsbelopp af tillsammans 6,900 kronor, å ordinarie stat
bevilja:

för häradshöfdingen i Nätra och Nordingrå domsaga:

lön ................................................................................. kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar.............................................»_ 1,100: — 5,600: —

för häradshöfdingen i Själevads och Arnäs domsaga:

lön ................................................................................. kronor 4,500: —

tjenstgöringspenningar.............................................r__»___1,300: — 5,800: —

Af hvad i statsrådsprotokollet sålunda anförts såsom skäl för, att ifrågavarande
domsaga, hvars förvaltning allt sedan den 1 februari 1882 varit faktiskt
delad på två domhafvande, må blifva definitivt delad i två särskilda
domsagor, anser utskottet framgå, att en dylik delning, som, då häradshöf -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

dingeembetet derstädes för närvarande är obesatt, nu lämpligen kan verkställas,
är för rättskipningens behöriga gång önsklig och behöflig; och har
utskottet ej heller något att erinra mot det sätt, hvarpå domsagan föreslagits
blifva delad. Hvad angår de föreslagna aflöningarna, är att märka, att lönen,
4,500 kronor, är vanlig häradshöfdingelön och att tjenstgöringspenningarnes
sammanlagda belopp motsvarar hvad i sådant afseende hittills utgått
till häradshöfdingen i den odelade domsagan och enligt den faststälda staten
fortfarande skall utgå, derest domsagan icke varder delad.

Utskottet får hemställa,

att, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning,
Riksdagen, för genomförande af delning af Norra
Ångermanlands domsaga i två nya domsagor, må jemte fördelning
af de till häradshöfdingen i nämnda domsaga anslagna
tjenstgöringspenningar på sätt, ofvan åberopade
statsrådsprotokoll upptager, öka anslaget till häradshöfdingarne
under Svea hofrätt med 4,500 kronor.

Vid bifall härtill kommer det i 1900 års riksstat under rubrik »Svea
hofrätt med derunder lydande justi Rest åt» uppförda anslag, 666,287 kronor,
att höjas till 670,787 kronor.

Fångvården.

3:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja lönen med 700 Angå*ide
kronor för kamreraren vid centralfängelset å Långholmen och med 500 kro- lönen för
nor för en hvar af kamrerarne vid centralfängelserna å Nya Yarfvet samt
i Karlskrona och Landskrona äfvensom vid tvångsarbetsanstalterna å Svartsjö
och i Norrköping eller tillhopa med ett belopp af 3,200 kronor att utgå af slåtter.
bestämda anslaget till fångars vård och underhåll under enahanda vilkor, 13-1
som föreskrifvits för innehafvare af lön å nu gällande, af Riksdagen antagna
lönestat för tjenstemän vid fångvårdsanstalterna.

Enligt hvad ofvan åberopade statsrådsprotokoll i detta ämne upplyser,hade
fångvårdsstyrelsen hos Kongl. Maj:t anmält, att samtliga kamrerare vidde
centrala fångvårdsanstalterna, med undantag af kamreraren vid tvångsarbetsanstalten
i Landskrona, anhållit om vidtagande af åtgärd till beredande
åt dem af förbättrad aflöning, motsvarande deras uppbördsansvar och den
förlust, de lidit i inkomster. Dessa inkomster, hvilka till väsentlig del be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

rodde på afskrifningsprocent å de under kamrerarnes vård befintliga proviantvaror
samt på kamrerarne tillkommande så kallad utminuteringsprocent å
artiklar, som fångarne egt af sin arbetsförtjenst under namn af premievaror
tillhandla sig ur förråd vid centralanstalterna, hade nemligen under årens
lopp betydligt sjunkit i följd af minskning i fångantalet och ändrade föreskrifter
rörande fångarnes arbetsförtjenst.

Fångvårdsstyrelsen hade med afseende å denna framställning anfört,
att den kamrerarne tillkommande afskrifningsprocent utginge af statsmedel
på grund af afskrifningsreglementet den 11 augusti 1812. Den härpå beroende
inkomsten, till hvilken uttryckligen tagits hänsyn, då kamrerarnes aflöningar
af 1874 års Riksdag reglerats till sina nuvarande belopp, hade sedan
denna tid nedgått synnerligast vid de centrala fångvårdsanstalterna å Långholmen
och i Karlskrona. På grund hufvudsakligen af det dåvarande höga
fångantalet vid dessa anstalter hade nämnda inkomst utgjort i medeltal för
de fem åren 1870—1874 vid den förra anstalten 1,430 och vid den senare
1,150 kronor, under det att densamma för år 1898 uppgått till endast 715
och 560 kronor vid samma anstalter. Under de senaste femton åren hade
berörda inkomst vid de särskilda anstalterna visserligen i mån af fångantalet
och prisen å förnödenheterna vexlat, men dock i det hela taget stält sig någorlunda
konstant. Utminuteringsprocenten, som likaledes af ålder utgått till
kamrerarne, utgjorde ersättning till dem för besvär och tidspillan genom bestyret
med premievarorna och för förlust genom deras utminutering. Den
hade utgjort tolf procent å varornas inköpspris och godtgjordes kamrerarne
genom höjning af detta samt betalades sålunda af fångarnes arbetsförtjenst.
Beträffande den betydelse, de så kallade premievarorna egt med hänsyn till
kamrerarnes sportelinkomster, hade fångvårdsst}rrelsen erinrat, att vid de
centrala fångvårdsanstalterna medgifvande förr lemnats fångarne att af sin
rätt stora arbetsförtjenst använda hufvudsakligare delen till inköp af premievaror,
men att numera inskränkning häri skett i fångvårdens intresse, så
att blott en mindre myckenhet af ett fåtal födoämnen hädanefter finge såsom
premievaror tillhandahållas fångarne. Men denna inskränkning hade för kamrerarne
medfört, att deras på utminuteringsprocenten grundade inkomst sjunkit
till en sådan obetydlighet, att den kunde anses hafva i det närmaste upphört.

Om den obetydliga, ännu återstående ovissa inkomsten i utminuteringsprocent
ej medräknades, utgjorde kamrerarnes förmåner enligt gällande stat
med tillägg af i medeltal för de sista femton åren beräknad afskrifningsprocent
följande belopp:

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

	å Lång-	i Malmö	å Nya	å Svart-	i Karls-	i Lands-	i Norr-
	holmen	Varfvet	sjö	krona	krona	köping
	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor	Kronor
lön .................................	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500
skrifvarearfvode .........	450	450	300	300	300	300	300
afskrifningsprocent...... arfvode vid kronohäk-	685	780	540	360	550	500	200
tet å Långholmen... d:o vid tvångsarbets-	150	—	—	—	—	—	—
anstalten å Nya Yarfvet.....................	—	—	300	_	_-	_	_
Summa	2,785	2,730	2,640	2,160	2,350	2,300	2,000

hvartill komme åt en hvar af kamrerare ålderstillägg med 300 kronor efter
fem och ytterligare 200 kronor efter tio år samt tjenstebostad och löneved
eller ersättning derför. För direktören och redogöraren vid centralfängelset
i Göteborg, hvilken åtnjöte, förutom bostad och vedbrand, i lön som direktör
1,500 kronor och i arfvode som redogörare 500 kronor samt dessutom två
ålderstillägg om tillsammans 500 kronor, uppginge afskrifningsprocenten i
medeltal till 90 kronor, så att hans sammanlagda inkomst med frånräkning
af ålderstilläggen utgjorde omkring 2,090 kronor.

Med särskild hänsyn till den betydliga uppbörd, som anförtroddes åt
fångvårdens kamrerare, måste det ligga i statens intresse, att de icke aflönades
så knappt, att de, såsom för närvarande vore förhållandet, nedtvingades i
ekonomiska bekymmer. Till afhjelpande af nu inträdda missförhållanden
ansåge styrelsen såväl billighet som klokhet fordra, att kamrerarnes inkomster
höjdes till belopp, ej understigande hvad vid afvägandet af deras nu å bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll uppförda aflöningar torde
beräknats; och ansåge styrelsen detta böra ske dels genom höjning afsjelfva
lönen, dels genom beredande af arfvoden, motsvarande den inkomst, som under
de senare tiderna genom mistad utminuteringsprocent gått för dem förlorad.
Då emellertid fråga af styrelsen väckts om indragning af centralfängelset i
Malmö, borde beträffande kamreraren derstädes i nämnda afseenden för närvarande
icke sättas i fråga annan åtgärd, än att åt honom för den tid, fängelset
kunde komma att bibehållas, bereddes ersättning för den förlorade utminuteringsprocenten.

Kamreraren vid centralfängelset å Långholmen, hvilket vore det största
i riket, borde enligt styrelsens åsigt aflönas något högre än öfrige kamrerare.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Styrelsen ansåge derför skäligt, att lönen höjdes med 700 kronor för kamreraren
vid centralfängelset å Långholmen och med 500 kronor för en hvar
af de öfrige kamrerarne, med undantag af kamreraren i Malmö, samt att
ersättningsarfvoden för förlorad utminuteringsprocent medgåfves kamrerarne
med uppgifna belopp.

Hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört ansåge departementschefen sig
höra biträda, såvidt anginge förslaget till löneförhöjning såsom ersättning för
minskad afskrifningsprocent, till hvilken inkomst uttryckligen tagits hänsyn,
då kamrerarnes aflöningar af 1874 års Riksdag reglerats och deri minskning
i följd af förändrade förhållanden vid fångvården följaktligen syntes böra af
staten ersättas. Då utminuteringsprocenten deremot icke syntes vid löneregleringen
hafva tagits i betraktande, och densamma för öfrigt, enligt hvad
fångvårdsstyrelsen anfört, utgjorde ersättning för besvär och tidspillan genom
bestyret med premievarornas anskaffande och utminutering samt för den
dervid uppkomna förlust, men dessa bestyr och sagda förlust minskades i
samma mån som utminuteringsprocenten upphörde, funne departementschefen
fångvårdsstyrelsens hemställan beträffande ersättning för utminuteringsprocent
icke böra föranleda någon framställning till Riksdagen.

Utskottet, som tagit del af de denna framställning berörande handlingar,
hvilka funnits i Kongl. Maj:ts proposition åberopade och till utskottet
öfverlemnats, samt jemväl i ämnet inhemtat ytterligare upplysningar, finner väl
deraf framgå, att under senare år kamrerarne vid de centrala fångvårdsanstalterna
till följd af flera samverkande orsaker fått vidkännas delvis högst betydlig minskning
i de inkomster, som på grund af sportler i form af afskrifningsprocent
och utminuteringsprocent förut tillkommit dem. Då utskottet emellertid hyser
den öfvertygelsen, att nämnda på inkomst af sportler grundade aflöningssystem
icke är numera lämpligt och utskottet i öfverensstämmelse dermed anser en
sådan ny lönereglering för ifrågavarande tjensteman böra snarast möjligt ega
rum, att hvarje dylik sportelaflöning må upphöra och, der så finnes böra
ske, utbytas mot bestämd kontant aflöning, finner sig utskottet, som antager,
att Riksdagen har att emotse förslag från Kongl. Maj:t i antydda hänseende,
icke kunna tillstyrka Riksdagen att för afhjelpande till en del af missförhållandet
nu företaga någon åtgärd af den art, Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts nu förevarande framställning icke må
vinna Riksdagens bifall.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

4:o. Uti punkten 4 af denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit ^»gående
Riksdagen att höja dels lönen för direktören vid centralfängelset å Nya lönen Yo/IiVarfvet
med 500 kronor och dels skrifvarearfvodet till direktören vid tvångs- aktören vid
arbetsanstalten i Norrköping med 200 kronor för år, eller tillhopa med 700 gdsetaNya
kronor, att af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll utgå under Varfvet samt
enahanda vilkor, som i punkt 3 under denna hufvudtitel i statsverkspropo- arfyolettiii
Sitionen VOre Sagdt. direktören

vid tvångs 0

arbetsanstal Fangvardsstyrelsen

hade, enligt hvad af ofvanberörda statsrådsprotokoll ten} K°rrinhemtas,
med erinran, att de centrala fångvårdsanstalterna å Nya Yarfvet T4T
och i Norrköping numera blifvit ordnade och utvidgade för ändrad eller ny
användning, framhållit, dels att härigenom det förra fängelset inträdt i likställighet
med centralfängelserna å Långholmen och i Malmö, samt att å Nya
Varfvet de vanliga fängelsedirektörsgöromålen ökats genom den större omtanke,
^ som der måste egnas åt fängelsearbetena, hvilka derstädes drefves,
icke såsom i allmänhet annorstädes genom entreprenörer, utan af fångvården
sjelf och för dess räkning, samt genom underhållsbestyren för den mängd
kronan tillhörande byggnader, som läge spridda på det synnerligen vidsträckta
fängelseområdet, dels ock, rörande anstalten i Norrköping, att efter dennas
nu skedda förändring till tvångsarbetsanstalt för qvinnor direktörens göromål
derstädes blifvit betydligt mer betungande än förr, bland annat genom den
ökning i skrifgöromålen, som blifvit en följd af anstaltens större och i medeltal
till mera än 150 qvinnor uppgående fångpersonal samt den stora omsättning,
som deri på grund af de korta tvångsarbetstiderna egde rum. Styrelsen
ansåge derför rättvist, såväl att lönen till direktören vid centralfängelset
å Nya Varfvet höjdes från sitt nuvarande belopp, 3,000 kronor, till enahanda
belopp, hvarmed den utginge för direktörerna å Långholmen och i
Malmö, eller till 3,500 kronor, som ock att skrifvarearfvodet till direktören
vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping, hvilket nu vore bestämdt till 300
kronor, för framtiden utginge med samma belopp som motsvarande arfvode vid
samtliga de centrala fångvårdsanstalterna för män, eller med 500 kronor för år.

Departementschefen har för sin del förklarat, att han, med hänsyn till
storleken af fångvårdsanstalterna å Nya Varfvet och i Norrköping, ansåge
billigheten fordra, att direktörslönen vid det förstnämnda fängelset och direktörens
skrifvarearfvode vid det senare höjdes till de åt fångvårdsstyrelsen
föreslagna belopp.

Utskottet kan icke af hvad sålunda anförts finna sig öfvertygadt om
nödvändigheten af de utaf Kongl. Maj:t nu föreslagna aflöningsförhöjningarna.

Bill till Riksd. Prof.. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Om ock arbetet för direktören vid centralfängelset å Nya Varfvet under de
senare åren till äfventyrs något ökats, har detta, enligt utskottets mening,
antagligen icke skett i sådan omfattning, att nämnda fängelse numera i detta
afseende måste jemställas med fängelserna å Långholmen och i Malmö.
Fångantalet vid de olika fängelserna är på grund af flera förhållanden ganska
vexlande under olika år; och en kanske tillfällig stegring deri synes ej höra
omedelbart leda till löneförhöjning.

Då utskottet finner sistnämnda skäl tala för att den af Kongl. Maj:t
nu föreslagna höjningen i skrifvarearfvodet till direktören vid tvångsarbetsanstalten
i Norrköping ej heller må för närvarande beviljas, får utskottet
hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställningar icke må
af Riksdagen bifallas.

Angående 5:o. Uti punkten 5 under denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t uti

a^^bestämda statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att, i händelse af Kongl. Maj:t
anslaget till under nionde hufvudtiteln gjord framställning om direktören vid indragna
^och hinder-11 centralfängelset å Norrmalm Carl Robert Wibergs öfverflyttning på allmänna
håll. indragningsstaten af Riksdagen bifölles, minska bestämda anslaget till fångars

t5 1 vård och underhåll med belopp, motsvarande å nämnda anslag för denna befattning
anvisade löneförmåner, eller 3,700 kronor.

Under nionde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t uti punkten 4 föreslagit,
beträffande Wiberg, att denne måtte få å allmänna indragningsstaten öfverflyttas,
med rätt för honom att å sagda stat från och med år 1901 under
sin återstående lifstid uppbära årlig lön till belopp af 5,175 kronor, dock
med vilkor, att, i händelse Wiberg efter förflyttning till indragningsstaten
befordrades i statens eller kommunens tjenst, lian skulle vara pligtig att i
allo frånträda lönen å indragningsstaten, derest denna understege eller vore
lika med den nya lönen, samt att å lönen å indragningsstaten, derest den
öfverstege berörda nya lön, vidkännas mot denna senare svarande afdrag.

Af det vid nu ifrågavarande framställning under andra hufvudtiteln
fogade statsrådsprotokoll, för hvilket utskottet kommer att framdeles vid
behandlingen af ofvanberörda fråga under nionde hufvudtiteln närmare
redogöra, inhemtas bland annat, att, i händelse af bifall till sistberörda
framställning, skulle från bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
kunna afföras hvad derifrån hittills utgått till aflönande af direktören vid
centralfängelset och kronohäktet å Norrmalm, nemligen lön 3,000, arfvode
300 och skrifvarearfvode 400 kronor, eller tillsammans 3,700 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, under förutsättning, att den af Kongl.
Maj:t under nionde hufvudtiteln i statsverkspropositionen
gjorda framställning om direktören vid indragna centralfängelset
å Norrmalm Carl Robert Wibergs öfverflyttning
på allmänna indragningsstaten vinner Riksdagens bifall,
minska bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
med 3,700 kronor.

6: o. Kongl. Mai:t har vidare föreslagit Riksdagen att minska be- Angående
stämda anslaget till fångars vård och underhåll med den del af arfvodet till af bestämda
presterligt biträde vid fängelserna å Långholmen, som denne varit pligtig anf^ta^u
frånträda, derest tjenstebostad kunnat åt honom anvisas, eller 300 kronor, vård och

Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat,
att för presterligt biträde vid fängelserna å Långholmen funnes å bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll uppfördt arfvode af 2,400
kronor med vilkor, att, derest tjenstebostad kunde åt samma biträde beredas,
afdrag å arfvodet skulle göras med 300 kronor, äfvensom meddelat, att numera
dylik bostad anvisats, hvadan förenämnda minskning å anslaget kunde ega rum.

Utskottet hemställer,

att Kongl Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

7:o. Beträffande öfriga ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke före- Angående

att samtliga de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel,
i hvilka förändring här ofvan icke blifvit ifrågasatt,
må i 1901 års riksstat upptagas till oförändrade belopp,
dock att anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. må få till beloppet jemkas i den mån, som det för
jemnande af lmfvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt.

underhåll.

[6.]

slagit någon förändring.

Utskottet hemställer,

öfriga

ordinarie

anslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Angående
anslag till
lagbyrån
jemte en i
ämnet inom
Andra
Kammaren
väckt motion.

Extra anslag.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1901 bevilja för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet 25,000 kr.

Angående lagbyråns verksamhet under år 1899 har departementschefen
till statsrådsprotokollet meddelat, att lagbyrån under nämnda år utarbetat,
förutom åtskilliga författningsförslag af mindre omfattning, förslag till
lag om inteckning i fartyg äfvensom förslag till ändrad lydelse af 17 och 31
kap. rättegångsbalken jemte dermed sammanhängande författningar, hvarförutom
ledamöter i lagbyrån inför högsta domstolen föredragit vissa lagförslag.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 109) har herr Staaf
föreslagit, att Riksdagen måtte för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet
på extra stat för år 1901 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, dock
under förbehåll, att 1902 års Riksdag erhölle en fullständig och noggrann
redogörelse för byråns verksamhet under år 1901.

Motionären har till stöd för denna framställning och med anledning af
ofvan omförmälda redogörelse för lagbyråns verksamhet under år 1899 anfört,
att då förslaget till lag om inteckning i fartyg, om också kräfvande rätt mycken
tid och arbete, dock väl svårligen kunde sägas vara hvad man vanligen menade
med ett lagarbete af större omfång; då detsamma i ännu högre grad gälde om
omarbetningen af 31 kap. rättegångsbalken och då i fråga om 17 kap. samma
balk de mest vidlyftiga förarbeten förut förelegat i form af utarbetade
lagförslag, syntes det motionären tydligt, att större delen af lagbyråns
tid under år 1899 måste hafva upptagits åt arbeten, hvilka icke funnes
mera än på sin höjd antydda i departementschefens ofvan anförda meddelande.

Då det emellertid syntes gifvet, både att en redogörelse för byråns
verksamhet vore önskvärd, på det att Riksdagen skulle kunna bilda sig en
uppfattning af dess nytta och nödvändighet, och att denna redogörelse borde
vara på helt annat sätt beskaffad än det i förbigående lemnade meddelande,
som i årets statsverksproposition innehölles, framstälde motionären sitt ifrågavarande
förslag.

Utskottet delar den af motionären uttryckta uppfattning om önskvärdheten
af att Riksdagen må på utförligare sätt, än på senare tiden

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

plägat ske, erhålla redogörelse för lagbyråns verksamhet, till hvars uppehållande
anslag på extra stat under en längre följd af år anvisats. Men
då utskottet är förvissadt om att Kongl. Maj:t, då uppmärksamheten nu
blifvit fästad på detta önskemål, icke lärer underlåta att i möjligaste mån
tillmötesgå detsamma, finner utskottet det icke vara erforderligt, att anslaget
till berörda ändamål varder bundet vid ett uttryckligt förbehåll i sådant syfte ;
och finner utskottet sig ega så mycket mindre skäl att biträda motionärens
framställning i detta ämne, som det icke lärer vara tillrådligt att, på sätt
motionären föreslagit, vid ett anslag, som afses att utgå år 1901, fästa ett
vilkor, som först det följande året skulle uppfyllas.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af lagbyråns
verksamhet på extra stat för år 1901 anvisa
25,000 kronor, samt

b) att herr Staaffs ofvanberörda motion icke må till någon
Riksdagens särskilda åtgärd föranleda.

9:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till arfvoden åt krigs- Angående
hofrättens ordförande och militäre ledamöter på extra stat för år 1901 bevilja X-*igshofl3,
250 kronor. rätten.

[8.1

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen erinrat,
hurusom, efter det högsta domstolen i anledning af utarbetadt förslag till lag
om krigsdomstolar och rättegången derstädes, enligt hvilket krigshofrätten
skulle i väsentlig mån omorganiseras, afgifvit, yttrande af beskaffenhet att
föranleda en genomgripande omarbetning af förslaget, frågan om krigshofrättens
organisation ännu icke kommit i det skick, att densamma kunde för Riksdagen
framläggas.

Under tillstyrkande af bifall till Kong]. Maj:t.s nu förevarande framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må till arfvoden åt krigshofrättens ordförande
och militäre ledamöter på extra stat för är 1901
anvisa 3,250 kronor.

10:o. Uti punkten 9 af denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t uti statsverkspropositionen
föreslagit Riksdagen att för uppförande af nya hägnader
vid vissa fängelser på extra stat för år 1901 anvisa 34,600 kronor.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för nu ifrågavarande framställning,
har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört följande.

Angående
nya hägnader
och fånggårdar
vid länsfängdserna
i
Malmö och
Örebro samt
vid krono -häktet i
Uddevalla.
[».]

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

På sätt af protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 13 juni
1899 angående regleringen af andra hufvudtitelns stat framginge, hade fångvårdsstyrelsen
i skrifvelse den 30 september 1898 anfört, att reservationsanslaget
till vård och underhåll af läns- och kronocellfängelserna, hvilket vid 1882
års riksdag bestämts till 30,000 kronor, alltsedan bibehållits oförändradt vid
sagda belopp, som jemte vissa kommuners bidrag af tillsammans omkring
2,400 kronor om året utgjorde den tillgång, som för nyssnämnda ändamål
stode till fångvårdsstyrelsens förfogande. Efter 1882 hade emellertid dels
uppförts nya kronohäkten och dels anordnats nya bostäder åt vaktbetjente,
hvilket i förening med den omständighet, att behofvet af underhåll af fängelserna
i mån af deras ålder ökats, under det att priset å byggnadsmaterialier och
dagsverken betydligt stigit, föranledt, att allt större svårighet mött att
få reservationsanslaget att räcka till för de arbeten, som för fängelsebyggnadernas
vidmagthållande varit mest nödvändiga. Hvad särskilt anginge
de vid fängelserna befintliga plank, som i allmänhet vore uppförda för omkring
fyratio till femtio år sedan, hade dessa, så länge de ännu kunnat repareras,
erhållit det nödtorftiga underhåll, reservationsanslaget kunnat medgifva utan
äfventyr för beståndet af andra vigtigare byggnadsdelar; men planken vid
vissa fängelser hade nu börjat visa sig till stomme och beklädnad så uppruttna,
att de icke vidare kunde tjena sitt ändamål eller repareras, utan
måste ersättas med nya hägnader. Detta behof hade under de senaste åren
visat sig så trängande, att fångvårdsstyrelsen nödgats att i sina förslag till
stater å reservationsanslaget upptaga nybyggnad af fånggårdarne vid en del
af fängelserna. Men följden deraf, att sålunda betydliga summor undandragits
det egentliga byggnadsunderhållet, hade blifvit, att i och för sig synnerligen
behöfliga reparationsarbeten måst år efter är uppskjutas, till dess det nu
blifvit nödvändigt att bereda utväg för deras verkställande. 1 följd häraf
och då reservationsanslaget hade till uppgift att lemna nödiga medel till
vidmagthållande af befintliga fängelsebyggnader och sålunda icke syntes böra
till sitt belopp bestämmas efter ett tillfälligt och mera sällan återkommande
behof såsom det ifrågavarande, hvilket borde betraktas såsom nybyggnad och
tillgodoses genom anvisande af extra anslag, hade fångvårdsstyrelsen hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om anvisande af
ett extra anslag å 73,500 kr. för uppförande af nya hägnader och fånggårdar
vid ett antal af rikets läns- och kronocellfängelser. Med anledning
af denna hemställan hade Kongl. Maj:t till 1899 års Riksdag gjort framställning
om ett anslag å 31,305 kronor till nya hägnader och fånggårdar
vid fyra länsfängelser, hvilket anslag ock af Riksdagen beviljats.

Under hänvisning till sin ofvanberörda skrifvelse hade fångvårds -

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

styrelsen den 19 oktober 1899 inkommit med instrument öfver besigtning^-,
som under år 1899 verkstälts vid vissa länsfängelser samt kronohäktet i
Uddevalla, äfvensom beräkningar af kostnaden för ombyggnad af fånggårdar
och hägnader vid sagda fängelser; och hade fångvårdsstyrelsen hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppförande af nya hägnader
och fånggårdar vid samma fängelser anvisa ett extra anslag af 46,500 kronor.
Sagda handlingar utvisade, att vid besigtningar, som efter förordnande af
vederbörande magistrater företagits vid kronohäktet i Uddevalla samt länsfängelserna
i Malmö och Örebro, fånggårdarne vid kronohäktet och såväl
fånggårdar som omfattningshägnader vid nämnda två länsfängelser vore i så
dåligt skick, att deras ombyggande ansetts nödvändigt. Enligt beräkning,
som af fångvårdsstyrelsens arkitekt uppgjorts med ledning af de värderingar
af dessa ombyggnadsarbeten, som verkstälts vid sjelfva besigtningarna eller
efter besigtningarna af sakkunnige män, som i dem deltagit, skulle kostnaden
för nämnda ombyggnadsarbeten uppgå till 34,600 kronor, om samtliga ombyggnaderna
utfördes af tegel, och till 31,200 kronor, om fånggårdarne byggdes
af sten och omfattningshägnaderna af trä.

Då emellertid trakten närmast fängelset i Örebro vore till stor del bebyggd
med trähus, från hvilka, derest träplank uppfördes, eldfara kunde hota
fängelset, och den beräknade skilnaden i kostnad för hägnader af tegel och
af trä vid länsfängelset i Malmö vore obetydlig, eller endast 400 kronor,
hade fångvårdsstyrelsen ansett tegel böra användas till alla de nu ifrågavarande
ombyggnaderna.

Beträffande fånggårdarne vid länsfängelset i Malmö hade fångvårdsstyrelsen
meddelat, att ombyggandet af dessa visserligen varit upptaget till belopp
af 4,500 kronor i den af Kongl. Maj:t faststälda stat å reservationsanslaget
till vård och underhåll af läns- och kronohäkten för år 1898, men att
ombyggnaden det oaktadt i anseende till den högre kostnad, arbetet visat sig
betinga, samt nödvändigheten af anslagets anlitande för andra oförutsedda
arbeten, i särskild promemoria upptagna till belopp af 6,460 kronor 17 öre,
icke kunnat komma till verkställighet.

Departementschefen har förklarat sig anse det framgå af hvad sålunda
förekommit, att ett oafvislig! behof förefunnes, att medel anvisades till ombyggnad
af hägnader och fånggårdar vid ofvannämnda tre fängelser, samt
att hvad fångvårdsstyrelsen anfört syntes utgöra giltigt skäl för jemväl hägnadernas
uppförande af sten.

Utskottet, som finner behofvet af anslag till nu ifrågavarande ändamål
vara ådagalagdt, hemställer,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att Riksdagen må för uppförande af nya hägnader och
fånggårdar vid länsfängelserna i Malmö och Örebro samt
vid kronohäktet i Uddevalla på extra stat för år 1901
anvisa 34,600 kronor.

iAtgsTde°t ^:0- Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att å extra stat
vaktbetjente år 1901 anvisa 21,500 kronor för uppförande af ett bostadshus åt vaktad
länsfän- betjente vid länsfängelset i Stockholm.

gelset i Stockholm.

[10.] Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas i denna fråga följande.

I skrifvelse den 24 januari 1899 hade fångvårdsstyrelsen anfört, att
1890 års Riksdag på framställning af Kong!. Maj:t dels bifallit, att till de
å ordinarie stat uppförde vaktbetjente vid fångvården, som vore gifta eller
enklingar med familj och icke på kronans bekostnad åtnjöte förmånen af fri
bostad, Ange utgå hyresersättning till belopp af högst 150 kronor för år, och
dels medgifvit Kong! Maj:t att, om och i den mån besparing uppstode å förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, å samma anslag utanordna
medel^ till anskaffning af de ytterligare bostadslägenheter, som för den vid
fångvardsinrättningarna anställa bevakningspersonal pröfvades nödiga, för så
vidt sådana bostadslägenheter kunde i kronans redan befintliga hus utan nybyggnad
beredas. Genom de bostäder, som i följd häraf blifvit anordnade,
jemte förut befintliga vaktbetjentsbostäder hade numera något mera än halfva
antalet af fångvårdens gifta vaktbetjente blifvit beredda fria bostäder i kronans
hus. Hvad de öfriga anginge, hade de genom erhållande af hyresersättning
i allmänhet kunnat anskaffa bostäder utan afsevärda tillskott från
dem sjelfva till hyrans betalande. Men i de större städerna, der under senare
åren bostadshyrorna i synnerlig grad uppdrifvits, hade för de vaktbetjente,
som uppbure hyresersättning, uppstått ett förhållande, hvarigenom de
blifvit satta i särdeles ofördelaktig ställning i jemförelse med sina kamrater
å andra platser, så mycket mera som i de större städerna de numera i allmänhet
höjda lefnadskostnaderna icke obetydligt öfverstege samma kostnader
å andra orter, och derigenom svårigheten ytterligare ökats att af den i allt
fall rätt begränsade vaktbetjentslönen jemväl betala det nödiga tillskottet till
bostadsbyten. Hvad särskildt anginge hufvudstaden, der nu påpekade missförhållande
för de vaktbetjente, som uppbure hyresersättning, måste i jemförelsevis
hög grad göra sig känbart, blefve detsamma för fängelserna å Långholmen
inom den närmaste tiden afhjelpt genom utförandet af den afKongl.
Maj:t medgifna inredningen af 16 vaktbetjentsbostäder i gamla straffangelsets
södra länga. I fråga om det nya länsfängelset i Stockholm, hvilket i slutet
af ar 1898 tagits i bruk, hade styrelsen hoppats, att af de enligt kongl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

brefvet den 31 maj 1895 för detta och andra fängelsebyggnadsarbeten till
styrelsens disposition stälda medel så stora besparingar skulle vinnas, att erforderligt
belopp skulle deraf kunna anvisas till uppförande i sammanhang
med den öfriga fängelsebyggnaden af ett mindre bostadshus åt vaktbetjente
vid fängelset. Men då i följd af den under senare åren inträdda betydliga
stegringen af arbetslöner och pris å byggnadsmaterialier samt andra under
byggnadstiden tillstötande omständigheter numera visat sig, att dessa medel
till fullo åtginge för de arbeten, som blifvit genom nyssnämnda kongl. bref
föreskrift^, kunde behofvet af ett bostadshus för vaktbetjente vid ifrågavarande
länsfängelse icke afhjelpas på annat sätt än genom anvisande för ändamålet
af särskildt anslag. Enligt gällande stat vore vid detta fängelse anstälde,
förutom tre vaktqvinnor, en vaktmästare och sex vaktkonstaplar. Af
dessa hade vaktmästaren familjebostad åt sig anordnad i fängelsets ekonomiflygel,
och åt en vaktkonstapel, hvilkens hustru tjenstgjorde som portvakt,
hade upplåtits fängelsets af ett rum och kök bestående portvaktslägenhet.
Vaktqvinnorna och en vaktkonstapel, som vore ogift, bebodde för ogifta afsedda
rum inom fängelset. De öfriga fyra vaktkonstaplarne uppbure hyresersättning
till belopp af 150 kronor för år. I afgifvet tjenstememorial hade
fängelsets direktör meddelat, att smärre lägenheter på ett rum och kök i den
del af staden, der fängelset vore beläget, betingade en årlig hyra af 300 å
325 kronor, men att derstädes rådde sådan brist å dylika lägenheter, att det
under hösten 1898 varit omöjligt att der få hyra en sådan. Deremot hade
det lyckats en af konstaplarne att hyra en från eu handelslägenhet afskild
och derför jemförelsevis billig bostad om två rum och kök i fängelsets närhet
för ett årligt pris af 406 kronor. Eljest kostade tvårumslägenheterna i
denna del af staden 450 å 500 kronor eller till och med mera. De återstående
tre konstaplarne hade nödgats hyra så långt bort från fängelset som i
Vasastaden och Karlbergsallén, der de för sina lägenheter, hvilka bestode af
ett rum och kök, betalade 250 å 275 kronor för år. De konstaplar, som
erlade i hyra 275 och 406 kronor, hade för att skaffa sig något bidrag till
denna utgift mottagit främmande personer i sina hem som »inneboende». Det
vore tydligt, att de förhållanden, hvarom direktören sålunda upplyst, måste
vara till skada både för fängelset och konstaplarne. Genom hyresersättningens
otillräcklighet frestades de senare att hyra sig bostäder, hvarhelst sådana
kunde billigast erhållas. Härigenom och genom bristen på lämpliga
lägenheter i fängelsets närhet förlorade fängelset den med hyresersättningarnas
införande för fångvårdsbetjente jemväl för fångvården afsedda fördelen, att
dess betjente skulle kunna skaffa sig bostäder inom sådana afstånd från fångvärdsanstalterna,
att deras tjenstgöring icke blefve deraf lidande. Och konstaplarne
sjelfve ginge genom de långa afstånden till sina hem till stor del
IHh. till Riksd. Rrot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

förlustige den välbehöfliga hvila från tjensten, som fristundernas tillbringande
i hemmen borde bereda. För öfrigt syntes den vederqvickelse, som ett väl
ordnadt hemlif vore egnadt att skänka, i väsentlig mån gå förlorad för konstaplarne,
om de icke ens kunde behålla sina anspråkslösa hem för sig sjelfva,
utan nödgades att, såsom med några af dem nu vore fallet, för hyresutgiftens
nedbringande dela bostäderna med »inneboende». Slutligen borde beaktas,
att, med hänsyn till den afgörande betydelse, som prisfrågan måste ega
vid valet af bostad, den fara funnes för handen, att en lägenhet komme att
hyras, som vore för trång för familjen, osund och kanske dertill belägen
bland en af ekonomiskt betryck eller annat förfall sjunken omgifning, från
hvars inflytande det måste vara af vigt för fängelset att draga konstaplarne.
Då det sålunda af mångahanda skäl vore synnerligen angeläget att bereda
ifrågavarande konstaplar bostäder vid sjelfva fängelset, hade styrelsen låtit
uppgöra ritningar till en byggnad å fängelsetomten i två våningar med två
bostadslägenheter i hvarje våning och till en enligt bilagdt kostnadsförslag
beräknad kostnad af 21,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hade styrelsen hemstält, att Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till uppförande af ett bostadshus åt
vaktbetjente vid länsfängelset i Stockholm bevilja ett extra anslag af 21,000
kronor.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som blifvit i
ärendet hörd, hade, med vitsordande af fångvårdsstyrelsens uppgifter angående
svårigheten för vaktbetj eningen att mot något så när skälig ersättning skaffa
sig lämpliga bostäder i hufvudstaden, och med tillkännagifvande, att intet
vore att erinra mot det uppgjorda byggnadsförslaget, förordat bifall till fångvårdsstyrelsens
framställning.

I infordradt utlåtande hade öfverintendentsembetet anfört, att embetet
icke funnit anledning till erinran mot de ifrågavarande ritningarna, men
beträffande det dertill hörande kostnadsförslag ansett sig böra anmärka, att,
då en deri upptagen post å 359 kronor för oförutsedda utgifter måste anses
otillräcklig, samma förslags slutsumma, 21,000 kronor, borde höjas till 21,500
kronor.

Härefter hade direktören vid länsfängelset på anmodan inkommit med
uppgift å vaktkonstaplarnes bostäder och hyresbelopp från den 1 oktober
1899, utvisande, att två af dem, efter att förgäfves hafva i fängelsets närhet
sökt bostäder på ett rum och kök, ej långt från fängelset förhyrt lägenheter
om två rum och kök för 400 och 406 kronor, men sett sig nödsakade att
inhysa så kallade inneboende, samt att de två andra konstaplarne hyrt lägenheter
i Vasastaden om ett rum och kök för 280 kronor.

Af hvad sålunda förekommit har departementschefen funnifdet framgå,

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att det vore synnerligen önskligt, att åt ifrågavarande fyra vaktkonstaplar
måtte beredas fri bostad i fängelsets närhet.

Då önskvärdheten af att bostad inom fängelsets område må beredas
ifrågavarande vaktbetjening synes styrkt samt utskottet icke funnit skäl till
erinran emot det äskade anslagsbeloppets storlek, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för uppförande af ett bostadshus
åt vaktbetjente vid länsfängelset i Stockholm på extra
stat för år 1901 anvisa 21,500 kronor.

12:o. Kongl. Maj:t har i punkten 11 under denna hufvudtitel före- Angående
slagit Riksdagen att för förändrad inredning af en flygel vid centralfängelset ^uflygeins
å Långholmen bevilja 60,000 kronor och deraf på extra stat för år 1901 vid central:
anvisa 15,000 kronor.

inredande

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i denna fråga till en
början meddelat, hurusom fångvårdsstyrelsen i skrifvelse den 17 mars 1899 T°}ånga™S
erinrat, att styrelsen vid afgifvande af yttrande rörande vissa ändringar i [ti.]
1885 års lösdrifvarelag anmält, hurusom centralfängelset i Malmö icke längre
syntes behöfva för sitt nuvarande ändamål tagas i anspråk, utan i händelse
af behof skulle kunna upplåtas till tvångsarbetsanstalt, dertill det väl lämpade
sig icke blott på grund af sina stora arbetssalar, utan ock genom sin tillhörande
cellbyggnad, hvilken senare genom sina 137 dagceller erbjöde önsklig möjlighet
att afskilja företrädesvis unge lösdrifvare sins emellan och från de äldre. Så
länge lösdrifvarelagcns nuvarande bestämmelser fortfore att gälla, förelåge, enligt
hvad fångvårdsstyrelsen vidare anfört, visserligen icke behofvet att inrätta en
ytterligare anstalt för tvångsarbetare och i sådant syfte indraga centralfängelset i
Malmö såsom straffanstalt. Men å ena sidan fordrade omtänksamheten, att på
förhand sådana anordningar planlades, hvilka från fångvårdens sida möjliggjorde
tillämpningen af de förändrade lagbestämmelser beträffande lösdrifvares behandling,
styrelsen föreslagit såsom enligt dess åsigt nyttiga och nödiga; och
å andra sidan kunde styrelsen icke förbise, att, oafsedt detta, sådana förhållanden
numera inträdt, att centralfängelsets i Malmö indragning såsom
straffanstalt måste anses från ekonomisk synpunkt med nödvändighet påfordrad.
Styrelsen hade derför ansett sig utan afvaktan å den möjliga framgången
af sitt förslag till förändringar i lösdrifvarelagen redan nu böra till
Kongl. Maj:t ingå med framställning i afseende å nämnda fängelses utrymmande
och de åtgärder, hvilka såsom förutsättning härför erfordrades. Af
tabell, upptagande för åren 1892—1898 medeltalet af de vid de manliga
centralfängelserna, nemligen de å Långholmen, i Malmö och å Nya Yarfvet

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

intagna fångar, alla dömde till straffarbete på längre tid än två år, framginge,
att såsom en naturlig följd dels af de genom lagen den 20 juni 1890
för vissa fall inträdda lindrigare straffbestämmelser och dels af den utsträckning
af enrumsstraffets användning, som genom lagen den 29 juli 1892 inträdde,
gemensamhetsfångarnes antal nedgått till mindre än tredjedelen, under
det att en rum sfångarn as antal samtidigt stigit till betydligt mera än det
tredubbla. Då gemensamhetsfångarnes antal så starkt sjunkit, hade deraf
måst blifva en följd, att utrymmet inom centralfängelserna, som varit inredda
hufvudsakligen för mottagande af detta slag af fångar, till betydlig del
stode utan användning. De tre manliga centralfängelserna innehölle sålunda
sammanlagdt 700 för gemensamhetsfångar afsedda nattceller, under det att
antalet sådana fångar under år 1898 i medeltal utgjorde allenast 247.
Det framginge häraf, att antalet centralfängelser för män under nuvarande
förhållanden kunde och borde nedbringas. Vid samma fängelser funnes nu
celler för enrumsfångar till ett antal af 508, medan enrumsfångarnes medelantal
under år 1898 uppgått till 404. Vid centralfängelset i Malmö funnes
284 nattceller och, såsom förut erinrats, 137 celler, afsedda för enrumsfångar.
Om nu detta fängelse ej vidare toges i anspråk för straffångar,
skulle för dessa återstå 416 nattceller för gemensamhetsfångar, nemligen 300
vid centralfängelset å Långholmen och 116 å Nya Yarfvet, samt 371 celler
för enrumsfångar, nemligen 200 å Långholmen och 171 å Nya Yarfvet,
Dessa siffror visade, att, i händelse Malmöfängelset utrymdes, ett öfverskott
af 169 nattceller för gemensamhetsfångarne dock fortfarande skulle förefinnas,
men att en brist af 33 celler för enrumsfångar skulle uppkomma, allt under
beräkning efter medelantalet fångar under år 1898. Då nyssnämnda stora
antal nattceller, 169, skulle stå utan användning, och anledning vore att
antaga, att gemensamhetsfångarnes antal komme att ännu mera nedgå, erbjöde
sig såsom den enligt styrelsens åsigt mest lämpliga åtgärden till fyllande
af bristen på celler för enrumsfångarne och vinnande af nödig reserv deraf
att omändra och med dylika celler inreda en af nattcellflyglarne vid centralfängelset
å Långholmen, hvarigenom en för det närvarande alldeles öfverflödig
byggnad åter skulle komma till gagn. I sådant afseende syntes den
östra flygeln i följd af sitt läge vara den mest passande. Enligt hvad verkstad
utredning gåfve vid handen och på sätt vid skrifvelsen fogade, af
styrelsens arkitekt uppgjorda ritningar och kostnadsberäkningar utvisade,
kunde för en kostnad af 60,000 kronor, med omändring af nämnda flygels
150 nattceller, erhållas 72 för enrumsfångar afsedda celler, med afseende
å storlek och öfriga anordningar jemförliga med de å senare tider inredda
celler för enrumsfångar. Efter genomförandet af den sålunda föreslagna
förändringen skulle vid centralfängelserna å Långholmen och å Nya Yarfvet

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

finnas 266 nattceller för gemensamhetsfångar och 443 celler för enrumsfångar.

Kronans årliga utgifter för centralfängelset i Malmö, med afdrag för
kostnaderna för fångarnes underhåll med mera, som ju vid deras förflyttningtill
annat fängelse skulle qvarstå, belöpte sig till omkring 70,000 kronor.
Visserligen skulle till en tid en stor del af detta utgiftsbelopp qvarstå, derest
fängelset icke mera skulle varda för fångvårdsändamål användt, enär under
denna förutsättning aflöning^ fortfarande måste utgå till den derstädes anstälda
tjenstepersonal, som ej kunde till andra platser inom fångvården förflyttas;
men styrelsen hade dock redan inskränkt antalet af sagda personal
genom att, der så ske kunnat, lemna uppkomna ledigheter obesatta, och läte
sig angeläget vara att, i den mån detta utan äfventyrande af fängelsets
säkerhet läte sig göra, härmed vidare fortsätta. Genom fängelsets utrymmande
skulle ock undgås åtskilliga i annat fall förestående kostnader för
reparationer och nya anordningar till belopp af 52,000 kronor. Skulle åter
en förändrad lösdrifvarelagstiftning medföra, att Malmö centralfängelse behöfde
tagas i användning såsom tvångsarbetsanstalt, skulle nedläggandet af strafffängelsets
verksamhet medföra en vinst, motsvarande kostnaderna både för den
nödiga tjenstepersonalens aflönande och för anordnandet af en ny tvångsarbetsanstalt.
Om än behofvet af nyssnämnda reparation i detta fall skulle
qvarstå, blefve likväl utgiften härför obetydlig, jemförd med de belopp, hvilka
för sistberörda nybyggnadsändamål skulle erfordras.

På grund af det sålunda anförda och under erinran, att fängelsets indragning
icke kunde ske, förrän ombyggn aden å Långholmen hunne fullbordas,
hade styrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte medgifva, att den
östra nattcellflygeln vid centralfängelset å Långholmen finge under de närmaste
åren omändras sä, att den komme att innehålla, i stället för nuvarande
150 nattceller, 72 celler för ennunsfångar, samt för nämnda arbetes påbörjande
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll för år 1899 anvisa
ett belopp af 15,000 kronor.

Sedan fångvårdsstyrelsen emellertid i skrifvelse den 11 juli 1899 anmält,
att nämnda förslagsanslag för år 1898 något öfverskridits och antagligen
komme att fortfarande för någon tid visa sig väl knappt beräknadt, hade
Kongl. Maj:t enligt beslut den 20 sistlidne oktober, enär förslagsanslaget
desto mindre borde för ifrågavarande arbeten användas, som, enligt hvad
fångvårdsstyrelsen dåmera upplyst, anslaget i allt fall sannolikt komme att
öfverskridas, funnit fångvårdsstyrelsens hemställan ej kunna bifallas.

I sitt den 29 september 1899 afgifna förslag angående anslagen till
fångvården för år 1901 hade fångvårdsstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t
på de i skrivelse!! den 17 nästförutgångne mars af styrelsen anförda skäl

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Angående

dyrtids tillägg.

täcktes föreslå Riksdagen att för ofvanberörda ändamål anvisa ett extra anslag
för år 1901 af 60,000 kronor.

Departementschefen har för sin del förklarat sig anse det, på de skäl,
fångvårdsstyrelsen anfört, vara lämpligt, att, såsom förberedande åtgärd till
centralfängelsets i Malmö indragning eller förändring till tvångsarbetsanstalt,
ena nattcellflygeln å Långholmen inredes till celler för enrumsfångar, och då,
efter hvad af fångvårdsstyrelsens skrifvelse framginge, sagda arbete borde
kunna med ett belopp af 15,000 kronor påbörjas, hemstält om proposition till%
Riksdagen i dylikt syfte.

Behöfligheten af den nu ifrågasatta ändringen af östra nattcellflygeln
vid centralfängelset å Långholmen är, såsom fångvårdsstyrelsen i ofvan åberopade
yttrande den 19 mars 1899 framhållit, föranledd af den omorganisation
af centralfängelset i Malmö, som må kunna betingas af ifrågasätta'' förändringar
i lagen om lösdrifvares behandling. Då emellertid dessa lagförändringar
ännu icke egt rum eller ens blifvit för Riksdagen framlagda, och
Riksdagen alltså icke är i tillfälle att bedöma, huruvida och i hvad mån desamma
kunna synas Riksdagen förtjenta af bifall, kan utskottet ej för närvarande
finna några ombyggnadsföretag vid nuvarande fängelser nödvändiga för att
tillgodose ett till äfventyrs af dylikt bifall framkalladt framtida behof. Fångvårdsstyrelsens
har visserligen jemväl förklarat sig icke kunna förbise, att
sådana förhållanden numera inträda att, oafsedt berörda ifrågasatta lagändringar
och deraf föranledda omgestaltningar af fängelseväsendet, centralfängelsets
i Malmö indragning såsom straffanstalt måste anses från ekonomisk
synpunkt med nödvändighet påfordrad. Hvad som till stöd för en dylik åsigt
finnes uti statsrådsprotokollet uppgifvet och åberopadt kan utskottet dock ej
finna innefatta tillfyllestgörande utredning. Då af hela det nu ifrågasatta
ombyggnadsarbetets kostnadssumma, 60,000 kronor, blott en fjerdedel, 15,000
kronor, ansetts kunna behöfvas för år 1901, synes häraf framgå, att samma
arbetes utförande under den allra närmaste framtiden icke är erforderligt;
och derest framdeles de nu ifrågasatta förändringarna skulle visa sig nödvändiga
eller obetingadt fördelaktiga, lärer ej hinder möta att så kraftigt bedrifva
arbetet, att detsamma må kunna inom behörig tid fullbordas.

Utskottet får med anledning af hvad sålunda anförts hemställa,

att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

13:o. Kongl. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 12 föreslagit
Riksdagen att, för beredande af dyrtidstillägg för år 1900 åt en del

Statsutskottets tJtlåtande N:o 3.

tjensteman och betjente i justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts
kansli samt till justitiedepartementet hörande embetsverk och kärer, på extra
stat för år 1901 bevilja förslagsvis 108,000 kronor.

Häröfver kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande, hvilket utskottet
härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

14:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 51) har herr Angående
A. Hedin gjort framställning om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
verkställande och öfverlemnande till Riksdagen af utredning i fråga om nu maren väckt
gällande bestämmelser och praxis beträifande statens embets- och tjenstemäns motwn
dagliga tjenstgöringstid, samt, under viss förutsättning, om anslag för detta
ändamål

Öfver berörda motion kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande,
hvilket utskottet skolat redan i utlåtandet angående regleringen af utgifterna
under denna hufvudtitel för Riksdagen

anmäla

Stockholm den 8 februari 1900.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERGr.

Reservationer:

vid punkt 2:o (angående delning af Norra Ångermanlands domsaga):

af herrar C. Persson, I. Månsson, O. A. Ericsson och P. Norberg,
hvilka yrkat, att utskottets yttrande och förslag bort erhålla följande lydelse:

»Af hvad i statsrådsprotokollet — — — — delad. Hvad angår de
föreslagna aflöningarna har utskottet ansett, att lön till hvardera häradshöfdingen
må utgå med vanlig häradshöfdingelön, 4,500 kronor. Deremot
har utskottet förestält sig, att, då under senare åren med anledning af utfärdade
nya lagar och förordningar, särskilt den nya stämpelförordningen,
häradshöfdingarnes sportelinkoinster blifvit väsentligt ökade emot hvad vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

senaste lönereglering beräknats, nedsättning i tjenstgöringspenningarne skäligen
bör ega rum och för hvardera af de nu ifrågavarande häradshöfdingebeställningarna
bestämmas till 1,000 kronor.

Utskottet får derför hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen, för genomförande af delning
af Norra Ångermanlands domsaga i två nya domsagor,
må, jemte bestämmande af lönen till 4,500 kronor och
tjenstgöringspenningarna till 1,000 kronor för hvardera
af de nya häradshöfdingebeställningarne, öka anslaget till
häradshöfdingarne under Svea hofrätt med 4,100 kronor.

Vid bifall härtill kommer det i 1900 års riksstat under rubrik »Svea
hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda anslag, 666,287 kronor,
att höjas till 670,387 kronor»;

vid punkt 4:o (angående höjning af lönen förldirektören vid centralfängelset
å Nya Varfvet m. m.):

af herrar Chr. Lundéberg, friherre J. T. Gripenstedt, H. P. P. Tamm,
K. Bohnstedt, I. Wijk, N. Fosser, F. E. Pettersson, E. Fränekel, grefve
Ph. Klingspor, K. G. Bildt, C. U. S. Lybeck och L. Grundberg, hvilka
ansett utskottets yttrande och förslag hafva bort erhålla följande lydelse:

»Enligt hvad utskottet inhemtat, har i afseende å centralfängelset å
Nya Varfvet proportionen mellan der förvarade enrumsfångar och gemensamhetsfångar
under senare tid förändrats på sätt följande tabell utvisar:

Fångantalet vid centralfängelset å Nya Varfvet vid slutet af nedanstående år,

enrum. gemensamhet. Summa.

1891 ............................................. 28 177 205

1892 ............................................. 33 160 193

1893 ............................................. 22 147 169

1894 ............................................. 45 105 150

1895 ............................................. 73 65 138

1896 ............................................. 75 61 136

1897 ............................................. 135 61 196

1898 ......................................... 147 63 210

1899 ............................................. 153 66 219

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Enär enrumsfångarnas behandling lärer fordra mycket mer arbete och
omtanke från direktörens sida än gemensamhetsfångarna, samt med hänsyn
till de öfriga skäl, som i statsrådsprotokollet finnas anförda till stöd för

framställningen om höjning af direktörens vid detta fängelse lön, har ut skottet

ansett sig böra tillstyrka bifall till samma framställning.

Direktören vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping synes jemväl hafva
på senare år fått betydligt ökadt arbete sig pålagdt, särskildt i afseende å
skrifgöromålen. Under det att vid slutet af år 1891 derstädes förvarades
87 och vid 1892 års slut 76 straffångar, hvilka i regeln stannade i fängelset
under en längre tid, hyser fängelset numera i medeltal mer än 150 tvångsarbetsfångar,
hvilka ofta ej qvarhållas mer än några få månader och följ aktligen

föranleda en väsentlig ökning i expeditionsgöromålen. Utskottet kan
derför ej förneka befogenheten af att något högre skrifvarearfvode numera
tilldelas direktören vid denna anstalt.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att lönen för direktören
vid centralfängelset å Nya Varfvet höjes med 500 kronor
och skrifvarearfvodet till direktören vid tvångsarbetsanstalten
i Norrköping med 200 kronor för år, att af
bestämda anslaget till fångars vård och underhåll utgå
under enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvarne
af lön å nu gällande, af Riksdagen antagna lönestat för
tjensteman vid fångvårdsanstalterna.»

Bill. till Riksd. Frot. 1900. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

1900 års riksstat anslår:
Anvisning i kontant.
Kronor	ö.
17,000	_
35,800	—
6,000	—
182,700	—
18,800	—
150,400	—
666,287	—
476,913	__
208,713	—
11,100	—
55,000	—
1,695,975
84,000
12,000	—
18,000	—
135,000	_
64,262	—
4,500	—
3,842,450

Tabell öfver ordinarie anslagen lind

Justiti

. t

Departementschefen....................................................................>..■...........................;...............

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli*)....................,.......................................

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, förslagsanslag ...

Högsta domstolen................................................u.i...............................................................

Justitiekanslersexpeditionen ...................................................................................................

Nedre justitierevisionen ........................................................................................................

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp................................

Okas för genomförande af delning af Norra Ångermanlands domsaga i två nya do

Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat...................................................................

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med derunder lydande justitiestat...........................

Krigshofrätten....................................................................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag................................................................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen...............................................................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag. Nuvarande belopp ..........................................................................

Minskas dels, under förutsättning af bifall till Kongl. Maj:t förslag om direkt

ningsstat, med ..........................................................................................

dels genom afdrag af bostadsersättning å arfvodet till presterligt biträ

Förslagsanslag.................................................................................................................

Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anstälde embets Vård

och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag.................................

Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom nya str

Medikolegala besigtningar, förslagsanslag............................................................................

Rese- och tjaktamentspenningar,''/dV$?a#sawsZa</.................................................................

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag ...................................................

Skrifmaterialer och expenser, ved m. m., förslagsanslag ..................................................

Extra utgifter, reservationsanslag..........................................................................................

*) Öfver detta anslag kommer utskottet framdeles att afgifva utlåtande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

. A.

ksstatens Andra hufvudtitel.

Förslag till
blifvande
riksstat:

epartementet.

or med

666,287: —
4,500: —

. R. Wibergs öfverflyttande på indrag''d
fängelserna å Långholmen.............

3,700: —
300: —

499,100: —

4,000: —

''en8temän, förslagsanslag...................................................

ens införande frångångna bötesandelar, förslagsanslag

495,100:
1,042,375:

59,500: -

1,537,475: —
65,000: —
30,000: —

Summa

Anvisning i kontant.
Kronor	ö.
17,000	_
35,800	—
6,000	—
182,700	_
18,800	—
150,400	—
670,787
476,913	_
208,713	—
11,100	—_
55,000
1,691,975
84,000	—
12,000	—
18,000	—
135,000	—
64,262	—
4,500	—
3,842,950	—

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

Bil. Litt. B.

Tabell Öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Andra hufvudtitel.

Justitiedepartementet. JTör fortsatt, uppehållande af lagbyråns verksamhet................................	Kronor.	ö.
25,000 3,250 34,600 21,500	—
Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter...... För uppförande af nya hägnader och fånggårdar vid länsfångelserna i Malmö och Örebro samt vid kronohäktet i Uddevalla.................... För uppförande af ett bostadshus åt vaktbetjente vid länsfängelset i Stockholm .............................................................................................
Summa	84,350	—

Anm. öfver Kongl. Maj:ts förslag angående anslag till beredande af dyrtidstillägg åt eu del tjensteman
och betjente i justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt till justitiedepartementet
hörande embetsverk och corpser kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1900.