Statsutskottets Utlåtande N:o 29 (Utlåtande 1897:Su29 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 29.

N:o 29.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående statsbidrag
för utrotande af ollonborrar.

(R. A.)

I en den 22 sistlidne januari aflåten proposition (n:o 32) har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att af de medel, som jemlikt Riksdagens
skrivelser den 12 maj 1868 och den 6 mars 1889 blifvit stälda
till Kongl. Maj:ts disposition för behöfvandes undsättning vid missväxt
eller felslagen skörd eller då allmännare nöd i någon ort af annan
orsak uppstått, ett sammanlagdt belopp af högst 50,000 kronor finge
för åren 1897, 1898, 1899 och 1900 af Kongl. Maj:t disponeras såsom
anslag till bestridande af kostnaderna för utrotande af ollonborrar, att
utgå i den mån, motsvarande belopp af enskilde, kommuner, landsting
eller hushållningssällskap för ändamålet tillskötes.

Af det vid denna proposition fogade utdrag af protokollet öfver
civilärenden inhemtas, att sedan 1890 och 1893 årens Riksdagar på enahanda
sätt och vilkor, som nu blifvit föreslagna, till Kongl. Maj:ts förfogande
stält hvardera 60,000 kronor att för åren 1890—1896 användas
till utrotande af ollonborrar, af dessa medel utbetalts från 1890 års
anslag in alles 28,114 kronor 37 öre och från 1893 års anslag tillhopa
16,690 kronor 88 öre, hvilket sistnämnda belopp dock antagligen komme
att något ökas.

Bill. till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 19 Höft. (N:is 29, 30).

Statsutskottets Utlåtande N:o 29.

Statsrådsprotokollet upplyser vidare, att landtbruksstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 13 januari innevarande år väckt fråga om
anvisande af medel för utrotande af ollonborrar jemväl under innevarande
och närmast derpå följande år.

Med berörda skrifvelse hade landtbruksstyrelsen öfverlemnat infordrade
yttranden i ämnet från den i statens tjenst anstälde instruktör
för meddelande af upplysningar i fråga om de för landtbruket skadliga
insekter Sven Lampa samt från Kristianstads läns hushållningssällskap,
Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott och Malmöhus
läns hushållningssällskap.

I sitt yttrande framhöll Lampa, att, ehuru det syntes alldeles
påtagligt, att ollonborrarne högst betydligt minskats till antal allt sedan
år 1887, då åtgärder mot desamma började vidtagas, det dock vore
mindre välbetänkt att ej vidare för ändamålet anvisa statsanslag, hvaraf
högst sannolikt följden skulle blifva, att insamlingen af ollonborrarne
komme att afstanna eller möjligen blott lamt bedrifvas samt betydliga
förluster uppstå, innan allmänheten åter blefve öfvertygad om
utrotningsarbetets nytta och nödvändigheten att derför vidtaga verksamma
åtgärder, men att deremot, om statsbidrag fortfarande stode till
buds, insamlingen antagligen komme att fortsättas eller genast återupptagas,
så snart ollonborrar någonstädes komme att uppträda i sådan
myckenhet, att befolkningen i orten funne insamlingen af dem vara ett
lönande arbete. Härigenom kunde också, enligt instruktörens förmenande,
åstadkommas den verkan, att skadedjuren hölles inom tillbörliga
gränser för en längre tidrymd, på samma gång som hvad staten härför
uppoffrade i penningbidrag blefve en ren obetydlighet i jemförelse
med den nytta, insamlingens fortsättande eller hastigare återupptagande
skulle medföra.

Kristianstads läns hushållningssällskap anförde, att, ehuru ollonborrarne
inom länet på grund af de kraftiga åtgärder till deras utrotande,
som under tre på hvarandra följande svärmningsperioder vidtagits, i
afsevärd grad minskats, desamma ännu uppträdde flerstädes inom länet
i oroväckande myckenhet. Så hade exempelvis i östra Sönnarslöfs
socken af Gärds härad under 1896 års vår insamlats 11,974,2 kilogram
ollonborrar för en kostnad af 2,224 kronor 14 öre. Visserligen hade
det anslag af 18,000 kronor, som genom nådiga brefvet den 24 november
1893 tillerkänts hushållningssällskapet, icke användts till hela sitt belopp
för att ersätta hälften af de utgifter, 22,389 kronor 48 öre, som länets
kommuner under de senaste fyra åren fått vidkännas för ollonborrarnes
utrotande, men dels hade vissa socknar, inom hvilka ollonborrar upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 29.

trädde i stor myckenhet, alldeles underlåtit att vidtaga några åtgärder
till deras utrotande, dels ock andra socknar antingen bestämt priset för
deras insamling så lågt, 4 öre för litern, att endast, barn nöjt sig med
den ringa dagspenning, som derigenom kunnat förtjenas, eller ock anslagit
en bestämd summa, som icke fått öfverskridas, så att t. ex. i eu
socken den anslagna summan, 300 kronor, åtgått första plagen af 1896
års svärmning, hvarefter insamlingen måst upphöra. Då sällskapet på
goda grunder kunde antaga, att insamlingen af ollonborrar skulle under
kommande svärmningsperioder bedrifvas på ett kraftigare sätt än hittills,
och att priset för insamling af ollonborrar skulle sättas så högt, att skadedjuren
i afsevärd mån minskades, ansage sällskapet, att länet undei de
närmaste fyra åren behöfde ett statsanslag af 18,000 kronor eller samma
belopp, som varit länet anvisadt för de senast gångna fyra åren.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hade, då det
vore all anledning antaga, att ollonborrar och deras larver fortfarande
komme att anställa härjningar inom länet, särskilt under år 1899, då
å nyo ett s. k. svärmningsår inträffade, funnit det särdeles önskvärd!,
att Hallands län för åren 1897—1900 erhölle för ändamålet.statsbidrag;
och ansåg utskottet, med hänsyn dertill att intresset för insamling af
ollonborrar sannolikt komme att ökas hos befolkningen, att statsbidraget
för nämnda år borde beräknas till omkring 8,000 kronor.

Malmöhus läns hushållningssällskap meddelade, att de medel,
som af kommunerna inom länet under de senare svärmningsåren utgifvits
för ollonborrars utrotande, uppgått till mellan 12,636 kronor 71
öre och 13,261 kronor 47 öre, men deremot icke yttrat sig rörande
frågan om behofvet af ytterligare anslag för ändamålet.

För egen del ansåg landtbruksstyrelsen, att den osäkerhet, som
i fråga om ollonborrarnas härjningar för närvarande gjorde sig gällande
och möjligheten att sådana fortfarande kunde komma att flerstädes inom
landet ega rum borde mana till försigtighet, då det gälde att indraga
eller minska ett statsanslag, som visat sig medföra så mycken nytta
som det ifrågavarande. Om också möjligt och till och med antagligt
vore, att under de närmaste åren ollonborrar icke skulle inom landet
uppträda i så stor mängd, som under de närmast föregående fyraårsoch
treårsperioderna, ansåge styrelsen likväl, att nödig omtanke för
ifrågavarande angelägenhet pakallade anvisandet af lika stolt anslag
som för båda dessa perioder, sa att icke i händelse af behof nödiga
medel derför komme att saknas och landet utsättas för vådorna af
sådana härjningar från ollonborrarnes sida, som förut egt rum, och
sålunda drabbas af stora ekonomiska förluster. I stället syntes ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 29.

stadigt framgående på den bana, som statsmagterna i förevarande afseende
redan beträdt, böra kunna försäkra landet om en allt större
trygghet för dylika olyckor och med allt mindre kostnad för statsverket
slutligen leda till ett fullständigt öfvervinnande af den för landtbruket
stora . fara, mot hvilken nu ifrågavarande skyddsåtgärder vore afsedda
att vidtagas, och hemstälde styrelsen för den skull, att Kongl. Makt
täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att ett sammanlagdt belopp
af högst 60,000 kronor måtte kunna för åren 1897, 1898, 1899 och
1900 disponeras såsom anslag till bestridande af kostnaderna för utrotande
af ollonborrar att utgå under enahanda vilkor, som gält i fråga
om förut anvisade belopp.

Med hänsyn särskildt dertill, att för Hallands läns hushållningssällskap,
åt hvilket för perioden 1893—1896 anvisats 18,000 kronor, nu
icke af sällskapets förvaltningsutskott ifrågasatts större statsbidrag än
8,000 kronor, har departementschefen ansett beloppet kunna utan olägenhet
nedsättas till 50,000 kronor.

. . Hvad den s. k. undsättningsfondens storlek angår, är utskottet
i tillfälle meddela, att för fondens räkning i riksgäldskontoret för närvarande
innestå 890,514 kronor 56 öre.

Då erfarenheten synes hafva ådagalagt nyttan af de åtgärder,
som hittills vidtagits för utrotande af ollonborrar, har utskottet ansett
medel fortfarande böra finnas till disposition, att i mån af behof för
ändamålet användas, och vill utskottet på grund häraf tillstyrka bifall
till Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af sådana medel.

Utskottet hemställer för den skull,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 2 mars 1897.

På statsutskottets vägnar:

Chr. Limdeberg.