Statsutskottets Utlåtande N:o 29 (Utlåtande 1896:Su29 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 29.

N:o 29.

Ank. till Biksd. kansli den 3 mars 1896, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

försäljning af förra komministersbostället i Als församling
af Kopparbergs län.

(I. A.)

Med åberopande af bilagdt protokoll öfver ecklesiastikärenden
för den 24 januari innevarande år, har Kongl. Maj:t i en samma dag
aflåten, till statsutskottet remitterad proposition (n:o 29) föreslagit
Riksdagen att medgifva,

att det af Åls församling i Kopparbergs län disponerade, förut
åt komministern derstädes upplåtna klockarebolet Vid mantal krono i
Åls församling måtte försäljas på följande vilkor:

att försäljningen skulle ega rum å offentlig auktion inför Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länet;

att köpare, som sådant åstundade, måtte ega att efter derom
vid auktionen gjord anmälan inbetala köpeskillingen under loppet af
sex år med en sjettedel årligen, såvida han för fullgörandet deraf
stälde säkerhet vid auktionen;

att högsta anbudets antaglighet skulle underställas Kongl. Maj:ts
pröfning;

Bill. till Biksd. Prot. 1896. 4 Sami. 1 Afd. 26 Haft. (N:o 29, 30).

Statsutskottets Utlåtande N:o 29.

att försäljningen skulle ega rum utan förbehåll om kronotionde
eller sådan grundränta, som utginge endast af kronoskatte egendomar;

att, sedan köpebref utfärdats, hemmanet i jordeboken skulle
upptagas under titel allmänt frälse och för betecknande af denna dess
natur påföras ränta till kronan i likhet med andra frälseegendomar
i orten;

samt att köpeskillingen skulle öfverlemnas till församlingens
kyrkoråd för att, intill dess annorlunda kunde varda af Kongl. Maj:t
förordnadt, förvaltas efter de för kyrkokassors medel vedertagna grunder,
med rätt för församlingen att under tiden uppbära den derå upplöpande
årliga räntan.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att i sammanhang
med fastställande af lönereglering för presterskapet i Åls församlings
pastorat af Kopparbergs län Kongl. Maj:t den 21 oktober 1870 förordna!,
att komministerstjensten derstädes skulle indragas, samt lemnat
församlingen tillstånd att disponera det till boställe åt komministern
dittills upplåtna klockarebolet Vis mantal krono mot skyldighet för församlingen
att sjelf aflöna klockaren. Redan år 1882 hade af församlingen
hos Kongl. Maj:t gjorts framställning om försäljning af detta
boställe. Frågan hade då stälts i samband med begäran om fastställelse
å ett af församlingen fattadt beslut rörande utgörande till dess klockare
af en aflöning af 150 kronor, hvartill i främsta rummet afkastningen
af bostället skulle användas. Sedan kammarkollegium häremot anmärkt,
att i ärendet saknades utredning, huruvida den föreslagna aflöningen
motsvarade hvad som författningsenligt borde åt klockaren
utgå, eller i hvad mån boställets försäljning skulle blifva för församlingen
fördelaktigare, än om detsamma disponerades med den rätt,
hvarunder det vore åt församlingen upplåtet, hade Kongl. Maj:t, som
ansett ärendet, i hvad det anginge bedömandet af klockarens aflöning,
i den ordning det då förekommit, icke utgöra föremål för Kongl. Maj:ts
pröfning, den 24 augusti 1883 förklarat, att ansökningen om boställets
försäljning icke kunde af Kongl. Maj:t bifallas.

Efter det regleringen af klockarelönen egt rum, utan att bostället
dervid tagits i anspråk, hade församlingen i början af år 1892 till
Kongl. Maj:t inkommit med ansökning om tillstånd antingen att å offentlig
auktion försälja ifrågavarande boställe för att af köpeskillingen bilda
en fond, som skulle ställas under kommunens vård och garanti och
hvaraf årliga räntan skulle af församlingen disponeras, eller att, för
såvidt denna framställning i sin helhet icke kunde bifallas, församlingen
måtte berättigas försälja åbyggnaderna och sjelfva gårdsskiftet, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 29.

innehölle 29,2-4 kappland reducerad åker, 1,462 kappland lika beskaffad
äng och 9 kappland impedimenter, eller ock att, derest en sådan försäljning
ej heller kunde bifallas, församlingen måtte åtminstone befrias
från vidare underhåll af boställets åbyggnader samt erhålla rätt att
försälja dessa i då befintligt skick. Såsom stöd för sistnämnda ansökning
hade församlingen anfört hufvudsakligen följande.

Enligt vid storskifte i Åls socken år 1818 upprättad karta med
beskrifning hade bostället då tilldelats inegor i tre särskilda skiften,
innehållande tillsammans 6 tunnland 26 kappland åker, uppskattade
till 3 tunnland 17,423 kappland, 1 tunnland 22 i kappland äng, uppskattade
till 3,774 kappland, samt 7 tunnland 23 kappland hagmark
och impedimenter, varande en del af åkern och ängen belägen omkring
en mil från boställsgården och den öfriga åkerjorden. På grund af
Kongl. Maj:ts den 6 maj 1886 lemnade bifall hade dock från bostället,
för utvidgning af församlingens kyrkogård och för att tilläggas kyrkoherdebostället
i utbyte för jord, som derifrån skulle upplåtas för samma
ändamål, utan vilkor om afgäld afsöndrats ett tunnland 7 kappland
åker, i areal motsvarande en uppskattning af 31,032 kappland; i följd
hvaraf af åkerjorden återstode i areal 5 tunnland 19 kappland eller i
uppskattning 2 tunnland 18,391 kappland. Den till bostället hörande
afrösningsjord utgjorde 42 tunnland 3 M kappland och vore belägen å
tre olika trakter af socknen, ingen närmare gården än en half mil.
Abyggnaderna å bostället voro, med undantag af en lada, så förfallna,
att flere af dem måste nybyggas och öfriga undergå en dyrbar reparation,
hvarför sammanlagda kostnaderna beräknats uppgå till 2,110 kronor.
I hyra och arrende lemnade boställshusen och inegorna en årlig inkomst
af allenast 195 kronor 32 öre, hvilken inkomst antagligen än ytterligare
komme att nedgå. Församlingen, hvars ställning i ekonomiskt hänseende
vore sådan, att den behöfde draga nytta af bostället, kunde
sålunda icke bereda sig någon behållen afkastning af bostället, utan
finge tvärt om derför vidkännas kostnader, betydligt öfverstigande inkomsterna.
Blefve bostället deremot försåldt, skulle försäljningssumman,
som med all säkerhet kunde antagas komma att uppgå till minst 7,000
kronor, om derå beräknades 4 procent ränta, lemna församlingen en
årlig behållning af 280 kronor.

Efter det vederbörande myndigheter blifvit i ärendet hörda, hade
Kongl. Maj:t den S september 1893 förklarat äfven denna af församlingen
sålunda gjorda ansökning icke kunna vinna afseende Församlingen

hade nu å kyrkostämma den 7 juli 1895 beslutit
att genom utsedt ombud hos Kongl. Maj:t förnya sin anhållan om rätt

Statsutskottets Utlåtande N:o 29.

att försälja bostället och att af försäljningsmedlen bilda en fond, som
finge af församlingen disponeras. Till stöd för denna återupprepade
ansökning hade församlingen, med erinran att ingen bestämd upplysning
kunnat vinnas rörande boställets tillkomst och natur, und-er åberopande
af förut anförda skäl, som icke allenast fortfarande egde full giltighet,
utan till och med vunnit ökad styrka, ytterligare framhållit, att särskilda
förhållanden å orten icke möjliggjorde boställets utbytande mot annan
för församlingen fördelaktigare jordegendom, att boställets egentliga
försäljningsvärde läge dels i dess skog och dels i dess gårdsskifte,
att detta sistnämnda, till största delen bestående af en grus- eller
stenbacke, hvaraf vid en utarrendering icke kunde erhållas någon afkomst,
deremot skulle, såsom lämpligt till byggnadsplatser, beläget som
det vore i församlingens centrala del vid dess mest trafikerade plats,
vid en försäljning visa sig vara af stort värde; att församlingens tryckta
ekonomiska ställning än ytterligare försvårats, sedan Siljans jernväg,
från hvilken till församlingen förr utgjorts betydande kommunala skattebidrag,
till följd af öppnad konkurrerande jernväg, icke lemnade någon
vinst, samt att församlingen, för att icke de gamla åbyggnaderna å
bostället skulle alldeles förfalla, nu jemväl nödgats å desamma låta
vidtaga en del reparationer, som ytterligare minskat den redan obetydliga
inkomst, bostället lemnade.

I ansökningen hemstäldes slutligen, att, derest Kongl, Maj:t på
grund deraf, att boställets natur vore outredd, först efter Riksdagens
medgifvande ansåge ifrågavarande tillstånd böra lemnas, Kongl. Maj:t
täcktes i ärendet aflåta proposition till Riksdagen.

Öfver denna ansökning hade infordrade yttranden afgifvits af t. f.
kronofogden i orten, domkapitlet i Vesterås, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet äfvensom kammarkollegium, hvarefter, på Kongl. Maj:ts
befallning, verkstälts värdering af omförmälda boställe så till jord som
skog, dervid särskild hänsyn tagits dertill, att en del af jorden kunde
blifva användbar för byggnadstomter. Af instrumentet öfver värderingen
bekräftades de af församlingen lemnade, här ofvan intagna uppgifter
angående boställets areal, och inhemtades för öfrigt, att åker, äng
och impedimenter uppskattats till 2,200 kronor, skogen till 3,100 kronor
och åbyggnaderna till 1,635 kronor eller hela bostället till 6,935 kronor.

Enligt hvad departementschefen vidare till statsrådsprotokollet
anfört, hade redan, då församlingen andra gången framstälde sin begäran
om boställets försäljning, de i ärendet hörda myndigheterna uttalat
sig för dylik försäljning, och något sakligt skäl syntes ej kunna anföras
för den obetydliga lägenhetens bibehållande. Det ovissa förhållande,

Statsutskottets Utlåtande N:o 29.

som emellertid vore rådande rörande lägenhetens jordnatur, gjorde, att
departementschefen icke ansett sig kunna tillstyrka Kongl. Maj:t att bifalla
den gjorda ansökningen om försäljning utan Riksdagens medgifvande.
Beträffande denna jordnatur hade kammarkollegium yttrat följande:
Sedan vid upprättande af förslag till den af Kongl. Maj:t den
21 oktober 1870 faststälda lönereglering för presterskapet i Als församling
olika meningar yppats angående tillkomsten och naturen af
ifrågavarande, allt sedan år 1725 i jordeboken såsom krono-och kaplansbord
upptagna boställe, hvilket af församlingen ansetts såsom klockareboställe,
enär enligt 1685 års reduktionsjordebok inom församlingen
väl funnes klockarebord, men icke något kaplansbord, samt af pastor
förmenats utgöra en afsöndring från kyrkoherdebostället, hade kollegium
uti häröfver den 21 juli 1870 afgifvet utlåtande förklarat sig i afseende
å bostället icke hafva annat, utöfver hvad löneregleringshandlingarna
innehölle, att meddela, än att bostället redan den 29 november 1707
blifvit af häradsrätten i orten såsom kaplansbord åsatt Vi6 mantal, utan
att något klockarebord uppgåfves vara derunder inbegripet, hvilket likväl
syntes sannolikt, enär i derefter följande jordeböcker upptoges icke
klockarebord, utan kaplansbord, men att dock, på sätt då företedt utdrag
af 1697 års biskopsvisitationsprotokoll antydde, någon särskild jord
syntes vara åt komministern anslagen, emedan Vesterås stifts herdaminne
af J. F. Munktell för komministern i Ål år 1679 innehölle, att
han brukade »den lilla jorden till sysslan och klockarebordet».

Då något behof att bibehålla ifrågavarande boställe för klockarens
räkning icke förefunnes samt detsamma för annat allmänt ändamål
icke syntes erforderligt, hade departementschefen, på grund af hvad i ärendet
förekommit och med särskild hänsyn till den ringa afkomst, bostället
under nuvarande förhållanden lemnade, tillstyrkt, det Kongl. Maj:t
täcktes utverka Riksdagens medgifvande till den ifrågasatta försäljningen
af omförmälda boställe, på ofvan anförda vilkor.

Utskottet, som ej haft något att erinra vid hvad i förevarande
proposition blifvit föreslaget, hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 3 mars 1S96.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.