Statsutskottets Utlåtande N:o 28 (Utlåtande 1897:Su28 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

N:o 28.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om anslag till upprensning af

Kalmar sund och ombyggnad af Väddö kanal.

(R. A.)

Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att,
under förbehåll att de i statsrådsprotokollet omförmälda, af stadsfullmågtige
i Kalmar gjorda åtaganden behörigen fullgöras, till bestridande
af kostnaderna för upprensning af en segelränna genom Kalmar sund bevilja
ett anslag af 405,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898
anvisa ett belopp af 202,500 kronor.

Omförmälda åtaganden äro, enligt stadsfullmägtiges beslut den 4
december 1896, följande, nemligen: dels att låta verkställa uppmuddring
af inseglingsrännan till stadens hamn med sextio meters bottenbredd
och 6 meters djup under lägsta vattenytan, dels att för beredande åt
plats i hamnen åt minst tre sådana fartyg, som kunna efter segelrännans
fördjupning passera densamma, låta i hamnen på ett afstånd af
fjorton fot från kaj verkställa muddringar till ett djup af sex meter,
dels ock att till upplagsplats för grus och sten in. in., som ur rännan
upptages, kostnadsfritt upplåta Skallöarna eller annan plats, såvida kostnaderna
för mudders, grus och stens transport dit och uppläggning derstädes
derigenom ej fördyras.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 18 Raft. (N:o 28.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Af statsrådsprotokollet inhemtas hufvudsakligen följande:
s tada full no äg- Redan år 1876 väcktes af stadsfullmägtige i Kalmar i en framställ tIgLj876marn''nn

till Kongl. Maj:t fråga om upprensning af Kalmar sund. Med förmälan,
hurusom under sjömätningar i Kalmar sund blifvit utrönt, att de
bottenhinder, som gjorde det omöjligt för fartyg af större djupgående
än 15 till 16 fot att genomgå nämnda sund, utgjordes af några i farvattnet
midt för staden Kalmar förekommande grund, samt att, om farleden
derstädes rätades och erforderligen fördjupades, fartyg om ända
till 1,500 å 1,600 tons drägtighet skulle kunna passera hela sundet, i
stället för att dylika fartyg nu nödgades gå öster om Öland, der storm
och svår sjögång ofta bragte fartygen i fara och icke sällan förorsakade
strandningar och skeppsbrott, anhöllo nemligen stadsfullmägtige, att
Kongl. Maj:t, med afseende å den stora fördelen för sjöfarten i södra
delen af Östersjön, som skulle uppkomma genom undanrödjandet af de
få hinder, som utestängde större fartyg från en eljest beqväm farled
inomskärs af 15 sjömils längd, måtte anbefalla och låta med allmänna
medel bekosta uppgörandet af plan och fullständigt kostnadsförslag i
afseende å de arbeten, som erfordrades för ifrågavarande farleds öppnande
till 20 ä 22 fots djup utefter hela dess längd. Nödiga medel för
undersökningen anvisades genom nådigt bref den 12 januari 1877, och
efter erhållet förordnande upprättade derpå dåvarande löjtnanten vid
° fö>8iaghår11Svä=- oc^ vattenbyggnadscorpsen in. m. C. H. Öhnell den 15 augusti
1877. samma år förslag till upprensning af en segelränna med minst 20 fots
eller i det närmaste 6 meters djup under lägsta vattenytan, motsvarande
22 fot eller 6,5 meter under s. k. dagligt vattenstånd, och med 200 fots eller
omkring 60 meters bottenbredd från Krongrundet i norr till Holmströmsgrundet
i söder, sträckande sig förbi Prestör och Skansgrundet och utgörande
i längd 20,100 fot eller 5,968 meter, hvaraf 5,200 fot eller
1,544 meter behöfde bearbetas. Kostnaderna för arbetena, inberäknadt
nödiga säkerhetsanordningar, voro, under antagande af alternativt åtta
eller fyra års arbetstid, beräknade till 356,000 eller 400,000 kronor.

Sedan härefter stadsfullmägtige i Kalmar hos Kongl. Magt anhållit
om anslag för ändamålet och såväl lotsstyrelsen som väg- och vattenkis1-
a1''''»/''^byggnadsstyrelsen i ärendet sig utlåtit, biföll Kongl. Maj:t vid ärendets
1879. föredragning den 8 januari 1879 dåvarande chefens för civildepartementet,
af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan, att, ehuru
ansökningen syntes väl förtjent af uppmärksamhet, densamma likväl,
vid det förhållande, att för det dåvarande icke borde ifrågasättas andra
nya anslag än sådana, hvilkas beviljande icke kunde utan synnerligt
men uppskjutas, icke borde då till någon åtgärd föranleda.

Frågan om Kalmar sunds upprensning hvilade derefter, till dess den

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

af Kongl. Maj:t den 8 januari 1890 tillsatta sjöfartsnäringskomitén uti
sitt den 12 september samma år afgifna betänkande hemstälde, att för
erhållande af en snabbare och tryggare sjöväg från det öfre Sverige
Kalmar sund måtte göras tillgängligt äfven för större fartyg, och att
härtill måtte lemnas särskildt anslag af statsmedel, derest icke inflytande
fyr- och båkraedel kunde lemna tillräckliga tillgångar till arbetets utförande.
Sedan Kongl. Maj:t i anledning häraf infordrat utlåtande af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samt stadsfullmägtige i Kalmar år
1892, under åberopande af komiténs omförmälda uttalande, anhållit, att
Kongl. Maj:t ville taga ärendet i nådig pröfning och anbefalla erforderliga
åtgärder för dess verkställighet inom närmaste tid, i sammanhang
hvarmed tillkännagifvits, att staden Kalmar gått i författning om medel
för fördjupande af ingång till och kajplats i stadens hamn med samum
vattendjup, som rännan i sundet beräknades erhålla, hvilken ansökning
jemväl blifvit till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen remitterad, har beraälda
styrelse den 31 maj 1892 i ärendet sig yttrat och dervid — med
bifogande af ett hos styrelsen i öfverensstämmelse med öhnells plan och
vissa af lotsstyrelsen deri föreslagna ändringar upprättadt kostnadsförslag
— hemstält om anvisande af medel för företaget, dock att dervid borde
fästas förbehåll angående skyldighet för Kalmar stad att dels upprensa
tillfartsränna intill och uti stadens hamn till samma djup och bredd som
rännan genom sundet och i hamnen bereda erforderlig kajplats samt
utrymme för minst tre sådana fartyg, som kunde passera segelrännan,
dels kostnadsfritt upplåta plats för upplag å Skallöarna för grus och
sten m. m., som ur rännan upptoges, dels ock bekosta planering af de
upplag, som med stadsfullmägtiges begifvande kunde komma att ske å
stadens planlagda område.

Med infordradt underdånigt utlåtande af den 14 februari 1893 öfverlemnade
lotsstyrelsen härefter yttrande i ärendet af lotskaptenen i Kalmar,
friherre R. von Rosen, hvilken deruti föreslagit en ny lösning af frågan,
j det han, med öfvergifvande af den raka rännan norr och söder om
Prestör med afvikning åt vester vid passerandet af Prestör och Skansgrundet,
ansett, att södra delen af rännan borde förläggas öster om
Prestör öfver Prestörsrefvet i samma rigtning som det nuvarande s. k.
östra farvattnet och norra delen af rännan i Grimskärs fyrs nuvarande
fasta hvita sken. Detta förslag, som jemväl afsåg förändrade anordningar
i afseende å säkerhetsinrättningarna, skulle medföra fördelarne, att inkommande
fartyg leddes in till den rymliga redden mellan Gallbänkarna,
Getryggen, Prestörsrefvet, Grytan, Gillburen och Döden, att arbetskostnaden
och tiden för arbetets utförande minskades, enär endast 3,000

Sjöfartsnäringskomitén
ar
1890.

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelseu

d. 31/6 1892.

R. v. Rosens
förslag år
1893.

Statsutskottets Utlåtande JS:o 28.

fot af rännans längd behöfde fördjupas, samt att möjligheten för större
fartyg att passera hvarandra blefve bättre tillgodosedd.

LotsstyreUeu För egen del förklarade lotsstyrelsen, som med hänsyn dels till sjö2
''fartens behof af ökadt vattendjup till följd af fartygens växande storlek
och djupgående äfvensom till djupen i Flintrännan i Öresund och Kejsar
Wilhelmskanalen ansåge, att rännan i Kalmar sund icke borde göras
grundare, än att 7 meter djupgående fartyg kunde der passera, att styrelsen
i anledning af angifna omständigheter i afseende å säkerhetsinrättningarna
funne den af von Rosen framstälda planen hafva afgjordt företräde framför
Öhnells förslag, och hemstälde, att Kong! Maj:t måtte förordna om
uppgörande af fullständig plan och kostnadsberäkning för segelrännans
upprensning enligt förstnämnda plan, uti hvilken kostnadsberäkning dock
icke behöfde intagas kostnaderna för de ändrade anordningar T afseende
å fyrbelysningen och utprickningen, hvilka lotsstyrelsen i sinom
tid torde böra vidtaga på lotsverkets bekostnad.

Juenb°ych- Efter det KonSL Maj:t härefter inhemtat nytt yttrande i ärendet af
nadsstyrélsen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som deri bland annat anförde, att
d. >7« 1894. styrelsen icke kunde till alla delar instämma i de uttalade åsigterna om
företrädet af den brutna segelleden, som utan tvifvel skulle under stormig
väderlek och stark strömsättning i sundet medföra olägenheter om ej
faror i anseende till de tvära kursförändringar å redden vid Kalmar,
som derutaf betingades, har chefen för sjökarteverket, till följd af nådig
remiss den 10 april 1894 sig utlåtit och anfört: att vid jemförelse
mellan den raka och den krokiga farleden det befunnes, att den raka
farleden möjliggjorde en säker färd förbi de många grunden i denna
del af Kalmar sund, hvaremot den krokiga farleden under ogynsamma
vind- och strömförhållanden ej uppfylde detta önskningsmål, samt att
fyranordningen vid den krokiga farleden vore invecklad och kunde föranleda
misstag och villrådighet; att den raka farleden i sistnämnda afseende
syntes kunna vinna ytterligare företräde framför den krokiga
genom vissa föreslagna ändringar i fyranordningarna; samt att, be-,
träffande farledsdjupet, 6 meter under lägsta vattenytan syntes vara tillräckligt,
enär detta djup tilläte våra stridsfartyg att passera rännan.
Med anledning af hvad sålunda anförts hemstälde chefen, att, om Kalmar
sund skulle fördjupas, Öhnells förslag med ett vattendjup af 6 meter
under lägsta vattenytan matte följas, dock med viss förändring i afseende
på fyrarnes anordning; och uttalade chefen tillika den åsigten, att
en undersökning till utrönande af kostnaden för åstadkommande af en
under ogynsamma vind- och strömförhållanden så obeqväm och vådlig
farled som den af von Rosen föreslagna ej syntes vara skäl att företaga.

Statsutskottets Utlåtande 2N:o 28.

Chefen för flottans stab, som jemväl blifvit i ärendet hörd, anförde Chefen för

flottans stab.

uti underdånigt utlåtande den 18 oktober 1894, att han ansåge en upprensning
af Kalmar sund, så att en äfven nattetid trafikabel ränna genom
dess smalaste del upptoges, såsom ett från sjömilitär synpunkt synnerligen
önskvärdt företag. Hvad anginge de båda föreliggande förslagen
till en sådan upprensning, gåfve chefen obetingadt företrädet åt det
Öhnellska. Det Rosenska förslaget ansåge han nemligen oantagligt på
den grund, att den öfver Kalmar redd skarpt brutna farled, som genom
detta förslags realiserande skulle uppstå, i stället för att bereda en
tryggad färd genom sundet tvärtom blefve svår att navigera och för
större fartyg under ogynsamma förhållanden absolut farlig. Våra förnämsta
stridsfartyg, lista klassens pansarbåtar, hade en sådan svängningsradie,
att de icke utan maskinmanöver kunde göra den S-gir, som erfordrades
för att ifrån den södra rännan öfver Kalmar redd inkomma i
den norra eller tvärtom. Om vid dager och under saltvatten sådana
manövrer än läte sig göra, torde de deremot nattetid eller med ström,
sättande ena eller andra vägen, hvilket i Kalmar sund vore det vanligaste
fallet, blifva förenade med en betydlig risk att antingen drifva
på grund eller på å redden förankrade fartyg. Hvad fyranordningen
beträffade, borde de af chefen för sjökarteverket föreslagna modifikationerna
i hufvudsak iakttagas. Farledsdjupet ansåge chefen böra göras
så stort, att våra stridsfartyg vid lägsta vattenstånd kunde fritt passera,
d. v. s. 6 meter. Att göra rännan djupare skulle hafva den allra men- .
ligaste inverkan på farledens militära värde. Den borde kunna lemna
fri passage åt egna stridsfartyg men vara otillgänglig för fartyg af större
djupgående än dessa. Med ett djup af 6 meter under lägsta vattenytan
syntes krafven å farleden ur handelssjöfartens synpunkt till fullo tillgodosedda.

Ärendet remitterades härefter å nyo till väg- och vattenbyggnads- TJt“fnb°ycghg.
styrelsen, som uti underdånigt utlåtande den 4 april 1895 anförde, att, nadsstyreUeu
då på grund af hvad emot deri af von Rosen föreslagna farleden blifvit d- *!* 189Canmärkt,
tanken på en sådan syntes böra uppgifvas, styrelsen till fullständigande
af utredningen beträffande den af Öhnell föreslagna leden
låtit genom öhnell uppgöra ett, det underdåniga utlåtandet bifogadt
kostnadsförslag, upptagande allenast utgifterna för sjelfva upprensningen
af farledsrännan till djup af 6 meter under lägsta vattenytan och med
eu bottenbredd af 60 meter, men icke omfattande de i föregående förslag
afsedda beloppen för utprickning och fyrbelysning med till den
sistnämnda hörande grundläggnings-, hamn- och vägarbeten.

Detta förslag slutade å eu summa af 420,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

1 likhet med föregående kostnadsförslag hvilade äfven detta på den
förutsättningen, att Kalmar stad utan ersättning uppläte Skallöarna till
upplag för hvad ur farleden uppmuddrades, och denna upplåtelse borde
med så mycket större skäl kunna göras till vilkor för statsanslags anvisande,
som stadens sjöfartsintresse komine att väsentligt främjas genom
arbetets utförande.

fc]8,Vförslålefr Sedan ärendets beredning sålunda fortskridit, anmälde t. f. chefen

i896*S arför sjöförsvarsdepartementet uti skrifvelse till chefen för civildepartementet
af den 16 oktober 1895, att kommendörkaptenen i flottan m. in.
R. von Milhlenfels uppgjort ett nytt förslag till upprensning af farled i
Kalmar sund, äfvensom att ej mindre chefen för sjökarteverket än äfven
lotsstyrelsen häröfver afgifvit infordrade utlåtanden, hvarefter von Miihlenfels
fått i anledning af dessa utlåtanden sig yttra, och blefvo samtliga
dessa handlingar med tillhörande ritningar till civildepartementet öfverlemnade.
Detta af von Milhlenfels den 15 januari 1895 upprättade förslag,
som åskådliggjorts å en karta i skala 1 : 10,000, afser upptagandet
af en 20 fot djup ränna från Holmströmsgrund, något vestligare än
Öhnell föreslagit, i rak linie förbi Prestör och Skansgrundet till Krongrundet
med en bredd på de ställen, som behöfde upprensas, af 200 fot.
Upprensningsställena, som å kartan betecknats med röd färg, skulle
uppgå till en sammanlagd längd af 1,700 fot. Förslaget omfattade äfven
de säkerhetsanordningar, som ansågos erforderliga. För att tillgodose
. Kalmar stads intresse, som vore, att äfven större fartyg än de, som läge
20 fot djupt, skulle inkomma till redden och framdeles till hamnen,
upptoge förslaget äfven, för den händelse en blifvande undersökning af
genomfartsleden söder ifrån till nämnda redd skulle visa sig för kostbar
att upprensa till 24 fot, en annan väg för nämnda ändamål öfver ostligaste
delen af Prestörsrefvet in till redden.

Lotsstyrelsen Med sitt den 19 juli 1895 afgifna utlåtande öfverlemnade lots<i.
/, 1895. styrelsen ett af lotskaptenen i Kalmar, ofvan bemälde R. von Rosen, på
anmodan af styrelsen afgifvet yttrande i ämnet jemte dervid fogadt, af
stadsingeniören i nämnda stad I. Björkman upprättadt, af plan och
betänkande åtföljdt kostnadsförslag för upprensning af sundet i öfverensstämmelse
med von Milhlenfels’ förslag, utvisande för arbetet, utom grund
och fäste för fyrar, följande kostnadsberäkning:

Uppmuddring af rännan till 6 meter under lägsta vattenytan med 60

meters bottenbredd ...................................................... kronor 223,263: 80.

20 procent tilläggg för tillsyn, redskap och oförutsedda
utgifter’’......................................................... » 44,652: 76.

Summa kronor 267,916: 56.

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Lotsstyrelsen, som vitsordade, att den föreslagna rännan, derigenom
att den vore rak, otvifvelaktigt erbjöde stora fördelar för fartyg, som
skulle passera genom Kalmar sund, gjorde emellertid vissa anmärkningar
mot de föreslagna fyranordningarna.

Uti härefter afgifvet yttrande hade von Muhlenfels dels erinrat, att,
med afseende å hvad chefen för flottans stab yttrat i fråga om lämpligaste
djupet i rännan, detta föreslagits till 6 meter, men att det redan nu,
att döma efter sjökortet, utan upprensning syntes möjligt för fartyg af
7 meters djupgående att komma upp till Kalmar redd, om vägen toges
från Holmströmsgrund emellan Enstensrefvet och Ostra Prestörsrefvet
upp till Färjestadsleden öster om Kalmar—Södra tredingsgrund, dels
hemstält om en ändring i afseende å de föreslagna fyrarna.

Sedan Kongl. Maj:t härefter anbefalt väg- och vattenbyggnads-Väg-ochjatstyrelsen
att, efter granskning af von Muhlenfels’ förslag och, der så ''"tjrehen
funnes nödigt, efter vederbörandes hörande, afgifva förnyadt utlåtande <J- 2\i 1896-rörande upprensningen af Kalmar sund, har bemälda styrelse med utlåtande
af den 27^januari 1896 öfverlemnat en af dåmera kaptenen
Öhnell till styrelsen ingifven skrift, deruti Öhnell, efter anstäld jemförelse
mellan de af honom och von Muhlenfels uppgjorda förslagen,
beträffande den uppgifna stora skilnaden i kostnad för samma förslag,
fäst uppmärksamheten derå, att förhållandet blefve annorlunda, derest
beräkningarna gjordes efter enahanda grunder för båda förslagen.

För egen del anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bland annat,
att med tillämpning af de pris, som läge till grund för den vid styrelsens
senaste utlåtande fogade kostnadsberäkningen för den östligare sträckningen
samt med kubikmassornas uppskattning efter den i samma kostnadsberäkning
begagnade grund, hvilket allt styrelsen ansåge böra äfven
på förevarande förslag tillämpas, kostnadsberäkningen slutade för endast
rensningarna i den vestligare sträckningen (von Muhlenfels) på ett belopp
af 405,000 kronor, således 15,000 kronor lägre än rensningarna i
den östligare (öhnells).

Sedan Kongl. Maj:t vidare infordrat utlåtande i ärendet af den utaf
Kongl. Maj:t den 7 november 1895 i nåder förordnade komité för afgifvande
af förslag till nya eller förbättrade säkerhetsanstalter för sjöfarten,
har von Muhlenfels till civildepartementet ingifvit:

dels en den 1 mars 1896 dagtecknad skrift, hvari han i anledning
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sistberörda underdåniga utlåtande
erinrat, bland annat, att de pris, som läge till grund för det af Björkman
uppgjorda förslaget, vore sådana, de befunne sig år 1895 enligt den

Statsutskottets Utlåtande N:ö 28.

erfarenhet, Björkman vunnit vid muddringsarbeten, hvilka af honom då
helt nyligen blifvit verkstälda;

dels en den 5 maj 1896 dagtecknad skrift, hvarmed öfverlemnats
ett af entreprenörerna för fördjupning och ombyggnad af Ahus hamn
N. Andersen och N. C. Monberg afgifvet anbud att enligt von Milhlenfels’
förslag, sådant det angifvits i ritningar och beräkningar af stadsingeniören
Björkman, verkställa upprensning i Kalmar sund, utlägga det
uppmuddrade i sjön på anvisadt närbeläget ställe med minst tre meters
vattendjup för ett pris af 265,000 kronor för upprensningsarbetet, hvilket
anbud dock icke var för entreprenörerna bindande längre än till den 1
augusti 1896.

Komitén för Uti sitt den 26 maj 1896 i ärendet afgifna underdåniga utlåtande

ofvan bemälda komité, hvilken fått till sig öfverlemnade jemväl
farten, nyssberörda två af von Muhlenfels ingifna skrifter, anfört följande.

Den mot von Rosens förslag framstälda anmärkningen, att den
öfver Kalmar redd skarpt brutna farled, som genom förslagets genomförande
skulle uppstå, i stället för att bereda en tryggare färd genom
sundet tvärtom blefve svår att navigera och för större fartyg under
ogynsamma förhållanden farlig, syntes komiterade vara grundad och
af den betydelse, att den omöjliggjorde detta förslags antagande. I
afseende å de två återstående förslagen, det öhnellska och det Muhlenfelska,
hade komiterade utan tvekan funnit det sistnämda vara det för
sjöfarten fördelaktigaste, enär rännan, upptagen enligt detta förslag,
komme att blifva rak.

Minsta djupet i rännan hade ifrågasatts att blifva vare sig 6 meter
eller 6,5 meter under lägsta vattenstånd, motsvarande 6,5 och 7 meter
vid medelvattenstånd. I motiveringen till förslaget om det större djupet
hade erinrats om sjöfartens behof af ökadt vattendjup till följd af fartygens
växande storlek och djupgående samt yttrats, att i merkantilt
hänseende ett djup af 7 meter vid medelvattenstånd torde, derest NordOstersjökanalen
komme att öppna en vattenväg för 9 meters djupgående
fartyg, visa sig väl ringa, men att i strategiskt hänseende 7 meter
syntes vara tillräckligt af det vigtiga skäl, att det företrädesvis såsom
svenskt ansedda inloppet till Östersjön, Flintrännan, sedan der pågående
rensningar afslutats, medgåfve 7 meters djupgående fartyg att passera,
af hvilket skäl rännan i Kalmar sund icke heller syntes böra göras
grundare. Häremot hade, på sätt ofvan omförmälts, chefen för flottans
stab anfört, att farledsdjupet borde göras så stort, att våra stridsfartyg
vid lägsta vattenstånd kunde fritt passera, d. v. s. 6 meter; att detta
djup skulle jemväl tillgodose krafven ur handelssjöfartens synpunkt, samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

att, om rännan gjordes djupare, detta skulle hafva den menligaste inverkan
på farledens militära värde.

Enligt senaste, för komiterade tillgängliga uppgifter vore djupet i
Ivejsar Wilhelmskanalen (Nord-Östersjökanalen) så stort, att 8 meter
djupgående fartyg der kunde framgå, och djupet i Flintrännan minst
7,28 meter, så att fartyg af 7,13 meters djupgående numera, efter verkstälda
upprensningar, med full säkerhet kunde under ledning af kronolots
passera detta farvatten vid medelvattenstånd.

Enligt Sveriges skeppslista för 1895—1896 (utgifven af Ludv.
Juhlin) vore de deri upptagna fartyg, som hade ett djupgående af mer
än 6 meter, till antalet 24; af dessa voro 7 ångfartyg och 17 segelfartyg.
Största djupgåendet för något af ångfartygen vore 7,20 meter
och af segelfartygen 7 meter. Af ångfartygen vore icke något bygdt
senare än år 1884 och af segelfartygen icke något senare än år 1876.
De i nämnda lista upptagna fartyg med ett djupgående öfver 5,so meter
till och med 6 meter utgjorde till antalet 31 stycken, 5 ångfartyg och
26 segelfartyg, och byggnadsåret för det senast byggda ångfartyget vore
år 1892, för det senast byggda segelfartyget år 1883.

Vid genomseendet af sistlidet års lotsdagböcker för Liggskärs (utanför
Luleå) och Oxelösunds lotsplatser, derifrån det företrädesvis kunnat förutsättas,
att lotsning skulle ega rum af de stora utländska fartyg, som
trafikera Östersjön och svenska orter norr om Kalmar sund, hade befunnits,
att under nämnda år från Liggskärs lotsplats lots lemnats åt
ett sextiotal olika utländska fartyg (ångfartyg) med ett djupgående öfver
6 meter ända till 7,4 meter samt från Oxelösunds lotsplats åt 20 stycken
olika utländska fartyg, 19 ångfartyg och 1 segelfartyg, med ett djupgående
öfver 6 meter till och med 7,1 meter.

Vid bedömandet af frågan om det djup, en ränna genom Kalmar
sund lämpligen borde erhålla, finge emellertid, oafsedt kostnadsfrågan,
icke lemnas ur sigte dels att denna ränna, för att i merkantilt afseende
anses tillfredsställa berättigade kraf, icke behöfde vara afsedd att
upptaga all den trafik, som kunde ifrågakomma på svenska orter norr
om sundet, då ju mycket stora fartyg kunde begagna vägen öster om
Oland och väl i de flesta fall skulle finna denna väg för sig fördelaktigast
äfven om djupet i rännan tillstadde dem att passera derigenom,
dels ock att, hvad särskildt anginge Kalmar stads intresse att fartyg af ända
till omkring 7 meters djupgående kunde dit ingå, det af handlingarna
syntes framgå, att redan nu skulle finnas möjlighet för fartyg af 7
meters djupgående att söderifrån kunna taga sig in till Kalmar redd
och derifrån till Kalmar hamn, så snart staden vidtagit erforderliga

Bill. till niksd. Prof. 18.97. 4 Sami. 1 Afd. 18 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

åtgärder för upprensning af inloppet till hamnen och hamnens utvidgning;
och hade koiniterade med hänsyn till dessa omständigheter ansett,
att vid ifrågakommande upprensning af Kalmar sund rännans djup lämpligen
kunde bestämmas till 6 meter under lägsta vattenstånd.

Rännans bottenbredd å de upprensade ställena hade i de framstälda
förslagen upptagits till 60 meter. I afseende å denna bredd hade
koiniterade icke något att erinra, under förutsättning att de upprensade
ställena blefve på lämpligt sätt för de sjöfarande utmärkta.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemstälde koiniterade,
att för åstadkommande af förbättrad segelled genom Kalmar sund derstädes
måtte i den sträckning, som föreslagits af kommendörkaptenen
von Miihlenfels, upprensas eu ränna från och med Holmströmsgrundet
i söder till och med Krongrundet i norr med ett djup af 6 meter under
lägsta vattenstånd samt med en bottenbredd af minst 60 meter.

I afseende å de för rännans utmärkande erforderliga säkerhetsanstalter
framstälde koiniterade följande förslag. I rännans midt på de
af von Miihlenfels föreslagna platser skulle på fästen, som nådde minst
en och en half meter öfver vattenytan vid medelvattenstånd, anordnas
öfverensfyrar, af hvilka den norra försåges med färgadt sken och den
södra med ofärgadt sken. Vid Holmströmsgrund skulle utläggas eu
lysboj samt vid Krongrundet en klockboj och en lysboj, hvarjemte vid sidan
om rännan vid de upprensade ställena skulle anordnas lysbojar, som
för den sjöfarande angåfve, när han befunne sig i rännans smalaste
delar, och kunde tjena till ledning vid bedömande af afstånd från
öfverensfyrarna.

I samband med detta förslag hafva koiniterade fäst uppmärksamheten
derå, att innan rännan kunde komma till allmänt begagnande, det
torde vara behöfiigt att förnyade sjömätningar verkstäldes i Kalmar
sund, att för trafiken i den nya leden, hvilken vore att betrakta som
en kanal, noggranna regler utfärdades, samt att förbud meddelades mot
ankring å den del af Kalmar redd, der segelrännan tänkts skola framgå.

Med anledning af det utaf N. Andersen och N. C. Monberg afgifna
anbudet ville koiniterade endast anföra, att de ansåge, att vid
blifvande upprensning det uppmuddrade syntes böra uppläggas på land
och icke, såsom i anbudet förutsatts, utläggas i vattnet i närheten af
rännan.

Slutligen hafva komiterade framhållit önskvärdheten af ifrågavarande
arbetes snara bringande till verkställighet.

Efter det komiterades omförmälda utlåtande inkommit, hade till
Kongl. Maj:t ingifvits tre särskilda skrifter, hvari dels femton ångfartygs-
och rederiaktiebolag samt en skeppsredare, dels sju sjöförsäk -

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

ringsbolag, dels ock trettiotvå ångfartygsbefälhafvare anhållit, att nödiga
medel snarast möjligt måtte beredas för åstadkommande af eu ny rak
farled genom Kalmar sund i enlighet med det förslag, som förordats af
ofvan bemälde komiterade.

Till följd af befallning att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande i
ärendet hade lotsstyrelsen den 10 december 1896 anfört följande:

Vid de föregående tillfällen, då lotsstyrelsen hade haft att yttra
sig öfver olika förslag, som varit uppgjorda till förbättring af segelleden
genom Kalmar sund, hade styrelsen, lifligt öfvertygad om den
stora vigten af att åtgärder vidtoges i denna angelägenhet, i sin man
sökt stödja nämnda förslag, i den mån de funnits tillfredsställande för
den allmänna sjöfarten. Af dessa olika förslag torde det senast framlagda,
det af von Muhlenfels uppgjorda, få betraktas såsom produkten
af det föregående arbetet och syntes, sedan det genomgått en flersidig
granskning, numera vara det, som med afseende å segelrännans rigtning
kunde tillerkännas företrädet.

Hvad anginge segelrännans djup hade lotsstyrelsen tillförene i den
allmänna sjöfartens intresse förordat dettas bestämmande till 7 meter,
men gent emot den sedermera lemnade upplysningen, att det för var
örlogsflotta innebure en fördel, att djupet bestämdes till endast 6 meter,
kunde styrelsen icke vidhålla det förstnämnda förslaget.

Hvad slutligen anginge den icke ovigtiga frågan om farledens
belysning, ansåge styrelsen den största tryggheten vid nattlig navigering
stå att vinna genom två på tillräckligt afstånd från hvarandra placerade
öfverensfyrar i rännans midt, hvilka kunde passeras på begge sidor, sa
att den ena sidan förbehölles fartyg på nordgående, den andra fartyg på
sydgående, i förening med tillräckligt antal lysbojar vid farliga punkter
vid rännans sidor; och har styrelsen tillika yttrat sig rörande kostnaderna
för dessa anordningar.

För egen del har chefen för civildepartementet i frågan anfört följande: »Det

för sjöfarten länge kända och af sakkunnige vitsordade behofvetippartemcnui
såväl merkantilt som strategiskt hänseende af eu djupare segelränna i c
Kalmar sund än den derstädes nu befintliga synes mig vara af beskaffenhet,
att detsammas tillgodoseende genom statens försorg ej längre bör
uppskjutas, och jag hemställer derför, att Eders Kong! Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att anvisa härtill erforderligt anslag. Då, enligt hvad
statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat mig, kostnaderna
för de vid farleden behöfliga säkerhetsanstalter torde kunna af
lotsvcrkets medel bestridas, kan detta anslag inskränkas till hvad som
kräfves för sjelfva upprensningen med hvad dertill hörer. Af hvad jag

Utskottets

yttrande.

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

ofvan anfört behagade Eders Kong!. Maj:t finna, att utaf de olika förslag,
som för ifrågavarande ändamål blifvit uppgjorda, det af von Miihlenfels
framstälda ansetts vara det för sjöfarten fördelaktigaste, och att de
anmärkningar, som mot förslaget gjorts, endast afsett anordningarna för
segelrännaus. belysning — en fråga hvilken, på grund af hvad nyss
nämnts, nu icke erfordrar slutligt afgörande. Kostnaderna för upprensningen
enligt von Miihlenfels förslag hafva af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beräknats till 405,000 kronor. Denna summa, i hvilken ingår
posten slitning af muddringsmateriel och afskrifning å värdet af densamma
med ej mindre än 150,000 kronor, lärer visserligen med all
sannolikhet kunna icke oväsentligt nedbringas genom arbetets utbjudande
på entreprenad och dess öfvertagande af någon association, som har till
yrke att med egen materiel bedrifva muddringsföretag — ett antagande,
som synes vinna stöd af det utaf entreprenörerne för fördjupning af
Ahus. hamn afgifna anbudet att för 265,000 kronor utföra sjelfva upprensningsarbetet,
hvilket anbud dessa numera, enligt ett af von Miihlenfels
i annat ärende företedt meddelande, förklarat sig vidhålla till den 1 mars
innevarande år, under förutsättning att arbetet påbörjades innevarande
års vår. Innan någon visshet vunnits rörande beloppet af de verkliga
kostnaderna för arbetet, torde emellertid nu böra äskas ett anslag motsvarande
den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgifna kostnaden,
och lärer detta anslag, vid det förhållande att arbetet ansetts kunna
utföras under två år, böra fördelas på åren 1898 och 1899»;

och har departementschefen tillagt, att, derest en blifvande entreprenadsumma
koinme att understiga det beräknade beloppet, 405,000
kronor, motsvarande minskning skulle kunna göras i det anslag, som
borde anvisas för år 1899.

Då det icke torde kunna förnekas, att, på sätt departementschefen
framhållit, anskaffandet af en djupare segelränna i Kalmar sund är af
stor betydelse för ej mindre handeln och sjöfarten än försvaret till sjös,
samt det förslag, hvilket blifvit af departementschefen förordadt till antagande,
vid ett eventuelt utförande af det ifrågasatta arbetet, synes på
ett förtjenstfull sätt åstadkomma en äfven för djupgående fartyg ti 11-gänglig farled, erbjudande såväl i många fall kortare väg som under
ogynsamma väderleksförhållanden en säkrare och lugnare passage än den
utanför Ölands ostkust, har utskottet icke haft något att erinra mot
den kongl. propositionen i denna del, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

II.

I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen
att till ombyggnad och förbättring af Väddö kanal bevilja ett anslag af

600.000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp al

300.000 kronor.

Då af det vid berörda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden om tillkomsten af Väddö kanal icke inhemtas
annat, än att den enligt Kongl. Maj:ts beslut den 15 mars 1820 anlades
under åren 1820—1836 på statens bekostnad, har utskottet till fullständigande
af dessa upplysningar velat här gifva en kortfattad framställning
af kanalens uppkomst och tidigare öden.

Med anledning af en kongl. proposition angående allmänna penningrörelsen
och myntvärdets upprätthållande hade vid 1817—18 års urtima
riksdag Rikets Ständer, hvilka funno dåvarande omständigheter ej medgifva
vidtagande af något sådant beslut, som skulle kunna lemna till
resultat ett bestämdt förklarande af sedelmyntets silfvervärde, beslutit,
att hvad som i räntor och kapitalafbetalningar inflöte till riksbanken
skulle utgå på särskilda, bestämda vägar och i sammanhang dermed af
nämnda medel anvisat, bland annat, »till strömrensningar och lättade
Transporters öpnande med hvad mera som kan leda till befrämjande
och upmuntran af en ökad produktion och afsättning af sådane Landtmannavaror,
hvilka nu till landets kännbara förlust måste liemtas från
Finland och andre främmande Länder» 500,000 r:dr b:co, att utgå med

100.000 r:dr årligen från och med 1819 till och med det år, då nästa
riksdag infölle. Bland de arbeten, som bekostades med dessa medel,
den s. k. strömrensningsfonden, var Väddö kanal ett af de betydligaste.
Det ursprungliga förslaget dertill, upprättadt af öfverstelöjtnanten Hagelstam,
afsåg att medelst en kort graf eller kanal utan slussar genom
landtungan mellan Ortalaviken och Bagghusviken samt rensning eller
muddring vid Rådmansön öppna »en i alla afseenden högst nyttig, lugn
och gin inomskärs led» ända från Öregrund till Furusund och Stockholm,
»på hvilken aldrig väder eller vind kunde hindra smärre eller
roddfartyg att framkomma», och upptog en beräknad kostnad af 5 å

6.000 r:dr b:co. Genom bref den 23 och 24 februari 1819 förordnade
Kongl. Maj:t, att en farled skulle, så fort som omständigheterna möjligen
medgåfve, öppnas genom gräfning mellan Ortala- och Bagghusvikarne,
samt anbefalde den s. k. strömrensningskomitén att besörja utförandet
af detta arbete och att inkomma med underdånigt förslag öfver kostnaden
för så väl nämnda gräfning som uppmuddringen af sundet vid

Kanalens

tillkomst.

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Rådmansö, beräknad efter 10 fots djuplek på begge ställena. Till följd
häraf öfverlemnade komitén med skrifvelse den 19 februari 1820 ett
nytt, af den vid Göta kanal anstälde kaptenen Lagerheim uppgjordt förslag,
enligt hvilket endast sjelfva arbetskostnaden skulle uppgå till 99,507
r:dr b:co. Detta förslag blef den 15 mars samma år faststäldt af Kong],
Maj:t, som tillika föreskref, att af 1820 års fond ett belopp af 40,000
r:dr b:co skulle afsättas till kanalens anläggande. Arbetet tog kort derefter
sin början oeh fortgick sedermera oafbrutet, men långsamt under
en längre följd af år.

Vid 1823 års riksdag anslogo Rikets Ständer å nyo till strömrensningsfonden
100,000 r:dr b:co årligen intill nästa riksdag, att efter Kongl.
Maj:ts disposition utbetalas från riksgäldskontoret af de medel, som
blifvit anvisade till allmänna arbeten och företag. I den skrifvelse, med
hvilken Ständerna anmälde detta beslut, tillkännagafs, att anslaget ej
finge användas till annat än strömrensningars befrämjande och lättade
sjötransporters öppnande, synnerligen i rikets norra provinser, äfvensom
att Ständernas önskan vore, att »med strömrensningsfondens tillgångar
redan påbörjade arbeten uti den s. k. Wäddö Canalen emellan Örtalaoch
Bagghusvikarne uti Roslagen desto hellre må företrädesvis fortsättas
och fullbordas, som derigenom inomskärs öppnas en i alla hänseenden
säkrare och tjenligare farled för de Norra Provincerne ända från öregrund
innanför Björkön, Wätön och Rådmansön till Furusund och Stockholm».
Rikets Ständer beviljade j^tterligare dels vid 1828—30 års riksdag,
till befrämjande af strömrensningar samt lättade vattenkommunikationer,
50,000 r:dr b:co årligen från och med 1830 till nästa statsreglering,
under förklaring att de med förra anslagen påbörjade arbeten, så
vidt de vore af beskaffenhet att ensamt af det allmänna bekostas, skulle
framför andra erhålla de bidrag, som till deras ändamålsenliga fullbordande
erfordrades, dels ock vid 1834—35 års riksdag, till vattenkommunikationer
och andra allmänna arbeten, ett årligt anslag af likaledes

50,000 r:dr, att, i den ordning och på sätt Kongl. Maj:t pröfvade lämpligt,
användas för nämnda ändamål.

Strömrensningskomitén hade emellertid upphört med sin verksamhet
år 1829 och dess åligganden öfverflyttats på stor-amirals-embetets 3:dje
afdelning. På förslag af denna myndighet beslöt Kongl. Maj:t den 29
maj 1830, att det då återstående gräfnirigsdjupet i kanalen skulle tagas
till 9 samt muddringsdjupet i Bagghusviken och sjön Balsaren tillsvidare
till 7 fot under den observerade lägsta vattenytan. Enligt Rikets Ständers
revisorers år 1832 afgifna berättelse skulle kanalen samma år blifva

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

farbar för 6 fot djupgående fartyg, men för ytterligare uppmuddring till
10 fot åtgå tre å fyra år med en årlig kostnad af 4- å 5,000 r:dr b:co,
hvilken uppmuddring, som stred mot 1830 års beslut, dock aldrig synes
hafva blifvit verkstäld. Af 1843 års revisionsberättelse inhemtas, att
kanalen fullbordades under loppet af åren 1840 och 1841. Den hade
då kostat mer än 450,000 r:dr b:co, oaktadt den ursprungliga planen
öfvergifvits och kanalen å vissa ställen upptagits till mindre djup, än
som först ansetts oundgängligen nödigt, för att den skulle kunna fylla
sin bestämmelse.

Sedan kanalen sålunda blifvit färdig, aflemnade chefen för norra Knnaitaxa.
väg- och vattenbyggnadsdistriktet förslag öfver ordnandet af tillsynen
och vården vid kanalverket samt å sättet att, utan statskassans betungande,
kunna ombesörja de för farledens vård och underhall nödiga utgifter.
Till betäckande af tillsyningsmansarfvode och årliga underhållskostnaderna,
hvilka senare ansågos komma att uppgå till 200 å 250 r:dr
b:co, föreslog distriktschefen en låg, endast för berörda två utgiftsposters
bestridande beräknad samt följaktligen för seglationen icke betungande
taxa för trafiken genom kanalleden af 5 sk. 4 rst. per läst för lastade
och 2 sk. 8 rst. per läst för olastade fartyg; och påräknade distriktschefen,
att af denna kanalafgift småningom skulle kunna bildas en reservfond
för möjligen förefallande reparationer af större omfattning än de i
och för årliga underhållet kalkylerade. Genom bref till styrelsen öfver
allmänna väg- och vattenbyggnader den 16 mars 1842 faststälde Kongl.

Maj:t den föreslagna taxan samt uppdrog åt styrelsen att gå i författning
om ordnandet af tillsynen, vården och underhållet af kanalen.

Taxa å afgifter för farten genom kanalen har derpå tid efter annan
blifvit faststäld af Kongl. Maj:t, senast den 23 februari 1894, då förut,

gällande taxa af den 1 maj 1889 förklarades fortfarande skola lända till

efterrättelse till slutet af år 1898. Enligt denna taxa erlägges:

för fartyg af mer än 10 tons:

om fartyget är lastadt........................... 5 öre per ton,

» » » olastadt........................ 2V2 8 8 8

för hvarje fartyg eller båt af 10 tons eller derunder, såvida för
genomfarten kanalbron behöfver öppnas eller färjlinan vid Bagghus
sänkas:

om fartyget är lastadt ........................................... 50 öre,

» » » olastadt........................................... 25 »

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Kanalens un

derhän.

1890 års beslutade
rensning
m. in.

för timmerflotte, som passerar kanalen:

för hvarje stock........................................................... 2 öre.

Hvad underhållet af kanalen beträffar, framgår af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
underdåniga berättelser, att några mera betydande
anmärkningar deremot eller mot kanalens ändamålsenlighet icke framstäldes
förr än vid 1884 års besigtning. Efter anmälan af vederbörande
distriktschef om hvad som dervid iakttagits, beordrade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
honom att verkställa noggrann undersökning till utrönande
af de dåvarande djupen i kanalen samt att upprätta förslag
öfver de erforderliga kostnaderna för åstadkommande af önskvärdt segeldjup
. i densamma och för reparation af de skador och bristfälligheter,
som i öfrigt kunde förekomma å kanalen tillhörande murar, beklädnader
och andra tillhörigheter. Med anledning häraf öfverlemnade distriktschefen
under år 1885 ett förslag till kanalens fördjupning och rätning,
slutande, å en kostnadssumma af 83,773 kronor. Ett nytt förslag blef
emellertid upprättadt den 9 maj 1889, och till dess utförande anvisade
Kongl. Maj:t den 31 i samma månad ett belopp af 63,900 kronor, att
utgå med 9,000 kronor af kanalkassans behållning och högst 54,900
kronor från handels- och sjöfartsfonden, hvarjemte åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppdrogs att draga försorg om verkställigheten. Den
21 februari 1890 faststälde dock Kongl. Maj:t ny plan att lända till
efterrättelse vid arbetets utförande samt bemyndigade bemälda styrelse
att använda, utöfver de för ändamålet redan anvisade medel, ytterligare
400 kronor af kanalkassans behållning.

Efter meddelande af dessa upplysningar anser sig utskottet böra
erinra, hurusom af chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet
rörande den nu föreliggande frågan om ombyggnad af Väddö
kanal inhemtas följande.

På särskilda framställningar och sedan upplyst blifvit, att kanalens
djup genom landets höjning minskats, så att på ett ställe berghällar
lågo endast 8,025 fot under nollpunkten å vattenmärket vid den öfver
kanalen ledande svängbron, motsvarande 7,03 fot under vanlig låg vattenyta
och . 6,68 fot under det lägsta vattenståndet 1885, samt på andra
ställen djupet på grund af uppslamningar blifvit ännu mindre, anvisade
Kongl. Majrt genom bref den 31 maj 1889 och den 21 februari 1890
tillhopa 64,300 kronor till kanalens rätning och fördjupning enligt af
Kongl. Maj:t jemväl faststäld plan, enligt hvilken djupet skulle blifva

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

3,022 meter under nollpunkten å ofvannämnda vattenmärke, motsvarande
ett djup af 2,429 meter under då kända lägsta vattenstånd och 0,643
meter öfver tröskeln i Stockholms sluss, samt bottenbredden uppgå till

5 meter, der kanalen framginge rakmellan höga stränder, men i öfrigt till

6 meter med undantag för sjön Balsaren, der bottenbredden bestämts
till 7 meter och i svårare krökar, der den skulle blifva 7 till 8 meter;
och skulle genom den sålunda föreskrifna fördjupningen kanalen kunna
befaras med ångfartyg med ett lastningsdjup af 2,37 till 2,67 meter.

Sedan derpå väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på entreprenad utbjudit
arbetet med ifrågavarande kanalleds förbättrande i enlighet med
den sålunda faststälda planen, men styrelsen icke erhållit något antagligt
anbud och icke heller lyckats att genom uppgörelse under hand
bringa till stånd något aftal om arbetets utförande, samt fråga derjemte
uppstått om kanalens utvidgning och delvisa ombyggnad, så att den
kunde blifva lämplig för större farkoster än de, som dittills kunnat trafikera
densamma, uppdrog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åt kaptenen
i väg- och vattenbyggnadscorpsen C. H.Öhnell att verkställa undersökningar
och med stöd af dessa uppgöra förslag till sådan utvidgning och ombyggnad.

Till fullgörande af detta uppdrag upprättade öhnell ett den 29 cfebruari
1892 dagtecknadt förslag, enligt hvilket kanalen, som för det
dåvarande hade ett djup i midtellinien af i allmänhet omkring 2,2 meter
under lägsta vattenytan och undantagsvis endast 1,8 meter samt en
bottenbredd af 6 meter, skulle erhålla sådana dimensioner, att fartyg med
en längd af 50 meter, en bredd af 9 meter och ett djupgående af 2,8
meter skulle obehindradt vid alla vattenstånd kunna befara densamma.

I sådant afseende var kanalen föreslagen att få en bottenbredd af 10
meter och ett djup under lägsta vattenytan af 3,1 meter eller 3,7 meter
vid vanligt vattenstånd, hvarigenom bottnen skulle komma i jemnhöjd
med Stockholms slusströskel. Bottenbredden i sjöarne och sunden skulle
göras 12 meter, den norra och mellersta delen af kanalen på åtskilliga
ställen rätas, svängbron ombyggas med en fri öppning af 9,4 meter och
behöfliga mötesplatser med 20 meters bottenbredd anordnas på vissa
närmare angifna platser, hvarjemte kanalen föreslogs att i kurvorna utvidgas,
så att dess bredd der ökades med två gånger den båghöjd, som
svarade mot en börda, som vore lika med största fartygslängden (50
meter). Vidare skulle kanalens sidodoseringar under vattnet blifva i
jordskärning 1 : 2 intill 0,3 meters djup under lägsta vattenytan, der
0,9 meter breda sqvalpbankar skulle anordnas, och skulle doseringarne
der ofvan utläggas till 1 : l''/2, dock att doseringarne i berg såväl under
som ofvan vattnet skulle blifva 4:1, hvarförutom dragvägar skulle an Bih.

till Rikad. Prof. 1897. i Sami. 1 Afd. 18 Höft. 3

H. Öhnells
förslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

läggas vid sidan af kanalen, allt på sätt af Öhnell upprättade ritningar
närmare angåfvo. Kostnaden för den sålunda ifrågasatta ombyggnaden
beräknades till 539,000 kronor.

^Stockholm” öfver det sålunda uppgjorda förslaget inhemtade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utlåtande af lotsstyrelsen, som å sin sida i ämnet
hörde lotskaptenen i Stockholm, hvilken med vitsordande af kanalens
dåvarande otillfredsställande skick och under anförande, att en ombyggnad
af kanalen enligt Öhnells förslag vore förmånlig först och främst
för de ångbåtar, som underhölle den direkta trafiken på kanalen och
närmast norr derom belägna städer och lastageplatser samt vidare dels
för några af de båtar, som trafikerade norrlandskusten, dels för vissa
örlogsflottan tillhöriga fartyg, dels för en stor del mindre segelfartyg,
dels ock för all bogseringstrafik såväl med pråmar som med lätt lastade
segelfartyg, uttalade den uppfattning, att öhnells förslag på fullt
tillfredsställande sätt tillgodosåge sjöfarten uti ifrågavarande trakter,
och att i detsamma inginge ett tidsenligt ordnande af kanalbyggnaden
i dess helhet med ordentliga, rymliga mötesplatser, broar, duc d’alber,
dragvägar m. m., med anledning hvaraf lotskaptenen ansåge sig i sjöfartens
intresse böra tillstyrka förslagets antagande och arbetets snara
utförande.

Under åberopande af hvad lotskaptenen sålunda anfört, uttalade
lotsstyrelsen såsom sin mening, att kanalen i fråga borde anses ega så
stor betydelse för den allmänna sjöfarten och kustförsvaret, att denna
uppvägde den för kanalens iståndsättande efter det föreliggande förslaget
beräknade kostnad.

Väg- och vat- Med underdånig skrifvelse den 19 november 1892 understälde der^styrcfsens9"
efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ärendet Kongl. Maj:ts pröfning,
framställning dervid styrelsen, med åberopande af nu omförmälda yttranden, för egen
ar 1892. (jej anförcje: Kanalen, på det föreslagna sättet utförd, skulle blifva fullt
ändamålsenlig för trafiken med så väl medelstora ångbåtar som nu brukliga
däckade pråmar och, enligt hvad styrelsen inhemtat, skulle kanalen
vid vanligen rådande vattenstånd jemväl obehindradt kunna befaras af
3:dje klassens pansarbåtar, lista och 2:dra klassens opansrade kanonbåtar
samt lista och 2:dra klassens minbåtar. Det lede icke tvifvel, att
kanalen i det föreslagna skicket komine att i väsentlig mån befrämja
kustfarten och jemväl blifva till gagn i afseende å landets försvar. Då
det med anledning af hvad sålunda förekommit, efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förmenande, icke syntes vidare vara skäl att bringa
till utförande den redan faststälda planen till kanalens mindre fullständiga
utvidgning och fördjupning, ansåge styrelsen sig böra hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 28. 19

att Kongl. Maj:t måtte, med förklarande att frågan om kanalens fördjupning
enligt den förut faststälda planen förfallit, anvisa ett belopp
af 539,000 kronor till utvidgning och fördjupning af Väddö kanal enligt
kaptenen Öhnells förslag.

Öfver denna väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning m-Kojgi.. Magt.
fordrades yttrande från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i otockholmsvan(le, stock.
län, som uti den 28 februari 1893 afgifvet utlåtande anförde: Kongl. hoi». Bn
Maj:ts befallningshafvande hade icke något att tillägga till den åt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt lotsstyrelsen åstadkomna utredning
om ändamålsenligheten af den senast uppgjorda planen till Väddö kanals
förbättrande samt det stora gagnet för kusttrafiken af kanalens försättande
i det skick, denna plans utförande skulle innebära. Hvad
Kongl. Maj:ts befallningshafvande derutöfver ville betona, vore det ytterst
trängande behofvet af åtgärders vidtagande för att afhjelpa det föifallna
skick, hvari kanalen befunne sig och som hotade att gorå densamma
i den närmaste framtiden alldeles obrukbar. En fullständig utredning
om behofvet af kanalens rätande och fördjupande hade redan förelegat,
då frågan förra gången utgjorde föremål för Kongl. Maj:ts pröfning,
och med hvarje år, som derefter förflutit, hade kanalens tillstånd ytterligare
försämrats till ett särdeles öfverklagadt men för kusttrafiken och
den stora del af länet, som vore hänvisad att betjena sig af denna
kanal. De fartyg, som trafikerade kanalen, vore i allmänhet icke afsedda
för fart öfver öppna hafvet, och, när dessa fartyg, såsom nu ofta inträffade,
nödgades taga vägen öfver Ålands haf antingen derför
att de vore för djupt lastade för att framkomma genom kanalen eller
emedan ett redan i kanalen på grund stående fartyg hindrade för en
tid all annan fart genom densamma — blefve dessa färder ofta, i synnerhet
om hösten, ganska äfventyrliga, för att icke tala om den betydliga
omväg, som derigenom i manga fall uppstode. Da härtill komme,
att genom den föreslagna, mera omfattande förändringen af kanalen
denna skulle blifva trafikabel för mera djupgående fartyg och således
kunna betjena kusttrafiken i större utsträckning än hittills och särskilt
blifva till gagn för den i dessa farvatten talrikt förekommande bogsering
af pråmar från och till nordligare lastageplatser, samt da kanalen
jemväl vitsordats vara af ganska stor betydelse för kustförsvaret, om
den erhölle de större dimensionerna, liemstälde Kongl. Maj.ts befallnings
hafvande, under erinran jemväl derom, att kanalen tillhörde statsverket,
att Kongl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta denna vigtiga fråga vinna
sin lösning för det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen senast föreslagna
sätt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

wåfininjsw-, ™ en tiu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen stäld skrifvelse af

vande i Stock- aen . lb november 1895 hade deruppå Kongl. Maj:t,s nyssbemälde behoims
nu fallningshafvande - med erinran om Kongl. Maj:ts förenämnda beslut
om fördjupning af kanalen och derom att något antagligt anbud å arbetets
utförande för den derför anslagna summan icke erhållits, hvilket
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge hafva föranledts deraf, att
anslagssumman varit för lågt beräknad — vidare anfört: Det länge
öfverklagade otillfredsställande skick, hvari ifrågavarande, staten tillhönga
kanal befunne sig, hade under de senaste åren naturligtvis än
mei försämrats, och den kunde numera icke vidare anses i någon afsevärd
grad betjena den trafik, för hvilken den vore afsedd. Flera fartyg,
som föi ut passerat kanalen, måste nu taga den långa och farliga omvägen
öfver Ålands liaf, och hela denna för norra Roslagen så vigtiga
kanalled hotade att snart blifva alldeles oanvändbar för sin uppgift.

denna anledning tade Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranlåtits
att fästa väg- och vattenbyggnadsstyrelsens synnerliga uppmärksamhet
på angelägenheten af snara åtgärders vidtagande för kanalens försättande
i det skick, som medgåfve dess begagnande i afsedd utsträckning,
och vore Kongl. Maj:ts befallningshafvande förvissad, att, derest ändrade
kostnadsberäkningar skulle visa behöfligheten af högre anslag, än som
senast anvisats, det icke skulle möta hinder att, såvida väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i ämnet gjorde underdånig framställning, nödiga
medel komme att beviljas för företaget i fråga, hvilket vore alldeles
oundgängligt, om icke kanalen skulle helt och hållet förfalla till stor
skada för trafiken och äfven till förfång för kustförsvaret.

Väg- och va t- Med föranledande af nämnda skrifvelse aflät väg- och vattenbyo-a--

s";reUensS''nadsstyrelsen den 16 maj 1896 till Kongl. Maj:t ny framställning i
8k,r‘fve''9e amnet, deri styrelsen, med erinran bland annat, att det af Öhnelf år
5 -1892 uppgjorda förslaget till kanalens ombyggnad, jemfördt med den

k-ODgl. Maj.t år 1890 fastställa plan för kanalens rensning egentligen
afsåge kanalbottnens förläggande 0,16 meter djupare, än som framginge
af omedelbar jemförelse af siffrorna, enär i det sist nämnda förslaget
lågvattenytan antagits ligga 3,26 meter, men i det sistnämnda 3,10 meter
öfver Stockholms slusströskel, och med uttalande af den åsigt, att kostnaderna
för det år 1890 faststälda förslaget vore för lågt beräknade,
men att 1892 ais förslag’ fortfarande vore tillämpligt, tillkännagaf sin
anslutning till de i Kongl. Maj:ts befallningskafvandes skrifvelse uttalade
åsigter om angelägenheten af snara åtgärders vidtagande för kanalens
försättande i ett skick, som medgåfve dess begagnande på sätt ömkligt
vore.

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Härefter anbefaldes chefen för flottans stab att yttra sig i fråga Chefen
om det sålunda af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade förslaget,
och hade bemälde chef uti den 2 november 1896 afgifvet utlåtande
anfört: Kanalen, som i sitt nuvarande skick icke kunde befaras af andra
flottans fartyg än 2:dra klassens torpedbåtar, skulle i sitt nya skick
kunna vid vanligt vattenstånd befaras af tredje klassens pansarbåtar,
första klassens kanonbåtar samt första och andra klassens torpedbåtar
jemte en del andra för den mobiliserade flottan erforderliga handelsfartyg,
hvaremot första och andra klassens pansarbåtar icke skulle
kunna passera kanalen. Skärgårdsområdet norr om Väddö skulle således
genom den föreslagna förbättringen af Väddö kanal erhålla hvad
den nu saknade, en användbar inomskäi''sförbindelse med Stockholms
skärgård; och sjmtes det chefen vara sjelfkärt, att en dylik förbindelseled
vore en afsevärd fördel för flottans operationer, ehuru denna fördel
blefve mindre derigenom, att kanalens föreslagna dimensioner förhindrade
våra kraftigaste och mest snabbgående fartyg att begagna sig
af densamma. En ytterligare utvidgning af kanalen, så att densamma
blefve trafikabel för första klassens pansarbåtar, kunde emellertid, huru
önsklig den än vore, icke ifrågasättas på grund af de dermed förbundna
kostnaderna, men deremot ansåge chefen sig dock böra framhålla
önskvärdheten af att kanalen erhölle sådana dimensioner, att den
blefve användbar för torpedkryssarne, hvilka vore 68 meter långa, 8,14
meter breda och högst 3 meter djupgående, förutsatt att sådant läte
sig göra utan några väsentligen ökade kostnader utöfver dem, det
föreliggande förslaget förutsatte.

På anmodan hade sedermera byråchefen för tekniska ärenden i^fveraoojtväg-
och vattenbyggnadsstyrelsen, öfverstelöjtnanten A. F. O. Cederberg, cederbergs
till chefen för civildepartementet aflemnat en den 13 november 1896 promemoria,
dagtecknad promemoria angående åtskilliga synpunkter i fråga om Väddö
kanals ombyggnad, hvari lemnas följande meddelanden:

l:o) Kanalen borde vid ombyggnaden ordnas efter den materiel,
som kunde förväntas komma att hafva behof af kanalen.

Såvidt nu kunde förutses, vore det trafiken med lastpråmar, som
skulle draga största fördelen af densamma. Sådana pråmar lastades
ända till 3,5 å 3,6 meters djupgående, och ehuru de flesta bland dem
nu skulle vara väsentligt mindre djupgående, skulle dock, enligt uppgift,
tendensen vara att till omkring nämnda mått öka deras djup på
last med samtidig användning af sådan konstruktion, som till det minsta
möjliga nedbringade kraftbehofvet vid bogseringen, d. v. s. ökad längd

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

och smidigare former. För koltransporten från de norrländska hamnarna
förseddes pråmarna med öfverbyggnad om 9 meters bredd.

Dernäst antoges kanalen komma att tagas i anspråk för de ångare,
som förmedlade trafiken mellan Stockholm och de nordligare småhamnarna
till och med Sundsvall, kustfartsångare. Dessa ångare vore jemförelsevis
små, 1,8 å 2,4 meter djupgående, och, då sådana ångares trafikförmåga,
åtminstone för närvarande, syntes fullt motsvara kustfartens
behof, ansåges deras anspråk varda fullt tillgodosedda med sådan kanal,
som motsvarade pråmtrafikens behof, om än önskligt vore, att för ångarne
bereddes rakare linier och större radier, än som kräfdes af de
långsamt framgående pråmarne.

Huruvida ångare om mera än 2,4 meters djupgående, passagerareångare,
och som för närvarande användes i trafiken på städerna, "skulle
komma att i regel begagna kanalen, vore svårare att förutse. För dem,
som anlöpte städer söder om Sundsvall, ansåges kanalleden varda något
kortare än leden öfver Ålands haf, men enligt mätning å generalstabens
karta vore skilnaden dock så obetydlig, att endast synnerligen svåra
väderleksförhållanden skulle föranleda, att kanalleden för dem begagnades,
förutsatt att kanalens plan väsentligt förbättrades. För ångare,
som ej anlöpte hamnar söder om Sundsvall, valde man helst leden österom
Gräsön förbi Understens fyr såsom den kortaste; och om äfven en
eller annan bland dessa ångare icke skulle af sitt djupgående hindras
att passera kanalen, blefve den dock påtagligen för dessa endast en
sista nödfallsutväg — icke den led, som i regel begagnades.

Seglare med sådan storlek, att de kunde täfla med stora lastpråmar,
komme antagligen ej att passera kanalen, derest icke billig bogsering
genom densamma stode till buds.

2:o) Det af Öhnell uppgjorda förslagets genomförande skulle göra
kanalen äfven vid lägsta vattenstånd tillgänglig för 50 meter långa och
2,8 meter djupgående farkoster. Att så stora fartyg ock skulle kunna
taga sig fram i den föreslagna leden vore onekligt, men deras manövrering
blefve dock i de flesta krökarna besvärlig och tidsödande. Skulle
kanalen för så stora fartyg varda fullt tjenlig och någorlunda beqväm,
fordrades först och främst raka leder genom sjöarne (deri inräknad Bagghusviken)
och vid öfvergångarna till kanalerna, samt derutöfver större
radier än 150 meter (eller minst 300 meter, helst 500 meter) der kursförändringar
ej kunde undvikas. Då vidare vattenvariationerna stundom
åstadkomme mer eller mindre stark ström i kanalerna, skulle det vara
fördelaktigt, om deras bottenbredd kunde ökas mera, än Öhnell föreslagit,
samt om i sjöarna ledens bottenbredd kunde ökas till 20 meter. Ök -

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

ning af ledens bottenbredd syntes dock böra göras beroende af de med
ökningen förenade kostnaderna.

3:o) Det uppgifna kanaldjupet, 3,io meter, vore räknadt från en
ytterst sällan förekommande iågvattenyta; — från vanlig’ lågvattenyta
kunde djupet räknas till 3,25 meter och från medelvattenyta till 3,70 meter.

Det föreslagna djupet borde således, utom i sällsynta undantagsfall, vara
tillräckligt äfven för torpedkryssare, och om man för dessa,. som väl
ytterst sällan komme att begagna kanalen, nöjde sig med mindre beqvämlig
manövrering än för de ofta passerande handelsfartygen, så att
för de förenämnda ej fordrades mera, än att de »kunde taga sig fram»,
så skulle kostnaden för en sådan farled föga skilja sig från kostnaden
för en beqväm farled för 50 meter långa fartyg, dock under förutsättning,
att för båda enahanda djup bestämdes.

I detta sammanhang erinrades, att af den omständighet, att kanalbottnen
skulle komma att ligga på samma nivå som tröskeln i Stockholms
sluss, ej finge dragas den slutsats, att genom kanalen skulle
kunna passera lika djupgående fartyg som genom slussen. Med egen
maskin framgående ångare sänkte sig nemligen under gång mer ellei
mindre under den nivå, som de vid stillaliggande intoge, och denna
omständighet, i förening med svårigheten att städse hålla kanalbottnen
fullt rensad, föranledde dertill, att i en kanal måste beräknas 0,30 å 0,50
meter större djup än på en tröskel, om lika djupgående fartyg skulle å

båda ställena passera. _ „

4:o) De upprättade ritningarna lemnade ej ledning för beräkning af
kostnaden för kanal med sådan plan, som enligt det i 2:o sagda borde
tillhöra en kanal med det af Öhnell föreslagna djupet, utan måste för en
sådan utredning ny undersökning ega rum.

Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit undfick väg-^™88
och vattenbyggnadsstyrelsen i nådig remiss befallning att afgifva ytt- tenbyggnndsrande,
huruvida, utöfver redan föreslagna arbeten, ytterligare åtgärder ^.-Disen.
kunde erfordras för att Väddö kanal måtte blifva fullt tjenlig att trafikeras
af fartyg intill 50 meter långa och 2,8 meter djupgående, samt
i sådant fall inkomma med förslag till dessa åtgärder och uppgift å
ungefärliga kostnaden för desamma.

Då den af Öhnell upprättade arbetsplanen hvilade på den förutsättningen,
bland annat, att fartyg med de i remissresolutionen angifna
dimensionerna visserligen skulle kunna äfven vid lägsta, hittills kända
vattenstånd obehindradt komma fram genom kanalen, ehuru deras
manövrering skulle, i synnerhet i mörker, vara förenad med vissa olägenheter
vid passagen dels i åtskilliga af de gräfda kanalernas krökar,

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

der för .inskränkning af kostnaderna och arbetenas begränsning inom
det omiåde, som förut tillhörde kanalen, föreslagits så små radier som
150 meter, dels vid öfvergångarne mellan de gräfda kanalerna och de
i leden ingående sjöarne, dels ock slutligen i den vid kanalens södra
andpunkt förekommande Bagghusviken, å hvilka ställen, likaledes för
kostnadernas inskränkande, Ohnells förslag upptoge flere och tvärare
krökar, än som bort ingå i en för ofvannämnda fartygs storlek fullt
r it tjenlig kanal, uppdrog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i anledning af
ströms förslag. Kongl. Maj:ts sist omförmälda remiss, åt distriktsingeniören G. Hammarundersöka
det inflytande å kostnaden, som skulle föranledas
af sådana modifikationer i Ohnells arbetsplan, att minsta krökningsradie
i kanal blefve 300 meter, att leden i sjöarne, deri inberäknad Bagghusviken,
samt i öfvergångarne från sjöarne till kanalerna blefve helst fullkomligt
rak, men, om sådant medförde större kostnadsförliöjning, än
motsedd trafik kunde anses motivera, med krökningsradier ej understigande
600 meter, att bottenbredden i kanalernas kurvor så tilltoges,
att ångaie af nämnda storlek kunde med maskin och 70 meter långa
fartyg medelst handvarpning i dem manövreras, att bottenbredden i
leden genom sjöarne blefve 20 meter, samt att i öfrigt tillsåges, huruvida
nyare tiders arbetsmetoder och muddermaskiner kunde anses medgifva
någon sänkning i de af Öhnell antagna pris.

Derefter upprättade Hammarström ny plan för upprensningen i enlighet
med de sålunda af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreskrift^
grunder, och beräknades kostnaden derför till 576,000 kronor, hvarvid
emellertid förutsattes, att bergsprängnings- och jordschaktningsarbetena
uGn sa kallade mellersta kanalen skulle verkställas under sommartiden
och i följd deraf kanalen under ett år helt och hållet afstängas för trafik.

Med underdånig skrifvelse den 19 december 1896 öfverlemnade vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen detta förslag och anförde dervid för egen del:
benbyggnads-" M,ot. det„af Hammarström upprättade förslaget, som enligt styrelstyieisens
sens åsigt maste anses fullständigt motsvara de i den nådiga remissen
d siVlflej896 uPPstälda fordringarna, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke
något att anmärka, om än vid ett eventuel utförande kunde ifrågasättas
en ellei annan på. kostnaden ej inverkande modifikation, såsom exempelvis
ökad muddring i Bagghusviken för undvikande af en föreslagen
spåntning. Skulle kanalens afstångande för trafik anses medföra allt för
stor olägenhet .och undervattensarbetet i mellankanalen för ty komma att
utföras vintertid, på sätt Öhnell antagit vid kostnadsberäkning för sitt
förslag, vore emellertid den af Hammarström beräknade kostnaden för
denna del af arbetet icke tillräcklig*. Såsom till väsentlig del beroende

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

på väderleksförhållanden under arbetstid, kunde för vinterarbete erforderlig
kostnadsförhöjning ej exakt beräknas, men då densamma ej finge
förbises, både styrelsen ansett den böra uppskattas och förslagsvis upptagas
till 24,000 kronor, så att oinbyggnadskostnaden för sådant fall
borde beräknas uppgå till 600,000 kronor. I alla händelser syntes dock
kanalen, ombyggd på sätt nu föreslagits, blifva så mycket bättre än
enligt 1892 års förslag, att den jemförelsevis obetydliga förhöjningen i
byggnadskostnaden icke borde föranleda till det sistnämnda förslagets
föredragande.

Departementschefen bar för egen del i frågan yttrat följande • chefens ytt »Genom

hvad i ärendet förekommit torde fä anses till fullo utredt, rande,
såväl att ifrågavarande af staten anlagda kanal befinner sig i ett sådant
skick, att den numera icke kan nöjaktigt uppfylla sitt ändamål, som äfven
att, derest en ombyggnad och förbättring af densamma företages,
kanalen kommer att ej blott i hög grad befordra sjötrafiken uti ifrågavarande
trakt utan äfven utgöra en icke ovigtig länk i vårt kustförsvar.

Det synes mig derför föreligga fullgiltiga skäl att nu verkställa en sådan
ombyggnad, dervid med afseende å förut meddelade upplysningar
den af distriktsingeniören Hammarström uppgjorda plan lärer höra följas.

Då det icke torde vara lämpligt, att kanalen under ett år helt och
hållet afstänges, lärer kostnaden för ombyggnaden, på sätt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anfört, böra beräknas till 600,OoO kronor. Enligt
mig från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillhandahållen uppgift
utgjorde kanalkassans behållning i november 1896 17,908 kronor 82
öre. Som denna behållning synes behöfva reserveras för kanalens framtida
underhåll, torde hela kostnadsbeloppet, 600,000 kronor, böra äskas
till anvisande af Riksdagen, och lärer anslaget lämpligen böra utgå
under två år.»

Lika med departementschefen finner utskottet det vara ådagalagdt,^0^ nt''
icke blott att upprensandet af Väddö kanal är eu trängande nödvändighet,
utan äfven att, derest åt arbetet å kanalens förbättring gifves den
i Kongl. Maj:ts förslag afsedda omfattning, kanalen skall komma att för
samfärdseln blifva af så betydande gagn, att den ökade kostnad, som
ombyggnadsplanen betingar i jemförelse med tidigare beslutade rensningsåtgärder,
väl uppväges af kanalens derigenom framkallade större
nytta för den allmänna trafiken. Om utskottet således anser sig böra
hos Riksdagen förorda anvisandet af medel för kanalens iståndsättande
och förbättrande i enlighet med det förslag, som legat till grund för

Bill. till Jliksd. Prof. 18.97. 4 Sami. 1 A fel. 18 Häft. 4

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

den kongl. propositionen, har utskottet likväl trott, att hela det af Kongl.
Maj:t äskade beloppet, 600,000 kronor, icke skulle behöfva af Riksdagen
för ändamålet beviljas, utan att ett statsanslag af 500,000 kronor vore
tillräckligt derför.

Till en början vill utskottet fästa uppmärksamheten derpå, att af
kanalkassans behållning, enligt uppgift utgörande 17,908 kronor 82 öre
i november 1896, ett belopp af 15,000 kronor bör kunna användas för
ifrågavarande arbete. Å ena sidan lära nemligen deri obestridligen
ingå underhållsarbeten, hvilka enligt meddelade bestämmelser skolat
bekostas med kassans tillgångar, och å andra sidan torde det få antagas,
att efter kanalens ombyggnad utgifterna för underhållet skola åtminstone
för den närmaste tiden hålla sig vid en någorlunda låg siffra.
Enligt utskottets mening bör för öfrigt, sedan kanalen blifvit försatt i
ett så väsentligt förbättradt skick, till följd af ökad trafik kanalafgifterna,
helst om taxan kan böjas i sammanhang med ombyggnader, bereda
ofvannämnda kassa eu betydligt ökad inkomst, så att kanalens underhåll
derigenom för framtiden betryggas.

Utskottet anser sig vidare böra framhålla, att i den af Kongl. Maj:t
begärda summan ligger ett belopp af 24,000 kronor, som tillkommit för
att möjliggöra utförande under vintern af i ombyggnadsförslaget upptagna
bergsprängnings- och jordschaktningsarbeten i den s. k. mellersta
kanalen, hvilka arbetens verkställande under annan årstid skulle hafva
till följd, att kanalen finge under ett helt år afstängas för trafik. Som
utskottet emellertid hyser den uppfattningen, att ombyggnaden kan utan
anmärkningsvärd olägenhet fördelas på tre år i stället för, såsom i
Kongl. Maj:ts proposition skett, på två, torde tillfälle yppas att under
den sålunda förlängda arbetstiden utföra omförmälda arbeten å tider, då
antingen trafik å kanalen ej eger rum eller den trafik, som finnes, icke
är af större betydenhet, än att en afstängning af kanalen ej skulle verka
synnerligen menligt.

Såsom ofvan nämnts, har Kong]. Maj:t år 1889 å handels- och sjöfartsfonden
anvisat 54,900 kronor till kanalens rätande och fördjupning.
Då detta belopp,_ enligt hvad upplyst blifvit, icke utgått, bör det efter
utskottets åsigt ej möta betänklighet att anlita berörda fond för att fylla
återstoden af den summa, utskottet ansett icke behöfva af Riksdagen
beviljas, eller 61,000 kronor, helst om Riksdagen — hvilket utskottet
vill tillstyrka vid statsanslaget fäster det vilkor, att vederbörande
kommuner i orten skola dels utan afgift eller annan ersättning tillhandahålla
för ombyggnaden erforderliga, välbelägna upplagsplatser för sten och
grus m. m., dels ock kostnadsfritt till staten öfverlemna den mark, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

måste tagas i anspråk för kanalens rötning eller annat i samband med
ombyggnaden stående stadigvarande behof. Härigenom bör nemligen
någon besparing i de beräknade kostnaderna kunna vinnas.

I fråga slutligen om det belopp, hvilket bör beviljas för år 1898,
torde, med hänsyn till den af utskottet förutsatta utsträckningen af arbetstiden
till tre år, samma belopp lämpligen kunna bestämmas till
150,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, till ombyggnad och förbättring af
Väddö kanal, må — under vilkor att vederbörande
kommuner i orten dels utan afgift eller annan ersättning
tillhandahålla för nämnda arbete behöfliga upplagsplatser
för sten och grus m. m., så belägna, att
minsta möjliga transportkostnad derigenom uppstår,
dels ock kostnadsfritt till staten öfverlemna den mark,
som erfordras för kanalens rötning eller annat i samband
med ombyggnaden stående stadigvarande behof
— bevilja ett anslag af 500,000 kronor och deraf på
extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 150,000
kronor.

Stockholm den 2 mars 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Res e r v atio ner

af herrar P. Pehrson och J. A. Sjö.