Statsutskottets Utlåtande N:o 28 (Utlåtande 1895:Su23 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 12 febr. 1895, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket
af skattefrälseräntor, som inom viss tid till staten hembjudas.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 136) har herr L. P. Larsson i Berga föreslagit, att Riksdagen
måtte å nyo bevilja en viss bestämd tid, inom hvilken egare af
skattefrälseräntor hafva rätt att till kronan hembjuda samt erhålla lösen
för dessa sina räntor på de vilkor och efter de grunder, som härför
i kongl. förordningen den 11 september 1885 funnes föreskrift^.

Sedan 1885 års Riksdag bifallit Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåta
proposition angående inlösen af skattefrälseräntor, kronotionde,
som innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- och hofveriskyldighet
till skattesåld kronoegendom, blef den 11 september samma
år förordning i ämnet utfärdad, deri stadgades, bland annat, att vederbörande
egare till förenämnda räntor, tionde eller rätt till arbete eller
hofveri, hvilka ville begagna sig af den bestämda inlösen, skulle inom
ett år från den dag, författningen utfärdades, derom göra anmälan bos
kammarkollegium eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande, samt att inlösta
räntor och kronotionde skulle med iakttagande af de beräknings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

grunder, som gälde för utgörande af kronans räntor och tionde näst
före utfärdandet af kongl. kungörelsen den 11 maj 1885 angående de
i ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, omsättas
enligt föreskrifterna i nämnda kungörelse och kongl. förordningen
den 23 juli 1869 samt till statsverket utgöras för tiden från räntornas
och kronotiondens indragning, hvarvid för desamma skulle gälla
enahanda bestämmelser, som för annan till staten utgående grundskatt.

Med anledning af 1887 års senare Riksdags i ämnet fattade beslut
förordnade Kongl. Maj:t genom kungörelse den 13 juli samma år,
att den genom förenämnda förordning bestämda inlösen af skattefrälseräntor
och kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, skulle
fortfarande ega rum, derest vederbörande egare i den ordning, berörda
författning stadgade, derom gjorde anmälan inom utgången af år 1888;
och med föranledande af Riksdagens skrifvelse den 6 maj 1891 förordnade
Kongl. Maj:t genom kungörelse den 29 i samma månad, att
tiden för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor och af kronotionde,
som innehades under enskild eganderätt, skulle utsträckas till utgången
af år 1892.

Då, såsom motionären antydt, ännu torde förefinnas enskilda egare
till skattefrälseräntor, hvilka egare skulle vara villige att, om förnyadt
tillfälle dertill lemnades, erbjuda dessa räntor till inlösen, och då, på
sätt vid dessa frågors föregående behandling anförts, det är önskiigt,
att staten må kunna, så vidt möjligt, medelst frivilliga aftal med ränteegarne
återförvärfva berörda utskylder, anser sig utskottet böra biträda
motionärens förslag om att ytterligare tillfälle må beredas till förvärfvande
för staten af ifrågavarande räntor.

Den tid, inom hvilken det förnyade medgifvandet om anmälan
till inlösen af dessa utskylder må gälla, synes utskottet lämpligen böra
bestämmas till 1896 års utgång.

Såsom af hvad ofvan meddelats framgår, har inlösen af skattefrälseräntor
hittills alltid stälts i samband med inlösen af kronotionde,
som innehafves under enskild eganderätt. I förevarande motion förekommer
emellertid förslag endast om förstnämnda slags utskylders inlösen.
Vid sådant förhållande och ehuruväl utskoitet föreställer sig,
att möjligen ännu förefinnes sådan under enskilds eganderätt kommen
kronotionde, hvilkens inlösen för statsverket vore önsklig, finner sig
utskottet sakna anledning till framställning beträffande dylika utskylder.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde har Riksdagen
för åren 1887—1891 beviljat tillsammans 3,070,000 kronor. Af dessa
medel hafva, enligt hvad af statskontorets vid statsverkspropositionen

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

till innevarande Riksdag fogade skrifvelse den 11 december 1894 angående?
inkomstberäkningen inbemtas, utgifvits:

år 1887 .......................................................	.............. kronor	798,314:	60
„ 1888 ......................................................	............... 11	1,001,266:	31
„ 1889 ......................................................	............... 11	790,801:	24
„ 1890 ........................................................	............... 11	148,627:	—
„ 1891 ......................................................	............... 11	71,226:	50
„ 1892 .....................................................	............... 11	2,767:	26
„ 1893 ....................................................	.............. 11	13,614:	30
samt under 1894 till förenämnda dag ........	............. 11	17,404:	60

Summa kronor 2,844,021: so,

hvadan behållningen å härtill uppförda anslag utgjorde 225,978 kronor
40 öre.

Med afseende härå synes något ytterligare anslag icke erforderligt
för bestridande af lösesumman för de skattefrälseräntor, hvilka, vid
förnyadt tillfälle till anmälan om inlösen, komma att kronan hembjudas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen, med anledning af herr L. P.
Larssons ofvannämnda motion, må besluta, att den
genom kongl. förordningen den 11 september 1885
bestämda inlösen af skattefrälseräntor må eg a rum,
derest vederbörande ränteegare, som vill begagna sig
af denna inlösen, derom i den ordning, samma författning
stadgar, gör anmälan inom utgången af år
1896.

Stockholm den 12 februari 1895.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.