Statsutskottets Utlåtande N:o 28 (Utlåtande 1893:Su28 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

N:o 28.

Ant till Iiiksd. kansli den 3 mars 1893, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande
af förslag i syfte af statens öfvertagande utaf städernas
utgifter för rättsskipning, kronouppbörd och exekutionsväsen
in. m.

(l:a U. A.)

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 26) har herr C hr. Biiloiv föreslagit, att Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t, med den nya skattefördelningen
i landet, ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till sådan ändring i städernas judiciella och administrativa förhållanden,
att full likställighet mellan stad och land måtte ernås, så att
staten äfven för städerna måtte bestrida utgifterna för rättsskipningen,
kronouppbörden, exekutionsväsendet, inqvarteringen, fångvården, polisväsendet
(beträffande de öfvervakande och ledande personerna) samt
helsovården.

Till stöd för framställningen har motionären hufvudsakligen anfört,
att med arméförslagets antagande vid urtima riksdagen 1892 skattefördelningen
i Sverige undergått en så betydande förändring, att någon
större sådan icke inträffat under innevarande århundrade. Med denna
förändring skulle, enligt motionärens mening, städerna drabbas allt för
Pilt. till Riksd. Prot. 1803. 4 Sami. 1 Afd. 21 Höft. (N:is 28.)

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

liårdt af beskattningen, om icke deras likställighet med landtkommunerna
på andra områden än den nya beskattningens kunde åstadkommas.

Hittills hade städerna varit i det närmaste befriade från landtförsvarets
bördor. Men derför hade de i stället mer än landtkommunerna
kunnat bära utgifter för fattigvård, helsovård o. s. v., och sjelfva hade
de fått vidkännas utgifter för rättsväsen, kronouppbörd och polisväsen m. m.

Med sin motion afsåge motionären icke att städerna vid den nya
skattefördelningen skulle på något särskildt sätt gynnas af staten; endast
att — när de nu förlorade sin förut gynnade ställning och i beskattningsväg
blefve likstälda med landtkommunerna — de måtte befrias från
de tryckande utgifter, hvilka de utöfver landtkommunernas finge vidkännas.

Städernas rådhusrätter och magistrater, fortsätter motionären, fylde
numera i väsentlig mån funktioner i statens tjenst, men aflönades af
stadskommunerna. Så vore ock förhållandet med tjenstemän för kronans
uppbörd, exekutionsväsen, fångvård, polis, helsovård m. m., allt sådant
som på landsbygden bekostades af statsmedel, till hvilka städerna i större
män än landtkommunerna bidroge.

1883 års skattefördelningskomité hade, uppgifver motionären, uttalat
sig för att staten skulle i stad liksom på landet aflöna alla för
rättsskipningen, polisväsendet, kronouppbörden m. m. anstälda tjenstemän.

Efter att hafva uppdragit en jemförelse mellan städerna Malmös
och Lunds utgifter för rättsskipning och kronouppbörd med motsvarande
utgifter i närliggande domsagor, åberopar motionären å sid. 4, att skattefördelningskomitén
framhållit, att »ett verkligt slöseri» rådde i städernas
aflöningsförhållanden, och påvisat, att »betydande besparingar tvifvelsutan
kunna ernås» vid en af staten genomförd omgestaltning af städernas
nuvarande judiciella och öfriga för statsförvaltningens syften verkande
myndigheter, i det samma aflöningsgrundsatser, hvilka nu gälde för
landsbygden, skulle fastställas för städerna.

Med den nya skattefördelningen, som fjorårets urtima Riksdag
beslutat, blefve det, enligt motionärens förmenande, nödvändigt att tillse,
det befolkningen i städerna ej finge bära betydligt större skattebördor
än landets öfriga befolkning och att man således ej mera påtvingade
städerna en flerdubbel beskattning mot landsbygdens för rättsskipning
och kronouppbörd m. m., m. in.

År 1888 uppginge landtkommunernas skulder till 16,259,873 kronor,
städernas till 128,062,115 kronor. Denna städernas skuldsättning vore
för stadsbefolkningen redan alltför tryckande och hotade likväl att förvärras.

Statsutskottets Utlåtande N:o 28. "

Det påstods förr, fortsätter motionären, att staten, med beviljandet
af tolag till stapelstäderna, på detta sätt aflönade städernas embetsmän
på det juridiska och administrativa området. Men endast ett ringa antal
städer erhölle tolagsmedel.

Frågan om tolagens aflösning i några städer borde icke sammanföras
med de nya skattefördelningsfrågorna. Frågan om tolagen vore,
enligt motionärens förmening, en mera enskild fråga mellan dessa städer

och staten. .

Med förenkling i städerna på det juridiska och administrativa området
vore det lättare att genomföra en förenkling i vårt lands rättegångsväsen.
.....

Nya stora samhällen uppstode hastigt i våra dagar vid åtskilliga

jern vägsstationer och öfverstege i befolkningssiffror de flesta af yåra
många mindre städer, men dessa nya samhällen hade inga utgifter för
rättsskipning och kronouppbörd m. m.

Af det sätt, hvarpå motionären åberopat och citerat 1883 års
skatteregleringskomités yttrande i förevarande ämne skulle den föreställningen
kunna uppstå att nämnda komité föreslagit, att städernas nuvarande
betydliga utgifter för rättsskipning, kronouppbörd, polisväsen
och inqvartering m. m. skulle af staten öfvertagas utan något vederlag
från städernas sida. Så är emellertid långt ifrån förhållandet, Tvärtom
innebar komiténs förslag, att samtidigt med att staten öfvertoge bestridandet
af alla de kostnader, som hittills ålegat städerna med hänsyn till
tullverket, ständig inqvartering och aflöning af rådhusrätt samt^de tjenstebefattningar,
som afse statsändamål i öfrigt och motsvara sådana,, som
på landsbygden af statsmedel bekostas, skulle den åt stapelstäder i allmänhet
förunnade tolag »ersättning eller andel af tullmedel, till statsverket
indragas. Motionären synes så uteslutande hafva fast, sig vid det förhållande,
att städerna bestrida utgifter för ändamål, hvilkas tillgodoseende
måste anses vara en statens angelägenhet, att han alldeles förgätit de
ansenliga förläningar och fördelar, som af kronans .egendom eller inkomster
beredts städerna såsom ersättning för dessa utgifter. Sådana fördelar
utgöras af ofvannämnda tolag ser sättning smed el åt stapelstäderna, hvarmed
bland annat bestridas utgifter för rättsskipning, polisväsen, inqvartering,
sjukvård och fångvård, äfvensom städernas andel i bränvinsuts/eänkmngsoch
m imitering safgifterna, hvilken andel hufvudsakligen är städerna tillag

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

för ordningens upprätthållande. Dessutom innehafva städerna betydliga
jordar, hvilka delvis af staten donerats för bestridande af, bland annat,
vissa af de utgifter, motionären berört.

Om också, sedan åtskilliga andra skattefrågor nyligen blifvit lösta,
en utredning af städernas skatteförhållanden kunde synas vara af behofvet
påkallad, torde dock på grund af ofvan anförda omständigheter det
af motionären i sadant syfte framlagda förslaget icke kunna anses utgöra
lämplig utgångspunkt för framställande af önskan om en sådan utredning,
hvarför utskottet får hemställa,

att herr Bulows omförmälda motion ej må föranleda
till någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herrar grefve G. Sparre och V. N. Ekenman mot vissa delar
af motiveringen.

Herr S. G. von Frusen har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i förestående ärendes slutliga behandling inom utskottet.

STOCKHOLM. ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893.