Statsutskottets Utlåtande N:o 27
Utlåtande 1893:Su27
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
1
N:o 27.
Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1893, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag om inköp af den s. k.
vestkustbanan.
(R. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 187) har herr I. Månsson m. fl. föreslagit, att
Riksdagen må:
aj för sin del besluta, att staten skall dels begagna sin i
koncessionerna för Skåne—Hallands, mellersta Hallands, Göteborg—
Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar förbehållna rätt att inlösa
dessa jernvägar och dels inköpa Landskrona—Engelholms jernväg,
om sådant inköp kan ske på vilkor, som af Kong! Maj:t
pröfvas vara för staten antagliga, med iakttagande härvid, att inlösningspriset
skall bestämmas i enlighet med de grunder, som finnes
i koncessionerna angifna, och att inköpspriset för den sistnämnda
jernvägen i intet fall får öfverstiga kostnaden för anläggande af ny
jernväg af samma beskaffenhet, äfvensom att ifrågavarande inlösen
och inköp så ordnas, att eganderättens öfvergång till staten må ega
rum före den 1 juni 1894;
Bih. till Riksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 20 Häft. (N:o 27.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
b) bemyndiga Kong! Maj:t att på de i mom. a) antydda
grunder med vederbörande jernvägsegare låta afsluta aftal om jemvägarnes
öfverlemnande till staten samt att i öfrigt besörja om de
verkställighetsåtgärder, som för jernvägarnes mottagande till förvaltning
af staten erfordras; samt
c) uppdraga åt och bemyndiga fullmägtige i riksgäldskontoret
att, sedan de i mom. b) omförmälda aftal kommit till stånd, till
vederbörande utbetala inlösnings- och inköpssummorna samt för
detta ändamål försälja eller utställa i svenskt mynt förskrifna statsobligationer.
I sin framställning till stöd för detta förslag hafva motionärerna
till en början — med erinran att, sedan den s. k. 1886 års
ekonomiska komité uttalat sig för inköp i stor skala af enskilda
jernvägar för statens räkning, den sålunda väckta frågan förblifvit
hvilande — förklarat, att, då de nu tilläte sig fästa Riksdagens uppmärksamhet
på en fråga om dylikt inköp, de icke skulle inlåta sig
på sjelfva principen, huru vida staten såsom drifvande jernvägsindustri
vore bättre än enskilde i stånd att tillgodose de intressen,
som i jern vägs väsendet borde tillvaratagas och främjas för att afvinna
jernvägarne den största möjliga nytta, utan endast hålla sig
till det faktum, att staten redan genom ett vidt utgrenadt nät af
stambanor drefve en storartad jernvägsindustri. Yilkoret för att
denna skulle gå framåt och med gynsamt resultat fullföljas, vore
emellertid, att staten genom noggrant aktgifvande på förhållandena
tillsåge, att dess redan befintliga jernvägsnät vidmagthölles icke allenast
genom nödiga reparationer och förbättringar, utan äfven genom
komplettering med nya länkar, i den mån sådana erfordrades för
att hindra att redan vunnen trafik afleddes eller för att tillföra ny
sådan, som eljest skulle söka sig andra vägar, eller ock för att genomföra
en bättre administration.
Då jernvägar först anlades i vårt land, hade ändamålet med
statens jern vägsbyggande, sådant det enligt komitéutredningar och
Riksdagarnes förhandlingar kunde bestämmas, varit, att staten skulle
bygga och trafikera de störa stambanorna, som förmedlade trafiken
och samfärdseln på stora afstånd; hvaremot den enskilda företagsamheten
hänvisades till de kortare och rent lokala bananläggningarna.
Förhållanden hade emellertid inträffat, som ådagalade, att det ursprungliga
af Kongl. Maj:t och representationen godkända syf
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 27. 3
tet med statens en gång påbörjade och fullföljda jernvägsanläggningar
äfven kunnat upptagas och i konkurrens med statens drif vas af
enskilda jernvägar, derigenom att sådana, som från början endast
varit rena lokalbanor, genom sammanslutning bildat sammanhängande
sträckor, å hvilka jernvägsdrift egde rum af sådan beskaffenhet, att
den, utom att den afledde trafik från statens redan anlagda jernvägar
eller eljest konkurrerade med dessa, dessutom och i vida högre
grad än meningen från början varit eller kunnat förutses förmedlade
intemationel trafik, öfver hvilkens ledning och handhafvande staten
endast i oväsentlig mån kunde utöfva inflytande.
Ett sådant förhållande hade sina vådor, och det vore säkerligen
till en god del, om ej hufvudsakligast, insigten härom, som
föranledt dertill, att Kongl. Maj:t i de på senare tider meddelade
koncessioner å enskilda jernvägar infört bestämmelse, att dessa skulle
kunna af staten inlösas till ett pris, som skulle beräknas efter vissa,
på förhand bestämda grunder.
Motionärerna anföra vidare, att det vore kändt, att genom
sammanslutning i trafikhänseende af Skåne Hallands, Mellersta
Hallands samt Göteborg—-Hallands jernvägar bildats eu fortlöpande
jernväg, som i dagligt tal benämndes vestkustbanan, samt att denna
jernväg’ medelst den nyinrättade ångfärjan mellan Helsingborg och
Helsingör förmedlade en intemationel, direkt trafik, som kunde utsträckas
öfver större delen af Europa samt äfven till länder utom
detsamma. Här vore alltså, och då dessa jernvägar anlagts af enskilda
bolag, åt dem upplåtet att med främmande jernvägsförvaltningar
afsluta aftal och förbindelser, som icke annat än medelbart,
och äfven detta endast i ringa mån, kunde regleras af staten, oaktadt
dylika aftal och förbindelser utöfvade ett icke ringa inflytande
på statens egen jern vägsindustri. .
För sin del ansågo motionärerna — ocli de trodde sig deiutinnan
hafva på sin sida eu alltjemt mera stadgad opinion i landet
— att staten skulle handla välbetänkt, om den förvärfvade vestkustbanan
jemte nödig förbindelsegren med Malmö, der södra stambanan
utmynnade; en förbindelsegren, som vore lätt att vinna genom inköp
af Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar.
Om man i likhet med motionärerna erkände, att ett vigtigt
statsintresse läge till grund för planen att förvärfva vestkustbanan
mellan Göteborg och Helsingborg samt den nyss nämnda förbindelse
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
grenen till Malmö för statens räkning, måste det äfven erkännas,
att tiden nu vore inne att sätta planen i verket, om den skulle kunna
genomföras med största möjliga fördel för staten. Ty i koncessionerna
för de tre särskilda jernvägar, som tillsammans bildade vestkustbanan,
äfvensom i koncessionen för Malmö—Billesholms jernväg,
vore beträffande vilkoren för statens rätt att tillösa sig dessa jernvägar
stadgadt, att dessa vilkor blefve olika allt efter som inlösen
sker före eller efter förloppet af de närmaste tio åren från det
banorna blifvit i sin helhet eller till någon del öppnade för allmän
trafik. I förra fallet stälde sig vilkoren fördelaktigare för staten än
i det senare, vid hvilket förhållande, och då den äldsta af de fyra
nyssnämnda jernvägarne (Skåne—Hallands) öppnatso för trafik på
bandelarne Helsingborg—Engelholm samt Höganäs—Åstorp i början
af 1885, lätt insåges, att det nu vore på tiden att fatta beslut i
saken. De öfriga af ifrågavarande jernvägar vore visserligen något
yngre, så att, vidkommande dem, frågan skulle kunna något uppskjutas,
men då samtliga jernvägarne (Göteborg—Helsingborg—Malmö)
vore att anse såsom en enhet så till vida, att de endast alla tillsammans
bildade den vigtiga kommunikationsled, som gjort och
gjorde deras förvärfvande till ett angeläget statsintresse, följde deraf,
att förvärfvet eller inköpet borde ordnas så, att jernvägarne på en
gång komme i statens hand.
Vidkommande de utgifter, som blefve nödvändiga för inlösen
af vestkustbanan, eller Skåne—Hallands, Mellersta Hallands och
Göteborg—Hallands jernvägar, hafva motionärerna åberopat en motionen
bilagd utredning, af hvilken skulle framgå, bland annat, att,
om man antoge, att inköpet skedde den 1 juli 1894, staten då hade
att betala:
ör Skåne—Hallands jernväg kr. 9,700,000 » Göteborg—Hallands » » 5,500,000 | —, hvari inginge statslån å kr. 2,230,802 — » » » » » 2,030,000 | — |
kr. 18,800,000 | — kr. 5,773,913 | — |
Genom qvittering mot statslånet skulle således återstå ett belopp
af kronor 13,226,087: —, som staten hade att erlägga efter
derför verkstäld upplåning eller öfvertagande af andra skulder. På
den beräknade köpeskillingen för dessa tre banor skulle staten hafva
att påräkna afkastning af 4.78 procent, en afkastning, som dock
finge anses minimal.
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
5
Vidkommande Landskrona—Engelholms samt Malmö—Billesholms
jernvägar, af kvilka den senare enligt koncession kunde af
staten inlösas enligt samma grunder, som gälde för vestkustbanan,
men den förra icke vore underkastad inlösningsvilkor, meddela motionärerna
följande uppgifter:
Landskrona—Engelholms jernväg hade en längd af 49 kilometer,
hvaraf sträckan Billesholms grufva—Engelholm utgjorde 23
kilometer. Af jernvägen öppnades för trafik bandelen Åstorp—Enselholm
den 31 december 1875 och bandelen Landskrona—Åstorp
den 1 november 1876.
Malmö—Billesholms jernväg hade en längd af 59 kilometer
och öppnades för trafik den 18 september 1886.
Motionärerna erinra vidare derom, att ingendera af dessa jernvägar
erhållit statsunderstöd, samt åberopa, till ledning för bedömandet
af jernvägarnes värde, ett vid motionen fogadt utdrag ur
allmän svensk jern vägsstatistik.
Angående sättet att, derest staten skulle komma att begagna
sig af sin inlösningsrätt till vestkustbanan och Malmö—Billesholms
jernväg samt i samband dermed äfven förvärfva Landskrona
Engelholms jernväg, anskaffa nödiga penningmedel hafva motionärerna
slutligen anfört, att detta naturligtvis ej kunde blifva annat än upplåning,
hvilken motionärerna förestälde sig utan svårighet böra kunna
ske inom landet, hvarvid säkerligen skulle kunna påräknas, att de
af staten utlemnade obligationerna till en betydande del åtminstone
kunde placeras hos sparbankerna, hvilka enligt nya sparbankslagen
vore pligtiga att anbringa en del af sina från allmänheten mottagna
medel i sådana obligationer, som utgåfves af riksgäldskontoret och
dermed jemt örliga institutioner.
Utskottet inser väl, åtminstone hvad beträffa!* vissa af ifrågavarande
jernvägar, vigten af några bland de synpunkter, ur hvilka
motionärerna ansett önskvärdt, att dessa jernvägar öfvertoges af
staten, men då utskottet icke anser tillrådligt, att, i motsats till
hvad i frågor af enahanda art förut iakttagits, Riksdagen utan den
föregående, ämnet fullständigt utredande undersökning, som endast
torde kunna verkställas genom Kong], Maj:ts försorg och, om Kongl.
Maj:t dertill finner anledning, äfven lärer komma att ega rum, uppå
Bill. till Riksd. Prot. 181)3. 4 Sami. 1 Afd. <>0 Haft. (N;o 27.) 2
(i
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
framställning af enskild motionär antager ett förslag af så vidtgående
betydelse som det föreliggande, bar utskottet funnit sig böra
hemställa,
att herr I. Månssons m. fl. ofvan berörda
motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 mars 1893.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservation.
af herr V. N. Ekenman : emot vissa delar af motiveringen.
Det skulle här antecknas, att herr S. O. von Frusen icke
deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, Köersners Boktryckeri, 1898.