Statsutskottets Utlåtande N:o 27 (Utlåtande 1891:Su27 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

N:o 27.

Ant. till Biksd. kansli den 10 mars 1891, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds -proposition angående afsättande
af räntebärande obligationer till nominelt belopp
af 3,000,000 kronor till garantifond för aktiebolaget
sågverksegarnes garantiförening. (R. A.)

Sedan 1881 års Riksdag medgifvit, att, för beredande af tillfälle för
det enligt nådiga kungörelsen den 6 juni 1879 grundade aktiebolaget
sågverksegarnes garantiförening att fortsätta sin verksamhet under ytterligare
tio år utöfver den dittills faststälda tiden eller april månad 1882,
fortfarande skulle afsättas af riksgäldskontoret utfärdade obligationer till
nominelt belopp af tre millioner kronor för att utgöra en garantifond
för bolaget under vissa för bolagets ordnande föreskrifna vilkor, samt
Kongl. Maj:t den 9 september 1881 för bolaget faststält reglemente och
bolagsordning, enligt hvars § 27 bolaget, derest ej på dess ansökning
ny oktroj af Kongl. Maj:t meddelas, skall upplösas i april 1892, så har
styrelsen för nämnda bolag, jemte förmälan, att det af flera skäl ansetts
för trävarurörelsen i dess helhet vara af stor vigt, att bolagets verksamhet
fortfore, samt med bifogande af ett vid bolagsstämma med delegarne
i bolaget den 28 april 1890 hållet protokoll, innefattande uppdrag för
styrelsen att hos Kongl. Maj:t söka ny oktroj för bolaget utan ändring
i bolagsreglementet, med styrelsen öppen lemnad rätt att, derest den så
funne lämpligt, göra hemställan om oktroj på obegränsad tid, i en till
Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit, att förnyad oktroj med samma statsgaranti
som hittills måtte för tiden från april 1892 bolaget meddelas,
samt hemstält, huruvida icke sådan oktroj kunde, för att bereda bolaget

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

tillfälle att, på sätt bolagsreglementet äfven angåfve, genom utfärdande
af obligationer fylla lämplig andel af sitt lånebehof, meddelas på obegränsad
tid eller, derest sådant pröfvades ej böra ske, på någon längre
tid, såsom 30 till 40 år.

Med anledning häraf bär Kongl. Maj:t, som icke ansett ny oktroj för
bolaget böra meddelas för längre tid än tio år, i en den 23 sistlidne
januari till Riksdagen aflåten, till statsutskottet remitterad proposition
(n:o 18) föreslagit Riksdagen medgifva, att af riksgäldskontoret utfärdade
obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor, löpande med
3Y2 procent årlig ränta och i öfrigt af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet
som de till allmänna liypoteksbanken såsom grundfond öfverlemnade
obligationer, må, för att bereda aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening
tillfälle att fortsätta sin verksamhet i enlighet med de i
gällande reglemente och bolagsordning innefattade bestämmelser under
ytterligare 10 år utöfver den hittills faststälda tiden, vid den löpande
oktrojens utgång afsättas att utgöra bolagets garantifond i utbyte mot
de obligationer, som för enahanda ändamål nu äro till bolaget öfverlemnade
och hvilka vid nyssnämnda tidpunkt böra till riksgäldskontoret
återställas.

Af ett den kongl. propositionen vidfogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden inhemtas att aktiebolagets styrelse i ofvan
berörda till Kong). Maj:t ingifna skrift erinrat, att, ehuru bolaget under
de senare åren, till följd af den ymniga penningetillgången inom landet
och den i allmänhet förbättrade ställningen på trävarumarknaden, icke
i synnerligt hög grad anlitats af lånesökande, bolagets tillvaro säkerligen
uti icke oväsentlig mån bidragit att sänka räntan å förlagslånen i allmänhet
och gifva stadga åt marknaden. Af vida större betydelse blefve
dock antagligen bolagets framtida verksamhet, derest förnyad oktroj
meddelades bolaget. Tecken visade sig nemligen till minskad penningetillgång,
och de pris, som kunde erhållas för svenska trävaror, vore allt
annat än tillfredsställande. Funnes då ej tillfälle att på drägliga vilkor
erhålla nödigt förlag, tvingades en del sågverksegare att till hvad pris
som helst bortslumpa sitt lager och derigenom än ytterligare förvärra
marknadens ställning. Men den före bolagets tillkomst vunna erfarenhet
hade ock visat, att, under tider af knapp penningetillgång, bankinrättningar
och öfriga långifvare ej mägtade förse sågverksegare med
erforderligt förlag; och då det svårligen läte sig göra att vid eu inträffande
kris anordna en tillfällig hjelp af betryggande beskaffenhet, skulle
det för trävarurörelsen innebära en stor fara att icke hafva att tillgå en
permanent institution af oomtvistelig kredit och med särskild uppgift

Bill. till Rilesd. Prot. 1891. 4 Sami. 1 Afd. 16 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

att följa denna rörelses utveckling samt tillgodose dess behof. Då nu
trävarurörelsen vore'' en af landets vigtigaste näringsgrenar, och staten
derjemte såsom den ojemförligt störste skogsegaren hade ett särskilt
intresse i densammas betryggande, måste bolagets fortvaro anses vara
äfven ur det allmännas synpunkt af synnerlig vigt och full anledning
förefinnas att låta bolaget fortfarande åtnjuta den nu anvisade garantifonden,
helst densamma genom bestämmelserna i bolagsreglementet vore
så betryggad, att dess användande icke gerna kunde ifrågakomma.

Fullmägtige i riksgäldskontor, hvilka lemnats tillfälle att i ärendet
sig yttra, anförde, bland annat, att de riksgäldskontor^ obligationer,
hvilka utgjorde bolagets nuvarande garantifond, vore förskrifna med 41/>
procent årlig ränta, men att 1890 års Riksdag förordnat, att allmänna
hypoteksbankens grundfond skulle bestå af svenska statsobligationer löpande
med 3Y2 procent ränta; och hemstälde, att i öfverensstämmelse
härmed de obligationer, som kunde komma att afsättas till garantifond
åt aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening, för att bereda bolaget
tillfälle till fortsatt verksamhet äfven efter april 1892, måtte förskrifvas
att löpa med 3V2 procent ränta samt i öfrigt, på sätt 1879 års Riksdag
förordnade i fråga om de obligationer, som då skulle lemnas till reservfond
åt bolaget, vara af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som de
till allmänna hypoteksbanken såsom grundfond öfverlemnade.

Då, på sätt chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
anfört, ifrågavarande kreditanstalt fortfarande lärer få anses vara af ett
afsevärdt gagn för sågverksindustrien, och staten derför såsom den störste
skogsegaren skäligen synes böra lemna sin medverkan till upprätthållande
af sagda anstalt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ofvan berörda framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 10 mars 1891.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri, 1891.