Statsutskottets Utlåtande N:o 26 (Utlåtande 1895:Su26 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 15 februari 1895, kl, 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
å sjette hufvudtitéln, under rubriken extra anslag, gjorda
framställningar rörande statens jernvägstrafik ock statens
jernvägsbyggnader som med afseende derå inom Riksdagen
väckta förslag.

(R. A.)

Statens jernvägstrafik.

l:o.

I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att för år 1896 anvisa, å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af
nya byggnader ock anläggningar vid statens jernvägstrafik äfvensom till inköp
och förändrad inredning m. m. af hotellbyggnaderna m. m. vid Bollnäs station
473,000 kronor.

Herr friherre Klinckowström har i eu inom Första Kammaren väckt
motion (n:o 14) yrkat, att Riksdagen ville besluta att nedsätta detta
anslag till 300,000 kronor.

Af det vid ofvan berörda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 14 sistlidne januari inhemtas, att
jernvägsstyrelsen i skrifvelse af den 21 november 1894 hos Kongl.
Maj:t hemstält om ett anslag för år 1896 af 530,000 kronor till nya
byggnader och anläggningar, att användas på följande sätt:

Bih. till Riksd. Prot. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 16 Höft. (N:o 26). 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Vid Hallsberg: uppförande af ett hus innehållande
ett filialförråd, en mindre verkstad, pumpstation, 10
öfverliggningsrum för maskinafdelningspersonal samt
bostad för en vagnförman ......................................................... kr.

På styrelsens framställning i slutet af år 1891
beviljade Kongl. Maj:t för år 1893 anslag för utvidgning
af Hallsbergs stations spårsystem, nedläggning
af eu vändskifva samt för anskaffning af derför
erforderlig mark. Då nu flera af de vid stationen
befintliga äldsta, af korsvirke och tegel uppförda
lokomotivstallen vore i sådant skick, att de inom de
närmaste åren måste ombyggas, hade styrelsen, för att
inom det gamla stationsområdet bereda ökadt utrymme
för den egentliga trafikens behof, för afsigt att vid
ombyggnaden förlägga dessa stall till det nya området
vester om stationen. Men för detta ändamål vore det
äfven nödvändigt att der uppföra hus med de lokaler,
som ofvan omförmälts, hvilket, förutom tillgodoseende
af tjenstens kraf, jemväl skulle i ekonomiskt afseende
vara förmånligt i så måtto, att derigenom skulle vinnas
en besparing i nu utgående årliga hyresbelopp af om -

kring 3,000 kronor.

Vid Odensberg: utvidgning af spårsystemet............ »

Vid Karlsby: » » » ............ »

Vid Nässjö: uppförande af stall för 4 lokomotiv »
» » uppförande af kolbås med tillhörande

spårutläggning för att förekomma utgifter och afhjelpa
olägenheten deraf, att en större mängd af de vid stationen
för lokomotiven erforderliga stenkol af brist
på tillräckligt antal dylika bås måste först uppläggas
vid Elmhult och sedan derifrån efter hand transporteras
till Nässjö. Kostnaderna för kolbåsens uppförande
jemte tillhörande spårläggning och terrassering för
denna vore beräknade till 43,500 kronor, men då styrelsen
ansett, att arbetet lämpligen kunde utföras under

två år, begärdes för 1896 endast............................................. »

Vid Hästveda: utvidgning af spårsystemet ............ »

Vid Lund: uppförande af en gångbro tvärs öfver

48,500: —

1,700: —
9,500: —
24,000: —

22,000: —
3,000: —

Transport kr. 108,700: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Transport kr. 108,700: —

bangården vid den gata, som i banans plan söder om

stationshuset korsade bangården .............................................

Den år från år växande rörelsen af tåg och vagnvexlingar
å stationen gjorde en dylik gångbro nödvändig
för att tillgodose säkerheten till lif och lemmar för
den stora mängd fotgängare, som dagligen passerade
jernvägsspåren å den omnämnda gatan. Den jemförelsevis
ringa kostnaden för gångbrons uppförande
komme inom ganska kort tid att godtgöras statsverket
genom indragning af åtminstone en bland de stationskarlar,
som nu bestridde bevakningen af omhandlade
gatukorsning.

Vid Tomteboda: uppförande af en vagnreparationsverkstad
med erforderlig spårläggning................................

Vid Broddbo: utvidgning af spårsystemet...............

Vid Kilajors: » » » ...............

Vid Bollnäs: » » » ...............

Vid Bräcke: tillbyggnad af lokomotivstallbyggnaden
för erhållande af dels stallrum för 4 lokomotiv......

dels 5 öfverliggningsrum för maskinafdelningspersonal
samt dessutom behöfliga förrådsrum, smedja

och ett mindre expeditionsrum ................................................

Genom anskaffning af omförmälda öfverliggningsrum,
som vore behöfliga för att personalen måtte kunna
bo i närheten, vunnes en besparing i nu utgående utgifter
för hyrda rum och ersättning för nattlogis åt
tågpersonal af omkring 1,000 kronor om året, förutom
hvad som kunde vinnas derigenom att 3 af maskinafdelningspersonal
nu disponerade rum i jernvägens
betjeningshus å stationen blefve lediga att användas
för stationsbetjening, som jemväl borde bo i stationens
närhet och för hvilken tillräckligt med bostäder ej
funnes.

Vid Bräcke: uppförande af ett oljegasverk med

maskinerier och ledningar för anskaffning af gas till

personvagnarnes belysning.........................................................

Dylikt gasverk funnes ej vid någon station norr

6,000: —

155,000: —
1,000: —
4,200: —
4,300: —

24,000: —

11,000: —

38,000: —

Transport kr. 352,200: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Transport kr. 352,200: —

om Stockholm, men vore behöfligt för personvagnars
förseende med gas i tågen såväl å tvärbanan genom
Jemtland som ock i de å norra stambanan ofvan
Bräcke, bvilka vagnar i allmänhet icke framginge till
Stockholm.

Vid Östersund: tillbyggnad af reparationsverkstaden
för att bereda utrymme för underhåll af personvagnar
................................................................................................ » 11,500: —

Vid Storlien: tillbyggnad af godsmagasinet, som
till följd af ökning under de senare åren af från Norge
ankommande genomgående gods, som måste tullbehand las

i magasinet, visat sig otillräckligt.................................... » 3,000: —

Å Svartön vid Luleå: tillbyggnad af maskin ingeniörens

expedition samt uppförande af bostäder för
en l:ste stationsskrifvare, 1 lokomotivförareförman och
4 stationskarlar, hvilka till följd af de alltjemt ökade
göromålen och den utsträckta tjenstetiden ständigt
måste finnas å Svartön och för hvilka bostäder der

icke funnes ....................................................................................... » 28,000: —

Å Svartön och vid Gellivare: uppförande af stall

för 10 lokomotiv ......................................................................... » 50,000: —

Vid Gellivare: uppförande af kolbås samt nedläggning
af vändskifva med tillhörande spår..................... » 21,000: —

Samtliga bär omnämnda anläggningar å Svartön
och vid Gellivare betingades af den högst betydliga ökning
i malmtrafiken, som redan inträffat och fortfarande
syntes vara att förvänta. Under det att den å
Gellivarebanan 1893 transporterade qvantitet malm
in alles uppgick till 306,315 ton, hade till oktober månads
utgång i år redan transporterats 513,630 ton och
torde under årets två sista månader komma att transporteras
ytterligare omkring 86,370 ton.

Till fullföljande af anordningar för vexelförreglings-
och förbättrade signalapparater vid stationer å

bandelar, på bvilka snälltåg framginge................................. » 50,000: —

Diverse arbeten ................................................................. » 14,300: —

Summa kr. 530,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Enligt hvad styrelsen i sin ofvan omförmälda skrifvelse upplyst,
är den föreslagna spårutvidgningen behöflig, vid Hästveda och Broddbo
hufvudsakligen för att bereda längre spår för de långa tågen, som
mötas vid stationen, vid Karlsby såväl af nu angifna skäl som ock för
att skaffa erforderligt utrymme för godstrafikens skötande och vid de
öfriga stationerna, Odensberg, Kilafors och Bollnäs, företrädesvis af
sistnämnda anledning, men äfven — vid Kilafors och Bollnäs — för
att bereda plats för genomgående godsvagnar. Lokomotivstallen vid
Nässjö och Bräcke anser styrelsen erforderliga för lokomotivtjenstens
ändamålsenliga ordnande, och om tillbyggnaden af reparationsverkstaden
vid Östersund har styrelsen anfört, att den nödvändiggjorts
genom de nya tågförbindelserna mellan Stockholm och mellersta Norrland
samt bogiematerielens ökning.

Af skäl, som återfinnas i statsrådsprotokollet, har departementschefen
funnit sig icke böra förorda, att den ifrågasatta reparationsverkstaden
vid Tomteboda redan nu beslutes, och har i anledning deraf
Kongl. Maj:t minskat det af jernvägsstyrelsen begärda anslaget med
det för nämnda verkstadsanläggning afsedda belopp, 155,000 kronor,
samt följaktligen af Riksdagen för år 1896 äskat allenast 375,000 kronor
såsom anslag till nya byggnader och anläggningar vid statens
jernvägstrafik.

Till detta anslagsbelopp har Kongl. Maj:t emellertid föreslagit
att lägga en summa af 98,000 kronor för inköp och förändrad inredning
af en hotellbyggnad vid Bollnäs.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, har denna framställning
föranledts af en utaf hustru Wilhelmina Skogh, född Wahlgren, till
Kongl. Maj:t ingifven skrift, hvari hon anhållit, att Kongl. Maj:t måtte
till Riksdagen aflåta proposition om inlösen för statens räkning af sökandens
för restaurations- och hotellrörelsen vid Bollnäs station afsedda
byggnader och anläggningar jemte ett tomtområde derstädes om 15,000
qvadratfot, benämndt Annexet n:o 1, eller den del af dessa byggnader
m. m., som pröfvades böra till inlösen ifrågakomma.

Af den i statsrådsprotokollet intagna utförliga redogörelsen för
ifrågavarande ärende framgår, bland annat:

att, sedan arbetena å norra stambanan fortskridit så långt, att
tiden närmade sig för trafikens framdragande till Bollnäs, och det
blifvit bestämdt, att nattstation derstädes skulle inrättas, mellan styrelsen
för statens jernvägstrafik och gästgifvaren Per Larsson den
7 december 1877 upprättats kontrakt om uppförande af en hotell- och

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

restaurationsbyggnad på statens jernvägstrafiks mark vid Bollnäs station
samt om hotell- och restaurationsrörelsens bedrifvande m. m.;

att genom detta kontrakt — hvars hufvudsakliga bestämmelser
finnas återgifna i statsrådsprotokollet — till Larsson inom Bollnäs stationsområde
mot årlig afgift af 128 kronor upplåtits en areal af 12,800
qv.fot, å hvilken tomt och å annan i kontraktet angifven plats det ålåge
Larsson att uppföra en hotell- och restaurationsbyggnad i enlighet
med ritningar, godkända af styrelsen, hvarjemte Larsson å plats, som
framdeles blefve af styrelsen bestämd, skulle uppföra en uthusbyggnad; att

Larsson skulle, utöfver den bestämda tomthyran, för rättigheten
att hålla restaurationsrörelse till statens jernvägstrafiks enkeoch
pupillkassa erlägga en årlig afgift af 120 kronor, hvilken afgift
kunde i viss ordning förhöjas;

att, sedan Larsson utfört omnämnda hotell- och restaurationsbyggnad,
den 1 maj 1881 till kontraktet gjorts ett tillägg, hvarigenom
Larsson berättigades att i enlighet med af styrelsen för statens jernvägstrafik
godkända ritningar tillbygga restaurationshuset, för hvilket
ändamål till honom uppläts ytterligare ett jordområde af 169 qvadratmeter,
under vilkor: att tomthyra för detta område erlades med 20 kronor
28 öre för år; att från och med samma dag tomthyran för det

äldre området af 12,800 qvadratfot skulle utgå med 135 kronor 36 öre;

samt att i öfrigt för tillbyggnaden samma bestämmelser skulle till alla

delar gälla, som genom kontraktet af den 7 december 1877 vore fast stälda

för den äldre delen af byggnaden;

att den i kontraktstid ägget omförmälda tillbyggnaden verkstäldes
af Larsson, som jemväl på angränsande mark af det honom tillhöriga
hemmanet 8 öresland af Bro n:o 1, äfven kalladt Heden n:o 8, i Bollnäs
socken uppförde en särskild uthus- och ekonomibyggnad;

att genom ett den 1 januari 1884 till kontraktet ytterligare gjordt
tillägg bestämdes, att den faststälda afgiften för restaurationsrörelsen
skulle från och med samma dag utgå med 300 kronor för år;

att, efter det Larsson sedermera aflidit, hans enka den 26 augusti
1884 till hustru Skogh försålt dels för eu köpeskilling af 130,000
kronor omförmälda restaurations- och hotellbyggnad med den å nyssnämnda
hemman 8 öresland af Bro n:o 1 uppförda ekonomibyggnaden
jemte alla i dessa byggnader befintliga inventarier, dels ock 12,000
qvadratfot jord, belägen invid hotellet och hvarå berörda ekonomibyggnad
var uppförd, emot en köpesumma af 50 öre qvadratfoten, hvarefter
enkan Larsson den 4 oktober samma år på hustru Skogh öfver -

Statut skottets Utlåtande N:o 26.

låtit det mellan styrelsen för statens jernvägstrafik och Larsson upprättade
kontraktet med dertill hörande tillägg, hvilken öfverlåtelse den
11 i samma månad af styrelsen godkänts;

samt att enkan Larsson derefter till hustru Skogh den 1 november
1884 försålt ett område om 15,000 qvadratfot af kronoskattehemmanet
n:o 1 i Bro, om åtta öresland, emot eu köpeskilling af 50 öre
qvadratfoten, eller tillsammans 7,500 kronor, med förklarande att uti
nämnda 15,000 qvadratfot inginge de 12,000 qvadratfot af samma hemman,
hvarom köpekontraktet af den 26 augusti 1884 handlade, hvilken
från hemmanet Bro afsöndrade lägenhet erhållit namnet Annexet n:o 1.

I sin till Kongl. Maj:t stälda skrift har hustru Skogh uppgifva,
att, sedan hon till de resandes beqvämlighet utfört högst betydande
förändringar och förbättringar vid hotell- och restaurationsbyggnaderna,
dessa byggnader med tillhörande anläggningar och för restaurationsoch
hotellrörelsen använda inventarier egde ett värde, enligt 1892 års
bokslut uppgående till 251,902 kronor 10 öre, hvarvid dock borde uppmärksammas,
att en del rätt stora kostnader för anordningar vid Bollnäs
blifvit bokförda på annan sökanden tillhörig rörelse, så att det
kapital, sökanden nedlagt i de vid Bollnäs befintliga byggnader, anläggningar
och inventarier, i sjelfva verket väsentligt öfverstege sistberörda
belopp.

Hustru Skogh har härefter sökt ådagalägga, att det af kontraktets
bestämmelser vore uppenbart, att vid dess upprättande å ömse sidor
förutsatts att den tågordning, enligt hvilken Bollnäs bestämts till nattstation,
skulle jemväl för framtiden bibehållas. Då emellertid allt sedan
den 1 oktober 1893 en förändrad tågordning egt rum, enligt hvilken
Bollnäs upphört att vara nattstation och Ange i stället blifvit dertill
utsedd, hade den betydande, förut för rörelsen nödiga hotellanläggningen
i Bollnäs varit anlitad af allenast ett fåtal resande och gått med
förlust, så att hela det kapital, som af sökanden blifvit deri nedlagdt,
syntes, derest staten icke trädde emellan, komma att genom den förändrade
tågordningen beröfvas sökanden. Det syntes sökanden dock
som i detta fall giltiga skäl talade för en sådan statens mellankomst.

I detta hänseende har sökanden bland annat framhållit, att hotellanläggningarna
vid Bollnäs haft till uteslutande ändamål att tillgodose sådana
den jernvägsresande allmänhetens behof, som det varit jernvägsstyrelsens
''åliggande att fylla, och att, om icke enskild person, under förhastadt
antagande att nattstationen skulle förblifva vid Bollnäs, låtit förmå
sig att bekosta hotellanläggningen derstädes, styrelsen varit nödsakad att,
hvad på en mängd orter annorstädes skett, med statsmedel utföra samma

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

anläggning, i hvilket fall staten vid den förändring i tågordningen, som
nu inträffat, sjelf fått vidkännas den förlust, som deraf kunnat på anläggningen
uppstå; att med hänsyn till de kostsamma anordningar till
de resandes trefnad och beqvämlighet, som af sökanden vidtagits, resultatet
af rörelsen varit sådant, att sökanden under den förflutna, relativt
korta tiden icke på långt när kunnat intjena de nedlagda kostnaderna, i
hvilket afseende åberopades en ansökningen bifogad, på sökandens bokföring
öfver rörelsen vid Bollnäs grundad tablå öfver samma rörelse åren
1885—1892, utvisande, att från det sökanden öfvertagit rörelsen vid Bollnäs
och intill 1892 års slut en förtjenst å rörelsen derstädes af tillsammans
allenast 57,282 kronor 50 öre uppstått; att vid denna beräkningsökanden
hvarken för sitt besvär med rörelsens ordnande och öfvervakande,
kostnader för sökandens resor till och från Bollnäs eller andra
sökandens personliga utgifter eller behof tillgodonjuta någon som helst
godtgörelse; att, ehuru sökanden för sina personliga besvär och utgifter
icke beräknat godtgörelse, hennes i byggnader och hrventarier qvarstående,
ointjenta kapital ännu uppginge till 194,619 kronor 60 öre;
samt att, derest staten icke trädde emellan, sökanden sålunda, helst då
de myckna inventarierna icke kunde realiseras till pris, som stode i
skäligt förhållande till kostnaderna för deras inköp, skulle få vidkännas
betydande förluster.

Beträffande den omfattning, hvari statens mellankomst i detta fall
syntes böra ifrågakomma, har sökanden ansett, att inlösen borde ske
af de för restaurations- och hotellrörelsen utförda byggnader och anläggningar,
till hvilka sökanden hänförde jemväl det från enkan Larsson
inköpta området om 15,000 qvadratfot, hvaraf en del erfordrats
för uppförande af det uthus, hvartill jernvägsstyrelsen varit pligtig
men ej i tillfälle upplåta plats.

Slutligen har sökanden i ansökningen förklarat sig villig att, i
händelse inlösen komme till stånd, för en tid af tio år förhyra de lägenheter,
som för den numera inskränkta restaurations- och hotellrörelsen
kunde erfordras.

Öfver ansökningen har, på sätt af statsrådsprotokollet vidare
inhemtas, jernvägsstyrelsen den 3 mars 1894 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande och deruti till en början framhållit, att någon skyldighet
för staten att i nu förevarande fall träda emellan icke kunde
förefinnas. Den förutsättning, hvarpå sökanden hufvudsakligen grundat
den uppfattning, hon i detta afseende syntes vilja göra gällande,
eller att vid kontraktets uppgörande då faststälda tågordning med nattstation
i Bollnäs af båda parterna antagits komma att allt framgent

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

blifva rådande, kunde nemligen icke vara rigtig. Ty utom det att ingen
jern vägsförvaltning i fråga om tågordningar kunde tilltro sig sjelf eller
af andra tilltros ega befogenhet att träffa bestämmelser annat än för
den närmaste tiden, måste i detta fall det pågående jernvägsbyggandet
genom Norrland hafva gjort en förändring af tågordningen, hvarigenom
nattstationen komme att flyttas längre norrut, mer än antaglig. Hvad
särskildt sökandens ställning till frågan beträffade, så ansåge sig styrelsen
för öfrigt böra påpeka, att vid den tid, då sökanden öfvertag^
kontraktet, redan i tre år genom insättandet af sommarnattågen till
och från Östersund en‘ anordning egt rum, som under vissa månader
af året upphäft Bollnäs egenskap af nattstation.

Men om också någon dylik skyldighet icke förefunnes, kunde,
anför styrelsen vidare, å andra sidan icke förnekas, att åtskilliga omständigheter
talade för billigheten af en statens mellankomst, i den mån
sådan kunde eg a rum, utan att statens ekonomiska intresse träddes för
nära. Rigtigheten af sökandens påstående att, om kontrakt med enskild
angående utförande af ifrågavarande hotellanläggning icke kunnat
träffas, staten måst sjelf inlåta sig på byggnadsföretaget och att i sådant
fall staten sjelf fått vidkännas den genom tågändringen uppkommande
förlusten, läte sig icke bestrida. Flertalet af de kostsamma anordningar,
sökanden vidtagit till de resandes trefnad och beqvämlighet, hade
egt rum med styrelsens goda minne, i det att, på sätt sökanden erinrat,
de uppgjorda förslagen blifvit för statens jernvägars räkning godkända.
Det utmärkta sätt, hvarpå sökanden, enligt hvad styrelsen kunde vitsorda,
skött den af henne bedrifna hotell- och restaurationsrörelsen, hade
säkerligen icke heller varit utan sin betydelse för den norrländska trafikens
tillväxt. Och att, om ingen uppgörelse träffades, hvarigenom
sökanden kunde beredas tillfälle att frigöra någon del af sitt i hotellrörelsen
nedlagda kapital, sökanden genom tågändringen komme att
drabbas af en högst betydande förlust, syntes vara stäldt utom allt
tvifvel.

Med afseende å sålunda anmärkta förhållanden hade styrelsen
ansett sig böra ingå i undersökning, huruvida de till hotellanläggningen
hörande lokaler, hvilka icke vore för den nuvarande inskränkta rörelsen
erforderliga, skulle kunna för statens jernvägars ändamål tillgodogöras,
samt till hvilket pris och under hvilka hufvudsakliga vilkor i öfrigt
samma anläggning skulle kunna af staten öfvertagas, utan att staten
derigenom tillskyndades någon afsevärd olägenhet i ekonomiskt afseende;
och har styrelsen i dessa hänseenden anfört:

»Ifrågavarande hotellanläggning utgöres af:

Bill. till Riksd. Prof. 1866. 4 Sand. 1 Afd. 16 Haft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

a) stora hotellet, uppfördt af stående timmer i två våningar under
tak af jernplåt samt innehållande i nedre våningen en glasveranda, två
matsalar och sexton rum samt i öfre våningen tjugufyra rum;

b) annexet, uppfördt af stående timmer i en våning under asfalttak
och innehållande åtta rum jemte åtta till bostadslägenheter oanvändbara,
låga vindsrum;

c) uthusbyggnaden, hvilken är sammanbyggd med annexet samt uppförd
af resvirke och bräder under asfalttak och hvilken innehåller iskällare,
glasskrubb, mangel- och kolbod, tvättstuga, maskinrum, vedoch
isbod, svinhus m. m. samt vind.»

»Vid Bollnäs station förhyras för statens jernvägars räkning för
närvarande femton bostadslägenheter om tillhopa tjugufyra rum förutom
kök mot ett sammanlagdt hyresbelopp af 3,040 kronor. Endast en af
dessa lägenheter är något större, i det att den utgöres af tre rum och
kök, hvaremot de öfriga innehålla dels två rum och kök, dels ett rum
och kök.»

»Då det uppenbarligen icke kan vara lämpligt att i en byggnad af
den beskaffenhet som det s. k. stora hotellet sammanföra en mängd små
hushåll, kan styrelsen icke finna de i hotellanläggningen varande lokalerna
i vidare mån användbara till bostadslägenheter åt den personal,
för hvilken, enligt hvad nyss angafs, bostäder förhyras vid Bollnäs, än
att i stora hotellet kan inredas en bostadsvåning om tre rum och kök
samt i annexet fyra dylika om ett rum och kök. Deremot skulle till
Bollnäs kunna förläggas den i Söderhamn nu befintliga baningeniörsexpeditionen,
och i sådant fall kunde det då uppstående behofvet af
bostäder åt en baningeniör och en öfverbanmästare samt af lokal för
sjelfva expeditionen tillgodoses genom att för ändamålet disponera lägenheter
i störa hotellet. Härigenom skulle de belopp, tillsammans 1,300
kronor, besparas, hvilka nu utgifvas för beredande i Söderhamn af lokal
och bostäder åt ifrågavarande expedition och tjenstemän.»

»Postkontoret i Bollnäs, åt hvilket för närvarande lokal förhyres i
sjelfva stationshuset för ett årligt belopp af 300 kronor, kunde vidare
erhålla en synnerligt lämplig lokal i stora hotellets byggnad, hvarvid på
samma gång en länge känbar brist på utrymme inom stationshuset för
jernvägens räkning skulle afhjelpas. Slutligen skulle inom den del af
stora hotellet, som icke erfordras för den inskränkta restaurations- och
hotellrörelsen, kunna inredas ytterligare ett eller två rum, hvilka torde
kunna uthyras till någon vid Bollnäs stationerad ogift jernvägstjensteman,
som icke åtnjuter bostadsförmån in natura.»

»Vid ett öfverslag af de lägenheters värde, hvilka sålunda skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

från hotell- och restaurationsrörelsen afskiljas, har styrelsen funnit, att
genom de nu ifrågasatta anordningarna skulle kunna dels möjliggöras
en inbesparing af nu utgående hyresmedel till belopp af 2,300 kronor,
dels ock beredas en hyresinkomst af omkring 400 kronor.»

Hvad åter angår de lägenheter inom hotellanläggningen, hvilka
fortfarande skulle för hotell- och restaurationsrörelsen disponeras, så
skulle dessa förslagsvis utgöras af inom stora hotellet: nuvarande nedre
våningens norra del till och med tredje klassens matsal jemte en i sydöstra
utbyggnaden inrättad vinbod med derunder befintlig källare samt
öfre våningens norra del till byggnadens halfva längd; inom annexet:
de åtta vindsrummen; samt inom uthusbyggnaden: nuvarande iskällare,
glasskrubb, mangel- och kolbod, tvättstuga, maskinrum, ved- och isbod
samt svinhus äfvensom en del af vinden.

Vidare har styrelsen, med anmälan att sökanden i en till styrelsen
ingifven skrift förklarat, att hon, under förutsättning att staten inköpte
sjelfva hotellbyggnaden jemte lägenheten Annexet n:o 1 med derå uppförda
byggnader för en köpeskilling icke understigande 100,000 kronor,
vore villig att för en årlig afgift af 4,000 kronor under 10 års tid förhyra
ifrågavarande lägenheter, hvarvid det naturligen derjemte skulle
åligga sökanden att under hyrestiden bekosta allt invändigt underhåll
af de till henne upplåtna lokalerna jemte de förändringar, som för rörelsens
bedrifvande kunde blifva behöfliga i byggnadens inredning, erinrat,
att vid beräkning af inköpets rentabilitet jemväl måste tagas i
betraktande, att staten för de nya bostadslägenheternas och tjenstelokalernas
inredning samt för uppförande af nödiga källare, vedbodar, tvättoch
bagarestuga samt afträden skulle komma att få vidkännas en utgift,
som enligt uppgjordt kostnadsförslag skulle belöpa sig till omkring

8,000 kronor. Då emellertid i alla händelser på den sammanlagda inköpsoch
inredningssumman, 108,000 kronor, skulle kunna beräknas en årlig
afkastning af omkring 6,700 kronor, kunde det ifrågastälda öfvertagandet
af hotellanläggningen till det sålunda föreslagna pris icke anses innebära
någon uppoffring för staten.

Med afseende härå och i betraktande af de ofvan anförda omständigheter,
hvilka ur billighetens synpunkt talade för eu statens mellankomst
i förevarande fall, har styrelsen i underdånighet hemstält, det
täcktes Kongl. Maj:t, med anledning af den underdåniga ansökningen,
i proposition till Riksdagen föreslå Riksdagen att på extra stat anvisa
ett anslag af 108,000 kronor till inköp för statens räkning af ifrågavarande
hotellbyggnader vid Bollnäs station med tillhörande jordområde,
eller den från 8 öresland Bro n:o 1 afsöndrade lägenheten Annexet

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

n:o 1, samt till delvis ändrad inredning och komplettering af byggnaderna,
allt under förutsättning att sökanden förbunde sig att för en årlig
hyressumma af 4,000 kronor samt på de vilkor, jernvägsstyrelsen i öfrigt
funne skäligt föreskrifva, för en tid af tio år förhyra den del af de till
det nuvarande hotellet hörande lägenheter, hvilken i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad ofvan angifvits kunde anses vara för den blifvande
inskränkta hotell- och restaurationsrörelsen erforderlig.

Slutligen har jernvägsstyrelsen i en till chefen för civildepartementet
aflemnad promemoria i ärendet meddelat, dels att sökanden förklarat
sig villig sänka köpeskillingen till 90,000 kronor mot det att
årliga hyresafgiften under tioårsperioden sänktes till 3,500 kronor, dels
ock att för de staten tillhöriga jernvägshotell, hvilka vore med Bollnäs
hotell mest jemförliga, nemligen hotellen vid Katrineholm och Hallsberg,
årliga hyrorna vore bestämda, för det förra till 2,000 kronor och för det
senare till 1,800 kronor.

För egen del har departementschefen anfört, att, på sätt jernvägsstyrelsen
framhållit, någon skyldighet för staten att i detta fall träda
emellan icke kunde anses förefinnas, och om det än kunde synas billigt
att sökanden bereddes någon ersättning för sina uti hotellanläggningen
nedlagda kostnader, skulle departementschefen, derest statens mellankomst
icke kunde ega rum utan uppoffring, knappast hafva ansett sig
allenast ur billighetshänsyn eg a tillräcklig anledning att förorda en sådan
mellankomst. Nu vore emellertid förhållandet, att det af sökanden senast
gjorda erbjudande icke kunde anses för statsverket ofördelaktigt.

Enligt detta erbjudande skulle köpeskillingen utgöra 90,000 kronor,
och då härtill lades de af jernvägsstyrelsen beräknade inrednings- m. fl.
kostnader, 8,000 kronor, skulle statens utgift komma att uppgå till
sammanlagdt 98,000 kronor. Då sökanden erbjudit sig att för den del
af byggnaderna, som jernvägsstyrelsen ansett komma att fortfarande
erfordras för hotell- och restaurationsrörelsen, för längre tid erlägga en
årlig hyra af 3,500 kronor — ett erbjudande, som i betraktande af de
hyror, hvilka erlades för staten tillhöriga jernvägshotell af ungefär
samma omfattning som Bollnäs, torde få anses fullt antagligt — samt
jernvägsstyrelsen beräknat att genom användande, på sätt styrelsen
föreslagit, af öfriga delar af anläggningen skulle dels möjliggöras en
inbesparing af nu utgående hyresmedel till belopp af 2,300 kronor,
dels ock beredas en hyresinkomst af omkring 400 kronor, skulle alltså
å ufvanberörda belopp, 98,000 kronor, kunna beräknas en årlig afkastning
af omkring 6,200 kronor eller mer än sex procent.

Vid sådant förhållande funne departementschefen sig böra till -

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

styrka, att hustru Skoghs senaste anbud antoges, och då de för inköpet
samt för den förändrade inredningen in. m. erforderliga medel torde
böra utgå af anslaget till nya byggnader och anläggningar, borde alltså
till det anslagsbelopp, 375,000 kronor, som beräknats för i jernvägsstyrelsens
skrifvelse den 21 november 1894 upptagna arbeten, läggas
nyssberörda belopp, 98,000 kronor, hvarigenom anslaget till nya byggnader
och anläggningar skulle komma att uppgå till 473,000 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot beviljande af omförmälda
375,000 kronor, har deremot ansett sig sakna giltig anledning
att tillstyrka det föreslagna inköpet af ifrågavarande restaurations- och
hotellbyggnader vid Bollnäs. Om det också å ena sidan icke må helt
och hållet förnekas, att ett. och annat kan — såsom jemväl skett —
anföras för billigheten af en statens mellankomst i föreliggande fall,
bör dock å andra sidan ej förbises, att, på sätt jernvägsstyrelsen erinrat,
då nuvarande egarinnan öfvertog hotell- och restaurationsrörelsen i
Bollnäs, dels redan under tre år bestått en sådan tåganordning, att
Bollnäs egenskap af nattstation upphäfts under sommarmånaderna, dels det
pågående jernvägsbyggandet genom öfre Norrland öfver hufvud gjort
nattstationens flyttande längre norrut till en blott tidsfråga. Lika med
chefen för civildepartementet har utskottet dessutom funnit statens
mellankomst icke tillräckligt grundad allena i de billighetshänsyn, som
derför åberopats, och till följd af denna sin uppfattning har utskottet
ansett det tillhöra sig att i noggrant öfvervägande taga alla de omständigheter,
som kunna öfva inflytande på frågans afgörande.

Dervid har utskottet icke kunnat frigöra sig från vissa betänkligheter
af principiel art. Enligt utskottets mening bör nemligen staten
ej uppföra eller förvärfva hotell vid sina jernvägsstationer i andra fall,
än då sådant är oundgängligen nödigt för trafikens främjande, men
detta lärer numera icke vara händelsen vid Bollnäs. Härtill kommer,
att utskottet icke kunnat bortse från en olägenhet, hvilken alltid
är förknippad med afsteg från en rigtig grundsats, nemligen den fara,
som ligger deri, att det en gång medgifna undantaget skall draga med
sig flera. Och i samma mån som på andra ställen förhållanden ega
eller kunna komma att ega rum, jemförliga med dem vid Bollnäs, torde
anspråk på statens mellankomst icke uteblifva, anspråk, med afseende
å hvilka staten för visso skall finna sig försatt i en synnerligen ogynsam
ställning, om den förut vid ett dylikt tillfälle gifvit efter.

Vidare har utskottet icke kunnat lemna obeaktadt, att jernvägs -

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

förvaltningens organisation jemte dermed sammanhängande förhållanden
är under utredning af eu komité, hvars uppdrag jemväl omfattar frågan
om den vid statsjernvägarne anstälda personals aflönings- och bostadsförhållanden,
samt att ett inköp af Bollnäs hotell i visst hänseende skulle
kunna sägas gå komiténs förslag i förväg, Och äfven om det, efter
skedd utredning, skulle befinnas ändamålsenligt att vid Bollnäs anskaffa
bostadslägenheter åt en del af personalen och att vidtaga de öfriga af
jernvägsstyrelsen ifrågasatta förändringar, genom hvilka hotellet delvis
skulle finna användning för jernvägens behof, är ju ett inköp af hotellbyggnaderna
icke af denna orsak erforderligt, ty i slikt fall torde öfverenskommelse
om förhyrande af lokaler i desamma utan svårighet kunna
träffas med egaren, hvilken derigenom af byggnaderna erhölle en inkomst,
som den minskade hotellrörelsen icke förmådde lemna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

a) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag må af
Riksdagen på det sätt bifallas, att till utförande af
nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik
för år 1896 å riksstatens sjette hufvudtitel anvisas
ett belopp af 375,000 kronor;och

b) att genom utskottets hemställan under mom. a)
herr friherre Klinckowströms ofvan berörda yrkande
må anses besvaradt.

2:o.

Till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade
jernvägar har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen
att bevilja ett anslag å 1,250,000 kronor samt deraf för år 1896 anvisa,
å riksstaten utom hufvudtitlarne, 850,000 kronor.

I sin förut omnämnda motion har herr friherre Rlinckowström yrkat,
att af detta anslag måtte beviljas endast 600,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 14 januari detta
år, i utdrag bilagdt ofvanberörda proposition, inhemtas, att jernvägsstyrelsen,
med förmälan att under år 1894 till förstärkning af dragkraften
vid Gellivara-banan ditsändts 16 godslokomotiv, hvilka måst
tagas från de öfriga bandelarnes reserv, förklarat nyanskaffning af
lokomotiv vara en bjudande nödvändighet. Tio lokomotiv af nyare och
kraftigare konstruktion än nyssnämnda 16 stycken ansågos lemna samma
dragkraft som dessa.

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Jern vägsstyre Isen hade vidare anmält, att för Gellivara-banans
räkning styrelsen under år 1894, för att icke behöfva af brist på materiel
afstå från vinsten af de transporter, som erbjudits, nödgats af
aktiebolaget Gellivare malmfält förhyra ett stort antal för malmtransport
inredda vagnar. Äfven med denna hjelp hade emellertid svårigheter
yppat sig att fullgöra den erforderliga transporttjensten; och då hyran
för dessa vagnar naturligtvis vore ej obetydligt högre än räntan på det
kapital, som motsvarade den hyrda materielens anskaffningsvärde, syntes
det styrelsen, med hänsyn till den stora sannolikheten af malmtrafikens
fortgång under en längre tid i allraminst samma omfattning som egt
rum under år 1894, vara ekonomiskt rigtigt, att snarast möjligen för
statens räkning inköptes vare sig de vagnar, som nu förhyrdes, eller
andra dylika, för malmtransport särskilt byggda, och hade styrelsen i
sådant hänseende beräknat, att ett antal af 150 vagnar skulle tills vidare
vara tillräckligt för att tillgodose rörelsens behof.

Slutligen anförde jernvägsstyrelsen, att den nedsättning af personbiljettprisen
på längre afstånd i Norrland, hvilken styrelsen under året
funnit sig böra vidtaga, hade haft till följd en ej obetydlig ökning af
persontrafiken derstädes, hvilken ökning kräfde ett tillägg till den från
början synnerligt knappt tillmätta personvagnsmateriel, som anskaffades
med hänsyn till norra stambanans utvidgning; och ansåg styrelsen den
af nu angifna grund erforderliga nyanskaffningen böra omfatta allra
minst 4 andra och tredje klassens bogievagnar.

Kostnaden för den nyanskaffning af rullande materiel, hvarom
styrelsen sålunda ansett sig böra göra underdånig framställning, uppgår
till:

för 10 godstågslokomotiv å kr. 50,000 ........................... kr. 500,000: —

» 150 malmvagnar å kr. 3,000 .......................................... » 450,000: —

» 4 2:dra och 3:dje klassens bogievagnar å kr. 21,000 » 84,000: —

» axlar och hjul till ofvanstående vagnar..................... » 170,000: —

» apparater för belysning, bromsning, uppvärmning

af lokomotiven och vagnarne m. in............................ » 46,000: —

eller tillsammans kr. 1,250,000: —

Chefen för civildepartementet, som ansett nedsättning af det för
år 1896 begärda beloppet för anskaffande af malmvagnar icke böra
ifrågasättas, har deremot beträffande återstoden af anslaget, eller

800,000 kronor, funnit densamma lämpligen kunna fördelas på två år,
att utgå med hälften under hvardera af åron 1896 och 1897.

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med afslag å herr friherre Klinckowströms
ofvan omförmälda yrkande, må, i enlighet med
Kongl. Maj:ts förslag, till anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade jernvägar bevilja
ett anslag å 1,250,000 kronor och deraf till utgående
under år 1896 anvisa ett belopp af 850,000
kronor.

Om sättet för anvisande af sistnämnda summa kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.

3:o.

Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen ytterligare föreslagit
Riksdagen medgifva, att för anläggande af ett jernvägsspår mellan Malmbergets
station å Luleå— Gelliv ar a-banan till idmålen Välkomman, Johan och
Baronerna må af jernvägstrafikmedlen användas ett belopp af högst

187,000 kronor.

Å denna framställning har herr friherre Klinckowström i sin ofta
nämnda motion yrkat afslag.

Af det vid ofvanberörda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden inhemtas, att, sedan aktiebolaget Gellivare
malmfält hos jernvägsstyrelsen gjort framställning om utläggande af ett
jernvägsspår från Malmbergets station å Luleå—Gellivara-banan till utmålen
Välkomman, Johan och Baronerna, nämnda styrelse uti underdånig
skrifvelse den 15 september 1894, med öfverlemnande af genom
styrelsens försorg uppgjorda förslag till ett spår från Malmbergets
station till Välkomman äfvensom till ett sidospår till utmålen Baronerna,
hemstält om nådigt bemyndigande att få af det under år 1894 uppkommande
öfverskottet å Gellivara-banans trafikmedel använda ett belopp
af högst 62,000 kronor till anläggning af berörda två spår, hvaremot styrelsen
beträffande utmålen Johan anfört att, då dessa läge bakom Välkomman
och till följd af terrängsvårigheter icke syntes kunna bearbetas, förr
än malmen kunde angripas från en genom Välkommans lager upptagen
stoll, någon särskild spåranläggning till berörda utmål icke för närvarande
syntes böra ifrågakomma. I skrifvelsen har jernvägsstyrelsen
vidare andragit, att, då jernvägens utgifter för trafikens ombesörjande

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

vid Malmbergets station naturligen tilltoge i den mån, utlastningsställena
ökades och förlädes på stora afstånd från hvarandra, den fordran
syntes, under förutsättning att fraktafgifterna för malmen bibehölles
lika låga som för närvarande, med skäl kunna ställas på bolaget, att
detsamma skulle, så länge det begagnade sig af nu omhandlade spår,
till jernvägen erlägga en årlig afgift, motsvarande räntan å det för
spåranläggningen erforderliga kapitalet jemte den tillökning i omkostnader,
spårets trafikerande komme att medföra; att styrelsen ansett
denna afgift skäligen kunna bestämmas till 4,000 kronor; att bolaget
härförutom syntes böra, i enlighet med hvad i dylika fall vore öfligt,
tillförbindas att kostnadsfritt till staten öfverlemna all den enskilde tillhöriga
mark, som för spåranläggningen erfordrades; samt att utfästelse
af bolaget att underkasta sig dessa fordringar syntes böra uppställas
såsom uttryckligt vilkor för spåranläggningens utförande.

Sedan emellertid Kongl. Maj:t åt kommerserådet C. F. T. Nordström
och professorn O. G. Nordenström uppdragit att afgifva yttrande, huruvida
ifrågavarande jernvägsspårs anläggandei öfverensstämmelse med jernvägsstyrelsens
förslag kunde antagas på lämpligaste sätt tillgodose ett ändamålsenligt
bearbetande af ofvan omförmälda utmål, hade nämnde sakkunnige
förordat ett anordnande af spåret enligt bolagets förslag, hvarigenom, efter
deras förmenande, såväl grufdriftens som trafikens å Luleå—Geliivarabanan
gemensamma intressen skulle bättre tillgodoses. På grund af detta
uttalande och de derför anförda skäl, som äro intagna i statsrådsprotokollet,
hade jernvägsstyrelsen sedermera förklarat, att den ansåge sig
icke böra längre motsätta sig den mera omfattande spåranläggning som
afsåges i bolagets af kommerserådet Nordström och professorn Nordenström
åberopade plan. I fråga om den tillökning i anläggningskostnaden,
som föranleddes af förändringen, vore styrelsen visserligen
icke i tillfälle att framlägga något fullt utarbetadt kostnadsförslag, men
verkstälda approximativa beräkningar gåfve vid handen, att ökningen
näppeligen syntes komma att understiga 125,000 kronor. De vigtigaste
af de häri ingående posterna vore: för terasseringsarbeten 90,000 kronor,
för vattengenomlopp 15,000 kronor, för öfverbyggnad 12,000 kronor
samt för en betjeningsbostad 3,600 kronor.

Vidare hade jernvägsstyrelsen, med erinran om de af styrelsen uti
underdåniga skrifvelsen den 15 september 1894 för spåranläggningens
utförande föreslagna vilkor, anfört att för den nu föreslagna utvidgade
spåranläggningens utförande syntes böra i fråga om tillhandahållandet
af mark uppställas enahanda betingelser, som i nämnda skrifvelse omförmälts,
men att, hvad den årliga afgiften beträffade, denna med af_

Bih. till Ililcsd. Vrot. 1895. 4 Sand. 1 Afd. 16 Haft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

seende å de väsentligen ökade kostnaderna äfvensom de tekniska svårigheter
i trafikhänseende, som den förändrade planen komme att för
jernvägen medföra, syntes böra fastställas att utgå med, förutom det i
ekrifvelsen den 15 september 1894 angifna belopp, 4,000 kronor, äfven
sex procent af det belopp, hvartill anläggningskostnaden enligt räkenskaperna
kunde komma att uppgå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt både jernvägsstyrelsen
anhållit om nådigt bemyndigande att under nämnda vilkor få af det
under år 1894 uppkomna öfverskottet å Gellivarebanans trafikmedel använda
ett belopp af 187,000 kronor till anläggande af spår från Malmbergets
station till Välkommans kulle i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af aktiebolaget Gellivare malmfält uppgjorda plan.

Med afseende å denna framställning bar chefen för civildepartementet
yttrat, att af hvad kommerserådet Nordström och professorn
Nordenström i ärendet anfört syntes framgå, att det för ett ändamålsenligt
bearbetande af nu ifrågavarande utmål erfordrades, att jernvägsförbindelse
mellan dessa utmål och Malmbergets station anordnades på
det sätt, bolagets af jernvägsstyrelsen numera biträdda förslag angåfve.
Och då statens ekonomiska intresse genom de utaf jernvägsstyrelsen
för spåranläggningens utförande senast föreslagna vilkor syntes blifva
behörigen tillgodosedt, ansåge departementschefen sig böra förorda, att
spårförbindelse snarast möjligt bragtes till stånd i enlighet med berörda
förslag. Det behöfliga anslaget borde utgå af jernvägstrafikmedlen, dit
jemväl Gellivarebanans inkomster numera inginge.

Emot Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag bar utskottet icke funnit
anledning till annan erinran, än att det, enligt dess mening, vore ur
alla synpunkter lämpligast, om de af jernvägsstyrelsen ifrågasatta vilkor
för anordnandet af den af aktiebolaget Gellivare malmfält begärda
spårförbindelsen uttrycktes i Riksdagens beslut.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, utan afseende å herr friherre Klinckowströms
ofvan omförmälda yrkande, må medgifva,
att för anläggande af ett jernvägsspår mellan Malmbergets
station å Luleå—Gellivarabanan till utmålen
Välkomman, Johan och Baronerna må af jernvägstrafikmedlen
användas ett belopp af högst 187,000
kronor, under vilkor att aktiebolaget Gellivare Malmfält
ej mindre till staten kostnadsfritt öfverlemnar all
den enskilde tillhöriga mark, som erfordras för nämnda

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

ap år anläggning, än äfven, så länge bolaget begagnar
sig af spåret, till jernvägen erlägger en årlig afgift
af 4,000 kronor, jemte sex procent af det belopp,
hvartill anläggningskostnaden enligt räkenskaperna
kan komma att uppgå.

Statens jernvägsbyggnader.

4:o.

Af Riksdagen har Kongl. Maj:t i propositionen om statsverkets
tillstånd och behof äskat medgifvande att, för uppförande vid Boden af
en för de öfre delarne af norra stambanan och Gellivarabanan gemensam
reparationsverkstad, må af de till arbetena å stambanan mellan Vännäs
(Nvby) och Öfver-Luleå (Boden) af Riksdagen beviljade medel användas
ett belopp af 100,000 kronor.

I statsrådsprotokollet omförmäles angående detta ärende till en
början, att jernvägsstyrelsen afgifvit förslag å de arbeten, som under
innevarande år borde för jernvägsanläggningens genom öfre Norrland
komplettering och fullbordande utföras med befintliga penningtillgångar
af de till jernvägsbyggnaden anvisade medel, hvilka tillgångar styrelsen
beräknat vid 1894 års slut uppgå till omkring 300,000 kronor.

Bland de arbeten, hvilka, då bandelen Vännäs—Boden den 6
augusti 1894 öppnades för allmän trafik, återstodo att utföra, var äfven,
enligt hvad styrelsen upplyst, anläggandet af en reparationsverkstad,
som fans upptagen i den plan, som uppgjordes af den år 1885 tillsatta
komitén för afgifvande af yttrande i fråga om byggnadssättet
m. m. för stambanan genom öfre Norrland. Denna verkstad, hvilken
styrelsen, lika med komitén, ansett böra förläggas vid Boden, har af
styrelsen beräknats till en kostnad af 100,000 kronor.

Då en verkstad, der de lokomotiv och vagnar, hvilka trafikerade
de nordligaste stambanedelarne och Gellivarabanan, kunde intagas för
undergående af mera betydande reparationer, icke funnes på närmare
håll än i Östersund — en uti Luleå i ett gammalt lokomotivstall anordnad
mindre verkstad kunde nemligen endast användas för obetydligare
reparationer — vore behofvet af den ifrågasatta reparationsverkstaden
oafvisligt till undvikande af de dryga kostnader, som vore för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

enade med materielens transporterande den långa vägen till Östersund
och. åter, kostnader, för hvilka, hvad de å Gellivarabanan använda
malmvagnarne anginge, icke någon ersättning genom fraktinkomster
under transporten till och från Östersund kunde påräknas, då dessa
vagnar svårligen lämpade sig för transport af vanligt gods.

Efter anförande häraf yttrar departementschefen:

»Då, såsom nämnts, den ifrågasatta verkstadsbyggnaden ingick i
den plan för norra stambanans framdragande genom öfre Norrland,
som uppgjordes af 1885 års jernvägskomité och hvilken legat till
grund för de sedermera tid efter annan faststälda planerna för byggnadsarbetena,
skulle jag icke hysa någon betänklighet att tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t att för ändamålet anvisa medel från befintliga tillgångar
å de anslag, som Riksdagen till nämnda stambanebyggnad
beviljat, derest verkstaden uteslutande vore afsedd för nämnda stambana.
Men då verkstaden tillika är afsedd för Gellivarabanans behof,
anser jag Riksdagens samtycke böra begäras till nämnda tillgångars
användande för ändamålet.»

Utskottet hemställer, }

_ att Kongl. Majits ofvanberörda framställning må
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 15 februari 1895.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

Reservationer:

Vid punkten l:o: af herrar C. Lundeberg, A. G. L. Billing, I. Korfstedt,
E. Fränekel och O. Jonsson.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1805.