Statsutskottets Utlåtande N:o 26 (Utlåtande 1894:Su26 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

N:o 26.

Ank. till Eiksd. kansli den 12 mars 1891, kl. S c. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande
af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende.

(R. Å.)

I proposition af den 26 sistlidne januari (n:o 31) har Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla
telegrafstyrelsen, för fortsatt utveckling af statens telefonväsende, ett
lånebelopp af sjuliundrafemtiotusen kronor, att i mån af behof och
och sedan detta för hvarje gång blifvit af Kongl. Maj:t pröfvadt, af
telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas och jemte ränta, motsvarande
den ränteutgift, som genom berörda belopps öfverlemnande till telegrafstyrelsen
riksgäldskontoret förorsakas, inom tolf år från första lyftningsdagon
återgäldas medelst afbetalningar, i den mån telegrafverkets medel
dertill lemna tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad
förut af telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret tillkännagifvas.

Af det vid denna proposition fogade utdrag af protokollet öfver
finansärenden för ofvan nämnda dag inhemtas, att sedan telegrafstyrelsen
i den underdåniga skrifvelse den 19 december 1893, i hvilken
framställning gjordes om anvisande af ytterligare lånemedel till utveckling
af telefonväsendet, till en början redogjort för det af sistlidne

Bih. till Biksd. Prof. 1894. 4 Samt 1 Afd. 17 Höft. (Kris 26, 27.) 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

års Riksdag för ändamålet anvisade lånebelopp, styrelsen derefter anfört
följande.

Enligt hvad af denna redogörelse framginge, hade statens telefonväsende
äfven under år 1893, oafsedt anläggningen af de interurbana
ledningar, hvartill anslag utan återbetalningsskyldighet af 1892 års lagtima
Riksdag beviljades, utvecklat sig ganska bety^dligt. Detta hade
dock varit möjligt endast derigenom, att lånemedel varit anvisade för
inköp och ombyggnad af enskilda telefonföreningars telefonnät samt för
anläggning af nya nät och kortare förbindelseledningar äfvensom för
utvidgning af de i rikstelefonnätet förut varande telefonnäten. Telegrafstyrelsen,
som tillförene angifvit, såväl i hvilken rigtning utvecklingen
af statens telefonväsende fördelaktigast borde ega rum som ock i livilka
fall anslags- eller lånemedel borde dertill användas, samt fortfarande
hyste den öfvertygelsen, att bemödandet att utvidga statens telefonväsende
borde under den närmaste framtiden fortgå på enahanda väg
som hittills, ansåge sig derför nu endast böra framhålla, att, om än
denna utvidgning icke kunde förväntas blifva under år 1894 så vidtomfattande
som under hvartdera af de tre närmast förflutna åren, styrelsen
dock på grund af dels redan träffade aftal, dels till styrelsen inkomna
framställningar om öfverlåtelse till staten af flera enskilda telefonnät
vore förvissad derom, att anslutningen till rikstelefonnätet skulle
äfven under år 1894 blifva af ganska betydande omfattning, derest styrelsen
sattes i tillfälle att gå allmänhetens önskningar härutinnan till
mötes.

De anläggningar och inköp under innevarande år, hvilka redan
vore kända och borde med lånemedel bekostas, vore
inköp och ombyggnad af:

telefonnätet i Oskarshamn.......................................... kronor

mellersta Kalmar läns telefonaktiebolags telefonnät
.............................................................................. »

telefonnätet i Vartofta ................................................ »

inköp af telefonnätet i Gamleby med tillhörande förbindelseledningar
............................................................ »

ombyggnad af telefonnäten:

i Vestervik och Verkebäck ....................................... »

i Helsingborg........................... »

i Sundsvall........................................................................ »

anläggning af vexelstation i Bettna med förbindelseledning
till Nyköping................................................... »

16,000

4.000

3.000

12,000

13.000

30.000

30,000

4,000

Transport kronor 112,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 26. 3

Transport kronor 112,000: —
anläggning af följande nya förbindelseledningar:

Norrköping—Katrineholm .......................................... » 4,000: —

Gnesta—Flen .................................................................. » 3,500: —

Hernösand—Sollefteå ................................................... » 9,000: —

i Skåne........................................................... » 30,000: —

utvidgning af telefonnäten

i Stockholm och Göteborg.......................................... » 300,000: —

å andra orter inom landet.......................................... » 200,000: —

tillsammans kronor 658,500: —

Då telegrafstyrelsen, såsom förut nämnts, läge i underhandlingar
om inköp och ombyggnad af enskilda telefonnät å flera ställen inom
landet, ansåge styrelsen, att lånebeloppet för år 1894 borde bestämmas
till 750,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade telegrafstyrelsen
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes bereda telegrafverket utväg att för
fortsatt utveckling af statens telefonväsende erhålla ytterligare lån till
belopp af 750,000 kronor för år 1894, att i mån af behof och efter
Kongl. Maj:ts pröfning ställas till telegrafstyrelsens förfogande med
skyldighet för telegrafverket att derå erlägga ränta och göra afbetalningar,
på sätt Kongl. Maj:t efter Riksdagens hörande kunde finna godt
föreskrifva.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet hade chefen för finansdepartementet
till en början meddelat följande uppgifter rörande telefonväsendets
utveckling under sistförflutna år.

Antalet i bruk varande telefonapparater hade under år 1893 ökats
med 3,930 samt antalet central- och vexelstationer med 70. Hela
antalet apparater och stationer utgjorde vid årets slut resp. 16,490
och 370. Af apparaterna vore 15,980 uppsatta hos abonnenter och
510 vid stationerna. Under samma år utgjorde antalet telefonsamtal
33,800,260, deraf mot abonnementsafgift 33,000,000 och mot samtalsafgift
800,260, samt antalet med telefon befordrade telegrammer och
s. k. telefonmeddelanden 210,000, så att antalet expeditioner per
telefon således uppgått till öfver trettiofyra millioner stycken. Bruttoinkomsten
af telefonrörelsen, som under år 1892 uppgick till i rundt
tal 1,009,000 kronor, hade under år 1893 utgjort, likaledes i rundt
tal, 1,323,000 kronor, under det att drifts- och underhållskostnaderna
uppgått till omkring 700,000 kronor, deraf belöpte å aflöningar 272,000
kronor, å underhåll 370,000 kronor och å materialkostnad 58,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

kronor. Sagda kostnader utgjorde alltså 53 procent af bruttoinkomsten.
Motsvarande procentantal under åren 1891 och 1892 utgjorde resp. 65
och 62 ''h. Till statskontoret och riksgäldskontoret hade under år 1893
inbetalts 260,000 kronor.

Med afseende å telegrafstyrelsens hemställan om anvisande af ytterligare
lånemedel för telefonväsendets utveckling yttrade departementschefen
derefter: »Då det uppenbarligen är af vigt, att telegrafstyrelsen
sättes i tillfälle att förvärfva enskilda telefonföreningars telefonnät, som
lämpa sig att sättas i samband med de interurbana telefonledningarne,
samt att verkställa af en ökad rörelse påkallad utvidgning af de i
telegrafverkets eg o redan varande lokala telefonnäten med den vinst,
statens tolcfonrörelse lemnar, för närvarande icke är i och för sig tillräcklig
till bestridande af de med en sådan utveckling af telefonväsendet
förbundna kostnader, finner jag mig böra biträda telegrafstyrelsens
hemställan om anvisande för sådant ändamål af ytterligare
lånemedel till belopp af 750,000 kronor.»

Angående återbetalningen af de lånebelopp, som enligt 1891,
1892 och 1893 årens Riksdagars beslut blifvit för ifrågavarande ändamål
öfverlemnade till telegrafstyrelsen och tillsammans utgöra 3,000,000
kronor, hvarå erlägges 4 % halfårsvis förfallande ränta, är för hvarje
särskild beviljad million stadgadt, att kapitalet skall återbetalas till
riksgäldskontoret inom tolf år från första lyftningsdagen medelst afbetalningar,
i den mån telegrafverkets medel dertill lemna tillgång.

Med erinran härom har telegrafstyrelsen, på sätt af statsrådsprotokollet
inhcmtas, i ofvan åberopade underdåniga skrifvelse anfört,
att då det å ena sidan vore nödvändigt, med hänsyn till kapitalets återgäldande
inom den föreskrifna tiden, att börja afbetalningarna så tidigt
som möjligt, på det att icke de årliga amorteringsbeloppen måtte blifva
större än de disponibla öfverskotten af telegrafverkets telefonrörelse,
men det å andra sidan icke vore möjligt att omedelbart efter medlens
lyftande draga någon inkomst af desamma, utan detta kunde ske först
sedan de anläggningar, hvartill penningarna voro afsedda, blifvit afslutade
samt kommit i verksamhet,! hade telegrafstyrelsen ansett, att
en tid af åtminstone två år från första lyftningsdagen för hvarje lån
borde förflyta, innan någon kapitalafbetalning ifrågakomme, hvarigenom
en tiondedel af kapitalet måste, jemte den bestämda räntans erläggande,
årligen under den återstående iånetiden återbetalas. Om också en så
hastig amortering vore möjlig, så nödvändiggjorde sådant dock, att
inkomsten måste till det yttersta användas för nämnda ändamål, hvadan
något öfverskott icke kunde påräknas för användning till affärens vidare

Statsutskottds Utlåtande N:o 26.

utveckling. Nya lånemedel dertill måste i följd deraf allt vidare anlitas,
hvilket förhållande verkade i hög grad betungande och ogynsamt
på telefonväsendets ekonomiska ställning. Härvid borde äfven bemärkas,
att telegrafstyrelsen under hela förenämnda amorteringstid gent emot
riksgäldskontoret jemväl hade att till statskontoret för derifrån erhållna
lån till telefonanläggningar årligen inbetala omkring 100,000 kronor i
ränta och kapitalafbetalning.

Likasom man vid en sund enskild affärsverksamhet sökte att för
affärens utveckling hufvudsakligen använda uppkomna vinstmedel, men
upplånade medel endast i den mån de förra ansågos otillräckliga, syntes
det telegrafstyrelsen, att samma förfaringssätt borde med fördel kunna
tillämpas på statens telefonverksamhet. Detta läte sig emellertid icke
göra, med mindre än att amorteringstiden för de från riksgäldskontoret
redan erhållna och framdeles ifrågakommande lån för utveckling af
statens telefonväsende så mycket som möjligt utsträcktes, så att de
årliga inbetalningarna blefve mindre och derjemte lika stora, hvilket
enligt styrelsens uppfattning lämpligast skulle kunna ske genom bestämmandet
af en viss annuitet, icke öfverstigande sex procent å det ursprungliga
lånebeloppet och medelst beräkning sålunda, att fyra procent
deraf utgjorde ränta och två procent kapitalafbetalning. På sådant
sätt skulle för den vidare utvecklingen af statens telefonväsende icke
behöfva anlitas lånemedel längre än under de närmast kommande åren
och äfven då till vida lägre belopp än i annat fall, hvarefter öfverskottet,
efter afdrag af annuiteten, borde blifva tillräcklig för de erforderliga
utvidgningarna, intill dess att en del af öfverskottsmedlen
efter ytterligare några år kunde såsom vinst till statsverket öfverlemnas.

Att ett bestämdt årligt belopp skulle till riksgäldskontoret komma
att inbetalas borde jemväl för denna förvaltningsmyndighet vara önskligt
och fördelaktigt.

Af statsrådsprotokollet inhemtas vidare, att telegrafstyrelsen låtit
uppgöra och vid sin underdåniga skrifvelse fogat en amorteringsplan,
utvisande dels hvad telegrafverket hade att enligt nuvarande bestämmelser
årligen inbetala till såväl riksgäldskontoret som statskontoret,
dels hvad som, i händelse af bifall till den ifrågasatta förändrade anordningen
i afseende på återbetalningen af de från riksgäldskontoret
lemnade lånemedel, komme att för hvarje år inbetalas; och förklarade
styrelsen det i senare fallet vara styrelsens mening, att amorteringsplanen
skulle vinna tillämpning redan under innevarande år.

Med åberopande af det sålunda anförda hade telegrafstyrelsen
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning derom,

’ Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

att de nuvarande vilkoren för återbetalning af de från riksgäldskontoret
hittills lemnade lånemedel för utveckling af statens telefonväsende
måtte ändras på det af styrelsen angifna sätt samt att enahanda bestämmelser
måtte meddelas beträffande amortering af de likartade
lånemedel, som framdeles kunde af telegrafverket erhållas från riksgäldskontoret.

Såsom af statsrådsprotokollet framgår, har chefen för finansdepartementet
hos Kongl. Maj:t icke understödt denna framställning,
utan i ämnet yttrat följande.

Enligt hvad den af telegrafstyrelsen uppgjorda amorteringsplanen
utvisade, skulle, om nämnda framställning vunne bifall, för återbetalning
af de från riksgäldskontoret redan erhållna lånen samt det nu ifrågavarande
lånet å 750,000 kronor åtgå en tid af trettio år, under det
att, såsom förut nämnts, enligt nu gällande bestämmelser lånebeloppen
borde återbetalas inom tolf år från de dagar, medlen lyftats. Den föreslagna
förändringen innebure således en afsevärd utsträckning af amorteringstiden.

Vid underdånig föredragning den 13 januari innevarande år af det
utaf telegrafstyrelsen uppgjorda förslag till stat för år 1895 för telegraf-
och telefonväsendet hade departementschefen — under erinran,
bland annat, att Riksdagen i skrivelser den 13 maj 1891 och den 21
april 1893 uttalat den mening, att tidpunkten snart vore inne, då öfverskottet
å telegrafmedlen borde ställas till Riksdagens disposition — anfört,
att statsverket väl i en framtid bland sina inkomstkällor borde
kunna påräkna öfverskottet på telegraf- och telefoninkomsterna, men
att departementschefen emellertid hölle före, att både i statsverkets
och telegrafverkets intresse donna tidpunkt borde uppskjutas, till dess
statens telefonnät hunnit närmare sin fullbordan och det genom telefonväsendets
tillkomst utvidgade telegrafverket hunnit ekonomiskt konsolideras
genom den årligen fortgående amorteringen af dess skuld för
telefonväsendet. Uppnåendet af dessa tidpunkter påskyndades uppenbarligen
derigenom, att telegrafverket tillätes använda sitt öfverskott, i
den mån detsamma icke erfordrades för det egentliga telegrafväsendets
utveckling, till inköp och anläggning af telefonnät, som ekonomiskt
kunde bära sig. Med gillande af den utaf departementschefen sålunda
uttalade åsigt hade Kongl. Maj:t i den till Riksdagen aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof äskat Riksdagens medgifvande
dertill, att det öfverskott, som för år 1895 kunde å inkomsterna af
telegramportoafgifter samt af telefonabonnements- och särskilda samtals -

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

afgifter uppstå, finge användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling
och förbättring.

Derest öfverskottet å telegrafverkets inkomster finge disponeras
på det sålunda af Kongl. Maj:t föreslagna sättet, och Riksdagen jemväl
beviljade det af telegrafstyrelsen för telefonväsendets utveckling
begärda lånebeloppet af 750,000 kronor, torde, äfven utan vidtagande
af den af telegrafstyrelsen föreslagna förlängning af amorteringstiden
för styrelsens lån från riksgäldskontoret, telefonväsendets medelsbehof
för närvarande vara i erforderlig mån tillgodosedt. Ehuru departementschefen
till fullo medgåfve, att den ifrågasatta förändringen i lånevilkoren
skulle för telegrafverkets ekonomi ställa sig synnerligen fördelaktig,
ansåge sig departementschefen derför icke under närvarande förhållanden
böra ifrågasätta annat, än att beträffande förräntningen och
amorteringen af det lån, hvarom vore fråga, måtte fastställas samma
vilkor, som gälde för de förut beviljade lånen.

I sammanhang med redogörelsen för telegrafstyrelsens och chefens
för finansdepartementet olika yttranden i fråga om amorteringen af
telegrafverkets skuld till riksgäldskontoret för erhållna lån till utveckling
af statens telefonväsende vill utskottet erinra derom, att enligt
fullmägtiges i riksgäldskontoret berättelse till nu församlade Riksdag
telegrafstyrelsen af det år 1891 emottagna lånebeloppet, 1,000,000 kronor,
den 30 december sistlidna år återbetalt 50,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 mars 1894.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.