Statsutskottets Utlåtande N:o 26 (Utlåtande 1893:Su26 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1893, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid,
som förflutit, sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes fullmäqtiqe
i nämnda kontor.

(R. A.)

Sedan statsutskottet tagit kännedom om den af Riksdagens år 1892
församlade revisorer afgifna berättelse om granskningen af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse till utskottet
remitterats och bland kamrarnes ledamöter i tryck utdelats, samt genomläst
de protokoll, hvilka blifvit hos fullmägtige i riksgäldskontor förda
efter den 29 september 1892, med hvilken dag revisorernas protokollsgranskning
slutade, till och med den 19 januari 1893, å hvilken dag
fullmägtiges berättelse till innevarande Riksdag blifvit afgifven, får utskottet
nu meddela yttrande med anledning af berörda, sålunda verkstälda
granskning.

l:o.

Angående skilnaden mellan statens utgifter för jernvägslån och statens
inkomster dels af behållna trafikmedel, dels af enskilda jernvägsaktiebolags
annuitetsliqvider.

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 19 Höft. (N: 26). 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Till fullföljande af de i ofvan angifna afseende af föregående
Riksdagars statsutskott lemnade uppgifter får utskottet för det senast
tilländagångna året 1892 meddela följande siffror:

Af riksgäldskontoret utbetald ränta å de fonderade statslånen (i hvilken
post ej inbegripits ränta å de för jernvägshypoteksfondens räkning
använda obligationer af 1878 års lån, hvilken ränta af nämnda fond

riksgäldskontoret godtgöres)......................................... kr. 9,983,289: or.

Då, med anledning deraf att i denna post ingår ränta
å medel, som upplånats för odlingslånefondens
räkning och till fortsatt utveckling af statens telefonväsende,
från nämnda belopp afdrages:
dels den af statskontoret godtgjorda
ränta å försträckningar till od lingslånefonden.

.............................. kr. 217,944: 4 8.

dels af telegrafverket erlagd ränta å
lyftade medel för utveckling af

statens telefonväsende .................... » 53,833: 33. » 271,777: 8i.

återstår en statens ränteutgift å upplåningen för jern vägar

till belopp af ....................................................... kr. 9,711,511. 26.

Till statskontoret levererad behållning af trafikinkomster
å statens jernvägar ......... kr. 6,500,000: —

å lånen till enskilda jernvägar till

riksgäldskontoret inbetald ränta » 2,042,469: 64. » 8,542,469: 64.

ränteskilnad, som måst af andra statsmedel gäldas kr. 1,169,041: 72.

Kapitalafbetalning å de fonderade statslånen.................. kr. 2,051,184: 09.

Kapitalinbetalning å lånen till enskilda jernvägar ...... » 542,305: 84.

Skilnad, som af andra statsmedel guldits, ..................... kr. 1,508,878: 26.

Härvid är dock, beträffande ofvanberörda rån ^skilnad, att märka,
att å vissa lån till enskilda jern vägsanläggningar för år 1892 upplupit
ränta, med hvars erläggande anstånd af Riksdagen medgifvits, men
hvilken räntefordran i sjelfva verket utgör ett riksgäldskontorets under
året uppkomna tillgodohafvande hos enskilda jernvägar. Detta räntebelopp
uppgår till 72,567 kronor 28 öre.

2:o.

Fullmägtige hafva å sid. 8—11 af sin den 19 sistlidne januari till
Riksdagen afgifna berättelse (statsutskottets memorial n:o 1) meddelat

Statsutskottets Utlåtande N:o 26. 3

h vilka då till betalning förfallna annuitetsbelopp å de från riksgäldskontoret
till kanal- och jernvägsanläggningars utförande samt till byggnader
utgifna lån icke vid nämnda tid kunnat af vederbörande gäldas.
Enligt hvad utskottet inhemtat, har efter berättelsens afgifvande icke
inträffat någon förändring i berörda hänseende.

3:o.

Angående lån för förändring och tillbyggnad af läroverksbyggnaden

i Skara.

(Rev. ber. sid. 30. förkl. sid. 275—277.)

Vid 1865—1866 års riksdag beviljade Rikets Ständer, såsom bidrag
till förändring och tillbyggnad af elementarläroverksbyggnaden i
Skara, dels ett anslag af 15,000 rdr. och dels ett låneunderstöd af 40,000
rdr., under förutsättning att vederbörande landsting till byggnadsföretaget
i dess helhet bidroge med 20,000 rdr. samt att staden Skara tillsköte
hvad som utöfver sålunda för ifrågavarande byggnadsföretag till
75,000 rdr. beräknade bidrag kunde för ändamålet erfordras.

Lånet, som skulle få innehafvas räntefritt under fem år och derefter
återgäldas medelst en annuitet af 5 % å ursprungliga beloppet,
af hvilken annuitet 4 °/o skulle utgöra ränta och återstoden kapitalafbetalning,
utbetalades från riksgäldskontoret under åren 1868 och 1869
emot två af Skara domkapitel den 17 juni 1868 och den 20 januari
1869 utfärdade reverser, hvardera å 20,000 rdr, i hvilka domkapitlet,
utan att angifva hvarifrån medel dertill skulle tagas, förband sig att
återbetala lånet. Å dessa förbindelser har domkapitlet emellertid från
och med år 1889 icke erlagt föreskrifna inbetalningar. Lånets kapitalåterstod
utgör 32,344 kronor 13 öre.

I anledning häraf och med förmälan att domkapitlet uti en till
riksgäldskontoret ingifven skrifvelse af den 24 augusti 1892, med bifogande
af öfversigt öfver allmänna läroverkets i Skara byggnadsfonds
ställning, anmält, att nämnda fond saknade medel, till bestridande af
rånte- och kapitalbetalning å ifrågavarande lån, vid hvilken anmälan
fullmägtige i riksgäldskontoret låtit bero, hafva revisorerna, enär domkapitlet
förbundit sig att i enlighet med stadgade betalniugsvilkor å
lånet erlägga ränta och amortering, trott det kunna ifrågasättas, huruvida
genom berörda anmälan, som endast framhölle allmänna läroverkets
byggnadsfonds bristande betalningsförmåga, kunde anses vara på

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

ett tillfredsställande sätt utredt, att medel, hvilka för rånte- och kapitalbetalningar
å lånet finge tagas i anspråk, icke förefunnits, hvadan
revisorerna velat förhållandet omförmäla, i synnerhet som revisorerna
vid granskning af domkapitlets räkenskaper inhemtat, att stiftets byggnadskassa,
som enligt § 135 af gällande läroverksstadga vore afsedd
för de allmänna läroverkens behof, vid 1891 års slut haft en behållning
af 13,104 kronor 24 öre.

I en den 28 december sistlidna år till fullmägtige i riksgäldskontoret
afgifven förklaring har Skara domkapitel anfört hufvudsakligen
följande.

Ofvannämnda två förbindelser af Domkapitlet måste, såsom gällande
ett för Skara läroverksbyggnads behof upptaget lån, egentligen
och närmast afse Skara läroverks byggnadsfond. Derjemte kunde för
detta liksom för andra ändamål, hvilka rörde stiftets läroverksbyggnader,
stiftets byggnadskassa i mån af tillgångar tagas i anspråk, och
domkapitlet hade icke heller underlåtit att hvarje gång, då Skara läroverks
byggnadsfond befunnits sakna tillgångar att bestrida rånte- och
kapitalafbetalning å ifrågavarande lån, tillika undersöka, huruvida sådana
tillgångar kunde beredas ur stiftets byggnadskassa. Domkapitlet hade
dervid hvarje gång funnit sig icke kunna för ändamålet anlita byggnadskassan,
men då ingen ovilkorlig förpligtelse synts domkapitlet förefinnas
för stiftets byggnadskassa att inträda vid bristande betalningsförmåga
hos läroverkets byggnadsfond, hade domkapitlet icke trott nödigt
vara att lemna riksgäldskontoret redogörelse för stiftets byggnadskassas
ställning.

Denna kassas behållning — i hvilken för öfrigt inginge ett räntefritt
lån till Skara allmänna läroverks byggnadsfond å ett belopp af
1,380 kronor 10 öre, hvilket lån till följd af byggnadsfondens bristande
betalningsförmåga sannolikt måste afskrifvas — ökades visserligen under
år 1891 från 10,691 kronor 90 öre till 13,104 kronor 24 öre, men detta
berodde hufvudsakligen derpå, att kassan under nämnda år kommit i
åtnjutande af inkomst från ledig ecklesiastik tjenst enligt läroverksstadgans
§ 135 c) till belopp af 2,203 kronor 55 öre. Inkomst af detta
slag kunde emellertid enligt sakens natur endast undantagsvis tillfalla
kassan och hade icke heller under en lång följd af år före 1891 förekommit.
Öfver hufvud hade på senare tider kassans behållning snarare
visat tendens att gå ned än att gå upp, hvilket varit en oundgänglig
följd deraf, att kassan, utom räntor af kapitalet, icke haft andra inkomster
än två årliga kollekter inom stiftet, tillsammans uppgående till ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

belopp, vexlande mellan omkring 50 och omkring 90 kronor, samt
hyror, uppgående för år 1891 till ett belopp af 193 kronor 75 öre.

Ehuru Domkapitlet på dessa skäl icke ansett sig kunna och böra
ifrågasätta, att medel till ifrågavarande låns beräntande och amorterande
skulle få tagas ur stiftets byggnadskassa, icke ens sedan dess behållning
stigit till det belopp, som förefunnits vid 1891 års slut, vore
dock den möjligheten icke utesluten, att under nästa eller något följande
år, såvida läroverkets byggnadsfond då fortfarande visade sig urståndsatt
att bestrida rånte- och kapitalbetalningen, stiftets byggnadskassa
kunde anlitas för betalningens verkställande, ehuru det visserligen icke
läte tänka sig, att sådant kunde ega rum två eller flera år å rad.

Domkapitlet komme alltså, så ofta frågan om åtgärder med anledning
af byggnadsfondens anmälda oförmåga att bestrida rånte- och
kapitalbetalningen å lånet kunde komma att föreligga, att för hvarje
gång å nyo taga under noggrann ompröfning, om och i hvad mån stiftets
byggnadskassa skulle kunna för ändamålet tagas i anspråk.

Enligt § 124 af stadgan för rikets allmänna elementarläroverk den
29 januari 1859, hvilken stadga gälde, då ifrågavarande lån beviljades och
utlemnades, skulle byggnad och underhållande af lärohus, der de icke
ålåge städerna, ske på bekostnad af stiftens byggnadskassor genom
vederbörande biskops och konsistorii försorg och under deras tillsyn.
Genom kongl. cirkulärbrefvet den 11 december 1863 föreskrefs emellertid,
i öfverensstämmelse med 1862—1863 års Riksdags beslut,, att vid
hvarje läroverk skulle, genom upptagande af en terminsafgift. af 5
rdr., bildas en byggnadsfond för nybyggnadsföretag och reparationer.
Dessa läroverkens byggnadsfonder skulle icke, såsom stiftens byggnadskassor,
förvaltas af konsistorium, utan af läroverkets rektor jemte
en af läroverkskollegium och två af vederbörande kommunalstyrelse
utsedde delegerade. Nu gällande läroverksstadga af den 1 november
1878 föreskrifver i § 125, att lärohus skola byggas och underhållas på
bekostnad af läroverkens byggnadsfonder och stiftens byggnadskassor,
samt innehåller om förvaltningen af nämnda fonder och kassor samma
bestämmelser som 1859 års stadga och 1863 års cirkulärbref.

På grund af berörda föreskrifter synes det utskottet uppenbart,
att de af domkapitlet i Skara utfärdade förbindelserna för omförmälda lån
afse stiftets under domkapitlets förvaltning stående byggnadskassa, som
det enligt läroverksstadgan åligger att bestrida sådana utgifter, för hvilkas
betäckande lånet meddelats, och att således Skara stifts byggnadskassa
häftar i skuld till riksgäldskontoret för ifrågavarande lån. Att så är

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

förhållandet, framgår för öfrigt af hvad som förekom vid första låneandelens
lyftande.

Med företeende af bevis att vilkoren för lånets utbekommande
blifvit fullgjorda, anhöll o stadsfullmägtige i Skara i skrifvelse af den 2
maj 1868 hos fullmägtige i riksgäldskontoret, att lånet måtte varda utbetaldt
till Skara högre elementarläroverks enskilda byggnadsfond emot
förbindelse af läroverkets rektor och öfriga ledamöter i den förvaltningskomité,
under hvars inseende nämnda fond vore stäld, men då
fullmägtige i riksgäldskontoret antogo, att den föreskrifna skuldförbindelsen
borde, i likhet med hvad i jemförliga fall förut skett, utfärdas
af Skara stifts domkapitel, beslöto fullmägtige att till stadsfullmägtige
öfversända formulär till revers af domkapitlet. Denna fullmägtiges
uppfattning och fullmägtiges deraf härflytande beslut föranleddes antagligen
af hvad som inträffade vid behandlingen af ett liknande
ärende två år förut. Sedan nemligen 1862—1863 års Riksdag beviljat
ett lån af 40,000 rdr för uppförande af en ny byggnad vid läroverket
i Kalmar, samt Kongl. Majd förklarat, att vederbörande egde att i
riksgäldskontoret anmäla sig till utbekommande af sagda låneunderstöd,
anhöll domkapitlet i Kalmar hos fullmägtige i samma kontor, att lånet
måtte varda till domkapitlets disposition utanordnadt. Fullmägtige afslogo
dock denna ansökan, hufvudsakligen af det skäl att domkapitlet
icke visat sig vara berättigadt att lyfta lånemedlen. Med anledning
deraf förklarade Kongl. Magt, uppå framställning af domkapitlet, i
nådigt bref till fullmägtige den 9 mars 1866, att, enär berörda låneunderstöd
blifvit af Rikets Ständer beviljadt i anseende till bristande
tillgångar i Kalmar stifts byggnadskassa, på hvars bekostnad ifrågavarande
nybyggnad eljest skolat verkställas, Kongl. Maj:t funne domkapitlet,
hvilket förvaltningen af nämnda kassa ålåge, vara behörigt att
lånebeloppet uppbära. Lånet blef derefter utbetaldt till domkapitlet
emot förbindelse, affattad i samma ordalag som domkapitlets i Skara
båda förbindelser, för hvilka den tjena! såsom mönster.

Af hvad sålunda blifvit anfördt torde framgå, att, i motsats till
hvad domkapitlet antagit, Skara stifts byggnadskassa i första hand står
i betalningsansvar för det till förändring och tillbyggnad af läroverket
i Skara beviljade, af domkapitlet lyftade statslånet, samt att följaktligen
någon tvekan icke kan råda derom att nyssnämnda kassas medel må
och, om kassans ställning sådant medgifver, äfven böra användas till
återbetalning af omförmälda lån. Då emellertid kassans behållning vid
1891 års slut icke var större än 13,104 kronor 24 öre, i hvilket belopp
dessutom, enligt hvad domkapitlet upplyst, ingick en räntefri fordran

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

å 1,380 kronor 10 öre af tvifvelaktig säkerhet, har utskottet ansett
skäl för närvarande icke förefinnas att vidtaga åtgärder för utfående
af de resterande inbetalningsbeloppen eller någon del deraf, helst som
domkapitlet förklarat sig, så ofta frågan om åtgärder med anledning af
Skara allmänna läroverks byggnadsfonds oförmåga att bestrida ränteoch
kapitalbetalningen å lånet förelåge, komma att taga under noggrann
ompröfning, om och i hvad mån stiftets byggnadskassa kunde
för ändamålet tagas i anspråk. Men enär vid en sådan pröfning domkapitlets
uppfattning om byggnadskassans förhållande till ofta nämnda
statslån måste utöfva väsentligt inflytande å domkapitlets åsigt i hvad
mån kassanB tillgångar kunna och höra anlitas för gäldande af samma
lån, får utskottet, med anledning af revisorernas framställning i förevarande
ämne och domkapitlets deröfver afgifna förklaring, hemställa,

'' *
att Riksdagen måtte uppdraga åt fullmägtige i
riksgäldskontoret att i skrifvelse till domkapitlet i
Skara framhålla, att Skara stifts byggnadskassa på
de här ofvan anförda skäl är skyldig att, i mån af
tillgång, till riksgäldskontoret inbetala förfallna och
hädanefter förfallande annuiteter å det för förändring
och tillbyggnad af elementarläroverksbyggnaden i
Skara från nämnda kontor utbetalda statslån å 40,000
kronor.

4:o.

Angående Vesterås domkyrkas lån.

(Rev. ber. sid. 31. Förkl. sid. 277—378.)

Sedan 1856—1857 års Riksdag anvisat dels 45,000 rdr såsom
anslag och dels 22,500 rdr såsom lån för en större reparation af Vesterås
domkyrka, men detta statsbidrag å tillsammans 67,500 rdr bebefunnits
för ändamålet otillräckligt, begärde Kongl. Maj:t af 1859—
1860 års Riksdag till fortsättning af den påbörjade reparationen ett
ytterligare anslag af 28,000 rdr, afsedt till, bland annat, som ej särskild!
angafs, grundens omläggning och yttre takets lagning. Med bifall till
statsutskottets hemställan anvisade Riksdagen det äskade beloppet till
utgående från riksgäldskontoret, för att domkyrkokommissionen tillhandahållas,
med vilkor likväl att det sålunda beviljade understödet

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

borde återgäldas i den mån domkyrkans inkomster dertill framdeles
lemnade tillgång. Lånet utbetalades från riksgäldskontoret den 31
december 1860 emot domkyrkokommissionens förbindelse, men bär
någon afbetalning derå allt hitintills icke egt rum.

Med förmälan att domkyrkans behållning under år 1891 stigit
från 11,477 kronor 93 öre vid årets början till 18,180 kronor vid dess
slut, hafva revisorerna, vid det förhållande att domkyrkan sålunda för
närvarande icke kunde anses sakna tillgångar, ansett en erinran böra
göras till domkyrkokommissionen om verkställande af någon afbetalning
å ifrågavarande lån.

I förklaring af den 20 december 1892 har domkyrkokommissionen
anfört: att, sedan de till kyrkans reparerande af Rikets Ständer anvisade
medel blifvit för ändamålet använda, kostnaden för fortsättningen af
reparationsarbetet måste bestridas uteslutande af kyrkans egna tillgångar,
och att, då dessa vore otillräckliga för arbetets oafbrutna bedrifvande,
detsamma kunde verkställas endast efter kortare eller längre
uppehåll, under hvilka genom besparing af kyrkans årliga inkomster
nödiga medel samlades eller återbetalning af för ändamålet upptagna lån
verkstäldes; att på så sätt under åren 1880—1884 domkyrkans tak och
tornspira blifvit täckta med ny koppar för en kostnad af 36,672 kronor
70 öre förutom värdet för den gamla kopparn, och att derefter på samma
sätt besparingar börjat göras till företagande af återstående reparationsarbeten,
som hittills, ehuru mycket nödvändiga, måst uppskjutas, och
hvilka vore beräknade att kosta omkring 50,000 kronor, hvaraf den vid
1891 års slut uppkomna behållning sålunda utgjorde endast en ringa
del; att dessa arbeten bestode af anbringande af ny stenfot af granit,
rengöring och fogstrykning af kyrkans ytterväggar, invändig skrapning
och vattrifning samt dekorering af hvalf och fönster; samt att, först sedan
samtliga reparationsarbeten fullbordats och de deraf föranledda kostnader
guldits, af kyrkans då inflytande medel afbetalning af kyrkans
skuld till riksgäldskontoret kunde verkställas.

Till hvad domkyrkokommissionen sålunda yttrat, har utskottet
ansett sig böra lägga den erinan, att, sedan domkyrkotakets fullständiga
omläggning med ny kopparplåt, med Riksdagens bifall, verkstälts på
domkyrkokassans bekostnad, återstoden af lånet å 22,500 rdr, eller
3,914 kronor 32 öre, enligt medgifvande af 1887 års senare Riksdag,
blifvit ur riksgäldskontorets räkenskaper afskrifven.

Utskottet finner väl revisorerna hafva egt fullt giltig anledning
till ofvan nämnda af dem gjorda uttalande, men då utskottet af dom -

Statsutskottets Utlåtande N-''o 26.

kyrkokommissionens förklaring inhemta!;, att till följd af, bland annat,
åtskilliga med Riksdagens tillstånd ntförda, i den ursprungliga reparationsplanen
ej upptagna, nödiga arbeten å Vesterås domkyrka, ännu
återstår en del af det reparationsarbete, för hvars fullbordande ifrågavarande
lån å 28,000 kronor beviljats, samt utskottet antager, att, sedan
berörda arbete blifvit afslutadt, domkyrkokommissionen låter sig angeläget
vara att med tillgängliga medel efter hand betala domkyrkokassans
skuld till riksgäldskontoret, har utskottet ansett skäl nu icke
föreligga att erinra kommissionen om verkställande af någon afbetalning
å lånet, om hvars återgäldande kommissionen för öfrigt blifvit
påmind genom delgifning af revisorernas yttrande.

Utskottet hemställer derför,

att revisorernas förevarande framställning icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

5:o.

Angående Dalslands kanalaktiebolag.

(Rev. ber. sid. 80—81. Förkl. sid. 279.)

Revisorerna hafva dels till rättelse anmärkt en misskrifning i
revisionsberättelsen rörande nämnda bolag, dels, för vinnande af önskvärd
öfverensstämmelse mellan riksgäldskontorets och bolagets räkenskaper,
fäst uppmärksamheten derå, att bolagets vid 1891 års slut återstående
skuld till Riksgäldskontoret, 458,848 kronor 90 öre, specificerats
olika i dessa räkenskaper.

I häröfver afgifven förklaring har bolagets styrelse förmält, att
vederbörlig rättelse egt rum.

6:o.

Angående Stockholm—Rimbo och Skara—Kinnekulle—Venerns

jernvägsaktiebolag.

(Rev. ber. sid. 194—195 och 209. Förkl. sid. 292—293).

Rörande dessa bolag hafva revisorerna omförmält, hurusom vid
inom riksgäldskontoret verkstäld granskning af bolagens revisionsberättelse
för år 1891 anmärkts, i fråga om Stockholm—Rimbo jernvägsBih.
till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 afd. Häft. 2

SiatsutsJcottets Utlåtande N:o 26.

aktiebolag, att riksgäldskontorets fordran vid nämnda års slut för upplupen,
ej förfallen ränta å det bolaget beviljade statslån i bolagets
räkenskaper upptagits till 22,147 kronor 9 öre, ehuru samma räntefordran,
enligt^ riksgäldskontorets räkenskaper, utgjorde allenast 22,085
kronor 57 öre’"), och, i fråga om Skara—Kinnekulle—Venerns jern vägsaktiebolag,
att riksgäldskontorets fordran vid 1891 års utgång för
anståndsränta å bolagets statslån, hvilken fordran i kontorets räkenskaper
upptagits till 26,914 kronor 44 öre, i bolagets räkenskaper utförts
med 26,924 kronor 2 öre.

Bolagens styrelser hafva häröfver sig förklarat och dervid anfört,
att bolagens räkenskaper skola rättas till öfverensstämmelse med riksgäldskontorets
räkenskaper.

7:o.

Angående vissa enskilda jemn äg saktiebolag, hvilka häfta i skuld för
oguld na annuiteter å erhållna statslån.

(Rev. ber. sid. 240—241. Förbi. sid. 280—291.)

I sitt vid sistlidna års lagtima riksdag afgifna utlåtande, n:o 18,
yttrade statsutskottet, bland annat, hurusom såväl af sistlidet års statsrevisorers
. berättelse som af fullmägtiges i riksgäldskontoret till Riksdagen
afgifna berättelse tramginge, att åtskilliga jernvägsbolag, hvilka
undfått lån från riksgäldskontoret, sedan flera år hvarken erlade ränfa
eller amortering å lånen, utan allt jemt ökade sin skuld till staten. Då
Riksdagens revisorer emellertid lemnat förhållandet utan anmärkning,
hade . utskottet ansett sig icke böra hos Riksdagen göra någon framställning
i ämnet, hvilket, enligt utskottets uppfattning, icke lämpligen
borde af detsamma omedelbart upptagas till behandling, men som torde
vara förtjent af uppmärksamhet vid kommande revision af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning.

Då detta utskottets uttalande vid ärendets föredragning inom kamrarne
lemnades utan anmärkning och sålunda måste anses vara af Riksdagen
godkändt, hafva revisorerna deraf funnit sig föranledda att taga
denna fråga under särskild, noggrann ompröfning.

Vid den undersökning af hithörande förhållanden, som revisorerna
i följd häraf låtit anställa, hade emellertid befunnits, att visserligen

*) I revisionsberättelsen, sid. 195, är detta belopp genom tryckfel upptaget till 21,085 kr. 57 öre.

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

icke så få jernvägsbolag underlåtit att å de utfästa förfallodagarne fullgöra
föreskrifna inbetalningar, men flertalet af dem hade dock sedermera,
i mån af inflytande inkomster, helt och hållet eller delvis infriat
sina förbindelser. Beträffande sådana bolag ansåge sig revisorerna,
åtminstone för närvarande, sakna anledning ifrågasätta några särskilda
åtgärder till bevarande af statens rätt. Deremot förekomme två bolag,
Vislanda—Bolmens och Lenna—Norrtelje, hvilka icke blott under
en följd af år underlåtit att inbetala föreskrifna annuiteter, utan tillika,
med eftersättande af statens rätt, användt inflytande inkomster till andra
ändamål än afbetalning å statslånen. Så hade Vislanda—Bolmens
jernvägsbolag, som allt sedan år 1886 underlåtit att erlägga någon inbetalning
å statslånet, under de sistförflutna fem åren användt tillhopa
23,786 kronor 94 öre till utvidgningar och förbättringar af jernvägen
in. m. samt derutöfver af trafiköfverskottet för år 1891 afsatt ett belopp
af 37,646 kronor 65 öre till »dispositionsfonden». Lenna—Norrtelje
jernvägsbolag åter, hvars betalningsskyldighet till riksgäldskontoret
inträdde med år 1887, hade icke erlagt någon vare sig ränteeller
kapitalinbetalning å statslånet, men deremot under senaste femårsperioden
användt sammanlagdt, 72,054 kronor 37 öre till afbetalning å
annan skuld samt 18,113 kronor 38 öre till utvidgning och förbättring
af jernvägen m. m.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hade revisorerna velat
såsom sin åsigt uttala, att gent emot dessa båda bolag från riksgäldskontorets
sida särskilda åtgärder borde vidtagas, på det statsverkets
rätt måtte varda behörigen tillgodosedd.

Öfver detta revisorernas uttalande hafva styrelserna för Vislanda
—Bolmens och Lenna—Norrtelje jernvägsaktiebolag afgifvit förklaringar,
som i hufvudsak bekräfta rigtigheten af de utaf revisorerna anmärkta
sakförhållanden. Jemte det utskottet, för undvikande af allt
för stor vidlyftighet, tillåter sig hänvisa till nämnda förklaringar, har
utskottet ansett sig böra erinra, att Vislanda—Bolmens jernvägsaktiebolag,
såsom af fullmägtiges i riksgäldskontoret till Riksdagen afgifna
berättelse inhemtas, i december 1892 afbetalt 12,000 kronor å sin skuld
till staten.

Lika med revisorerna anser utskottet det icke vara i sin ordning,
att jernvägsaktiebolag, som undfått lån af staten, i stället för att med
Trafiköfverskottet för året verkställa inbetalning till riksgäldskontoret,
utan medgifvande och med åsidosättande af den rätt, hvilken tillkommer
staten såsom främste fordringsegare, använder inflytande inkomster,
ofta till höga belopp, till bestridande af andra utgifter än sådana, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

äro nödvändiga för jernvägsdriftens uppehållande, dessa utgifter må nu,
såsom fallet synes vara med Vislanda—Bolmens jernvägsaktiebolag,
komma att medföra höjning i jernvägens nettoafkastning och sålunda
öka bolagets framtida förmåga att fullgöra sina förbindelser eller bestå
i af betalningar å skuld, som bolaget ådragit sig till annan än staten.
Sedan emellertid Kongl. Maj:t, i anledning af ett utaf 1891 års Riksdag
gjordt uttalande, under den 22 oktober sistlidna år utfärdat instruktion
för de af Kongl. Maj:t förordnade ledamöter i styrelserna för med
statslån understödda jernvägsaktiebolag, hvilken instruktion, såsom
enligt utskottets omdöme fullständig och tydlig, torde komma att väl
fylla sin bestämmelse, hyser utskottet den vissa förväntan, att ett tillvägagående,
sådant som det af ofvan nämnda båda jernvägsbolag
tillämpade, hädanefter icke skall kunna ifrågasättas, utan att statens
ombud i styrelsen deremot afgifver sin protest, och, om detsamma ändock
beslutes,. anmäler förhållandet hos Kongl. Maj:t. På sätt i jemförlig^
fall hittills egt rum, lärer Kongl. Maj:t icke underlåta att gifva
lullmägtige i riksgäldskontoret del af dylik skedd anmälan, hvarefter
det ankommer på fullmägtige att vidtaga de åtgärder, som i hvarje fall
bäst kunna skydda och befrämja riksgäldskontorets rätt, säkerhet och
förmån.

Med hänsyn härtill har utskottet icke ansett för närvarande erforderligt,
att Riksdagen föreskrifver undantagsåtgärder mot ifrågavarande
två jernvägsaktiebolag. Deremot har utskottet funnit sig böra
framdeles, i sammanhang med behandlingen af stadgande^ i det nya
reglementet för riksgäldskontoret, föreslå ett tillägg till berörda reglemente,
afsedt att, med anledning af omförmälda instruktion, förtydliga
och komplettera reglementets föreskrifter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att revisorernas ifrågavarande framställning för
närvarande icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

8:o.

Granskningen af fullmägtiges gemensamt med fullmägtige i riksbanken
vidtagna åtgärder för utförande af det fullmägtige i riksgäldskontoret
och i riksbanken gemensamt lemnade uppdrag i fråga om
uppförande å Helgeandsholmen af riksdags- och riksbankshus har öfver -

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

lemnats till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott, till hvilket
utskott jemväl hänskjuta den del af berättelsen om granskningen af
riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning, som innehåller ett, af revisorerna
gjordt, i revisionsberättelsen angående riksbanken likaledes förekommande
uttalande angående samverkan emellan Riksdagens penningförvaltande
verk.

9:o.

Hvad revisorerna i sin berättelse om granskning af riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning i ett eller annat hänseende anfört
och i öfrigt vid läsningen af fullmägtiges protokoll förekommit, har
utskottet funnit ej böra föranleda någon utskottets anmälan eller hemställan.

10:o.

Angående ansvarsfrihet för riksgäldskontorets styrelse.

Då utskottet vid den nu verkstälda granskningen af riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning funnit fullmägtige i nämnda kontor
hafva med nit och omsorg uppfylt, sitt vigtiga och ansvarsfulla kali,
tillstyrker utskottet,

att fullmägtige må tillerkännas full ansvarsfrihet
för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i
deras protokoll från den 21 januari 1892 till och med
den 19 januari 1893.

Stockholm den 3 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. Häft.

Statsutskottets Utlåtande, N:o 26.

Det skulle
förestående

Reservation:

vid punkten 4:o): af herr P. Andersson.

tiar antecknas, att herr S. G. von Frusen icke deltagit
ärendes handläggning inom utskottet.

STOCKHOLM, P. A. -VYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1893.