Statsutskottets Utlåtande N:o 26 (Utlåtande 1890:Su26 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 25 febr. 1890, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ändrad
lydelse af 1, 6 och 9 §§ i lagen angående lindring i rustnings-
och rotering sbesvär en den 5 juni 1885 äfvensom inom
riksdagen väckta förslag i samma ämne.

(I. A.)

Under förmälan att Kongl. Maj:t beslutat till Riksdagen aflåta proposition
med förslag till ändring i åtskilliga delar af värnpligtslagen, afseende,
jemte annat, ''Utsträckning af beväringsåldern och ökning af de värnpligtiges
öfningsskyldighet, har Kongl. Maj:t, för att samtidigt bereda
lättnad i de på viss jord hyflande besvär, som utgöras till försvarsverket,
uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 5) af den 11 januari innevarande
år föreslagit Riksdagen att, för den händelse Riksdagen godkände
den i förstnämnda proposition gjorda framställning om ändring af 1, 3, 6,
27 och 52 §§ af ifrågavarande lag, jemväl besluta, att 1 och 6 §§ i lagen
angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885 skulle
erhålla följande förändrade lydelse, att från och med år 1891 tillämpas:

§ 1-

I rustnings- och roteringsbesvären skall lindring ega rum med fyrtio
procent af dessa besvärs uppskattade värde, på sätt samt under iakttagande
af de särskilda bestämmelser och undantag, som här nedan i denna lag omförmälas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

§ 6.

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring bör rusthåll eller
rote tillgodokomma, skall följande iakttagas:

A. Beträffande effektiva rusthåll och rotar.

Rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, erhåller lindring med
fyrtio procent af fulla värdet å rustningen eller roteringen, sådant samma
värde i § 2 mom. a) blifvit bestämdt, hvaremot för rusthåll eller rote, som
är i åtnjutande af understöd, hvarom i § 5 mom. 1 förmäles, lindringen skall
utgöra fyrtio procent af allenast det belopp, hvarmed nyssnämnda värde ä
rustningen eller roteringen öfverstiger understödet; kunnande, der understödet
skulle uppgå till lika belopp med eller öfverstiga besvärets värde, sådan
lindring, som i denna lag afses, icke ifrågakomma.

B. Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet, vakanta rotar
vid infanteriet samt vakanta rusthåll och rotar vid båtsmanshåll.

l:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lika stor med eller större än det här ofvan
i § 2 mom. a) bestämda värde å rustningen eller roteringen, skall lindring
tillgodokomma rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd med fyrtio
procent af vakansafgiftens eller nämnda afgifters sammanlagda belopp, men
rusthåll eller rote, som är i åtnjutande af understöd, endast med fyrtio procent
af det belopp, hvarmed vakansafgiften eller summan af berörda afgifter öfverstiger
understödet; och kommer alltså, der understödet uppgår till lika belopp
med eller öfverstiger afgifterna, lindring, hvarom i denna lag är fråga, icke
att ega rum.

2:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl af trosspassevolansafgiften,
då sådan utgår, är lägre än det i § 2 mom. a) satta värde
å rustningen eller roteringen, skall den lindring, som, enligt hvad här ofvan
är stadgadt, skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret varit effektivt,
minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgiftsbeloppet,
men skulle denna skilnad vara lika stor med eller större än berörda lindring,
kommer, så länge detta förhållande fortfar, någon lättnad i rustningen eller
roteringen enligt denna lag icke att ega rum.

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

C. Beträffande halfvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet och
vakanta rusthåll vid infanteriet.

l:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet jemväl för beklädnad,
remtyg och beväpning, är lika stor med det i § 2 mom. b) eller c)
bestämda värde, skall lindring tillgodokomma rusthåll eller rote i de fall och
efter enahanda beräkningsgrund, som här ofvan angående effektiva rusthåll
och rotar stadgas.

2:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteri jemväl för beklädnad,
remtyg och beväpning, är lägre än det i § 2 mom. b) eller c) bestämda
värde, skall den lindring, som, enligt hvad här ofvan är stadgadt,
skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret varit effektivt, minskas
med skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgift, men är denna skilnad
lika stor med eller större än berörda lindring, kommer, så länge detta förhållande
fortfar, någon lättnad i rustningen och roteringen enligt denna lag
icke att ega rum.

3: o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet äfven för beklädnad,
remtyg och beväpning, är större än det i § 2 mom. b) eller c)
bestämda värde, skall öfverskottet tilläggas värdet å hela rustnings- eller
roteringsbesväret och lindring å summan häraf, efter afdrag af understödet,
der sådant utgår, tillgodokomma rusthållet eller roten i öfverensstämmelse
med hvad här ofvan angående effektiva rusthåll och rotar är stadgadt.

Och har Kongl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen, att § 9 i omförmälda
lag måtte erhålla följande förändrade lydelse:

I fråga om lindring för de Göteborgs stad förut anslagna rotar inom
Säfvedals härad skall gälla hvad här ofvan blifvit stadgadt beträffande de
till Elfsborgs regemente hörande rotar.

Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning denna proposition
blifvit öfverlemnad har i sammanhang med densamma behandlat jemväl
nedanmämnda, inom Riksdagens Andra Kammare väckta och till utskottet
remitterade förslag i hvad de afse lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
nemligen:

af herr Hans Andersson i Nöbbelöf, med hvilken herr J. Bengtsson
instämt, och som (i motion n:o 3) hemstält, att Riksdagen måtte besluta:

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

att från och med 1891 nedsättning skulle ytterligare ega rum med
tjugu procent af den å viss jord före 1885 års afskrifning utförda, i kronans
jordeböcker och räkenskaper upptagna, grundskatt att verkställas efter
samma grunder och bestämmelser, som funnes stadgade i kongl. kungörelsen
af den 5 juni 1885, angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter;

att från och med 1891 ytterligare tjugu procent lindring i rustnings-
och roteringsbesvären, efter de värden som för hela kostnaden af
dessa besvär blefve år 1885 af Riksdagen godkända, skulle komma alla rustnings-
och roteringsskyldige till godo efter enahanda grunder och bestämmelser,
som funnes i lagen af den 5 juni 1885, angående lindring i rustnings-
och roteringsbesvären; och

att minska beräkningen af inkomsten af grundskatter för år 1891
med det belopp, som motsvarade tjugu procent ytterligare nedsättning deraf,
och under fjerde och femte hufvud titlarna anvisa det anslag, som erfordrades
till ytterligare lindring af tjugu procent utaf rustnings- och roteringsbesvären;
af herr L. Pålsson (motion n:o 33) med förslag,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes för nästa års Riksdag framlägga förslag till sådan skatteändring
inom landet, att återstående 70 procent af grundskatterna samt
rustnings- och roteringsbesvären successivt under viss bestämd tid och på
vissa vilkor helt och hållet blefve afskrida, samt i stället, när så behöfdes,
införande af en statsskatt, lika för alla beskattningsföremål, efter fastighetsvärde
eller årsinkomst;

af herr J. Eliasson, med hvilken herr A. KM berg m. fl. förenat sig
(motion n:o 45) och som föreslagit, det Riksdagen måtte besluta,

att, från och med år 1891, den nedsättning i de på viss jord hvilande
grundskatter, som stadgades i kongl. kungörelsen den 5 juni 1885, förändras
från 30 till 50 procent; och

att, äfven frän och med år 1891, den i lagen den 5 juni 1885 bestämda
lindring i rustnings- och roteringsskyldigheten ökas från 30 till 50
procent; samt

att bevilja erforderligt anslag för detta ändamål;
af herr A. P. Danielson m. fl. (motion n:o 175), som föreslagit, att
Riksdagen ville besluta:

att från och med 1891 nedsättning skulle ytterligare ega rum med
20 procent af den å viss jord före 1885 års afskrifning utförda, i kronans
jordeböcker och räkenskaper upptagna grundskatt, likaså för egare af skattefrälsehemman
och de hemman i Sala bergslag, hvarå förr utgått grufvedrängshjelp,
att verkställas efter samma grunder och bestämmelser, som fun -

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

nes stadgade i kongl. kungörelsen af den 5 juni 1885, angående nedsättning
i de på viss jord hyllande grundskatter samt sedermera tillkomna bestämmelser;

att från och med 1891 ytterligare 20 procent lindring i rustningsoch
roteringsbesvären, efter de värden som för hela kostnaden af dessa besvär
blefvo. 1885 af Riksdagen godkända, skulle komma alla rustnings- och
roteringsskyldige till godo efter enahanda grunder och bestämmelser, som
funnes i lagen af den 5 juni 1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären;
och

att minska beräkningen af inkomsten af grundskatter för 1891 med
det belopp, som motsvarade 20 procent ytterligare nedsättning deraf, och
under fjerde och femte hufvudtitlarne anvisa det anslag, som erfordrades till
ytterligare lindring af 20 procent af rustnings- och roteringsbesvären, samt
den förändring af lydelsen i lagen af den 5 juni 1885 angående lindring i
rustnings- och roteringsbesvären, som kunde genom bifall till här ofvan framstälda
yrkanden föranledas;

samt af herr J. Anderson i Tenhult (motion n:o 154) med hemställan,
att Riksdagen, till godtgörande af hvad vederbörande för innevarande
och nästa år få utgöra utöfver den vid indelningsverkets tillkomst åtagna
rustnings- och roteringsskyldigheten, ville anvisa ett förslagsanslag af 1,500,000
kronor för innevarande år och ett lika belopp för år 1891.

Af enahanda skäl, som föranledt utskottet att i ett denna dag afgifvet,
utlåtande angående nedsättning i de å viss jord hvilande grundskatter göra
hemställan om en fortsatt afskrifning med tjugu procent å berörda skatter,
har utskottet ansett sig böra föreslå en ytterligare lindring i rustnings- och
roteringsbesvären; och har utskottet på de grunder, som åberopats beträffande
grundskatterna, funnit sig böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition
i förevarande ämne under det förbehåll, att lindringen i rustnings- och roteringsbesvären
icke må göras beroende af Riksdagens beslut om ökad värnpligt
samt med den utsträckning i skattelindringen, att densamma må bestämmas
till tjugu procent af nämnda besvär, hvarjemte utskottet förestält sig
att Riksdagens bifall till lindring i rustnings- och roteringsbesvären må tydligen
göras beroende af att motsvarande nedsättning beredes i grundskatterna.

Då Riksdagen sålunda i hufvudsak ansett sig böra tillstyrka bifall till
de i herrar Hans Anderssons, J. Eliassons och A. P. Banielsons m. flis i
förenämnda motioner framstälda förslag om lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
har utskottet deremot icke funnit sig för närvarande böra biträda

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

herr L. Poissons i ofvan anförda motion väckta förslag om beslut i syfte af
en fullständig afskrifning af dessa besvär. Likaledes bär utskottet icke trott
sig böra förorda bifall till herr J. Andersons omförmälda motion om anslag
af 1,500,000 kronor för hvardera af åren 1890 och 1891 till godtgörande
af hvad för samma år skulle komma att utgöras utöfver den vid indelningsverkets
tillkomst åtagna rustnings- och roteringsskyldigheten, enär redan
genom den nu ifrågasatta nedsättningen till femtio procent af dessa besvär
ett betydelsefullt steg komme att tagas i afseende å denna skattereform och,
enligt utskottets förmenande, förslag till skattereformens fullständiga genomförande,
så väl hvad rustnings- och roteringsbesvär, som grundskatter beträffar,
torde vara att inom den närmaste framtiden emotse.

Enär Kongl. Maj:t, enligt hvad statsrådsprotokollet till förevarande
proposition n:o 5 upplyser, den 4 juli 1889 förordnat, att den staden Göteborg
tillagda förmån att till vissa uppgifna arbeten och uppdrag få använda
de för Säfvedals härads 44 rotehåll uppsatta, till Elfsborgs regemente hörande
soldater skulle utan ersättning till staden från och med den 1 januari 1890
upphöra att vara gällande och nämnda rotar i följd deraf från och med
sagda tid indragas till kronan, torde, på sätt Kongl. Maj:t, nu jemväl i
samma proposition föreslagit, allt hvad 9 § i lagen angående lindring i rustnings-
och roteringsbesvären den 5 juni 1885 innehåller om staden Göteborgs
rättighet till ifrågavarande rotar böra ur densamma uteslutas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, som framdeles
under riksdagen kommer att i utlåtanden angående utgifterna under riksstatens
fjerde och femte hufvudtitlar göra de ytterligare framställningar,
hvartill Riksdagens beslut i förevarande frågor må befinnas föranleda, hemställa
:

A. att Riksdagen, oberoende af det beslut, Riksdagen
kan komma att fatta med anledning af Kongl. Maj:ts till
Riksdagen afgifna förslag om ändring i vissa delar af
värnpligtslagen den 5 juni 1885, må, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad i herrar H. Anderssons, J. Eliassons
och A. P. Danielsons m. flis ofvannämnda motioner
föreslagits, på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, att Riksdagen beslutar, under förutsättning
af motsvarande nedsättning i de å viss jord hvilande
grundskatter,

att 1 och 6 §§ i lagen angående lindring i rustningsoch
roteringsbesvären den 5 juni 1885 skola erhålla följande
förändrade lydelse att från och med år 1891 tillämpas:

Statsutskottets Utlåtande 1V/o 26.

§ !•

I rustnings- och roteringsbesvären skall lindring ega
rum med femtio procent af dessa besvärs uppskattade
värde, på sätt samt under iakttagande af de särskilda
bestämmelser och undantag, som här nedan i denna lag
omförmälas.

§ 6.

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring bör
rusthåll eller rote tillgodokomma, skall följande iakttagas:

A. Beträffande efektiva rusthåll och rotar.

Kusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, erhåller
lindring med femtio procent af fulla värdet å rustningen
eller roteringen, sådant samma värde i § 2 mom. a) blifvit
bestämdt, hvaremot för rusthåll eller rote, som är i åtnjutande
af understöd, hvarom i § 5 mom. 1 förmäles,
lindringen skall utgöra femtio procent af allenast det
belopp, hvarmed nyssnämnda värde å rustningen eller
roteringen öfverstiger understödet; kunnande, der understödet
skulle uppgå till lika belopp med eller öfverstiga
besvärets värde, sådan lindring som i denna lag afses,
icke ifrågakomma.

K. Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet,
vakanta rotar vid infanteriet samt vakanta rusthåll
och rotar vid båtsmcmshållet.

l:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl
af trosspassevolansafgiften, då sådan utgår, är lika stor
med eller större än det. här ofvan i § 2 mom. a) bestämda
värde ä rustningen eller roteringen, skall lindring tillgodokomma
rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd
Bill. titt lliksd. Prof. 1890. 4 Sami 1 Afd. 17 Häft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 2G.

med femtio procent af vakansafgiftens eller nämnda afgifters
sammanlagda belopp, men rusthåll eller rote, som
är i åtnjutande af understöd, endast med femtio procent
af det belopp, hvarmed vakansafgiften eller summan af
berörda afgifter öfverstiger understödet; och kommer alltså,
der understödet uppgår till lika belopp med eller öfverstiger
afgifterna, lindring, hvarom i denna lag är fråga,
icke att ega rum.

2:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl
af trosspassevolansafgiften, då sådan- utgår, är lägre än
det i § 2 mom. a) satta värde å rustningen eller roteringen,
skall den lindring, som, enligt hvad här ofvan är
stadgadt, skolat tillkomma rusthållet eller roten, om besväret
varit effektivt, minskas med skilnaden mellan nyssnämnda
värde och afgiftsbeloppet, men skulle denna skilnad
vara lika stor med eller större än berörda lindring, kommer,
så länge detta förhållande fortfar, någon lättnad i
rustningen eller roteringen enligt denna lag icke att ega
rum.

C. Beträffande halfvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet
och vakanta rusthåll vid infanteriet.

ko) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
jemväl för beklädnad, remtyg och beväpning, är lika stor
med det i § 2 mom. b) eller c) bestämda värde, skall
lindring tillgodokomma rusthåll eller rote i de fall och
efter enahanda beräkningsgrund, som här ofvan angående
effektiva rusthåll och rotar stadgas.

2:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
jemväl för beklädnad, remtyg och beväpning, är lägre än
det i § 2 mom. b) eller c) bestämda värde, skall den
lindring, som enligt hvad här ofvan är stadgadt skolat
tillkomma rusthållet eller roten, om besväret varit effektivt,
minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgift,
men är denna skilnad lika stor med eller större än berörda
lindring, kommer, så länge detta förhållande fortfar, någon
lättnad i rustningen och roteringen enligt denna lag icke
att ega rum.

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

3:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
äfven för beklädnad, remtyg och beväpning, är större än
det i § 2 mom. b) eller c) bestämda värde, skall öfverskottet
tilläggas värdet å hela rustnings- eller roteringsbesväret
och lindring å summan häraf, efter afdrag af
understödet, der sådant utgår, tillgodokomma rusthållet
eller roten i öfverensstämmelse med hvad här ofvan angående
effektiva rusthåll och rotar är stadgadt;

B. att Riksdagen, på sätt af Kongl. Maj:t föreslagits,
må besluta, att § 9 i lagen angående lindring i rustningsoch
roteringsbesvären den 5 juni 1885 skall erhålla följande
förändrade lydelse:

I fråga om lindring för de Göteborgs stad förut anslagna
rotar inom Säfvedals härad skall gälla hvad här
ofvan blifvit stadgadt beträffande de till Elfsborgs regemente
hörande rotar;

C. l:o) att herr L. Pålssons ofvan omförmälda motion,
i hvad den afser afskrifning af rustnings- och roteringsbesvären,
icke må af Riksdagen bifallas; och

2:o) att herr J. Anderssons förenämnda motion icke
heller må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 24 februari 1890.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

Reservationer:

af herrar friherre B. A. Leyonhvfmd, F. Boström, V. N. Ekenman
och K. Bohnstedt;

vid punkten A:

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, E. V. B. L. Königsfeldt,
O. V. Odelberg, grefve E. C. A. Piper, P. J. von Ehrenheim och B.
G. von Hedenberg, hvilka yrkat, att utskottets hemställan i denna punkt
måtte erhålla följande lydelse:

»att Riksdagen, för den händelse att kamrarne fatta
sammanstämmande beslut med anledning af Kongl. Maj.ts
hos riksdagen gjorda framställning om ändring af 1, 3, 6,
27 och 52 §§ i värnpligtslagen den 5 juni 1885, inä, med
afsteg å herrar H. Anderssons, L. Pålssons, J. Eliassons
och A. P. Danielssons m. fl., ofvannämnda motioner,
under förutsättning af motsvarande nedsättning i de å
viss jord hvilande grundskatter, besluta,

att 1 och 6 §§ i lagen angående lindring i rustningsoch
roteringsbesvären den 5 juni 1885 skola erhålla
följande förändrade lydelse att från och med 1891 tilllämpas
:

§ 1.

I rustnings- och roteringsbesvären skall lindring ega rum
med fyrtio procent af dessa besvärs uppskattade värde, på
sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser
och undantag, som här nedan i denna lag omförmälas.

Vid bestämmande af det belopp, hvarmed lindring bör
rusthåll eller rote tillgodokomma, skall följande iakttagas:

A. Beträffande effektiva rusthåll och rotar.

Rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd, erhåller
lindring med fyrtio procent af fulla värdet å rustningen

Statsutskottets Utlåtande N:o 26. . 21

eller regeringen, sådant samma värde i § 2 mom. a) bl invit
bestämdt, hvaremot för rusthåll eller rote, som är i
åtnjutande af understöd, hvarom i § 5 mom. 1 förmäles,
lindringen skall utgöra fyrtio procent af allenast det belopp,
hvarmed nyssnämnda värde å rustningen eller roteringen
öfverstiger understödet; kunnande, der understödet
skulle uppgå till lika belopp med eller öfverstiga besvärets
värde, sådan lindring som i denna lag afses, icke ifrågakomma.

B. Beträffande helvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet,
vakanta rotar vid infanteriet samt vakanta
rusthåll och rotar vid båtsmanshållet.

l:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl
af trosspassevolansafgiften, då sådan utgår, är lika stor
med eller större än det här ofvan i § 2 mom. a) bestämda
värde å rustningen eller roteringen, skall lindring tillgodokomma
rusthåll eller rote, som icke åtnjuter understöd
med fyrtio procent af vakansafgiftens eller nämnda afgifters
sammanlagda belopp, men rusthåll eller rote, som
är i åtnjutande af understöd, endast med fyrtio procent
af det belopp, hvarmed vakansafgiften eller summan af
berörda afgifter öfverstiger understödet; och kommer
alltså, der understödet uppgår till lika belopp med eller
öfverstiger afgifterna, lindring, hvarom i denna lag är
fråga, icke att ega rum.

2:o) Der vakansafgiften, med inberäkning deri jemväl
af trosspassevolansafgiften, då sådan utgår, är lägre än
det i § 2 mom. a) satta värde å rustningen eller roteringen,
skall den lindring, som, enligt hvad här ofvan
är stadgadt, skolat tillkomma rusthållet, eller roten, om
besväret varit effektivt, minskas med skilnaden mellan
nyssnämnda värde och afgiftsbeloppet, men skulle denna
skilnad vara lika stor med eller större än berörda lindring,
kommer, så länge detta förhållande fortfar, någon lättnad
i rustningen eller roteringen enligt denna lag icke att
ega rum.

Bih. till liiksd. Prof. 1890. 4 Sami. 1 Afd. 17 Käft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 26.

C. Beträffande halfvakanta rusthåll och rotar vid kavalleriet
och vakanta rusthåll vid infanteriet.

l:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
jemväl för beklädnad, remtyg och beväpning, är lika stor
med det i § 2 mom. b) eller c) bestämda värde, skall
lindring tillgodokomina rusthåll eller rote i de fall och
efter enahanda beräkningsgrund, som här ofvan angående
effektiva rusthåll och rotar stadgas.

2:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
jemväl för beklädnad, remtyg och beväpning, är lägre än
det i § 2 mom. h) eller c) bestämda värde, skall den lindring,
som, enligt hvad här ofvan är stadgadt, skolat tillkomma
rusthållet eller roten, om besväret varit effektivt,
minskas med skilnaden mellan nyssnämnda värde och afgift,
men är denna skilnad lika stor med eller större än berörda
lindring, kommer, så länge detta förhållande fortfar, någon
lättnad i rustningen och roteringen enligt denna lag icke
att ega rum.

3:o) Der vakansafgiften för karl, och vid infanteriet
äfven för beklädnad, remtyg och beväpning, är större än
det i § 2 mom. b) eller c) bestämda värde, skall öfverskottet
tilläggas värdet å hela rustnings- eller roteringsbesväret
och lindring å summan häraf, efter afdrag af
understödet, der sådant utgår, tillgodokomma rusthållet
eller roten i öfverensstämmelse med hvad här ofvan angående
effektiva rusthåll och rotar är stadgadt»;

af herr 11. P. P. Tamm: (se reservation vid utskottets utlåtande
n:o 25);

af herrar S. Nilsson och A. Persson mot vissa delar af motiveringen;

vid punkten C. Do:

af herr J. Anderson.

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1890.