Statsutskottets Utlåtande N:o 25 (Utlåtande 1894:Su25 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

N:o 25.

Ankom till Riksd. kansli den 9 mars 1894 kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till utgiftsstat för postsparbanken.

(R. A.)

I proposition af den 22 december 1893 bär Kongl. Maj:t, under
åberopande af ett propositionen bifogadt utdrag af protokoll öfver
finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att

dels godkänna den i berörda protokoll föreslagna utgiftsstaten för
postsparbanken, att tillämpas från och med den 1 januari 1895, äfvensom
de vilkor för aflöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang: dermed
tillstyrkts;

dels medgifva, att qvinligt extra biträde hos styrelsen för postsparbanken
må vid behörigen styrkt sjukdomsförfall ega bibehålla tre
fjerdedelar af sitt dagtraktamente, dock att, om sjukdomsförfallet fortfar
utöfvei tre manader, rätten att bibehålla sagda andel af traktamentet
skall upphöra vid nämnda tids utgång;

dels ock för sin del besluta, att § 21 mom. 1 af nådiga förordningen
angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883 skall
erhålla följande förändrade lydelse, att tillämpas från och med den 1
januari 1895:

Postsparbankens styrelse utgöres af generalpostdirektören såsom
ordförande samt fyra ledamöter, nemligen en byråchef, som är föredragande,
en af Konungen, hvarje gång för en tid af tre år, särskild!
förordnad ledamot samt en af fullmägtige i riksbanken och en af fullmägtige
i riksgäldskontoret, hvilka båda sistnämnda ledamöter bemälde
fullmägtige hvar för sig inom sig utse.

Bih. till Riksd. Prot. 1894. 4 Samt. 1 Afd. 16 Höft. (N:o 25.)

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.
Den föreslagna staten har/oljande utseende:

a) Aflöningar.

Styrelsen för postsparbanken.

\ Generalpostdirektören såsom ordförande,
arfvode.......................................

1 byråchef ..........................................

! 1 ledamot, arfvode.............................

J 2 ledamöter, dito .............................

Postsparbanksbyrån.

1 kamrerare och en sekreterare.........

I 1 registrator ......................................

; 1 aktuarie ..........................................

1 revisor ..........................................

I 1 revisor och bokhållare....................

I 1 vaktmästare ....................................

Anslag för kassagöromålens bestridande

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis ...
„ till vikariatsersättning samt arfvoden
åt extra biträden, förslagsvis
....................................

b) Omkostnader.

(Förslagsanslag.)

Anslag till uppbördsprovision och öfrig
ersättning till tjenstemännen vid
postanstalterna för biträde vid
handläggning af postsparbanks göromål

.......................................

„ till expensutgifter .......................

„ „ diverse utgifter........................

c) Afkortning ar och restitutioner,

förslagsvis ...................................

Summa kronor

Lön.

4,400

3,000

1,800

500

Tjenst görings penningar.

2,000

1,500

1,200

300-

Summa.

2,000

6,400

600

1,200

4,500

3,000

800

1,400

1,600

55,000

{efter 5 år kan
lönen höjas med
600 kronor.

efter 5 år kan
lönen höjas med
500 kronor och
efter tio år med
ytterligare 500
kronor.

[efter 5 år kan
lönen höjas med
1100 kronor.

18,000

15,000

5,000

85,500

38,000

500

124,000

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

Såsom vilkor för åtnjutande af löneförmånerna enligt denna stat
hafva föreslagits nedannämnda bestämmelser, nemligen:

att tjensteman hos styrelsen för postsparbanken skall dels vara
underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
styrelsen eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, dels ock vara förpligtad
att — derest i en framtid verkets ställning inom förvaltningen
så förändras, att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk
anses — med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han
innehar, efter förändrad arbetsordning sköta de med tjensten förenade
göromål;

att med tjenst hos styrelsen för postsparbanken icke må förenas
annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöring i styrelsen;

att aflöningarna för tjenstemän samt betjente hos styrelsen för
postsparbanken fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, livilka senare
få uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjeustgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit
från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära
hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan
förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå
så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

att, vid sjukdomsfall eller när det erfordras i följd af embetsresor
eller för beredande af semester, tjensteman af lägre grad skall vara
skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom styrelsen för
postsparbanken, densamma, emot åtnjutande i förstnämnda fall af de
för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot
svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock
ej längre än tre månader under ett år;

att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma lönegrad är enligt stat medgifven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor
att innehafvaren mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen
eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att härvid
icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, och för
andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år, på

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den andra
förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas förr
än vid början af kalenderåret näst efter det, dä den stadgade tjensteåldern
blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den
tid, som före statens utfärdande förflutit från hans tillträde till tjensten
på grund af förordnande;

att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35
tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension från
tjensten afgå, Kongl. Maj:t eller styrelsen för postsparbanken, der det
tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med
detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och
kan befinnas villig att i densamma qvarstå; skolande dylik pension
utgå af postsparbankens öfverskottsmedel eller sådana medel, som i
öfrigt äro eller varda stälda till styrelsens för postsparbanken disposition;
samt

att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjutas af byråchefen äfvensom af kamereraren och
sekreteraren under eu och en half månad hvardera samt af öfriga
tjenstemän hos styrelsen under en månad årligen.

I Riksdagens år 1893 församlade revisorers till utskottets behandling
öfverlemnade berättelse öfver revisionen af statsverket förekommer,
å sid. 233, ett uttalande af följande lydelse:

»I en till Riksdagen den 6 mars 1883 aflåten proposition afgaf
Kongl. Maj:t förslag till förordning angående en postsparbank för riket
och föreslog i sammanhang dermed Riksdagen att medgifva, att Kongl.
Maj:t måtte tills vidare bestämma såväl arfvoden för ordförande och
ledamöter i styrelsen för postsparbanken och ersättning till postverkets
tjenstemän för deras bestyr med postsparbanksrörelsen som ock löner
och arfvoden för den byråchef och de biträden i öfrigt, som måste anställas
hos generalpoststyrelsen för att besörja de göromål, som tillhörde
postsparbanken.

Enligt Riksdagens skrifvelse den 28 maj 1883 blef med anledning
af Kongl. Maj:ts förslag förordning angående postsparbank för riket af
Riksdagen antagen, hvarjemte öfriga i sammanhang dermed af Kongl.
Maj:t gjorda framställningar af Riksdagen biföllos, dock med den erinran,

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

att, beträffande ofvan omförmälda, af Kongl. Maj:t begärda medgifvande
att provisoriskt bestämma arfvoden och löner, Riksdagen medgaf, att
sådant finge ske under förutsättning deraf, att fullständig löne- och
arfvodesstat framdeles blefve Riksdagens pröfning understäld.

Då emellertid någon sådan löne- och arfvodesstat ännu icke blifvit
för Riksdagen framlagd och alltså det provisoriska tillståndet, oaktadt
tio år förflutit, sedan anförda skrifvelse afläts, alltjemt fortfar, hafva
revisorerne ansett sig böra härå fästa Riksdagens uppmärksamhet.»

Stj^relsen för postsparbanken, som genom nådig remiss den 8
december 1893 anbefalts att inkomma med underdånigt utlåtande i
anledning af berörda uttalande, har dervid anfört, att styrelsen redan
före mottagandet af nämnda remiss, eller vid sammanträde den 1 november
samma år, beslutit att till Kongl. Maj:t ingå med framställning
om aflåtande till Riksdagen af proposition till utgiftsstat för postsparbanken,
att tillämpas från och med den 1 januari 1895, samt att styrelsen
i underdånig skrifvelse den 24 november sagde år — hvilken
skrifvelse är såsom bilaga fogad till det uti ifrågavarande kongl. proposition
åberopade statsrådsprotokoll — afgifvit förslag till dylik stat
jemte de vilkor, som ansetts böra bestämmas för åtnjutande af de
föreslagna aflöningsförmånerna, m. m.

I fråga om anledningarna dertill att underdånigt förslag till definitiv
utgiftsstat för postsparbanken ej förr af styrelsen afgifvits, har
styrelsen i sin förenämnda skrifvelse af den 24 november J893 hufvudsakligen
andragit:

att under de första åren af postsparbankens verksamhet, då det
med sjelfva organisationen af banken förbundna arbete, i hvad anginge
bankens förhållande till allmänheten och postanstalterna, ännu pågick,
styrelsen ej ansett lämpligt att afgifva underdånigt förslag till den af
Riksdagen begärda staten, utan borde, enligt styrelsens förmenande,
dermed anstå, tilldess tillräcklig erfarenhet vunnits om den inverkan
på omfånget och beskaffenheten af de styrelsen och centralförvaltningen
åliggande göromål, som en fortgående tillväxt och utveckling af banken
kunde medföra;

att, ehuru postsparbanken under det första året af sin verksamhet
rönte stor tillslutning och uppmuntran af allmänheten, de närmast
följande åren dock icke visade fullt den tillväxt i rörelsen, som man
allenast af första årets verksamhet kunnat hafva anledning förvänta,
hvaremot år 1889 medförde ett uppsving i verksamheten, hvilken
under de sedermera hittills gångna åren ytterligare vunnit ökad utveckling; -

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

att, om derför styrelsen haft att taga hänsyn till allenast detta
förhållande, styrelsen bort under 1890, med stöd af då vunnen erfarenhet,
hafva kunnat till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslagtill
utgiftsstater för postsparbanken;

att emellertid under sistnämnda år af Kongl. Maj:t utfärdats dels
den 24 oktober nådigt reglemente angående arbetspremier vid de
centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna i riket, hvarigenom förordnats,
att vid dylik anstalt intagen fånges besparade arbetspremier
skulle från och med den 1 maj 1891 insättas i postsparbanken, för
att under vissa angifna vilkor och förbehåll fången efter frigifningen
tillhandahållas, dels ock den 12 september kungörelse innehållande föreskrift
derom, att sådana medel, hvilka, jemlikt gällande författning,
skola af den manskapet vid indelta armén tillkommande aflöning innehållas,
för att i sparbank fruktbargöras, borde insättas i postsparbanken,
i sammanhang hvarmed ock bestämts, att i enskild sparbank vid kungörelsens
utfärdande innestående dylika medel skulle inom utgången
af år 1892 till postsparbanken öfverflyttas;

aW, då, enligt styrelsens förmenande, dessa författningar komme
att medföra afsevärd inverkan på postsparbankens rörelse, med afgifvandet
af den utaf Riksdagen begärda utgiftsstaten ansetts böra anstå,
tilldess desamma hunnit tillämpas och nödig erfarenhet vunnits i
fråga om deras betydelse för postsparbanken;

att, enär styrelsen, särskildt under år 1893, haft tillfälle bedöma
den inverkan på postsparbanken, tillämpningen af dessa författningar
medfört, styrelsen ock ansett tidpunkten vara inne för afgifvande af
underdånigt förslag till utgiftsstat för postsparbanken att, i den mån
förslaget vunne nådigt godkännande, af Kongl. Maj:t för Riksdagen
framläggas; samt slutligen

att styrelsen för afgifvande af sådant förslag jemväl trott sig hemta
anledning af den omständigheten, att postsparbanken numera kommit
i den ställning, att de med bankens förvaltning förbundna utgifter
till fullo betäcktes af det å bankrörelsen uppkommande ränteöfverskottet,
i det att under de sista tre åren å förvaltningen uppstått
öfverskott, för år 1893, enligt approximativ beräkning, belöpande sig
till omkring 30,000 kronor.

För inuehållet af det vid den kongl. propositionen fogade utdrag
af protokollet öfver finansärenden den 22 december 1893 har ut -

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

skottet ansett sig ej behöfva redogöra, utan tillåter sig att i detta afseende
hänvisa till samma protokollsutdrag med tillhörande bilaga.

Vid behandlingen af förevarande proposition har utskottet till en
början haft att taga i öfvervägande, om den tidpunkt kan anses vara
inne, då definitiv utgiftsstat bör fastställas för postsparbanken. Den
omständigheten att bankens verksamhet nu fortgått i tio år synes, på
sätt Riksdagens revisorer äfven framhållit, tala för att det provisoriska
sätt, hvarpå bankens förvaltning hittills varit och för närvarande är
ordnad, bör lemna rum för fastare former. Uppenbart torde emellertid
vara, att postsparbankens rörelse ännu icke nått sin fulla omfattning,
och enligt utskottets åsigt kan det redan med hänsyn till det
utvecklingsskede, hvari banken befinner sig, sättas i fråga, huruvida
stat för postsparbanken bör vid innevarande riksdag bestämmas.

Såsom i det föregående blifvit omnämndt, har styrelsen för postsparbanken
i den underdåniga skrifvelse, som innehöll styrelsens förslag
till utgiftsstat för banken, bland annat erinrat, att Kong], Maj:t
under år 1890 utfärdat dels den 24 oktober reglemente angående arbetspremier
vid de centrala straff- och tvångsarbetsanstalterna i riket, hvarigenom
förordnats, att vid dylik anstalt intagen fånges besparade arbetspremier
skulle från och med den 1 maj 1891 insättas i postsparbanken,
för att under vissa angifna vilkor och förbehåll fången efter frigifningen
tillhandahållas, dels ock den 12 september kungörelse innehållande föreskrift
derom, att sådana medel, hvilka, jemlikt gällande författning,
skola af den manskapet vid indelta armén tillkommande aflöning innehållas,
för att i sparbank fruktbargöras, borde insättas i postsparbanken,
i sammanhang hvarmed ock bestämts, att i enskild sparbank vid kungörelsens
utfärdande innestående dylika medel skulle inom utgången af
år 1892 till postsparbanken öfverflyttas. Då dessa författningar, enligt
styrelsens förmenande, komme att medföra afsevärd inverkan på postsparbankens
rörelse, hade styrelsen ansett det böra anstå med afgifvandet
af utgiftsstat, tilldess desamma hunnit tillämpas och nödig erfarenhet
vunnits i fråga om deras betydelse för postsparbanken. Af styrelsens
skrifvelse inhemtas emellertid, att, enär styrelsen, särskildt under år
1893, haft tillfälle bedöma den inverkan på postsparbanken, tillämpningen
af dessa författningar medfört, styrelsen ock ansett tidpunkten vara
inne för afgifvande af förslag till stat.

Med afseende å hvad sålunda blifvit af postsparbanksstyrelsen an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

fördt, kan utskottet icke underlåta att fästa uppmärksamheten derpå, att
den erfarenhet, hvarom styrelsen förmäler, egentligen blott stöder sig
på iakttagelser, gjorda under ett enda år, hvilket synes utskottet vara
en väl kort tidrymd för ett säkert bedömande af förhållandena. Då nu
härtill kommer, att enligt kungörelsen den 9 juni 1893, angående utbetalning
af den beväringsmän för tjenstgöring under de årliga vapenöfningarna
tillkommande dagaflöning m. m., visst bestämdt belopp af
ifrågavarande aflöning skall i postsparbanken insättas å för hvarje beväringsman
utfärdad motbok, samt någon synnerlig erfarenhet ännu icke
vunnits rörande den utan tvifvel ganska betydliga inverkan på omfånget
af postsparbankens verksamhet, som derigenom skall uppstå, har utskottet
för sin del icke kunnat biträda Ivongl. Maj:ts förslag om fastställelse af
stat för postsparbanken. Utskottet har tvärtom kommit till den öfvertygelse,
att dermed bör någon tid anstå i afvaktan på närmare kännedom
om den inverkan, ofvan berörda förhållanden utöfva på postsparbankens
rörelse och utgifter.

För postsparbankens verksamhet lärer ett uppskof ej kunna vålla
olägenhet, alldenstund postsparbanksförordningen innehåller tillräckliga
och fullt betryggande föreskrifter angående medlen till bestridande af
de med bankens förvaltning förenade utgifter samt Kongl. Maj:t, på
grund åt 1883 års Riksdags beslut, eger att provisoriskt förordna om
löner och arfvoden vid postsparbanken. Genom ett uppskof vinnes deremot,
utom ökad erfarenhet beträffande utsträckningen af bankens rörelse,
att frågan om reglering af pensionsväsendet, hvilken fråga utgör föremål
för behandling af en komité, hvars utlåtande snart lärer vara att förvänta,
under tiden kan hinna lösas och sålunda de nya grundsatser,
som i detta ämne tilläfventyrs varda antagna, kunna tillämpas vid bestämmandet
af vilkoren för tjenstemännens rätt till pension.

Vid det förhållande att utskottet afstyrker bifall till Kongl. Maj:ts
förslag till utgiftsstat för postsparbanken, saknar utskottet anledning
att närmare inlåta sig på Kongl. Maj:ts båda öfriga i samma proposition
förekommande framställningar, livilka synas böra följa hufvudfrågan,
statsförslaget, åt.

Utskottet hemställer,

att'' Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke
må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 9 mars 1894.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.