Statsutskottets Utlåtande N:o 25 (Utlåtande 1892:Su25 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

''KO

.! IT iil

N:o 25. j! .

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1892, kl. 8 e. m.

it 1» .l5r ''.''iiiii; !<•’[ f.liii i7 ''!j: <{»|faU5>, ''i -''; i i i r i.ihifj/f ''MifUt.1

Utlåtande, angående föreslagna jernväg sbyggnader för statens
räkning.

■ ■,V\r '' :: ^ A-)

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl.
Maj:t hos Riksdagen gjort två framställningar om anvisande af medel
till jern vägsbyggnader för statens räkning, öfver dessa framställningar
får statsutskottet härmed afgifva utlåtande.

Fortsättning af arbetena å stambanan genom öfre Norrland.

Till fortsättning af arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby)
och Öfver-Luleå (Boden) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till
utgående under år 1893 å riksstaten utom hufvudtitlarne anvisa 4,000,000
kronor.

Af ett den kongl. propositionen vidfogadt statsrådsprotokoll öfver
civilärenden den 13 sistlidne januari inhemtas, att, sedan Kongl. Maj:t
den 31 januari 1891 faststält plan för samma års arbeten å stambanan
genom öfre Norrland, arbetena derefter så fortgått, att den 129 kilometer
långa bansträckan Anundsjö—Vännäs kunnat den 1 sistlidne
oktober upplåtas för trafik, hvarjemte linien mellan Vännäs och Norra
Degerfors färdigterrasserats, större delen af grundläggnings- och murBih.
till Riksd, Prat. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 15 Höft. (N:o 25). 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

ningsarbetena för brobyggnaden öfver Yindelelfven afslutats, skenläggningen
framdragits till nämnda eif samt den permanenta ntstakningen
af jernvägslinien mellan Norra Degerfors och Bastuträsk jemte en del
tillhörande förberedande arbeten verkstälts. Mot slutet af året hade derjemte
arbeten å nämnda stambana påbörjats från Boden söderut.

I underdånig skrifvelse den 9 december 1891 hade jernvägsstyrelsen
afgifvit förslag å det statsanslag, som borde för fortsättning af arbetena
å nämnda stambana under år 1893 äskas, och dervid anfört hufvudsakligen
följande.

Sedan arbetena å stambanan börjat bedrifvas från två håll, beräknade
styrelsen att med det för innevarande år beviljade anslag å 4,000,000
kronor kunna under samma år verkställa följande arbeten, nemligen dels
å den södra arbetslinien norrut, förutom uppsättningen af den stora broöfverbyggnaden
öfver Yindelelfven, terrassering af den under år 1891
renstakade 70 kilometer långa bansträckan från Norra Degerfors till den
i närheten af Bastuträsk framgående landsvägen mellan Skellefteå och
Norsjö, skenläggning till samma punkt samt fullbordandet af alla återstående
kompletteringsarbeten mellan Vännäs och den på ett afstånd af
259 kilometer från Långsele belägna punkten Hällnäs vid Yindelelfven,
der banan afveke från den till Lycksele och dess omnejd ingående stora
landsvägen, dels ock å den norra arbetslinien med Boden såsom utgångspunkt,
terrassering af bansträckan till Pite elfs norra strand, skenläggning
af större delen deraf äfvensom uppförande af brobyggnaden öfver
Lule eif. Enligt denna omfattande arbetsplan, som endast på grund af -särdeles gynsamma terrängförhållanden kunde utföras, skulle sålunda
vid 1892 års slut terrasseringen hafva framdragits dels till 317 kilometer
från Långsele, dels ock från Boden söderut 45 kilometer.

Då vid 1892 års slut alla anordningar funnes vidtagna för jernvägsarbetets
fortsatta bedrifvande i lika omfattning som under åren
1890, 1891 och 1892, skulle stambanebyggnaden derefter kunna fortskrida
så, att banans återstående oterrasserade del, omkring 150 kilometer,
blefve under år 1893 till större delen färdigterrasserad och äfven
delvis skenlagd. Hvad derefter återstode af terrasseringen och skenläggningen
kunde under sommaren 1894 medhinnas, och dermed vore
hela stambanan trafikabel samt jemväl statsbanan Luleå—Gellivara sammanknuten
med stambanenätet.

För att under år 1893 kunna utföra det enligt denna beräkning
för nämnda år afsedda arbete kräfdes ett anslag till lika stort belopp
som det för innevarande år beviljade, eller 4,000,000 kronor; och då
erfarenheten från 1890 och 1891 års jernvägsarbete tydligt ådagalagt

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

den mångsidiga fördelen deraf att under nuvarande förhållanden låta
detta arbete fortgå i den omfattning, som möjliggjordes af ett årligt
anslag till nyssnämnda belopp och af de redan i öfrigt för arbetets bedrifvande
vidtagna anordningar, samt arbetena å denna stambana redan
nu bedrefves från två punkter, hvartill komme att det äfven vore skäl
att begagna sig af de för utförande af större byggnadsföretag gynsamma
konjunkturer, som inträdt genom den till följd af märkbar inskränkning
af skogsafverkningen uppkomna sänkningen i pris å byggnadsmaterialier
och jemförelsevis lättare tillgång på arbetskrafter, ansåge styrelsen sig
böra hemställa, att Kong! Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition
om beviljande för år 1893 af ett anslag å 4,000,000 kronor till arbetenas
fortsättning å ifrågavarande stambana.

I hvad jern vägsstyrelsen sålunda hemstält har statsrådet och chefen
för civildepartementet instämt, med förklarande att, enligt meddelande
af chefen för finansdepartementet, statsverkets tillstånd medgåfve, att
det af jern vägsstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet upptoges å riksstaten.

Till fortsättning af stambanan norr om Sollefteå har Riksdagen
hittills anvisat:

å riksstaten: af lån ta medel:

för	år	1887..............	.......... kronor	500,000: — kronor	500,000: —
	11	1888 ..........	............ 11	500,000: — „	1,500,000: —
11	11	1889............		2,000,000: — „	500,000: —
11	11	1890............	............ 11	1,400,000: —	2,600,000: —
■n	11	1891.............	......... 11	4,665,000: — „	—
11	11	1892 ............	.......... 11	4,000,000: — „	--—
			kronor	13,065,000: — kronor	5,100,000: —

kronor 18,165,000: —

Då staten under sistlidne år genom köp förvärfvat jernvägen mellan
Luleå och norska gränsen, å hvilken banas nedre del till Gellivara en
ordnad trafik redan eger rum, har utskottet ansett det af flera skäl
önskvärdt, att nämnda jernväg genom ett skyndsamt färdigbyggande af
stambanan till den å Luleå — Gellivara-banan belägna punkten Boden så
snart som möjligt sammanbindes med statens öfriga banor. Arbetena å
stambanan norr om Vännäs, hvilka för närvarande pågå från två håll,
torde derför under nästkommande år böra bedrifvas med icke mindre
kraft, än de senare årens riksdagar af andra, fortfarande förefintliga skäl
pröfvat lämpligt. För arbetenas fortsättande i samma utsträckning och
efter samma plan som under åren 1890 och 1891 samt innevarande år

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

talar dessutom, enligt utskottets uppfattning, den omständigheten att
banan nu närmar sig sin snara fullbordan och att det under sådana förhållanden
vore, jemväl ur ekonomisk synpunkt, en fördel, om densamma
blefve färdig ju förr desto hellre.

I sammanhang härmed har utskottet velat, fästa uppmärksamheten
på angelägenheten deraf att, då den vid ifrågavarande jernvägsarbeten
nu anstälda personal icke, efter dessa arbetens afslutande, torde komma
att finna sysselsättning vid andra stambanebyggnader, det återstående
arbetet å jernvägen så anordnas, att den talrika personalen må kunna
successivt minskas, och på sådant sätt undvikas, att densamma vid arbetets
upphörande på en gång står utan arbete.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, som framdeles
kommer att afgifva förslag om sättet för anvisande af det föreslagna
anslagsbeloppet, hemställa,

att Riksdagen må till fortsättning af arbetena å
stambanan mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå (Boden)
för år 1893 bevilja ett anslag af 4,000,000 kronor.

II.

Luleå—Gellivara-banan.

Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till Kong!. Maj:ts
förfogande ställa ett belopp af 4,000,000 kronor, att i män af behof
lyftas för att användas till Luleå—G dliv av a-banans försättande i fullständigt
skick och till inköp af rullande materiel för densamma äfvensom till
ersättande af de för banan under år 1891 häfda utgifter; och bär Kongl.
Maj:t, som ansett nämnda belopp böra bestridas af upplånta medel, tillika
föreslagit, att detsamma må anvisas till utgående från riksgäldskontoret.

Sedan Riksdagen år 1890 stält till Kongl. Maj:ts förfogande en
summa af 7,000,000 kronor, att användas med högst 6,750,000 kronor
till inköp af jernvägen mellan Luleå och gränsen mot Norge tillika
med den vid jernvägen befintliga, the Swedish and Norwegian Railway
Company Limited tillhörande rullande materiel och med högst 250,000
kronor till bestridande af ifrågakommande kostnader för köpets verkställande,
inköpte staten under sistlidne år banan med tillhörigheter fölen
köpeskilling af 6,500,000 kronor, som, i enlighet med Riksdagens
beslut, af Kongl. Maj:t lyftes i riksgäldskontoret. Med afseende å
det för omkostnadernas betäckande, likaledes å riksgäldskontoret, an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

visade belopp, 250,000 kronor, hvaraf ännu icke något blifvit lyft,
har chefen för civildepartementet till det statsverkspropositionen vidfogade
statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 13 sistlidne januari anfört,
att han antoge, att. omkostnadssumman icke komme att öfverstiga
20,000 till 30,000 kronor, i hvilket fall af hela det beviljade anslaget
skulle inbesparas åtminstone 450,000 kronor.

Med hänsyn dertill, att det kunde ifrågakomma att åt staten förvärfva
banan mellan Luleå och Gellivara, uppdrogs i augusti månad år
1889 åt bandirektören C. F. Sundberg att besigtiga jernvägen, att på
grund af dervid gjorda iakttagelser verkställa en uppskattning af dåvarande
värdet af jernvägen med tillhörande byggnader och andra för
trafikens behof utförda anläggningar samt att beräkna och upprätta fullständigt
kostnadsförslag öfver de arbeten, som erfordrades för jernvägens
komplettering, så att densamma blefve försatt i ett för den blifvande
rörelsen fullt betryggande skick. Vid denna besigtning, som verkstäldes
under september månad samma år, uppskattades värdet af banbyggnaden
i dess helhet till 5,246,000 kronor och deraf delen Luleå—Gellivara med
tillhörande byggnader och andra för trafikens behof utförda anläggningar
till 4,896,000 kronor samt kostnaden för nämnda handels komplettering
till 3,323,000 kronor, kostnad för rullande materiel icke inräknad i någon
af dessa summor.

Om den sålunda verkstälda uppskattningen och beräkningen uttalade
jernvägsst.yrelsen i ett den 24 april 1890 afgifvet yttrande det
omdöme, att de resultat, till hvilka bandirektören Sundberg kommit, vore
fullt tillförlitliga. Styrelsen anförde derjemte, att utom den rullande
materiel, hvilken komme att ingå i ett blifvande köp och som vid särskild,
af maskiningeniören V. L. Klemming gjord uppskattning värderats
till 537,000 kronor, erfordrades för en beräknad malmtransport från
Gellivara till Luleå af 100,000 tons årligen ytterligare rullande materiel
för en kostnad af 1,400,000 kronor.

Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas emellertid, att
någon tid, innan banan blef statens tillhörighet, åt bandirektören Sundberg
uppdrogs att verkställa en ny uppskattning, afseende dels hvad som
erfordrades för banans nödtorftiga underhåll och trafikerande under år
1891, dels hvad som åtginge till dess kompletterande. I den kostnadsberäkning,
hvilken med anledning häraf uppgjordes af bandirektören
Sundberg den 21 juli sistlidne år, upptogos utgifterna för banans underhåll
och trafikerande för statens räkning från och med den 1 augusti
1891 till årets slut till 130,000 kronor. Utgifterna för banans kompletterande
upptogos till samma belopp, som uppskatt ningen år 1889 ångst,

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

eller 3,323,000 kronor, hvarförutom erfordrades för iståndsättande af inköpta
lokomotiv och vagnar, transport af ytterligare behöflig rullande
materiel, flyttning af personal m. m. ett belopp af 275,000 kronor, hvadan
alltså kostnaderna för banans komplettering och öppnande för trafik beräknades
till inalles 3,598,000 kronor. Bandirektören Sundberg uppgaf
derjemte, att, för så vidt banan skulle kunna trafikeras under år 1891
och vintern 1892, af sistnämnda belopp redan under år 1891 erfordrades

570,000 kronor, hvaraf, enligt särskild specifikation, 345,000 kronor för
nödiga kompletteringsarbeten å banan och återstoden, 225,000 kronor,
för bestridande af diverse omkostnader för trafikens öppnande.

I statsrådsprotokollet omförmäles, att, sedan jern vägsstyrelsen i
utlåtande, som afgifvits i anledning af Sundbergs sistberörda förrättning,
förklarat sig anse, att det af Sundberg för 1891 beräknade utgiftsbeloppet
— 700,000 kronor — kunde minskas, utgifterna för driftkostnaden
från 130,000 till 100,000 kronor och för kompletteringsarbeten och banans
utrustning från 570,000 till 450,000 kronor, statskontoret den 28
augusti 1891 erhållit befallning -att förskjuta jernvägsstyrelsen dessa belopp,
tillhopa 550,000 kronor, för bvilka medel statskontoret sedermera
hemstält om ersättning.

I sammanhang med beslutet om utbetalande från statskontoret åt
sistberörda belopp både Kongl. Maj:t, beträffande förvaltningen af banan
under den tid, densammas komplettering påginge, godkänt hvad jernvägsstyrelsen
i sådant afseende bemstält, nemligen att banan skulle skötas
såsom ett för sig stående byggnadsföretag och befälet öfver byggnads-,
trafik- och maskinpersonalen utöfvas af en och samma person, som
skulle ega att med den myndighet, som under stambanebyggandets
tidigare skede tillkom då fungerande intendenter, leda kompletteringsarbetena
samt under ombyggnadstiden föra befälet öfver samtliga afdelningarna
under iakttagande af hvad som funnes stadgadt i de för
statens jernvägar utfärdade reglementen och andra föreskrifter, med
rätt för honom att föreslå de förenklingar i tillämpningen häraf, som
skötseln af en bana, der trafiken tills vidare intoge en underordnad
ställning, medgåfve; att särskilda föreståndare för de olika afdelningarna
icke skulle förordnas under öfvergångsperioden, då de bestyr, som särskilt
skulle handläggas af afdelningsföreståndaren, kunde under intendentens
tillsyn besörjas af en underlydande, mera framstående ingeniör
eller stationsinspektor; att redovisningen af omhänderhafvande
medel skulle ega rum efter de för statsbanorna gällande bestämmelser,
men att de medel, som komme att inflyta för trafiken, icke skulle ingå
i den allmänna redovisningen för statens trafikerade banor eller insän -

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

das till jernvägsstyrelsens uppbördskassa, utan räknas såsom Gellivarabanans
tillgång och efter intendentens anvisning användas till bestridande
af driftkostnaderna; och att, derest behållning derutöfver skulle
uppstå, denna finge användas såsom bidrag till ombyggnadskostnaden,
likasom å andra sidan uppstående brist vid trafikerandet finge tillsvidare
förskjutas af anslagsmedel, och saldot regleras vid slutuppgörelsen af
ombyggnadsräkenskapen.

1 dessa bestämmelser, med hvilka hade afsetts att, intill dess banan
blefve fullfärdig, omkostnaderna för så väl trafiken som byggnadsarbetena
skulle kunna i möjligaste mån nedbringas, hade sedermera,
efter det jernvägsstyrelsen anmält att banan numera vore i sådant skick,
att malmtransporter derå kunde verkställas, vidtagits den ändring att,
enligt Kongl. Maj:ts den 31 december 1891 fattade beslut, banans inkomster
och utgifter hvad trafiken aDginge skulle från och med detta
år ingå i den allmänna uppbörden och redovisningen för statens trafikerade
banor, hvaremot sjelfva sättet för banans förvaltning, hvilket
hvad aflöningarua och äfven vissa andra förhållanden beträffade, icke,
då här vore fråga om både byggande och trafikerande af en bana, kundo
inpassas i de för statens trafikerade banor eljest gällande stadganden,
skulle fortgå enligt de den 28 augusti 1891 meddelade föreskrifter.

Chefen för civildepartementet har vidare meddelat, att jernvägsstyrelsen
i en den 16 december sistlidne år aflåten skrifvelse beträffande
Luleå—Gellivara-banan, jemte det styrelsen redogjort för de kompletteringsarbeten,
som under året verkstälts, anmält, att trafiken underhållits
med dagliga tåg mellan Luleå och Boden samt sedan medlet
af november med ett tåg fram och åter i veckan på hela sträckan till
Gellivara, och att förlag af under vintermånaderna behöfliga kol och
andra förnödenheter måste anskaffas. Kostnaderna härför hade medtagit
de från statskontoret förskjutna summorna, hvarförutom åtskilligt
måst förskjutas af de sydligare banornas trafikmedel.

Enligt hvad utskottet inhemta! uppgick sistnämnda förskott till
169,763 kronor 8 öre, hvaraf likväl under år 1891 återgäldats så mycket,
att vid samma års slut återstått oguldet allenast ett belopp af
38,632 kronor 84 öre.

1 fråga om banans behof för åren 1892 och 1893 har jernvägsstyrelsen
anfört följande.

Hvad komplotteringsarbetena och banans utrustning beträffade, erfordrades
i första rummet den af Sundberg beräknade kostnadssummau,

3,598,000 kronor, men utöfver de i detta förslag upptagna poster måste
åtskilliga utvidgningsarbeten företagas och matorielen äfven ökas för att

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

utföra de transporter, som antagligen kunde väntas under loppet af
innevarande och nästkommande år. Enträgna framställningar hade nemligen
inkommit till styrelsen från vederbörande grufegare om nedförande
under år 1892 af 100,000 och under år 1893 af 300,000 ton malm till
Luleå. För så stora transporter räckte icke den nuvarande materielen.
De sex 23 tons tankmaskiner, som inginge i köpet, vore nemligen i sig
sjelfva ganska svaga och dessutom, ehuru användbara för de kortare
lokaltågen till och från Boden samt som vexel- och hjelpmaskiner,
mindre lämpliga för tunga transporter af 200 kilometers längd, emedan
de med den ringa mängd vatten de kunde intaga ofta behöfde förnya
sitt förråd deraf, hvadan för malmtransporterna endast de 3 godsmaskiner
vore påräkneliga, som till banan uppsändts söderifrån, men äfven
dessa lemnade en mycket knapp tillgång på dragkraft, då dermed högst
ett lastadt tåg om dagen kunde expedieras. Med vagnparken vore det
något bättre bestäldt, då den, när alla vagnar hunnit iståndsätta, innehölle
75 större malmvagnar, men detta antal blefve också otillräckligt
för den nu förväntade trafiken. Det blefve derför nödvändigt, att under
1892 för banan anskaffades 4 lokomotiv och 25 malmvagnar af större
.bärighet och likaså att för 1893 funnes tillgång på ytterligare 10 lokomotiv
och 175 malmvagnar.

Kostnaden för anskaffande af denna materiel skulle uppgå till:

under 1892 för 4 lokomotiv................ kronor 200,000: —

„ 25 större malmvagnar „ 100,000: — 300,000: —

,, 1893 ,, 10 lokomotiv ............... kronor 500,000: —

„ 175 större malmvagnar „ 700,000: — 1,200,000: —

eller sålunda för båda åren till sammanlagdt ...... kronor 1,500,000: —

Men ännu några flera anordningar erfordrades, innan banan kunde
vara rustad för en trafik af 300,000 ton malm per år.

Likasom tillgång å tillräcklig transportmateriel vore nödvändig för
en orubbad fortgång af större masstransporter, likaså vore det ett oundgängligt
vilkor att å såväl lastnings- som lossningsorten anoidningar
vore träffade, så att dels godset kunde utan dröjsmål lastas å vagnarne,
dels, sedan det anländt till aflastningsorten, vagnarne kunde så fort
som möjligt frigöras och godset, om det skulle vidare befordras sjöledes,
omedelbart inlastas å fartyg eller ock i afvaktan på sådana uppläggas.
Vid Gellivara mötte tills vidare intet väsentligt hinder att lasta malmen
i den mån densamma brutits, men i Luleå kunde med nuvarande an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

stalter icke mer än omkring 100,000 ton årligen mottagas. I dervarande
hamn å Svartö funnes vid kajen plats för endast två ångare, och som
efter erfarenheten omkring 1,000 ton om dagen kunde från jernvägen
inlastas å fartyg, åtginge till utskeppningen af sagda årsqvantitet hela
den tid, inemot fyra månader, sjöfarten vore öppen. Naturligtvis måste
den mängd, som nedförts under föregående åtta månader, under hvilka
sjöfarten varit stängd, hemtas till fartygen från upplag, men platsen
för uppläggning vore icke större, än att högst 50,000 till 60,000 ton der
kunde rymmas. Blefve malmbrytningen och utskeppningen så stor som
det uppgifvits för 1893, vore det derför nödvändigt att större upplagsplatser
bereddes och äfven anordnades så, att åtmintstone sex ångare
kunde samtidigt vara vid kaj förtöjda, äfvensom att tillräckligt antal
jernvägsspår utlades. Planer för de erforderliga anordningarna hade
visserligen ännu ej kunnat definitivt uppgöras, men styrelsen hade tänkt
sig, att det behöfliga utrymmet skulle kunna beredas å den innanför
strandremsan befintliga bergplatåu, och den der upplagda malmen föras
i vagnar ut till kajen på bryggor, så höga att densamma kunde direkt
nedstjelpa^ i fartygens lastrum, samtidigt med att dessa matades med
malm från vagnar, som lastade komme med malmtågen och uppfördes
på den vid kajen befintliga elevatorn. Dessa för en aflastning af

300,000 ton erforderliga anordningar beräknades att kosta minst 600,000
kronor. Nödvändigheten att utföra eller åtminstone påbörja dem under
det instundande året berodde naturligtvis på, huruvida den i utsigt
stälda större malmproduktionen blefve en verklighet, hvarom man väl
under årets lopp borde erhålla större visshet än som för närvarande
funnes.

För egen del har statsrådet och chefen för civildepartementet i
ämnet anfört:

»Enligt de af Sundberg och Klemming uppgjorda beräkningar,
som lågo till grund för Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen om
banans förvärfvande åt staten, antogos, på sätt jag till statsrådsprotokollet
den 2 maj 1890 anförde, statens utgifter för banans förvärfvande
och dess försättande i fullgodt. skick till Gellivara äfvensom för erforderlig
rullande materiel komma att uppgå till högst 11,723,000 kronor,
hvarvid dock det af jernvägsstyrelsen nu anmälda behofvet af vissa
anläggningar vid Luleå för att kunna ombesörja en malmtrafik af

300,000 ton icke blifvit medräknadt. I händelse hvad jag vidare har
att anföra vinner godkännande och om hänsyn icke tages till de särskilda
anskaffningskostnader, som en betydligare trafik kan framdeles
Bih. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

kräfva, torde det kapitalbelopp, hvartill banan i fullfärdigt skick bör
bokföras, kunna beräknas till omkring 10,500,000 kronor och således
komma att med mer än 1,000,000 kronor understiga hvad år 1800
antogs.

Hvad beträffar de af jernvägsstyrelsen ifrågasatta, till 600,000
kronor beräknade anläggningarna vid Luleå samt anskaffande af rörlig
materiel för en trafik öfverstigande 100,000 ton, torde vara uppenbart,
att staten icke i annan händelse än att en dylik större trafik med all
sannolikhet är att påräkna bör å banans utrustning nedlägga de dryga
utgifter, som här äro i fråga; och då jag för närvarande icke har något
giltigt skäl antaga, att malmbrytningen vid Gellivara skall redan under
1893 kunna uppbringas till eu qvantitet af 300,000 ton, motsvarande
inemot en tredjedel af Sveriges nuvarande hela malmbrytning, anser
jag mig för närvarande icke behöfva föreslå att af Riksdagen äskas
det af jernvägsstyrelsen för vissa anläggningar vid Luleå uppgifna
beloppet, 600,000 kronor, likasom icke heller den summa af 1,200,000
kronor, jernvägsstyrelsen upptagit för inköp under år 1893 af rullande
materiel. Deremot torde blifva nödigt, att banans öfriga komplettering
jemte utrustning verkställes i den mån ske kan under detta och nästa
år, och då jernvägsstyrelsen icke haft något att anmärka mot hvad
Sundberg härutinnan föreslagit och särskilt framhållit att kompletteringsarbetena
ej borde af brytas och kunde utan hinder af årstiden
fortgå, torde således de dertill nödiga medel böra af Riksdagen äskas,
utgörande för kompletteringsarbetena, deri inbegripna redan under 1891
verkstälda sådana, hvartill medel från statskontoret förskjutits, 3,598,000
kronor, och för anskaffande af rörlig materiel 300,000 kronor. Vidare
och då de belopp, som förskjutits för trafikens uppehållande under år
1891, jemväl höra ersättas, synes mig hela det belopp, som nu bör
begäras, kunna i rundt tal anslås till 4,000,000 kronor.»

Luleå—Gellivara-banan intager bland statens jernvägar en alldeles
särskild ställning. Det är nemligen gifvet, att denna bana under en
lång följd af år nästan uteslutande kommer att användas för transport
af malm från Gellivara till Luleå, samt att, med undantag för den
endast 37 kilometer långa sträckan Boden—Luleå, såväl persontrafiken
som godstrafiken från och till mellanstationerna torde blifva högst
obetydlig. Till följd häraf lära anordningarna vid banan både kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

och böra göras vida enklare än vid statens öfriga banor, utan att
dock derigenom banans förmåga att fylla det med henne afsedda ändamål
äfventyras.

Då staten under sistlidne år öfvertog banan, befann den sig icke,
enligt hvad tillräckligt kändt är, i sådant skick, att förekommande
transporter derå kunde med säkerhet utföras, eller banan ens för trafik
öppnas. För afhjelpande af de svåraste bristerna och för att blifva i
stånd att trafikera banan erhöll jernvägsstyrelsen, uppå Kongl. Maj:ts
befallning, af statskontoret ofvan omförmälda förskott å 550,000 kronor,
hvilket belopp lärer böra statskontoret ersättas.

Genom detta förskott blef jernvägsstyrelsen i tillfälle att öppna
trafik å banan. Efter hvad upplyst blifvit, är emellertid banans utrustning
icke sådan, att till Luleå kan fraktas den malmmängd, som anmälts
till transport under innevarande år, eller 100,000 ton, och nödig
varsamhet torde fordra, att banan nu icke anordnas för transport åt
större qvantitet årligen än 100,000 ton. Enligt den beräkning, jernvägsstyrelsen
senast uppgjort öfver den rullande materiel, som kräfves
för nedförande till Luleå under ett år af nyssnämnda mängd malm,
måste utöfver den materiel, hvilken för närvarande finnes vid banan
och är för ändamålet användbar, ytterligare anskaffas 4 lokomotiv och 25
större malmvagnar, hvarför styrelsen uppskattat kostnaden till 300,000
kronor. Utskottet anser sig böra tillstyrka Riksdagen att bevilja det
sålunda erforderliga beloppet.

Jernvägen tarfvar dessutom åtskilliga icke obetydande kompletteringsarbeten,
beroende derpå att två fordringar ovilkorligen måste tillgodoses,
nemligen dels att sjelfva banbyggnaden och anordningarna
vid jernvägen blifva af sådan art, att banan kan med full trygghet
trafikeras, och dels att icke jernvägen genom ett från början mindre
omsorgsfullt byggnadssätt kommer att till följd af den tunga trafiken
kräfva alltför dryga utgifter för underhåll. Härförutom torde för den
beräknade årliga transporten erfordras vissa anordningar, som för närvarande
saknas.

Enligt bandirektören Sundbergs förut omnämnda, den 21 juli 1891
anstälda beräkning skulle kostnaderna för nödiga kompletteriugsarbeten
uppgå till 3,323,000 kronor, af hvilka arbeten likväl med det från statskontoret,
utbetalda förskottet redan utförts en mindre del, med hvars
uppskjutande icke kunnat anstå.

Utskottet, som blifvit satt i tillfälle att taga kännedom om berörda
kostnadsberäkning, har emellertid vid genomgående af densamma trott
sig finna, att den utarbetats i afsigt att försätta banan i ett vida full -

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

ständigare skick, än utskottet från den ståndpunkt, det i denna fråga
intagit, anser för närvarande nödigt, i det att flera af de föreslagna
konapletteriugsarbetena synas öfverflödiga å en jernväg, som nästan
uteslutande blifver en bana för malmtransport, om hvilkens storlek dessutom
någon tillförlitlig beräkning ännu icke torde kunna göras.

I kostnadsberäkningen hafva nemligen upptagits arbeten, såsom
t. ex. åtskilliga byggnader i Luleå, å Svartön och vid flera af de föreslagna
sjutton mellanstationerna, som, åtminstone för närvarande, ingalunda
kunna anses alla vara nödvändiga, af hvilka arbeten en del endast
torde böra ifrågakomma till utförande, i den mån erfarenhet vinnes
om malmtransportens normala omfång, och en del ej förr, än stambanan
genom öfre Norrland till Boden blifvit färdig. Utskottet föreställer
sig nemligen, att, sedan sistnämnda bana fullbordats, några af
omförmälda byggnader lämpligen torde kunna göras gemensamma för
denna bana och den uppåtgående stambanan, samt att det dervid bör
blifva föremål för särskild undersökning, huruvida dessa byggnader
skola anläggas å Svartön, i Luleå eller vid Boden.

Andra i beräkningen upptagna arbeten torde kunna inbesparas.
Så är förhållandet med den föreslagna uppsättningen af felande stängsel
utefter banan. Utskottet hyser nemligen den åsigt, att en godsbana,
som genomlöper aflägsna folktomma bygder och endast trafikeras med
långsamt gående tåg, icke för trafikens säkerhet erfordrar stängsel.
Sådant var för öfrigt redan år 1889 uppsatt till 57 kilometer från
Luleå, alltså omkring 20 kilometer på andra sidan Boden.

Till stöd för sin uppfattning att väsentliga besparingar kunna
göras i det kostnadsförslag, som legat till grund för framställningen
om anslag till kompletteringsarbeten å banan, kan utskottet för öfrigt
åberopa ett yttrande af chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
en den 1 augusti 1888 afgifven berättelse öfver inspektion af Luleå—
Gellivara-delen af Luleå—Ofotens jern vägsanläggning. I slutet af nämnda
berättelse uttalas nemligen såsom ett generelt omdöme om de utförda
arbetena, att hvad som dittills fullbordats i allmänhet vore af god beskaffenhet
och att kostnader derpå icke sparats, samt att hvad som å
linien Luleå—Gellivara återstode att utföra vore af ringa betydelse i
jemförelse med hvad som redan blifvit gjordt.

Dä utskottet sålunda anser Luleå—Gellivara-banan böra intaga en
undantagsställning i förhållande till statens öfriga banor och anordnas
i öfverensstämmelse dermed,

då den blifvande trafiken å banan för närvarande icke torde kunna

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

med någon grad af visshet beräknas, enär gellivaramalm ännu ej vunnit
en stadgad marknad,

och då nödig varsamhet torde bjuda, att ej större kostnader nu
nedläggas på banan, än som af trafiken med nödvändighet påkallas,

bär utskottet ansett, att banans kompletterande utöfver hvad trafikens
ändamålsenliga bestridande och nödig trygghet fordrar bör uppskjutas,
till dess erfarenhet vunnits om trafikens blifvande omfattning.

Vid sådant förhållande har utskottet ej ansett sig böra tillstyrka
Riksdagen att nu anslå hela det belopp, Kongl. Maj:t äskat, eller 4,000,000
kronor. Det belopp af 2,800,000 kronor, utskottet i dess ställe får föreslå
Riksdagen att bevilja, torde, under förutsättning att hvad utskottet
bär ofvan anfört gillas, måhända kunnat sättas lägre, men enligt utskottets
uppfattning bör Kongl. Maj:t, i händelse i trafiken skulle inträda
en stegring, som lofvar blifva af mera stadigvarande natur, ega
medel att kunna vidtaga de anordningar, vare sig genom ökadt inköp
af materiel eller eljest, som af förhållandena påkallas.

I berörda belopp, 2,800,000 kronor, ingår dels ersättning för lemnadt
förskott, 550,000 kronor, dels kostnad för iuköp af rullande materiel,
300,000 kronor, och dels kostnad för banans komplettering i mån
af behof, 1,950,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts ifrågavarande proposition, att Riksdagen till
Kongl. Maj:ts förfogande ställer ett belopp af 2,800,000
kronor, att i mån af behof lyftas i riksgäldskontor,
för att användas till kompletteringsarbeten å Luleå—
Gellivara-banan och till inköp af rullande materiel för
densamma äfvensom till ersättande af de för banan
under år 1891 häfda utgifter.

Stockholm den 4 mars 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

Vid punkten II:

af herr Fränekel, som ansett, att det stycke i utskottets motivering,
Bih. till Riksd. Frot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 15 Häft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 25.

hvilket börjar med orden »har utskottet ansett» och slutar med orden
»trafikens blifvande omfattning» bort erhålla följande lydelse:

»har utskottet ansett, att några andra arbeten å banan utöfver
hvad den ofvannämnda trafikens ändamålsenliga bestridande och nödig
trygghet för densamma fordrar icke böra komma i fråga, åtminstone
icke förr än en bestämd erfarenhet vunnits om trafikens omfattning
och beskaffenhet;»

samt af herrar vice talmannen A. P. Danielson och N. Petersson:
»Då chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i en år 1888
afgifven berättelse öfver inspektion af Luleå—Gelli vara-banan anfört,
att de arbeten, som å banan tåerstode att utföra, vore af ringa betydelse
i jemförelse med hvad som redan blifvit gjordt,

samt, efter det staten under sistlidne år blifvit egare af banan
och å densamma nedlagts det belopp af 550,000 kronor, hvilket statskontoret
för sådant ändamål förskotterat jernvägsstyrelsen, banan blifvit
öppnad för allmän trafik och transport af malm derå eger rum,

hafva vi, med hänsyn dertill att i den närmaste framtiden en
större malmtransport än 100,000 tons årligen icke lärer vara att påräkna,
ansett att, innan bestämd erfarenhet vunnits om trafikens blifvande
omfång, Kongl. Maj:ts förslag endast bort i så måtto bifallas, att Riksdagen
anvisat dels, till ersättande af statskontorets förskott, 550,000
kronor dels, till anskaffande af ytterligare för en årlig transport af

100.000 tons malm erforderliga 4 lokomotiv och 25 större malm vagnar,

300.000 kronor, och dels, för att i mån af behof användas till banans
vidare iståndsättande, 350,000 kronor.

Vi hafva derför inom utskottet yrkat, att utskottet skulle hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts ifrågavarande proposition, att Riksdagen till
Kongl. Maj:ts förfogande ställer ett belopp af 1,200,000
kronor, att i mån af behof lyftas i riksgäldskontoret,
för att användas till kompletteringsarbeten å Luleå—
Gellivara-banan och till inköp af rullande materiel
för densamma äfvensom till ersättande af de för banan
under år 1891 häfda utgifter.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1892.