Statsutskottets Utlåtande N:o 24

Utlåtande 1895:Su24

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

9

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 12 febr. 1895, kl. 2 e.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om inlösen till statsverket
af frälseskatteräntor.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 137) har lierr L. P. Larsson i Berga föreslagit, att Riksdagen
måtte för sin del besluta, att jemväl frälseskatteräntor, som ursprungligen
tillkommit genom aftal mellan kronan och enskilde, skulle,
på sätt kongl. förordningen den 11 september 1885 stadgade om skattefrälseräntor,
af statsverket inlösas, samt att, intill dess en sådan inlösen
blifvit verkstäld, staten måtte bidraga med lika utgifter, som för skattefrälseräntor
utginge till enskild person.

Under erinran, att framställningar i enahanda syfte som den nu
förevarande gjorts vid 1886, 1887, 1891 och 1894 årens riksdagar, men
alltjemt blifvit i enlighet med statsutskottets hemställanden af Riksdagen
afstadna, får utskottet åberopa de förut anförda skäl, på grund hvaraf
det icke synes. utskottet tillrådligt, att, såsom här ifrågasättes, staten
skulle ikläda sig skyldighet att inlösa räntor eller afgäld, som utan
någon statens mellankomst tillkommit genom aftal mellan enskilde.

I likhet med hvad i utskottets utlåtande öfver samme motionärs
likartade motion vid 1894 års riksdag meddelades, får utskottet i detta

Bih. till Riksd. Prof. 1895. 4 Sami. 1 Afd. 15 Höft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

sammanhang i minnet återkalla, hurusom 1893 års Riksdag i aflåten
skrifvelse anhållit, att Kongl. Maj:t behagade låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till lag i syfte att, sedan frälseränta en
gång med frälseskattehemmanet blifvit förenad, jorden och räntan icke
måtte åter skiljas. Enligt hvad af justitieombudsmannens till innevarande
Riksdag afgifva embetsberättelse inhemtas, har öfver Riksdagens berörda
skrifvelse infordrats utlåtande från kammarkollegium, men hade
sådant utlåtande ännu icke inkommit.

Utskottet hemställer,

att herr L. P. Larssons ifrågavarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

Stockholm den 12 februari 1895.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.