Statsutskottets Utlåtande N:o 24 (Utlåtande 1892:Su24 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

N:o 24.

Ank. till Itiksd. kansli den 1 mars 1892, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om beviljande af vederlag
till länsmannen JSf- M. H. Sunding för mistad åklagareandel
i förbrutet gods. (I. A.)

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 140) har herr
G. Eriksson i Mörviken omförmält, hurusom på grund af kong]., förordningen
den 23 september 1887 länsmannen i Alsens distrikt N. M. H.
Sunding å tjenstens vägnar den 1 augusti 1890 verkstält beslag å ett
parti sågade trävaror, tillhörigt storbritanniske undersåten Lewis Miller
och upplagdt vid hans sågverk i Trångsviken, beläget i Jemtlands län.
Sunding hade genom stämning samma dag mot Miller väckt åtal vid
Offerdals häradsrätt med yrkande, att han måtte fällas till laga ansvar
för det han, ehuru utländing, i riket drefve sågverks- och handelsrörelse
utan att dertill hafva utverkat sig Kongl. Majrts tillstånd, samt att det
i beslag tagna trävarupartiet måtte förklaras och dömas förbrutet.
Genom utslag den 10 oktober 1890 hade häradsrätten godkänt åtalet
och dömt Miller på grund af 26 § 1 mom. äfvensom 18 och 31 §§ i
kongl. förordningen den 18 juni 1864 såsom dessa lagrum lyda i ofvannänmda
förordning af den 23 september 1887, för det han, ehuru utländing,
utan tillstånd här i riket idkat sågverksrörelse och dermed

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

sammanhängande handtering att höta 200 kronor, samt förklarat de i
beslag tagna trävarorna, som uppskattats till ett värde af 56,432 kronor,
vara förverkade; och skulle af nämnda värde, likasom af bötesbeloppet,
två tredjedelar tillfalla åklagaren och en tredjedel kronan. Mot detta
utslag hade Miller icke anfört besvär, och hade alltså utslaget vunnit
laga kraft. På derefter af Miller gjord nådeansökan hade Kongl. Maj:t
den 14 november 1890, efter vederbörandes tillstyrkan förklarat, att
det beslagtagna trävarulagret »skall anses icke vara förverkadt».

Åklagarens skyldighet att befordra gällande lagars efterlefnad vore,
enligt hvad motionären vidare anfört, oftast förenad med dryga omkostnader,
stort ansvar och ej så få obehag; och det vore för visso med
hänsyn till denna åklagarens ställning, som andelar i böter och i värdet
af förverkadt gods honom tillerkändes såsom en uppmuntran vid utöfvandet
af sitt ansvarsfulla kall. Då emellertid statens intresse gent
emot främmande magts här i landet boende undersåte möjligen kräfde
benådningsrättens mellankomst, hvarigenom åklagaren ginge miste om
nämnda sin uppmuntran, syntes det också vara af rättvisa och billighet
påkalladt, att staten i ty fall trädde emellan och tilldelade honom något
skäligt vederlag af statsmedel för honom, på sätt här ofvan om Sunding
anförts, frångångna åklagareandelar af förbrutna varans värde. Huru
stort ett sådant vederlag åt Sunding borde vara ansåge sig motionären
icke kunna bestämdt uppgifva, men med hänsyn till åtalets besvärlighet
och risk och storleken af de Sunding tilldömda åklagareandelarne,
två tredjedelar, motsvarande 37,621 kronor och 33 öre af trävarubeslagets
värde (56,432 kr.), syntes åtminstone 5,000 kronor böra åt
honom beviljas; och har motionären, med hvilken herrar J. Bromée och
J. Nordin instämt, på grund af hvad sålunda anförts, hemstält att Piksdagen
måtte besluta, att till länsmannen N. M. H. Sunding i Alsen
bevilja såsom vederlag och uppmuntran för de honom frångångna åklagareandelar
— utgörande enligt Offerdals häradsrätts utslag den L0
oktober 1890 i mål emellan honom och storbritanniskc undersåten Lewis
Miller 37,621 kronor 33 öre — ett belopp af 5,000 kronor att till
Sunding utbetalas på tid och sätt, som statsutskottet kunde finna lämpligt
föreslå.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna motion
blifvit hänvisad, får, under åberopande af hvad utskottet anfört i ett
denna dag afgifvet utlåtande (n:o 23) med anledning af väckt motion
i en fråga af alldeles enahanda beskaffenhet som den förevarande,
hemställa,

Bih. till ltiksd. Blot. 1HH2. 4 Sami. 1 Afd. 14 Höft.

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

att herr G. Erikssons i fråga varande motion icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 mars 1892.

På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Reservation.

af herr G. Eriksson, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Riksdagen må besluta att till länsmannen i
Alsens distrikt N. M. H. Sunding bevilja såsom vederlag
och uppmuntran från de honom fråntagna åklagareandelar
— utgörande enligt Offerdals häradsrätts utslag
den 10 oktober 1890 i mål emellan honom och storbritanniske
undersåten Lewis Miller 37,621 kronor 33
öre — ett belopp af 5,000 kronor.

Herrar A. G. von Hedenberg, Friherre A. R. von Krcemer och O.
Jonsson hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förestående
ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.