Statsutskottets Utlåtande N:o 24 (Utlåtande 1891:Su24 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 27 febr. 1891, kl. 12 raidd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om afskrifning
af den i Göteborgs och Bohus län utgående landsskylden
och beviljande af anslag för sådant ändamål.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad
motion (n:o 142) har herr C. T. Lind hemstält, att Riksdagen, om densamma
finner en närmare utredning af frågan genom Kongl. Maj :t öfverflödig,
ville för sin del besluta, att den i Bohuslän utgående landsskylden
till kyrkor och presterskap måtte, i afseende på sin natur, likställas med
grundskatterna i öfrig* samt alltså tillgodonjuta samma förmån till afskrifning,
som redan tillgodokommit och framdeles kunde beviljas grundskatterna;
samt att, om yrkandet af afskrifning å ifrågavarande landsskyld
blefve bifallet, Riksdagen behagade anvisa erforderligt anslag för
ersättning till de vederbörande, som egt landsskyld uppbära och genom
afskrifningen komme att göra förlust.

Af samme motionär väcktes vid 1890 års riksdag, på anförda skäl,
som i föreliggande motion åberopas, förslag om, att Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kongl. Maj:t göra framställning om utredning i berörda
ämne. Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 afstyrkte dock motionärens
förslag, hufvudsakligen på den grund, att de i motionen omförmälda
skatteförhållandena icke berörde någon större del af riket utan
endast några fögderier uti ett län; och i enlighet med utskottets hemställan
beslöt kammaren, att förslaget icke skulle till någon åtgärd föranleda.

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

Enligt hvad utskottet inhemta!, har den fråga, som i förevarande
motion beröres, varit föremål för Kong!. Maj:if pröfning, i det att vissa
egare och innehafvare af sådana hemman och lägenheter i Sunnirvikens
fögderi af Göteborgs och Bohus län, af hvilka landsskyld till vederbörande
presterskap utgöres, hos Kong!. Maj:t anhållit, att denna landsskyld måtte
antingen varda i likhet med kronans räntor nedsatt med 30 procent af
landsskyldens belopp, eller få, såsom presterskapets landsskyld i öfriga
delar af Bohuslän utom Norrviken, lösas med en krona 50 öre för hvarje
tunna malt eller ock alldeles eftergifvas, dock att presterskapet för minskning
eller mistning af landsskylden hölles skadeslöst af statsverket.
Kammarkollegium, hvars yttrande öfver denna ansökning infordrats, hade
uti ett den 31 december 1886 afgifvet utlåtande hufvudsakligen anfört,
att, likasom kronans hemman i Bohuslän påförts icke allenast ränta
såsom skattehemman utan äfven landsskyld till kronan såsom jorddrott,
sökandernes egande hemman hade att svara icke blott för ränta till kronan
utan ock för landsskyld till vederbörande presterskap såsom eu jorddrottslig
rättighet; att de af hemmanen, som varit presterskapet ensamt
tillhöriga, i äldre jordeböcker upptagits såsom prestebolsshemman, men
det oaktadt för kronans räkning till skatte försålts, dock med skyldighet
för skattemannen att utgöra landsskylden; samt att hvarken rättvisa
eller billighet kräfde, att vid nedsättning i kronans räntor ifrågavarande
landsskyld på kronans bekostnad minskades; och har Kongl.
Maj:t vid detta ärendes föredragning den 18 mars 1887, enligt kammarkollegii
hemställan, funnit omförmälda ansökning ej förtjena afseende.

På sätt utskottet i afgifvet utlåtande (n:o 21) angående den i Lunds
stift och Halland utgående helgonskyldens upphörande anfört, hyser
utskottet den åsigt, att de uråldriga skatteförhållandena inom vårt land
böra, så vidt möjligt är, ordnas; och denna åsigt eger naturligtvis
tillämplighet, vare sig oegentligheter i skatteväsendet beröra större eller
mindre delar af landet. I öfverensstämmelse med denna uppfattning,
och då den under benämning af landsskyld inom vissa delar af Göteborgs
och Bohus län utgående skatt måste anses vara en qvarlefva af föråldrade
skatteformer, har utskottet ansett önskvärdt, att denna skatt må kunna
försvinna. Af hvad ofvan blifvit meddeladt torde emellertid framgå, att
dess likställande med grundskatterna och afskrifning, på sätt motionären
föreslagit, icke äro af förhållandena påkallade. Deremot föreställer sig
utskottet, att allt för stora hinder icke borde möta för denna skattefrågas
ordnande på ett med billighet och rättvisa öfverensstämmande sätt samt
att Kongl. Maj:t, efter eu i sådant syfte åstadkommen utreöning, må

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

finna anledning till att framställa förslag, om ocli under livilka vilkor
ifrågavarande utskyld må kunna uppköra att utgå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen, med anledning af herr Linds förevarande
motion, må hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning, om och under
livilka vilkor den inom Göteborgs och Bohus län under
benämning landsskyld utgående skatt må kunna upphöra
att utgå, samt derefter till Riksdagen afgifva det
förslag, hvartill förhållandena må anses föranleda.

Stockholm den 27 februari 1891.

-v,U\V. Vrt nw V«V>5 ''v \»> yuwVhvR \ . :,Ymv.bA\''.\

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. till Iliksd. Prof. 1891.

4 Sami. 1 Afd. 15 Höft.