Statsutskottets Utlåtande N:o 23 (Utlåtande 1891:Su23 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 27 febr. 1891, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
disposition, af en del af indragna fanjunkarebostället
1 mantal Refvinge n:is 3 och 10 i Malmöhus län.

(I. A.)

Med bifall till en af Kongl. Maj:t aflåten proposition medgaf 1886
års Riksdag, att vid indragning till statsverket den 14 mars 1890 af
fanjunkarebostället 1 mantal Refvinge n:is 3 och 10 i Refvinge socken
och Torna härad af Malmöhus län från bostället finge afsöndras mark
af omkring 225 tunnlands vidd för att användas såsom vapenöfningsplats
för södra skånska infanteriregementet. Sedan chefsembetet vid
regementet gjort framställning om utvidgning af det för mötesplatsen
bestämda område, föreslog Kongl. Maj:t i en till 1889 års Riksdag aflåten
proposition, att vid bostället Refvinges indragning till statsverket
fyra till bostället hörande jordområden om tillsammans 40 hektar 20 ar
finge jemte derå befintliga, kronan tillhöriga byggnader afsöndras från
bostället och öfverlemnas till disposition af södra skånska infanteriregementet.
Jemväl denna framställning bléf af Riksdagen bifallen.

I fråga om dispositionen för tiden efter den 14 mars 1890 af den
del af omförmälda boställe, som ej var afsedd att användas för södra
skånska infanteriregementets behof, hade domänintendenten i Malmöhus
län uti ett af honQrn med anledning af framställningen om vapenöfningsplatsens
utvidgning till Kongl. Maj:t afgifvet yttrande anfört, att då
Bill. till Riksd. Prof. 1801. å Samt. 1 Afd. 15 Höft. (N:is 23—25J. 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

de till bostället hörande egor, livilka, med undantag af några torfmossar
och en del madäng, bestode af särdeles mager sandjord, delvis flygsandsfält,
hvilken såsom åker hade ett mycket ringa värde, med få
undantag egnade sig bättre till skogs- än landtbruk, det syntes vara
för kronan fördelaktigast att upplåta all boställets qvarvarande mark
till skogsodling med undantag af madängarne vid Löddeström, hvilka
kunde bortarrenderas särskild! eller tilläggas indragna militiebostället
Refvinge n:is 4 och 6 eller ock så förvaltas, att höskörden årligen försåldes.
Att upplåta boställets dåliga egor till skogsodling hade domänintendenten
ansett så mycket mindre kunna vålla någon svårighet, som
de vore belägna ej särdeles långt från Dalby kronopark och derför
lämpligen borde kunna ställas under samma förvaltning som denna.

I detta domänintendentens förslag hade revirförvaltaren instämt,
dock med den förändring, att alla egorna, som ej komme att för regementets
behof användas, och således äfven madängarne vid Löddeström,
enligt hans åsigt borde ställas under vård och förvaltning af skogsstaten,
som derefter finge ombesörja utarrendering i författningsenlig
ordning af de för skogsbruket ej tjenliga ängar och mossar. Enligt
hvad revirförvaltaren tillika meddelat, komme ingen särskild kostnad
att erfordras för den ifrågavarande markens bevakning, hvilken lämpligen
kunde uppdragas åt den på mindre än en mils afstånd vid Dalby
kronopark stationerade kronojägare.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län hade, särskild!
med afseende å hvad revirförvaltaren meddelat, uttalat den mening, att
någon tvekan ej borde förefinnas om lämpligheten att åt skogsstatens
vård och förvaltning öfverlemna den till vapenöfningsplats ej afsedda
jorden, som vore af dålig beskaffenhet och bestode, med undantag af
ofvan omförmälda madängar, af mycket mager sandjord, till en del
flygsandsfält, som till åkerbruk egde ringa värde. Madängarne vid
Löddeström borde dervid ej undantagas, då någon anledning att såsom
jordbruksegendom bibehålla dessa, från annan kronans jordbruksdomän
långt aflägsna ängar, enligt Kong]. Maj:ts befalluingshafvandes uppfattning
icke vore för handen. Kong]. Maj:ts befallningshafvande hade
härjemte fäst uppmärksamheten på fördelen för staten att begagna
detta tillfälle att utan någon kostnad i ett skogfattigt län såsom Malmöhus
använda till skogsbruk tjenlig, i närheten af förut befintlig kronopark
belägen mark, hvarigenom statens verkliga fördel mera tillgodosåges
än genom egendomens utarrendering, helst arrendet under alla
förhållanden måste blifva ringa, under det att den på flera ställen
spridda åkerjorden och ängsmarken, som ej genast planterades, kunde

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

af skogsförvaltningen till torpare upplåtas och statsverket derigenom
beredas direkt inkomst, som må hända icke afsevärdt understege hvad
det svårbrukade och magra hemmanet kunde komma att betinga i arrende.

Lika med Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade domänstyrelsen
hemstält, att, derest den ifrågasatta utvidgningen af vapenöfningsfältet
komme till stånd, den del af bostället, som derefter funnes qvar, måtte
i sin helhet ställas under skogs statens vård och förvaltning.

Sedan Kongl. Maj:t, vid anmälan af den Riksdagens skrifvelse,
deri meddelats bifall till ofvan omförmälda proposition angående utvidgning
af Refvinge exercisfält, anbefalt domänstyrelsen att under ett år
från den 14 mars 1890 på för kronan förmånligaste vilkor ombesörja
skötsel och vård af den för södra skånska infanteriregementet icke afsedda
del af bostället samt att i god tid före utgången af berörda tid
till Kongl. Magt inkomma med förslag till disposition för framtiden af
ifrågavarande del af bostället, hade domänstyrelsen i skrifvelse den 28
mars 1890 hos Kongl. Maj:t anmält, ätt styrelsen från Kongl. Maj:ts
befallningshafvande mottagit två särskilda, genom dess försorg afslutade
skriftliga arrendeaftal, det ena angående ett till bostället hörande, i handlingar
öfver enskifte i Refvinge by år 1831 med litt. B betecknad t utskifta,
innefattande, förutom impedimenter, 1 har 83,7 ar åker och tomter
samt 17 har 8,8 ar äng, för hvithet område i arrende erhållits 175
kronor, och det andra rörande upplåtelse af den bostället i öfrigt tillhörande
jord, som icke ingått i den för södra skånska infanteriregementet
afsedda del af bostället, utvisande att för berörda jord, hvars ytvidd,
impedimenter oberäknad^ utgjorde 115 har 17,3 ar, hvaraf 79 har 7,5
ar åker och tomter samt 36 har 9,8 ar äng, betingats en arrendeafgift
af 1,300 kronor.

Domänstyrelsen hade vidare anfört, att då, hvad först anginge utskifta,
detta, enligt hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande numera upplyst,
vore beläget på nära i mils afstånd från boställets öfriga egor, men
intill ett utskifte, tillhörande indragna militiebostället Refvinge n:is 4 och
6, samt nästan uteslutande bestode af torfjord, som till större delen vore
odlingsbar och föga syntes egna sig till skogsodling, styrelsen ansett sig
i fråga om berörda skifte böra frångå sitt förut väckta förslag och hemställa,
att detta skifte finge genom styrelsens försorg utarrenderas till
den 14 mars 1897, då gällande arrendekontrakt för sistnämnda boställe
utginge, för att derefter sammanslås med detta under ett arrende.

Återstoden af den mark, som ej anslagits till exercisfält och hvars
areal, på sätt förut nämnts, utgjorde 115 har 17,3 ar, vore, såsom utvisades
af eu domänstyrelsens skrifvelse bilagd karta, fördelad i två, af

Statsutskottets Utlåtande N:o 23.

exercisfältet skilda egotrakter, af Indika den mindre, norr om fältet belägna,
med en areal af omkring 14 liar, utgjordes hufvudsakligen af madängar,
och den andra, innehållande omkring 100 har, hvaraf cirka 78
har åker och tomter samt cirka 22 har äng, enligt hvad reveriförvaltaren
meddelat, bestode till största delen af ren flygsand.

Orsaken till det jemförelsevis höga arrendet af omkring 11 kronor
per har, som erhållits för ifrågavarande egoträkter, derå ej funnes något
kronan tillhörigt hus, vore enligt revirförvaltarens åsigt att söka deri,
att i arrendet inginge madängarne, som uppgåfves kunna lemna årligen
ända till 100 lass hö och ansåges ega ett arrendevärde af 700 å 900
kronor, samt att den antagna arrendator!! vore i tillfälle att erhålla underarrendatorer
af den upplåtna marken i torpare, som bebodde egna hus
å egorna.

Domänstyrelsen hade fortfarande ansett nu ifrågavarande egotrakter
ej böra såsom jordbruksdomän bibehållas. Utom det af styrelsen
förut framhållna förhållande, att större delen af marken lämpade sig
mera för skogsodling än för jordbruksändamål, talade härför äfven den
omständighet, att å ingendera egotrakten funnes någon kronan tillhörig
byggnad; och utan åbyggnader syntes ej ett nöjaktigt arrende kunna
påräknas för så lång tid som den, hvarunder kronodomän enligt kongl.
kungörelsen den 10 november 1882 borde upplåtas, eller 20 år. Väl
funnes å egorna torplägenheter med innehafvarne tillhöriga hus, men
äfven om dessas belägenhet och förhållandena i öfrigt skulle medgifva,
att ifrågavarande egoområden till brukning fördelades mellan torpen,
vore ovisst, om torparne, hvilka ju i sådant fall blefve de ende, som
med fördel kunde arrendera de särskilda lotterna, vore i stånd att prestera
erforderlig säkerhet för arrendevilkorens ''fullgörande. I allt fall
skulle förfarandet att på detta sätt öka de små arrendeegendomarnes
antal stå i strid med de grundsatser, som under senare tider gjort sig
gällande i afseende å domänförvaltningen. Under åberopande i öfrigt
af hvad i styrelsens förut i ärendet afgifna utlåtande anförts, hade styrelsen
hem ställ, att ifrågavarande, exercisfältet i norr och söder angränsande
egotrakter finge ställas under skogsstatens vård och förvaltning
såsom kronopark, i hvilket fall de bland egorna ingående madängar kunde
upplåtas i enlighet med de stadganden, som gälde i afseende å kronopark
tillhörande höslåtter, och de smärre egostycken i öfrigt, som ej
genast kunde till skogsplantering användas, utlegas till de å egorna bosatte
torpare med skyldighet för ddsse att biträda vid förefallande skogsarbeten.

Under förmälan om hvad sålunda i detta ärende förekommit äfven -

Statsutskottets inlåtande N:o 2d.

som att Kongl. Maj:t den 24 april 1890 meddelat beslut, i öfverensstämmelse
med domänstyrelsens förslag’, i fråga om det till bostället hörande
utskifte samt anbefalt domänstyrelsen att under ett år från den 14 nästinstundande
mars på de för kronan förmånligaste vilkor ombesörja skötsel
och vård af återstoden af den till'' exercisplats ej anslagna delen af
bostället, har Kongl. Maj:t nu uti en till statsutskottets förberedande
handläggning remitterad proposition (n:o 12) af den 31 december 1890,
med afseende å hvad domänstyrelsen anfört, föreslagit Riksdagen att
medgifva, att de till ifrågavarande boställe hörande, exercisplatsen i
norr och söder angränsande egotrakter om till hopa 115 har 17,3 ar
måtte från den 14 mars 1892 ställas under skogsstatens vård och
förvaltning.

Enligt utskottet meddelad upplysning äro nu ifrågavarande egotrakter
utarrenderade för en arrendeafgift af 1,600 kronor. Häraf synes,
enligt utskottets förmenande, framgå, att dessa egors fortsatta upplåtande
till jordbruk skulle för kronan medföra större fördel än om
desamma, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, blefve stälda under skogsstatens
vård och förvaltning för att till hufvudsakliga delar användas
för skogsodling. Utskottet, som redan af denna anledning icke funnit
den ifrågasatta dispositionen af nämnda jord tillrådlig, har derjemte
fäst sin uppmärksamhet vid en omständighet, som synes innebära ett
ytterligare skäl för densammas bibehållande såsom jordbruksdomän,
Enligt''hvad i ärendet blifvit upplyst, förefinnas nemligen å egorna åtskilliga
torplägenheter med innehafvarne tillhöriga hus; och den af
Kongl. Maj:t föreslagna anordningen skulle sannolikt lända derhän, att
de flesta af dessa lägenhetsinnehafvare blefve förr eller senare från
lägenheterna'' afliyste, en åtgärd, som komme att stå i strid med den
af Riksdagen uttalade åsigt om önskvärdheten af att innehafvarne af
de å kronans egendomar befintliga lägenheter må, der sådant befinnes
gagneligt, beredas tryggad besittningsrätt, och som särskilt i föreliggande
fall vore så mycket mindre lämplig, som ifrågavarande torps
belägenhet invid en vapenöfningsplats sätter deras innehafvare i tillfälle
att på mer än vanligt fördelaktiga vilkor afyttra de produkter,
de obetydliga jordbruken kunna afkasta.

Utskottet, som visserligen ej velat ingå i närmare bedömande af
det sätt, hvarpå förenämnda egotrakter böra genom domänstyrelsens
försorg förvaltas, har af ofvan anförda skäl icke ansett sig kunna biträda
hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende föreslagit, och hemställer
alltså,

Statsutskottets Utlåtande A :o 23.

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 27 februari 1891.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Herr P. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i förenämnda ärendes slutbehandling inom utskottet.