Statsutskottets Utlåtande No 22 (Utlåtande 1893:Su22 su)

Statsutskottets Utlåtande No 22.

N:o 22.

Ank. till Eiksd. kansli den 24 febr. 1893, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående statens jernvägsbyggnader.
(R. A.)

Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen dels
att till utgående under år 1894 till af slutande af arbetena å stambanan
emellan Vännäs (Nyby) och Ofver-Luleå (Boden) samt för banans förseende
med rörlig materiel anvisa 4,500,000 kronor, dels ock att till
Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 500,000 kronor, att i mån
af behof lyftas för att användas till enligt statsrådsprotokollet ifrågasatt
inköp af malmvagnar för Luleå—Gellivara-banan.

Af det ofvan berörda proposition vidfogade statsrådsprotokoll öfver
civilärenden den 14 januari innevarande år inhemtas, att jernvägsstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 14 december 1892 afgifvit förslag å
det statsanslag, som borde för år 1894 äskas för fortsättningen af arbetena
å stambanan genom öfre Norrland, och dervid anfört hufvudsakligen
följande.

Med den stora utsträckning, som åt arbetena å bandelen Vännäs
—Ofver-Luleå (Boden) under år 1892 kunnat gifvas och som med anBih.
till Riksd. Prot. 181)3. 4 Sami. I Afd. 17 Haft. (N:is 22, 23.J 1

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

vändande af det för innevarande år beviljade statsanslag af 4,000,000
kronor ytterligare kunde påräknas under år 1893, borde jernvägsbyggnaden
vid sistnämnda års utgång hafva så framskridit, att, under förutsättning
det erforderliga medel af Riksdagen beviljades, hela bansträckan
utan svårighet kunde fullbordas under loppet af år 1894.

I enlighet med för bandelarna Långsele—Vännäs och Vännäs—
Boden under åren 1885—1888 verkstälda undersökningar och upprättade
kostnadsförslag, skulle hela den sammanlagda bansträckan kräfva
eu byggnadskostnad af 25,105,000 kronor, af hvilket belopp Riksdagen,
utom 1,075,000 kronor till rullande materiel, hittills anvisat tillsammans

21,090,000 kronor, hvadan alltså för hela banliniens Långsele—Boden
färdigbyggande skulle ytterligare erfordras ett belopp af 4,015,000 kronor.

Vid omförmälda undersökningar af nämnda banlinie hade denna
linies reella längd uppgått till 507,4 kilometer, men vid den permanenta
utstakning, som sedermera egt rum och afslutats under 1892 års höst,
hade en förkortning i våglängden vunnits af 8,7 kilometer, hvarigenom
ifrågavarande linies längd minskats till 498,7 kilometer, allt i runda tal.

Visserligen komme den utstakade byggnadslinien mellan Norrbottens
länsgräns och Elfsbyn att i jemförelse med den äldre undersökningslinien
kräfva något större terrasseringsarbeten, men det oaktadt
hade den på grund af verkstälda omstakningar upprättade och beräknade
kostnaden för återstående arbeten å bandelen Vännäs—Boden till
följd af den betydliga vägförkortningen och de senare årens låga pris
å skenor så nedgått, att för arbetenas afslutande å denna handel endast
ett belopp af 3,700,000 kronor skulle erfordras i stället för 4,015,000
kronor, som bort utgå enligt första kostnadsförslaget.

Totala byggnadskostnaden för den 498,7 kilometer långa bandelen
Vännäs—Boden skulle härigenom komma att uppgå till 24,790,000 kronor
mot förut beräknade 25,105,000 kronor, eller till i rundt tal 50,000
kronor per bankilometer.

Beträffande de arbeten, Indika styrelsen ansåge sig med det för år
1893 beviljade anslagét kunna utföra, skulle dessa komma att omfatta
ej mindre terrassering och skenläggning af en 80 kilometer lång bansträcka
från Bastuträsk till korsningen af landsvägen mellan Piteå och
Arvidsjaur med de större brobyggnaderna öfver Skellefte och Byske
elfvar än äfven terrassering och skenläggning af ytterligare 35 kilometer
å bansträckningen från Boden söderut eller från Krokträsk till
närheten af Bänkerträsk med brobyggnad öfver Piteelf.

I enlighet härmed skulle större delen af banvallens terrassering
under loppet af år 1893 kunna utföras och för år 1894 endast återstå

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

planering och stenläggning af den 25 kilometer långa bansträckan från
landsvägskorsningen vid Storlångträsk till Bänketräsk jemte de större
grusnings-, bangårdsplanerings- och husbyggnadsarbeten, hvilka tillhörde
banans komplettering mellan Jörn och Boden.

I det för jernvägsbyggnadens fortsättning och afstötning upptagna
belopp af 3,700,000 kronor inginge icke kostnaden för den materiel,
som ytterligare kunde anses behöflig.

Med tillämpning af den hittills följda beräkningen i fråga om första
uppsättningen utaf rullande materiel för stambanan genom öfre Norrland,
eller en anskaffningskostnad af 5,000 kronor per bankilometer,
skulle den 499 kilometer långa liniens Långsele—Boden utrustning i
berörda hänseende kräfva ett belopp af 2,495,000 kronor. Häraf hade,
enligt hvad ofvan nämnts, af Biksdagen redan för banlinien Långsele—
Vännäs anslagits tillsammans 1,075,000 kronor, hvadan för den återstående
bandelen Vännäs—Boden skulle återstå en summa af 1,420,000
kronor. Ehuru denna i kostnadsförslaget beräknade summa utan tvifvel
inom få år komme att erfordras för bandelens framtida trafikerande,
hade styrelsen dock, enär föga sannolikhet förefunnes derför, att ifrågavarande
bansträcka under första året af dess trafikerande skulle påkalla
mer än ett tåg dagligen i hvardera rigtningen, ansett att behofvet af
rullande materiel för närvarande kunde inskränkas till följande antal
lokomotiv och vagnar med tillhörande delar för en sammanlagd kostnad

af 800,000 kronor, nemligen:

för 6 lokomotiv med reservdelar ...................................... kr. 300,000: —

» 12 st. person-, post- och bagagevagnar å kr. 20,000 » 240,000: —

» 60 st. godsvagnar till medelpris af kr. 3,000 ......... )> 180,000:

» axlar och hjul .................................................................. » 65,000:

» apparater för bromsning, belysning och uppvärmning » 15,000: —

tillsammans kr. 800,000: —

Samtliga dessa slag af rörlig materiel vore antagna att utföras i
enlighet med redan å statens jern vägar befintliga och af Kongl. Maj:t
godkända typer, nemligen lokomotiv sexkopplade af godstågstypen Kd,
personvagnar samt post- och bagagevagnar efter bogiesystemet, de
förra kombinerade II och III klass, de senare kombinerade post- och
bagagevagnar, samt godsvagnar fyrhjuliga, dels öppna dels täckta, till
hälften af hvartdera slaget.

Enär den för jernvägsbyggnadsarbetets afstötande mellan Vännäs
och Boden beräknade kostnad af 3,700,000 kronor blifvit uppgjord
under förutsättning att afsilning skedde under loppet af år 1894,

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

skulle, derest arbetets afsilning utsträcktes utöfver detta år, kostnaden
komma att betydligt öfverstiga detta belopp, och på grund häraf ansåge
sig styrelsen böra hemställa att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition om beviljande för år 1894 af hela det för stambane^ySgna^ens
fullbordande till Öfver-Luleå (Boden) erforderliga byggnadsanslaget
af 3,700,000 kronor äfvensom, för banans förseende med rörlig
materiel, ett belopp af 800,000 kronor, eller tillsammans 4,500,000
kronor.

Då det ur flera synpunkter måste anses synnerligen önskvärd!, att
ifrågavarande stambana blefve skyndsamt färdigbyggd, har chefen för
civildepartementet instämt i hvad jemvägsstyrelsen sålunda föreslagit.

Till fortsättning af stambanan norr om Sollefteå (Långsele) har
Riksdagen hittills anvisat:

å riksstaten:

för år 1887 ............................. kronor 500,000

» » 1888 .............................. » 500,000

» » 1889 ............................. » 2,000,000

» » 1890 .............................. » 1,400,000

» » 1891 .............................. >» 4,665,000

» » 1892 ............................. » 4,000,000

» » 1893 ............................. » 4,000,000

kronor 17,065,000:— kronor 5,100,000: —
kronor 22,165,000: —

Då sistlidne års Riksdag hos Kongl. Maj:t, i skrifvelse n:o 29,
anmälde sitt beslut om beviljande för innevarande år af ett anslag å
4,000,000 . kronor till fortsättning af arbetena å stambanan till Boden,
anförde Riksdagen såsom skäl derför, bland annat, den omständigheten,
att banan närmade sig sin snara fullbordan, och att det under sådana
förhållanden vore, jemväl ur ekonomisk synpunkt, en fördel, om densamma
blefve färdig ju förr desto hellre. Sedan denna Riksdagens
uppfattning uttalades, har jernvägsarbetet pågått ytterligare ett år och
derigenom ännu mer nalkats sin afslutning. I samma grad har också
nyssnämnda skäl för arbetets fortsättande med oförminskad kraft vunnit
i styrka, och utskottet anser sig derför böra hos Riksdagen förorda
beviljandet af det utaf Kongl. Maj:t äskade byggnadsanslaget å 3,700,000
kronor, hvarmed stambanebyggandet i Norrland kan blifva bragt till
slut. Härtill känner sig utskottet så mycket mer manadt, som jernvägsstyrelsen
förklarat, att, derest arbetena å jernvägen icke drefves så, att

af lånta medel:

— kronor 500,000: —

— » 1,500,000: —

— » 500,000: —

)) 2,600,000: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

banan blefve färdigbyggd under år 1894, kostnaden skulle komma att
betydligt öfverskrida berörda belopp.

Hvad härefter angår det för banans förseende med rörlig materiel
begärda anslag å 800,000 kronor, har utskottet funnit lämpligast, att
Kongl. Maj:ts framställning härom behandlas i ett sammanhang med
frågan om anslag till förstärkande af Gellivarabanans rörliga materiel.
I sistnämnda ämne har, enligt hvad förut åberopade statsrådsprokoll
utvisar, jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 29 december
1892 anfört följande.

Trafiken på Gellivarabanan hade under år 1892 uppnått ett ej obetydligt
större omfång, än hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse
af den 16 december 1891, hvilken omnämnts i statsrådsprotokollet den
13 januari 1892, på grund af vederbörande grufegares framställning
ansett sig hafva skäl att antaga såsom påräknelig, i det att nemligen dels
malmtransporterna under året i dess helhet kunde beräknas komma att
omfatta omkring 180,000 tons i stället för de i ofvannämnda skrifvelse
beräknade 100,000 tons, dels äfven den öfriga trafiken visat en oväntad
liflighet. Så hade under de elfva månaderna januari—november de
resandes antal varit öfver 75,000 och de försålda personbiljetterna inbragt
öfver 84,000 kronor, hvarjemte utom malmen transporterats öfver

16.000 tons fraktgods. Också hade från Gellivarabanan till styrelsens
hufvudkassa under år 1892 till den 29 december såsom nettobehållning
vid jernvägsdriften inre verserats 207,000 kronor.

Då af den nyssnämnda malmqvantiteten allra största delen utskeppats,
syntes det vara att antaga, att Gellivaramalmen numera vunnit
insteg på den europeiska marknaden och att sålunda redan från och
med år 1893 all utsigt förefunnes till en stadigvarande malmtransport,
hvars omfång, bedömd efter den qvantitet, som fraktats per månad
sedan den egentliga trafiken börjats i juni månad år 1892, syntes styrelsen
böra antagas till minst 300,000 tons per år.

Under sådana förhållanden måste styrelsen för sin del anse, att
den i styrelsens åberopade skrifvelse omförmälda, af vederbörande
grufegare för mer än ett år sedan gjorda och sedermera ofta förnyade
enträgna framställningen, att jernvägen måtte sättas i stånd att redan
från och med år 1893 till Luleå nedfrakta nyssnämnda qvantitet af

300.000 tons malm årligen, borde med hänsyn till jernvägens ekonomiska
fördel väl beaktas och jernvägsdriften med afseende derpå inrättas.
Om eu så stor malmtransport skulle kunna stadigvarande ombesörjas,
blefve emellertid följande åtgärder behöfliga:

i:o) banvallens fullständiga iordningställande och dränering jemte

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

den komplettering af byggnadsarbetena vid stationerna, som påkallades
af den. person- och godstrafik, hvilken, enligt hvad erfarenheten numera
visat, uppträdde i sammanhang med malmtransporterna;

2:o) omfattande permanenta anordningar vid hamnen å Svartön
utanför Luleå för underlättande af malmens inskeppning; samt

3:o) anskaffande af rörlig materiel i tillräcklig mängd samt uppförande
af byggnader för dess förvarande och reparation.

Hvad det under punkten 1 ro) anmärkta beliofvet anginge, så vore
det visserligen styrelsens bestämda uppfattning, att de nödiga kompletteringsarbetena
för banan och stationerna slutligen komrne att uppgå
till den af styrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 16 december
1891 beräknade totalkostnad af 3,598,000 kronor, med det afdrag allenast,
som utelemnandet af stängsel kunde medföra. Då det emellertid
skulle blifva förenadt med ganska stor svårighet och dryg kostnad att
under pågående malmtransporter af 1,000 tons i medeltal per dag fortsätta
dessa kompletteringsarbeten i samma skala, som under år 1892
skett, borde de arbeten, som ännu återstode att utföra, enligt styrelsens
förmenande lämpligen fördelas på längre tidrymd än den, som skulle
erfordrats, om de utförts, innan trafiken hunnit växa. Nu kunde visserligen
kostnaderna för de kompletteringsarbeten, som under nyssnämnda
trafikförhållanden skulle kunna medhinnas under ett års förlopp,
med någorlunda säkerhet beräknas att uppgå till 400,000 kronor,
eller ungefär det belopp, hvilket ännu återstode oanvändt af de till
ifrågavarande ändamål af 1892 års Riksdag anslagna medel, dock endast
under förutsättning att transporterna fortginge något så när jemnt
under året. Men vid osäkerheten om huru malmtrafiken kunde komma
att fördelas på årets månader, och då denna fördelning af naturliga
skäl vore bestämmande för vidden af de kompletteringsarbeten, som
kunde medhinnas, hade styrelsen ansett rättast att vid detta tillfälle
ej hos Kongl. Maj:t göra framställning om ytterligare anslag till nu
omhandlade ändamål. Deremot förbehölle sig styrelsen att framdeles
till framläggande för 1894 års Riksdag få inkomma med underdånigt
förslag till anslag för de kompletteringsarbeten, hvilka, på grund af
den erfarenhet, som vunnes under år 1893, kunde synas styrelsen behöfliga
och lämpliga att utföra under år 1894.

Vidkommande derefter de permanenta anläggningarna å Svartön,
så syntes med dessa arbetens utförande ännu någon tid kunna anstå,
då det nemligen, att döma af den erfarenhet rörande utskeppningen,
som under år 1892 erhållits, syntes vara möjligt att med relativt billiga

Statsutskottets Utlåtande N:o 22. •

provisoriska inrättningar tills vidare nöjaktigt sköta inskeppningen äfven
af en qvantitet af 300,000 tons årligen.

Hvad slutligen anginge behofvet af rörlig materiel samt byggnader
för denna materiels förvarande och reparation, ville styrelsen i underdånighet
framhålla att, då uuder år 1893 ballastarbetena på banan af
ofvan anförda skäl borde blifva betydligt mindre omfattande än undei
år 1892 och en stor del af den för dessa arbeten använda dragkraften
sålunda kunde göras disponibel för tågtjensten, med ytterligare anskaffning
af lokomotiv för Gellivara-banan syntes kunna tills vidare anstå.
Deremot vore behofvet af ökad vagnpark för malmtransporten oafvisligt
och kunde ej anslås lägre, än hvad som motsvarade det af styrelsen

1 dess underdåniga skrifvelse den 16 december 1891 angifna behofvet
af 175 stycken vagnar af 25 tons bärighet per vagn.

Totalkostnaden för dessa vagnar hade i nämnda skrifvelse beräknats
till 700,000 kronor. På grund af särskilda förhållanden syntes
emellertid det sålunda befintliga behofvet af ökade tansportmedel
kunna tillgodoses för en betydligt lägre kostnad.

För att upprätthålla den malmtrafik, hvilken under 1892 års sommar
erbjudit sig och hvilken under en tid uppgått ända till 35,000 tons i
månaden, hade nemligen styrelsen funnit lämpligt att af bolaget »The
North Central Waggon Company» den 1 juli 1892 förhyra 300 stycken
malmvagnar, hvilka — förut uthyrda till det svensk-noiska jernvägs
bolaget — funnits i Luleå tillgängliga. Af dessa vagnar hade sedermera,
på grund af Kongl. Maj:ts medgifvande, inköpts 50 stycken
af 20 tons bärighet för det ''af 1892 års Riksdag beviljade anslaget
till rörlig materiel vid Gellivara-banan till pris af 2,160 kronor
per stycke. De öfriga 250 vagnarna vore fortfarande förhyrda .på det
vilkor, att om köp af dessa vagnar uppgjordes före den 1 april 1893
med betalningsskyldighet den 1 juli samma år, skulle priset utgöra

2 000 kronor pr vagn, men deremot vid betalningstillfället återställas
den erlagda hyran, 45 kronor per vagn i månaden, efter afdrag likväl
af den till 4 procent per år från den 1 juli 1892 beräknade räntan å
vagnens nyssnämnda inköpspris, 2,000 kronor. Då nu dessa 250 stycken
vagnar, hvilka vore af samma typ som nyssnämnda, förut anskaffade
50 stycken samt de i sammanhang med banan inköpta 75 stycken,
ehuru med eu bärighet af endast 18 tons, befunne sig i fullgodt skick
samt tillhopa erbjöde samma lastförmåga som de ofvan omförmälda till
anskaffning förut föreslagna 175 vagnarna, ansåge styrelsen dem tjenliga
att användas i stället för dessa senare. Den ofvan antydda besparingen
i anskaffningskostnaden för den vid en årlig malmtransport

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

af 300,000 tons erforderliga vagnmaterielen skulle då utgöra 200,000
kronor, hvarjemte af det utbetalda hyresbeloppet 85 procent skulle
återbäras.

För den vid banan befintliga rullande materielens vård och reparation
torde enligt styrelsens förmenande tillsvidare genom provisoriska
åtgärder kunna någorlunda tillfredsställande sörjas, hvarför styrelsen
icke ansåge sig böra nu framställa någon ansiagsbegäran för detta
ändamål.

Under förutsättning att ofvan omförmälda »The North Central
Waggon Company» tillhöriga vagnar finge inköpas, att köpet kunde
uppgöras före den 1 april innevarande år och att liqviden kunde
fullgöras den 1 juli samma år, kunde styrelsen alltså, beträffande anslag
till Gellivara-banans iordningställande, för närvarande inskränka
sig till att i underdånighet anhålla det Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen
äska till förstärkande af Gellivara-banans materiel ett anslag af

500,000 kronor, att utgå redan under år 1893.

Då vilkoren för det ifrågasatta inköpet syntes vara för statsverket
fördelaktiga, tillstyrkte chefen för civildepartementet den af jernvägsstyrelsen
föreslagna framställningen till Riksdagen.

Vid pröfningen af föreliggande förslag har utskottet å ena sidan
icke förbisett, att de vilkor, hvarpå ifrågavarande malmvagnar skulle
kunna för statens räkning förvärfvas, äro afsevärdt fördelaktiga, men
å andra sidan har utskottet, då full visshet om malmtransportens normala
omfång ännu icke torde hafva vunnits, ej kunnat undgå att finna nödig varsamhet
bjuda, att Riksdagen icke bestämdt förklarar den tidpunkt redan nu
vara inne, då staten bör genom köp definitivt öfvertaga omförmälda vagnar.
Då emellertid ställningen kan blifva sådan, att omsorgen om statens fördel
fordrar, att icke det tillfälle försummas, som erbjuder sig till förvärfvande
af flera malmvagnar än dem, staten för närvarande eger, har
utskottet ansett denna fråga under nuvarande förhållanden bäst lösas
på det sätt, att Riksdagen till Kongl. Majrts förfogande ställer det för
bandelens Vännäs—-Boden förseende med rörlig materiel för år 1894
äskade belopp af 800,000 kronor, men tillika bemyndigar Kongl. Maj:t
att, om så skulle pröfvas nödigt, för inköp af malmvagnar för Luleå —
Gellivara-banan redan under innevarande år deraf använda ett belopp,
som, med afseende å de i den kongl. propositionen meddelade upplysningar,
torde böra bestämmas till högst 500,000 kronor.

Visserligen kan härigenom komma att inträffa, att de till anskaffande
af rörlig materiel för norra stambanan tillgängliga medel i någon mån
minskas, men denna omständighet synes utskottet icke vara af beskaffa -

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

het att höra få lägga hinder i vägen för en i andra hänseenden lämplig
åtgärd. Från ekonomisk sida sedt, torde nemligen hufvud vigten
ligga derpå, att sjelfva byggnadsarbetet å berörda stambana så bedrifves,
att detsamma kan afslutas under nästkommande år. Trafiken å banan
kommer säkerligen att till en början blifva af ringa betydenhet och för
sitt upprätthållande ej erfordra synnerligt stor materiel. Skulle det
likväl vara så, att trafiken icke kan skötas med den materiel, som kan
anskaffas för dertill anvisade medel eller på andra håll till äfventyrs
undvaras, lärer sådant näppeligen vålla svårigheter af allvarligare art.
Kongl. Maj:t har ju i dylikt fall tillfälle att i början af 1894 års riksdag
göra framställning om anvisande af ytterligare oundgängligen nödiga
medel, hvilka Riksdagen icke torde undandraga sig att bevilja, och då
jernvägen antagligen icke hinner blifva färdig förrän under senare
hälften af samma år, föreställer sig utskottet, att hinder icke skall möta
för sakens ordnande på tillfredsställande sätt.

Vid det förhållande att anslaget till rörlig materiel för norra stambanan
först skall utgå under nästa år, men det belopp deraf, som enligt
utskottets förslag må användas för inköp af malmvagnar, kan behöfva
lyftas redan under detta år, förutsätter den af utskottet förordade
åtgärden, att anslagsbeloppet, 800,000 kronor, göres oberoende af riksstaten
för år 1894 och till den ändan anvisas å riksgäldskontoret, hvilket
utskottet så mycket mindre tvekat att tillstyrka, som det är alldeles
gifvet, att största delen, om icke hela beloppet af anslaget till norra
stambanans fullbordande måste bestridas med lånta medel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, med anledning
af Kongl. Maj:ts förevarande framställningar, hemställa:

a) att Riksdagen må, till afslutande af arbetena
å stambanan mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå
(Boden), för år 1894 bevilja ett anslag af 3,700,000
kronor; och

b) att Riksdagen må, för anskaffande af rörlig materiel
till bansträckan Vännäs—Öfver-Luleå, till Kongl.
Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 800,000 kronor,
att'' i män af behof under år 1894 lyftas i riksgäldskontoret,
med rätt för Kongl. Maj:t att, derest Kongl.
Maj:t så pröfvar nödigt, deraf använda högst 500,000
kronor till inköp af malmvagnar för Luleå—Gellivarabanan
samt att redan under innevarande år i riks Bih.

till ltikxd. Prot. 18!) IS. 4 Samt. 1 Afd. 11 Häft. 2

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

gäldskontoret lyfta hvad som för dylikt inköp kan
inom sistnämnda belopp erfordras.

Om sättet för anvisande af det under mom. a) föreslagna anslagsbelopp
kommer utskottet att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 24 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Herr C. Lundeberg har anhållit att få antecknadt, att han icke inom
utskottet deltagit i behandlingen af detta utlåtande.