Statsutskottets Utlåtande N:o 22 (Utlåtande 1892:Su22 su)

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

N:o 22.

Ant till Riksd. kansli den 1 mars 1892, kl. 3 e. tn.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om bibehållande vid hittills
utgående belopp af vakansafgifterna för soldatrotarne
inom Hellestads f. d. bergslag. (I. A.)

Sedan till följd af Kongl. Maj:ts förordnande den 30 juni 1820
Hellestads f. d. bergslag i Östergötlands län blifvit till landslag förvandlad!
och till ständigt knekthåll indeladt, samt Kongl. Maj:t derefter
genom bref den 28 oktober 1823 medgifvit, att de af de sålunda tillkomna
nya rotarne, som sådant sjelfva åstundade, skulle, intill dess
annorlunda förordnades, få förblifva vakanta mot erläggande af i nuvarande
mynt 100 kronor, passevolansafgiften inberäknad, i årlig vakansafgift
att användas till aflöning för underofficerare och spel i nummer
vid första lifgrenadierregementet, anhöll chefen för berörda regemente
i en af generalbefälhafvaren i andra militärdistriktet den 26 januari
1889 till Kongl. Maj:t med förord öfverlemnad ansökning, att, som
vakansafgifterna för samtliga dessa rotar blifvit anslagna till regementets
musikcorps’ underhåll, men musikcorpsens inkomst af rotarne till
följd af bestämmelserna i ofvannämnda kongl. bref icke utgjorde mer
än 3,938 kronor årligen, eller 2,662 kronor mindre än om vakansafgiften
fått utgå med samma belopp, 150 kronor, som för andra vakanta
rotar vid regementet erlades, och regementets officerscorps af sådan
anledning måst årligen lemna betydliga tillskott till musikcorpsen, Kongl.
Maj:t måtte af statsmedel anvisa ett förutnämnda belopp 2,662 kronor
motsvarande årligt anslag att musikcorpsen tillgodokomma såsom fylnad
i vakansafgifterna från ifrågavarande rotar.

I häröfver afgifvet utlåtande förklarade sig arméförvaltningen anse
hinder för Kongl. Maj:t icke möta att, med återkallande af 1823 års
endast tills vidare lemnade medgifvande, förklara de s. k. Hellestadsrolarne,
som under en tid af närmare 67 år, derunder andra vakanta
rotars afgift småningom stigit, fått mot den år 1823 bestämda låga
vakansafgiften friköpa sig från knektehållet, för framtiden skola i afseende
å regementschefens befogenhet att träffa aftal och bestämmelse

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

om deras vakanssättning vara likstälda med öfriga rotar vid regementet;
och i bref af den 5 september 1890 förordnade Kongl. Maj:t med upphäfvande
af bestämmelserna i Kongl. brefvet den 28 oktober 1823, att
från och med den 1 januari 1893 gällande föreskrifter om den chefen
för regementet i allmänhet tillkommande rätt att meddela bestämmelser
och med regementets rotar träffa aftal om deras vakanssättning skulle
ega tillämplighet å ifrågavarande rotar.

Med förmälan att chefen för berörda regemente på grund af förenämnda
kongl. bref affordrat rotehållarne att antingen uppsätta karl
eller i annat fall för hvarje rote betala 150 kronor, har herr P. G.
Petersson i Brystorp i en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets
förberedande behandling hänvisad motion (n:r 26) föreslagit, att Riksdagen
måtte besluta, att rotehållarne till ifrågavarande 44 soldatrotar
inom Hellestads f. d. bergslag måtte få bibehållas vid sina hittills utgående
vakansafgifter och i så fall befrias från den fordrade 50 procentförhöjningen,
så länge indelningsverket i oförändradt skick varade eller
intill dess krig uppkomme och för dess ändamål karl för rotande måste
anskaffas.

Under erinran, att enligt lagen angående lindring i rustnings- och
roteringsbesvären af den 5 juni 1885 värdet å roteringsbesväret vid
första lifgrenadierregementet är bestämdt till 180 kronor, samt att, derest
vakansafgiften för ifrågavarande rotar fastställes till 150 kronor, den i
allmänhet medgifna lindringen i nämnda besvär kommer dessa rotar
till godo på det sätt, att den lindring som jemlikt samma lag skolat
tillkomma rote, om besväret varit effektivt, minskas med skilnaden
mellan nyssnämnda värde och afgiftsbeloppet, får utskottet, då i förevarande
fall större roteringsbesvär icke synes hafva blifvit dessa rotar
affordradt än det, som dem åligger, hemställa,

att herr Peterssons ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Herr O. Jonsson bär begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
förestående ärendes behandling inom utskottet.